Attleva

16 Mar

03:13

vår i luften

3kommentarer

- Humour lifts us up to God -

En fin solig dag här i Houston! Vår i luften här, träden har börjat blomstra. Känns som svensk sommar. Sitter på mitt Starbucks, med en grön te. Hoppas ni alla kära fina vänner mår bra. Mår bra, men det är fortfarande intensivt med mycket känslor som kommer upp, jag har öppnat "Pandoras ask", så då är det ingen återvändo. Skriver nog inte så mycket idag, känner att min kropp behöver vila efter gårdagens infusion... känner mig ganska trött och det är mycket med allt som kommer upp. Vi var på kliniken idag på check up, efter gårdagens infusion, det kändes bra. Vi sitter alltid länge och pratar och skrattar med vår läkare. Hon är väldigt fin.

Idag fick jag ett email från min älskade sexåring, hans fröken i skolan hade hjälpt honom att skriva det. Han kan redan skriva och läsa ganska bra, men han fick hjälp att få det på print på datorn. Ja, ett modershjärta brister såklart när man läser att han saknar mig och att han älskar mig mer än hela universum, så grät en stund, men det var också så roligt att läsa det han skrev om vad han hade gjort på sport lovet hos mormor och morfar. Ja, så brevet gjorde mig glad också. Men saknar saknar mina älskade såååååååå mycket! Skall skriva svar nu i ikväll så han får det redan imorgon i skolan.

(Min utsikt när jag sitter här nu och bloggar, palmer är inte helt fel som utsikt, men saknar faktiskt den vackra våren i Sverige, när snön smälter och det är soligt och ja, det är vår i luften...)

Pratade med min mamma idag som är hemma hos barnen tillsammans med vår Valentina som hjälper oss hemma nu också, en rysk kvinna som är jättebra med barnen, och som får dem att inte glömma ryska språket, ja tillsammans med Genas kära föräldrar förstås, som talar ryska med dem också. Mamma berättade att min fina lilla tjej, hon är snart fyra år (helt otroligt!!!), vaknade inatt och kom till henne, de sover i samma rum, alla barn sover tillsammans med mormor, madrasser överallt... ja i vårat sovrum. Hur som helst, hon kom till mormor på natten för att hon hostade lite, och då sa hon till mormor följande; "Mormor, jag tycker om dig för du har läppstift, och för du har blink (vilket betyder på hennes språk, långa ögonfransar), och jag tycker om dig för du har så snälla ögon." Min lilla älskling, hon är så fin, och så söt. Hon älskar verkligen allt som har med läppstift, rosa och ja, allt flickigt som du kan tänka dig... dockor, dockvagnar, allt! Och helst skall det vara i rosa. Och ja, min älskade fina mamma hon har verkligen snälla ögon, för hon är en av de snällaste som finns i hela världen. Tack för att du finns mamma. Och tack för all hjälp med barnen. Min fina pappa kommer till Stocknolm ibland, men han behöver lugnet uppe i norr, han klarar inte av för mycket av ståhejet i Stockholm....allt för länge. Ja, jag är så tacksam för all hjälp vi får från alla, min man Genas fina föräldrar hjälper också till så mycket med barnen, dem byter av varandra, nu är de hemma och vilar sig den här veckan, de bor i Stockholm. Förra veckan var min mamma hos sin syster, som bor i Stockholm, några dagar, och vilade sig lite och hade det mysigt tillsammans med min fina moster.

Apropå min lilla tjej, i somras tror jag att det var så uttryckte hon sin kärlek till mig så här; Mamma jag älskar dig så mycket, sedan fortsatte hon, och jag älskar potatis så mycket och jag älskar makaroner.... Det är bra att veta vad man jämförs med... ha ha!:-)

(Ville ta kort på fina Beata på Burzynskikliniken, i vackra ljusblåa färger idag, tillsammans med Sasha)

Hemma nu, vi har ätit god middag, som Sasha tillagat, vi åt kalkon och grönsaker och något som heter yam, som The Native Americans, Indianerna har odlat sedan länge. Sååå gott! Det är en rotfrukt liksom potatis, men mycket godare tycker jag. Har aldrig smakat det i Sverige? Vore inte fel att prova på att odla det i grönsakslandet bredvid potatisen, inte för att vi har något...ännu, när det nu blir, kanske vår 10 åring kommer att bli den som tar hand om det i framtiden,... men kanske kan be mina föräldrar prova på, om det klarar klimatet däruppe.

Har precis skrivit svar till min älskade sexåring, så han borde få brevet imorgon. Pratade också idag med min fina älskade 10 åriga pojke som varit hemma i två dagar för han är lite förkyld. Men imorgon skall han gå till skolan sa han. Ja, det skall bli så bra att ses snart. Läääängtar så mycket att krama och pussa dem överallt och bara vara.

Måste bara jobba mig igenom dessa känslor som fortfarande kommer, men som jag skrev ovan, har man öppnat Pandoras ask så har man. Ingen återvändo. Men jag är samtidigt tacksam för det är på tiden. Men vad jag ville säga är att jag till och med känner viss oro inför att träffa mina barn, för jag vill inte oroa dem med mina ångest, som kan uppkomma i tid och otid. Vill ju kunna i lugn och ro ligga och läsa sagor med dem utan att oroa mig, eller plötsligt få en stark rädsla över mig... Men jag är tacksam för att jag har kunnat börja tala med min rädsla. Det känns väldigt bra, men det har varit intensivt både idag och igår, som jag sagt flera gånger. Sitter i taxin och blundar och kramar om mig själv och talar till mig själv osv... det kommer när som helst. Men jag säger hej rädsan, ja ha nu är du här igen, vad vill du mig. Ibland skickar jag ljus till rädslan först och sedan börjar jag känna in vad som finns under och då kommer en känsla, ett ord eller flera... Och då tillåter jag mig att känna den känslan eller känslorna, och jag talar till den Jessika det gäller, ibland är det Jessika som är 41 år och ibland den envisa tonåringen, osv..., ja det finns många av mig som ni märker:-) . Men det känns bra att göra så. Det känns bra att säga till henne, till mig själv, att det är helt ok att känna alla dessa känslor. Du får känna dina känslor. Det är ok att uttrycka dem. Och jag accepterar mina känslor som dem är. Finally!

(Vårbuske i blom idag, men fråga mig inte vilken)

Det jag kan säga är att jag ofta ser med glädje på dem som kommer från lite sydligare länder och uttrycker sina känslor, som jag upplever det, när dem kommer, och ser det som något naturligt, det känns så befriande att se, (ja ibland kanske det kan gå till överdrift dock?)... eller ni med sydligt påbrå. Jag minns min man Genas mormor, speciellt i början när vi nyligen hade träffats, så trodde jag att hon var arg ibland när hon talade, men hon pratade på ett sätt som för henne var normalt, men med intensivitet, med känslor. Hon kom från södra Ryssland nära Svarta havet. Men jag gillade det, det kändes att det fanns kraft i henne! En livlighet!

Tack så mycket för de fina mejl på både facebook och yahoo som jag fått idag. Sååå tacksam att få och känner sådan inspiration att skriva svar till er alla mina fina underbara vänner, men känner att min kropp säger att jag måste vila lite ikväll. Blev lite väl sent igår ialla fall. Ska skriva färdigt bloggen, som jag älskar att skriva också, men ikväll får jag ta det lite lugnare.

Känner också inspiration att fortsätta mitt tema om mitt Tornedalen, men det skulle vara så intressant att höra era erfarenheter både ni som bor i Tornedalen, och även ni andra om hur ni tror era hembygder påverkat er. Men jag har inte utvecklat temat än så länge så mycket i och för sig. Känner ni igen er? Det är för att tiden inte räcker till riktigt. Inspiration finns det massor i mig att skriva och forska i det här, men kroppen och allt mitt andra jobb säger i från, det har företräde just nu. Men sedan så får jag fortsätta, så får jag se vad det leder till. Det känns i alla fall spännande. Är också intresserad av att överhuvudtaget titta på Sverige som helhet, ja det finns så mycket, så mycket. Och Ryssland är ett land som jag tycker är såååå intressant, med hela dess vidd. Ja, det finns jobb för ett helt liv.

(Träd i blom nu i vårens Houston, vi väntade på vår taxi till kliniken i nästan en timme(?), så tog lite bilder, men önskar att jag tagit med en bättre kamera än bara mobilens, skulle behöva en bra zoom)

Minns i min barndom, det är ett minne som sitter kvar, jag var väl ca 10 år och jag och min bästis Anna, sprang i korridoren i högstadieskolan på väg till syslöjden. Jag drog Anna i handen, och vi var glada och vi fnissade, ja vi var som två vanliga glada 10 åringar. Då var det en kille från åttan, tror jag, som skrek högt över hela korridoren; Hörudu, Jessika Kaarle (mitt flicknamn), Du Ska Inte Tro Att Du Är Något! Jag minns att all min glädje plötsligt försvann, och jag kände mig kall i hela kroppen; och att jag svarade; Det gör jag inte heller! Åh, Gud vad jag ångrade detta svar så fort jag skrek tillbaka det. Sedan slank vi in till syslöjden. Kanske var vi för glada, jag vet inte? Jag var som barn, innan tonåren, trot eller ej, en ganska framåt och glad tjej, och jag tog ofta tag i situationer, jag bestämde bland mina kompisar ibland säkert för mycket, när jag såg att det inte hände något, men det är klart att jag ändå var blyg i vissa situationer... Men sedan drog jag mig tillbaka i tonåren, ja tonåren kan vara komplicerad för många...Det här var bara ett minne som kom upp precis nu, det är inget som jag tänker ofta på eller ens har tänkt att det har påverkat mig så mycket, vi råkar ju alla ut för alla möjliga händelser i barndomen, det är en del av att växa upp, men jag minns det ändå ganska väl, och hur jag speciellt nära den händelsen, ångrade mitt svar och hur jag många gånger i min fantasi återskapade situationen, där jag ropade tillbaka; jag tror visst att jag är någon! Detta apropå Jantelagen....var kommer den ifrån???? Har den med religionen långt tillbaka att göra? Liksom "Det är ingen ide" ordspåket vi har i Tornedalen? Vet att det fanns kvar där för ca tio år sedan när jag och min man försökte flytta dit, det första vi fick höra av många, tyvärr, var, det är ingen idé, vad gör ni här? Åk tillbaka tlll Stockholm. Det var inte så att alla sa det i ovänlig ton, absolut inte, mer i lite hopplös ja... uppgiven ton. Så lät det då. Men vet att det finns många som jobbar hårt där och lyckas med mycket! Så det finns mycket hopp tror jag. Men hur som helst så är det något som jag känner att jag för min egen skull måste ta tag i och få mer svar på...

Ok, nu blir det sent igen,

Så slutar för idag,

All kärlek och kraaamar till er alla! :-)

Jessika

Ps. kort utdrag från min systers mejl om del av telefonkonversation hon hade med min lilla dotter; "Jag frågade om hur det var i Italien, hon sa - det var bra men hotellet var så smutsigt, det hade chips och popcorn på golvet och jag gillar inte chips. Hon är en så söt liten tjej."

(Hon var nyligen i Italien med sin pappa och farmor och farfar, när pojkarna var med mormor och morfar upp i Tornedalen.)

Ps. igen... Sasha sitter i sitt rum och tittar på Will and Grace andra, eller tredje? timmen i rad, hör det gälla skrattet genom rummet, från, vet ej vad karaktären heter, en av vännerna till Will and Grace, måste be att få låna serien av Sasha sedan. Den är såå rolig! Vet att du min kära fina vän Anna älskar den serien också eller hur? Vi får ha en Will and Grace kväll någongång eller hur, med vin och vatten? Kraaaaam! :-)

- Oprah for Nobel Peace Price -

Allmänt

Kommentera

15 Mar

04:19

vågor som sköljer över oss...

0kommentarer

All negative emotions are gentle, short lived waves, unless, we resist feeling them.

- Gay Hendricks Ph. D -

Hej alla mina kära fina!

Sitter och har min blod infusion, det är förmiddag, använder pekfingervalsen, eftersom jag inte får använda vänstra armen där själva medicinerna införs via blodet, böjer jag på armen så börjar det pipa. Det åskar och dundrar för fullt ute, som en riktig svensk sommar den här tiden i mars, blandat väder. Sitter skönt i en bekväm skinnfåtölj med uppfällbara fotstöd, skönt! Kanske ska vila om en stund. Sasha kom med lite hett grönt te till mig från kafeterian som finns längs ner här på Burzynskikliniken. Ska sippa lite på det nu, fortfarande väldigt hett, till och med för mig... Hjälp, det dundrar för fullt ute av åskan ute...hoppas inte stömmen går överallt.

(Här är jag på min infusion, än så länge bara gjort blodprov, tillsammans med sjuksköterskan Meredith, som idag har vacker inspirerande rosa färg på sig, jag lyckas halvblunda som jag ofta gör på bild, måste ofta ta tre bilder eller så för att jag skall lyckas få en bild där jag inte blundar eller eller halvkisar...)

Hej igen! Nu igen på Starbucks, har hunnit vara hemma i några timmar, sovit säkert en timme och vilat och tagit det lugnt. Tydligen hade vi haft strömavbrott hemma på grund av åskan antagligen, alla timers och alarmklockor blinkade när vi kom hem. Så jag har vilat men det har ändå varit intensivt. För det kommer upp mycket rädslor, ett tag kändes det som nonstop. Men jag lyckades, istället för att identifiera mig och bli ett med rädslan, säga hej på dej igen rädsla, ja ha nu är du här igen. Vad vill du mig? Ja, ungefär så pratar jag med min gamla vän rädslan, då lugnar den ner sig. En gång idag blev rädslan så stark att adrenalinet började pumpa, det var när jag försökte se på en dvd, för att få något annat att tänka på... då lyckades jag ända börja prata med rädslan och inte identifiera mig med den, tack och lov, tackar Gud! Sedan så känner jag in vad som ligger under rädslan och det har kommit upp, en blanding av mycket som jag har skrivit om tidigare; en k änsla av att vara så ledsen, känslor av att inte vara tillräklig, rädd för livet, total ensamhet, sorgsenhet... mycket sånt idag. Så jag har jobbat mycket på att känna mina känslor, acceptera dem, men ändå se att känslorna bara är energier, inte Jag, men att helt enkelt säga till mig själv att det är ok att känna känslor. Att acceptera dem. Sedan har jag omfamnat mig själv, ibland har det handlat om 14 åringen, ibland har lilla femåringen kommit upp och även 41 åriga Jessika, ja snart 42.

Sedan har jag sänt ljus från det Högre till både känslorna och till den Jessika det har handlat om, ibland alla tre. Sänder så mycket ljus och kärlek som jag bara kan, även från mig själv. Så det har varit mycket idag. Antar att min kropp och hela jag "is catching upp"/tar igen för alla år som jag inte tillåtit mig att känna känslor. Så det blir intensivt, pust! Tacksam tacksam att jag har kunnat prata med rädslan idag. Men känner nog att det är bra att sitta och eventuellt jobba med Sasha ikväll och skriva om den mest intensiva känslan som har kommit upp, kommer upp, ja dagen är inte slut ännu. Det bubblar där nere.... Jobbar jobbar fortfarande. Och glömde säga att min älskade 14 åring har flyttat på sig, igår hela dagen utan att jag tänkt på det så har hon befunnit sig vid halsen, och nu har hon nog förflyttat sig ner mer mot hjärtat, bröstområdet. När jag ser henne så ser jag henne i min kropp vid dessa områden. Ja hon rör på sig. Så det är där jag ser henne nu. Tidigare när jag sett henne, som jag berättat tidigare, så har hon suttit vid hjärnan, där jag har min tumör, men hon har alltid då suttit utanför kroppen.

(En liten `pausbild`. Gissa vad det här är??? Jo, det är ett dagis och en förskola. Här går Houstons " Crème de la Créme", ja vad blir översättningen på svenska??? Ingen aning men, dem som anser sig vara "the top of the top", "the creme of the creme"... ja, överklassens barn. Men namnet "just cracks us up", vi får oss ett gott skratt varje gång vi passerar på väg till Starbucks...:-))

(En till bild med Sasha, och Créme de la Créme:-), tyckte så mycket om den :-))

Nu dags gå hemåt, blev en kort visit här på Starbucks, men tacksam ändå att komma hit för en liten stund och också för promenaden hit och tillbaka, behövs för mig...Sasha vill laga mat nu, tiden ändrades här i förrgår, så vi har inte riktigt hunnit vänja oss. Så redan snart sju här, men för oss bara sex på kvällen känns det som. Sverige har inte ändrat tid ännu verkar det som, det blir väl i slutet av mars, eller hur?

Nu hemma. Sasha lagar mat, och vi lyssnar på underbart vacker musik. Vi har köpt en dvd med koreanska opera sångerskan, Sumi Jo, hon sjunger gudomligt vackert, speciellt Ave Maria (Caccini). Älskar musik. Känner mig upplyft när hon sjunger! Inspirerad!

Tog lite paus igen, vi åt middag, god kyckling, med råris blandat med kikärter (tror jag), allt med såå goda indiska kryddor, starkt, men det är sååå gott! Ibland får jag springa och snyta mig, ja ni vet hur det är eller hur! Jag har också suttit själv och skrivit lite,... för mycket rädslor som kommer nonstop, så bestämde mig för att sitta och skriva. Gjorde en "Workprocess" själv, det gör jag ibland. Det kändes bra. Min kropp verkar, som jag skrev ovan, ta igen för alla år som den har tryckt ner och inte tillåtit känslor att komma fram. Jag har sett på känslor som något dåligt, allt som har med att uttrycka ilska, rädsla, sorg, det ledsna i mig osv... Och det har handlat mycket om att döma mig själv för att inte vara tillräkligt bra. Det här har lett till att jag har varit dålig på att uttrycka glädje, kärlek och sådant som vi ser som positiva känslor också. Sedan vi började jobba med mitt inre liv, sedan september, så har det också öppnats upp mycket av det positiva också, så jag känner mer av den glädje jag har i mig och den kärlek som jag inte har kunnat uttrycka så bra. Till mina älskade barn har jag alltid dock kunnat uttrycka en översvallande kärlek, ibland blir de less på mig, ja, ja mamma vi vet att du älskar oss mer än hela universum, och vi vet att vi är vackra stjärnor från Universum, speciellt min sexåring brukar säga så. Älskade min... Men har haft svårt att säga det till andra, men nu har det blivit så att det känns som att det nästan svämmar över ibland, som ni kanske märker:-). Men det kommer från hjärtat. Och det känns så skönt! Jag är så tacksam för det! För kärleken har alltid funnits där men jag har aldrig kunnat uttrycka den så bra. Och jag hoppas att jag blir bättre på det. Vill känna mina känslor när jag känner dem och kunna acceptera dem. Dem finns ju där för en anledning, eller hur!

(Butiker, på väg till Starbucks och Barnes & Nobles)

Det kändes skönt att skriva av sig lite för en stund sedan, när jag gjorde "The Work", som jag berättat om tidigare. Det behövs. Det har varit så mycket känslor som har kommit upp.

Tänker på mitt kära Tornedalen, min hemtrakt och där jag kommer ifrån. Min kärlek till hemtrakten har kommit fram också på grund av hela den här processen, den som jag vet alltid har funnits där. Men det gör att jag också ser eller vill se mer klart på vad det har betytt att växa upp där. Har vid olika tillfällen sett hur ljusa nästan vita strålar binder mig vid, ja ofta ser jag framför mig min farmor och farfars hemby, min pappas hemby, Armasjärvi, där jag älskar att vara i deras gamla hus, marken, den vackra naturen, människorna som jag växte upp med. Ofta kommer bilder av min farmor och farfar, gamla moster Elise, de tanter och farbröder, som jag brukade gå in och fika hos i min hemby Hedenäset, alla lekar i barndomen, min bästis Anna, hur mycket vi lekte och hur roligt vi hade, alla barnen i byn, hela byn som en enda stor lekplats... ser framför mig ljusa vita strålar, som binder mig vid allt detta. Mycket handlar det om den vackra magiska naturen också. Och det känns så fint!

(våran lägenhetsbyggnad, igen en liten pausbild:-))

Men jag förstår att det finns mycket att undersöka också, hur jag har påverkats av att växa upp där, av mentaliteten. Jag ser på min älskade farmor och farfar, på deras liv, hur starkt påverkad min kära farmor var av den starka Laestadianska kristna synen på hur saker skulle vara. Den Laestadianska kyrkan har varit väldigt stark i Tornedalen. Det strikta, och att hålla alla känslor inne, att inte uttrycka sig, att vara tyst, och samtidigt inte visa så mycket glädje. Det fanns hos min farfar också. Samtidigt kände jag värme från dem till oss barn, men ändå med en viss distans. När vi kom dit så åt vi alltid farmors köttsoppa med torkat renkött i, den var så god. Hon satt alltid, på en pall vid diskbänken när vi alla andra satt och åt, minns jag. Sedan, efter maten, sprang jag iväg och lekte med min killkompis på andra sidan vägen. Då hade vi hela den lilla byn som lekplats, naturen, sjön, de gamla ladorna, de höga höet som vi kunde gömma oss i...Minns att mina föräldrar hade svårt att få både mig och min storebror hem, så ibland fick dem leta en bra stund för att hitta oss, ja höet var ju högt. Pappa kunde bli ganska arg ibland...:-)

(En liten pausbild; Starbucks för några dagar sedan.)

Men jag känner att det känns viktigt för mig att utforska hur det har påverkat mig, just den strikta livssynen, som jag också såg runt omkring mig, att hålla känslor inne, att vara tyst, inte säga så mycket, mer än i onödan... osv, och såklart det jag har skrivit om tidigare, vårat ordspråk i Tornedalen "Ei se Kannatte", är det inte så, ni som vet, "Det är ingen idé". Känner att det finns mycket av det här i mig. Liksom jag har sugit i mig min på så många sätt vackra och fina barndom, så har det funnits den här andra sidan också. Jag har sett det runt omkring mig; kyrkan var väldigt stark i byn, vilket jag inte ser som något negativt. Jag hade också mycket roligt på alla kyrkotimmar, och jag minns vår kära präst som var ganska strikt men ändå minns jag honom som en person med humor och värme; och tanterna som höll i alla kyrkotimmar dem gam oss också mycket fint. Men det är klart att vi fick i oss en viss livssyn och sög in oss den livssyn som gavs oss. Ja, på många sätt ser jag hur det fanns runtomkring mig, och hur det såklart fanns hos min älskade pappa (inte på samma strikta sätt som hos farmor och farfar såklart) som hade fått det i modersmjölken på ett mycket starkare sätt än mig. Och hur det fanns hos så många andra runtomkring mig. Ja, jag kan nog skriva en hel uppsats eller bok om detta ämne. Det journalistiska i mig har väldigt stor lust att utforska allt det här, när jag är klar med min inre utforskning, eller när den blir mindre intensiv, det inre arbetet är ett arbete som fortsätter, som jag förhoppningsvis kan se på med mer glädje framöver. Kanske jag kan säga någongång; Hej min goda fina vän rädslan vad vill du mig idag? Och bara se den som en våg som tillfälligt sköljer över mig.. bara energier.

Nu måste jag vila lite, och sedan dags för min sista medicin för kvällen.

Kärlek Kärlek till er alla!

Jessika :-)

- Oprah for Nobel Peace Price -

Allmänt

Kommentera

14 Mar

04:38

Öppen och Sann

0kommentarer

"Put the problem - whatever it is - out there. Be open about it. Discuss it. Keep a journal. Record your thoughts and fears. Tell a friend. Tell your parents, and if they`re not sympathetic, tell an aunt or an uncle, a grandma or grandpa. Dont`t try and hide. Fear thrives in isolation. Once exposed to the light of day, its power fades...

I Janet Jacksons bok - råd till henne av en man som haft problem med stamning.

Godmorgon!

Här morgon eller ja, förmiddag egentligen, tiden går så fort. Har ätit frukost avslutat för lite mer än en halvtimme sedan. Lite sovmorgon idag, det är ju söndag. Skönt med söndagar. Men någon ringde mig från Sverige såklart, okänt nummer vid sextiden på morgonen. Glömde stänga av ljudet på min mobil... orkade inte svara, försökte somna om, det gick efter ett tag. Har ibland svårt att somna om på morgnarna..

Lyssnar på min älskade Mozart, och dricker mitt gröna Chinese Night te i min kopp med lock, håller sig lagom hett.

Hur som helst läste lite i boken av Janet Jackson på morgonen och hittade denna så underbara och så passande text; citatet ovan. Hon berättar i boken om sig själv och hur hon tidigt lärde sig att hon inte dög som hon var, hur hennes bröder retade henne för att hon var lite för mullig, för tjock. Gav henne roliga smeknamn osv, som de såklart inte förstod vidden av. Och hon var redan som tioåring med i en tv-serie, och fick där veta att hon var för tjock och eftersom hon redan börjat få bröst så band dem hennes bröst så de inte skulle synas. Så det var tidigt många budskap om att hon inte dög som hon var. Hon berättar väldigt öppet om sitt liv. Min intuition sa mig att jag skulle köpa boken när jag hörde att den kommit ut här alldeles nyligen. Och det visar sig att den passar mig precis. Alla har vi saker vi jobbar med i livet mer eller mindre. För henne har den låga självkänslan av att hon inte duger som hon är visat sig i viktproblem, och depression. Känner att jag måste citera fortsättningen av det som hennes vän säger i boken: "

"...The best advice I got about stuttering applies to many problems associated with shame. I was told to intentionally stutter (stamma), in new situations, even when I didn`t have to. The specech therapist said,`When you try to pretend you`re not a stutterer and struggle to be fluent, you get even more nervous. So in any new situations stutter on your first words. From the get-go, let people know that you`re a stutterer. You have nothing to hide, nothing to be ashamed of. If people laugh, that`s their problem. Just be who you are`" The true you.

De sista orden är det Janet Jackson själv som säger i boken; The true You. Känner att dessa ord om att vara Öppen och Sann ger mig kraft. Är så tacksam! :-)! Tack Tack Tack! Vi har inget att gömma, ingen av oss! Eller hur!!! Vi kan bara i slutändan vara oss själva. Det är när vi försöker gömma som allt blir så fel. För vi lyssnar inte på vårat Sanna Jag! Vår intuition som hela tiden talar till oss, om vi bara lyssnar. Men vi är så upptagna med att se framåt, eller bakåt i livet eller vara förlorade i alla tankar, som far hit och dit om allt vi borde göra, eller inte gjorde, eller han gjorde så, varför, osv, ja ni vet. Så lätt att hamna där. Men egentligen om vi törs vara Sanna så går allt rätt! Jag försöker steg för steg hitta dit nu, det är en väg att gå hela livet. Jag har gått så vilse, och nu har min kropp sagt ifrån med KRAFT! Dags att Lyssna! Och Att vara Sann! Och jag tror att mycket handlar om att vara öppen, att bara vara den du är, att sluta gömma sig. Åh, Gud vad jag har gömt mig i mina dagar... gömt gömt så mycket. Men det finns bara en väg; Att vara öppen och Att vara Sann mot sig själv! Måste säga det många gånger, det är för att jag själv skall höra det också. Tillslut!

(Cupcakes, amerikansk specialité, speciellt för dig min kära kusin Therese, som jag vet älskar dem. Sasha går till "cafet för att köpa kaffe. Han instruerar dem varje gång hur de skall göra kaffet, så det inte blir för svagt, här gillar de svagt kaffe. Kaffet i det här landet är ofta hett vatten med lite kaffeblask i... bara så ni vet, förutom Starbucks då, som har lärt amerikaner att dricka riktigt kaffe.Yes!)

Gokväll alla kära vänner!

Har blivit sent. Sitter här och skriver. Vi hade tänkt ha en söndagskväll med Desperate Housewives och Brothers and Sisters, som visas på söndagar precis efter varandra, men av någon anledning så kör de med repriser idag. Kanske de inte har hunnit med att göra färdigt nya avsnitt, who knows. Men jag har sett två "nya" avsnitt i alla fall precis innan här nu, eftersom jag missade förra veckans avsnitt, så såg jag dem på Sashas dator, ja kopplat till Tvn, han "prenumererar" på avsnitten så han får dem en dag efter dem har visats in på sin iTunes. Såg dem speciellt ikväll för att hinna se dem innan de nya avsnitten..., men istället får jag nu sitta och skriva lite och det blir inte så sent. Så det är ju bra:-)

Har haft en ganska intensiv dag idag, jobbat jobbat, kan nog inte skriva om allt idag för det har varit mycket. Så mycket rädslor som har kommit upp den ena efter den andra. Men har lyckats "fånga"/känna dem i tid, och se på rädslan som något utanför mig och istället talat till rädslan. Hej, vad vill du mig? Och jag har känt in vad som finns under den. Har lyckats att inte identifiera mig med rädslan. Och då har det kommit upp svar, har lyssnat på det första som kom upp. Som till exempel; Jag är inte tillräklig, I am not enough. Och sedan har jag och Sasha jobbat med det. Har också kommit upp De lyssnar aldrig på mig, När jag gjorde vändningen (Det är i slutet på hela Workprocessen där man vänder på hela meningen) på den meningen; de lyssnar inte på mig, så kom det upp; Jag lyssnar inte på mig själv. Och det är så sant. Hela mitt liv så har jag inte lyssnat på mig själv. Och när jag har levt i min "bubbla", som jag ibland kallar det, i det här fallet i min värld där jag tror att människor inte lyssnar på mig, då har jag inte kunnat se andra människor heller som dem är, och vad är resultatet, jo, jag har i min tur inte lyssnat på dem. För jag har varit så upptagen i min egen värld. Det fick mig att gråta när jag förstod det. Båda dessa insikter, att jag inte lyssnat på mig själv heller. Också så befriande att kunna se sig leva sitt liv utan denna livssyn; de lyssnar inte på mig, för vad har jag gjort då, jo jag har velat gömma mig, inte synas, inget har egentligen varit någon idé för ingen lyssnar ändå aldrig... osv. Så befriande att helt ta bort denna livssyn, från sitt medvetande, från sin livssyn. Istället gå ut stark i livet, med självkänsla, och vara sig själv, öppen och sann, och tala från hjärtat. Vad gör det om alla inte lyssnar. Jag kan ställa mig på bordet och ropa, om det behövs, hey lyssna! Utan att vara blyg! Ja, det vore en ny och uppfriskande Jessika :-) Bara vara jag och veta att det är tillräkligt, Jag är tillräklig som jag är!, appropå den första meningen, livssynen, som vi också jobbade med ovan. Fortsätter med affirmationer och visualiseringar där jag ser mig själv just sådan; befriad! Fri!

(En molnig himmel i Houston, i väntan på solen)

Det har varit en intensiv dag idag, rädslor har kommit upp en efter en, i vågor, ibland med bara några minuters mellanrum, pust, men har jobbat jobbat och tackar Gud för att jag idag har kunnat se på mina rädslor som något utanför mig själv. Och kunnat prata med rädslan. När jag har gjort det så har den känts mindre farlig. Men det finns fortfarande en rädsla i mig som är rädd att den stora rädslan skall fånga mig oförberedd då jag inte hinner med. Ser ni hur vi fungerar.... Egot jobbar på för att få oss ner. Så jobbar med det också. Kan inte skriva om allt, det blir mycket för er alla också, pust! :-). Men är så tacksam för allt idag, för allt!

Dags för mig att avsluta för ikväll, skall upp tidigt imorgon! Dags för ännu en blod "infusion" imorgon. Så vill vara lite utvilad.

Sköt om er kära vänner! Och tack från mitt hjärta för att ni finns där och all värme och kärlek!

Kärlek i massor till er alla!

Jessika

Ps, Tack fina Sofi för din kommentar. Tack för dina fina ord och värme, betyder mycket. Sköt om er! Allt Ljus och Kärlek till er alla! Du och hela familjen! Kraaam! Ps, igen; tycker att din hemsida, www.123minisida.se/SoFint, är jättefin, och det du gör är super, också så inspirerande! :-) Som jag sa tidigare, You go girl!

Ps igen, till min underbara syster Susanne Tack för din fina kommentar för några dagar sedan, love you love you love you!

- Oprah for Nobel Peace Price -

Allmänt

Kommentera

13 Mar

06:25

Att släppa taget

1kommentarer

Stillness is the only thing in the world that has no form. But then, it is not really a thing, and it is not of this world.

When you look at a tree or a human being in stillness, who is looking? Something deeper than the person. Consciousness is looking at its creation.

In the Bible, it says that God created the world and saw that it was good. That is what you see when you look from stillness without thought.

- Eckhart Tolle -

Hej på er!

Det är lördagmorgon här i Houston, varm ute, kvavt och kanske 26-27 grader... som svensk sommar, men kvavt. Så här är bästa tiden nu. På sommaren är det svårt att vara här, eftersom det är kvavt och närmare 40 eller 45 grader varje dag, pust. Ja, det påminner väl om Moskva förra sommaren. Vi har ätit frukost, ja redan för ett tag sedan inser jag. Här en bild på min frukost. Det har löst sig med överföringen av mina bilder från mobilen till datorn, Sasha tryckte på lite knappar på datorn, och simsalabim så fungerade det! :-) Så nu vet jag också hur man gör.

(Min frukost idag, mycket grönt som vanligt, och lite almondmjölk, som min läkare sa var bättre för mig än sojamjölk, och nyttiga flingor och lite blåbär, mums. Sedan lite kokt ägg och lite senare mitt gröna te. Den gröna drinken börjar jag alltid med. Tips, drick alltid grönsaks eller fruktdrinkar så fort som möjligt efter de är tillagade för de har de kvar mer av alla vitaminer. Så inte så bra dricka lång tid efter den är tillagad, det har jag fått från flera "reliable sources".)

Det är redan efter tolv ser jag, så det är inte morgon... har vilat och sovit en stund, men mitt alarm väcker mig för mina tabletter som skall tas vissa tider efter måltider och innan måltider osv... Så bestämde mig för att skriva lite, nu efter att jag tog tre av mina tabletter här innan lunch, ja hinner med någr till här strax innan lunch, om en timme.

Igår så orkade jag inte riktigt skriva, min kropp sa ifrån. Hade min vän ångesten på besök, så hade två så kallade "releases"(som Sasha kallar det), utsläpp av energi, känslor, ja vad kan man kalla det på svenska, förslag någon? Ja, helt enkelt ångestattacker. Så det tog på mina krafter och allt. Mycket som kom ut... Så det har känts jobbigt igår, men jobbar på med visualiseringar. Min älskade man Gena hjälper mig så mycket, han skickade mig så fina och underbara uppmuntrande sms igår. Älskade min Tack! Hjälper så mycket!

(Mitt "skrivbord", på min säng, skulle hellre ha min underbara älskade man där och mina älskade tre barn där, även om det skulle vara lite trång, men just nu spelar det ingen roll. Och det ni ser längst ner är "min bästa vän"; min ryska sjal, har den alltid på mig, runt midjan, runt axlarna och när jag sover... ja, den är underbar, värmande och helande, men det vet ni många av mina Moskvavänner som också är beroende av dessa underbara sjalar.)

Vi gjorde "The Work" mitt på dagen också efter att jag hade haft mitt första besök av min vän, av "the releases"/ångest. Kände också att jag behövde det, skriva och se vad som finns under all denna enorma rädsla. Det kom en väldigt stark känsla, begränsande känsla som sa att "jag har inte rätt att leva ett fullvärdigt liv". Vad betyder ett fullvärdigt liv; jag att vara just, kreativ, glad, skapande,, joyous (älskar det ordet på engelska), känna sig obegränsad att leva sitt liv! Så vi jobbade med den tanken. Kändes befriande att se sig själv utan den tanken; jag har inte rätt att leva ett fullvärdigt liv, ta bort den helt, och leva sitt liv fri från den begränsande tanken. Så ska fortsätta affirmera på det jag skrev, hur jag känner mig utan den tanken, hur jag lever utan den tanken, vem är Jessika utan den tanken. Och sedan så fortsätter jag att ta hand om min 14 åring, och omfanmnar henne, och tar med henne med mig i mitt kreativa skapande nu, som vuxen. Hon får vara med och säga vad hon drömmer om att göra. Vi skapar och är kreativa tillsammans. Hon blir ett med mig, ja hon växer upp, det är dags! Blir vuxen. Viktigt också sa Sasha att jag ber om förlåtelse för att jag har dömt henne så mycket och varit arg på henne så mycket hela livet. Så jag tar hand om henne och även mig själv, den Jessika jag är idag.

(Sjuksköterskan Beata, klädd i blått, och Ewa, som sitter i receptionen tillsammans med vår vän Irena, som för tillfället är ute på språng någonstans, bild tagen för några dagar sedan)

På eftermiddagen igår så åkte vi till kliniken, på en vanlig check up. På måndag så är det dags för en infusion, där de för in medicin i blodet. Blir oftast trött efter det, men det beror mer på förmedicinerna... Blir så att säga lite "tipsy", får känslan av att ha druckit två glass vin, men sista gången satte dem in lite mindre av dessa mediciner, så då var det nog snarare ett glas vin känsla, antagligen för att de vet att jag har reagerat bra på evastin som den så kallade huvudmedicinen heter som jobbar på att göra min tumör mindre.

(Beata, igår i glada röda färger, och jag)

Hej igen vänner!

Sitter på mitt Starbucks, det är kväll. Vi tog en restaurangkväll ikväll, första gången sedan vi flyttade in i vår lägenhet. Det blev Sushi, även om jag inte helst skall äta vit ris, jag äter mest råris om jag äter ris, men någongång kan man fuska lite. Älskar ju sushi, som ni vänner från Moskva vet, vi var ju ett helt sushigäng där. Miss you all! Lite folk här ikväll på Starbucks, skönt faktiskt med lugnet.

Har vilat igen hemma, efter ett ganska stort besök av min vän igen idag mitt i lunchen... det var ganska jobbigt, men det är som det är. Andas andas och slappna av. Ju mer jag stressar upp mig och blir nervös och rädd desto värre och svårare blir det. Så jag måste verkligen i praktiken lära mig att let go, att inte kämpa emot, som jag skrev tidigare, Eckhart Tolles ord; What you Fight you strenghten, What you resist Pesists. Det är något som jag verkligen får lära mig nu. För det är verkligen så...skrämmande men har mediterat och jobbat med mina affirmationer, och sovit, och lyssnat på min älskade vän Mozart, så det gick att ta sig ut och äta middag ute tillsammans med Sasha tillslut, även fast jag inte trodde det först. Men det är ett lugnt ställe, kunde sitta lite avskilt, så det kändes bra och lugnt att sitta där. Och nu kan jag sitta och skriva här på ett kvällslugnt Starbucks.

(Bild från en tidigare kväll på Starbucks, när jag hade lite grönt te och lite äpple som snack)

Tack min underbara vän Evelyne, som jag fick två så fina kommentarer av. Tack snälla! Vi hade så roligt tillsammans när vi jobbade i Murmansk med vår tidning. Det var faktiskt bland det roligaste jag har gjort. Verkligen! Det var såååå kreativt och ja levande!!! Men det var också en känsla av surrealism, hela Murmansk, slutet av 90-talet, ja, det var nog det som gjorde det så spännande och sååå levande också. Även om det var hopplöst att beställa, på den tiden en god pizza, och ja, inte så lätt med god restaurangmat. Men pannnkakor, blinis, med gravad lax och röd kaviar emellan, mums, det åt vi ofta! Vi hade mycket roligt tillsammans och du var en helt otrolig editor in chief! Love you my friend with all my heart!

Igår kväll såg vi, jag och Sasha, den franska filmen, Children of Paradise, som spelades in under den tyska ockupationen på 40-talet. Filmen är helt underbar och rolig. Men som vanligt blev jag för trött och när vi såg del två, den är i två delar, så jag fick gå och lägga mig, så jag skall försöka se färdigt den i morgon. Den är en av många anledningar att lära sig franska, fortsätta med den franska jag pluggade i gymnasiet, som jag glömt allt av. Men i och med att jag älskar södra Frankrike, och även Paris, så vore det så roligt att kunna tala språket någorlunda. Och att kunna läsa franska böcker. Blir inspirerad av Sasha som sitter på kvällarna, vissa kvällar, och pluggar franska, och nu har han till och med börjat med spanska!!! Jag har nog med ryskan tycker jag. Nu har jag i alla fall en bok, i fyra delar som jag drömmer om att läsa, den heter Dve Zhisni, Två liv. Bara så du vet Gena, det kommer väl att ta 20 år att läsa alla fyra volymer, men vill åtminstone börja, har blivit så inspirerad när Sasha har läst högt för mig. Gena har också läst den och säger att den är underbar. Den är andligt väldigt upplyftande. Finns så mycket bra rysk litteratur som jag missar när jag inte tar tag i min ryska så att jag kan läsa böcker. Tidningar går bra, men böcker är för svårt än så länge.

(Framför våra lägenheter nu ikväll på väg hem, vi har lägenhet på baksidan av huset dock, med utsikt mot parkering, och lite hus och annat, älskar de vackra palmerna:-))

Har kommit hem nu. Satt och pratade med Sasha en stund här på kvällen, om dagen som gått. Vi gick också runt på Barnes & Nobles en stund efter Starbucks och tittade på böcker. Vi delar samma passion för böcker så vi kan gå runt "for hours" och titta på böcker. Vill läsa om Narnia serien faktiskt på engelska, men den hade de inte inne just nu, så får ta det senare, tänkte börja läsa om den från scratch... Läste den som barn, men känner att jag nu kanske kan förstå den djupare meningen i dessa böcker. Köpte faktiskt en bok, Janet Jacksons autobiografri, ville läsa den. Har ju alltid älskat Michael Jackson, ja kände bara att jag ville läsa den. Sedan blev det två anteckningsböcker igen... ja, jag är beroende. Också bra som små presenter. :-).

Det är väldigt sent här och känner att jag skall gå och lägga mig. Imorgon är det söndag så då har vi lite sovmorgon, även om jag ställer klockan så att jag tar mina kära mediciner i tid. Men det blir ändå sovmorgon, om jag lyckas sova så länge, ibland vaknar jag tidigare i alla fall.

Det jag har förstått så starkt idag, mer än någonsin är att jag har som stor läxa att lära mig att let go, att släppa taget, att inte kämpa emot min rädsla för då blir den starkare och allt blir bara värre och svårare. När man är mitt i det känns det så skrämmande att släppa taget och bara lita till Gud till det Högra, för vanan är så stark att kämpa emot och att reagera med rädsla, adrenalinet pumpar. Men jag känner att så fort jag lyckas andas lugnare, och släppa taget, ja lugna ner mig då vänder det och ångestattacken lugnar sig och försvinner sakta. Fortfarande är rädslan stor, men jag ber ber varje dag om hjälp från Högre makter att jag skall lyckas överlämna min rädsla till det Högre, att våga släppa taget. Att ha min högsta tillit till Universum och till Det Högre till Gud.

Gonatt mina fina vänner!

Kärlek till er alla!

Jessika

Ps. Tack för kommentarer och mejl och sms. Så glad för dem och tacksam:-), även om jag inte alltid svarar på en gång. Ni är underbara!

Så roligt att få kommentarer på min blogg också:-)

- Oprah for Nobel Peace Price -

Allmänt

Kommentera

10 Mar

06:12

Rodeo Night

1kommentarer

The greatest thing in the world

overcomes the hardest thing in the world.

That which has no substance

enters where there is no space.

This shows the value of non-action.

Teaching without words,

performing without actions:

that is the Master´s way.

- Tao Te Ching, no 43 -

Gokväll vänner mina!

Sen kväll! Precis kommit hem från Rodeo! Så det blev sent idag. Har upplevt en riktig Texas Rodeo, med Country sångerska som avslutade hela kalaset! Ja, det var en föreställning på flera timmar. En upplevelse! Have to be seen! Tyvärr har jag inga bilder, eftersom min dator inte vill ta emot mina bilder från min mobil...så får be Sasha mejla mig lite bilder i morgon så kan jag visa imorgon. Ville bara höra av mig lite på bloggen lite innan jag går till sängs. Idag en dag av jobb, jobb, ganska mycket, men också underhållning med goda vänner som tog oss dit, till rodeon, våra vänner Irena och hennes man Janusch (ej säker på stavning). De är så snälla och söta, nästa helg skall dem ta med oss till havet. HÄrligt! :-)

Godnatt kära vänner! Det blir alllt för ikväll. Måste prioritera sömnen. Sköt om er och vi ses imorgon!

Love ya alla!

Jessika :-)

(Eld som brinner på kvällarna här i området)

Ps. är det någon som vill komma och klippa lilla "stackars mig" med hopplös ångest, som gör att hon inte törs gå till frisören... ni som har lite frisör talang, en liten enkel toppning går bra...:-) Vädret är ganska trevligt här!!!:-)

Kraaaam!

- Oprah for Nobel Peace Price -

Allmänt

Kommentera

08 Mar

04:58

Movietajm

0kommentarer

The heart of the universe does not have a particular location; it's not somewhere out there. It is concealed in every being.

- Eckhart Tolle -

Gokväll! Natt redan hos er alla kära fina vänner!

Sitter vid mitt "skrivbord", har datorn på två kuddar på min säng! Har varit på en liten kvällspromenad, hann in en liten sväng till Barnes & Nobles, ingen Starbucks denna gång, men det blir säkert imorgon. Köpte filmen Music and Lyrics, med Hugh Grant, Love him!, och Drew Barrymore. Kände att jag behövde en lätt rolig komedi att se nu på kvällen. Har varit en väldigt lugn dag. Vilat och sovit mycket, vet inte varför varit extra trött idag... Så det var skönt med en promenad och att komma ut lite. Pratade med mina älskade barn idag, Min lilltjej har kommit hem med Pappa Gena från Italien. Hon hade fått barbiedockan som jag skickade i förra veckan, så hon var jätteglad, älsklingen min. Killarna hade också fått Harry Potterlegot idag som jag skickat upp till mormor och morfar där de varit nu på sportlovet, så de var glada också, mina fina killar. Så det blir fullt med byggande idag, eller har nog varit det under dagen. Saknar mina underbara vackra barn så mycket, vill krama och pussa på dem så mycket, känner av det så väldigt mycket idag...saknar min älskade underbara man Gena också, vill krama och pussa på honom också, pusss puss puuss på er mina underbara. Men tiden går ganska fort, snart är det redan mitten av mars, det är det jag försöker intala mig en dag som denna, och i mitten av mars är det bara två veckor kvar tills det är dags att åka hem, eller om vi möts i Frankrike. Min man skall som vanligt jobba i Cannes i början av april, så vi kanske möts där. Hur som helst så känns det bra att en dag som denna, avsluta kvällen med en rolig film...försöker i och för sig se roliga filmer eller roliga serier så ofta som möjligt. Men ikväll behövde jag just den filmen... Hugh Grant härmar gruppen Wham på ett så himla härligt sätt i den filmen, håret och kläderna från vårt underbara 80-tal... just love it.

(Hus vi åkte förbi igår här i Houston med Irena, tog lite bilder såklart..)

Älskar att åka runt och titta på hus, och allt som har med interiör att göra. Förra sommaren när vi precis flyttat in i vårt nya hus i Stockholm så köpte jag nog varenda interiörtidning som fanns hela sommaren, men sedan blev jag lite mättad ett bra tag, men har med mig några svenska interiörtidningar, Hus & Hem,Allt i Hemmet, Family Living, ja det som fanns på Arlanda. Har försökt hitta några bra här, men måste säga att jag tycker inte mig ha hittat så bra tidningar här. Men kanske har letat på fel ställen?

Dricker mitt gröna te, Chinese Night, i min Starbucks kopp med lock, sååå bra med lock för mig, håller teet het, ett bra tag, jag glömmer alltid bort mitt te, med barn eller utan barn, så jag behöver definitivt ett lock. Jag hatar ljummet te.... Som nu, så glömde jag bort det i ca en halv timme, även fast jag intalat mig att jag bara ska låta det stå i några minuter och dra....ja, en halvtimme senare så går jag in i köket och ser mitt te, men det var ändå ganska varmt, hällde bara i lite nytt hett vatten...

Idag en dag med mycket vila som jag berättade, men också jobbat med visualiseringar och haft en del oro och min vän ångesten på besök..., ibland ser jag bilder av att jag får epeleptiska anfall, så då skickar jag ljus på den tanken, det känns som om jag tar tillbaka den tankeenergin, låter det crazy...men det fungerar faktiskt. Det är som att jag tar tillbaka tankemolnet/energin som jag skickat ut och sänder ljus ljus över den tanken. Det går bättre ibland och sämre ibland, men försöker jobba så med andra tankar också... så jobbar på. Talar också med det ledsna och det arga i mig och ger det kärlek och medkänsla, och det känns faktiskt ganska bra. Det ledsna/sorgsna i mig och det arga/ursinniga i mig såg jag framför mig som mörka moln som fanns nära mig vid min kropp, så då talade jag till dem, molnen, och sände dem sedan medkänsla och kärlek och ljus ljus. Det känns faktiskt bättre efteråt, men ångesten är ganska envis så den verkar ha svårt att ge upp. Men Jag skall Vinna! I will Conquer! Får se mig som Arjuna i mitten av slagfältet med svärdet i hand! (Från Bhagavadgita, en av mina älsklingstexter) Så känner nu att jag behöver slappna av med en film. Men har också sovit mycket idag. Så inte bara jobb såklart.

Ska nog börja se min film snart innan det blir för sent. Men måste ändå vara uppe för jag har min medicin att ta. Åt frukost lite sent, så då förskjuts hela mitt schema för alla mediciner. Så därför är det bra att äta frukost i tid, om jag vill komma i säng inte alltför sent. Det har hänt att jag har varit så trött på kvällen att jag ställt klockan för att gå upp och ta sista medicinen, ibland har jag inte hört klockan ringa, och ibland händer det att jag blir så pigg efter att jag tagit min sista medicin efter att jag sovit att jag istället är vaken en bra stund efteråt....

(Medelklass i Houston, fint eller hur?, bra med oljepengar...

(En bild på baren i Irenas hem, något som alla amerikaner måste ha, en bar...

Nu dags för movietajm! :-)

Hoppas allt är bra med er alla! Tack för de kommentarer jag får hör på bloggen, som jag gillar jättemycket, och även mejl både på min yahooaddress och fb. Tack snälla söta ni, blir så glad och känner sådan styrka och uppmuntran från er alla. Ni är verkligen underbara. Anna, så roligt att få din kommentar om våra barndomsminnen, vi hade så mycket kul tillsammans allt vi gjorde. Du var en super bästis och är det fortfarande. Love you! Verkligen från mitt hjärta tack till er alla! Skall försöka svara när jag kan, ni är underbara allihopa!:-) Och till en av mina fina vänner på fb, Starbucks kopp kommer till dig:-)!

Kärlek Kärlek i massor!

Jessika

Allmänt

Kommentera

07 Mar

06:07

Barbecue hos vänner.

0kommentarer

Go confidently in the direction of your dreams! Live the life you´ve imagined. As you simplify your life, the laws of the universe will be simpler.

- Henry David Thoreau -

Gokväll på er kära vänner!

Här ganska sent, ja för mig i alla fall. Kom hem från vår fina vän Irena. Varit hemma hos henne, och hennes familj, ätit god mat och bara umgåts. Hon är polska ursprunglingen, så det kändes väldigt hemma, samma energier på många sätt som hemma i Ryssland, och med min ryska familj. Hon hade sin son där, med fru, och sitt barnbarn, och sonens bästa vän och sin svärmor där, som just kommit på besök från Polen, ja och sin man såklart, alla var polacker ursprunglingen, utom sonens bästa kompis, men han hade vuxit upp med dem nästan så, ja alla var himla trevliga hur som helst, en kväll med mycket värme och skratt... Ja, det var trevligt. Innan så körde hon oss runt i Houston, och visade olika områden där folk bor, medelklass, "gamla rika", nyrika, övre medelklass. Jag tycker det är roligt att se hur folk bor, så uppskattade det väldigt mycket. Det man kan säga om Houston är att på grund av oljan så är de som anses vara medelklass mycket bättre off, än i resten av landet. Medelklassens hus här ser ut som övre medelklass i Stockholm skulle jag tro. Och säkert om man jämför med stora delar av USA. Ja, vi hade en himla fin kväll. Irena är så varm och fin, de skall ta med oss på riktig Texas rodeo om två veckor. Och sedan skall vi åka till havet också om två veckor.

(Gick lite i butiker med Irena också... vackra färger eller hur...)

I övrigt varit en lugn dag, men varit lite orolig på förmiddagen innan vi åkte, kan bli det om jag skall träffa människor, oroar mig för att jag skall få ångest mitt bland allt folk. Så jobbade med visualisationer, Sasha hjälpte mig innan med olika metoder. Men tog också två kvarts tabletter av mina så kallade lugnande tabletter som jag tar om jag känner att en attack är på gång, om jag känner att jag ej klarar av dem... om jag är rädd att de skall gå överstyr... ja, så blev det. Men kvällen gick bra.

(Sasha och Irena framför Irenas hus)

På morgonen vaknade jag med ångest egentligen nästan på en gång, och då kände jag mig så arg, så när vi skulle äta frukost så uttryckte jag min ilska ganska högjutt! Ja, jag kände mig förbannad på den envisa ångesten som aldrig ger sig... Arg arg och trött på den, den gör så att jag inte ens kan gå till frisören..., rädd för att sitta där i stolen och få en ångestattack, så har inte klippt håret på flera månader, ja, så är livet för en person som lever med ångest. Men jag jag satte mig ner och skrev och jobbade med visualisationer, som faktiskt hjälpte mig sedan resten under dagen, även om jag tog tabletter för att underlätta ytterligare när vi senare åkte till Irena. Kan bli för mycket när det är mycket folk också.

(Irena med deras söta hund Fifek)

Visualisationerna som jag gjorde handlade igen om att ta reda på vad som låg under rädslan, så jag skrev igen, en stund och gav sedan all min medkänsla och kärlek till känslorna, som igen handlade om ilska och sorsenhet. Ser framför mig känslan som ett moln, och fyller det med ljus av medkänsla och kärlek. Känns faktiskt bra att göra det. Det har hjälpt mig under dagen att hantera min rädsla, att gå under rädslan och ge den all min medkänsla och kärlek och även till mig själv.

(Deras mysiga bubbelpool på deras lilla gård)

Får sluta för ikväll, vill få lite mer sömn inatt, kanske skall läsa lite innan jag somnar också.

Sköt om er kära fina ni!

Kärlek i massor :-)

Jessika

- Oprah for Nobel Peace Price -

Allmänt

Kommentera

06 Mar

06:49

Min vän Mozart

1kommentarer

Every little atom is attuned to a musical note. It is in constant movement, in constant vibration at speeds which are incomprehensible to the ordinary brain-mind of man; and each speed has its own numerical quantity, in other words, its own numerical note and therefore sings that note; so that had you this spiritual clairaudience, the life surrounding you would be one grand sweet song and you yourself would sing a song, your very body would be, as it were, a symphonic orchestra, singing some magnificent, incomprehensible, musical symphonic composition.

- G. de Purucker -

Hej vänner mina! :-)

Idag har varit en riktig vilodag, och har förutom ätit god indisk lunch som fina Sasha lagade, sovit och vilat, och sovit och vilat, mest hela dagen... ja, också pratat med min fina underbara kusin och vän som ringde nyss. Tack kära fina du för att du ringde. Mellan vilandet, pratade jag också med mina kära underbara älskade barn och min älskade man Gena, Gena är fortfarande i Italien med vår lilla tjej och farmor och farfar, alla vi befinner oss på olika ställen på vårt kära jordklot. Vår lilla tjej var glad, hon hade lekt med sin lilla kompis som jag berättade om igår tror jag, de är fortfarande och hälsar på Genas vänner. Våra älskade pojkar som är uppe i snön hos mormor och morfar i Tornedalen, hade just kommit hem från innebandy, de hade spelat med barnen i byns skola, och de hade badat bastu med morfar. Och imorgon blir det slalom med vänner, mormor följer med och har med sig matsäck... wow, fullt upp!:-) Gör mig glad att alla mina underbara vackra fina älskade har det bra där de befinner sig:-)

Igår var vi på en så konsert där pianisten Gabriela Montero, kände inte till henne sedan tidigare, spelade Rachmaninoff´s Rhapsody, såå vackert! Hon var helt otrolig! Fick tårar i ögonen, men jag gråter ju för mycket nu för tiden... men hon spelade oerhört vackert!!! Sedan bjöd Houston Symphoni Orchestra på Mozart i andra delen också vackert! Men första delen med Gabriela Montera var höjdpunkten såklart. Ja, så vi hade en fin kväll, en bra avslutning, trots gårdagens lite jobbiga dag annars.

(Gabriela Montero spelar underbart vackert Rachmaninoff, med Houstons Symfoni Orkester)

Sitter vid mitt "skrivbord", min King Size bed..., här trivs jag bäst att jobba, men ibland förflyttar jag mig såklart till vår sköna soffa i vardagsrummet/köket.

Idag har också varit en lite skakig dag efter gårdagens två ångest upplevelser, vill egentligen kalla dem något annat än panik/ångestattacker... det känns som om det är så mycket energi och känslor som samlats i min kropp och det når upp till en punkt när det måste släppas ut och då uppstår dessa så kallade energi relases/utläpp av energi och känslor. Ja, de har samlats på, samlats på samlats på i tusen år känns det som... Och nu måste de ut. Problemet än så länge är att jag reagerar med så mycket rädsla, när jag känner att det är en attack i antåg ande, kanske också för att jag kopplar samman dem med epelepsianfall. Har så länge kontrollerat mina känslor, och inte tillåtit dem att vara de de är. Har inte tillåtit mig att vara arg, ledsen, osv... och alla dessa känslor som jag kopplat ihop med dåliga känslor, inte tillåtna, det har handlat så mycket om att vara snäll och "nice" hela tiden, leende och glad och ja, alltid till lags... Men det går inte att vara sådan hela livet. Livet säger ifrån! Och nu har mitt liv sagt ifrån med stor KRAFT! Det är som om livet SKRIKER! I HAVE HAD IT WITH YOU BEING NICE ALL THE TIME!!!! BE WHO YOU ARE FOR GOD SAKE!!!

Så känns det i mig! Jag lär mig att vara den jag är, äntligen! Men just nu innebär det den här processen att gå igenom den här ångesten eftersom jag är så van att trycka ner, trycka ner mina känslor i alla dessa år, att kontrollera känslorna, i tusen år känns det som. Så mycket kontroll! Tack min kära kusin för vårt samtal idag, vi talade en del om det här. Tack fina du. Hjälper så mycket! :-) Love you love you!

Så jag har kontrollerat livet med rädsla så mycket i livet.., så vad har det gjort med mig med min kropp, med mina celler, allt påverkar ju en på cellnivå, det säger till och med en hel del läkare idag. Självklart har jag levt ett liv som innehållit glädje och jag har underbar familj och vänner som jag gjort mycket fint med, och jag har uttryckt mig kreativt på vissa sätt. Men tyvärr så har jag levt ett halvt liv eller vad jag nu skall kalla det, jag har inte levt enligt min fulla potential, jag har gömt undan sååååååå mycket av Mig! Inte levt i fas med mig Själv. Jag har till stor del inte känt mig som den jag visar upp, ja hon den mer autentiska Jessika har dykt upp ibland såklart, glimtat till här och då, när inspirationen har tagit överhanden.

(Jag, efter konserten)

Men tyvärr har så mycket handlat om kontroll kontroll och rädsla rädsla! Vet inte om jag berättade om när jag kände en ångestattack i antågande i förrgår, då satte jag mig ner och skrev för att känna vad som låg under denna enorma rädsla. Det var Sasha som tyckte att jag skulle göra det. Och då kom det upp känslor av sorg, ledsenhet, och smärta över att, jag inte varit jag, och att jag inte uttryckt min kreativitet under så många år. Men efter att jag skrivit om det och kände mig färdig, så frågade jag igen och då kom det upp att det fanns en så stor Glädje under all denna rädsla, men jag kunde bara skriva en mening, ser att jag skrev; Jag känner Glädje över livet, Glädje att Leva!, sedan var jag tvungen att fort lägga ner pennan, för jag kände en panikattack(ja nu kallar jag det för det igen), i antågande. Jag fick göra affirmationer och andas. Det blev för starkt denna stora Glädje som låg under all denna rädsla. Minns nu att jag kanske skrev om detta i ett tidigare inlägg. Ja så ni ser kära underbara vänner att det är mycket att jobba med.

Tack alla ni för mejl och fina kommentarer, tack tack, förlåt om jag inte alltid svarar direkt, men igår var en liten tuff dag och idag har varit en dag av vila eftersom det fortfarande finns rädsla i kroppen och i hela mig, och har som jag skrev känt mig skakig. Var rädd för att sätta mig ner att skriva under första delen av dagen så valde att sova och vila istället. Men nu känner jag mig bättre. Lyssnar också till min älskade Mozart!

(En liten fin staty av pojke som spelar flöjt, framför Starbucks)

Nu tog vi en liten promenad, and guess where I ended up, right, at Starbucks! Så sitter här med mitt gröna te och ett grönt äpple. Gröna äpplen är inte lika söta som röda, så äter det ofta när mitt schema tillåter. Får faktiskt just nu inte äta alla frukter och bär som är för söta. Så till och med nyttiga saker som är för söta skall jag undvika, apelsiner, ananas, jordgubbar osv.. tillsvidare på grund av den medicin jag tar. Här är nästan fullsatt, så sitter nu vid "bardelen", med utsikt mot uteplatsen och parkeringen. Trivs bra här. 15 grader bara här i dag, so what´s up Houston??? Where is the summer? Men det skall bli varmare imorgon. Imorgon är vi hembjudna på barbecue till vår vän Irena. Hennes man, som är en kock, Chef, skall laga mat, och de har frågat och oroat sig tusen gånger om vad jag får äta och inte äta, de är så söta och snälla. Irena är den som tar emot oss alltid när vi kommer upp till fjärde våningen på Burzynski kliniken, och hon möter oss alltid med sådan värme och med kramar. Ja, hon har blivit en god vän. Får visa bilder sedan från vår Barbecue.

Lyssnar på min underbara vän Mozart med hörlurar. Så upplyftande! Det är som att allt blir vackert i livet när jag hör denna musik! Ser framför mig, mig själv och min älskade familj en vacker solstrålande marsdag i älskade Armasjärvi; snön gnistrar stålande vit av solen, barnen leker i snön, och vi bara Är! Armasjärvi är en by med ca 100 inånare, om jag inte har fel. Det är byn där Tystnaden Talar! Är det inte vackert! Dit längtar jag nu och till min älskade älskade familj!

Hemma nu, ätit god indisk middag med Sasha. Nu några avsnitt som Sasha har av serien; Will and Grace, so see ya! Love you love you always!:-)

Hej på er! Väntar på en medicin som jag måste ta innan sovdags, så bloggar lite till innan sänder iväg detta. Hade lite ångest igen, när tittade på serien. Så skrev skrev skrev; kände efter vilka känslor som låg under denna oerhörda rädsla som kommer upp när ångesten sätter igång. Igen ledsenhet och sorg över att jag inte använt min kreativa förmåga, och att jag inte varit mitt autentiska jag... känslorna kommer upp, vet att man inte skall sörja över det som varit... men nu kommer det upp så måste jobba med det... det kom också upp ilska och Raseri över att jag varit en sådan "Whimp", ja fegis, för att jag inte stått upp för mig själv, för att jag låtit andra bestämma över mig, ja, det blir ju så när man inte visar sitt rätta jag, när man är så snäll hela tiden...nice...ja, mycket mycket ilska kom upp. Sasha föreslog att jag omvandlade dessa känslor, ilskan, raseriet, till Kärlek och Glädje och att jag ser framför mig hur jag använder den omvandlade, transformerade energin i ljus kreativitet. Så jag har skrivit, och visualiserat.... kändes väldigt bra faktiskt. Det hjälpte:-) Så fortsätter fortsätter. Bra att veta att känslor egentligen bara är energi som går att omvandla och transformera eller hur!

Ibland när jag känner att jag har tänkt något negativt eller dåligt om någon eller något negativt överhuvudtaget, och kommer på mig med att ha gjort det, så brukar jag ta tillbaka det tankemolnet, som jag ser det som, och i min inre bild sända ljusstjärnor över molnet som omvandlar det till Ljus och kärlek! Då har jag återtagit den negativa energin och omvandlat den till något ljusare, känns det som. Och det är ju bra att kunna omvandla åtminstone en dålig tanke ibland då och då som sänds ut i universum till något ljusare och mer kärleksfullt, det behöver universum och världen idag.

Godnatt och massor med Kärlek till alla er Underbara! :-)

- Oprah for Nobel Peace Price -

Allmänt

Kommentera

04 Mar

19:36

Tystnaden talar.

3kommentarer

This one moment - Now - is the only thing you can never escape from, the one constant factor in life. No matter what happens, no matter how much your life changes, one thing is certain: it´s always Now.

Since there is no escape from the Now, why not welcome it, become friendly with it?

The Thinking mind is a useful and powerful tool, but it is also very limiting when it takes over your life completely, when you don´t realize that it is only a small aspect the the consciousness that you are.

Eckhart Tolle - Stillness Speaks -

God förmiddag på er mina underbara vänner!

Sitter och lyssnar på Mozart i min dator, varierar med underbara Bach också, har datorn på två kuddar på min stora King size bed i mitt rum, sängen full med böcker, anteckningsblock, ja det här är mitt skrivbord, dricker mitt gröna havtornste, från Nk, som jag försöker komma ihåg att dricka innan det blir kallt, men har köpt en så bra kopp, på Starbucks såklart :-), med lock, passar mig perfekt, för jag gillar inte ljummet te. Denna kopp borde ges till alla mammor, för är det något vi mammor får dricka ofta så är det ljummet te, eller kaffe..., eller hur!!! Har redan gett koppen till några av mina fina vänner. Är det någon av er underbara mammor som vill ha en???

Här en liten bild på koppen, som står på mitt nattduksbord...:-) Ja, så får ni se det också :-)

Ringde precis till min lilla prinsessa i Italien, hon var glad, och pratade om karusell, som hon ville åka, ja de var ute någonstans, och pratade också med min älskade man Gena, och min fina svärmor. De hade varit och hälsat på min mans barndomsvän som har lägenhet där i området. Deras yngsta pojke är två och ett halvt år, så Junia hade en liten kompis att leka med. Ja, hon verkar trivas. Älskade min... Ringde också upp till norr, men där var pojkarna mina ute och åkte skidor, blev så glad att höra. De lekte att de var någon känd skidåkare, ja pratade med min kära pappa, och han sa något namn, tydligen skid VM nu??? nu som de tittar på med morfar... Men är så glad att de är ute och leker i snön och åker skidor. Känns så bra. De har även varit i min farmor och farfars gamla hus som vi alltid bor i när vi är i Tornedalen, i min älsklingsby Armasjärvi. Det känns som hemma för oss. Så glad att pojkarna varit där också, och de skall dit igen imorgon tror jag. Där har vi våra möbler, ett bibliotek, barnen har sina leksaker där, så det är roligt för dem att komma dit och känna igen sig. Men det har tyvärr inte blivit så mycket resor dit senaste två åren. Annars brukar vi vara där tre gånger om året ungefär. I den byn så talar tystnaden verkligen.

(Här en liten bild på vår nyttiga frukost, grönsaker i massor, dricker även en grönsaksdrink först, och sedan en matsked linfröolja, olivolja, sedan grönsaker, och god Havregrynsgröt med sojamjölk, pumpafrön, nötter och blåbär i. Avslutar med ett ägg, och lite grönt te, en stund senare, visst är jag nyttig!)

Känner mig på så många sätt befriad från den gråa lilla lådan som jag är så "sick and tired of", kände igår,.... "Enough already talking about it"... Det har hänt mycket ändå sedan vi började jobba med alla föreställningar och tankar som jag har haft/har om mig själv... jag känner mig lättare, och känner att mitt hjärta har börjat öppnas, ibland känns det som om det skall välla över, och ibland känns det så med inspiration som överväldigar mig. Inspiration har såklart kommit över mig tidigare, men ofta har jag då, tänkt, istället för att till exempel sätta mig ner och skriva, jag skall bara plocka undan i köket först, eller göra det först... och sedan har ögonblicket försvunnit, men nu lär jag mig att ta tag i ögonblicken när de kommer. Men ibland kan det bli så överväldigande efter ett tag att jag känner att jag måste andas så att det inte resulterar i ångest. Som nu när jag skriver, så tar jag pauser ibland, andas, går ner i min "inner core". Att lyssna på min älskade Mozart hjälper mig också.

Tidigare om jag har uttryckt min kreativitet som har kommit, en stark känsla av att till exempel skriva något, så har det i slutändan slutat i byrålådan eller ihopknycklat. Eftersom inspirationen gav uttryck för sånt som jag var så rädd för att visa upp, kanske någon inte gillar det osv, ja, alla dessa oändliga rädslor... Men nu känner jag en befriande känsla av att jag BRYR MIG INTE! Jag är den jag är! Så skönt!

Har tagit paus, ätit lunch, gårdagens laxgryta, mums! Hade också min kära vän på besök, fick strax innan lunch en ångestattack, men kramade om Sasha och andades, så den lugnade sig, det positiva är att under dessa ångest attacker, så frigörs energi som suttit fast i min kropp så länge. Så får se det på det sättet även om det känns skrämmande fortfarande... Måste iväg nu, skall till kliniken för en check up och i kväll skall vi faktiskt på en konsert. En kvinna som spelar Mozart och Rachmaninov, pianokonsert.

Sköt om er kära fina ni!, skall försöka skriva igen lite senare! Kraaam!

- Oprah for Nobel Peace Price -

Allmänt

Kommentera

04 Mar

07:38

Creativity is God´s gift to us

1kommentarer

Creativity is the natural order of life. Life is energy: pure creative energy.

Creativity is God´s gift to us. Using our creativity is our gift back to God.

Our creative dreams and yearnings come from a divine source. As we move toward our dreams, we move toward our divinity. -

Julia Cameron - The Artists´s Way -

Hej alla vänner! :-)

Starbucks igen, solen skiner ute, svenskt sommarväder, men sitter inne, lite för stark sol för mig, tänkte jag skulle sitta utanför där de också har bord och bänkar, men fanns ingen skugga för en norrlänning som jag. Tack för de fina kommentarer som jag fick i gårdagens blogg, värmer mitt hjärta, verkligen! Så roligt få kommentarer på bloggen. Men så tacksam för de meddelanden jag får på facebook och mejl. Tack tack tack snälla fina alla ni! Ni är underbara!

Vi tog en liten promenad hit till Starbucks, ja det blir en liten promenad hemifrån hit. Har varit hemma hela dagen och vilat, inga besök någonstans idag, skööönt! Så har sovit på förmiddagen, också skööönt! Behövde det, kom i säng för sent igår, så skall försöka komma i säng tidigare ikväll, vilket betyder att jag börjar blogga lite tidigare.

Sitter och gör Aum, samtidigt som jag skriver, och fokuserar på min inre lugna kärna, som jag kallar det, nere i magtrakten. Har mejlat och varit lite mycket i huvudet de senaste timmarna, så behöver refocus, ner till kroppen, så gör det samtidigt som jag skriver. En av mina fina underbara vänner, sedan länge mejlade mig, och jag läste brevet idag, tack snälla, så underbart att läsa! (ja, som jag skrivit, måste utöka mitt förråd av adjektiv, blir mycket ord som fina och underbara, men det kommer från hjärtat när jag skriver det). Hon frågade om Aum. Amen är egentligen den kristna varianten av Aum, som Sasha berättade, jag visste det inte förut, men det är ganska lätt att se, bokstäverna stämmer ju väldigt väl med varandra. Aum anses vara det första som yttrades vid Universums skapelse, Ordet. Logos. Och när vi sjunger Aum, så uppstår en väldigt välgörande, minst sagt, vibration i våra kroppar, jag känner hur det lugnar mig. Så jag gör det ganska ofta nuförtiden, sjunger Aum. Ja, nästan dagligen. Sitter här på cafét och gör det i all tystnad. Sjunger även ofta Amen.

Gick runt i bokhandeln en stund innan jag satte mig här på cafét, och hittade några fina bokmärken, att ha i böcker, behöver ju det för alla mina böcker. På en av dem står det: Never, Never, Never quit - Winston Churchill. Jag köpte flera av dem!!! Behöver det just nu!!! Så mycket!!! Det blir en av mina nya mantran också! Thank you Winston Churchill!

Gena min älskling ringde precis från Italien och sa Godnatt, de har det bra där, så det är jag så glad för! Vi är alla på olika ställen. Pojkarna uppe i norr, by the Arctic Circle hos mina älskade föräldrar, jag i Houston. Försökte ringa mina älskade pojkar idag, men mottagningen var dålig, men pratade lite med min mamma och allt var bra med dom alla tre, deras fina kusin är ju där uppe också med dem. Så vi hörs imorgon.

(En vacker bild av havet i Antibes, i Frankrike, en av våra favoritställen, lite vackert att titta på tänkte jag mitt i all text)

Känner så starkt att det är avgörande för mig i livet nu att vara öppen och autentiskt. Så länge har jag lidigt av att inte känna mig autentisk till mitt Sanna Jag. Det har handlat så mycket om att gömma undan, att ja till exempel, prata så fort som möjligt för att inte märkas inte synas, inte höras. För tänk om någon ser mig som jag är??? Vad händer då? Har haft en så inbyggd rädsla för att synas att höras, att människor ska se mitt riktiga jag, så därför har jag gömt mig där i min lilla box, eller låda. Har haft en bild av hur jag är gömd som en liten liten grå mus, lådan har alltid funnits någonstans i min mage, sedan den kom till mig som en bild redan för några år sedan. Och den lilla gråa musen har varit så rädd för att gå ut ur lådan, så rädd, tänk om någon ser mig, skrattar åt mig, dömer mig, osv..

Ja, mycket av det här har ju jag och Sasha jobbat med under hösten och det har varit så befriande på så många sätt!

(Indisk laxgryta)

Hej igen! Hemma och det har blivit sent. Vi har hunnit äta god middag, en indisk variant av laxgryta, som Sasha lagade, mmmm! Med kryddor som chili, senapsfrön, kumin, vitpeppar, garamasala, rosmari, koriander, asafoetida (indisk variant av vitlök, egentligen från Iran ursprungligen säger Sasha). Jag har inte skrivit upp kryddorna i den ordning som han lägger i dem, men vet att senapsfröna skall i först och poppa upp i oljan... och man skall inte vara rädd att använda kryddorna, det skall läggas i ordentliga skopor/skedar med kryddor, chilin läggs i bland det sista och koriander såklart,... gott var det i alla fall. Och man fick svettas lite grann av chilin, men så skall det ju vara eller hur.

Vi har också suttit och jobbat med bl a The Work, som jag berättat om tidigare. Igår gjorde vi också The Work, där vi jobbade med min tanke/mitt påstående; jag kan inte komma ur min låda/min box. Kan bara säga att det var befriande att se sig utan den tanken, ja, den tanken finns inte. Det är som att se livet utan en grå dimma framför sig och runt sig. Förstår ni? Då kan man äntligen se livet som det verkligen är, det är som att vakna upp ur en dröm, och att kunna se andra människor som de verkligen är. Det är befriande! Det blir som att leva på riktigt. Att befria sig steg för steg från alla dessa tankar och föreställningar som man har om sig själv eller om andra. När jag lever utan den tanken; jag kan inte komma ut ur min låda, som jag stängt in mig i så många år, då är jag en annan Jessika. Jag är stark, jag är Fri, jag är öppen, jag är kreativ, jag uttrycker mitt sanna jag, jag säger vad jag tänker, jag ser andra människor som de verkligen är, jag är gladare, jag skrattar, jag använder min kreativitet för ett högre syfte, jag förlåter... ja, listan fortsätter. Det känns som jag skrev tidigare, befriande!

(Vacker kväll i Nice, Oktober 2010)

Ikväll, så hade vi en lugn kväll... jag kände att jag var tvungen att ta en paus från skrivande, bloggande så jag vilade och jobbade en del med affirmationer och satt och gjorde Aum,... men kände ändå att det byggdes upp en rädsla, att känslor började välla fram igen, ja känslan av begynnande rädsla kändes väldigt välbekant, så jag gick till Sasha och sa att det börjar kännas som att det kommer igen. Han sa, sätt dig och skriv, undersök rädslan. Så då gjorde jag det. Det som kom upp var smärta och sorg, för alla förlorade år, då jag inte har uttryckt min kreativitet, och också smärta och sorg för tiden som tonåring då jag inte uttryckte mig. Då jag hade så mycket kreativitet och livskraft som jag tryckte ner på grund av så mycket rädsla och för att jag dömde mig själv så mycket, ja till självförakt.

Så jag skrev om det. Ja, hur mycket kan man skriva om det, känns som jag har redan skrivit om det och jobbat med det, men tydligen finns det mer eftersom det kommer... Vi pratade om det sedan och Sasha sa att det handlade om att jag måste förlåta mig själv för att jag var så rädd att leva, och inte döma mig själv mer som jag fortfarande gör.

När jag kände rädsla igen komma upp och jag frågade vad som låg bakom rädslan så kom det upp att det låg Glädje över livet under all denna rädsla, Glädje att leva, men Glädjen var så intensiv så att jag var tvungen att sluta skriva på grund av att rädslan blev så stor att det skulle övergå i en ångestattack... Kunde inte fortsätta.

Vi pratade om det, och det jag måste jobba med, är förlåtelse, det är avgörande i helandeprocessen att förlåta mig själv, Och också att undersöka Glädjen inne i mig som ligger under all denna rädsla. Att tillåta Glädjen att transformera mitt liv! Sasha citerade en av Rilkes dikter, som handlade om att "Every angel is terrifying after so many years of living in misery". Ja, så är det för mig. Har levt så länge i rädsla, att den Sanna

Glädjens vibrationer känns så skrämmande för mig att de också kan orsaka en ångest attack. Helt otroligt hur vi människor fungerar eller hur?

Men allt har något positivt med sig eller hur? "Is it not wonderful to get to know yourself", säger Sasha glatt till mig? Ja, skrattar jag. Vi skrattar ganska mycket när vi jobbar tillsammans. "You took a detour of some 26 years to learn how not to live". Ja, det är ju ett positivt sätt att se på det hela. Det finna en mening med allt, och alla erfarenheter ger ett djup till livet, och det ger möjlighet att ha mer medkänsla för andra människor och deras livssituationer. Vi gjorde också The Work ikväll, men det kanske jag skriver om i morgon. Nu är det sent igen. Skall se om jag hittar några fina bilder att lägga in så att det blir enklare att läsa all denna textmassa. Sköt om er alla fina ni!

Kramar och kärlek till er alla!

från Jessika i ett sent Houston.

- Oprah for Nobel Peace Price -

Allmänt

Kommentera

03 Mar

08:19

Transforming Dark to Light!

2kommentarer

The dreams of ancient and modern man are written in the same languages as the myths whose authors lived in the dawn of history....I believe that symbolic language is the one foreign language that each of us must learn. Its understanding brings us in touch with one of the most significant sources of wisdom....Indeed , both dreams and myths are important communications from ourselves to ourselves.

- Erich Fromm - (The Forgotten Language)

Hej kära fina vänner!

Sitter i vår lägenhet och skriver, det är ganska sent, men tog en ganska lång nap, som det heter på engelska, sov i nästan två timmar på eftermiddagen, vilket var skönt. Sitter och äter lite hälsosamma flingor, ekologiska, med lite sojamjölk, till min sista medicin för kvällen. Så ett litet sent snack.

(Här en bild på de flingor jag äter, min nutritionist som rekommenderade dem, receptet, som ni ser kommer från Bibeln, finns även bröd som bygger på Ezekiel 4:9. Till flingorna äter jag även blåbär...mums!)

Har ätit god indisk mat idag, både till lunch och middag, älskar de indiska kryddorna, och har saknat det så thank you thank you Sasha!!! som lagat maten idag. Han älskar att laga mat, vilket är bra.:-) Jag har egentligen aldrig tyckt om att laga mat, men med de indiska kryddorna så känner jag inspiration att lära mig mera. Och har faktiskt lärt mig lite grann... och min äldsta pojke, som är tio år nu har alltid älskat kryddstark mat, indisk speciellt, och själv tyckt om att krydda mycket, och prova på att laga mat. Så kanske roligt att lära sig tillsammans, för han verkar intresserad av matlagning.

(Sitter i väntrum till Karen, min psykiatriker som jag träffar varje vecka)

Idag på förmiddagen var jag hos Karen, som är min psykiatriker här i Houston. Som jag skrivit förut så känns det väldigt bra att gå till henne. Vi talade bland annat om det som hände i lördags, då jag hade min stora panikattack, när jag tittade på det mörka i min hjärna, och då jag överväldigades av en så stark rädsla att det resulterade i en panikattack... Hon talade igen om, att det är viktigt att jag i lugna stunder fortsätter med affirmationer, och att hitta den lugna punkten i mig, som jag talade om igår, så att jag när jag får ångest har starka verktyg att jobba med, att det kommer automatiskt att gå till den lugna punkten, att använda affirmationer. Ja, det som känns rätt för mig.

Innan jag gick in till henne så hade jag känt att det byggts upp ångest i mig, känslor som var på väg att välla över. Så kände att jag behövde ta en fjärdedels tablett av de tabletter jag tar när jag har epeleptiska anfall, för att lugna ner anfallet, men vid ett anfall kanske jag tar två eller i värsta fall tre på en gång. Nu tar jag en fjärdedels tablett när jag känner att jag inte klarar av ångesten. Men ibland lyckas jag andas mig igenom anfallen utan tablett. Men tabletterna är alltid med mig, dem känns som en säkerhet för mig, vatten och mina tabletter. Längtar till den här tiden är över!!! Är tacksam att jag har lyckats gå ner till en fjärdedelstablett, ett tag var det en tablett i taget, sedan gick jag ner till en halv och nu tar jag en fjärdedel oftast. Ja, inte i lördags... På väg hem i taxin efter besöket till henne, när jag satt och tittade på Friends i min ipod, för att tänka på något annat, (refocus som Sasha kallar det), älskar den serien också, makes me laugh!!! (har alla avsnitt i min ipod), så kände jag en ångestattack komma över mig. Tack och lov så lyckades jag andas och gå ner till min lugna punkt, och hålla Sasha i handen, så det gick över. Men har känt ångesten under nästan hela dagen, så har jobbat mycket med att släppa ut lite i taget, release... olika övningar... ja, sedan somnade jag, tack och lov!!!

(God indisk lunch i vår lägenhet)

Vi bestämde oss lite senare på kvällen för att det var dags för mig att ta en titt på det mörka igen... jag kände också att det kändes rätt. Så vi satte oss ner. Vi gick igenom vilka känslor som kom upp när jag tittade på det svarta; rädsla, hjälplöshet, jag är en grå mus, jag sitter fast, jag känner mig kreativt blockerad/fast, jag är 14 år, jag är rasande, jag avskyr mig själv, jag kvävs i denna låda som jag är inlåst i, jag dömer mig själv... jag det blev en lista.. Allt det här har vi egentligen jobbat med ganska mycket under hösten.

Sedan vände vi på det hela, och tittade på hur det ser ut om det är det Ljusa; Istället för svart, så kände jag att det är Joy, Glädje, istället för hjälplöshet så är jag full av inre kraft, istället för instängd/fast så är jag fri, jag är öppen. Istället för en grå mus; så är jag ett lejon, Wow! Det kändes så fullt med styrka, att säga det!, istället för kreativt blockerad är jag kreativt fri, freedom at last!!!, jag är 41 år (inte 14 !!!), istället för rasande så är jag kärleksfull, istället för att jag kvävs i denna låda så andas jag fritt i det öppna, jag är fri!!!! Jag ser hela lådan upplösas i ljuset! Befriande eller hur! Så det blir mina affirmationer i några dagar åtminstone...

Det är nog inte så att jag levt som en 14 åring hela livet såklart, jag har utvecklats på många sätt, men som ni ser så har allt detta svarta levt kvar i mig... och nu är jag redo att resa mig och befria mig från dessa kedjor som hållit mig fast så länge, Sasha sa till mig; you have been living with this for 16 years... så jag var tvungen att säga till honom, Sasha it is 26 years not 16, I am not 31, I am 41 years old. It is fu.... 26 years!!!! Var hans svar! LOL! Men det är en lååååång tid när man är 41 år... och det började nog lite tidigare.

Ja, vi fortsatte jobba med metoden "The Work" som jag berättat om tidigare, men nu är det så sent så jag måste sova! Så mer om det imorgon.

Ville bara berätta att jag pratade med min älskade underbara dotter idag, hon är snart 4 år, och hon har precis åkt idag till Italien med sin älskade pappa Gena, och med "baba och deda", sin fina farmor och farfar. De satt och åt pizza i Milano, det kändes så bra att prata med henne, hon var så glad. Mamma jag ska ge dig rosa blommor sa hon till mig.. älskade min. De skall stanna där i några dagar, Gena är där i jobb, så då åkte dem med. Våra killar är uppe hos mormor och morfar i snön, och där bygger de en iglo på gargetaket, lär sig spela monopol med mormor, och spelar fia, och annat som vi gjorde på vår tid, spelar fotboll i byns gympasal. Blir så glad att de får lite paus från dataspelen, tack å lov, älskade mina.

Godnatt kära underbara vänner, lägger mig nu alltför sent, har morgonmeditation imorgon och ja, måste alltid upp för att äta mina mediciner i tid osv... så dags att säga godnatt mina fina vänner!

Kärlek kärlek i massor!

Godnatt!

Jessika

(Vackra blommor i Paris, Kram!)

ps. älskar dagens citat ovan...

- Oprah for Nobel Peace Price-

Allmänt

Kommentera

02 Mar

03:52

Flyttdag!

1kommentarer

- Humour lifts us up to God -

Gokväll alla kära fina vänner! :-)

Idag flyttdag, ingen pizza för mig som traditionen bjuder. Men dock god hemlagad mat, som Sasha gjorde,... vi hann till indiska mataffären och inhandlade kryddor och allt som behövs för god indisk mat. Och det åt vi nu i kväll. Sååå gott! Älskar verkligen indisk mat, har alltid gjort det, ja, ända sedan min kära man Gena tog med mig till en indisk restaurang första gången för många år sedan. En oerfaren tornedaling... som jag är, hade ju aldrig varit på en indisk restaurang förut. Att nu få äta det hemlagat och lära sig lite på köpet det är guld värt. Lärt mig att gurkmeja är oerhört nyttigt speciellt för mig nu. Och egentligen för alla. Finns i en av de supplements som jag äter till och med, som kliniken ger.

Bild från hotellet. ( En nyare bild än 2011 )

Har också varit på kliniken idag, och alla blodvärden såg bra ut, så det känns skönt. Min vän, ångesten har dock varit på besök på förmiddagen, men har tagit det lugnt i allt flyttande, ja vi har ju bara några resväskor... som vi lyckades fylla i två omgångar... hur lyckas man samla så mycket grejer på så kort tid... hmmm, ja en hel del böcker och videofilmer har det i och för sig blivit... Angående min ångest; Sasha har sagt till mig många gånger, att gå till " the core of my being", någonstans i nedre magtrakten, hitta en punkt där, idag äntligen var det som om det klickade, såg i mitt inre hur det lyste där nere, (vid andra chackrat), och där kunde jag hitta någon slags ro, och andas från det stället. Problemet säger han, är att vi ofta är bara i våra huvuden, vi är inte i kroppen. När jag har hållit på att packa osv, så har jag försvunnit i tankarnas värld.. jag har varit bara i huvudet. Så jag satte mig ner flera gånger och andades och koncentrerade mig på den lysande punkten nere i magtrakten, andades från den punkten. Och det hjälpte faktiskt. Ska nu träna på det, så att det förhoppningsvis kommer automatiskt när en ångestattack uppkommer.

Har också lärt mig att släppa ut min rädsla och ångest via fingertopparna, ja det kanske låter konstigt, men det fungerar faktiskt, kanske inte alla gånger, men som Sasha säger, använd inte ordet, försöka, antingen så gör du det eller så gör du det inte. Så jag gör det... jag släpper ut min ångest via fingertopparna, jag överlämnar det till det Högre, jag brukar se framför mig en brinnande eld som tar min rädsla/ångest och upplöser den, transformerar den till lysande vit ljus, det förvandlas till lysande stjärnor... Ja, så brukar jag hålla på...

Utsikt från mitt andra fönster, här är man omgiven av stora Highways, it is America.

Sitter på kära Starbucks med mitt gröna te, det är snart nio på kvällen. Vi har inte ännu fått internet i lägenheten som vi blev lovade idag, men troligtvis, förhoppningsvis får vi det imorgon. Känns så skönt att slippa hotell. Vi bor kvar i samma område, eftersom det är nära till kliniken och det finns mataffär, cafeér, trevligt, och mycket annat. Praktiskt.

Här kommer bilder från Flora & Muse och deras caféavdelning där de också har blommor, men det är kvällstid så det är lite utplockat med blommor, så får ta bild dagtid någongång också då det är fler blommor och ljusare från solen som skiner in. Nu vill inte datorn riktigt sätta in några bilder... hmmm! Ja, nu ville den äntligen!!!!

Annars är det så bra att ha lite bilder så att all text inte går ihop som en enda stor klump... Jag, gör alltid mellanrum när jag skriver, men sedan när jag trycker på publicera så skrivs allt ihop. Och "teknisk" som jag är, har jag inte lyckats klura ut varför texten gör så. Därför är det så bra med lite bilder, så det blir enklare för er att läsa. Nu dags att gå hemåt, har varit en lång dag,...egentligen så har skulle jag gärna sitta en stund till, men redan sent. Så vi ses imorgon, mina fina underbara vänner!

Sköt om er och tack för så fina mejl idag på facebook!

Lots of love,

från

Jessika

- Oprah for Nobel Peace Price -

Allmänt

Kommentera

01 Mar

06:04

Naturens helande kraft

0kommentarer

Aspiration is real prayer; it is a constant raising of ourselves from day to day, trying each day to go a little higher towards the god within. This means harmony, inner harmony, peace.

- G. de Purucker -

Hej mina fina vänner!

Är på Burzynskikliniken, sitter och får medicin in i blodet. Fick lite annan medicin i blodet innan, en som skall förhindra allergiska reaktioner... den gör att jag känner det som om jag precis druckit två glas vin.. jag som inte dricker vin, so you never know maybe my alter ego Ms Charles turns up, ha ha! Sasha brukar skämta med mig att jag har ett alter ego, Ms Charles, eftersom mitt flicknamn är Kaarle, finska varianten av Karl, Charles på engelska... Ms Charles har lila hår och stora solglasögon, hon har väldigt speciell personlighet... ja, the story goes on, hon släpper loss...Som jag sa får jag inte dricka alkohol överhuvudtaget efter att jag bivit diagnoistiserad med tumör i hjärnan. Har ej druckit mycket sedan jag fått barnen överhuvudtaget, verkar alltid varit gravid eller ammat under så lång period. men egentligen saknar jag inte alkohol alls, tycker inte ens om det mesta, inget alls egentligen, men ett glas rött torrt vin har jag inget emot då och då.

Så kära mina Moskvavänner, det är anledningen till att jag aldrig drack lite vin på våra så trevliga träffar, till exempel vår bokklubb som urartade :-) från Jane Austen book club till en vanlig bokklubb, (det visade sig att vi bara var två som älskade Jane Austen.) vilket inte var fel heller. Vi hade så mycket kul! Tack för alla roliga minnen mina underbara vänner i Moskva. Love you, love you all! Två av mina fina vänner i Moskva visste om anledningen till varför jag ej tog mig ett glas vin med resten av gänget, men kände mig inte redo att berätta för alla vid den tidpunkten. Hade mycket att bearbeta själv då, och det skulle ha känts jobbigt trodde jag då med att alla visste om det, och kanske frågade mig om hur jag mådde. Nu känner jag mig redo, att öppna mig, ja annars hade jag inte startat denna blogg. Så nu gör jag precis tvärtemot, jag öppnar mig, och försöker göra det på ett så ärligt och öppet sätt som jag kan, men kanske än så länge med lite vingliga steg ibland. Är så van att vara stängd, på så många sätt... men lär mig och det känns sååå befriande, men det kan vara överväldigande ibland, både på ett tufft sätt, som i helgen, och härligt sätt när den stora inspirationen överväldigar mig.

(Sitter och gör min infusion i blodet. Som mina vänner märker ser mina kinder mer runda ut än vanligt, jag kallar det för mina hamsterkinder, det beror på kortison som jag fortfarande äter, men dosen har minskat, och skall minskas succesivt, tack och lov...)

Dricker lite te, som Sasha så snällt köpt åt mig i caféterian här, och äter på mitt äpple, och nötter, måste ta det till en av mina "vanliga" mediciner. Skriver med pekfingervalsen, har vänstra armen upptagen, får ej böja den annars börjar det pipa. En liten söt flicka, kanske sex år, vilar i en fåtölj i närheten, hon behandlas för någon cancer/tumör. Mamman sitter bredvid, pappan gick iväg för att tala med läkare tror jag, nu är han tillbaka. Känner så starkt för den lilla flickan, och föräldrarna. Lilla vännen, mina ögon tåras, lilla söta fina flicka. Sänder henne all Ljus och Kärlek! Ber för henne och för hennes föräldrar!

Är tillbaka på hotellet. Det gick fortare än jag trodde, själva infusion, tog ca en och en halv timme, men allt som allt satt jag nog där två och en halv timme eller tre, med blodprov och väntan på att få resultat av blodprov och allt annat klart innan vi började. Men det går så bra, fåtöljerna är jättesköna, det går att fälla upp benen också, viket jag gjorde senare. En annan sak som jag tycker så mycket om här på kliniken, men fick veta att det tydligen är ganska vanligt på andra sjukhus också, är att sköterskorna har olika färger på sina kläder, så dem som behandlade oss i rummet hade olika färger på sina kläder, allt från lila, min favorit såklart!, rosa, ljusgrön, mörkblå, ljusblå, röd...Känns så mycket gladare, det gör mig gladare bara att se dem. Färger är helande tror jag. För mycket vit, kan kännas sterilt eller hur! Vore det inte något för svensk sjukvård att ta efter? Eller hur? Jag tror de som jobbade inom sjukvården skulle tycka det vore roligare, gladare med mer färg.

Minns min första natt på sjukhuset i Sverige, efter mitt första epeleptiska anfall, när min tumör upptäcktes. Det jag drömde om i detta sterila rum med apparater, var en vacker trädgård med blommor. Det kom till mig så starkt! Har aldrig känt så förut. Det var som om något i mitt inre talade till mig att det är helande! Har alltid älskat blommor, träd och naturen mer efter denna händelse. Det talar till mitt inre på ett annat sätt. Förut var det mer som, att ja ett träd är ett träd, blommor är vackra, men kanske det var en förståelse mer på en intellektuell nivå. Nu måste jag nästan lukta på alla blommor jag går förbi... ja, kanske inte, men ofta vill jag det, men jag har blivit lite av en Ferdinand. Så det ser jag som något positivt i allt det hela.

Minns också att min kära pappa åkte efter mig, med bilen till sjukhuset, jag åkte med ambulans, vi var uppe i norr och hälsade på mina föräldrar. (Min kära man Gena hade just åkt till Moskva, den dagen, han hade varit med mig och barnen uppe i norr en vecka, och fick beskedet precis när han landat i Moskva om det som hänt mig, så det första han gjorde var att vända och åka tillbaka, Moskva-Sthlm-Luleå samma väg, och till Kalix där jag låg inlagd... Älskade min Gena) Men min fina pappa var med mig på sjukhuset när jag fick beskedet att de enligt röntgenbilderna hittat något i min hjärna, som såg ut som en tumör.. (Sedan tog det ett tag innan jag fick komma till Karolinska i Stockholm där vi bor, och göra riktig Magnetröntgen, fick i princip ta tag i det själv, ringa och pusha på, semestertider som det var...????)Men i alla fall min pappa var med mig, första kvällen på sjukhuset, och det betydde såååå mycket att han sa att allt kommer att bli bra, han var väldigt lugn och positiv, eftersom för mig var det som en dödsdom, jag det var fruktansvärt..., men att han sa dem orden och höll mig i handen betydde mer än någon kan ana. Tack kära fina underbara pappa, jag älskar dig så mycket! Vill bara med denna berättelse, visa hur mycket det hjälper med positivt stöd till någon som är sjuk, det betyder såå mycket mer än ni kanske anar. Det gör en enorm enorm skillnad! Så tack också alla ni som hjälper mig med så många uppmuntrande ord, böner och ljusa tankar och kärlek och värme, det hjälper mig så mycket så mycket! Mer än ni anar. Ni är underbara! All min kärlek till er alla!

Lyssnar till min Mozart, nu när jag skriver! Så vackert!

(The Japanese Garden)

Ville egentligen sätta in en bild på de vackra blommor de har på Flora & Muse, på deras caféavdelning, men hittar inte sladden av någon anledning... tog bilder idag när vi åt middag där som vanligt. Men får visa bilderna imorgon.

Imorgon flyttar vi äntligen in till en liten lägenhet här.... Jippi! Eget kök! Skall åka och köpa indiska kryddor imorgon, så det lär bli indisk mat imorgon! Ser fram emot det. Vi kommer att vara kvar här i en månad till, så det är mycket bättre såklart att bo billigare i lägenhet, och ha eget kök... och sedan måste jag komma tillbaka hit till Houston, troligtvis efter en månad eller några veckor, efter att jag varit hemma och pussat och kramat mina älskade barn i massor, och min älskade man. Ja, det är så det ser ut för mig i livet nu. Får göra det här för framtiden, så tänker jag, även om det är svårt att vara borta från mina älskade barn speciellt eftersom jag inte är van att vara borta från dem så länge. Tidigare har jag inte lämnat dem mer än en eller två dagar, knappt... ja, jag har varit en riktig hönsmamma, som man brukar kalla det. Hållit dem riktigt nära mig. Mina älskade underbara! Skall ringa dem imorgon älskade mina. När jag mådde dåligt i helgen så klarade jag inte av ens att ringa dem, så är det tyvärr...Men vi skall försöka skypa snart. När de kommer tillbaka från Norrland, pojkarna.

(Oprah presenterar pris på Oscargalan, och ja... Colin Firth vann!!! Jippi!)

Dags att vila lite, se lite dvd, och läsa några rader, vaknar ofta med lampan tänd mitt i natten, dålig vana...

Kärlek till er alla mina vänner!

Kraaaam!

Jessika

- Oprah for Nobel Peace Price -

Allmänt

Kommentera

28 Feb

03:47

the river of life

0kommentarer

If you leave the pool, you have dug for yourself

and go out to the river of life, then life has an

astonishing way of taking care of you.

Because then there is no taking care on your part.

- Krishnamurti -

Hej mina vänner!

Sitter på Barnes & Nobles, fullsatt redan på Starbucks, så sitter längre bak omgiven av böcker, love it, där folk bara kan sitta och läsa, verkar vara en liten diskussionsgrupp, om andra världskriget en bit framför mig. En grupp äldre människor har en ganska livlig diskussion, verkar handla både om religionens roll i det som hände under andra världskiget i Tyskland, och vanligt folks ansvar. Annars sitter det människor runtomkring som läser och skriver på sina laptops. Skall gå hem om en stund och påbörja den stora kvällen, tonight is the Oscar Night! Så många amerikaner bunkrar upp med god mat och chips och annat gott just ikväll... så det tänkte vi också göra. Vi skall, "order in" från hotellet, det blir min vanliga lax med grillade grönsaker, som jag beställt några gånger, men den är god. Ingen chips för mig. Håller mig till äpple och almond nötter. Blir bra! :-)

Imorgon skall jag ha min tredje blodinfusion. Den kommer att bli lite längre tidsmässigt. Har dem varannan vecka. Kanske ca tre timmar, tidigare har det varit ca en och en halv timme, för mängden av den medicin de för in i blodet var mindre. Imorgon inför de 800 mg.Tänk på mig imorgon:-)... Det de gör är som jag förstår det, är att genom denna medicin hindra candercellerna från att få föda. Denna medicin har varit godkänd i ca ett halvår som jag förstår. Vi är flera som sitter där i väldigt sköna skinfåtöljer, lätt att somna. Jag hade med min ipod sist, den har jag i och för sig alltid med mig. Och lyssnade på gregoriansk musik. Har också alla Friends avsnitt inspelade om jag vill skratta lite... Och det finns Oprah, Eckhart Tolle, you name it...

(Det som ligger på min sängbord... förutom det jag gömde undan för bilden, såklart... Texten säger, på bokmärket; A joyful heart is good medicin" Proverbs 17:22, Ordspråksboken. Armandet fick jag när vi reste till Tibet i somras, av våran så fina guide, Sabrina, hennes engelska namn, det representerar Longevity. Ängeln har jag fått av min underbara vän Kristina, tack så mycket, har den med mig, ikonen fick jag av en annan fin och god vän Larissa.)

Har haft en liten tuff dag idag, en hel del ångest om jag skall vara ärlig, som beror på rädsla, som som kommer upp om jag tillåter tankarna att sätta igång, de är som ostyriga apor som hoppar runt i min hjärna och har en egen vilja...så jag har läst en hel del av mina inpspirerande andliga texter, behöver sånt idag, så mycket! Andligt upplyftande, så att jag håller mig själv starkare! In God do I trust! Har också gjort mina affirmationer... Även sett på lite dvd, något att koppla av med och skratta lite... ja, har hunnit med en hel del, förutom att äta frukost, inte på hotellrummet idag, på söndagar slår vi på stort och går till vår favoritrestaurang Flora & Muse och äter frukost. Och sedan åt vi lunch på ett italienskt ställe. Åt en väldigt god kycklingsallad, med cranberries i, och olivolja som jag alltid ber om, och såklart massor med grönsaker.

Verkar vara en intressant diskussion som dem har här bredvid mig om andra världskriget,... hör att det är en äldre man som verkar komma från ett östeuropeiskt land ursprungligen, som är med i diskussionen, kanske har han varit med och upplevt saker som ung eller som barn.

(Sasha provar en chokladsmoothie på det nyöppade " Yogurt & Smoothies" bredvid vårt hotell på väg hem från lunch.)

Dags att gå hemåt till hotellet. Oscars is waiting... fortsätter lite senare....kram! Känns skönt att skriva, får mig att tänka på annat än min ångest... älskar att skriva.

Hemma igen på hotellrummet, vi ser på stjärnorna som går på röda mattan, och väntar på vår mat från hotellets restaurang. Trevligt! Sasha köpte t o m lite sk hälsosamma chips till mig utan salt. Kanske tar några stycken. Nu när jag har ångest som kommer upp då och då, så får jag ångest över en sådan sak att äta något kanske lite onyttigt... får se hur jag gör, först maten, sedan kanske fem sex chips bitar. Nyss intervju med min kära Colin Firth som är nominerad för "The Kings Speech", den går på biografen här i området, så vi kanske går och ser den... dem har allting här i området. Många tror att Colin Firth vinner. Heja Heja! Säger det även om jag inte sett filmen. Roligt att se de vackra stjärnorna gå på röda mattan faktiskt, både äldre och yngre stjärnor. Kul att se allt första gången live, får se om jag håller ut hela kvällen dock..Enda är att det är såååå mycket reklam som avbryter hela tiden...!!!!

(Sasha med sin färdiga smoothie, med lite goda bär, själv tog jag lite gott grönt havtornste och två små bitar mörk choklad, 70 procent, även om min ångest gjorde mig lite tveksam, men för mycket chocoholic för att avstå, strax efter på hotellet, får bara äta lite choklad, om jag gör det efter lunch eller middag.)

Roligt med Oscars, nu är det prisutdelning, så mycket mindre reklam, thank God!... Vi har ätit god mat, så jag har tagit lite paus... men det är bara början...får se hur länge vi håller ut...

Evelyne vill tacka dig så mycket för kommentarerna igår, som jag fick. Så tacksam för dem, och allt fint och tänkvärt du skrev, tack min fina vän, hoppas vi kan ses någongång snart!. Också så roligt att få kommentarer här på bloggen.

Idag har varit en lugn dag men ganska tuff, nu känns det bättre... men när ångesten är igång känns det som om man är i mörkare regioner, som om man vill försvinna från sin kropp.. samtidigt känner jag blandat så mycket inspiration, att skriva att göra så mycket kreativt. Det finns mycket i asken som öppnas... får skriva mer om det senare. Har nog inte kraften nu. Citatet ovan tycker jag är så vackert... Det känns som att det handlar om att lära sig att inte kämpa emot, som Eckhart Tolle säger: What you Fight You Strenghten. och What you Resist Persists. Ska fortsätta se på Oscars nu...:-)

Sköt om er kära fina ni!

Mycket kärlek till er alla!

Jessika

Oprah for Nobel Peace Price

Allmänt

Kommentera

27 Feb

04:12

Expect a Miracle

0kommentarer

Let your heart expand with the divine energies latent within it...

...love forgives all things, and the reason that it does so is because it sympathizes, it understands. Understanding brings insight.

- Purucker -

Hej kära vänner!

Sitter på mitt Starbucks/Barnes&Nobles. Lördagskväll, mycket folk. So what´s up folks, young people, is it study night??? Men trivs verkligen här, mycket eller lite folk. Är omgiven av mina böcker... Idag ringde min kära underbara man Gena, från Moskva, han satt med mina Moskva tjejkompisar och deras män, och hade högtalarspeakern på så jag kunde prata med dem. Känndes sååå bra, blev så glad! Tack kära fina ni! Kristina, Malin och Jenny och era fina män, och min Gena. Så glad att Gena träffade er idag, att han tog lite ledigt från allt sitt jobb... det behöver han. Så dra honom gärna fler gånger från jobb för att träffa er! Love you love you with all my heart! Så glad att höra era röster tillsammans! Ni är bäst!:-)

Idag lite senare, så kom min "objudna" gäst på besök igen... Jag jobbade med övningar, hade vilat lite, men bestämde mig för att skriva, för att se mig själv, som den tonåring jag skulle velat vara, även senare i livet, en ljusare variant... Och brukar visualisera ljus i min hjärna, i alla mina celler, hur dem helas... men nu kunde jag bara se, det svarta, min tumör, så jag bestämde mig för att gå in där i det mörka, kände mig lugn, och bestämde mig för att fråga mig vad vill du mig egentligen... och det tog bara några sekunder så översköljdes jag av en sådan rädsla som direkt övergick i en väldigt stark panik attack, kände att jag behövde Sashas hjälp för det var starkare än på länge... han kom direkt, och kramade om mig, och det lugnade sig först, men sedan fick jag panik igen, att det skulle övergå i epeleptiskt anfall ryckningarna ökade och det tog en bra stund att lugna ner sig, har dålig koll själv på hur länge det tog, kände även väldigt kort att min vänstra arm började böja sig. Ja, det var en riktig uppskakande upplevelse... tog en bra stund sedan att lugna ner mig. Tog mina tabletter som jag tar när jag får epeleptiska anfall. Men själva ryckningarna gick över nästan innan jag tog tabletterna... men kände mig uppskakad en bra stund efter. Så tabletterna gjorde väl sitt till för att få mig lugn efteråt. Men vi satt länge och andades lugnt, och gjorde Aum, det hjälper mig mycket, gör kroppen lugn. Sasha fick mig också att vända på hela situationen att se det positiva i det som händer med mig. Och fick mig att skratta också. Det i sig helande. Tack Sasha, You are a Blessing!

Har skrivit en hel del sedan, visualiserat en starkare gladare och mer kreativ Jessika. En Jessika som inte stängde in sin kreativitet i den lilla lådan på grund av denna starka rädsla... Har kännts väldigt bra! Skrivandet hjälper mig mycket! Men måste tids nog ta tag i det mörka...Men nu jobbar jag med ljusa visualiseringar!

Tack så mycket för de kommentarer jag fått, (vore så roligt att hinna se dig här min fina vän Evelina, men vi åker nog precis innan du kommer) känns allltid så roligt att få kommentarer, tack du också som var anonym. Betyder mycket! Vill säga att själklart så är jag inte samma blyga Jessika som jag var i tonåren, utan jag har förändrats, blivit starkare, mer framåt, speciellt efter att jag fått barn. En inre kraft vaknar när man får barn tror jag, man blir lite av en tigrinna, så känner jag. Men de gamla inbyggda tankarna har legat kvar, tydligen väldigt starkt i mig och blockerat min inre kreativitet.. Och vi har alla fått en kreativitet från det Högre, från Gud, en inre talang som det är meningen att vi skall använda tror jag, som vi alla har fått som en gåva att uttrycka! Och jag känner väldigt starkt att jag måste uttrycka den, min inre inspiration. Och än så länge har dem legat i dvala, blockerade... Nu är det som en vulkan som är redo att explodera. Nu sedan i september är det verkligen som att öppna Pandoras ask, efter att vi har börjat jobba, min kropp måste lära sig att hantera det. Och i dag kom jag igen, ännu starkare än förut i kontakt med något som jag idag inte riktigt kunde hantera, denna starka rädsla. Men konstigt nog kan jag säga att jag är tacksam för att allt det här händer mig. Det finns ingen annan väg. There is no way back!

Måste sluta för ikväll!

Igen, tack alla ni fina vänner och och familj att ni finns i mitt liv. Älskar er av hela mitt hjärta!

Jessika

Ps. Sasha, kom just från musikavdelningen, han har köpt Bach och Mozart, och Rachmaninov sååå nu blir det underbar musik de närmsta dagarna.

- Oprah for Nobel Peace Price -

Allmänt

Kommentera

26 Feb

20:07

Imagination

3kommentarer

The World of reality has its limits; the world of imagination is boundless.

- Jean-Jacques Rousseau -

Imagination is more important than knowledge

- Albert Einstein -

Hej mina fina vänner därute!

Idag vill jag börja min blogg med att tipsa om en god doft, den Eau de toilette som jag bär; här får ni se....

Till alla tjejer därute och kvinnor, det är Promesse Cacharel. Nästan varje dag, utan att jag överdriver, är förvånad själv, så säger kvinnor till mig, sköterskor på kliniken, några flera gånger, senast igår vår servitris på Flora&Muse; oh, you always smell so good! Så ville hon veta vilken parfym jag hade. Har fått den av en av mina underbara vänner, och älskar den själv. Doften är väldigt lätt och vårig tycker jag. Och i bakgrunden ser ni min lila väska som jag köpte här på Coach, älskar färgen lila just nu, så den kändes så rätt! (tack min fina Kristina för tips om märket Coach, I love it) Min andra väska gick sönder. Så den är inlämnad på lagning, också märket Coach. Den var lite mindre och den höll väl inte för trycket av alla mina mediciner och vattenflaska, och snacks, små anteckningsböcker, pennor, ipod, två mobiltelefoner, amerikanska och svenska...ja allt som jag går omkring och bär på. Mycket är det medicinerna, och vattenflaska, och måste alltid ha med mig något litet att äta, som jag tar till en av medicinerna, som jag tar fyra gånger om dagen. Så har alltid med mig en påse med almondnötter... och ibland ett äpple. Men måste erkänna att jag alltid har haft mycket i mina väskor... Så det är väl symboliskt för att jag går omkring och bär på för mycket i livet...? Förhoppningen är att jag skall bära på mindre både i mina väskor och i hemmet, när jag är färdig med den här resan som jag gör nu, har för mycket grejer och saker hemma.... vill så rensa, mera feng shui!. Är så tacksam för min syster Susanne som hjälpt mig så mycket under hösten och nu med att börja rensa, så skönt! In för mera rymd/space.

Har kommit upp mycket tankar och känslor om min barndom. Mycket glada minnen. Men också om den omgivning som vi växte upp i där "Ei se Kannatte"/Det är ingen idé så närvarande. Kanske inte så uttalat i ord. Inte i familjen. Men den fanns där ändå i generna kanske, outtalat runt omkring... Känner att det har släkt så mycket av kreativitet och fantasin, som citaten handlar om ovan från Einstein och Rousseau.. Mer om det senare tror jag. Måste utforska det här känner jag. Men skall iväg på lunch alldeles strax så får fortsätta senare.

Mycket kärlek till er alla!

Jessika

Oprah for Nobel Peace Price

Allmänt

Kommentera

26 Feb

03:04

The Man in the Mirror

1kommentarer

-I'm Starting With The Man In The Mirror
I'm Asking Him To Change His Ways
And No Message Could Have Been Any Clearer
If You Wanna Make The World A Better Place
Take A Look At Yourself, And Then Make A Change -

Michael Jackson

Gokväll mina kära fina vänner!

Igen, sitter jag här på mitt kära Starbucks, väldigt lugn kväll, ännu lugnare än igår, fredagkväll, så det är väl inte direkt "study night"". Känns skönt! Dricker mitt gröna te, tog några chokladbitar.... igen! Chokoholic som jag egentligen är. Idag har varit en vacker dag, solen sken, och det var som en riktig fin svensk sommardag. Underbart! Vi åkte en sväng till gallerian, The Mall, i närheten, köpte lego till mina älskade killar och till deras fina kusin som också är med dem däruppe. Det blev Harry Potter lego, dags att prova något annat än Star Wars, min äldsta har redan sagt att det räcker nu med Star Wars. Min lilla prinsessa fick en barbie med rosa kläder, allt skall ju vara rosa. När jag frågade henne vad hon önskade sig så sa hon bara; Mamma jag önskar mig någonting rosa! Ja, så det får bli en barbie med rosa glittrande kläder, med några extra outfits också. Det blev en snabbvisit till gallerian, sedan åkte vi hem. Kände att jag behövde vila. Promenaden fick bli nu ikväll, men hann vara ute i det vackra vädret en stund på dagen också. Försöker ta minst en promenad varje dag, viktigt känner jag och även enligt läkarna.

(En bild på min nyttiga frukost, brukar avsluta med ett kokt ägg också, och lite grönt te.)

På förmiddagen så kom min kära vän på besök igen... en ångest attack. Det hände när jag låg och vilade lite, och då kommer den välbekanta rädslan över mig, nu var det, tänk om jag får en ångest attack... ja, bara en sådan tanke kan ju starta en, och det gjorde det denna gång. Jobbade med att tala till mig själv att allt är bra, att jag klarar av det, sa mina affirmationer, andades, men det kom över mig i alla fall, så kände att jag behövde Sashas hjälp när ryckningar kom i min vänstra kind, så jag knackade på hos honom, (han bor i anslutande rum) så han kom direkt och kramade om mig, och redan lite innan så hade det börjat gå över, men kände ett lugn från honom som nog gjorde att jag lugnade ner mig fortare. Vet alltid att det går över, men det finns alltid en rädsla att det skall övergå till epeleptiskt anfall, eftersom ryckningarna liknar avslutningen av ett epeleptiskt anfall. Så förstår att både det inre och det fysiska är såå sammankopplat. Känner det så starkt inom mig, redan från början, så visste jag. Redan när jag för över två år sedan blev diagnostiserad med att jag hade hjärntumör så visste jag intuitivt att det handlade om något mer, jag visste i mitt inre vad det handlade om. Jag kände det. Och jag försökte jobba med det på mitt sätt, men tack och lov så har jag nu fått hjälp både medicinskt, som känns rätt, och Sasha som hjälper mig. Tack Tack Tack! Säger jag varje dag till det Högre!

När vi sedan satt tillsammans och pratade igenom vad som hade hänt så kände jag väldigt starkt att det var gårdagens tanke som hade kommit på besök igen; jag klarar inte det här, jag är för svag, när jag låg i sängen. Så det är jobb, jobb, jobb att fortsätta med att vända på den tanken. Att fortsätta tala till min tonåring, att ge henne kärlek och förlåtelse för att hon dömde sig själv så mycket, att hon kallade sig själv för svag, och att hon fortfarande gör det. Känner också att den här tanken som jag har som varit så ingrodd i mig är så kopplad till; det är ingen ide att försöka. Det hör ihop. Det är ingen ide att försöka, för jag klarar inte av det, jag är för svag. Så känns det! En känsla av att ha gett upp. Men känner mig nu ändå så hoppfull! För äntligen har jag börjat jobba med det här, så allt som händer mig nu är en Välsignelse! En Blessing! Så tackar det Högre! Tackar Gud!

Tack så mycket för de meddelanden jag fått från er fina vänner på facebook med så mycket uppmuntran! Betyder så mycket! Mer än ni anar! Alla meddelanden betyder så mycket, även dem här på bloggen som jag också är tacksam för! Tack så mycket underbara vänner! :-) Jag kanske inte alltid svarar på en gång, idag känner jag att jag inte har orkat så mycket på grund av det som hände, det är mycket som händer och processas både i kropp och själ tror jag, som gör att jag blir trött. Åkte faktiskt till gallerian för att komma ut lite, för att "refocus my attention" som Sasha kallar det, göra något annat. Det kändes bra, men sedan kände jag att det var dags att åka hem och vila... Försökte se en film, men somnade för andra gången till den... egentligen inget fel på filmen (Adrian från Sex and the City, är med i den så det borde inte vara något fel, ha ha!), men det var bra att sova.

(Jag, framför vårat hotell, som vi snart flyttar ut från. Längtar sååå efter eget kök.)

Dagens citat är från en sång som jag älskar av Michael Jackson. (Michael Jackson var min stora idol när jag var 14-15 år, kunde hela Thriller albumet utantill, som min vän Anna hade spelat in åt mig och skickat till mig). Det var min fina svägerska och syster Natasha (min mans lillasyster) som skickade citatet från sången till mig igår. Så ville bara dela med mig av den till er. Tack fina älskade Natasha för dina uppmuntrande mejl, betyder sååå mycket! Love you love you! Är så tacksam att vara omgiven av så många fina vänner och alla i min släkt. Min älskade syster och bror, och era familjer, också som jag känner så mycket värme och kärlek från. Ja, er alla! Mamma, pappa, min mans föräldrar, min älskade underbara man, och alla vänner! Såååå tacksam för allt och er alla från mitt hjärta :-)!

En av mina fina vänner skrev till mig nu på fb, att hon saknar Starbucksligan från Moskva, ja det gör jag också. Så tacksam för alla fina vänner jag fått i Moskva! Vi får göra en reunion någongång. Vi får bara bestämma var någonstans! Från mitt hjärta love you all!

Dags att avsluta för idag, inte så många kvar här på Starbucks. Stängs om en timme, öppet till 10 varje kväll. Som jag sa, I love America! Älskar att sitta här.

Love you all!:-) Sköt om er!

Jessika

- Oprah for Nobel Peace Price -

Allmänt

Kommentera

25 Feb

06:35

Expect a Miracle

0kommentarer

Anger is like drinking poison

And expecting the other person to die

- A Buddhistic saying -

Hej kära vänner!

Sitter igen på Starbucks här på Barnes & Nobles, och skriver en stund. Lugnare än vanligt här. Har mitt gröna te, och skall faktiskt avnjuta två små bitar 72 procentig mörk choklad...mmmm. Vi åt middag på vårt Flora&Muse, har faktiskt inte varit där på två dagar, behövde en liten paus, även om maten är super och vi verkligen tycker om stället...ser så fram emot hemlagad mat. Det kommer att bli mycket indisk mat. Sasha lagar gå god indisk mat och jag älskar kryddorna som faktiskt är väldigt nyttiga för mig nu, spiskummin, cayenne peppar, turmic.... ( kommer inte på sv översättningen)... turmic är speciellt nyttigt för mig nu.

Ringde min kära mamma idag på förmiddagen, ja eftermiddag i Sverige (Sju timmars skillnad). De var på väg till Tornedalen, morfar hämtade dem, mina pojkar och och kusinen tillsammans med mormor i Luleå, och nu var de redan i Kalix, allt hade gått bra. Men mottagningen var dålig så skulle ringa senare... men tiden gick så ringer i morgon istället. Är så glad att mina pojkar med kusinen, är med älskade mormor och morfar uppe i norr... Känns bra! :-)

Sedan vi började jobba med mina känslor, öppnandet av den stängda boxen, asken, lådan... Vi började i september, under vårt första besök här i Houston, stannade då en månad här. Sedan har vi fortsatt under hela hösten, även hemma i Sverige. Sedan vi började så har jag känt att även mitt hjärta har börjat öppnats... det är som att jag kan uttrycka mer av den kärlek som också varit inlåst i den lilla lådan, som jag själv varit inlåst i, i så många år. Fortfarande jobb att ta sig ur den.

Mina stenar som jag tycker om att bara hålla. Och blåbär som för mig tillbaka till barndomens skogar hemma.

Har haft ett komplicerat förhållande till min kära hembygd, mycket på grund av min tonårstid, kanske många som känner igen sig. Det har alltid varit med blandade känslor som jag kommit hem, en blandad hat/kärlek.. ilska kanske. Nu kan jag med hela mitt hjärta säga att jag älskar Tornedalen, den vackra naturen, ja ibland nästan magiska naturen, jag älskar mina underbara föräldrar, det har jag alltid gjort, men nu kan jag uttrycka det mer, säga det. Och jag känner mycket tacksamhet och värme till så många människor i min uppväxt som gav mig så mycket, alla dessa tanter och farbröder, som vi barn kunde gå in till och sitta och prata en stund med, få lite fika, saft och bulla.., farmor och farfar, gamla moster Elise, och hela byn var som en stor lekplats för oss barn, kompisar i alla åldrar, söndagsskolan, att kunna få gå i en gammal fin röd träskola, med fröknarna och magistern, den gamla rektorn, prästen som kom varje fredag, biblioteket i byn som fortfarande fanns kvar,.. ja det finns mycket...

Samtidigt gör öppnandet av den så kallade lådan och av mina känslor att jag måste se saker ur ett ärligt och sant perspektiv...

Så idag gjorde vi "The Work", som jag berättat tidigare om, kände att det var dags och att jag behövde det. Jag trodde att jag igen behövde jobba med tanken som återkommer i mitt liv; det är ingen ide.. Istället kom det något annat. Det var när vi åt lunch och jag via telefon behövde ta hand om några praktiska saker i Sverige... då kom det, känslan, en våg... som nästan gav mig en ångest attack.. men började andas och frågade mig själv, vad ligger bakom denna rädsla, och då kom tanken; jag klarar inte det här, jag är för svag. Den kom även senare under dagen, när jag låg och vilade på hotellet, såg framför mig att tumören var borta och jag ett levde ett bra liv med mina barn och min man, med min familj, men då kom en stor rädsla över mig igen, och direkt tanken, jag klarar inte det här, jag är för svag. Så jag kände starkt att jag måste jobba med det här.

Andra sidan av mina stenar:-)

Så lite senare, strax efter The Oprah Show, såklart, got to see that! (Dagens citat kommer faktiskt från hennes show)...så satte vi oss ner, jag och Sasha. Vi pratade och jag skrev, och sedan kom vi tillsammans fram till påståendet/tanken som kändes väldigt rätt för mig, för det är så jag kände mig som tonåring, känslan är fortfarande väldigt kopplat till den tiden; Jag är för svag för att leva ett fullvärdigt liv! När vi kom till frågan; hur känner jag när jag tror på den tanken så kom dessa känslor upp: jag känner att jag vill gömma mig (ja, det gjorde jag i mitt rum, och på många andra sätt), jag känner stor smärta, jag är så ledsen och arg för att jag inte är sann mot mig själv... att jag gömmer mig själv, jag är sååå arg på mig själv för att jag är så svag... osv...

Detta tankesätt är tyvärr något som jag fortsatt med omedvetet, mer eller mindre i mitt liv... ett sätt av självsabotage ser jag nu.

Och nu har min kära kropp sagt ifrån! Det har byggts på, byggts på. Enough is Enough! Det är intressant att när jag ser min tonåring, ser jag henne alltid sittande i sitt rum, och hon sitter alltid uppe vid min hjärna... Den här bilden har kommit efter allt jobb vi börjat med i september.

Nästa fråga; Hur känner du när du inte tror på den tanken; Jag är för svag för att leva ett fullvärdigt liv. Att inte tro på tanken suddar ut den helt, den finns inte, Det är som att ta bort ett mörkt moln som hindrar dig från att se klart, och från att leva ett fullvärdigt liv.

Det som kom till mig när jag svarade på frågan var; Jag är glad, Jag litar till min inre Styrka, till det Högre. Jag uttrycker mitt Sanna Jag. Jag är mitt autentiska Jag. Jag skrattar mer. Jag är kreativ i livet. Jag skriver. Jag ser andra människor. Jag har mer medkänsla för andra människor. Jag använder min kreativitet...osv

Det är så befriande att se sig själv utan den här tanken, det är som att en tyngd lyfts från mig fysiskt, jag blir lättare både till kropp och själ. Tacksam tacksam att kunna göra det här jobbet... som fortsätter och fortsätter!

Ja, det här var lite av hur dagen såg ut för mig... Har vilat men även jobbat med det inre...Och hunnit sitta på Starbucks!

Sköt om er kära ni!

Kärlek i massor!

Kraaaam

Jessika

- Oprah for Nobel Peace Price -

Allmänt

Kommentera

24 Feb

04:16

Tea time at Starbucks...

1kommentarer

- Spiritually, we only get to keep what we give away. If I want to be happy. I must give happiness. If I want energy , I must put out energy. If I want to feel forgiven. I must help others feel forgiven... -

- Marianne Williamson -

Godkväll kära fina vänner!

Sitter på mitt Starbucks/Barnes & Nobles. Åt just middag med Sasha, sedan gick vi vidare hit, han gick och handlade och jag sitter här. Idag stor saknad efter mina barn!!! Saknar dem fysiskt, att krama och pussa dem, deras lukt, läsa för dem, bara vara...Men måste vara här för deras skull, för framtiden!!!

Äter faktiskt lite 70 % ekologisk choklad, nu efter middagen med lite grönt te, mmmm, njuter av mina två bitar som jag får ta, dem skall avnjutas sakta... Frågade igen min underbara läkare för tionde gången om jag får äta choklad ibland, speciellt med tanke på den nya medicin jag påbörjat, bland annat infusions via blodet... ska berätta mer om det senare. Hon sa att det var ok, för tionde gången, ja ni ser min oro och ångest för allt... Hon är så fin och bra. Hon är faktiskt ryska, så vi talar ryska till ca 90 procent, eftersom Sasha också är ryss (men han har bott i USA, mest i New York, i 20 år), ibland tar vi det på engelska om det är något jag inte förstår, oftast någon medicinsk term. Det blir många skratt när vi träffas, ja det känns bra. Hon kramar ofta om mig.

Idag när vi kom till kliniken så kände jag mig fortfarande ledsen pga barnen, och då kom vår fina vän Irena (hon jobbar i receptionen), fram till mig och såg direkt att jag såg lite ledsen ut. Why do you have such a sad face today? Frågade hon. Och vi pratade lite och det kändes mycket bättre efteråt, hon kramade om mig flera gånger.

Nu har jag långsamt avnjutit mina två chokladbitar...tacksam för det mmmm! Nu fortsätter jag att njuta av mitt te.

Måste erkänna att idag kom det tvivel och rädslor om att fortsätta min blogg... Gamla mönster som kom i rullning antar jag, vem är jag att blogga så här, rädsla att öppna mig så här för alla, vad håller jag på med egentligen, ont i magen, ont i huvudet... Men pratade med Sasha om det, så fortsätter, för när jag var inne i rädslan så kände jag att jag slutar nu...Det är ingen ide! Ser ni, där kom den tanken som nog förföljt mig hela livet, mer än jag insett och förstått! Men bestämmer mig för att den tanken inte skall vinna över mig! Näven i bordet!!! Basta!!!

Vill också tacka för allas kommentarer, betyder mycket för mig under mina få dagar som ny bloggare. Och tack min fina underbara gamla bästis Anna, dina båda kommentarer idag, på facebook, och här på bloggen, made a difference just idag! LOve you! LOve you! Värmer mitt hjärta! Är så tacksam för er alla mina fina vänner, Ni är en Blessing i mitt liv!

Älskar att sitta här på Starbucks/Barnes & Nobles omgiven av människor som skriver och läser, och att vara omgiven av böcker! När inte min Gena ligger bredvid mig i sängen, eller någon eller alla av våra tre barn så upptas den andra platsen av 5-6 böcker, Oprah magazine, anteckningsböcker, och pennor, så ser livet ut för mig här i USA...

Skönt att avsluta kvällen här på cafe, strax dags att gå hem. Kanske se en rolig film innan sovdags/läsdags...

Love you all!

Jessika

Ps. Marianne Williamson som jag citerar ovanför hittade jag via Oprahs sajt, många av hennes visdomsord har hjälpt mig mycket, det går att ladda ner henne via Oprah, hon har även en egen sajt tror jag. Lliksom tidigare så fortsätter jag min lilla kampanj...

Oprah for Nobel Peace Price

Allmänt

Kommentera

23 Feb

16:40

Living in Lu Lu Land

0kommentarer

- Aspirations towards high and noble things even refine the atoms of our entire constitution -

- Purucker -

Godmorgon!

Precis haft frukost, sitter vid datorn och dricker mitt goda Chinese Night te, och skall snart iväg till psykiatrikern Karen som jag går till här en gång i veckan. Hon känns jättebra, tacksam att ha hittat någon som det känns rätt med. Hon läser Eckhart Tolle, bara en sån sak betyder mycket!

Ville dela med mig en insikt som kom väldigt starkt går när jag skrev mina "morgonsidor" igår på morgonen. Det var att alla dessa föreställningar som jag/man har om sig själv, jag är inte tillräckligt bra på det, jag är rädd för det, jag är .... ja, vad det nu än är... Om vi kan sudda ut dessa tankar ja, säga till oss själva, hur skulle jag vara utan just den tanken, jag är rädd för .... jag är en hemsk människa, jag hatar mig själv... jag kan aldrig göra något rätt... Det kom till mig så mycket starkare än någongång förut; det skulle vara att kunna se livet som det är, att kunna se, verkligen se andra människor som dem verkligen är, och om man kan se dem, så kan man också hjälpa dem och också känna medkänsla. Det skulle vara som att lämna det som Sasha kallar Lu Lu land... Han brukar säga till mig när jag går in i mina rädslor och fantasier, har varit ganska ofta, rädsla för att jag skall få epeleptiskt anfall sista tiden, kan ibland hända några gånger om dagen, kan variera från dag till dag. Don't go to that Lu Lu land brukar han säga... Jag går omkring, allt är bra, och helt plötsligt försvinner jag någon annanstans till en sådan stark rädsla, som egentligen bara är en rädsla, för mig känns det verkligt, men om jag tittar mig omkring, så är ju allting bra, jag promenerar, solen skiner, allt är egentligen bra, men jag försvinner någon annanstans. Hur ofta gör jag inte det med andra saker. Hur ofta lever jag här och nu. Hur ofta lever jag i Lu Lu Land? Känner ockå att jag inte är färdig med gårdagens inlägg.. finns så mycket att skriva, och så många vinklar om allt.. Ja, jag fortsätter senare... Nu måste jag göra mig klar för att komma iväg till psykiatrikern och sedan till Burzinski kliniken efter lunch, för att få resultat av blodprov och tala om hur resten av min behandling ska se ut närmsta månaden.

Kraaaam på er alla och Kärlek!

Jag framför Burzynski kliniken :-)

Jessika

Oprah for Noble Peace Price

Allmänt

Kommentera

Jag är Jessika och går igenom en resa i livet... Välkomna!

vår i luften

vågor som sköljer över oss...

Öppen och Sann

Att släppa taget

Rodeo Night

Movietajm

Barbecue hos vänner.

Min vän Mozart

Tystnaden talar.

Creativity is God´s gift to us

Transforming Dark to Light!

Flyttdag!

Naturens helande kraft

the river of life

Expect a Miracle

Imagination

The Man in the Mirror

Expect a Miracle

Tea time at Starbucks...

Living in Lu Lu Land

Jess

Senaste inläggen

Arkiv