02 May

06:26

Den Inre Kraften - Räddningen

2kommentarer
Livet är försakelse,
Med en och annan bakelse.



Hej på er! Happy Valborg!
Hörde nyss att det var kallt i Stockholm Valborg kväll... Här i Houston har vi det kvavt och hett, ingen regn på länge. Hittade Svenska Klubben här i Houston, kollade upp det på nätet nu på dagen, tänkte om de hade Valborgsfirande... men det visade sig att de hade sitt firande ute på en ranch redan klockan tre!!! Vem firar Valborg klockan tre??? Ja, så vi hann såklart inte åka ut dit eftersom klockan nästan var tre när jag äntligen bestämde mig för att se om det fanns något firande här i Houston. Har inte riktigt känt för det tidigare. Det har att göra med min ångest, ja What else is new..., så vet ej om jag hade åkt ändå. Det hade inneburit att prata med en massa nya människor och att vara socialt aktiv osv..., mitt riktiga, gamla, (den jag var för ett år sedan) jag hade tyckt att det varit himla kul att se hur de firar Valborg här, åka ut till en ranch, träffa nya människor, kanske gamla svenskättlingar, svenskar som bor här osv... men inte som det är nu. Men som det heter så vist: This too shall pass.


(Min morgondrink, med romaine lettuce, selleri, ingefära, liten bit av citron, halv gurka, lite broccoli, vitkål, liten bit av äpple)


Häromdagen lyckades jag stoppa en ångestattack i taxin genom att slå båda nävarna i bordet, som råkade vara min väska som jag hade på knäna. Jag sa med stor styrka inom mig; NEJ! STOPP! Så starkt så att det stoppades och taxichauffören tittade med undrande blick bakåt i bilen för att se vad jag höll på med... Sådant spelar ingen roll för mig, i jämförelse med en ångestattack.
Vi har långhelg här nu. På måndag är det en stor polsk helgdag, så då är Burzynskikliniken stängd. Så vi har en tredagarshelg Så egentligen hade det varit roligt att hitta på något idag, som att åka ut till en svensk ranch och fira Valborg, hon som ägde ranchen hette Lindgren i efternamn så antingen är hon svenska eller så är hon svenskätttling. Sitter i alla fall på bokhandeln nu, har köpt mitt vanliga te, de vet redan vad jag skall ha när jag kommer till Starbucks, one tall green coconut, vanilla and ginger tea. Tall betyder en liten te, av någon anledning. Jag skulle ha trott att tall betydde stor, i alla fall inte liten... Large finns ju också, men ja hur som helst.

Jag stod just och tittade på en bok av Dalai Lama, som jag funderar på att köpa, och läsa (lägga på högen av mina tusen böcker som jag tänkt läsa:-) ) och sedan ge till min bror som jag tror den skulle kunna intressera. Där gör Dalai Lama ett försök att vad jag förstår hitta det som binder/förenar det andliga insikterna och det vetenskapliga forskandet; darwinism, kvantfysik, neurobiologi, filosofi.. osv...Den heter; The Universe in a single atom. Dalai Lama är ju en välutbildad man, även inom den västerländska vetenskapen. Han anser att det är viktigt att se både till det vetenskapliga forskandet och de andliga erfarenheterna för att hitta Sanningen. Så Sant anser jag!
Jag tror väldigt starkt på denna sorts studier. Att hitta en syntes mellan vetenskap, filosofi, religion/andliga studier. Det hör framtiden till, och kommer att utföras på hög nivå i framtiden tror jag, men när vet jag inte. Den religion som vi lär oss i kyrkor är som barntimme jämfört med framtiden, även inom vetenskap. Speciellt de som stänger in sig inom sina ramar når inte så långt. När det förenas, det är då styrkan uppstår.
(Dalai Lamas bok, som jag köpte... verkar intressant)
Det finns en underbar bok som heter, Fysikens Tao, av Fritiof Capra. Den jämför kvantfysik med österländsk religion. Det finns i boken uttalanden av stora forskare inom vetenskap som är identiska med vad vissa mystiker inom den österländska religionen säger..., och jag tror inte att det spelar någon roll vilken religion man tillhör, när man nått nivån av mystik, så talar alla samma språk, oavsett, kristen, buddist, muslim...kvantfysiker... Jag tror att de inom vetenskap som har nått högsta nivån, också är vad man kan kalla mystiker, för de når den nivån som finns utanför tankens sfär, i mellanrummet, in the space, kalla det vad du vill, det är de som hittar lösningar på stora så kallade vetenskapliga problem. Det är de som kommer med något nytt. Det är de som blir stora... Det är där de kan hitta sina upptäckter och lösningar, och så är det för de så kallade mystikerna, som ibland blir helgon inom vissa religioner, det är där de får sina uppenbarelser. Helgon som till exempel, Fransiskus av Assissi befann sig säkert där.  Det stora ryska helgonet, som bl a talade med djur, Sergej Radonesh, Och defintivt Jesus om någon... Han hade idag säkert varit mer än en fulllärd vetenskapsman, även om han inte uttryckte sig som en sådan på sin tid... Ja, det här var mitt filosoferande för idag. Dags att gå hemåt nu. Återkommer senare.


Hej igen, nu är det söndag, och vilodag:-). Vi skall gå och äta lunch ute idag.

Jag talade med barnen på skype idag, kändes såååå skönt att se dem, älskade älskade mina underbara! Och mina älskade föräldrar var där. Men det var dags att äta middag för dem, så alla var hungriga. Mormor hade lagat mat, potatismos och fisk verkade det bli till middag. Pojkarna hade just spelat fotboll ute på gården och lilltjejen våran hade också varit ute och lekt. Men jag sa att mamma är viktigare just nu än mat (eller hur :-) ) så vi pratade en stund i alla fall. De tyckte också att det var roligt att se mig.  För mig också så härligt att se dem och även vårat hus... de rum de satt i, vår fina "atelje"/vardagsrum... längtar längtar. Har inte varit hemma sedan slutet av januari, eftersom vi träffades i Frankrike i april och inte hemma. Längtar längtar. Längtar också till den svenska naturen, promenader vid vattnet, gården, lukten ja allt.
Nu har jag hunnit äta lunch med Sasha, sedan gick jag hit till Starbucks, köpte faktiskt inte mitt vanliga te, utan min vanliga kille bakom kassan informerade mig om att de har ett nytt te, tropical green tea. Och vad kan vara mer än Jessikas cup of the än; Tropical green tea. I love it! Det är sååå gott. Måste nästan köpa med mig en burk. Men väntar, vi har tillräckligt med te hemma här. Men så trevligt att de har mitt te här. Great! Så har njutit av gott te och lite lite mörk choklad...mmm Här är det full aktivitet, många här idag, studerande speciellt.
(Fullsatt idag även i boksektionen, mina två stolar syns längst fram)
Angående min vän ångesten, den stora hemska rädslan, monstret, draken, ja en god vän har många namn eller hur... Det som senast har kommit upp om och om igen, ja jag tror att det kommit upp tidigare, men aldrig så här starkt; är att jag är rädd för min egen inre kraft, ja min egen inre styrka. Låter det inte bakvänt??? Men jag är väl inte den första i historien skulle jag tro som är rädd för min egen livsstyrka? När jag kommer i kontakt med den så blir jag så lycklig, jag känner en så överväldigande inspiration och livsglädje, jag känner igen den känslan för det är inte så att jag aldrig har haft kontakt med den under mitt liv. Det har hänt många gånger. Men det har varit korta stunder, sedan har det stängts igen på grund av för mycket rädsla. Rädslan har täckt för den. Nu lever jag ofta i ett tillstånd av stor inspiration och glädje som uppfyller mig, men när den blir för stark eller för långvarig så kommer rädslan, ibland krypande sakta och ibland kommer den så fort så att jag inte hinner med, och den säger...stopp stopp Jessika... så mycket livskraft klarar inte du och din kropp av... Glöm inte mig din vän rädslan. Jag har ju varit med dig i så många år, ska du överge mig nu? Den vill inte ge upp.. så den kommer om och om igen, vissa dagar mer intensivt, vissa dagar mindre. Det känns som en kamp mellan två krafter inom mig. Och Jag måste visa mig Starkare! Det enda sättet för mig att hålla mig stark är att vända mig till den Högre Kraften. Det är min Hjälp! Det här är lite kort vad som händer mig nu. I Ljuset upplöses rädslan och visar sig vara en illusion, den går att skratt åt, en villfarelse. När jag sticker Ljusets Svärd i draken så upplöses den och förvandlas till Ljus Ljus Ljus, kanske till och med till vackra blommor.
(Palmer svajande...strax utanför Starbucks...)


Jag talade med min Gena för en stund sedan, när vi åt lunch, då redan kväll i Moskva. Han hade sett filmen The Kings Speech. Och han sa att den var underbar, han nästan grät berättade han, älskade min. Colin Firths skådespel i filmen var fenomenalt. Gena ville att jag skulle se den på en gång; så jag skall gå till filmavdelningen här på Barnes & Nobles och se om den har kommit ut ännu på dvd. Kanske ser den i kväll. Har velat se den för länge sedan.
(Hittade såklart tre filmer, istället för en, men glad att de hade The Kings Speech)
Citatet ovan, Livet är försakelser, med en och annan bakelse, fick jag från en god och mycket vis vän i Stockholm, som jag talade med igår. Tycker att den kan vara ganska sann i livet... men vi får försöka äta så mycket "bakelser" vi kan eller hur, så mycket livsglädje och skratt som vi kan. Men allt är ju i attityden vi har till livet, försakelser kan vi kanske också lära oss att göra med gott mod.
Jag köpte två böcker idag, igen!!! Kunde inte avstå... Den första är av en rysk författarinnna, Elena Gorokhova. Hon beskriver sin uppväxt under Sovjettiden, hon verkar ha varit ung under 60-talet. Kände helt enkelt att jag absolut ville läsa den. Nu ser jag att en av recensenterna från The New York Times Book Review, skriver bl a... This moving memoir made me cry. Så den måste jag läsa! Den andra boken är; The Secret History of the World av Mark Booth. Länge sedan jag köpte en sådan bok, och brukar egentligen inte läsa den typen av böcker längre, men av någon anledning kände jag starkt för den här boken. Jag får helt enkelt läsa den och se. Älskar att läsa.

Läsningen var faktiskt en av de saker som räddade mig i min uppväxt. Speciellt i min tonår då jag var mycket ensam. Jag är såååå tacksam att vi fortfarande hade ett bibliotek i våran lilla by Hedenäset, med ca 400 invånare. Det finns inte kvar idag, nu är det bokbuss som gäller. I vårat lilla bibliotek bodde jag, om inte varje dag efter skolan så varannan dag, redan som mycket liten, ibland själv, ofta med min bästis Anna :-), och ibland också med andra kompisar. Snälla bibliotekarien Lilian jobbade där, och mitt lånenummer var 593 minns jag fortfarande. Allt gjordes för hand på den tiden och ingen brådska var det med något, hon skrev ner allt i lugn takt, ordning och reda, och jag hade ett bibliotekskort av papper, härligt! Men den tiden minns ni alla:-).  Anna min bästis, visst hade vi roligt där när vi satt och läste tillsammans och ibland satt vi och lyssnade på sagor från kasettband, och ibland bara fnissande vi och hade roligt. Där läste jag allt från tjocka romaner, Astrid Lindgrens alla böcker, till Asterix och Obelix som jag älskade, lärde mig faktiskt en del om romerska historen genom de seriealbumen; som jag kan rekommendera att ge till era barn. Jag har köpt första samlingen till mina killar, hoppas de läser de snart. I alla fall min äldsta. Får åka hem och sätta fart på läsningen känner jag. Jag har bestämt mig för att vi skall ha högläsning vid matsalsbordet på kvällarna med tända ljus (ja, vissa kvällar). Det är vår fina vän, Anna (Anja) som satt och läste högt  för sina och mina killar när de var och hälsade på förra sommaren. Hon hade tänt våra Kandelabrar, våra fina ljusstakar, som jag använder för sällan. Hon hade högläsning på ryska. Och det kändes så fint, ja jag blev helt enkelt så inspirerad av det och kände att så vill jag också göra med mina barn. Så nu har jag bestämt mig för att köpa hela Narniaserien, finns en fin med mycket bilder, och börja med högläsning, först med pojkarna, vår lilla tjej får vara med om hon vill såklart, några kvällar i veckan hoppas jag :-).  Så tack fina Anna, och Kram till dig och dina fina killar!


Dags för mig att avsluta,


All Kärlek till er mina underbara!
Jessika :-)



If You Say Only One Prayer - Say Thank You!



(Promenad efter Barnes & Nobles, vår fontän, som på kvällarna blir till eldar...så vackert skrivet, Living Water)

Kraaaam!
Allmänt
Kommentera

29 Apr

05:07

Skratta eller gråta...tacksam för allt ändå!

0kommentarer
Through the power of God in you, you are capable of greatness. It isn´t arrogant to recognize it - it will bring you humility -
 
- Marianne Williamson -
 
 
 
Kväll, och sitter på mitt Barnes&Nobles och skriver, inte så stor variation här i Houston där vi håller till.
Besökte vår läkare på kliniken, bara för att göra check-up. Skulle ha börjat en femdagarskur av medicin redan i onsdags, men på grund av att jag fortfarande är lite förklyld så vill de att jag väntar till på måndag. Vi fick tips om en dunderkur för ont i halsen och förkylning, av en indisk sjuksköterska. Man kokar 3-4 pepparkorn i lite vatten i 3-4 minuter, och sedan dricker man litegrann, mycket går inte för det är väldigt hett... spicy som man säger. Men det skall visst göra under. Jag skall prova ikväll så får ni höra hur det gick imorgon. Men jag känner mig redan bättre med min förkylning, bara lite rosslig i halsen, men vill bli helt frisk nu...
Här är jag sidleds... bild som Sasha tog på mig och mejlade, visste inte att den var sidleds,...går ej ändra på i efterhand(?) Vi promenerade från kliniken till vårt nästa möte, tog ca 30 minuter, två galna europeer, ja Sasha är ju amerikan, men New Yorker, som är van att gå överallt, vi var de enda gående bland tusentals bilar..., people in Texas do not walk sa Maria i receptionen till oss, när hon fick veta att vi verkligen skulle ta en halv timmes promenad istället för att åka dit på fem minuter med bil..., i och för sig så var promenaden inte den trevligaste bland tusentals bilar...så hon kanske hade rätt, bättre ta taxi nästa gång
 
Efter besöket på kliniken så hade vi ett besök bokat hos en neurolog, som ganska snabbt ville att jag skulle ta antiångest tabletter, tre om dagen för att utöka min livskvalité, men jag känner en hel del motstånd själv. Det känns som att jag på något sätt då förlänger plågan, hur skall jag sedan bli fri från beroendet av dessa tabletter? Vill ju såklart inte vara beroende av tabletter, vem vill väl det. På apoteket sa de att tabletterna kan orsaka att jag blir sömnig och yr av dem i några timmar.... ja, det är i och för sig inget nytt med att ta tabletter. Bara rädd att bli beroende. Han berättade att en kvinna hade tagit sådana tabletter i fyrtio år, hon är nu 90 år gammal. Jag sa då att jag inte vill bli beroende av tabletter i fyrtio år, han sa då att jag skall vara glad om jag lever i fyrtio år... tack för den tänkte jag, men det är ju sant. Jag är tacksam för varje dag. Men livsviljan försvinner sist antar jag. Jag har tänkt stanna och ta hand om mina barnbarn, sitta som den "gamla" farmorn /mormorn som filosoferar så mina barnbarn blir galna på mig, filosofera om livet ännu mer än jag gör med mina "stackars" barn, då är det väl tillåtet, när man är gammal... Min livsvilja är stark, men med denna ångest så är livet rent ut sagt för djävligt att leva, när jag väl har den. Men jag har hört om andra som har klarat sig ur ångest. Hans svar var direkt tabletter, och min första magkänsla var ett starkt nej. Har köpt tabletterna, men måste känna efter..
.
Bilder på flera av många tacksamma tillfrisknade tidigare patienter från Burzynskikliniken
 
Tänk för bara ett år sedan så kunde jag med er underbara vänner i Moskva, åka bil tillsammans, skratta och ha kul, hälsa på, ha bokklubb tillsammans, hämta mina älskade barn på skola och dagis.... osv... Nu är allt sådant i princip omöjligt, om jag går på något möte, så måste jag sitta längst ut så jag kan springa ut... Det kan också gå i vågor hur jag mår, vissa dagar bättre och vissa dagar sämre. Min Gena har läst mycket på nätet, om bla en tablett som jag började ta i slutet av december, som jag fick av läkare i Stockholm, för att ta mot mina epeleptiska anfall, det är en extra tablett som jag nu tar. Har en annan sedan tidigare. Båda tar jag morgon och kväll. Och den här andra tabletten har hos flera som Gena läst om orsakat en enorm ångest. Vi frågade om den tabletten idag, men neurologen, sa att det står så mycket på nätet, så han verkade i princip utesluta det. Jag undrar då, skall man inte tro på människors vittnesmål? För mig började min ångest i princip på dagen, efter att jag började ta dessa tabletter... Samtidigt har de hjälpt mig med mina epeleptiska anfall. Så vad skall jag välja, pest eller kolera? Vet ej om jag skall skratta eller gråta...? :-) Skratta är alltid bättre, men gråta är inte fel heller, rensar ut en del. Så kommer nog att göra båda... :-)
So, that is life as it looks like now for me...
 
Bild på solnedgång i Paris, behöver något vackert att se...
 
Har haft mycket ångest vissa dagar, och andra dagar mindre, nästan helt bra, så dessa dagar är jag sååå tacksam för, så det är Upp och ner...
Nu hemma, tar nog och ser något roligt... behöver skratta lite, sluta tänka... eller kanske bästa att sova. Kanske får drömma om mina älskade barn. Vår läkare Larisa på kliniken skulle upp tidigt på morgonen för att se The Royal Wedding i England. vid fyratiden börjar det, jag väljer nog sömnen... trots allt, men vem vet kanske går jag upp vid sex tiden i alla fall. Men jag kommer absolut se repriserna...
 
Sköt om er alla fina ni!
Kraaaamar!
Jessika
 
If You Only Say One Prayer - Say Thank You!
Allmänt
Kommentera

26 Apr

03:11

Lost in Austen... och annat

1kommentarer
Always speak your mind and the base man will avoid you
 
- William Blake -
 
 

Himlen i dag
 
Hej mina fina vänner! Och Glad Påsk! Xristos Voskres! Kristus är uppstånden!
 
Hoppas ni alla har haft en fin påsk! Jag har hört att det var fint och soligt i Stockholm, det låter härligt! Fick bildbevis på det igår, när min bror skickade en liten filmsnutt på hela familjens påskträff igår, där de satt ute och åt. Såg så härligt ut, men såklart så fick jag tårar i ögonen och ville vara där också.
Sitter nu på Barnes & Nobles, längre bak, tog en te på Starbucks och gick hit bak. Hamnade bredvid/bakom ett äldre ryskt par, de sitter och diskuterar Stieg Larsson, och hans första bok i trilogon. De funderar på om de skall köpa boken eller ej, har nästan lust att säga något till dem, att min vän Sasha, bland många andra säger att hela trilogin är helt otroligt bra, så att det inte går att sluta läsa. Jag kommer att läsa dem i sinom tid. Nu är det glada och positiva saker, böcker filmer som gäller för mig. Även om Sasha säger att första boken är positiv ändå, men jag känner att jag väntar ändå. Sasha har till och med läst hela trilogin två gånger, so he really likes it!
 
 
Idag, kände jag en sådan stark dragning till att se filmen, Pride and Prejudice, med vår Colin Firth och Jennifer Ehle. Det var så att jag på morgonen hörde den vackra musiken som de spelar i filmen och såg bilder ur filmen i mitt huvud. Nu har jag sett nästan de två första avsnitten, så "soothing for my soul". Läkande för själen. Behövde det idag, så mycket. Du min fina vän i Kiev förstår, wish you were here! :-).
 
Vackra Dansscener ur filmen
 
Diskussionen bakom mig fortsätter mellan det äldre ryska paret, köpa eller inte köpa boken av Stieg Larsson... jag älskar ryssar... det skall alltid diskuteras i olika vinklar fram och tillbaka... ett svenskt par skulle ha avslutat diskussionen för länge sedan...ja, undantag finns ju. Min kära man Gena har sagt; två ryssar som diskuterar har fyra åsikter, fyra svenskar som diskuterar har en åsikt...(Vi svenskar är ju så rädda för att sticka ut och tycka olika och att vara politiskt inkorrekta...) Det stämmer nog ganska bra:-) Eller vad tror ni? Tänk om två tornedalingar hade haft diskussionen om Stieg Larsson boken, då hade det låtit kanske så här; Vad tycker? Ska vi köpa boken? Jo, kanske den är bra...och sedan tysta funderingar på varsitt håll...två veckor senare, Jo, du kanske ska vi nog köpa boken ändå...  :-) Eller hur mina älskade tornedalingar:-)!
 
Så här sitter jag och bloggar idag
 
Hemma nu. Och jag skall fortsätta se på min Pride and Prejudice, under tiden som Sasha lagar maten. Det blir linser, på indiska dal, till och med fyra olika sorters dal, och sedan sauterade grönsaker i kokonötsolja, tillsammans med det, råris, så vi är nyttiga idag. Nu ska jag se på filmen. :-) och njutaaaa! (Ps. sedan blir det Desperate Housewifes och Brothers & Sisters som visas direkt efter varandra på kanal Abc nu ikväll, så det måste vi också se)
 

Ännu en dag på Starbucks
 
Nu sitter jag igen på bokavdelningen, Barnes & Nobles/Starbucks, ännu en ny dag. Vi har varit på kliniken och gjort check-up. Hunnit diskutera både det ena och det andra med vår läkare Larisa. Livet osv... Berättade för henne, om det som jag vill dela med er; Oreganoljan, the essential oil, som jag använt på mina tänder, har gjort att min jobbiga tandvärk har helt försvunnit. Helt otroligt! Jag trodde att jag måste gå och dra ut min vänstra visdomstand, det började även göra ont i hela nedre delen av tandraden (vad kallar man det). Men redan efter att jag hade borstat tänderna två gånger per dag med oregano olja blandat med olivolja så kändes det nästan helt bra. Och nu är tandvärken helt borta, efter bara några dagar. Sasha säger att Oreganoolja är naturlig antbiotika, men att man skall vara försiktig med att använda det utan någon olja, såsom till exempel olivolja, mandelolja... Annars kan det till och med bränna din hud med bara några droppar. Jag köpte en oreganoolja som redan hade blandat in olivolja, men jag blandade in extra olivolja genom att droppa det på tandborsten. Så har ni tandvärk så bra tips, gå bara till er närmsta hälsokost så borde de ha det inne. Jag fortsätter borsta med oreganooljan ett bra tag till, men kommer nog att använda den i fortsättningen lite då och då för mina tänder. Självklart skall jag gå till tandläkaren i framtiden, men just nu känns det som att jag har så mycket annat som gör att jag väntar med tandläkarbesök ett tag.
 
Det här tre sakerna köpte jag på Barnes & Nobles/Starbucks idag
 
På förmiddagen idag har jag njutit av Pride and Prejudice. Verkligen inandas de vackra miljöerna, spåket, och kläderna... njuter. Jag vill bo såååå i mina drömmars fantasier, this is my cup of tea! Det är så vackert när de har högläsning ur böcker, hur de skriver brev till varandra, spelar piano, dansen.... balsam för själen för mig att se denna serie/film. Thank you Thank You God!
 
Hej vänner! Nu är vi hemma! Sasha lagar mat. Och jag bloggar lite, sedan tänkte jag se lite av min underbara serie. Längtar!
Idag vaknade jag med att jag hade mycket känslor i kroppen, ja det har varit mycket de senaste dagarna, speciellt i förrgår var det fullt upp.. men kanske berättar mer om det en annan gång. Det kommer upp rädslor, väldigt ofta och jag måste på en gång fatta ett beslut, om jag skall tro på den tanken eller inte, att jag är rädd. Sedan går jag och känner in vad som ligger under denna rädsla. Sasha säger att jag skall se det som ett experiment och säga med glad röst; oh, how interesting, I wonder what that is....osv.. Ja, jag skall erkänna att jag än så länge inte har kommit så långt att jag har den glada rösten och tonen när rädslorna kommer upp, men idag försökte jag säga det på det sättet en gång när en rädsla kom upp. Det lyckades inte riktigt... Men tack och lov så har det känts lättare idag, vilket jag är tacksam för.
 
Vår goda middag idag, råris, med svärdfisk, under de sauterade grönsakerna, som är bl a spenat
 
Men jag har som jag nämnde tidigare haft mycket känslor som kommit upp av sig själv idag. Det började på morgonen, när jag började att argumentera med Sasha om en småsak, det visade sig att jag hade rätt, men det viktiga för mig var att inte ge upp min sak och egentligen inte att ha rätt. Så här har det nämligen varit för mig sedan jag var ganska liten, ja kanske sedan jag var tio år eller något sådant... jag har låtit andras åsikter vara viktigare än mina, ja kanske några känner igen sig. Och nu helt plötsligt för en småsak, så blev jag upprörd, kände nä, f-n jag ger mig inte, även om jag har fel, I stick to my point for "once" in my life. Jag är också så trött på att be om ursäkt för mina åsikter, så det håller jag på att komma över. Tack och lov! Befriande! Sedan blev jag upprörd och f-bannad över en politisk sak vi diskuterade vid frukost, hade att göra med hur kvinnor behandlas i vissa länder, där de inte får köra bil, gå i skola, klä sig som de vill osv...ja, det gjorde mig så upprörd. Sedan började jag gråta över några andra saker vid frukost, och sedan när Gena ringde, så hann jag först bli upprörd över en småsak, stackars Gena, och sedan när han sa att hans föräldrar hade åkt för att hälsa på hans lillasyster som pluggar uppe i norr, så började jag nästan gråta. Det gjorde mig bara så glad att de äntligen får se hur min fina syster Natasha bor däruppe och ja, bara vara med henne, hemma hos henne. Ja, och så gråter jag för att Prins William skall gifta sig, hur mycket grät jag inte när vår fina Kronprinsessa Victoria gifte sig med sin Daniel, men det var det säkert flera av er som gjorde, kärlek mellan två människor är alltid något så vackert!... Sådan är jag nu...:-) You are A total mess, sa Sasha till mig och skrattade idag:-)!
Nu dags kära vänner för mig att försvinna in i Jane Austens vackra värld... See Ya Later!
 
Kärlek i massor till er!
Jessika
 
 
Ps. Från citatet ovan; förklaringen till ordet Base man -  morally low; without estimable personal qualities; dishonorable; meanspirited; selfish; cowardly.
 
Jag frågade Sasha om han hade ett bra citat för dagens blogg; och han citerade direkt William Blake, ovannämnde citat.
 
Ps. Ps. Imorgon skall vi se Tony Bennett in concert här i Houston! :-) :-)
 
 
 
- Oprah for Nobel Peace Price -
 
 
Allmänt
Kommentera

24 Apr

05:26

Skratt - Helande Kraft!

0kommentarer
The heart of the universe does not have a particular location; it's not somewhere out there. It is concealed in every being.
 
- Eckhart Tolle -
 
 
 
Hej vänner mina! :-)
Tillbaka på Starbucks... i ett hett Houston, fullsatt med människor, de flesta med datorer och anteckningsblock. Den unga tjejen som sitter bredvid mig har en söt rosa dator, inte en mac, dock... så jag som är macfrälst kan tyvärr ej konvertera, även om den är rosa. Som man säger, Once a Mac, You Never Go Back!
Har varit på kliniken idag allt såg bra ut, mina värden, men känner mig lite förkyld, det kan vara på grund av alla ombyten av klimat, flygresa osv... En rysk familj sitter bredvid mig, känner mig nästan som hemma i Moskva. Bara ni mina kära Moskvavänner, Starbucksligan,:-) som saknas! Men ni finns verkligen alla i mitt hjärta!
Det bor faktiskt ganska många ryssar här i Houston, vad jag förstår på grund av rymdstationen bland annat.
 
Himlen idag här i Houston
 
Efter vi kom hem från kliniken, så har jag sovit i två omgångar och vi har ätit lunch. Vi gjorde också en del jobb. Och det kom fram sådant som jag har sett förut, men det kommer ofta i olika varianter. Denna gång såg jag att rädslan för mina panikattacker döljer en stor rädsla för att använda min inre kraft. Jag såg en stor "force", en lysande kraftkälla inne i mig som var redo att explodera. Den har fått nog att sitta gömd och nedtryckt i sin lilla låda. It has had it with Jessika suppresing it down! Just had it! Den orkar inte hålla emot mera! Så det enda jag kan säga är; Prays the Lord! Tiden har kommit att använda min inre kraft! Thank you Thank you! Men den gamla vanan trogen, många års erfarenhet har jag ju, så reagerar jag i rädsla, men visualiserar nu den lysande kraften som lyser i mig, som egentligen ligger under allting. Vet ni om att till och med under min tandvärk igår så hittade jag gamla gömda känslor som jag inte visste fanns där. Såg mörker där sorg och ledsenhet. Så har jobbat med det igår. Och det kändes bra. Och har sett ljus ersätta det mörker jag såg under mina tänder. Fortsätter jobba med det.
 
Lyckades sätta mig vid ett bord här på Starbucks, som är fullsatt, där jag oftast inte kan sätta mig. Men idag gick det. Tack Gud! Känner också er hjälp, har en vännina som tänder ljus i kyrkor till mig, tack tack tack så mycket fina underbara du. Den kraften kommer till mig känner jag. Och Tack alla ni som är med mig! Känner ert stöd och er värme. Tack för era fina mejl via facebook och kommentarer. Tack från mitt hjärta!
 
Bild från Antibes av vår äldsta kille och vår lilla fröken som snart blir fyra år!!! Ville ha en bild på barnen, saknar dem sååååå, skall se om jag hittar någon bra bild där vår snart sjuåriga kille är med, älsklingarna mina!
 
På söndag har vi bestämt oss för att gå till "The Unity Church", som har påskmässa, kände att jag ville gå till kyrkan, eftersom jag i år inte får fira påsk med min familj och mina barn, inte gömma mina barns godispåskägg på kvällen när de gått och lagt sig, och stöka till på bordet där vi lagt fram något för påskharen att äta när han/hon kommer under natten. Men det får snälla moster Susanne och mormor Mona göra i år, så det är bra det också. Ringde igår och gav instruktioner till min älskade mamma, men de får göra det på sitt sätt.  Susanne har ju sina traditioner, och min lilltjej ska sova över där och ha det mysigt med hennes yngsta tjej. De har varit på skansen idag och träffat min kusin med hennes yngsta tjej som är lika gammal som min lilla tjej. Så det har varit en riktig tjejträff. Och killarna har hängt med morfar och morbror och kusinen, och även träffat min kusins killar som är lika gamla som mina pojkar, (vi har fött barn samma år hon och jag, och samma kön och allt, två pojkar och en tjej, båda tjejerna lika viljestarka :-)) de har spelat fotboll tror jag.
 
Killarna spelar fotboll på strandpromenaden i Antibes
 
I morgon så skall alla åka till min fina bror och hans familj med tre barn, så det är kanske där alla kusinerna får leta påskägg, där brukar det alltid var god mat och det blir säkert påskägg och annat kul. Min fina svägerska är så påhittig med barn, även min syster.  Är så glad att alla kusinerna får träffas. Mina föräldrar har alltid fullt upp när de är i Stockholm eftersom de har tio barnbarn. Nu är de speciellt mycket hos oss, med våra barn vilket jag är så tacksam för. Tack älskade mamma och pappa och hela underbara familj!
 
Havet i Antibes... ps, har inte hunnit ta så många nya bilder här, därav lite Antibesbilder... men havet är aldrig fel
 
Det jag ville berätta om angående "The Unity Church" , som vi besökte en gång i New York med Sasha, när jag och vår äldsta son besökte NY förra året i maj, är att det kändes som att vara i en vanlig kyrka, den enda skillnaden var att prästen talade om både Jesus, och Konfucius, Pythagoras (som var en otrolig människa, andlig om någon), och Buddha. För mig var det en Wow, upplevelse, att komma in i något som kändes som en vanlig kyrka och höra prästen tala om Buddha och Konfucius... som stora andliga lärare, och citera dem. It is truly my cup of Tea! För jag tror liksom dem att Buddha, Krishna, Jesus, Muhammed och även andra, var stora andliga lärare. De har givit något till eftervärlden. Det viktiga är väl att inte slåss om dem, men förstår att för de flesta av er är det här en självklarhet. Som religionsvetare så besöker jag, och har gjort under åren, alla möjliga ställen, så det är inget konstigt för mig. Men jag besöker dem inte endast för att jag är religionsvetare, utan för att jag tror på en Högre Makt, och en inre gudomlig kraft hos alla människor. Vi härstammar alla från det gudomliga. Är man kvantfysiker kanske man använder andra ord...(hej Dennis, kära bror, du som är kvantfysiker i hjärtat, eller hur ;) ...)
 
Här en vacker bild från flygresan mellan Nice och Paris... får bli lite nya bilder senare..
 
I framtiden kommer religion och vetenskap att förenas tror jag, men allt kommer att vara på ett högre plan då, inte på den nivån där det viktigaste är vad du har på dig i kyrkan, eller att vara bokstavstroende, osv, vetenskapen får allt höja sin nivå också... vet ej när det, religion och vetenskap, liksom filosofi, kommer att förenas, men det är min sanna övertygelse att det blir så i framtiden.
 
När vi var i Tibet i somras jag, och min Gena och vår äldsta son, så besökte vi flera tibbetanska kloster. Det som kändes så skönt där var att vi upplevde det som mycket enklare, inte så strikta regler, med klädsel, böja sig si eller så. Det finns regler såklart, men vi fick bara känslan av att där är det som det är, mobilen kan ringa mitt i mötet med den andliga ledaren Jachi Lama och det är ingen "big deal", och det hänger Disney gardiner i munkens rum, ja, det var bara känslan av ett accepterande av att det är som det är, och så går vi vidare. Kände att det fanns mycket mer skratt hos många av dem vi träffade. Flera av dem sa till mig att det viktigaste för mig var att skratta mer i livet och att inte oroa mig så mycket, det var min viktigaste medicin. De sa annat till mig också, medicinska saker, men det här återkom hos alla av de tibbetanska läkarna, som även var munkar. Det jag upplevde starkt under mötena på de olika klostrena var att det inte fanns lika mycket dömande, som jag upplevt i kristendomen under min uppväxt, och även det jag ser i både katolicismen och i den ortodoxa kyrkan. Undantag finns såklart på båda håll.
 
Himlen igår här i Houston
 
Det har blivit en annan dag och redan kväll... Fick inte iväg det här igår, somnade för tidigt. Och här är det redan kväll. Vi har varit hemma idag. Båda är vi förkylda. Jag känner mig bättre, men Sasha hostar och låter allmänt "snubig". Så vi har båda suttit med handukar över huvudena lutade över hett vatten, i vattnet har vi hällt några droppar vardera av eucalyptus, lavender och tea tree, (essential oils). Det hjälper faktiskt. Tips om ni är förkylda. Det går också att gurgla, men då såklart i kallt/ljummet vatten, man häller två droppar vardera av dessa oljor och det skall absolut inte sväljas.
 
Fick ett sms av min kära svägerska idag, min brors fru. Hon berättade att alla kusinerna varit där, och att det hade varit bastubad (de har en utebastu), vattenspistoler, och påskägg, och solsken..., så det låter som om alla barnen har haft roligt, och vuxna säkert också. Det gör mig så glad att höra! Men samtidigt vill jag ju såklart vara där! Men det får bli nästa år. Viktigt att alla hade roligt! :-) Älskade alla mina!
 
Tog en liten till paus med Sasha, vi såg på Brothers & Sisters, och lite Modern Family, speciellt den sistnämnda serien fick mig/oss att skratta mycket och högt! Jag behöver skratta mycket känner jag nu, så det kändes skönt och befriande. Det har varit en ganska tuff dag idag, men jag skall bespara er från detaljer. Men en kamp mellan två olika krafter inom mig. Rädslan är den ena, och att överlämna mig till det Högre är det andra, och att välja att vara Stark! Starkare än rädslan. Så jobb jobb jobb, och gråt gråt gråt ofta i förtvivlan idag... så skönt att få skratta nu ikväll. Men jag bestämmer mig för att säga liksom Winston Chruchill: Never Never Give Up!
 
 
Tack Tack Tack alla kära ni för att ni finns där ute!
Kärlek i massor!
Jessika
 
 
- If You Only Say One Prayer - Say Thank You -
Allmänt
Kommentera

20 Apr

00:10

Solnedgång i Paris

0kommentarer
Solnedgång i Paris vår första kväll i Paris





Kraam :-)

Jessika
Allmänt
Kommentera

14 Apr

01:08

Himladrottningen

3kommentarer
Therefore, fear not at all. All is well, for the heart of you is the universe,
and the core of the core of you is the heart of the universe.
 
- G de Purucker -
 
 

 
 
Hej på er mina fina vänner!
 
Tillbaka igen, har haft fullt upp med barn och havet! Somnade ifrån, med min lilla dotter efter godnattsagan igår kväll, hade tänkt blogga lite på kvällen, skulle bara vila lite efter att hon hade somnat, vilket hon gjorde på några sekunder, hon somnar oftast väldigt fort, men jag vaknade vid femtiden på morgonen, fortfarande med smink på..., hmm... Bad min man Gena väcka mig för säkerhetsskull om jag skulle somna, hade också en medicin att ta, men han somnade också... ja, havsluften gör oss alla trötta, men på ett bra sätt! Men jag fick istället sova ut. Skönt! Är nu hemma, har ätit sen lunch, som vanligt här, och tittat lite på Will & Grace, och nu tänkte jag blogga lite.
Ja, det här gjorde jag innan jag började blogga idag...
 
 

...och det här 😊 men bara tre små chokladbitar, och såklart precis efter lunch 😊
 
Barnen och hela gänget är vid havet, jag skall dit om en stund. Jag tog en promenad på förmiddagen med söta Hana, min fina vän Monias dotter. Vi promenerade och satt vid havet säkert en timme. Det är härliga vågor idag. Älskar det! Jag älskar både hav och berg! båda känns som en feminin kraft för mig. Det kände jag speciellt den tid när jag precis blivit gravid med vår första son, när jag och Gena var vid Svarta havet. Då började jag tala till både havet och de höga bergen som vi åkte till i närheten , som Modern! Jag stod vid både havet och bergen med armarna utsträckta och blundade och kände en enorm Ur Kraft! Och jag bad till Modern! Det kom naturligt för mig. Ja, ni vet gravida kvinnor... men det har stannat vid mig väldigt starkt! Så jag brukar ofta stå med armarna utsträckta vid havet, och de få gånger jag kommer till höga berg. Jag drömmer att få stå vid de högsta bergen i världen. Vet ni förresten att Mt Everest riktiga gamla namn på det lokala språket betyder "Himladrottningen" eller något likande, kommer inte ihåg det exakta namnet. Men för mig är det väldigt spännande och inspirerande. Om jag minns rätt nämns Himladrottningen även i Gamla testamentet. Det här är något jag kunde ägna en hel uppsats åt... så jag slutar här för den här gången. :-)
 
Härliga vågor idag! Älskar havet som idag, önskar ni också kunde höra det, nästan samma bild ovan, märker jag...
 
Det är något speciellt med havet, det gör en gott känner jag. Min vän ångesten har dykt upp nu och då igen, min kära underbara vän Monia har hjälpt mig mycket. Så hon är en Blessing för mig! I stunder som dessa är det så viktigt för mig. Min fina älskade Gena hjälper mig mycket också, bara att få krama honom. Så får krama mina älskade i överdos för att ha med mig till Houston! Det är det jag gör. Mina stackars barn, blir kramade och "störda" (när de spelar på datorn, tittar på film, leker med dockor, spelar fotboll....) hela tiden av mitt kramande...😊❤️
 
Mina älskade vänner, Hana och Monia, mina systrar
 
Tillbaka igen, har varit med mina pojkar, min Gena och våra fina pojkar och promenerat vid havet och sedan gick vi och åt på asiatisk restaurang. Det kändes fint. Vår lilla tjej, var för trött och även farmor och farfar, så de var hemma och tog det lugnt. Vi åt god mat och skrattade och hade det fint. Men jag fick lite ångest så jag fick gå ut och andas lite och jag tog en extra kvartstablett, eftersom jag var med barnen så ville inte att något skulle hända. Jag satt under en väldigt fin Buddha staty på restaurangen, och det kändes bra, har alltid känt ett lugn när jag ser fina Buddha statyer. Vår mellan pojke, som fyller sju år till sommaren, sa till mig, mamma vad bra att du sitter under Buddha. Och ändå har jag aldrig sagt så mycket till honom om att jag tycker om just Buddha, men barn känner in allt, eller hur. Han är så omtänksam och mån om mig, lilla älsklingen. Det är dem båda mina killar, älsklingarna mina. Ja, alla tre, mina älskade älskade.
 
Havet underbart vackert mot klipporna ikväll
 
Redan snart midnatt här, så dags att sova snart, min lilla tjej ligger och snusar bredvid mig här min lilla sötnos. Jag kom hem sent idag, men vi hann leka och vara tillsammans på dagen idag en hel del. Så mysigt att sova med henne. Killarna sover i vardagsrummet med pappa Gena, och farmor och farfar har det andra sovrummet. Så vi har madrasser och sovarrangemang i hela lägenheten. Men det fungerar bra. Jag gick till Monia en stund efter restaurangen, att prata med henne hjälper mig med min ångest, så jag är så tacksam att hon är här, nu när Sasha inte är här. Min fina Gena hjälper mig också. Så jag mår bättre nu. Men har också jobbat själv med de metoder som jag och Sasha har jobbat med i Houston, nu när jag kom hem. Work, work, work....
 
Jag och älskade min Gena vid vår kvällspromenad vid havet och Gamla stan
 
När jag kom hem, så slog jag upp i en av de böcker jag har bredvid sängen, och det blev dagens citat, kände att det passade bra för idag, i alla fall på eftermiddagen, har handlat om att jobba med rädslan för mig. Så jag kände att citatet verkligen talade till mig. Är så tacksam att få svar när jag behöver vägledning. Och är så tacksam att vara här vid det vackra havet med mina älskade, njöt verkligen av vår promenad på kvällen. Älskar verkligen havet, och dess Ur kraft! Modern! Här kommer två bilder till.
 
 
 
Vackra Antibes
 
Nu måste jag säga Godnatt mina fina vänner!
Alldeles för sent för mig... men jag älskar att skriva, och känner att jag har så mycket att skriva och uttrycka... men det kommer när det är dags, eller hur.
 
All Kärlek till er och tack för allt ni underbara!
 
Kraaaaam från ett vackert Antibes!
 
 
Jessika
 
 
 
 
- Oprah for Nobel Peace Price -
 
 
 
 
 
 
 
Allmänt
Kommentera

10 Apr

23:13

Härlig dag vid strandcafét!

0kommentarer
All that we perceive in this world is existence. Underneath existence is being, the formless, timeless dimension within yourself. The sense of lack in so many of us has to do with our inability to sense the being within us, the "I AM" within, the primordial sense of beingness.

- Eckhart Tolle -


Hej på er kära vänner!
Har haft en härlig dag vid havet idag, på strandcafét/restaurangen, med sandstranden precis i anslutning, så barnen har kunnat springa fram och tillbaka och spelat fotboll, lekt i vattnet, och vi har tagit det lugnt, druckit te, ätit mat, några har druckit virgin machitos (inte jag), och vi har ändå haft överblick över barnen, perfekt!
(Strandcafét som vi satt på idag och njöt, barnen leker vid vattnet)
Har inte kunnat skriva de senaste två dagarna för jag har varit sängliggande ganska mycket, inget allvarligt egentligen. Jag har mått illa antagligen för att jag var tvungen att påbörja en utrensningskur för min lever, eftersom jag måste bli av med för mycket "toxic"(gifter) som samlats där, på grund av de mediciner som jag tar, så jag tar också en paus med en av medicinerna i minst två veckor. I alla fall så är det nog den så kallade utrensningskuren av levern som har orsakat att jag har mått dåligt, har tagit örtmediciner i några dagar, mycket som skulle ut antar jag. Så det är bra såklart att det har kommit ut. I förrgår mådde jag extra dåligt tyvärr också för att jag hade mycket ångest också. Så jobbade mycket med det, samtidigt som jag sov mycket också. Det var en ganska tuff dag. Men har fått gråta ut mycket, så det är bra också... Allt har något gott med sig:-) Lättare att se det idag, men i förrgår var det svårare, när jag ibland grät i förtvivlan. Men fick gråta många gånger kramandes min älskade man Gena. Så det hjälpte mycket. Älskade älskade min. Har också haft sms och telefonkontakt med fina Sasha som nu är i Moskva. Och det hjälpte. Min fina vän Monia hjälper mig mycket också. Så tacksam för all hjälp jag får. Tacksam tacksam!
Igår när jag också sov halva dagen så var barnen med Gena, farfar och Genas kollega/goda vän Alexej, samt Genas assistent Marika (som vår lilljtej bara älskar) som också varit här under Tv-Cannesmässan som pågått under veckan som varit, på Marineland här i närheten, där de sett på delfiner, valar och andra djur, så jag är glad att de hade en rolig dag. Jag får åka med en annan gång. Det finns ju kvar!:-)
(Äntligen tillsammans med min älskade Gena)



(Min underbara vän Monia som är med oss här tillsammans, även hennes dotter Hana, kommer på annan bild)


(Mina fina; Monia, Hana, och Gena njuter av värmen, och lite svalkande skugga för tillfället)

Här redan sent, så dags för mig att gå och lägga mig, känner att jag måste vila lite så det får bli ett kort inlägg, kom igång sent, blir så speciellt med mina älskade barn runt omkring mig, så är det bara. Har en tendens själv att komma igång för sent, men ännu mera så med barnen såklart. Så det blir lite fler bilder istället, från ett fint Antibes, och fina vänner och min fina Gena. Farmor och farfar, baba och deda, drog iväg och gjorde stan, passade på och fick lite ledigt, de har varit mycket med barnen, så de behöver få lite egentid. Skönt för dem:-)!
Tack så mycket för fina kommentarer och mejl på fb till senaste inlägget, så tacksam för all uppmuntran och värme. Ni är underbara!


(Vy över gamla stan Antibes)



Säger godnatt för ikväll kära fina vänner!

All min kärlek till er!

Kraaaam!:-)


Jessika



- Oprah for Nobel Peace Price -
Allmänt
Kommentera

07 Apr

17:20

Hej Tanke!

1kommentarer
- Forget the evil thoughts and do not give them an artificial life by visualizing them and then fighting them. Do not waste your energies in fighting bogies, the phantoms and ghosts of your imagination. These are only the phantasms of your own imagination, and have no reality outside of yourself. Yet these phantoms and ghosts can at times overcome you and become a temporary reality because you have given them the framework and power of thought. You incarnate these things in thoughts, and thoughts will govern your body.
Visualize the other thing. Make pictures of beauty and strength in you mind... It is far more fascinating. It is a delightful pastime, and it always works. See things of a high and noble character and visualize them forcefully. Visualize to yourself a success in fine things. Visualize things of beauty, of inward splendor. -

- G. de Purucker -


(Här den klassiska Antibesbilden som så många konstnärer har målat och målar av fortfarande, Monet bland många andra. Antibes har varit och är kanske fortfarande ett populärt ställe för både konstnärer och författare. Vår Evert Taube bodde här i långa perioder och skrev sina visor. Skall visa bild på var han bodde, vi passerar det varje dag på väg till stranden eller när vi skall till gamla stan.)


Sitter här i en tyst lägenhet och nästan redan midnatt... barnen sover runt omkring mig, har redan hunnit sova i två omgångar, vaknade för ett tag sedan för att ta min sista omgång tabletter, med mitt vanliga snack, ett halvt äpple och lite almondnötter till. Och nu kände jag för att dricka lite grönt te, denna gång; Chinese Night, från The Stockholm Tea Centre. Nästan addicted to it, och likaså med grönt havstornste från nk. Har mina teer med mig världen runt, ja, det vet ni vänner som känner mig:-). Imorgon kväll kommer mina underbara vänner Monia och Hana hit för att vara med oss och de har med sig en laddning av Havtornste, tack snälla! :-)  Och sedan har de med sig lite annat, ett par byxor, lite tidningar, en klocka, osv... som min älskade syster gick runt i huset och samlade upp nu ikväll, med telefon i handen. Tack snälla fina. Hoppas det bara inte fyller deras väskor för mycket..., sorry... Älskade min Gena hade med sig en del, de tar bara med sig resten...:-)
Hade verkligen hoppats påbörja mitt bloggande lite tidigare än kvart i midnatt... men ni vet hur det är med tre barn runtomkring, fullt upp, även om jag verkligen har super hjälp av mina underbara svärföräldrar.
(Mina älskade barn på väg till stranden med sin fina Baba (farmor) och deda (farfar) som har lite försprång:-))
De tog med dem till stranden som ligger två minuter bort från där vi bor, och då tänkte jag hoppa snabbt in i duschen och sedan laga lite lunch, och sedan gå till stranden för att vara en stund med dem alla innan jag och Sasha gick till doktorn som vi har här i Antibes. Vi har hittat en väldigt bra och trevlig läkare här via en god vän, hon är ryska , såklart:-) och gift med en fransman, supertrevliga och de har två små barn. Hur som helst, ja tiden gick... och innan jag var klar med allt så hann jag bara hälsa på barnen i ungefär femton minuter på stranden innan det var dags att gå iväg på läkarbesöket. Bättre än ingenting i alla fall. Men vi har många dagar kvar här.
(Killarna spelar fotboll på strandpromenaden, fast de inte får...bollen kan hamna på fel ställe...på någon "glad" person på en bänk till exempel...)

Varför jag var hos läkaren, måste göra blodprov, för att kolla mina blodvärden, så skall upp tidigt i morgon för att göra proven, och får inte äta sex timmar innan det. Går dit med Sasha tidigt innan han reser till Moskva imorgon några timmar senare. Han skall till sin syster och systerdotter och sedan skall de "hem" till Uralbergen och fira sin mamma som fyller 70 år senare i april.
(Vi tog en liten kaffe/te tillsammans efter läkarbesöket)

Nu tar jag en paus för ikväll, tills imorgon, redan strax ett på natten, så dags att sova några timmar även om jag känner mig ganska pigg, så blir det när man sover några timmar på kvällen. Men behöver all sömn jag kan få. När vi väntade på vårt läkarbesök i väntrummet idag, vi fick vänta ganska länge, så satt jag och somnade till flera gånger, kände hur jag nästan ramlade av stolen flera gånger, och somnade när Sasha precis höll på att berätta något... helt otroligt, vet aldrig om jag har gjort det tidigare, somnat mitt i någons mening. Och han är inte den som är precis så tråkig så att man somnar, snarare tvärtom...får skylla på att jag är jetlagged och kanske för mycket tabletter i kroppen... Vi ses imorgon kära vänner mina! Kraaaam!:-) å godnatt!

Hej på er igen mina fina vänner!
Tack så mycket för era fina kommentarer till senaste inlägget, skulle så gärna ha er här. Och Karolina det var så himla härligt senast vi sågs här:-)! Anna önskar vi hade med lite Saltkråkan att se på här också! :-), men jag förstår att ni blir lite less efter hundraelfte gången, men vill Harald så är det lag!!!:-) Natasha hoppas du myser i din nya lägenhet:-) Kraaaam på er alla! Love you!
(Vacker morgonsol i Antibes, jag på väg att hämta upp Sasha)
Här är det redan eftermiddag och jag har hunnit sova i ca två timmar! Jippi!!! Barnen är med baba och deda, farmor och farfar, och gör stan, bland annat karusellerna, som endast vår lilltjej är entusiastisk över, killarna har vuxit ifrån dem, men det fanns en tid när de inte ville annat än till karusellerna. Så nu får dem följa med lillasyster en stund förklarar jag för dem när dem suckar och vår sexåring, som till sommaren redan blir sju!!!, gör mer än suckar, protesterar högljutt!!! Men de kom iväg i alla fall. De fick lite glass innan de gick, man får muta lite ibland eller hur?:-) Vi är ju på semester! :-)
På morgonen gjorde jag mitt blodprov, klockan åtta gick vi dit jag och Sasha! Det var så härligt friskt sommarväder! Underbart! Att göra blodprov gick fort så efter det tog vi en te, Sasha en kaffe med deras sååå goda croissanter här i Frankrike, vet jag sedan tidigare, men nu får jag avstå tillsvidare. Vi hamnade, Sasha kände till cafét, på ett ställe med så många olika teer att välja på, vilket är ovanligt och de hade mycket godsaker inne i cafét, som var levererade direkt från bageri i Monaco, men vi satt ute och njöt. Det blir nog fler besök till det cafét. Jag drack en mycket god grön te sencha där.
(Sasha njuter på cafét)
Vi sa hej då strax efter cafébesöket, Sasha skulle iväg till flygplatsen lite senare, och flyga till Moskva, Genas fina assistent Marika kör honom, och jag skall lite senare åka iväg med henne och hämta Hana och Monia som landar nu på kvällen, här är flygplatsen nära, sköööönt!
Igår var det en fin dag, men jag hade om jag skall vara ärlig, lite ångest om att jag skulle få panikattack... ångest om att få ångest, ja ni ser!!! Men det känns ändå mildare här än så länge, Tack Gud! Läkaren som jag tycker väldigt mycket om, sa att jag hade vita läppar och såg vit ut runt läpparna, och det fick igång mig såklart, det behövs så lite. Det beror på viss medicin som jag äter, att jag är vitare än normalt. Men jag var lite nervös innan besöket, att sitta hos läkaren lugnt utan att go off to Lu Lu land som Sasha kallar det, fara iväg med tankarna om panikattaker som i sig kan skapa en panikattack... Men besöket gick bra. Och sedan andades jag och för mitt inre såg bra saker, ljus! Det handlar så mycket om att kontrollera sina egna tankar, att utifrån/inifrån se på sina tankar, och att ta tag i dem innan de far iväg för långt...Hej du där tanke, nu tar jag tag i dig, och vänder dig till något positivt, till något ljust, till motsatsen! :-)! Tankar är som levande väsen när dem väl är tänkta. Har ni tänkt på det? Så de har en enorm kraft. Det är därför våra tankar är så viktiga, vad vi tänker. Men de flesta av oss, hej Jessika, tänker per automatik, utan att vara medvetna om det. Så det här handlar mycket om för mig att lära mig att observera mina tankar. Åtminstone en del av dem. Jag är tvingad till det nu! Så trots alla svårigheter, och rädsla och gråt och allt, så är den här resan en välsignelse för mig! Även om jag ibland inte ser det, vissa dagar. Det är också en välsignelse för att jag har er, och jag ser att det här med att öppna mig istället för att vara stängd och så rädd att berätta för er vänner, som jag varit tidigare, och berätta för de som vill höra, ger mig så mycket kärlek och värme tillbaka från er. Jag är så tacksam från mitt hjärta ni underbara fina vänner och familj!
(Morgonstund på café, med Sasha)

Det känns så sköööönt att vara med barnen. Jag lyckas än så länge ta det lugnt med dem, för det är ganska fullt upp. Mycket känslor efter att jag varit borta så länge. Vi hade en fin förmiddag här hemma idag, efter att jag kom hem på morgonen. Nu saknar jag dem redan. Men de borde vara på intåg snart. Nu kom dem, så jag avslutar för idag kära vänner!
All min Kärlek till er!


Jessika
- Oprah for Nobel Peace Price -
Allmänt
Kommentera

04 Apr

01:02

Tala i Sanningens Ljus

0kommentarer
Last night, I saw the realm of joy and pleasure. There I melted like salt;
no religion, no blasphemy, no conviction or uncertainty remained.
In the middle of my
heart, a star appeared, and seven heavens were lost in its brilliance.

- Rumi -


Kära fina vänner!
Skriver från mitt hotellrum i Paris. Vi åt just lunch på lunchstället mittemot, efter att vi hade vilat. Nu vila igen. Jag såg för mycket film på planet, och ja, jag  kunde inte riktigt somna, ovanligt för mig, brukar alltid sova ca 3-4 timmar på flyg över atlanten. Men inte denna gång. Så skall lägga mig ner strax och försöka sova. Jag satt och gjorde en del inre jobb också på planet, så det är en anledning till att jag inte sov heller.
(Vackra moln på väg från Houston till Paris)

Det var både ilska och tårar som kom upp om vartannat. Vid ett tillfälle kom en flygvärdinna fram och frågade om allt var ok, när tårarna rann som värst... så jag sa att allt var ok med tårarna rinnande, och mascaran också för den delen, och snoret, ja allting:-)... Sasha skrattade sen och sa till mig; She is just a total mess! :-) Vilket fick mig att skratta, han får mig ofta att skratta mitt i allt gråt och annat. Så det är en Blessing! Behöver det såååå! Tur att jag hade fönsterplats i alla fall!
(Jag på planet med fönsterplats, tack å lov!)


Hej igen!

Här i Paris sen kväll, ja nu är vi i samma tidszon, i alla fall ni som befinner er i Sverige och Skandinavien. Har hunnit sova i omgångar och vi har promenerat i ett vackert Paris på kvällen, vid Louvren och över broarna som går över Seine, vi kunde se Notre Dame en bit bort. Vi promenerade till vår indiska restaurang Ravi, som har blivit vårt stamställe, vi var nog där femte gången kanske... ägaren är sååå trevlig, som jag skulle säga, stället har goda energier, och god mat, och de gör alltid mat speciellt för mig. Utan salt och grädde i såser osv...
(På väg till restaurang Ravi, passerar vi den vackra bron över Seine.)
Efter vi kom hem har jag sovit igen, skulle bara vila i fem minuter, jag ni vet hur det är,... blev väckt av att telefonen ringde en timme senare, så bra, ville inte sova för natten. Tänkte faktiskt sätta mig och blogga och behövde ta mina älskade tabletter. Ser nu på klockan att det redan är dags att ta en till tablett... så skall göra det nu innan jag glömmer det, och den här får jag faktiskt ta ett snack till, eller jag måste rättare sagt ta en snack till, om jag ej råkar äta just då. Det är det som inte är så bra för figuren.. att det är min sista tablett för kvällen, men nu är jag så mätt efter all indisk mat, så det blir några nötter och ett äpple, och jag är ju på ett hotellrum har inte mitt vanliga kylskåp, goood! :-), hur som helst är inte så hungrig, men ett äpple blir bra, lite vitamin, och något lite sött. :-) Så en kort paus nu.
(Sasha ser nöjd ut efter maten på restaurang Ravi)

Sitter här i min säng på hotellet, har två kuddar som skrivbord som vanligt, lyssnar på min Mozart, kan höra hur Sasha talar i telefon redan säkert en timme i sitt rum här bredvid, eller kanske på skype, hör inte vad han säger, så tro inte det kära vänner... skype är bra att ha! LÄngtar tills jag kan använda det med mina barn när jag är borta. När jag slipper oroa mig för att jag skall få ångest vid samtalen, per telefon kan jag ganska snabbt lägga på luren, enklare så, kanske känner mig lugnare... Idag, eller igår redan såklart, innan flyget till Paris så anfölls jag av mina "demoner" igen, så det var tufft, vi fick sitta och andas och tala till rädslan, undersöka vad som låg under det, ja vi har en hel teknik, som jag nog har berättat om. Den utvecklas, och vi använder olika varianter. Men det fungerar att inte identifiera sig med rädslan och att börja tala till den, jag kan riktigt känna hur adrenalinflödet avtar, och hur jag börjar andas normalt igen.
(Vackert lövträd vid Louvren)

Nu har jag lärt mig att jag måste vara väldigt uppmärksam på min kropps signaler, känner jag oro i min mage, så är det viktigt att lyssna på dessa signaler tidigt och inte vänta för länge; så jag försöker att ganska snart fråga mig, ok, oro, vilket betyder rädsla, vad vill du mig, jag känner den och känner in vad som finns under den, ibland är det ilska, som jag skrev har det varit mycket ilska senare tiden, men även sorg och tårar, känner hur det gör ont i bröstet, ibland både sorg och ilska. Viktigt att känna sorgen och ilskan. Men samtidigt se den som en energi som passerar min kropp och släppa den. Och omvandla den i det som jag kallar Sanningens Ljus till Ljus och Kärlek. Och finns det något påstående; som hör till denna sorg till exempel, så omvandlar jag den i Sanningens Ljus till dess motsats, till exempel, som idag; Jag är rädd för att tala, har varit så rädd i så många år att tala, to speak up! har gömt mig på så många sätt, tala fort fort så ingen märker mig..., Ok, inte alltid, som jag sagt jag är inte direkt blyg blyg, men denna och liknande tankar har funnits i mig omedvetet i så många år och det har hindrat mig i min skapande kraft och det har hindrat mig att göra det jag verkligen vill göra i livet, jag har slösat bort så mycket tid på att ha denna inbyggda tanke i mig som jag inte har varit medveten om på riktigt. Det stockade sig i halsen samtidigt som jag kände hur det värkte över mitt bröst, I Sanningens underbara Ljus förvandlades det till Jag talar i Sanningens Ljus! Så det blir något för mig att affirmera. Se i min inre bild hur jag gör och säga det högt till mig själv. Men känner samtidigt hur jag förändras. Det beror nog på som jag skev tidigare; jag är "so sick and tired of being Mrs Nice"" Speak up for God Sake!"
(Kvällsbild över Seine på väg hem från god mat på Ravi)

Nu dags att säga Godnatt! HÄr är klockan strax ett, känner mig inte trött, men kan nog sova ändå. Men har egentligen sovit halva dagen idag, stor del på eftermiddagen. Så i lite fel tidsrytm, i Houston är klockan kvart i sex på kvällen. Kanske ser ett avsnitt av Will & Grace som avslutning på kvällen.
Mina fina vänner och familj, ville säga tack så mycket från mitt hjärta för Ljus och kÄrlek som ni sänder mig, det hjälper mig så mycket! Ni är underbara! Älskar er alla från mitt hjärta! Och all Kärlek till er alla!
Är sååååå glad att jag får träffa mina älskade underbara barn och min älskade fina Gena imorgon! LÄngtar så, blandat med lite ångest såklart, men ser framför mig ljus ljus ljus och kärlek som omger oss så allt går bra.
Älskar citatet ovan av Rumi, det är så vackert och upplyftande!
Kärlek och kramar i massor till er alla!


Jessika




Sänder den Kärlek och det Ljus jag kan, till Världen som så behöver det!



- Oprah for Nobel Peace Price -

Allmänt
Kommentera

02 Apr

06:23

Never Never Give Up!

0kommentarer
"Burdens are the foundations of ease and bitter things the forerunners of pleasure."
- Rumi -


Hej på er mina vänner!
Sitter ute i stekheta värmen, utanför Barnes & Nobles, på en bänk, måste nog förflytta mig snart, går ej att sitta här. För varmt...., så är inne igen. Har vandrat runt här i bokhandeln, suttit ett tag, talat med min vän Monia, hon hjälper mig mycket, ett på natten för henne, ja, jag har anxiety, men har avtagit lite tack och lov... varit lite jobbigt idag. Så har inte kunnat sitta still här på bokhandeln. Så gick ut, men där för hett.. och på Starbucks så är oftast "min" plats upptagen, den  plats där jag ser ut mot ingen, ut mot tidningssektionen, så jag inte behöver sitta för nära någon, se någon i ansiktet,... ja, ni ser hur jag är, det beror på hur jag mår. Mår jag bättre så kan jag sitta på de flesta platser, men inte alla. Nu satte jag mig i boksektionen igen, men vände stolen åt andra hållet, och en bit från alla andra, det gör jag alltid, mot böckerna, medans de andra sitter vända åt andra hållet, en del gör i och för sig som jag. Kanske har startat ett nytt mode. Ja, man blir inte lite knäpp när man har ångest... alla möjliga fixideèr får man. I alla fall jag. Bestämde mig till slut för att skriva lite, efter att ha vandrat runt. Mår i alla fall bättre än för ca en och en halv timme sedan. Vi var på kliniken då. Sasha hjälpte mig mycket då. Med andning och visualiseringar. Och sedan Monia. Också min räddande ängel. Båda är Blessings i mitt liv. Får se hur mycket jag kan skriva idag.
Ja, dagarna går verkligen upp och ner. Men ser fram emot att de går mer och mer uppåt!
(Utanför Burzynskikliniken)

Hej igen på er!
Redan nästa dag, kväll. Sitter sent på kvällen på Barnes & Nobles, vi tog en promenad hit nu sent, behövde lite luft. Så vi hamnade här. Tog en liten te, sitter vid boksektionen, vänd åt mitt håll som vanligt, helt fullt på cafét. Här lugnt nu på kvällen, redan nio. Skall köpa lite lego till mina killar innan vi går, de har en liten barnavdelning här med böcker och lite leksaker. Till Min lilla tjej köpte jag en disneydocka (det är från någon ny film) tidigare idag, tror hon kommer att tycka om den. Älskade mina!
Både i går och dag hade jag en hel del ångest, kan bero på att jag känner mig spänd inför resan. Vill att allt skall gå bra, men samtidigt orolig att jag skall få ångest med barnen, de har i och för sig sett mig ha ångest tidigare, men vill så gärna bespara dem från det så mycket det går. Samtidigt vill jag vara så ärlig som jag bara kan med dem, det är alltid bäst. De känner allt ändå. Min psykistriker och jag har talat om hur viktigt det är att visualisera och se framför sig hur allting går bra, och att göra det många gånger, så att jag förväntar mig det. Hon gjorde en övning med mig idag, som kändes väldigt bra. Så ska använda mig av den, och fortsätta med den innan vi träffas.
Vi flyger till Paris på Lördag och landar söndag, och på måndag flyger vi till Nice. Vi bor på vårt favoritställe Antibes, en liten ort mellan Nice och Cannes som vi älskar. Min man Gena skall jobba i Cannes en vecka på Tv-mässan, så det är därför vi åker dit, sedan är det ingen mening för mig att flyga till Sverige för en vecka, för sedan måste jag tillbaka till Houston för att fortsätta min behandling. Min förhoppning är att jag kan åka hem någongång mellan mina infusions, kanske ta ett 16-17 dagars uppehåll mellan en av dem istället för två veckor. Känner att jag måste vara med mina älskade barn.





Nu hemma, redan fredag, så  har inte skrivit mycket senaste dagar. Det har berott på att jag delvis inte har mått så bra, idag också. Vi var på kliniken, och jag fick nästan en ångestattack, men lyckades tala med rädslan, inte identifiera mig med den, så den lugnade ner sig, men den fortsätter att komma tillbaka om och om igen, pust!
Har legat mycket ilska under rädslan sista dagarna, så vi har jobbat med det, och även jag själv. Så ibland känns det väldigt slitigt! Gråter av utmattning ibland! Det blir överväldigande...Men det är bara att fortsätta! Mår bättre nu. Vi satt ute och åt middag nu på kvällen, på dagen var det ungefär 30 grader varmt igen. Men det har varit tre fyra dagar med kanske 17-22 grader varmt bara, skönt! Men idag riktig hetta, ialla fall för oss. det kändes bra att sitta ute ikväll, äta, skratta, vi talade om London. Jag bodde och studerade där en tid i min "ungdom", och även Sasha har varit där en del. Vi har även båda en gemensam vän som bor där. Så vi mindes London. Fick mig att längta till London. De vackra parkerna är underbara.
(Sasha och jag äter sushi på kvällen här i Houston)
Hur som helst. Min plan nu är att; Take Action! Hounoring the Truth! Speak up! Vi talar engelska jag och Sasha så det känns ofta väldigt naturligt att skriva på engelska för mig, så det är därför det blir så för mig här på bloggen att jag ofta skriver på engelska. Det är frågan om för mig att våga handla, att göra saker, och att inte gömma mig, att ta ett steg framåt, gradvis, att till exempel sätta mig på en plats på cafet som jag egentligen inte i vanliga fall (nuförtiden) törs sätta mig på, där jag är omgiven av folk, tordas göra sådana saker, och att steg för steg handla ... och att vara sann mot mig själv. Och att aldrig ge upp! Never never Give Up!
Har packat lite nu på kvällen, skall inte ta med så mycket, men en del i alla fall som jag vill skicka med till Sverige, lite varmare klädplagg som inte behövs mer här för nu kommer värmen hit. I morgon flyger vi till Paris. Jag tycker om Paris, känns som lätta energier där, i alla fall i centrala Paris, människor kommer dit med romantiska förväntningar och det känns i luften. På måndag flyger vi till min älskade familj! :-)! Får se hur mycket jag hinner blogga där.
Sänder er all min kärlek och kramar!
Jessika

Också all Kärlek och Ljus till Världen!


- Oprah for Nobel Peace Price -
Allmänt
Kommentera

30 Mar

07:04

Blodinfusion och Vila

3kommentarer

If Only Say One Prayer, Say Thank You!





Hej kära vänner!
Hoppas allt är bra mer alla! Sitter och gör min sista blodinfuison innan resan, sedan blir det ett tre veckors uppehåll, egentligen skall det vara bara två veckors uppehåll, men Dr Burzynski sa att det var ok, men sedan fortsätter vi. Jag har en hel "cocktail", av mediciner. Det är alltid trevligt att träffa Dr Burzynski, han är en väldigt glad person, skrattar och skämtar mycket, han är från Polen ursprungligen, och när vi träffas så talar han alltid ryska med oss, han minns sin ryska ganska bra fortfarande, men när det gäller det medicinska så talar vi alltid engelska. Någon dag skall jag försöka berätta vilka mediciner jag har.. om det är inttressant. Men det jag kan säga är att de jobbar med gen targeted terapi här. Det går ut på att endast försöka döda de celler som uppför sig som de inte skall... Vanlig chemoterapi, slår tyvärr ut som jag förstår det, även så kallade goda celler, och gör att immunförsvaret försvagas väldigt mycket. Och det i sig kan göra att man lättare blir sjuk och svag.
(Sjuksköterskan Laura, som heter Erickson i efternamn, hennes "great grandfather" emigrerade från Sverige till Amerika, så hon vill gärna besöka Sverige, tillsammans med Sasha, i rummet där vi alla får "infusions")

Här på Burzynskikliniken poängterar dem att det är viktigt med dieten när man har cancer eller tumörer. Mycket mycket grönt, inget socker, socker föder cancer, och just nu skall jag inte ens äta frukt som är för söta, inget vetemjöl, vilket betyder inget bröd, pasta, fullkornspasta är ok men kanske inte för ofta, och i mitt fall ingen salt heller. Jag har vant mig.. är tacksam att jag kan ha min mörka choklad ibland, några bitar då och då, två-tre. Och jag får tillskott för att stärka immunförsvaret, det är så viktigt i mitt fall, och för alla med cancer och tumörer. A och O. Också så viktigt att ha ett bra pH-värde. Här vet de sådant, och ser på människan som en helhet. Det känns bra! Och att skratta och ha en positiv livssyn hjälper mycket säger dem här också:-) Även om det är tufft ibland... Men det hjälper faktiskt!
(Sitter och bloggar lite vid dagens infusion)
Sitter två män och får blodinfusion också några fåtöljer bort. En talar väldigt högt, och han är verkligen en "southern guy", vi vet redan, alla i rummet, att han inte är förtjust i Obama och hans politik, och han anser att Fox nyhetskanal är den enda kanal som talar sanning. Dödsstraff är väldigt bra osv....Ja, hans åsikter är inte "my cup of tea". Jag tycker mycket  om Obama, och har fått intrycket att Fox nyheter ljuger "mest av alla". Är absolut inte för dödsstraff... Här kan man se hur åsikterna skiljer sig så mycket mellan Texas/södra USA, och de som bor mer norrut i USA, Michigan, Illionois, New York osv... Sasha bor i NY, men har bott fem år i Chicago, Illinois, och har många vänner därifrån. Människor där är upprörda över hur de drar ner stöd för arbetslösa, vill införa lägre pensioner, och de som redan har lite skall betala mer skatt... osv. Mycket aktivitet på facebook om detta nu, kan se det genom Sashas gamla vänner norrifrån, och samtidigt ser vi hur de ser på just den situationen helt annourlunda här, två olika världar verkar det som... Här verkar Fox news, vara Sanningen, inte för alla såklart. Har dock inte följt situationen, ser inte på nyheter, men såklart läser jag en del nyheter nu på internet, äntligen. Har levt helt borta från nyheter i några år. Speciellt sista tiden. Nu känner jag att jag vill följa med mer, men ibland räcker inte energin till riktigt. Så mycket negativt. Det blir för mycket.
(Eldarna i vårt område, mamman stod med sina barn som sålde sina teckningar för en dollar styck, så jag var så klart tvungen att köpa en av dem var. :-), en föreställde ett vackert hjärta, och en ett äpple, tänkte på mina små älsklingar som också går runt och säljer tavlor ibland :-))

Hemma nu, sen kväll.
Efter blodinfusionen så var jag väldigt trött så efter lunch så sov jag nog i tre timmar... Det var skönt. Efter middagen så gick vi ut i det varma vädret på promenad och Sasha drog med mig in på Anthropologie, en av mina favoritklädaffärer här, han ville hitta något för sin syster och systerdotter, och det gjorde han :-) Jag hittade en kofta, för Paris som jag kan ha under min tunna kappa om det är kallt när vi är där, så det var bra att han drog med mig...hittade också en tunika som jag inte alls hade planerat att köpa, men den var fin. Sedan hamnade vi på områdets nyöppnade ställe, med viner och ostar, och levande musik, jag tog lite te. Vi satt inte sååå länge, en timme, det var trevligt. Sedan promenad hem, vi bor väldigt nära, och sedan Will & Grace en liten stund,såklart:-)! Så nu är det sent, så skall nog gå och lägga mig strax.

Tack tack från mitt hjärta alla fina ni för era stödjande kommentarer och mejl.

Kärlek till er alla!


Kramar i massor!





- Oprah for Nobel Peace Price -
Allmänt
Kommentera

29 Mar

02:05

Thank You!

7kommentarer
Infant Joy
 
I have no name
I am but two days old. -
What shall I call thee?
I happy am
Joy is my name. -
Sweet joy befall thee!
 
Pretty joy!
Sweet joy but two days old.
Sweet joy I call thee;
Thou dost smile,
I sing the while
Sweet joy befall thee.
 
William Blake
 
 
 
Hej mina fina underbara vänner!
 
Ville dela med mig av denna så fina dikt av William Blake, om det vackra att se en nyfödd bebis, och hennes bara varande. En dikt som ger mig tårar varje gång. Det påminner om var vi alla kommer ifrån för mig, att se in i det lilla barnets ögon. (Ja, när dem öppnar dem:-), men det går att bara känna det lilla barnets vackra väsen)
Vill tacka från mitt hjärta er mina  fina vänner och familj för att ni var med mig idag när jag gjorde MRI, ville bara berätta att när jag låg där, så var jag på stranden med mina barn och lekte i vattnet och byggde sandslott, och sedan kom ni vänner på beach party. 😊 Igen tack för era fina kommentarer, gör mig rörd och ger mig tårar. Det är bra, jag behöver gråta mycket. Men av glädje är även bättre! Tack älskade vänner!
 
 
På eftermiddagen fick vi tillsammans med vår läkare Dr Larisa träffa Dr Burzynski och se på röntgenbilderna och det visade på en bra förbättring! :-) KÄnns så skönt! Så ikväll blir det te och några chokladbitar:-) Jippi!!! Enligt Dr Burzynskis uppskattning har ca 60 procent, av de så kallade dåliga celllerna, de som inte uppför sig som de ska börjat återgå till normala fungera celler. Så vi kommer att fortsätta med samma behandling. Vilket gör att jag måste tillbaka hit efter Frankrike. Eftersom jag har blodinfusion varannan vecka, samt annan medicin. Så jag får träffa mina älskade barn i ca två och en halv vecka, och sedan tillbaka hit, en stor prövning, men det är för framtiden, så måste jag tänka!
I förrgår när jag talade med min älskade äldsta son, så frågade han hur länge jag varit borta, är det tre månader mamma, nej sa jag, det är två månader... det känns som ett år mamma. Det gör ont i hjärtat. Men jag förklarar att läkarna här är jätteduktiga och de hjälper mig jättemycket och snart kommer jag att bli helt frisk. Och att när han är ledsen så kan han också tänka på det, för att det ska göra honom lite glad i hjärtat samtidigt.
 
Nu har vi ätit lunch, har varit en känslosam dag, med MRI, och samtal med läkare, och ja spänning inför denna dag. Så det här blir ett kort inlägg. Ska dricka mitt havtornste, och äta lite mörkchoklad, (den underbart goda choklad jag fick skickat från mina fina vänner i Sverige...tack söta fina ni:-)), och se lite Will & Grace...
 
Sköt om er mina fina vänner!
 
Kärlek i massor!
 
 
Jessika
 
 
 
- If You Only Say One Prayer, Say Thank You! -
 
 
 
 
 
 
 
Allmänt
Kommentera

27 Mar

07:03

Har äntligen börjat gråta...

2kommentarer
When you recognize that there is a voice in your head that pretends to be you and
never stops speaking, you are awakening out of your unconscious identification with
the stream of thinking. When you notice that voice, you realize that who you are is not the
voice - the thinker - but the one who is aware of it.
 
- Eckhart Tolle -
 
 
 
 
Mina fina vänner!
 
 
 
 
Idag en dag med tårar, tårar, dammarna har sakta ? öppnats och de områden som så länge lidit av torka, bevattnas äntligen, ... sakteliga, men beror också på rädsla för ångestattacker. Men när vi har gått igenom vad som ligger under min rädsla så har vi hittat sorg och stor ledsenhet som jag länge länge har låtit ligga begravd. Så nu när asken har öppnats så rinner både mascaran och snoret... gråter gråter gråter, hemma, på kliniken, på väg in hit till Barnes & Nobles, och här. Känns skönt att gråta. Men rädslan för ångest attacker är så jobbig. Kräver styrka styrka att se på rädslan utifrån sig själv, att inte identifiera sig med den. Det är det enda sättet för mig att inte gå in i en ångestattack. Och sedan såklart gå under rädslan och se vad som finns under. Var en tuff morgon och förmiddag. Fick uppbåda styrka för att klara av besöket på kliniken, men så snart vår läkare gått ut så började jag gråta. Egentligen så skulle det inte vara någon fara att gråta inför vår fina läkare Larisa, hon är så varm och fin och bryr sig så mycket om mig. Men det brast när hon gick ut från besöksrummet, så grät en bra stund och fick sedan torka mascaran och snyta mig...
 
Sasha utanför kliniken
 
Nu efter tog vi taxin hit till Barnes & Nobles. Så ser det ut för mig. Att vara rädd för ångestattack är bland det värsta jag varit med om i mitt liv, skräcken är såå förlamande i hela kroppen, och att vända den rädslan, krävs sådan styrka, om den övermannar dig. Men att gråta istället räddade mig idag. För det är sorgen som har legat under denna rädsla, rädsla, där jag sett mig själv ligga i hopkrupen, rädd att leva, rädd att dö, och under allt detta en så stor sorg sorg att lämna mina älskade barn, som jag inte heller har uttryckt under denna tid sedan jag blev sjuk, och en sorg över livet för att jag inte har uttryckt mig själv, inte levt ut mitt sanna jag, under en så stor del av mitt liv, att jag levt i en sorts halv dvala... inte varit jag, men ändå jag, men inte helt vaken, för allt som finns att se och uttrycka.
 

Kände att det behövdes lite vackra blommor
 
Det är inte så att jag har levt ett helt liv utan att utrycka känslor, jag har haft glädje med familj, mina älskade barn, min älskade Gena, underbara vänner, och jag har gjort intressanta saker i mitt liv, jag har studerat, rest, osv... Men det är så många känslor som jag har lärt mig att trycka ner, trycka ner, jag har aldrig tillåtit mig att uttrycka mig helt och fullt på grund av så stor rädsla, det är som att jag har varit bedövad,...  En rädsla för att vara den jag är! Och det håller på att döda mig nu. Nu har jag öppnat Pandoras ask, och alla dessa känslor svämmar över, och det är så överväldigande så att vissa dagar vet jag inte vart jag skall ta vägen med min kropp. Detta sätt att leva har gjort att livet känts såååå tungt så tungt, och sååå länge har jag levt utan den sanna stora Glädje som jag vet finns. Jag har upplevt den i tillstånd av inspiration, när jag tagit del av en upplyftande diskussion till exempel, när jag har uppfyllts av något jag skrivit, eller när jag jobbat med något som inspirerat mig, och den enorma glädjen när våra barn föddes, ögonblicken att se deras vackra ögon för första gången, så det finns samtidigt så mycket som jag är tacksam över i mitt liv. Men så mycket mellantid, så mycket mellantid av det gråa tillstånd av bedövning, av...icke varande, vet inte vad jag skall kalla det.
 
 
För några dagar sedan, fick jag en inre bild, får ganska mycket sådana nu, av hur jag står på min farmor och farfars gård som en liten flicka. Jag ser min farmor och farfar, känner sådan stor kärlek för dem i mitt hjärta; stå på husets trappa, och titta mot mig. Jag känner hur mina armar och och fötter är nedtyngda av stora tunga träklossar, livet känns så tungt och så svårt; jag känner hur de är så de har känt att livet har varit för dem, och hur deras syn på livet har bidragit så mycket till det svåra och sååå tunga livet. Och hur fast de har varit i omgivningens, och kyrkans syn på hur allt skulle vara. Jag förstår att de också haft ett fysiskt oerhört både ansträngande och jobbigt liv, med bondgård och sju barn. När jag står där så känner jag allt.
Jag känner också hur jag själv hela mitt liv har burit på liknande tunga klossar som tyngt mitt liv, som gjort att det alltför ofta känts sååå tungt i livet, så tungt och jobbigt! Sedan ser jag hur jag frigörs från dessa klossar, och som det lilla barnet springer jag fram till min farfar och farmor, och kramar om dem, jag säger med sådan stor inre Glädje, som om jag uppfyllt av ett stort Ljus, att jag älskar dem. Jag tittar dem djupt i ögonen, jag ser deras vackra ögon, våra ögon möts. Barnet i mig säger att livet är Glädje och Kärlek. Nu när jag skriver det här börjar jag gråta igen. För jag känner deras smärta i livet, och samtidigt känner jag så stor kärlek till dem. Och jag ser mig själv hur jag också levt så länge med dessa klossar fastbundna på min kropp. Barnet talade till mig också lika mycket.
Jag känner att jag som barnet i denna bild symboliserar den högre inre glädje, som jag vet finns i mig. När vi har jobbat med att se på vad som finns under rädslan så har vi de senaste två dagarna hittat all denna sorg, mitt bröst gör ont, men under denna sorg och sedan smärta har jag upplevt en glimt av Glädje.
 
Palmer utanför Barnes & Nobles
 
 
Hej igen älskade vänner!
Hoppas ni alla mår bra! Vi har promenerat hit till Barnes & Nobles i nästan 30 graders värme, pust! Solen skiner, tacksam för sol, men det är kvavt också så det kanske gör att det är varmare ändå. Sitter längst bak i boksektionen. För mig känns det otroligt att ha sådant väder i slutet av mars.... Jag fortsatte aldrig min blogg igår. Det gick inte för mig, det var för svårt med alla uppvälda känskor i mig. De måste ut, så är det bara, min kropp säger i från, sätter fart på mig... Vi hade en kvällssession, jobbade med mina känslor.. så det var bra, det löser upp känslor som ligger begravda, som skall ut men det återstår mycket jobb ändå. Så har gråtit och haft ont i bröstet i går, och idag också. Men idag har jag förutom, morgonmeditation och vissa andra övningar vi gör på morgonen, och sedan frukost, efter det har jag sovit, till klockan fyra!!! Jag , har endast vaknat när klockan ringt, tagit min medicin och sedan somnat om, ja, i och för sig gick jag in till köket och åt lunch emellanåt, men sedan somnade jag igen, ringde barnen efter lunch också, så jag hann prata med dem innan dem skulle lägga sig,.. !!! Jag, tror att min kropp behöver vila och kanske processa allt som händer. Sömn är ju bra för helandeprocessen säger alla, läkare osv. Nu känner jag mig bättre, men det kommer upp småvågor ibland av både rädsla och sorg. Så då tar jag hand om det, tillåter mig att vara ledsen, ibland handlar det inte om att gråta, ibland känner jag sorgen i min kropp i mitt bröst. Det är viktigt att känna alla de känslor som byggts upp på hög i min kropp. Och jag säger till mig själv, till "alla mina jag" att det är bra att känna känslor, jag tar hand om henne, jag kramar henne. Det Högre Ljuset och Kärleken finns alltid där för henne. Det är som att lära sig själv att känna känslor helt och fullt, att om programmera sig själv till att vara en fullt levande människa.
 
Hundgården utanför vårat hus, vi går förbi den varje gång vi går till Barnes & Nobles/Starbucks, idag såg vi att en glad "Barky" som mest har stått på balkongen och skällt, ni kanske läst om honom tidigare, fick springa lös där, sååå glad var "han". Gjorde mig sååå glaaaad ocksååå!
 
 
Hej igen kära vänner!
Kväll nu... Kunde inte skriva så länge tidigare idag, måste ta pauser, så gick runt lite i bokhandeln, hamnade på musik och dvd avdelningen, och vad hittade vi där... jo, Will and Grace serien.. så jag köpte de första tre säsongerna, (Så nu är vi "all set" Anna!:-, ser fram emot det min vän!) Så vi har suttit här med te, Sasha med lite vin och tittat på ja, säkert sex sju avsnitt. De är såååå roliga! Om ni inte har sett dem, gör det!!! Love them! Så det var en fin kväll, kändes skönt att skratta! :-) Innan middag, så låg jag i min säng, skulle vila, men låg och grät, kommer upp mycket nu, om livet, mycket att gråta över, när man som jag hållt inne så mycket... Så jag kom till middagen med uppsvullna ögon. (Jättegod middag, med kalkon, ekologiskbasmatiris, "wokade" grönsaker, indiska kryddor) Men det känns skönt att gråta.
 
Måste lägga mig för ikväll. Sent här. Har just tagit min sista medicin, som måste tas med en snack..inte bra för figuren :-), att äta så här sent på kvällen..., men vissa mediciner gör mig i sin tur extra hungrig. Så det i sin tur gör mig extra hungrig på kvällen.
Godnatt kära fina vänner!
 
Kärlek kärlek till er alla!
 
Jessika
 
Ps. Tack sååå mycket för de kommentarer och det fb meddelande jag fick mina fina underbara vänner, att ni tänker på mig och sänder mig ljus på måndag. Gjorde mig så rörd och fick mig att gråta såklart, tack från mitt hjärta! Behöver det sååå mycket! Love you! Love you!
 
Får inte nog av vackra himlar
 
 
- Oprah for Nobel Peace Price -
 
 
 
 
 
Allmänt
Kommentera

25 Mar

01:47

Kärlek eller Rädsla

2kommentarer
- I believe that every single event in life happens in an opportunity to choose love over fear -
- Stand proudly in your own shoes, as you help others stand in theirs -

- Oprah Winfrey -



Härligt sommarväder här i Houston, närmare, 30 skulle jag tro, nästan för varmt. Har ju inte direkt packat ner sommarkläder i resväskan, och ävan om det finns flera klädaffärer i närheten så har jag ingen direkt inspiration att shoppa kläder. Ska be min Gena ta med lite från Sverige när vi ses i Frankrike om ca 10 dagar. Men ska nog be min kära syster hjälpa till att gräva i mina garderober för att hitta lite småsaker som, kanske den blusen med den färgen osv... Ska bli såå  härligt att krama de alla, mina älskade!
Sitter på Starbucks med mitt gröna te, med Vanilla, Coconut, och Ginger (ingefära) smak. Lyckades hitta ett bra bord utan sol som skiner in för starkt, gick i och för sig till bokhandeln längre bak, där jag också trivs bra att sitta men där var det "avspärrat", för de skall ha något föredrag strax...
(Sasha på väg utanför Starbucks/Barnes & Nobles, idag)

Vi var nyligen på kliniken för en vanlig check up, för att jag tar min femdagarskur av medicin. Nästa vecka blir det MRI innan jag åker, för att se hur all medicin har verkat, och hur vi skall gå vidare, så den skall göras på måndag. Mediterar inför det, men säger till mig själv att det skall gå bra att ligga inkapslad där i ca 30 minuter eller hur lång tid det nu är. Det som är bra med Sverige, är att allt är så tekniskt avancerat, så där kan man ju välja musik, klassiskt eller ja de har olika typer av musik, eller radio. Jag brukar lyssna på klassisk musik. Här får jag öronproppar för att slippa "plågas" för mycket av de ljud som görs under undersökningen, ja ni som har gjort en vet hur det låter. Ni som har lust kan ju kanske sända mig lite ljus, tänka på mig på måndag :-)... så att jag ligger still och inte får för mig att helt plötsligt få en ångestattack när jag ligger där...:-) Men nej, det ska jag inte få, eller hur:-)  speciellt inte om ni är med mig. Ska dit på morgonen, strax före nio, eftermiddag för er, det är bra att få det gjort tidigt.

Är hemma nu redan, skriver lite, Sasha lagar mat, det blir färsk tonfisk idag. Älskar tonfisk. Så det skall bli gott. Vi lyssnar på klassisk musik, känns lugnande och upplyftande. Behöver det mycket, samt att se på roliga filmer och serier. Älskar Friends, som jag har alla nedladdade i en av mina "bästa vänner"; min ipod, som jag "alltid" har med mig. Där kan jag se på Vänner, lyssna på musik, se hur Oprah och Eckhart Tolle diskuterar hans underbara bok, A New Earth, (hon hade den boken som bokklubbsbok år 2008 ) Har sett de samtalen sååå många gånger, det finns 10 avsnitt, folk skypar även in och ställer frågor, från hela världen, och jag har även laddat ner Oprahs radios intervjuer från hennes hemsida, allt handlar om andliga frågor, hon intervjuar många intressanta personer. Hon, Oprah säger ofta att det är hennes älsklings ämne att samtala om.
(Mina tre favoritsaker i väskan, de som jag endast skall ha, när jag slipper all medicin och div tillbehör som hör till allt detta, självklart behövs det alltid en god bok, litet anteckningsblock, och plånbok såklart. Men annars That´s it! Eller hur!:-) för att göra livet lättare!)

Det kanske är därför som jag tycker så mycket om henne. För det är nog det jag älskar mest av allt liksom Oprah, också. Ibland så har jag känt starkt att jag skulle ha blivit präst, jag studerade ju religion i Uppsala tillsammans med många som skulle bli präster, men samtidigt känner jag väldigt starkt att jag inte skulle passa in i ramarna. Ja, se själv jag har ju även Buddha och Krishna på mitt altare, och jag skulle gärna sätta ditt någon annan andlig lärare om det känns rätt. Jag inspireras stort av till exempel Bhagavadgita, en av hinduismens heliga skrifter, den är underbar, men självklart av Jesus ord, men ärligt talat så har jag inte läst Nya Testamentet på väldigt länge. Men nu är jag inspirerad att läsa Bergspredikan igen. Förstå den på djupet.
(Himlen idag, alldeles blåå!)
Tagit en paus och däremellan haft en ganska jobbig ångestattack, min lilla vän kom på besök... när vi undersökte det en stund efter, så hade det att göra med min rädsla och sorg över döden... så det handlar om rädslan som jag haft de sista två och ett halvt åren, men även längre... vi gjorde en visualisationsövning, och spänningen satt i mina käkar, och där kom min rädsla och under det sorg över att dö fram. En stund efter att vi gjorde övningen har jag suttit och skrivit för jag måste få ur mig all sorg som jag har hållit inne i mig så länge, längre än dessa två och ett halvt åren, men det har ju blivit starkare dessa åren. Men kan inte skriva så mycket mera ikväll, men ville i alla fall få iväg detta. Det har gått över två timmar sedan det hände och känner mig bättre men vill komma i säng tidigare. Det positiva är att det här är vägen till min befrielseprocess, vägen till frihet. Att äntligen känna mina känslor, och att se att de i verkligheten, i den Sanna Verklighetens Ljus är villfarelser! Thank you thank you God!
Allt för ikväll!
All min Kärlek till er fina vänner!
Jessika




- Oprah for Nobel Peace Price -
Allmänt
Kommentera

24 Mar

05:16

Glädje - Ljus - Kärlek

1kommentarer
- What God intended for you goes far beyond anything you can imagine -

- Each of us has a responsibility, we have a moral obligation to find a way to serve somebody other than   ourselves -

- Oprah Winfrey -





Hej mina kära fina vänner!
Tack mycket kära ni alla som har gratulerat mig på min födelsedag! Sååå roligt att höra från er alla mina underbara vänner! Värmer mitt hjärta! Sitter på Barnes & Nobles, skall iväg och äta middag strax, jag och Sasha, så fortsätter skriva lite senare. Har haft en bra dag, presenter, ända från Sverige från mina fina vänner och systrar, Susanne, Therese, Monia och Hana, och blommor från Ryssland, Sverige och från Sasha och present från min fina läkare Larisa här, och ja, från er vänner gratulationer via sms, och facebook, och telefonsamtal. Tack så mycket alla fina ni!!:-)

(På kliniken, i min nya blus/tunika som jag fick i present skickat från min fina vänner i Sverige, även armbandet, visar det nedan, fick även sååå god mörk choklad och gott te. Blommor kom senare:-))
Hej igen mina vänner! Blev inte mer skrivande för mig igår. Det var så härligt med alla gratulationer och allt, kände mig ljus och glad hela dagen, men det blev mycket för mig, så kände att jag var tvungen att vila mig på kvällen. Sitter igen i bokhörnan här på Barnes & Nobles, mycket folk på Starbucks... så här bland böcker trivs jag ju bra också, gör bord av en stol framför mig... Så det fungerar bra:-).
Hann se lite Oprah idag, halva programmet, innan vi gick iväg, Sasha skulle handla lite mat, och sedan ska "vi" hem och laga mat, vill inte komma igång med middag försent eftersom jag skall har mina nya tabletter att ta i fem dagar, och den skall jag ta efter min sista kvällstablett, en timme efter, så då gäller det att inte äta för sen middag...annars blir det sååååå sent! Min sista vanliga tablett tar jag tre timmar efter middagen.
Hur som helst angående Oprah, så var Goldie Hawn, har alltid tyckt om henne och hennes energier, där som gäst idag. Och det handlade om att vara Glad, Happy! Hon bestämde sig som barn att hon ville vara glad, berättar hon. När vuxna frågade henne vad hon ville bli när hon blir stor så svarade hon; Glad. Och det är ju ett ganska ovanligt svar, eller hur. Det har inte gjort att hon har varit glad hela livet såklart. Hon berättade att hon haft både depression och ångest, en period hade hon så stark panikångest, så att hon ibland var tvungen att springa från vissa situationer för det blev för starkt, när en panikångest kom upp.
(Liten pausbild; armband i present från mina underbara vänner från Sverige, med så inspirerande ord, Love, Forgiveness, faith, believe, live in unity, freedom, plant peace, osv :-))
Det som också var intressant, tycker jag, var att hon talade om vikten av att ta åtminstone några minuters tystnad varje dag. Hon berättade att ibland när hon är bland folk, så går hon in på toaletten och bara andas i två minuter. Det är väldigt viktigt för att just kunna vara glad och lycklig i livet att ta några minuters tystnad varje dag för sig själv och att just andas. Och att lära sig andas rätt. Det är just sådana saker som vi bland annat jobbar med, jag och Sasha. Och hon pratade också om hur viktigt det är att lära barnen idag dessa redskap så tidigt som möjligt. De visade en bild av hur barn satt i meditationsställning i en skola, där de satt i tystnad och andades. Ja, eftersom jag ej såg hela showen så vet jag inte riktigt hur de jobbar med barnen, men det låter himla bra tycker jag. Eller vad tycker ni? Att lära barn att vara lyckliga! Något som de har i sig så naturligt från början, men som steg för steg försvinner, speciellt i dagens stress samhälle... alla dessa spel osv gör ju sitt till. Ja, jag är ingen "big fan" av spel, det vet de flesta som känner mig.
(Vackra blommor ända från Moskva, även den rosa vasen)
Min fina syster Susanne hade när jag kom hem från min första vistelse här i Houston, i september, gjort i ordning ett underbart meditationsrum uppe på vår vind, där vi har två små rum. Det är otroligt vackert, med en mörkblå matta på golvet,  vackra indiska kuddar, filtar, en korgstol som man kan halvligga/sitta i, ikeas, och ett så kallat altare, där både Buddha, Krishna, Kristus, Guds Moder finns, och där vi tänder ljus när vi mediterar. Och sedan finns det en liten bokhylla med all möjlig andlig litteratur som jag samlat på mig under åren. Och allt det här hade hon gjort i ordning. Jag började gråta när jag kom in i detta vackra rum, även vår kära mamma började gråta, ja, vi är likadana hon och jag :-). Vi har mediterat mycket där under hela hösten jag och Sasha varje morgon, när jag var hemma. Det känns så fridfullt där. Det är ett rum att även sitta i och kunna läsa, dricka en kopp te, eller skriva... ja, det ser jag fram emot i framtiden. Jag skall be min kära syster skicka mig bilder som hon har tagit av rummet så får ni se. Har ni möjlighet så rekommenderar jag ett sådant rum i varje hus, ett rum för meditation och tystnad, där dessa energier får råda....
(En vacker bukett med  blommor ända från Sverige av mina underbara vänner. Vi hämtade bokpaket (såklart!) som skickats till oss, i vår reception som vi har i vår byggnad, och där i receptionen, stod även denna bukett, jag tyckte den var så vacker så jag tog flera kort på den, älskar ju blommor, och sedan när vi kom hem efter vår fina middag på kvällen så väntade denna vackra bukett hemma på vårat köksbord... Den var till mig! Tack, Therese, Susanne, Monia, Luda och Darja, ni är sååå fina! Så vacker! och alla blommor idag!)
Kristus har alltid betytt mycket för mig, att be till Kristus; men att se Buddha har alltid gett mig ett sådant inre lugn, hela hans väsen. Och vi har en vacker målning, av Krishna när han sitter vid ett träd och spelar flöjt, och bakom kan man se de vackra bergen. Jag älskar den tavlan, det är en kopia av en målning som den kända ryska konstnären Roerich har målat. Susanne hade hängt upp den tavlan i meditationsrummet, utan att hon visste hur mycket jag älskar den.
Som bonus hade hon också gjort i ordning det andra rummet på vindan, till ett såååå fint gästrum. Hon är såå duktig, så behöver ni någon som hjälper er med inredning, så vet ni vem ni kan fråga. Hon har även hjälpt oss med vårat badrum i källaren, som råkade ut för hundra procent vattenskada i nyligen, och det blev sååå fint! Där har vi också en vacker stor Buddha staty, som fridfullt står där reningsprocessen pågår :-)
(Himmel i Houston)


Gokväll på er!
Redan kväll, har ätit middag, god laxgryta med indiska nyttiga heta kryddor, mmmmm! Och sedan har vi gjort en avslappningsövning och visualisationsövning, kan man nog kalla det. Kände att jag behövde det. Vi gjorde en på morgonen också. Under hela dagen idag, lugnare på eftermiddagen, men under dagen så har det kommit upp mycket rädslor för mig. Så jag har jobbat och jobbat med mina tankar. Pust! För det har verkligen känt som om rädslorna har attackerat mig idag.
Först som vanligt så talar jag till rädslan och sedan så känner jag in vad som finns under den, vilken tanke ligger under, vilka känslor. Så det har återkommande idag kommit upp, rädsla för att leva ett fullvärdigt liv, rädsla för döden, och jag är inte värdig att leva ett fullvärdigt liv... det har legat under rädslorna för panikattacker och även rädsla för epelepsianfall, när jag har gått under själva den första stora rädslan. Under det har även legat mycket smärta. Så det har varit mycket jobb med att jobba med att titta på mina tankar idag. Sov tack och lov en stund emellan. Men klockan väckte mig, för det var dags att ta tabletter, annars hade jag nog kunnat sova mer. Det kommer ofta upp bilder när jag tittar under mina rädslor. Antingen så ser jag var i min kropp rädslan befinner sig, eller så ser jag bilder från när jag var yngre, eller både och.
(Pausbild; träd i blom framför kliniken)
Kom upp en bild av när jag går i högstadiets korridor, och jag känner mig så rädd för livet, känner mig ovärdig att leva ett fullvärdigt liv, det är som att jag vill krypa ihop. Som tidigare så tillåter jag mig att känna känslorna i min kropp, som tanken väcker, men samtidigt inte identifiera mig med dem. Jag accepterar känslorna som tanken jag levt med så länge ger, och jag accepterar att jag levt med denna tanke så länge i mitt liv, och jag ger både Jessika och känslorna och tanken jag levt med medkänsla och kärlek, som jag berättat tidigare. Sedan överlämnar jag tanken, Jag är inte värdig att leva ett fullvärdigt liv, till Ljuset, till den Högsta Kärleken, och där upplöses förvandlas tanken till Ljus. Ja, sedan ser jag mig själv i Ljus och omgiven av Kärlek och jag säger till mig själv; Jag är värdig att leva ett fullvärdigt liv! Jag ser mig själv omgiven av kärlek och ser mig själv leva det kreativa liv och den mer glada Jessikas liv i högstadiet, och även senare.... ja, osv.... har väl talat nog mycket om detta tidigare förstår jag. Men det här är det som bl a kommit upp idag, igen.... Men även en hel del annat, så det var en ganska slitig dag... eftersom det ibland känns som om varje rädslaattack kan leda till en panikattack. Och det har kommit ibland med några minuters mellanrum... Det betyder att jag måste jobba med mina tankar, och det här är ett verktyg för mig, men det betyder som ni ser att jag upprepar vissa saker flera gånger, det som kommer upp flera gånger, ibland på lite olika sätt. Det är som att omprogrammera hjärnan. Det känns att det händer något i mig, att en förändring sker, även om det känns så tufft när det håller på som värst; för tankarna är som små apor som hoppar och attackerar mig, de är väldigt envisa och försöker ständigt dra med mig ner i självömkans och självföraktets mörka källare, eller vad jag skall kalla det...
(Sashas present igår till frukost...en av hans presenter...en bok med William Blakes vackra dikter/sånger, samt målningar; Songs of Innocence and of Experience, den handlar om jag förstår rätt, om de två motsatta sidorna av människans själ, det passar ju mig, för det är de som slåss i mig nu...så känns det för mig)
Det jag är sååå tacksam över är att det här som händer mig nu ger mig möjlighet och framförallt verktyg att jobba med mina tankar och känslor, det är något som jag har läst om tidigare, men som jag inte har praktiserat. Tyvärr. Det är först när giljotinen är redo att släppas ner över mig som jag sätter lite fart...snälla ge mig några minuter till... säger jag till bödeln.... ha, ha:-)! Om jag får skämta lite... Men jag är så tacksam för allt för allt som ges till mig nu, för min Gena som gör allt för mig, min Riddare!, för Sashas otroliga hjälp, för er alla mina underbara vänner och min sååå fina familj, era positiva tankar och erat stöd betyder mer än ni någonsin tror. God Bless You All! Från mitt hjärta!
Så jag känner mig ändå glad i mitt hjärta!
Dags att gå till sängs strax, jag måste i och för sig vänta en timme till till sista medicinen.. men ska nog läsa lite Jane Austen, Persuasion. Som jag nog inte sagt tillräckligt många gånger, jag älskar Jane Austens böcker, språket i hennes böcker är en njutning. Jag och en av mina underbara vänner har en speciell Jane Austenklubb:-) Love you!, och tack från mitt hjärta för att du försökte fixa mig en frisör som skulle komma hem till mig igår, tack snälla fina du!
Så nu tänker jag njuta nu av lite Jane Austen.
Massor med kramar och kärlek till er alla!
Love you!
Jessika
Ps. historia från igår; Sasha var i mataffären, en kvinna säger till den andra, Oh, I am so sick of this winter,   I can´t wait for summer to come! Igår var det ca 25-27 grader varmt och kvavt... så bara så att ni vet, för vissa betyder det vinter...:-)

Och allt ljus och all kärlek till människor i Japan! Och i Arabvärlden och i Mellanöstern! Ljus ljus och kärlek kärlek! Det behövs sååå mycket nu!
- Oprah for Nobel Peace Price -
Allmänt
Kommentera

22 Mar

03:04

Törs vi svenskar tala om Gud?

1kommentarer
A grandfather told his grandson, that inside all humans “There is a terrible fight and it is between two wolves.”

“One wolf is evil and ugly: He is anger, envy, war, greed, self-pity, sorrow, regret, guilt, resentment, inferiority, lies, false pride, superiority, selfishness and arrogance
The other wolf is beautiful and good: He is friendly, joyful, peace, love, hope, serenity, humility, kindness, benevolence, justice, fairness, empathy, generosity, true, compassion, gratitude, and deep VISION.
The grandson looked up at his ...grandfather and asked, “Which one will win?” The grandfather replied, “The one you choose to feed


(Citatet skickat till mig av fina Hana som kommentar till gårdagens inlägg, den är så sann och så vacker! Tack så mycket, fick mina ögon att tåras, Love you my dear Hana!)

Solen skiner idag, sommarvädret fortsätter. Har lust att köpa nya kläder, det var längesedan. Och för en gång skull tog jag inte med mig så mycket som jag brukar när jag reser, så känns som att det är dags att förnya sig lite... Och har ej riktigt det som passar vädermässigt. Men är ofta inte så upplagd för shopping, konstigt nog, eller hur? vänner mina:-)... , måste fördela mina energier, och nu sitter jag hellre här på Starbucks en stund med mitt te och mitt äpple och skriver, älskar att skriva. It´s my cup of tea! :-)  Så det finns positiva saker med det som händer mig nu, det är mindre slöseri med tid att "hänga runt" känner jag, detta hängande runt berodde på en inre frustration av att vara "stuck", fast i min lilla låda, som har låst min kreativitet i såååååå många år, som jag har berättat om tidigare, och som jag säkert skulle kunna skriva en avhandling om, men det skall jag inte göra just nu :-). Nu känner jag mig mer koncentrerad på det som jag verkligen vill göra, livet har tagit tag i mig och säger, Hey, Jessika! nu får du ta dig i kragen och göra det du skall i livet. Så känns det på många sätt. Så tack Livet!
(Sasha i sin snygga, nyinköpta, vita skjorta, vi är på väg till Burzynskikliniken)

Vi har varit på kliniken idag, och allt såg bra ut. Imorgon skall jag påbörja en femdagarskur av en medicin som jag tog förra månaden, måste vänta 28 dagar emellan. Det är en lågdos, chemotheraphy, men gen targeted som det kallas, just mot de gener som uppför sig som de inte skall, jag är inte så duktig på att förklara det medicinska. Vill ni veta hur min behandling ser ut, så fråga min underbara man Gena, ärligt han har mer koll än jag, och även Sasha. Det kanske inte är så bra, men så är det, jag är bara ärlig. Jag vet såklart vilka tabletter jag tar dagligen, men att förklara det och att riktigt ta in allt det medicinska det är inte min starka sida än så länge, något att jobba på... Så vi skall till kliniken imorgon också, på eftermiddagen. Vi satt ganska länge och talade med vår fina läkare Larisa idag, och vi hann tala om både religion och filosofi innan vi sa hej då. Så är det med ryssar upplever jag, det kan ofta bli samtal på djupet. Men det känner jag i och för sig att jag har med er mina svenska vänner också, ni är underbara! Och flera här på kliniken har blivit vänner, också nu. Så tacksam för det.
(Träd i blom framför Burzynskikliniken)
Det jag försökte säga igår, om ni läste det jag skrev, är att jag känner att det i Sverige generellt verkar finnas en rädsla att utveckla samtal mer på djupet, kanske måste man vara riktigt goda vänner för att göra det. Men i stora sällskap överlag så känner jag att det ofta saknas djup. Så känner jag,... det blir om ditt och datt och ja, vem gjorde det och inte så..., bla bla bla... För mig känns det tråkigt! Det är inte så att man måste diskutera livets mening vid varje middag, men kanske någongång närma sig ämnet... Vad tycker ni? Och kanske lite mer vidd och bredd och djup och ja, lite mer guts (mod) i samtalen, nu talar jag om mig själv såklart också, är så trött på mummande och hummande, och att vara så "nice" hela tiden,... Hej Jessika, i många år... ja, ibland har jag väl "lyst upp" men ja, jag talar om mig själv också...Är jag orättvis mot oss svenskar? Det känns att det finns en stor rädsla att närma sig ämnet, och att nämna ordet Gud, God forbid! :-) Då är det Halleluja varning direkt... eller så är man en flummig New Age-are...är det verkligen såååå????? Ja, lite tankar från mig...

Hej igen vänner mina!
Ätit god middag, äter lite choklad, bara två bitar, dricker mitt gröna Havtornste... vill visa en bild där jag satt tidigare och jobbade lite, när jag svarade på lite mejl och kollade facebook etc.. Fick ett mystiskt paket från Ryska posten with Love, från Sverige idag, from the Motherland som "the delivery guy" sa. Men öppnar det imorgon. Fick bra användning av paketet idag i alla fall, faktiskt himla praktiskt:
(Ett litet skrivbord på min säng, fint eller hur? :- kanske behåller paketet, bättre än mina kuddar)

Kväll här, och ni sover nog redan allihopa....funderar på att se en liten rolig film innan sängdags, känner att jag behöver det. Skratt är bra för helande och för hälsan! Sasha sitter vid köksbordet och pluggar franska, eller läser franska menar jag, han vill inte kalla det "study", han läser sin Jules Vernes bok, jag är imponerad. Han sitter med datorns lexicon och lär sig varje ord han inte förstår på varje sida, så det går långsamt, men han lär sig, och när vi är i Frankrike så är han faktiskt duktig på att kommunicera och förstå...
Dags att se en rolig film, hmmm, vilken skall jag se?
Ska nog välja en gammal goding, som får mig på gott humör...


Tusen kramar till er alla! Och alltid Kärlek!

Jessika
(Himlen i Houston idag)



- Oprah for Nobel Peace Price -
Allmänt
Kommentera

21 Mar

18:39

Den hemska draken en villfarelse...en illusion...

2kommentarer
It is within my power either to serve God or not to serve him.
Serving him, I add to my own good and the good of the whole world.
Not serving him, I forfeit my own good and deprive the world of that
good, which was in my power to create.

- Leo Tolstoy -




Hej mina vänner därute, ni som lyssnar:-)
Sitter med mitt gröna te, längre bak på Barnes & Nobles, det var så fullt på Starbucks idag, fanns bara platser där solen sken in alldeles för starkt, men inhandlade mitt te och gick och satte mig här längre back. Får ta mig nötter och ett grönt äpple för det är snack time. Kanske någon dag öppnar ett litet bokcafé, där för folk att komma och läsa, studera, samt ha inspirerande föredrag...ja, let´s! :-)
Jag skriver för att jag måste skriva..., så fortsätter, fortsätter skriva till Universum! Och till er som lyssnar? :-), to my "bright and shining" story!:-)
(Bloggar på Barnes & Nobles, mina vackra barn syns lite, som jag saknar mer än hela universum, dem är mitt allt, liksom min älskade man Gena.

Idag har varit en strålande vacker dag, vädermässigt! Sommar, ca 25-26 grader varmt. Men vi har varit hemma... och jobbat hela förmiddagen med mina känslor, sedan åt vi lunch , och sedan sov jag i två timmar, utmattad efter allt jobb. Var sååå rädd på morgonen, en fortsätttning såklart efter igår, var inte färdig med gårdagens bubblande i mig. Så det var bara att med "glatt humör" fortsätta nu på morgonen efter frukost. För det byggdes upp, byggdes upp. Rädslor. Kanske vi idag kom till en sorts botten, ja bottnar kan finnas hur många som helst i slutändan. Min rädsla för döden konfronterades. Och det är en rädsla som har jagat mig hela livet, som ett svart monster och nu hunnit ifatt mig. De sista åren såklart så extremt, och jag har de första åren efter levt i det som man på engelska uttrycker det "in denial", jag har inte velat se min skräck för döden i ögonen, inte velat se det, utan fortsatt gömma mig för det svarta monstret, draken, döden. Det har varit för läskigt och skrämmande att se i ögonen.
(Lite pausbild; Sasha, vi är på väg till Starbucks/Barnes & Nobles, samt handla lite mat)
Men det här är inte såklart något upplyftande att tala om i en blogg, men så är det... sitter här med mitt te, och är hemma nu, vi har ätit middag, jag skall unna mig två-tre små bitar choklad också, ekoloigiska:-) Fick bekräftat i en bok som min älskade Gena har läst och absolut ville att jag och Sasha skulle beställa, "Anti-Cancer - A New Way of Life", av David Servan-Schreiber. Det är en Internationell Bestseller. Har hunnit läsa den bitvis. Och där bekräftas mycket av det vi gör redan nu, den behandling jag får, den diet jag håller, bl a står det att grönt te är väldigt bra att dricka, och att mörk choklad också innehåller mycket nyttigt, just i mitt fall. Mycket grönt såklart, super viktigt!!! Socker ska undvikas såklart... osv...Men står också vilka personligheter som passar in för till exempel hjärntumör, och det passade in på mig som handen i handsken, i princip, fröken Nice kom fram där, och annat.... Berättar mer sedan. Angående att äta choklad, jag litar på vad min läkare säger här, hon säger att det är ok, att jag äter det ibland, efter en måltid. Och nu åt jag precis middag, sååå, skall njuta lite... det behövs ibland. Annars känns ett grönt äpple som är lite sött som en njutning också.
(Glömde ta av mig solglasögonen när jag diskade undan lite när vi kom hem, Sasha had to take a picture..)
Satt på Barnes & Nobles och skrev, som jag berättade ovan, men tog en liten paus, fick andas, det är fortfarande ett känsligt ämne för mig, att skriva om rädsla för döden och den hemska draken. Väcker mycket i mig. Jag var tvungen att blunda och tala till "alla i mig", och då menar jag den lilla femåringen, tonåringen, och den vuxna jag, och jag gav dem så mycket kärlek jag bara kunde och sände dem ljus från det Högre. Och jag säger att det är bara energier, känslorna och det som finns under, den enorma rädslan som jag har, som passerar i min kropp, jag accepterar känslorna, och det kan transformeras av ljuset. Och jag överlämnar det till det Högre. Det handlar mycket om att överlämna. Men det känns samtidigt att det är ett krig i mig. Mellan det lägre och det Högre. "The Monkey Mind" som skriker, lyssna på mig lyssna på mig! Du kan inte du kan inte, du klarar det inte, vem är du, du är hopplös, du är ingen osv.. gamla vänner från det förgångna... Och det Högre, det Ljusa som är Det Gudomliga som är Det Verkliga och det Enda Sanna! Det är som att slåss mot draken, som att vara i mitten av ett slagfält, så känns det. Så verkligt känns det när jag är mitt i det. Det finns olika nivåer och djup säkert som man kan uföra denna batalj, men så här är det för mig nu.
Draken är en illusion, rädslan, liksom alla känslor är energier som passerar i min kropp, när jag bringar ljus över rädslan eller någon annan känsla, som ilska, det ledsna, och det transformeras till ljus; det som Universum består av, ljus och kärlek, då ser jag att rädslan och känslorna bara är illusioner, liksom den hemska draken. Nu är mitt jobb att omprogramera min kropp mitt hela väsen. Tankarna, "The monkey mind" vill annat, det vill dra ner mig... Så det är jobb jobb varje dag. Ibland är jag livrädd, ibland känner jag mig upplyft och stark! Så nu pågår program omprogramering för Jessika! :-) Låter det här för komplicerat??? Eller knäppt??? Talar vi om sådant här i Sverige? Vill fråga, talar vi om Gud, om det Högre, Kosmos, Universum, vad du nu än vill kalla det i vårt kära Sverige? Jag måste tala om det nu!!! Är i ett sådant stadie i mitt liv, där det här är det som är det viktigaste i mitt liv!!! :-)
(Bild taget på vackert träd igår när vi promenerade, när jag satt på en bänk)
När jag började tala om Gud, det högre med mina älskade barn så kom det sig naturligt att tala om Modern. Jag säger att det finns en Stor Moder som älskar dem mer än hela Universum och som älskar alla människor. Och att dem, liksom alla vi människor är vackra lysande stjärnor från Universum, vad som än händer, vad än någon säger till dem, (att dem är dåliga till exempel, att de är det ena eller det andra, det är en del av livet att få höra så mycket om sig själv, dömanden, och att döma sig själv,) så kommer de alltid att vara underbara vackra stjärnor, vad någon än säger till dem, jag eller någon annan; så är deras Sanna Jag en Strålande Stjärna. Det är mitt sätt att säga till dem att dem är Gudomliga, liksom vi alla är. Det känns naturligt för mig att tala så med mina barn. Mitt hjärta som talar. Ni som har barn berätta gärna hur ni talar med era barn.
För några år sedan fick jag en otrolig film av min fina bror, filmen heter "What the bleep do we know". Den kan jag verkligen rekommendera om ni ej har sett den, den vidgar din livssynen. Den fick mig att säga, wow! till livet! Det är en film med kvantfysisk inriktning, (om jag ej har fel) men den är inte tråkig, om det nu låter som det, den är verkligen värd att se. Den vidgar livssynen. Finns även i bok. Rekommenderas!
(Sky in Houston)
Nu skall jag tillsammans med en kopp te se en underbar film som Sasha hyr via internet, wonders of America, for only 2.99 dollars, Under the Tuscan Sun.... verkar vara en bra film. Och älskar det underbart vackra Italien i filmen, såg trailern igår, men har aldrig sett filmen. Berättar mer senare. Behöver se något ljust och upplyftande.! Naturen är underbar i filmen,...So see you later friends:-) (Sasha läser sin franska bok i köket, han har sett filmen redan)


Hej igen! Filmen var en riktig feel good film :-) Såååå vackert i Tuscany, såååå vackert! Älskar naturen där!
Ska gå till sängs, avslutade inte det jag började tala om idag, men fortsätter...Kraaaam på er alla!
Jessika




- Oprah for Nobel Peace Price -
Allmänt
Kommentera

20 Mar

02:40

"Mrs Nice" gör Uppror!

0kommentarer
Divinity is at the heart of you. It is the root of you...
In yourself lie all the mysteries of the universe. Through your inner self, your spiritual nature, you have a road reaching to the very heart of the universe...
 
- G de Purucker -
 
 
 
 
Starbucks, och en strålande vacker dag! Riktig sommar för oss svenskar. Sitter bredvid en ung tjej som talar i mobil och säger att hon längtar till sommaren!!!??? What??? Men det kan ju hända att hon längtar till sommarlovet, eftersom hon verkar vara en ung student. Det kan vara enda förklaringen eller hur? Hon har shorts på sig. Så det är varmt idag och klarblå himmel, det är med andra ord sommar!!!! :-)
Sasha vid teosofiska samfundet, på väg till vårt föredrag.
 
Vi har varit på vårat föredrag mitt på dagen, hos teosofiska samfundet här i Houston hölls det, vid tolvtiden. Så hunnit hem och vila. Behövde vila efter. Det vi diskuterade på mötet var en bok om Jesus esoteriska (inre hemliga) lära. Och just idag den esoterisk tolkningen av hans underbara Bergspredikan, och eftersom jag älskar det här ämnet så tog jag ganska stor del i diskussionen, även om jag ej hunnit läsa boken egentligen. Det var inte så många där på själva mötet (the study group) vi var ca åtta personer med oss inkluderat med mig och Sasha, och vi var de yngsta. Det var väldigt fina energier hos dem som var med på mötet kände jag, det kändes att de var öppna människor, till olika traditioner, religiösa som kulturella, och till nya människor. Det såg vi också på deras fina bibliotek som jag stod en stund och njöt av att gå igenom, älskar lukten av gamla böcker, det var många gamla fina böcker där, med en blandning av författare från olika traditioner och olika författare och filosofer. De fina energierna av hela stället är något som det bara gick att känna in.
Promenad i området innan vårt föredrag, tog lite kort på hur människor bor, antagligen "low middle class", kändes som fint område
 
Har fått inspiration att läsa boken vi diskuterade, och att läsa Bergspredikan mer noggrant, eftersom det är en så viktig del i det som Jesus egentligen ville förmedla till oss. Fem levnadsstätt kommer fram i bergspredikan. Ett sätt att leva, ja ett rättesnöre för livet. Den store Tolstoy själv koncentrerade mycket av sina religiösa skrifter som han skrev, på just Bergspredikan, och det är många som ni kanske vet som har inspirerats av Tolstoy, till exempel Gandhi, som brevväxlade med Tolstoy sista året av Tolstoys liv. För mig är allt detta väldigt inspirerande.
Efter mötet, eftersom jag tog en ganska aktiv del i själva mötet, ja, jag kände mig väldigt hemma; så fick jag precis när jag gick ut från mötet en stor energivåg av känslor som gick upp över hela min övre del av kroppen, och det gick så fort så jag fick stå med Sasha och lugna ner mig, en bit utanför huset där vi hade varit. Det blev som en kortare, ångestattack, andas andas,.. så det var mycket känslor som hade kommit upp, ja egentligen hade jag känt det innan mötet att det bubblade i mig. Så det var på gång.
Sitter på en bänk, tar paus under vår promenad, så varmt, och tar kort uppåt på ett underbart vackert träd
 
Så det får nog bli ett kort inlägg idag. Även om jag känner stor inspiration att skriva, fick stor inspiration även på mötet, eftersom vi talade om sådant som är inspirerande för mig. Vi satt och jobbade efter att vi kom hem idag, efter vi ätit lunch, och innan jag vilade. Det behövdes. Min kära tonåring kom upp igen, och jag kände en smärta över mitt bröst, en sorg över att inte våga ta steget ut i livet, att vara så rädd, att vara fast i den där himla förbaskade lådan, i rummet. Men 41 åringen är redo att ställa sig på bordet eller uppe på taket, varsomhelst, mitt på torget, och ropa och skrika; sluta vara den där eviga "snälla" Jessika, Mrs Nice..., show up for God´s sake, här är jag! Så trött på att vara rädd! Och så trött på att känna mig i ofas med mig själv, visa upp en sida, och vara en annan inne i mig. Har gjort det för länge. Men det är klart att jag som äldre har närmat mig mer den jag är, på vissa sätt, och det är inte så att jag är speciellt blyg nuförtiden. Ibland såklart. Men min kropp och mina tankar har levt så länge på det sättet i det gamla tankesättet, med negativ syn på mig själv och just det här med att hålla inne mina känslor, fröken "Nice". Men det bubblar i mig, det vill ut. Så det ska ut, och så är det bara. Men 14 åringen som kom upp är fortfarande så rädd. Att gå ut i livet, och jag sitter fortfarande fast med hennes syn på livet,  men samtidigt känner jag att jag har lämnat lådan, rummet, men nu står jag där utanför och är lite överväldigad och rädd... och det kommer upp så mycket känslor. Och ibland blir det för mycket. Så idag tillsammans med känslor redan innan bubblande i mig och i och med att jag tog del i mötet på ett aktivt sätt, så blev det lite för mycket för mig.
Sitter och bloggar till er, och dricker mitt gröna te, Chinese Night, från underbara The Stockholm Tea Centre. Bild lite suddig
Vi ska nog göra lite jobb ikväll. Är hemma nu, kom hem nyss. Sasha lagar mat och vi lyssnar på vacker musik. En del av det med sånger på Sanskrit, eller med inslag av fraser på sanskrit. Vackert! Ja, vi ska nog göra jobb ikväll, men en del av mig känner; kanske det är bättre att bara se en rolig komedi??? Får känna in! Att se en gammal rolig komedi skulle kännas härligt! Och att bara få skratta! :-)
Tack kära min underbara Natasha för din heja heja! kommentar! Love you! Behöver Det!
Dags för middag, Sasha har gjort lax med sauterade grönsaker. Mmmm..., indiska kryddor såklart!
Sköt om er alla kära fina vänner! All kärlek till er! :-)
Jessika
Ps. Det blir första Bridget Jonesfilmen, kan aldrig se nog av den, det var ett tag sedan. Och kan aldrig se nog av min Mr. Darcy såklart! Och alla är så bra i denna film; Renee Zelweger är helt underbar, såååå rolig, Hugh Grant, just love him, och såklart Mr. Darcy, han bara är!
Igen, Kärlek i massor till er!
 

(Vackra blommor på vår promenad innan vårt föredrag, fröken Ferdinand njuter och luuuuktar!)
 
 
 
 
 
- Oprah for Nobel Peace Price -
Allmänt
Kommentera

19 Mar

04:38

Nothing to fear bur fear itself...

1kommentarer

When you look the fear in the eyes you understand that there is nothing to fear but fear itself



Hej på er mina fina vänner:-)!

Citatet ovan, (Sasha sa det till mig idag, men har hört det förut, det finns nog olika varianter av citatet...) är dagens läxa för mig idag. Det har varit en skakig dag för mig hela förmiddagen, det har bubblat i mig, känslor som skulle ut, och jag kände sådan stor rädsla, så jag har talat med rädslan, skrivit och jobbat... och när vi tittade på det tillsammans nu på eftermiddagen jag och Sasha, genom att skriva och prata och använda "The Work" metoden... ja, när vi benat igenom all denna rädsla, och kommit ut på andra sidan så var det inte så skrämmande egentligen. Det känns så befriande!
(Jag på burzynskikliniken, innan min mobil bestämde sig för att gå in på reset, men nu helt plötsligt fungerar den...)

Idag har vi varit på kliniken, har haft efterkontroll efter måndagens blodinfusion, alla blodvärden och allt är bra, så det är skönt. Det tar alltid extra lång tid för oss för vi har så många att prata med, Irena och Ewa vid receptionen, Beata, som kollade mina värden, och vår fina läkare Larisa, ja vi sitter och pratar och skrattar med alla. Och ja, det är som att komma hem också på något sätt. Det är mycket värme från dem alla. Vi delar våra liv med varandra. Det betyder mycket för mig. Och Beata har alltid en ny färg på sin klädsel, alla sjuksköterskor har olika färger varje dag. Vilket jag tycker är så härligt! Det gör mig gladare! Färg och blommor betyder mer för mig efter att denna utmaning kom i mitt liv. Och naturen, blommor och växter. Jag lägger märke till det mera, jag behöver det mera, suger in det i mig mera. Det började första natten på sjukhuset i Kalix, när jag så starkt längtade efter att vara i en vacker trädgård, (istället för i ett kliniskt rum med apparatur) med vackra blommor och träd och grönt runt omkring mig, som jag har berättat tror jag. Idag är det något fel med min mobil, det står, Reset, någonting, med en helvit bakgrund, hmmm! Så det blev inga bilder idag, än så länge. Det löser sig nog. Jag har ju Sasha som är teknisk:-)

Hej igen!
Det har redan hunnit gå en dag och det är redan kväll. Jag orkade inte skriva igår för vi jobbade ganska mycket på eftermiddagen som jag skrev igår, och det gjorde mig helt slut fysiskt, så jag somnade väldigt tidigt. Nu har vi redan ätit middag, efter ett arbetspass med att skriva, och jobba med mina känslor, min rädsla, både på förmiddagen och eftermiddagen. Men känner mig än så länge inte så trött, har hunnit sova under tiden som Sasha lagade middag. Nu är han på sitt rum och jag kan höra Karens gälla röst, så han ser på Will and Grace, han behöver vila sig efter allt jobb med mig, pust!  Hör hur han skrattar till ofta. Men Hur många avsnitt har han egentligen???? På dagen var vi ute och åt lite mat, Sushi.
(Min sushi)

Och jag satt en stund på Starbucks, men hann inte skriva på bloggen, kollade lite min mejl, tog det lugnt, drack te. I närheten finns det en butik där de säljer kameror, så vi var in dit och jag köpte en kamera, för min mobil uppför sig konstigt, hur den vill, och jag vill så gärna ta bättre bilder, kunna zooma in. Ni får redan se ett resultat, kan äntligen zooma in vår fina granne som håller Sasha vaken på kvällarna och ibland om nätterna;
(Här är vår fina granne "Barky", jag tror att den får vara inne ganska mycket, när matte och/eller husse jobbar. Men tack och lov finns det en hundgård bredvid vårt hus, så förhoppningsvis får "Barky", som skäller mest hela tiden, springa av sig där).
I dag har mitt hjärta värkt efter mina älskade barn. Ville ringa dem på förmiddagen, men precis då mådde jag inte så bra, och sedan var det för sent på grund av tidsskillnaden.
Som jag har berättat så har jag jobbat idag med mina vänner rädslorna, så gårdagens citat gäller även idag och ja.... Lär mig att känslor, emotions, sensations, olika namn, är egentligen bara energier som finns i våra kroppar. Och om jag lär mig att inte identifiera mig med känslan rädslan, så kan jag se på den som en energi som bara passerar min kropp, och jag kan till exempel fråga den, vad vill du mig, känna in vad som finns under den, ja det kan jag göra med vilken känsla som  helst, nu när jag håller på att lära mig tekniken. Men det är en process.
Idag och igår har vi jobbat med att känna vad som finns under min huvudvärk som jag hade igår, och vad som finns under det nervösa molnet i min mage, som dyker upp i tid och otid... osv.. vad kommer upp där. Ja, egentligen kan jag se det här som ett stort äventyr, att upptäcka och lära mig förstå min kropp och mina känslor. Vad vill kroppen säga till mig genom sina olika signaler med smärta och känslor till exempel. Jag lär mig att bli mer uppmärksam. Men processen känns ibland väldigt smärtsam, och helt enkelt sååå svår. Men ofta när vi går igenom det tillsammans steg för steg så blir det mindre läskigt och skrämmande.
(Jobb, jobb, jobb, adventure adventure adventure!!!! Ps. tavlan är inte vårt eget val!!! Har min värmande ryska sjal runt midjan som alltid.)

Började tänka på min fina älskade mormor Alice när jag stod och diskade efter middagen idag. Kom i håg hur hon de sista åren av sitt liv, började säga precis vad hon tänkte och tyckte. Och det kändes så skönt att hon gjorde det, minns att det gjorde mig glad och ofta full i skratt, och även andra i familjen. Minns hur min moster berättade att hon en gång rakt ut sa till henne; Men gud vad ful klänning du har på dig! Min moster tog det såklart med humor, men sådan var hon mormor de sista åren. Skönt att hon åtminstone då fick utlopp för det hon tyckte och tänkte och kände inom sig. Det gör mig glad i hjärtat. Tidigare hade hon hållt sååå mycket inom sig också. Det handlade så mycket om vad omgivningen, även samhället ansåg att man borde eller inte borde göra tror jag. Tiderna var väl sådana när hon växte upp och var ung, mer än idag.
(Pausbild; Sasha och jag på Starbucks)
Imorgon ska vi på föredrag, jag som religionsvetare älskar ju att gå på allt som handlar om religion, oftast i alla fall, och det här är ett föredrag om bok av en finsk författare, som levde mellan 1875-1934, Pekka Ervast. Han har skrivit en bok om Jesus och hans esoteriska (inre hemliga) lära. Vi beställde boken på Amazone.com, ännu fler böcker till vår samling, men jag har inte hunnit läsa så mycket ännu, men den verkar intressant. Han inspirerades bl a av Leo Tolstoy, vilket jag finner oerhört intressant. Jag läste om Tolstoy om en del när jag studerade religion. Förutom sina stora romaner så lärde Tolstoy sig både hebreiska och grekiska, och han översatte hela nya testamentet själv, om jag inte minns fel. Hans tolkning av det nya testamentet var dock för radikal för kyrkan i Ryssland, han sa saker som låg nära Jesus hjärtats lära, enligt min mening, och för obekväma för kyrkan, och det gick så långt att de till och med inte ville begrava honom när han dog. De kunde inte acceptera honom. När jag läste hans tolkningar, som var gamla översättningar från början av 1900-talet till svenska, så vackert språk så det var en njutning att läsa bara språket, så kände jag i mitt hjärta att Jesus om han hade levt hade omfamnat Leo Tolstoy. Jesus själv ansågs ju som mycket radikal av sin omgivning, och inte minst av de religiösa. Jag undrar hur många av de så kallade "rättroende" skulle acceptera honom om han kom invandrande in i deras kyrka idag?
(Pekka Ervasti skrev även boken; The Key to the Kalevala, en esoterisk tolkning av det finska eposet Kaleval. Spännande!)

Jag ska meditera och se framför mig hur jag sitter lugnt och njuter av föredraget imorgon. Men kommer nog att sätta mig längst ut, längst bak, just in case... tyvärr är det så fortfarande för mig..., nervös att vara där det är mycket folk... men ska meditera innan.
Vill ni se en bild på en rolig bil som vi passerade på väg hem från Starbucks igår;
(Vi var inte de enda som tog bilder på denna lite minst sagt speciella bil!!!:-)

"Lidandets ädla syfte är att utveckla vår MEDVETENHET till att bränna upp EGOT"

...så länge du gör motstånd mot lidandet är det en lång process eftersom motståndet skapar mer EGO att bränna upp,

Det här citatet fick jag skickat till mig av min fina faster via facebook, och det är stämmer så bra, tycker jag. För att lära sig att se sina egna känslor, och att förstå sin kropp, och sig själv, ja att bli uppmärksam på sig själv, sina tankar, ja allt, så måste vi bli medvetna, och lär oss så småningom att steg för steg att bli mindre själviska och förlorade i tankarnas värld. För jag känner själv hur jag så ofta är förlorad i tankarnas värld utan att jag märker det, lost in "the monkey mind", ofta när vi mediterar, då sätter tankarna fart, ja dagarna i ända håller tankarna på utan att jag är medveten om det... så det är en process minst sagt.
Vi har talat en hel del om det de sista dagarna Sasha och jag. Han har uppmuntrat mig att vara medveten och uppmärksam, aware, i mina rörelser och i mina intentioner, till exempel, hur jag lägger ner en bok, hur jag talar till en människa, ja när jag handlar på Starbucks... lägger jag ner boken på ett kärleksfullt sätt eller bara slänger jag den, talar jag till hon som jobbar på Starbucks med omtanke, osv...Det påverkar hela rummets atmosfär hur vi rör oss i rummet, hur vi rör i saker, lägger ner dem, vad vi har för intention när vi gör saker, hur vi talar till människor. Städar vi med irritation och ilska, då blir energierna desamma. Ja, min läxa, det jag jobbar med att lära mig är att bli mer medveten i mitt sätt att röra mig, tala till folk, tala om mig själv, talar jag om mig själv i negativ bemärkelse, osv... Minns att jag och min kära syster Susanne har talat om det här. Hon har ofta sagt; att om vi inte gör saker med glädje så är det ingen idé att göra det alls, inspirerad som hon är bl a av Eckhart Tolle, och det är så rätt. Men det tar ju ett tag att komma dit i livet. Men igen, det handlar om att igen inte börja döma sig själv. Då halkar vi fort på fel spår. Kyrkan har dömt oss för länge, och vi själva har piskat oss med ris alltför länge! Nog nu eller hur!!! Det som har hänt har hänt. Det går inte att ändra, men vi kan göra vad vi kan nu! Eller hur! Det finns bara nu! :-) Och hela Universum är Kärlek!


(Vacker himmel i Houston)

Det jag vill säga är; det jag lär mig nu är att min väg för att komma ur min snårskog, av ångest och lidande och allt vad det innebär, som egentligen i slutändan är en välsignelse i mitt liv, även om det ibland känns så svårt att tro; Min väg ut ur allt det här är endast genom att sluta döma mig själv, som också har lett till att jag dömer andra, och genom förlåtelse av mig själv och av andra. Det är enda vägen!
Godnatt för ikväll, redan sent...
Kärlek Kärlek till er alla!
Jessika




- Oprah for Nobel Peace Price -
Allmänt
Kommentera

17 Mar

03:24

Älskande hjärtan

1kommentarer
"Människor kan bo fjärran från varandra men inget
avstånd kan skilja älskande hjärtan"

- Ett arabiskt ordspråk -
(som jag fick skickat till mig av fina Anneli i en av kommentarerna, med styrkekramar från Tornedalen!)



Tack så mycket behövde det så mycket just idag, både ordspråket och styrkekramar från Tornedalen. Så tack så jättemycket från mitt hjärta! :-) Idag är det min och min älskade man Genas Bröllopsdag, Anniversay, ingen kan gissa hur länge vi har varit gifta... 21 år!!! Så i mitt hjärta var jag med min älskade Gena idag, som själv befinner sig i Moskva. Förra året då vi hade vårat 20 års jubileum, hade vi en stor fest, med alla våra Moskva vänner med alla barn, och det var en av de bästa firanden vi haft någonsin. Så tack alla ni som var där med oss! :-)! Gena hade bokat en stor salong, i en fin 1700-tals restaurang. Bara så ni vet, i Moskva finns allt som fantasin bara kan erbjuda. Det är en av mina favoritrestauranger, allt är gjort för att se ut som om det var på 1700-talet, interiör, servitörer är klädda från den tiden, Och maten är underbar! Bredvid den restaurangen ligger Café Pushkin, som är en restaurang gjord från den tid som Pushkin levde på 1800-talet, älskar det stället också. Har alltid älskat 1800-talet, början, Jane Austen tiden ni vet... Och maten är mycket god där också! Rekommenderas om ni någongång är i Moskva. Det finns bilder från den salong som vi hade vår fest i, på min facebooksida om ni vill se. Vet ej om jag kan få in den här. Kanske jag kan be Sasha hjälpa mig.
(Ja, det gick!. Här en bild på salongen vi firade vårt 20 års jubileum, innan alla gäster hade kommit. Tyvärr har jag ingen bild på borden med all god mat! Det fanns också en hörna för alla barn, med clown och lite underhållning,)

Sitter på mitt Starbucks och skriver, och dricker mitt gröna Canton Tea. Solen skiner ute. Såg precis att jag fått både en bild på min lilla fina sexåring, från skolan och att fröken hjälpt honom att skriva ännu ett brev till mig, så skall skriva svar till honom ikväll så han får det imorgon, älskade min. Det arabiska ordspråket stämmer så väl i mitt hjärta. För så känner jag med alla mina älskade barn och min älskade man Gena. Och med många av er andra därute, familj och vänner, som jag känner så mycket värme och kärlek från. Så tack från mitt hjärta alla ni underbara! :-) Love you all!
Hemma redan nu, Sasha lagar god mat. Idag skall jag äta lite mörk choklad, får fira lite att det är vårt jubileum idag, men vill fira bättre med dig sedan när vi ses, min vackra Gena.
(Sashas goda laxgryta, vildlax från Alaska, med indiska kryddor :-))
Det har kommit upp mycket idag för mig så vi har suttit och jobbat en hel del, Sasha och jag. Har skrivit, och det är som jag många gånger har sagt intensivt. Vad vi har kommit fram till idag är att jag genom att döma mig själv så hårt har hamnat i en ond cirkel. Jag vet att jag nog inte är den enda, ibland har jag en känsla att vi i Sverige är ganska bra på att döma andra, se bara på media som inte gör annat än dömer känns det som ibland, (det är väl i och för sig inte bara i Sverige som det pågår), den "andra inkvisitionen" liknar det, idag bränns folk inte på bål fyskiskt, men dem döms nästan lika hårt, bränns upp av media, detta dömande grundar sig nog i att vi människor dömer oss själva så hårt, kanske utan att vi vet om det...
(Jag sitter med Sasha och gör "Work" jobb, behövdes idag, tack min fina Sasha, du är en Blessing!)
Den onda cirkeln för mig är att jag har så länge dömt mig själv för att inte vara tillräcklig, inte ja, än det ena än det andra.. och detta dömande, självförakt och självdestruktiva beteende får mig att förlora kraft, och kontakt med min Inre Styrka, Mitt Högre Medvetande, Min inre Vägledning, Min Intuition, Min Kontakt med Det Högre. Det Som jag också kallar Det Sanna! Detta dömande för mig på avvägar från min väg, från den inre intuitionen, från min gåva från det Högre, vi har alla fått en gåva som det är meningen att vi skall uttrycka i livet, en högre mening med vårt liv, göra det vi älskar för det ger oss och andra glädje i livet. Det ger världen mer glädje, för när vi gör något med glädje och kärlek så gör vi både oss själva och världen en tjänst. Och tänk hur mycket vi tjänar våra barn när de ser oss göra något vi älskar, något som ger oss glädje, då lär vi dem det:-)! När jag börjar döma mig själv så avskiljer jag mig själv direkt från min Högre Intuition, min Inre Vägledning. Så det är ett jobb att upptäcka i sig själv när jag börjar döma mig själv. Jag vet att det är något jag gör varje dag, för varje ångestattack har i grund och botten handlat om det. Så länge har jag varit på avvägar. Så det som händer nu är på så många sätt en Blessing, en välsignelse i mitt liv!
(The Sky in Houston today)
Vi har talat om det idag, och jag ser det mer klart nu, jag känner det i min kropp, mina rädslor kommer upp, och jag talar till den först, det handlar om, som jag berättat om tidigare att inte identifiera mig med den, annars får jag en panikattack. Men så fort jag börjar tala till min rädsla så känner jag in den, vad finns under den... och då kommer ofta en känsla, ett ord upp, en bild och jag känner dessa känslor, men ändå så identifierar jag mig inte med dem. Men jag känner dem. Ja, jag har berättat om processen tidigare. Så det har kommit upp flera gånger idag, på Starbucks, på väg hem därifrån, i hissen. Ja, det kommer och kommer. När jag satt utanför Starbucks och väntade på Sasha som hade varit och handlat mat så kom det upp en stark rädsla och när jag undersökte den så kom ordet kärlek upp, och då såg jag en bild av mig själv hur jag uttrycker en enorm glädje och är omgiven av ljus och ja, och jag känner en så stor kärlek till livet och allt! Det kändes otroligt att det under en så stor rädsla kan finnas en så sådan kärlek och glädje till livet! Att rädslan gömmer även det! Det var en lycka att känna denna glädje och kärlek!
Nu när jag har lyckats förstå hur jag kan överföra bilder från facebook till min blogg, tack Sasha! Så vill jag såklart visa bilder från vårt vackra Armasjärvi och Tornedalen, också apropå styrka från Tornedalen :-) Så Njut av fina påskbilder:
(Farmor och farfars fina hus i Armasjärvi, där vi bor, när vi är i Tornedalen. Härligt påskväder:-))


(Barnens snökoja)

Det har redan blivit sent och jag vill skriva brev till min älskade son och komma i säng i tid så avslutar för ikväll.
Tack så mycket för meddelanden och mejl som jag får, betyder så mycket:-)!  Och Anna alltid min bästis, jag ser fram emot vår "Will and Grace" kväll, och din kommentar fick mig att vilja se den ännu mer, både Karen och Jack i serien är såååå "just halarious", Ja hela serien! Love it!

Jag älskar dig min Gena!

Kraaaamar i massor och Kärlek till er alla!


Jessika :-)




- Oprah for Nobel Peace Price -
Allmänt
Kommentera