Attleva

 

Sitter här med kära mamma! Det är dags att gå och lägga sig snart! I dag hade mamma en infusion av chemotheraphy, det tog ca 90 minuter... men hela besöket på kliniken tog nog ca två och en halv timme, eftersom blodprov kollas och alla hennes värden. Mamma har sovit hemma mycket i dag, men det har hon gjort mycket innan också. Men när man får chemo i blodet så får man också mediciner som skall motverka allergiska reaktioner osv. Ja, nu har hon tagit chemo i blodet två gånger här. En per vecka som vi varit här. Och sedan är det en veckas uppehåll. Det känns bra att det blir uppehåll... för det är den veckan som vi skall resa hem. Då har hon också uppehåll en vecka från hennes chemopiller, ett piller som hon tar tre gånger om dagen. Hon har också medicin som är såkallad gentargeted theraphy...  Självklart är chemon värst. Det gör att man mår illa och tappar matlusten och känner sig svag...speciellt innan kroppen vänjer sig vid medicinen. Men det vi kan vara tacksamma för är att här är chemon svagare än hos den konventionella vården. När läkarna såg här vad mamma fått ( hon fick en dos chemo i Sverige ) så sa dem att den var enomt stark för hennes kropp och "toxic".... Ja de jobbar på ett litet annat sätt här. Och DE RÄDDAR LIV! Vilket jag är sååå evigt tacksamt för! Hon får såklart Dr Burzynskis egen medicin och hon har liksom jag fått rådet att övergå till en helt annan diet... UTAN SOCKER, UTAN VITT MJÖL ( något för alla att minska på eftersom det är sååå ohälsosamt...och orsakar sååå mycket mer än bara cancer, ohälsa i stort!!! Det finns alternativ som dinkelmjöl, kornmjöl, rågmjöl och helt enkelt grovt mjöl. Det finns till och med pasta, tjohoo, som är gjort av till exempel dinkelmjöl...och det äter jag ibland, pastaälskare som jag är ).... och mjölkprodukter är inte så nyttiga som vi kanske tror! Ja det är kanske inte något nytt för många. Det orsakar benskörhet, bl a.

 

 

 

Ett STORT PROBLEM MED MJÖLKPRODUKTER ÄR ATT DE GÖR KROPPEN SUR ( och ja öven kött gör kroppen mer sur faktiskt )... OCH CANCER TRIVS I DEN MILJÖN... OCH VI BEHÖVER EN BASISK/ALKALISK KROPP...DET ÄR BÄST FÖR VÅR HÄLSA!!!  Cancern vad jag förstår överlever inte i den miljön. Men Mjölkindustrin insisterar på att vi alla skall dricka mjölk...Osv...ja ni vet nog det!!!  när den i ställlet ger så mycket allergier och problem.

 

... och VAR HITTAR VI MAT SOM GER OSS EN BASISK/ALKALISK KROPP... JO, JUST DET... TA DA!!!! ; GRÖNSAKER, FRUKT, GRÖNT, OCH JA DET FINNS ANNAT OCKSÅ! Mörka grönsaker bl a innehåller så mycket av antioxidanter, klorofyll, vitaminer, mineraler. De är perfekta intag av Vitamin C, betakaroten, B9 (folsyra), och fibrer. Allt detta motverkar cancer!!! Såå vi behöver ladda våra kroppar med allt detta! Och även positivt humör! Inte alltid lätt... när man mår illa och inte har lust att äta någonting... Men sakta vänjer sig kroppen från att så att säga vara mer "sur" (acidic) till att bli mer alkalisk ( basisk). Det här är en diet jag försökt följa i över två och ett halvt år! Tack Sasha för all din hjälp och matlagning! Vi har också ofta indiska kryddor i maten vilket är sååå nyttigt...gurkmeja har till och med Dr Burzynski i en av sina mediciner. Så det rekomenderar jag!  Gurkmeja, kummin och koriander är antiflammatoriska  och är jättebra för immunförsvaret...tips att ha på maten för att hålla sig själv och barnen friska!!! Och Skratt Skratt så mycket det går! Promenader ja i den takt det går...eftersom... att bli svettig åtminstone tre- fyra gånger i veckan ca 40 minuter (men man får ta det i den takt som man kan)... Och vila... så måste ;) följa den rekomendationen och gå och lägga mig strax... 

 

 

 

SÅÅ VI GÖR GRÖNSAKSDRINKAR/SMOTTHIES!!! = GOTT! GER SÅÅÅ MYCKET ENERGI! Mycket bra start på dagen. Vi gör en grönsaks/bär eller / och fruktsmoothie innan frukost och innan middag. Helst skall det drickas ca 30 min innan vi äter...men går det inte så gärna 15 minuter innan. Blanda in hälften grönsaker; till exempel selleri, romansallad, broccoli, grönsallad, blandad sallad....och ca ett glas vatten ( upp till dig ) och blanda gärna det först... sedan lägger du i till exempel blåbär, hallon, äpple, banan... vi använder mycket bär... Sååå mycket som möjligt skall det vara ekologiskt!!! Bären kan gärna vara frysta nu på vintern... det använder vi... just nu. Känner själv att den här drinken ger mig såå mycket Energi!!! Sååå Tips Tips!!! Boosta din Energi!!! Vi fick tips om dessa smoothies genom kliniken ( jag kände till boken ) och har börjat med dem. Innan dess gjorde vi en annan typ av grönsaksdrinkar som också är väldigt nyttiga. 

 

Ja inte konstigt att så många av oss är sjuka... med det pålagt stressfaktorn i livet och även andra faktorer. Jag är så tacksam att här på Burzynskikliniken så VET dem om just dessa faktorer, hur viktigt det är med en hälsosam diet osv... och att de därför uppmuntrar patienter till en mer hälsosam livsstil. Det betyder väl inte att man aldrig skall unna sig en kaka eller något sött i livet... men hur som helst som cancerpatient så skall man nog vänta med det. Och det finns sååå många bra alternativ! Får skriva mera senare... Nu när jag börjar vakna upp själv i livet :-)... Hela den här processen är ett uppvaknande för mig! Sååå Tacksam! Nu är det viktigaste min älskade mamma! Och jag är såå tacksam att vi får komma hit! Igen tack min Gena!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Solen skiner här i Houston...och det är varmt... 21 grader i dag. Vi njöt av det en stund på balkongen. Såå härligt! Men det har inte blivit såå mycket promenader än så länge. Det har varit så mycket på kliniken, även om i går var en National Holiday och självaste Inaguration Day av President Obama, som vi tyvärr missade. Vi var och gjorde olika tester PET-scan och Magnetkameraröntgen, och Kardiografi för mamma, och jag gjorde Magnetkameraröntgen. Mamma har fått sina svar i dag. Ja de flesta av dem. Det ser bättre ut än de trodde på ett av proverna så det känns jätte skönt :-) Men det är mycket jobb som återstår. Hon är mycket trött efter resan och det gäller att vänja sig till medicinerna. Men här inger dem så mycket hopp och här betyder cancer inte döden, det är inte en sjukdom som direkt betyder en dödsdom. Så vi grät mamma och jag när vi fick resultat. Jag sitter alltid med läkaren som mamma har och Sasha, för att vara extra stöd för min älskade mamma och ifall jag behöver översätta något ord på engelska, men ofta behöver jag inte det eftersom mammas engelska är sååå himla mycket bättre än jag någonsin visste om. Så är det med alla dessa amerikanska och engelska serier hemma i Sverige som vi har... det hjälper ;)  Så "Hem till Gården" som du och pappsen ser ;) slaviskt, ha ha! är till hjälp! ... och även Vänner som mamma min älskar. Hon ser dem gamla repriserna :-)

 

Själv missade jag mitt läkarbesök i dag eftersom besöket med mamma drog ut på tiden, men vi bokade om till i morgon. Så då får jag veta mer om min situation. Här går det fort. Inga flera veckor inte. Jag hade med mig en egen cd i går efter min magnetröntgen direkt.  

 

  

 

 

I dag har varit en hemmadag denna söndag... ja, det är ju Oprahshow, Soul Sunday... så det är my kind of show :-) Så jag och mamma har suttit som couch potatos, mest jag. Mamma har vilat mer, så även jag... vi har också tagit avstickare till vår balkong. Oprah har så många himla bra och inspirerande program. I dag handlade två shower om två mammor som på olika sätt hade tappat rodret över sina barn och familjer. Fina barn, och bra familjer, i dessa shower två ensamstående mammor utan stöd med två barn vardera... I båda familjerna bestämde de sig (ja säkert med stöd av tv-programet) att söka hjälp hos sina grannar. Och det var sååå enormt att se resultatet... Och båda jag och mamma...lika som vi är på det sättet, ha ha... satt och snyftade i kapp.... I ena familjen så ville de unga tonårsdöttrarna inte lyssna på sin mamma, en hade blivit avstängd för att ha sålt mariuana...,de var otrevliga med sin mamma, de höll på med sina spel hela tiden, chattade, med killar dem inte kände (en av dem), de krävde nya kläder väldigt ofta... osv... Mamman "kallade" till ett "community meeting" och sökte hjälp. Och det fick hon. Tonårsdöttrarna fick träffa en dotter och en mamma, vars mamma hade genomgått bröstcancer vilket hon övervunnit och tillfrisknat från, dottern som var 16 år hade under den här tuffa perioden ändrat sin relation till sin mamma, ja kanske det var från båda sidor; Och tonårsdöttrarna fick även besöka hemlösa, "ett shelter", ( härbärge ) där de fick hjälpa till under en dag, och också möta hemlösa tjejer i samma ålder. Det fick dem att tänka till det märktes... och inse hur mycket deras mamma gjorde för dem. Hur hårt hon kämpade för att få deras ekonomi att gå i hop. Kanske var det så att mamman gjorde för mycket för sina barn... ja, på det sättet att hon inte sa ifrån...  Hon fick råd och stöd av sina nya vänner som uppmuntrade henne att det är hon som måste ta rodret över sin familj. Att kunna säga i från. Det som var så inspirerande att se var att flickorna hennes organiserade en insamling av möbler och saker till de hemlösa, till det stället där de bodde. Och det kändes, riktigt kändes hur de växte som människor genom att ge, och hur kontakten med de hemlösa tjejerna förändrade dem. 

 

 

 

 

I den andra familjen så var mamman sjuklig, hade sedan två år problem med benen, att gå. Och hon hade en dotter på 14 som varit mobbad i flera år, så dottern fick gå i skolan hemma och hon var djupt deprimerad. Och den åttaåriga sonen hade Aspergers syndrom, och han hade inga vänner. Också för att mamman på grund av sitt handikapp inte kunde köra honom till fotbollsträning, och andra aktiviteter. När hon vände sig till sina grannar "the community", så förändrades situationen radikalt. Mamman fick först och främst veta att hon inte var ensam, liksom den första mamman jag berättade om... Jag tror det är sååå viktigt för oss alla att veta... Vi är inte ensamma. Bara vi ber om hjälp! Och dessa båda mammor hade känt sig helt ensamma och inte vetat hur de skulle ta sig ur sin situation. Och att ha modet att ställa sig upp och säga inför så många människor; Jag behöver hjälp! Ja som jag skrev det krävs Mod!!! I slutet så fick dottern börja i en annan skola, där hon blev introducerad på ett sådant sätt så att hon fick vänner, och den lille pojken fick följa med grannarna på fotbollträning...och att se den åttaåriga pojkens lycka när han spelade fotboll med kompisar ( jag som själv har en åttaåring ) fick mig att gråta. Barns Glädje är såå Äkta! Det gjorde mig såå lycklig. Han hade längtat så mycket efter att få vänner. Och vad hade det hela handlat om... jo, att mamman inte hade vågat, kanske inte orkat be om hjälp. Vi lever inte i ett samhälle, ja det västerländska ( ?) där det är vanligt att kolla hur grannarna har det. Alla skall lämnas i fred... Självklart behöver vi alla vår privata sfär... men det har blivit kanske onaturligt... Eller vad tycker ni? Vad är naturligt? Jag tror att det är såå många som sitter och lider i sina egna "stugor" utan att egentligen behöva det. Jag förstår att de människorna i historierna som det berättades om på Oprah kanske inte såklart "lived happily ever after" utan problem... men det var sådan skillnad att se hur gemenskap och hjälp och stöd från andra, vilken skillnad i livet det gjorde...ja all skillnad i världen. En ny start i livet faktiskt... kanske mycket tack vare Oprah. Ja hon är otrolig! En inspiration! 

 

 

Jag minns min barndom... då kunde jag i byn... ja, det var en annan tid, (Jag VET! ) gå in till tanter och farböder... grannar ( dvs pensionärer ) och sitta och fika en stund och prata. Och min pappas moster Elise, snälla fina min, hälsade jag på i stort sett nästan varje dag fram till tonåren, då hon dog. Det är först som vuxen som jag inser hur mycket det betydde för mig. Vi satt och pratade, jag gungade ( alltför ) fort i gungstolarna... i moster Elises stora vita bl a, lite läskig var den... den hade hon ärvt av sin mamma (min farmorsmor)..., ja jag var inte den enda av byns barn som gjorde det, gjorde våra rundor :-) En bulla och lite kaka och saft satt inte fel heller, ha ha! Ja jag vet att jag har berättat det här tidigare... Men det jag vet att det betydde något för oss alla.

Hur som helst så var det så fint att se dessa shower och bli påmind om att det Livet handlar om är att GE! Och att Vara TACKSAM! Det glömmer jag för ofta... nu har jag tyckt synd om mig själv, inte till någon hjälp i livet... för jag saknar mina barn såå mycket... och därför är det så svårt att prata med dem även om jag blir glad. Jag erkänner att jag har varit inne i en period av vad man kan kalla kanske depression, lågt humör, under en period nu... november var tuff månad, också för att jag fick veta om mamma, och även om grubblerier i livet som vi alla nog har ibland... Men samtidigt känner jag mig nu väldigt Tacksam, sååå enormt Tacksam att få vara här i Houston med mamma, även om det är svårt, ja för det är tufft för älskade mamma min, Hon får gå igenom bl a lågdos chemo, vilket ger illamående, men hon är Stark. Hon har styrkan! Så hon klarar det! Det vet jag! Och här ges så mycket hopp och de som kommer till kliniken får inte känslan av att vara en "patient". Så har det inte varit för mig!

När jag träffar Dr Burzynski så känns det bara helt självklart att jag kommer att leva! Jag ska leva! Vi ska leva! Vi är här för att stanna! Han inger sådant lugn för mig! När vi hade möte senast med mamma så hade han med sig en guidebok om Sverige. Och ville veta exakt var vi kommer ifrån. Så jag visade på kartan, Tornedalen, och Polcirkeln. Han hoppas besöka Spetsbergen, och han känner till Kiruna och Gällivare... och såklart Ishotellet. Men jag var så förvånad av hur mycket han visste redan om det området och dess historia. Det är alltid roligt att se honom, för det blir ofta tid för prat och skratt... jag fick visa var jag är uppväxt och var mamma och pappa bor,... det känns roligt :-) 

Nu dags för mig att avrunda... Jag önskar att ming engelska var bättre...funderar igen på att blogga lite på engelska... får se hur det blir... tid tid tid... men det finns vägar att få det hända ;)

 

 

 

 

Jessika 

 

 

 

 

 

 

Ännu en dag här i Houston... Vi åkte till kliniken i morse tidigt för att göra check-up för mamma, eftersom hon fick påbörja mediciner direkt när vi kom så ville de kolla hennes värden även på helgen. Och efter det åkte vi hem och vilade lite och sedan har vi ätit lunch och njutit av det vackra vädret, som mest 20 grader, med sol, hääärligt!...men i dag endast på balkongen.... eftersom båda av oss, jag och mamma somnade som stockar, på eftermiddagen... tidsskillnaden sitter i... och ja, vi har varit uppe tidigt varje dag sedan vi kom. Sasha har varit ute och handlat och promenerat i solen... Jag har också fastnat framför Tven eftersom Oprah Winfrey har sin Soul Sunday nu på söndagar och det var många bra och inspirerande och upplyftande inslag och shower. Det håller på hela dagen. Hon har ju sin egen kanal nu OWN, och i dag var det blandat både nya och gamla intervjuer. Och temat är just Soul... det andliga...att svaren finns inom oss = Me Like! För mig handlar hela livet om Det! Att söka inåt! Och genom Glädje, Skratt hela! Men jag är själv ingen såkallad exper, långt i från.. men jag är en elev i Livets skola... att Lära mig Älska Mig Själv Sant och med Käärlek! Och att hitta Ljuset och Lyckan i Mig Själv... detta för att utstråla Det... Men det handlar också om att bara Att göra det, att Ge! och att inte tänka så mycket! Med träning så kommer det också. Livets Sanna Lycka! Den Sanna Lyckan känner jag när jag är så inne i mitt skrivande och i det jag älskar att göra så att jag glömmer tid och rum... och det händer ibland. En av de speciella gångerna det hände var när jag och min Gena red vid Svarta havet för över tolv år sedan. Vår förstfödde kommer därifrån ;)  :-) älsklingen vår. Så många gånger har jag tänkt att jag kanske skall börja rida igen, inte för att jag gjort det många gånger. Men när jag red så var det som att jag var ett med hästen. Inga tankar. Min lycka i livet är också mina älskade barn och min Gena... att skratta och vara med dem... Livet är ibland bara sådant att tiden inte verkar räcka till för allt det som jag vill...så många måsten... upp i ottan... komma i väg till skola osv... stress ( varför? ) Vill inte ge mina barn det. Sedan när dem kommer hem så är det redan ganska sent... och det känns som om jag inte hinner det jag vill med mina älskade. Ge dem mer av min tid! Göra saker tillsammans! Spela fia! ;) Jo, det gör vi ibland... och mellankillen vår är en mästare på att få sexor på tärningen, ha ha! ;) Hur känner ni som har barn? Helgerna är ju lugnare såklart och då finns det andra möjligheter tack och lov. Ja, nu blev det lite filosoferande som är den jag är... Vill också skriva mer om det här om sjuka människors och äldre människors tankar om döden och ja, deras tankar om livet och behov av att ha någon att tala med om livets filosofi. Men det får bli en annan gång. Det är något som jag tror många lider av.. att inte ha någon att tala med. Det finns behov av ett forum som jag skrev tidigare, som passar den nutida människan...och då menar jag... filosfi, religion, och vetenskap... som en sorts syntes. Allt hör samman egentligen... när man går till högsta nivå... Men det får bli en annan gång. 

 

 

 

Ja, nu är jag och vi tillbaka i Houston. Det var 10 månader sedan jag var här sist. Jag har valt att göra mina undersökningar, Magnetkameraröntgen i bl a Ryssland och ja som går att läsa även i Tyskland tidigare. Allt detta för att vara närmare barnen. Men nu kändes det som att det var dags för en check-up med självaste Doktor S Burzynski. Men den största anledningen till att jag åker hit är för att jag tar med mig min älskade mamma, eftersom har drabbats av en annan form av cancer än mig. Och vi i familjen bestämde snabbt att ta henne hit.

 

 

 

(Annars hade jag nog åkt hit lite senare). För här känns det tryggast. Här jobbar dem med varje människa som en individ. Det betyder att varje person får en väldigt personanpassad vård, och själva chemo-terapin har mycket lägre doser än i Sverige. Och de jobbar med Gen targeted terapi. Och även en annan medicin som Dr Burzynski har forskat fram. Dem har också en dietist som man får möta. Och där får alla cancerpatienter veta att socker och vitt vetemjöl är något som de absolut inte skall äta. Jag har inte ätit socker på två och ett halvt år. Och det går att leva hur bra som helst utan det! Cancerceller älskar socker! Sedan får vi individanapassad diet, men självklart mycket grönsaker. gärna juicer, gäller för alla. Och även kryddan gurkmeja är en viktig ingredient. Den kryddar vi i det mesta som äts. Jag kan skriva mer om det senare.

 

 

Det känns bra att vara här, personalen är väldigt varm och fin. Så det blev många kramar och glada återseenden för mig. I går var första dagen på kliniken så det var intensivt, men dem tar så väl hand om min mamma, hon fick vila emellanåt. ( Vi var alla ganska så trötta av tidsskillnaden, alltså jet-lagged) Vi fick träffa Dr Burzynski och hans team av läkare. Och hon har en läkare som kommer att ta hand om henne varje gång vi kommer på besök. Jag var med den mesta tiden, och såklart även Sasha som har varit med mig hela tiden när jag varit här. Så tacksam att ha med honom, han har en sådan enorm kunskap, både vad gäller diet och kosttillskott och annat som behövs för att bygga upp immunförsvaret när man drabbas av cancer. Det är såååå viktigt! Jag hade också en träff med min läkare och även med Dr Burzynski. Det kändes bra att återse Dr Burzynski, ja båda gångerna. Han är en sådan humoristisk människa och inger ett sådant lugn. Och det är precis vad vi behöver. Ingen som skrämmer upp!!! Det har motsatt effekt! Rädsla hjälper ingen cancer! 

 

Har träffat en vän i stan i eftermiddag... vi hade jättemysigt. Innan dess sov jag halva dagen känns det som... tre timmar skillnad gör sitt till och kanske vädret...vet ej. Nu sent, borde komma i säng. Och ska försöka göra det. Och i morgon hinner jag träffa en till vän. Samtidigt hinner jag träffa lite släkt. Det känns bra! :-) Men önskar att mina älsklingar var med mig. <3 Saknar Saknar redan!

 

 

Två dagar här är kort tid för att hinna träffa alla som jag så gärna skulle vilja göra...men börjar lära mig att inte stressa...och lyssna mer på min kropp...den sa verkligen åt mig att vila i dag, ja det blev sent i går kväll. Mycket att prata om med familjen här hemma :-) så är det. Egentligen så har jag inte så mycket att säga här i kväll...dags att sova... det blir nog en liten kort blogg som säger att jag är på resande fot. Igen... Men i mitt hjärta är jag kvar med mina älsklingar. Känns så tomt att vara här i huset här utan dem...även om mina släktingar bor här när vi är i Moskva...så det är roligt att träffas med min bror. Som tar hand om huset sååå himla bra. Fixar och grejar. På ett sätt som inte vi hinner med och har hunnit med och nog inte är gjorda för. Inte jag i alla fall.

 

 

Har kommit att tänka såklart mycket dem senaste åren mycket på döden och vad som händer när vi dör... Och hur äldre människor och även sjuka människor ( ja som jag har varit...och ja jag ser mig som tillfrisknande ) ... speciellt kommer närmare döden i våra tankar...och livet blir inte så självklart...den evig ungdomen och hälsan. Rädsla uppstår och en stark känsla av att överge dem som finns kvar, speciellt om man är förälder, så var det för mig, det ger mig URSTYRKAN (talade med en kvinna som jag känner och hon beskriver samma känslor som förälder)... Ja det uppstår såå många känslor. Jag känner att det inte finns en öppenhet att tala om döden och rädslan och vad som händer när vi dör..., ja inte tillräckligt i alla fall...( jag gör det, talar, men med vissa människor är det svårt, för de är rädda. Och de som kanske inte törs hur är det för dem? )  Och också om Livet! Att känna Att Uppleva Att Leva!!! :-) Ja det här är något som jag vill skriva mer om... för det är såå mycket som har samlats och jag känner att så många människor lider och kanske är rädda för att tala med någon...inte hittar ord. Ja eftersom ordet Gud inte finns med i vårt vokabulär mera. (?) Och ja, med det menar jag inte att vi alla skall tro på Gud, att allt skall vara som i gamla tider. Men något har glömts bort...ja för DET finns kvar, har Alltid funnits och Kommer Alltid Att Finnas! ...så känner jag! :-) Ha ha! Till mina barn säger jag att utan KÄrlek så skulle inte Universum finnas, inte solen finnas, inte blommor finnas och inte någon av oss. Så Kanske vi kan byta ut ordet Gud till Kärlek om det nu är såååå himla farligt att tala i dem termerna. Men samtidigt förstår jag ju människor som inte vill använda ordet Gud eftersom religionerna lagt beslag på tolkningsrätten av vad Gud är! 

 

 

 

 

Ja det är sent och vad jag skriver om nu fortsätter vill jag tala mera om...religionsvetare som jag är... ;) Men det känns som en viktig fråga. Och jag känner mig inte helt nöjd med hur jag känner...kanske för trött att skriva egentligen. Men till exempel alla pensionärer som närmar sig de äldre åren... tankar kommer, och även dem som kanske drabbats av en sjukdom... Vem skall dem tala med... finns det ett forum som är aktuellt för den såkallade Nutida människan? Ja jag fortsätter en annan gång. Väldigt sent för mig nu...Godnatt kära!

 

 

Kraaam alla fina ni därute! Det finns Hopp och Kärlek! Glöm inte det! <3

 

 

 

 

 

 

 

Vi har varit hela jullovet i ett lugnt Moskva... där många många reser bort över speciellt nyår. Så vi har haft mer tid för varandra och även några uttflykter. Och tack och lov inga "propkas" bilköer ;) Vi har haft släkten på besök över jul och nyår och myst med dem. Men också självklart saknat att inte åka hem till Sverige... fick sådan lust att åka hem till Tornedalen och snön och kära huset i vårat Armasjärv, där syster min var i år och firade jul och nyår med sin familj. Här i Moskva hade jag och barnen möjlighet att besöka, tillsammans med en god vän, som fick in oss på första rad till och med :-) , en rysk Joulka som det kallas. Det är en julföreställningar med Tomten (egentligen Farbror Frost eller Farfar Frost som han kallas här) och Snöflickan som kommer på besök. Och vi fick gå till självaste Kremlins joulka. Det var en otroligt vacker uppsättning och det var 50 års jubileum...så det kanske var något extra speciellt. Min yngsta dotter var redo att klättra upp på scenen flera gånger :-) En vänlig snäll "vakt" höll koll på henne och så även jag :-). Vi hann även med en helt underbar föreställning på Bolshoiteatern av Nötknäpparen, och vi gick hela familjen. Och här hade vi tur och fick sitta på andra raden. Jag njöööt av föreställningen. Vilka dansare, vilken dekor, vilka kostymer... Ja världsklass helt enkelt...och teatern som är nyrenoverad skimrande strålande vacker! En upplevelse! Väl värt ett besök till Moskva! :-) Även här var vår yngsta tjej på väg upp på scen:-) ! Ja det verkade som hon trivs där min älskling.