Attleva

If you leave the pool, you have dug for yourself

and go out to the river of life, then life has an

astonishing way of taking care of you.

Because then there is no taking care on your part.

- Krishnamurti -

Hej mina vänner!

Sitter på Barnes & Nobles, fullsatt redan på Starbucks, så sitter längre bak omgiven av böcker, love it, där folk bara kan sitta och läsa, verkar vara en liten diskussionsgrupp, om andra världskriget en bit framför mig. En grupp äldre människor har en ganska livlig diskussion, verkar handla både om religionens roll i det som hände under andra världskiget i Tyskland, och vanligt folks ansvar. Annars sitter det människor runtomkring som läser och skriver på sina laptops. Skall gå hem om en stund och påbörja den stora kvällen, tonight is the Oscar Night! Så många amerikaner bunkrar upp med god mat och chips och annat gott just ikväll... så det tänkte vi också göra. Vi skall, "order in" från hotellet, det blir min vanliga lax med grillade grönsaker, som jag beställt några gånger, men den är god. Ingen chips för mig. Håller mig till äpple och almond nötter. Blir bra! :-)

Imorgon skall jag ha min tredje blodinfusion. Den kommer att bli lite längre tidsmässigt. Har dem varannan vecka. Kanske ca tre timmar, tidigare har det varit ca en och en halv timme, för mängden av den medicin de för in i blodet var mindre. Imorgon inför de 800 mg.Tänk på mig imorgon:-)... Det de gör är som jag förstår det, är att genom denna medicin hindra candercellerna från att få föda. Denna medicin har varit godkänd i ca ett halvår som jag förstår. Vi är flera som sitter där i väldigt sköna skinfåtöljer, lätt att somna. Jag hade med min ipod sist, den har jag i och för sig alltid med mig. Och lyssnade på gregoriansk musik. Har också alla Friends avsnitt inspelade om jag vill skratta lite... Och det finns Oprah, Eckhart Tolle, you name it...

(Det som ligger på min sängbord... förutom det jag gömde undan för bilden, såklart... Texten säger, på bokmärket; A joyful heart is good medicin" Proverbs 17:22, Ordspråksboken. Armandet fick jag när vi reste till Tibet i somras, av våran så fina guide, Sabrina, hennes engelska namn, det representerar Longevity. Ängeln har jag fått av min underbara vän Kristina, tack så mycket, har den med mig, ikonen fick jag av en annan fin och god vän Larissa.)

Har haft en liten tuff dag idag, en hel del ångest om jag skall vara ärlig, som beror på rädsla, som som kommer upp om jag tillåter tankarna att sätta igång, de är som ostyriga apor som hoppar runt i min hjärna och har en egen vilja...så jag har läst en hel del av mina inpspirerande andliga texter, behöver sånt idag, så mycket! Andligt upplyftande, så att jag håller mig själv starkare! In God do I trust! Har också gjort mina affirmationer... Även sett på lite dvd, något att koppla av med och skratta lite... ja, har hunnit med en hel del, förutom att äta frukost, inte på hotellrummet idag, på söndagar slår vi på stort och går till vår favoritrestaurang Flora & Muse och äter frukost. Och sedan åt vi lunch på ett italienskt ställe. Åt en väldigt god kycklingsallad, med cranberries i, och olivolja som jag alltid ber om, och såklart massor med grönsaker.

Verkar vara en intressant diskussion som dem har här bredvid mig om andra världskriget,... hör att det är en äldre man som verkar komma från ett östeuropeiskt land ursprungligen, som är med i diskussionen, kanske har han varit med och upplevt saker som ung eller som barn.

(Sasha provar en chokladsmoothie på det nyöppade " Yogurt & Smoothies" bredvid vårt hotell på väg hem från lunch.)

Dags att gå hemåt till hotellet. Oscars is waiting... fortsätter lite senare....kram! Känns skönt att skriva, får mig att tänka på annat än min ångest... älskar att skriva.

Hemma igen på hotellrummet, vi ser på stjärnorna som går på röda mattan, och väntar på vår mat från hotellets restaurang. Trevligt! Sasha köpte t o m lite sk hälsosamma chips till mig utan salt. Kanske tar några stycken. Nu när jag har ångest som kommer upp då och då, så får jag ångest över en sådan sak att äta något kanske lite onyttigt... får se hur jag gör, först maten, sedan kanske fem sex chips bitar. Nyss intervju med min kära Colin Firth som är nominerad för "The Kings Speech", den går på biografen här i området, så vi kanske går och ser den... dem har allting här i området. Många tror att Colin Firth vinner. Heja Heja! Säger det även om jag inte sett filmen. Roligt att se de vackra stjärnorna gå på röda mattan faktiskt, både äldre och yngre stjärnor. Kul att se allt första gången live, får se om jag håller ut hela kvällen dock..Enda är att det är såååå mycket reklam som avbryter hela tiden...!!!!

(Sasha med sin färdiga smoothie, med lite goda bär, själv tog jag lite gott grönt havtornste och två små bitar mörk choklad, 70 procent, även om min ångest gjorde mig lite tveksam, men för mycket chocoholic för att avstå, strax efter på hotellet, får bara äta lite choklad, om jag gör det efter lunch eller middag.)

Roligt med Oscars, nu är det prisutdelning, så mycket mindre reklam, thank God!... Vi har ätit god mat, så jag har tagit lite paus... men det är bara början...får se hur länge vi håller ut...

Evelyne vill tacka dig så mycket för kommentarerna igår, som jag fick. Så tacksam för dem, och allt fint och tänkvärt du skrev, tack min fina vän, hoppas vi kan ses någongång snart!. Också så roligt att få kommentarer här på bloggen.

Idag har varit en lugn dag men ganska tuff, nu känns det bättre... men när ångesten är igång känns det som om man är i mörkare regioner, som om man vill försvinna från sin kropp.. samtidigt känner jag blandat så mycket inspiration, att skriva att göra så mycket kreativt. Det finns mycket i asken som öppnas... får skriva mer om det senare. Har nog inte kraften nu. Citatet ovan tycker jag är så vackert... Det känns som att det handlar om att lära sig att inte kämpa emot, som Eckhart Tolle säger: What you Fight You Strenghten. och What you Resist Persists. Ska fortsätta se på Oscars nu...:-)

Sköt om er kära fina ni!

Mycket kärlek till er alla!

Jessika

Oprah for Nobel Peace Price

27 Feb

04:12

Expect a Miracle

Let your heart expand with the divine energies latent within it...

...love forgives all things, and the reason that it does so is because it sympathizes, it understands. Understanding brings insight.

- Purucker -

Hej kära vänner!

Sitter på mitt Starbucks/Barnes&Nobles. Lördagskväll, mycket folk. So what´s up folks, young people, is it study night??? Men trivs verkligen här, mycket eller lite folk. Är omgiven av mina böcker... Idag ringde min kära underbara man Gena, från Moskva, han satt med mina Moskva tjejkompisar och deras män, och hade högtalarspeakern på så jag kunde prata med dem. Känndes sååå bra, blev så glad! Tack kära fina ni! Kristina, Malin och Jenny och era fina män, och min Gena. Så glad att Gena träffade er idag, att han tog lite ledigt från allt sitt jobb... det behöver han. Så dra honom gärna fler gånger från jobb för att träffa er! Love you love you with all my heart! Så glad att höra era röster tillsammans! Ni är bäst!:-)

Idag lite senare, så kom min "objudna" gäst på besök igen... Jag jobbade med övningar, hade vilat lite, men bestämde mig för att skriva, för att se mig själv, som den tonåring jag skulle velat vara, även senare i livet, en ljusare variant... Och brukar visualisera ljus i min hjärna, i alla mina celler, hur dem helas... men nu kunde jag bara se, det svarta, min tumör, så jag bestämde mig för att gå in där i det mörka, kände mig lugn, och bestämde mig för att fråga mig vad vill du mig egentligen... och det tog bara några sekunder så översköljdes jag av en sådan rädsla som direkt övergick i en väldigt stark panik attack, kände att jag behövde Sashas hjälp för det var starkare än på länge... han kom direkt, och kramade om mig, och det lugnade sig först, men sedan fick jag panik igen, att det skulle övergå i epeleptiskt anfall ryckningarna ökade och det tog en bra stund att lugna ner sig, har dålig koll själv på hur länge det tog, kände även väldigt kort att min vänstra arm började böja sig. Ja, det var en riktig uppskakande upplevelse... tog en bra stund sedan att lugna ner mig. Tog mina tabletter som jag tar när jag får epeleptiska anfall. Men själva ryckningarna gick över nästan innan jag tog tabletterna... men kände mig uppskakad en bra stund efter. Så tabletterna gjorde väl sitt till för att få mig lugn efteråt. Men vi satt länge och andades lugnt, och gjorde Aum, det hjälper mig mycket, gör kroppen lugn. Sasha fick mig också att vända på hela situationen att se det positiva i det som händer med mig. Och fick mig att skratta också. Det i sig helande. Tack Sasha, You are a Blessing!

Har skrivit en hel del sedan, visualiserat en starkare gladare och mer kreativ Jessika. En Jessika som inte stängde in sin kreativitet i den lilla lådan på grund av denna starka rädsla... Har kännts väldigt bra! Skrivandet hjälper mig mycket! Men måste tids nog ta tag i det mörka...Men nu jobbar jag med ljusa visualiseringar!

Tack så mycket för de kommentarer jag fått, (vore så roligt att hinna se dig här min fina vän Evelina, men vi åker nog precis innan du kommer) känns allltid så roligt att få kommentarer, tack du också som var anonym. Betyder mycket! Vill säga att själklart så är jag inte samma blyga Jessika som jag var i tonåren, utan jag har förändrats, blivit starkare, mer framåt, speciellt efter att jag fått barn. En inre kraft vaknar när man får barn tror jag, man blir lite av en tigrinna, så känner jag. Men de gamla inbyggda tankarna har legat kvar, tydligen väldigt starkt i mig och blockerat min inre kreativitet.. Och vi har alla fått en kreativitet från det Högre, från Gud, en inre talang som det är meningen att vi skall använda tror jag, som vi alla har fått som en gåva att uttrycka! Och jag känner väldigt starkt att jag måste uttrycka den, min inre inspiration. Och än så länge har dem legat i dvala, blockerade... Nu är det som en vulkan som är redo att explodera. Nu sedan i september är det verkligen som att öppna Pandoras ask, efter att vi har börjat jobba, min kropp måste lära sig att hantera det. Och i dag kom jag igen, ännu starkare än förut i kontakt med något som jag idag inte riktigt kunde hantera, denna starka rädsla. Men konstigt nog kan jag säga att jag är tacksam för att allt det här händer mig. Det finns ingen annan väg. There is no way back!

Måste sluta för ikväll!

Igen, tack alla ni fina vänner och och familj att ni finns i mitt liv. Älskar er av hela mitt hjärta!

Jessika

Ps. Sasha, kom just från musikavdelningen, han har köpt Bach och Mozart, och Rachmaninov sååå nu blir det underbar musik de närmsta dagarna.

- Oprah for Nobel Peace Price -

26 Feb

20:07

Imagination

3kommentarer

The World of reality has its limits; the world of imagination is boundless.

- Jean-Jacques Rousseau -

Imagination is more important than knowledge

- Albert Einstein -

Hej mina fina vänner därute!

Idag vill jag börja min blogg med att tipsa om en god doft, den Eau de toilette som jag bär; här får ni se....

Till alla tjejer därute och kvinnor, det är Promesse Cacharel. Nästan varje dag, utan att jag överdriver, är förvånad själv, så säger kvinnor till mig, sköterskor på kliniken, några flera gånger, senast igår vår servitris på Flora&Muse; oh, you always smell so good! Så ville hon veta vilken parfym jag hade. Har fått den av en av mina underbara vänner, och älskar den själv. Doften är väldigt lätt och vårig tycker jag. Och i bakgrunden ser ni min lila väska som jag köpte här på Coach, älskar färgen lila just nu, så den kändes så rätt! (tack min fina Kristina för tips om märket Coach, I love it) Min andra väska gick sönder. Så den är inlämnad på lagning, också märket Coach. Den var lite mindre och den höll väl inte för trycket av alla mina mediciner och vattenflaska, och snacks, små anteckningsböcker, pennor, ipod, två mobiltelefoner, amerikanska och svenska...ja allt som jag går omkring och bär på. Mycket är det medicinerna, och vattenflaska, och måste alltid ha med mig något litet att äta, som jag tar till en av medicinerna, som jag tar fyra gånger om dagen. Så har alltid med mig en påse med almondnötter... och ibland ett äpple. Men måste erkänna att jag alltid har haft mycket i mina väskor... Så det är väl symboliskt för att jag går omkring och bär på för mycket i livet...? Förhoppningen är att jag skall bära på mindre både i mina väskor och i hemmet, när jag är färdig med den här resan som jag gör nu, har för mycket grejer och saker hemma.... vill så rensa, mera feng shui!. Är så tacksam för min syster Susanne som hjälpt mig så mycket under hösten och nu med att börja rensa, så skönt! In för mera rymd/space.

Har kommit upp mycket tankar och känslor om min barndom. Mycket glada minnen. Men också om den omgivning som vi växte upp i där "Ei se Kannatte"/Det är ingen idé så närvarande. Kanske inte så uttalat i ord. Inte i familjen. Men den fanns där ändå i generna kanske, outtalat runt omkring... Känner att det har släkt så mycket av kreativitet och fantasin, som citaten handlar om ovan från Einstein och Rousseau.. Mer om det senare tror jag. Måste utforska det här känner jag. Men skall iväg på lunch alldeles strax så får fortsätta senare.

Mycket kärlek till er alla!

Jessika

Oprah for Nobel Peace Price

26 Feb

03:04

The Man in the Mirror

1kommentarer

-I'm Starting With The Man In The Mirror
I'm Asking Him To Change His Ways
And No Message Could Have Been Any Clearer
If You Wanna Make The World A Better Place
Take A Look At Yourself, And Then Make A Change -

Michael Jackson

Gokväll mina kära fina vänner!

Igen, sitter jag här på mitt kära Starbucks, väldigt lugn kväll, ännu lugnare än igår, fredagkväll, så det är väl inte direkt "study night"". Känns skönt! Dricker mitt gröna te, tog några chokladbitar.... igen! Chokoholic som jag egentligen är. Idag har varit en vacker dag, solen sken, och det var som en riktig fin svensk sommardag. Underbart! Vi åkte en sväng till gallerian, The Mall, i närheten, köpte lego till mina älskade killar och till deras fina kusin som också är med dem däruppe. Det blev Harry Potter lego, dags att prova något annat än Star Wars, min äldsta har redan sagt att det räcker nu med Star Wars. Min lilla prinsessa fick en barbie med rosa kläder, allt skall ju vara rosa. När jag frågade henne vad hon önskade sig så sa hon bara; Mamma jag önskar mig någonting rosa! Ja, så det får bli en barbie med rosa glittrande kläder, med några extra outfits också. Det blev en snabbvisit till gallerian, sedan åkte vi hem. Kände att jag behövde vila. Promenaden fick bli nu ikväll, men hann vara ute i det vackra vädret en stund på dagen också. Försöker ta minst en promenad varje dag, viktigt känner jag och även enligt läkarna.

(En bild på min nyttiga frukost, brukar avsluta med ett kokt ägg också, och lite grönt te.)

På förmiddagen så kom min kära vän på besök igen... en ångest attack. Det hände när jag låg och vilade lite, och då kommer den välbekanta rädslan över mig, nu var det, tänk om jag får en ångest attack... ja, bara en sådan tanke kan ju starta en, och det gjorde det denna gång. Jobbade med att tala till mig själv att allt är bra, att jag klarar av det, sa mina affirmationer, andades, men det kom över mig i alla fall, så kände att jag behövde Sashas hjälp när ryckningar kom i min vänstra kind, så jag knackade på hos honom, (han bor i anslutande rum) så han kom direkt och kramade om mig, och redan lite innan så hade det börjat gå över, men kände ett lugn från honom som nog gjorde att jag lugnade ner mig fortare. Vet alltid att det går över, men det finns alltid en rädsla att det skall övergå till epeleptiskt anfall, eftersom ryckningarna liknar avslutningen av ett epeleptiskt anfall. Så förstår att både det inre och det fysiska är såå sammankopplat. Känner det så starkt inom mig, redan från början, så visste jag. Redan när jag för över två år sedan blev diagnostiserad med att jag hade hjärntumör så visste jag intuitivt att det handlade om något mer, jag visste i mitt inre vad det handlade om. Jag kände det. Och jag försökte jobba med det på mitt sätt, men tack och lov så har jag nu fått hjälp både medicinskt, som känns rätt, och Sasha som hjälper mig. Tack Tack Tack! Säger jag varje dag till det Högre!

När vi sedan satt tillsammans och pratade igenom vad som hade hänt så kände jag väldigt starkt att det var gårdagens tanke som hade kommit på besök igen; jag klarar inte det här, jag är för svag, när jag låg i sängen. Så det är jobb, jobb, jobb att fortsätta med att vända på den tanken. Att fortsätta tala till min tonåring, att ge henne kärlek och förlåtelse för att hon dömde sig själv så mycket, att hon kallade sig själv för svag, och att hon fortfarande gör det. Känner också att den här tanken som jag har som varit så ingrodd i mig är så kopplad till; det är ingen ide att försöka. Det hör ihop. Det är ingen ide att försöka, för jag klarar inte av det, jag är för svag. Så känns det! En känsla av att ha gett upp. Men känner mig nu ändå så hoppfull! För äntligen har jag börjat jobba med det här, så allt som händer mig nu är en Välsignelse! En Blessing! Så tackar det Högre! Tackar Gud!

Tack så mycket för de meddelanden jag fått från er fina vänner på facebook med så mycket uppmuntran! Betyder så mycket! Mer än ni anar! Alla meddelanden betyder så mycket, även dem här på bloggen som jag också är tacksam för! Tack så mycket underbara vänner! :-) Jag kanske inte alltid svarar på en gång, idag känner jag att jag inte har orkat så mycket på grund av det som hände, det är mycket som händer och processas både i kropp och själ tror jag, som gör att jag blir trött. Åkte faktiskt till gallerian för att komma ut lite, för att "refocus my attention" som Sasha kallar det, göra något annat. Det kändes bra, men sedan kände jag att det var dags att åka hem och vila... Försökte se en film, men somnade för andra gången till den... egentligen inget fel på filmen (Adrian från Sex and the City, är med i den så det borde inte vara något fel, ha ha!), men det var bra att sova.

(Jag, framför vårat hotell, som vi snart flyttar ut från. Längtar sååå efter eget kök.)

Dagens citat är från en sång som jag älskar av Michael Jackson. (Michael Jackson var min stora idol när jag var 14-15 år, kunde hela Thriller albumet utantill, som min vän Anna hade spelat in åt mig och skickat till mig). Det var min fina svägerska och syster Natasha (min mans lillasyster) som skickade citatet från sången till mig igår. Så ville bara dela med mig av den till er. Tack fina älskade Natasha för dina uppmuntrande mejl, betyder sååå mycket! Love you love you! Är så tacksam att vara omgiven av så många fina vänner och alla i min släkt. Min älskade syster och bror, och era familjer, också som jag känner så mycket värme och kärlek från. Ja, er alla! Mamma, pappa, min mans föräldrar, min älskade underbara man, och alla vänner! Såååå tacksam för allt och er alla från mitt hjärta :-)!

En av mina fina vänner skrev till mig nu på fb, att hon saknar Starbucksligan från Moskva, ja det gör jag också. Så tacksam för alla fina vänner jag fått i Moskva! Vi får göra en reunion någongång. Vi får bara bestämma var någonstans! Från mitt hjärta love you all!

Dags att avsluta för idag, inte så många kvar här på Starbucks. Stängs om en timme, öppet till 10 varje kväll. Som jag sa, I love America! Älskar att sitta här.

Love you all!:-) Sköt om er!

Jessika

- Oprah for Nobel Peace Price -

25 Feb

06:35

Expect a Miracle

Anger is like drinking poison

And expecting the other person to die

- A Buddhistic saying -

Hej kära vänner!

Sitter igen på Starbucks här på Barnes & Nobles, och skriver en stund. Lugnare än vanligt här. Har mitt gröna te, och skall faktiskt avnjuta två små bitar 72 procentig mörk choklad...mmmm. Vi åt middag på vårt Flora&Muse, har faktiskt inte varit där på två dagar, behövde en liten paus, även om maten är super och vi verkligen tycker om stället...ser så fram emot hemlagad mat. Det kommer att bli mycket indisk mat. Sasha lagar gå god indisk mat och jag älskar kryddorna som faktiskt är väldigt nyttiga för mig nu, spiskummin, cayenne peppar, turmic.... ( kommer inte på sv översättningen)... turmic är speciellt nyttigt för mig nu.

Ringde min kära mamma idag på förmiddagen, ja eftermiddag i Sverige (Sju timmars skillnad). De var på väg till Tornedalen, morfar hämtade dem, mina pojkar och och kusinen tillsammans med mormor i Luleå, och nu var de redan i Kalix, allt hade gått bra. Men mottagningen var dålig så skulle ringa senare... men tiden gick så ringer i morgon istället. Är så glad att mina pojkar med kusinen, är med älskade mormor och morfar uppe i norr... Känns bra! :-)

Sedan vi började jobba med mina känslor, öppnandet av den stängda boxen, asken, lådan... Vi började i september, under vårt första besök här i Houston, stannade då en månad här. Sedan har vi fortsatt under hela hösten, även hemma i Sverige. Sedan vi började så har jag känt att även mitt hjärta har börjat öppnats... det är som att jag kan uttrycka mer av den kärlek som också varit inlåst i den lilla lådan, som jag själv varit inlåst i, i så många år. Fortfarande jobb att ta sig ur den.

Mina stenar som jag tycker om att bara hålla. Och blåbär som för mig tillbaka till barndomens skogar hemma.

Har haft ett komplicerat förhållande till min kära hembygd, mycket på grund av min tonårstid, kanske många som känner igen sig. Det har alltid varit med blandade känslor som jag kommit hem, en blandad hat/kärlek.. ilska kanske. Nu kan jag med hela mitt hjärta säga att jag älskar Tornedalen, den vackra naturen, ja ibland nästan magiska naturen, jag älskar mina underbara föräldrar, det har jag alltid gjort, men nu kan jag uttrycka det mer, säga det. Och jag känner mycket tacksamhet och värme till så många människor i min uppväxt som gav mig så mycket, alla dessa tanter och farbröder, som vi barn kunde gå in till och sitta och prata en stund med, få lite fika, saft och bulla.., farmor och farfar, gamla moster Elise, och hela byn var som en stor lekplats för oss barn, kompisar i alla åldrar, söndagsskolan, att kunna få gå i en gammal fin röd träskola, med fröknarna och magistern, den gamla rektorn, prästen som kom varje fredag, biblioteket i byn som fortfarande fanns kvar,.. ja det finns mycket...

Samtidigt gör öppnandet av den så kallade lådan och av mina känslor att jag måste se saker ur ett ärligt och sant perspektiv...

Så idag gjorde vi "The Work", som jag berättat tidigare om, kände att det var dags och att jag behövde det. Jag trodde att jag igen behövde jobba med tanken som återkommer i mitt liv; det är ingen ide.. Istället kom det något annat. Det var när vi åt lunch och jag via telefon behövde ta hand om några praktiska saker i Sverige... då kom det, känslan, en våg... som nästan gav mig en ångest attack.. men började andas och frågade mig själv, vad ligger bakom denna rädsla, och då kom tanken; jag klarar inte det här, jag är för svag. Den kom även senare under dagen, när jag låg och vilade på hotellet, såg framför mig att tumören var borta och jag ett levde ett bra liv med mina barn och min man, med min familj, men då kom en stor rädsla över mig igen, och direkt tanken, jag klarar inte det här, jag är för svag. Så jag kände starkt att jag måste jobba med det här.

Andra sidan av mina stenar:-)

Så lite senare, strax efter The Oprah Show, såklart, got to see that! (Dagens citat kommer faktiskt från hennes show)...så satte vi oss ner, jag och Sasha. Vi pratade och jag skrev, och sedan kom vi tillsammans fram till påståendet/tanken som kändes väldigt rätt för mig, för det är så jag kände mig som tonåring, känslan är fortfarande väldigt kopplat till den tiden; Jag är för svag för att leva ett fullvärdigt liv! När vi kom till frågan; hur känner jag när jag tror på den tanken så kom dessa känslor upp: jag känner att jag vill gömma mig (ja, det gjorde jag i mitt rum, och på många andra sätt), jag känner stor smärta, jag är så ledsen och arg för att jag inte är sann mot mig själv... att jag gömmer mig själv, jag är sååå arg på mig själv för att jag är så svag... osv...

Detta tankesätt är tyvärr något som jag fortsatt med omedvetet, mer eller mindre i mitt liv... ett sätt av självsabotage ser jag nu.

Och nu har min kära kropp sagt ifrån! Det har byggts på, byggts på. Enough is Enough! Det är intressant att när jag ser min tonåring, ser jag henne alltid sittande i sitt rum, och hon sitter alltid uppe vid min hjärna... Den här bilden har kommit efter allt jobb vi börjat med i september.

Nästa fråga; Hur känner du när du inte tror på den tanken; Jag är för svag för att leva ett fullvärdigt liv. Att inte tro på tanken suddar ut den helt, den finns inte, Det är som att ta bort ett mörkt moln som hindrar dig från att se klart, och från att leva ett fullvärdigt liv.

Det som kom till mig när jag svarade på frågan var; Jag är glad, Jag litar till min inre Styrka, till det Högre. Jag uttrycker mitt Sanna Jag. Jag är mitt autentiska Jag. Jag skrattar mer. Jag är kreativ i livet. Jag skriver. Jag ser andra människor. Jag har mer medkänsla för andra människor. Jag använder min kreativitet...osv

Det är så befriande att se sig själv utan den här tanken, det är som att en tyngd lyfts från mig fysiskt, jag blir lättare både till kropp och själ. Tacksam tacksam att kunna göra det här jobbet... som fortsätter och fortsätter!

Ja, det här var lite av hur dagen såg ut för mig... Har vilat men även jobbat med det inre...Och hunnit sitta på Starbucks!

Sköt om er kära ni!

Kärlek i massor!

Kraaaam

Jessika

- Oprah for Nobel Peace Price -

24 Feb

04:16

Tea time at Starbucks...

1kommentarer

- Spiritually, we only get to keep what we give away. If I want to be happy. I must give happiness. If I want energy , I must put out energy. If I want to feel forgiven. I must help others feel forgiven... -

- Marianne Williamson -

Godkväll kära fina vänner!

Sitter på mitt Starbucks/Barnes & Nobles. Åt just middag med Sasha, sedan gick vi vidare hit, han gick och handlade och jag sitter här. Idag stor saknad efter mina barn!!! Saknar dem fysiskt, att krama och pussa dem, deras lukt, läsa för dem, bara vara...Men måste vara här för deras skull, för framtiden!!!

Äter faktiskt lite 70 % ekologisk choklad, nu efter middagen med lite grönt te, mmmm, njuter av mina två bitar som jag får ta, dem skall avnjutas sakta... Frågade igen min underbara läkare för tionde gången om jag får äta choklad ibland, speciellt med tanke på den nya medicin jag påbörjat, bland annat infusions via blodet... ska berätta mer om det senare. Hon sa att det var ok, för tionde gången, ja ni ser min oro och ångest för allt... Hon är så fin och bra. Hon är faktiskt ryska, så vi talar ryska till ca 90 procent, eftersom Sasha också är ryss (men han har bott i USA, mest i New York, i 20 år), ibland tar vi det på engelska om det är något jag inte förstår, oftast någon medicinsk term. Det blir många skratt när vi träffas, ja det känns bra. Hon kramar ofta om mig.

Idag när vi kom till kliniken så kände jag mig fortfarande ledsen pga barnen, och då kom vår fina vän Irena (hon jobbar i receptionen), fram till mig och såg direkt att jag såg lite ledsen ut. Why do you have such a sad face today? Frågade hon. Och vi pratade lite och det kändes mycket bättre efteråt, hon kramade om mig flera gånger.

Nu har jag långsamt avnjutit mina två chokladbitar...tacksam för det mmmm! Nu fortsätter jag att njuta av mitt te.

Måste erkänna att idag kom det tvivel och rädslor om att fortsätta min blogg... Gamla mönster som kom i rullning antar jag, vem är jag att blogga så här, rädsla att öppna mig så här för alla, vad håller jag på med egentligen, ont i magen, ont i huvudet... Men pratade med Sasha om det, så fortsätter, för när jag var inne i rädslan så kände jag att jag slutar nu...Det är ingen ide! Ser ni, där kom den tanken som nog förföljt mig hela livet, mer än jag insett och förstått! Men bestämmer mig för att den tanken inte skall vinna över mig! Näven i bordet!!! Basta!!!

Vill också tacka för allas kommentarer, betyder mycket för mig under mina få dagar som ny bloggare. Och tack min fina underbara gamla bästis Anna, dina båda kommentarer idag, på facebook, och här på bloggen, made a difference just idag! LOve you! LOve you! Värmer mitt hjärta! Är så tacksam för er alla mina fina vänner, Ni är en Blessing i mitt liv!

Älskar att sitta här på Starbucks/Barnes & Nobles omgiven av människor som skriver och läser, och att vara omgiven av böcker! När inte min Gena ligger bredvid mig i sängen, eller någon eller alla av våra tre barn så upptas den andra platsen av 5-6 böcker, Oprah magazine, anteckningsböcker, och pennor, så ser livet ut för mig här i USA...

Skönt att avsluta kvällen här på cafe, strax dags att gå hem. Kanske se en rolig film innan sovdags/läsdags...

Love you all!

Jessika

Ps. Marianne Williamson som jag citerar ovanför hittade jag via Oprahs sajt, många av hennes visdomsord har hjälpt mig mycket, det går att ladda ner henne via Oprah, hon har även en egen sajt tror jag. Lliksom tidigare så fortsätter jag min lilla kampanj...

Oprah for Nobel Peace Price

23 Feb

16:40

Living in Lu Lu Land

- Aspirations towards high and noble things even refine the atoms of our entire constitution -

- Purucker -

Godmorgon!

Precis haft frukost, sitter vid datorn och dricker mitt goda Chinese Night te, och skall snart iväg till psykiatrikern Karen som jag går till här en gång i veckan. Hon känns jättebra, tacksam att ha hittat någon som det känns rätt med. Hon läser Eckhart Tolle, bara en sån sak betyder mycket!

Ville dela med mig en insikt som kom väldigt starkt går när jag skrev mina "morgonsidor" igår på morgonen. Det var att alla dessa föreställningar som jag/man har om sig själv, jag är inte tillräckligt bra på det, jag är rädd för det, jag är .... ja, vad det nu än är... Om vi kan sudda ut dessa tankar ja, säga till oss själva, hur skulle jag vara utan just den tanken, jag är rädd för .... jag är en hemsk människa, jag hatar mig själv... jag kan aldrig göra något rätt... Det kom till mig så mycket starkare än någongång förut; det skulle vara att kunna se livet som det är, att kunna se, verkligen se andra människor som dem verkligen är, och om man kan se dem, så kan man också hjälpa dem och också känna medkänsla. Det skulle vara som att lämna det som Sasha kallar Lu Lu land... Han brukar säga till mig när jag går in i mina rädslor och fantasier, har varit ganska ofta, rädsla för att jag skall få epeleptiskt anfall sista tiden, kan ibland hända några gånger om dagen, kan variera från dag till dag. Don't go to that Lu Lu land brukar han säga... Jag går omkring, allt är bra, och helt plötsligt försvinner jag någon annanstans till en sådan stark rädsla, som egentligen bara är en rädsla, för mig känns det verkligt, men om jag tittar mig omkring, så är ju allting bra, jag promenerar, solen skiner, allt är egentligen bra, men jag försvinner någon annanstans. Hur ofta gör jag inte det med andra saker. Hur ofta lever jag här och nu. Hur ofta lever jag i Lu Lu Land? Känner ockå att jag inte är färdig med gårdagens inlägg.. finns så mycket att skriva, och så många vinklar om allt.. Ja, jag fortsätter senare... Nu måste jag göra mig klar för att komma iväg till psykiatrikern och sedan till Burzinski kliniken efter lunch, för att få resultat av blodprov och tala om hur resten av min behandling ska se ut närmsta månaden.

Kraaaam på er alla och Kärlek!

Jag framför Burzynski kliniken :-)

Jessika

Oprah for Noble Peace Price

23 Feb

05:54

Ei Se Kannatte!

3kommentarer

As I create and listen I will be led

My Creativity always leads me to truth and love

My creativity leads me to forgiveness and self-forgiveness

- The Artist's Way - Julia Cameron

God Förmiddag alla fina vänner!

Tiden går så fort, har försökt ringa barnen <3 , men de hade inte kommit hem från fritids ännu, och min lilla tjej <3 var sjuk idag, hostig, så hon låg och sov, älskade min, men det är bra att sova när man är lite sjuk. Mormor var med henne, så pratade med min älskade fina mamma istället, det kändes bra. Ska försöka ringa barnen om en stund igen. Farmor och farfar, baba och deda, har varit med barnen en vecka, och nu kom min mamma, som varit några dagar hos min bror, ja de hjälps åt och det är jag så tacksam för. Älskar dem alla! Om några dagar åker pojkarna med sin kusin och mormor upp till Tornedalen för att vara med mormor och morfar på sportlovet, det känns så bra. Vill så mycket att de ska få uppleva snön och allt vad det innebär att vara däruppe i byn.

Igår kväll gjorde jag och Sasha "The Work", vi satt och jobbade med något som kommit upp hos mig som jag kände att jag behöver jobba med. När jag gjorde avslappnings/release övning i förrgår, tror jag, så kom det till mig att jag måste jobba med bitterhet. Det har kommit upp förut, i höstas vet jag. Men nu såg jag det som en hård envis ganska mörk massa i min hjärna... det kom en bild under övningen.. Och jag kände att jag måste titta närmare på det. Jag kände att bitterheten var kopplat till min tonårstid.

Så vi gjorde det igår kväll. Efter att vi hade pratat och, och skrivit, och benat ut det hela så kom meningen, It is no use trying, (Vi pratar engelska med varandra, så jag skriver också på engelska, men oftast översätter jag saker till svenska för mig själv senare, för att använda som affirmationer till exempel).

Jag kan förklara metoden "The Work", som bygger på Byron Katies metod, den går att hitta i hennes bok; Älska Livet Som Det Är. Man börjar med att hitta en tanke som man tror på, ja som min; Tanke/Påstående: Det är ingen ide´ att försöka. Sedan frågar jag; 1. Är det sant?. Ibland blir svaret Ja, ibland Nej. Tanken är att man skall söka svaret i sitt inre, försöka svara ur sitt inre djupaste vetande... Fråga nummer två är 2. Är det verkligen sant? För mig blir svaret här oftast Nej, om inte redan vid fråga nummer två... Sedan kommer nummer 3. Hur känner du dig när du tror på tanken?; Det är ingen ide att försöka. Då sätter jag igång att skriva, hur jag känner mig, jag kan ge exempel på det jag skrev igår; Allt känns hopplöst, grått och tråkigt, det finns inget att se fram emot... så började jag skriva igår... När jag har skrivit färdigt och fått ut mina känslor så läser jag upp det för Sasha. Eftersom han är väldigt skarp, så kan han ofta känna om han tycker att jag missat något, ofta känns det rätt för mig och jag utforskar det och skriver om det.

Nästa fråga är 4. Hur skulle du känna dig om du inte trodde på den här tanken? Ganska befriande eller hur?

Så här skrev jag bla... Jag är kreativ, jag är glad, jag går till skolan och uttrycker mig själv, jag är kreativ, jag skrattar mer, jag är inte rädd för människor.. (jag var väldigt blyg under min tonårstid...). Ja, jag skrev mycket mera såklart och läste sedan upp det.

Men det händer något när jag tar bort den här tanken som jag har levt med i så många år, till och med fysiskt... Det är befriande att göra det. Hur skulle mitt liv ha sett ut då under min tonårstid om jag inte levt med denna tanke, och ja, hur skulle mitt liv se ut nu om jag inte levde med denna tanke...Wow! Om jag verkligen tar bort den så är det som en tung börda lyfts från min kropp och min själ.

Slutligen kommer det som kallas Vändningen i hela denna process: Du vänder på tanken du har tex; tanken det är ingen ide att försöka, blir; Det är stor ide´ att fortsätta försöka, Jag ger aldrig upp... ja osv...Du lyssnar till ditt inre.

Hela denna process har vi jobbat med en stor del av hösten, och det har varit väldigt helande för mig, och befriande. Det har öppnat upp mitt hjärta. Och jag är så tacksam att jag har haft Sasha som jobbat med mig, men det går också att jobba själv, men det är alltid bra att ha någon att jobba med.

Vi har jobbat med alla möjliga tankar som jag har haft inbyggt i mig; jag är inte tillräckligt bra mamma, jag är rädd för epeleptiska anfall, ja, alla möjliga tankar som jag går och bär på och har om mig själv. Det är alltid så befriande att titta på livet hur det skulle se ut om jag inte gick och bar på den här tanken... bara ta bort den helt enkelt. Befriande eller hur!!!

Bild från The Japanese Garden, i The Hermann Park här i Houston, som jag lovade igår. Här kommer en till...

Kväll redan... sitter på Barnes & Nobles/ Starbucks cafe, Sasha gick till matbutiken bredvid och handlade lite mat för frukost imorgon, lite grönsaker. Dricker lite grönt te. Var tvungen att ta en liten paus från mitt bloggande på dagen, ringde barnen också, och sedan kände jag att det blev lite för mycket. Måste verkligen känna in när det är dags för mig att ta paus och hushålla med min energi. Annars kan det leda till att det blir för mycket och då får jag ibland dessa ångest attacker. Men nu är jag här igen. Vill säga att när jag skriver och lägger upp min blogg så gör jag mellanrum och lägger upp det så att det skall vara lättläst, men när det publiceras så skrivs det oftast ihop som en enda text...hmmm undrar varför... vet ej riktigt hur jag skall kunna ändra på det. Ja, får se om jag kan lösa det.

I morse satt jag och skrev mina "morning pages", skriver tre sidor för hand så fort jag vaknar "when my mind is fresh", det är enligt en metod som bygger på boken "The Artist's Way", som jag verkligen kan rekommendera, den finns på svenska också, författaren är Julia Cameron. Det handlar om att öppna sin kreativitet. Det är Sasha som har rekommenderat mig den boken, och den metoden. Så det var i morse som jag översatte gårdagens tanke som vi jobbade med, som hörde ihop med min bitterhet; "det är ingen ide att försöka". Och då slog det mig, tornedaling som jag är; "Ei se kannatte", vilket betyder "det är ingen ide" på svenska. Tornedalens Ordspråk: Ei Se Kannatte! Det är ju det som jag säger till mig själv och fortfarande säger till mig själv. Wow! Det var en Wow upplevelse tidig morgon i Houston... Hela det tankemönstret var direkt kopplat till min tonårstid, då jag kände att livet var så hopplöst och svårt att jag sa till mig själv, det är ingen ide att försöka. En tid när jag i mitt inre kände mig så full av liv och kreativitet, men istället låste in mig i ett självvalt "fängelse". Vid den tiden var jag inte kapabel att ta mig ur det fängelset vilket ledde till en sådan känsla av hopplöshet och känsla av ilska på mig själv, det är ingen ide att försöka, jag är ändå fast här i den här lilla byn och mitt lilla rum... Jag gav upp! Ja, inte helt, det poppade upp ibland hopp och inspiration som gav mig mod att göra saker. Älskade till exempel det år vi hade konfirmationsläsning, religionsvetare som jag är, där kunde jag diskutera och argumentera med vår kära präst, äntligen något kreativt och något som jag kunde vara passionerad över... minns att jag kom från lektionerna med röda blossande kinder... de andra hade nog haft ganska tråkigt under lektionerna tror jag. Hur som helst...

I alla fall så fick det mig att undra över vårt tornedalska ordspråk: "Ei se kannatte", hur länge har vi haft det och vilket är dess ursprung? Hm.. intressant att forska i... Är det så att det överförts från generation till generation, behöver egentligen inte ställa den frågan för vet ju att det är så att det överförs, vare sig medvetet eller omedvetet, idag ser det nog bättre ut, hoppas jag. I och för sig har jag ju i mig det ganska starkt, även om det är en hel kompott av ingredienser i mitt fall, minns att min fina älskade mamma försökte hjälpa mig så gott hon kunde, vi pratade mycket om det, har alltid kunna prata mycket med henne (tacksam), men jag förstod aldrig vidden av det då, hur djupt mitt självförakt var, och hur arg jag var på mig själv, och att det fortfarande har levt så länge i min kropp ... kan skriva mer om det sedan. Känner att det här blir lite långt... Tänker hur som helst på min älskade farmor från min älsklingsby i Tornedalen, Armasjärvi, som jag känner verkligen hade det i sig, denna livssyn, Ei se kannatte, hon hade på många sätt gett upp livet tror jag. För hon levde inte det liv hon ville. Hon hade gett upp. Mycket påverkad av sin strikta religiösa hållning. Men hon blommade upp lite i slutet av sitt liv, när hon och farfar började resa lite, de åkte bl a till hennes bror i Amerika, som emigrerat på 20-talet. De reste också till Israel. Önskar att jag varit klok nog att prata mer med henne innan hon dog.

Slutar för ikväll, har egentligen mycket mer att skriva och utrycka.. men vill i alla fall säga att när jag ställer mig frågan; hur skulle det kännas om jag inte hade den tanken, "det är ingen ide att försöka", och sedan ser framför mig (som jag gjorde igår), ett liv utan den tanken, både som tonåring och nu, så kan jag bara svara, Så Befriande För Både Kropp och Själ!

Godnatt kära underbara vänner!

Här kommer bilder från cafet, både utanför och innanför.

Kraaaam! :-)

Sasha utanför Barnes & Nobles och Starbucks.

Studerande kvällstid

Inne på Starbucks med Barnes & Nobles bokhandel i bakgrunden, kvällsöppet... it is America!!!! :-)

- Oprah for Noble Peace Price -

21 Feb

19:35

Letting go

2kommentarer

- Forgiveness is the fragrance that the violet sheds on the heal that has crushed it -

Mark Twain

Hej på er kära fina vänner!

Sitter på hotellrummet, har vilat lite, försökt i alla fall, känner en så stor kreativitet bubbla i mig, så har svårt att vila. Innan det gjorde jag en avslappnings/release övining, övning som går ut på att släppa taget på gammalt skräp/vänner som ilska, rädsla, det ledsna och sorgsna i sig, begränsningar... det är bara en kort övning, men för mig tar den ganska lång tid. Det känns bra att göra den. Det är från Louise L Hays bok; You Can Heal Your Life. Tog till mig hennes bok efter att jag såg hennes dvd, med samma namn, som jag tycker mycket om, väldigt inspirerande för mig.

Vill dela med mig att jag igår under och efter att jag skrev mitt sista inlägg fick början på två ångestattacker... men lyckades arbeta med dem. Har mina affirmationer som jag säger när dem kommer, och så andas jag så lugnt jag kan. Det är som att det kommer en våg av känslor över mig så starka så att jag inte kan hantera dem, en våg av adrenalin, ibland så övergår det i ryckningar i vänstra kinden, som jag också har vid epeleptiska anfall.. allt är sammankopplat. Har stängt inne känslor hela mitt liv... ja, i evigheter känns det som, så det är mycket att ta hand om. Men jag och Sasha har börjat jobba med alla dessa känslor med en speciell teknik i höstas... så nu börjar asken öppnas med alla instängda känslor, och ja då kommer det över mig så här. Känner att jag måste portionera ut min energi, satt och skrev på facebook väldigt mycket igår, ringde samtal och bloggade, så idag tar jag det lugnare. Måste lära mig hantera öppnandet av boxen. Det är också så att öppnandet av denna så kallade box, (såg en vision av Pandoras ask för en tid sedan, som jag egentligen inte vet så mycket om) öppnar upp så mycket kreativitet, det är som en brinnande eld av kreativitet, som ligger under alla dessa nedtryckta känslor, en stor kraft, så stor att det gör mig också rädd, men samtidigt är det också så spännande... vart kommer det att leda mig. Ber till högre makter, om hjälp att hantera denna kraft och hjälp att jobba med mina känslor. Det är mycket mer jag kan skriva om det här, men tar det lite lugnare idag. Skriver kanske lite senare. Vi skall gå och titta på en lägenhet här i området. Mycket billigare än hotell och det finns kök! Thank God! Eftersom jag blir kvar här ett tag och kommer tillbaka igen. Blir billigare i längden. Sedan lunch och till Burzynski kliniken. Så vill hinna vila lite innan.

Kram på er alla mina underbara fina vänner!

All Kärlek till er!

Jessika

Ps. försökte ladda ner vackra bilder från the Japanese Garden, som vi besökte förra helgen, men datorn vill inte riktigt... så nästa gång.

- Oprah for Nobels Peace Price-

Letting go, Släppa taget

Använda oss själva för något Högre!,

20 Feb

19:32

Kram från Houston!

3kommentarer

...That's why we're all alive, to use ourselves, our lives, for something bigger than ourselves. -

- Oprah Winfrey -

Börjar idag med inspirerande ord från Oprah. Hon inspirerar mig mycket, och i hennes sajt finns det så mycket att hitta andlig näring från. Hon har en hel sektion som hon kallar Spirit. Där har jag hittat mycket... Bland annat hennes samtal med Eckhart Tolle, allt går att ladda ner i en ipod eller på datorn... Själv har jag alltid med mig min ipod... musik och inspirerande ord från olika tänkare, författare, är alltid bra att ha, speciellt nu för mig... och många som hon har intervjuat, på bl a Oprah radio.

Här redan lunchdags snart kväll hos er i Sverige. Pratade just med mina underbara barn <3 . Kändes bra även om det var kort. Pojkarna kom just från kalas, så de hade inte riktigt tid att prata. Men att bara höra deras röster och säga att jag älskar dem...

Anågende Oprah så tycker jag faktiskt att hon borde nomineras för Nobels Fredspris... om man tittar på hennes show, så ser man att det hon gör genomgående i så många år är att försöka hjälpa människor att som hon säger själv; help somebody move forward... move to a higher ground. Hon gör Tv som går ut på att hjälpa människor att hitta det högre i sig själv. Ja, så känner jag. Har lust att skapa en rörelse som går ut på att nominera henne för Nobels Fredspris, för det handlar om att omvandla sig själv för att sedan hjälpa andra. Hitta sin inre fred! Själv bli en lysande sol som sedan inspirerar andra... Vi gör vårt bästa på vägen till vår omvandling, att på vägen hjälpa andra, men om vi förändras själva så kan vi hjälpa desto fler. Om vi blir lugnare, lyckligare, gladare så utstrålar vi det till våra barn och vår omgivning mer, och så hjälper vi andra... So Oprah for Nobels Peace Price!

Vi hade en så fin middag igår med vår vän Irena. Sätter in lite bilder strax... Nu dags att gå på lunch för oss. Här har vi en lugn söndag. Känns bra. Kommer nog att blogga lite mer sedan. Känner inspiration. Så mycket att uttrycka... Hoppas allt väl med er alla kära fina vänner!

Sasha och Irena, hade lite fördrink på hotellets balkong innan restaurangbesök. Vatten för mig...

Jag och Irena med en av eldarna bakom som jag älskar. En promenad efter all god mat.

Eldarna framför vårt hotell, som vi ser från våra fönster varje kväll.

Lyckades gå in till min favoritbutik, Anthropologie, som ligger precis vid vårt hotell (så roligt med kvällsöppet, it is America) de har så vackra färger, även porslin i en oändlig blandning av färger, Love it! Köpte bara en kofta, inte dåligt för mig, ni som känner mig väl, ha ha! :-)

Så dags för lunch här, got to go.

All my love you all <3

Tusen kramar och Kärlek!

Jessika

20 Feb

00:24

Love is the answer -

2kommentarer

Love is always the answers to healing of any sort. And the pathway to love is forgiveness. - Louise L. Hay

... Another step which leads to the pathway of divine love is forgiveness. Forgiveness is the movement of the heart which will lead you to make the first step on the upward way; it is in truth one of the steps to divine love. - Purucker.

Inspireras mycket av visdomsord från alla de böcker jag samlat på mig under åren. Tog inte med mig så många böcker i och för sig... men i och med att både jag och Sasha är "bokoholics", så har vi lyckats beställa en del redan på Amazone... det blir att skeppa hem via post sedan. Men jag behöver mina böcker. Den som har en trädgård och goda böcker fattas inget, samt en massa kärlek, som en av mina goda vänner nyligen så fint skrev till mig, så sant! En vacker dag idag, varmt, solen skiner inte så mycket men det är över 20 grader och snart skall vi äta middag med vår vän Irena från kliniken. Ska bli fint!:-)

Måste erkänna, att börja skriva så här väcker mycket känslor, även om jag precis har börjat och kanske inte har uttryckt så mycket... men har redan gråtit tre gånger idag, och andats igenom en mindre ångestattack... ja, så är det i mitt liv. Som jag skrev tidigare, den stängda Pandoras ask har öppnats, och när den har öppnats finns ingen återvändo tack och lov, för det är vägen till mitt helande. Med Universums och Guds vägledning.

Sitter i hotellrummet, har vilat lite, också sett några avsnitt av Modern Family, andra säsongen är även roligare än första. Behöver skratta mycket mer i mitt liv, så ibland går jag omkring och ler bara för ingenting, gör också vissa affirmationer, men att se roliga filmer och serier är något jag försöker göra mkt. Barnes and Nobles finns i närheten, bokhandel/musik/dvd/Starbucks cafe. Har inhandlat en hel del komedier, och serier, dem som känner mig vet hur jag är... :-) Och självklart Jane Austen, can't live without her, och Colin Firth i Pride and Predjudice.

Hör ni mina älskade Moskva vänner, har Starbucks ca 7 minuters gångavstånd härifrån. Inga mer Cafe latte för mig mer, eller än så länge, men dock ändå grönt te, som jag också älskar, kanske ännu mer nu. Minns våra fina stunder på Starbucks i Moskva, ja, många andra stunder också, love you all! alla ni vänner från Moskva! Det som gör Starbucks speciellt här är att det är kombinerat med bokhandel, ungdomar, äldre, ja blandat med människor sitter och läser och studerar på kvällar, dagstid också, dricker kaffe och te, I love it!

Vi har bara gått dit två gånger, suttit och skrivit och läst. men förhoppningsvis blir det snart fler gånger. Just my cup of tea! Här en liten bild på studerande ungdomar, vi bland dem...

Nu lite vila för mig innan våran middag, lyssnar till vacker musik; Canto Gregoriano, lugnande... Också en liten kvällsbild från hotellfönstret som jag tog för några kvällar sedan. Finns vackra eldar som brinner varje kväll, det kanske går att urskilja dem på bilden. Väldigt symboliskt.

Vill med hela mitt hjärta tacka alla mina nära och kära som ger mig så mycket kärlek och värme och hjälp, speciellt nu med mina vackra fina barn. Och min vackra fina Gena, du är min Riddare, My Knight in Arms, Jag älskar dig av hela mitt hjärta och hela min själ! Och tack alla fina underbara (se mina adjektiv räcker inte till) vänner, jag är så tacksam att ha er alla, tack för alla fina sms och mejl, som jag ibland inte kan svara på, måste ibland portionera ut min energi så att den skall räcka till. Men ni är alla så mycket i mitt hjärta kära min familj och alla ni fina vänner. Jag är så tacksam att ha er alla!

Älskar er alla!

Kramar i massor!

Jessika

If You Only Say One Prayer Say Thank You!

Behöver skratta mycket!,

19 Feb

14:31

Morgonstund i Houston

1kommentarer

Morgonstund i Houston!

Godmorgon!Skriver några rader innan dagen börjar, Sasha knackar strax på och vi har meditation, sedan fukost på rummet, vi har tonvis med grönsaker, i ett extra kylskåp som de redan hade satt in när vi kom denna gång till hotellet, så de känner oss redan. "The Nutritionist" på kliniken rekomenderade att jag varje morgon dricker en drink fyllt med nyttiga saker, bla broccoli, ingefära, roman lettuce, citron, lite äpple, lite annat,... som hjälper min kropp, speciellt när jag tar alla mediciner, en riktig pill junkie har jag blivit, det trodde jag aldrig, ha ha! ialla fall så hjälper den drinken mitt immunförsvar. Så vi mumsar i oss mkt grönsaker varje morgon, lite flingor, och just nu soja mjölk för mig, utan socker, inget socker för mig överhuvudtaget. Sugar feeds cancer, tyvärr. Men ibland kan jag unna mig lite mörk 70% choklad. Det känns som riktig fest! Eftersom jag är en chokoholic, bland mycket annat.

Efter frukost åker vi iväg till kliniken eftersom jag påbörjat em femdagars medicinkur, och därför gör jag en check- up även på lördag. Sedan ska vi nog vila ta det lugnt idag. Ja, vi ska ha middag med vår kära receptionist Irena ikväll troligtvis:-)

Bild från mitt hotellfönster när solen går upp! Hann ej skicka iväg detta inlägg. Nu redan lunchdags. Ska iväg på lunch efter besök på kliniken. På grund av mina mediciner är det viktigt att hålla tider med lunch och middag osv...

Stor kram på er alla!

Vi hörs!

Jessika

If You Only Say One Prayer Say Thank You!

I have a Universe inside me, ... I have a Healing Room inside me,

18 Feb

21:59

Välkommen till min nya blogg!

4kommentarer

- I have a Universe inside me, where I can go and Spirit guides me, there I can ask all any questions, I get the answers if I listen. I have a Healing Room inside me, the loving healers there they feed med, they make me happy with their laughter, they kiss and tell me I am their daughter, I am their daugther,,,

Så börjar min blogg här i Houston. Lyssnar till Sinead O Connors underbara sång Faith and Courage..om och om igen, texten får mig att gråta. Så skrev av texten för er, så vet ej om den stämmer helt med den riktiga texten. Sången är i alla fall underbar.

Tredje gången här i Houston, är här och besöker Burzynski kliniken... här för att ta hand om min tumör som finns i min högra hjärnhalva, som orsakat epeleptiska anfall, främst under sommaren, och sedan bättre under hösten, men en ganska jobbig och stor i December. Den senaste orsakade, mycket ångest och panikattacker, eftersom den var så långdragen. Men nu mår jag bättre, kan i alla fall fungera bland människor, kan gå ut på cafe, ja helt enkelt röra mig bland folk. Det kunde jag inte i slutet av December och största delen av Januari. Befann mig mörkare regioner... Pandoras ask har öppnats... mer om det senare.

Kom hit i slutet av Januari. Känner mig trygg här, får bra vård och på kliniken möts jag av så mycket värme och omtanke av personalen, från receptionisten till sköterskor och läkare. Det betyder så mycket, det i sig är helande. Bodde i USA för mer än 20 år sedan som utbytesstudent, och har sedan dess älskat något med de amerikanska energierna. Älskar också New York... trodde aldrig dock att jag skulle hamna i Texas, men nu är jag här för tredje gången. Och trodde aldrig att jag skulle vara borta från mina underbara tre barn så länge, det var otänkbart förut, men nu måste jag göra det här för dem och för mig och för oss alla. Har inget val. Min älskade Gena, min man, kommer kanske om någon vecka. Saknar dem alla. Skickade mina älskade barn, varsin Build A Bear, fotbollskläder till killarna, och rosa kläder och rosa björn till min lilla tjej. Dem blev så glada. Hade pussat och kramat björnarna och de tickande hjärtarna innan jag skickade dem. Saknar saknar mina underbara.

Bor på hotell här, vädret är bra nu, idag kring 20 grader, satt ute och åt middag. Fredag idag så folk ute, hör musik som spelar nedanför hotellet. Vi bor i ett område med mkt cafeer och restauranger, lite butiker, matbutik... och nära kliniken. Så det är bra. Passar oss bra. Med vi så menar jag, att jag har med mig vår vän Sasha, min och min mans vän, han hjälper mig med allt.... helt underbar. Och en Blessing. Burzynski kliniken rekommenderar patienter att ha med sig någon. För mig är det ett måste just nu. Gena , min man, var med första veckan i September...

Ja, det här är mitt första inlägg för denna gång. En av bilderna är på mig när jag sitter på hotellets balkong, och ett från mitt hotellfönster en morgon, och sedan en bild på vår favoritrestaurang; Flora & Muse. Ett underbart ställe, vi har blivit en del av interiören, för vi går dit en gång om dagen. De har ekologiska produkter, väldigt god mat, och personalen är super trevlig, it has good vibes. Älskar deras namn också.

Allt för idag... älskar att skriva... så fortsätter imorgon... men det är första gången jag bloggar, så det är en process att lära sig lägga upp allt på ett bra sätt. Vill egentligen skriva på engelska också, får se hur löser det....

Godnatt och take Care!

Lots of Love and Light! :-)

Jessika

- I have a Universe inside me, where I can go and Spirit guides me, there I can ask all any questions, I get the answers if I listen. I have a Healing Room inside me, the loving healers there they feed me, they make me happy with their laughter, they kiss and tell me I am their daughter, I am their daugther,,,

Så börjar min blogg här i Houston. Lyssnar till Sinead O Connors underbara sång Faith and Courage..om och om igen, texten får mig att gråta. Så skrev av texten för er, så vet ej om den stämmer helt med den riktiga texten. Sången är i alla fall underbar.

Tredje gången här i Houston, är här och besöker Burzynski kliniken (www.burzynskiclinic.com), här för att ta hand om min tumör som finns i min högra hjärnhalva, som orsakat epeleptiska anfall, främst under sommaren, och sedan har det tack och lov, tack vare medicin från kliniken varit bättre under hösten, men hade ett ganska jobbigt och anfall i slutet av December. Den senaste orsakade, mycket ångest och panikattacker, eftersom den var så långdragen. Men nu mår jag bättre, kan i alla fall fungera bland människor, kan gå ut på cafe, ja helt enkelt röra mig bland folk. Det kunde jag inte i slutet av December och största delen av Januari. Befann mig mörkare regioner... Pandoras ask har öppnats... mer om det senare.

Kom hit i slutet av Januari. Känner mig trygg här, får bra vård och på kliniken möts jag av så mycket värme och omtanke av personalen, från receptionisten till sköterskor och läkare. Det betyder så mycket, det i sig är helande. Bodde i USA för mer än 20 år sedan som utbytesstudent, och har sedan dess älskat något med de amerikanska energierna. Älskar också New York... trodde aldrig dock att jag skulle hamna i Texas, men nu är jag här för tredje gången. Och trodde aldrig att jag skulle vara borta från mina underbara älskade <3 tre barn så länge, det var otänkbart förut, men nu måste jag göra det här för dem och för mig och för oss alla. Har inget val. Min älskade <3 Gena, min man, kommer kanske om någon vecka. Saknar dem alla. Skickade mina älskade barn varsin Build A Bear förra veckan, fotbollskläder till killarna, och rosa kläder och rosa björn till min lilla tjej. Dem blev så glada. Hade pussat och kramat björnarna och de tickande hjärtarna innan jag skickade dem. Saknar saknar mina underbara.

Jag och min älskade Gena

Ja, det här är mitt första inlägg för denna gång. En av bilderna är på mig när jag sitter på hotellets balkong, en när vi åkte, jag Gena och Sasha, till Mexikanska Golfen till havet, det var i september och ca 35 grader varmt...pust, och sedan en bild på vår favoritrestaurang; Flora & Muse. Ett underbart ställe, vi har blivit en del av interiören, för vi går dit minst en gång om dagen. De har ekologiska produkter, väldigt god mat, och personalen är super trevlig, it has good vibes. Älskar deras namn också.

Favoritrestaurang i Houston

Godnatt och take Care!

Lots of Love and Light! <3

Jessika

If You Say Only One Prayer Say Thank You!