Whenever you are confronted with an opponent,
Conquer him with love.

- Mahatma Gandhi -





Kära vänner...hemma för flera dagar sedan...men dålig på att skriva...sovit och sovit första tiden. Halva dagar, hela dagar...Som jag skrev på facebook, jetlag och ja...auran tar längre tid på sig att hinna i kapp när man reser, den är lite söligare, so to speak... den kommer fram ca tre dagar senare och det märks...känts att jag inte varit helt på plats hela jag...struntar i om man inte får skriva sånt i Sverige (?), placera in mig i ett fack då, ni som vill...vilket det nu blir...hon som tror på auror, bla bla bla... ja, lite lite ? på dåligt humör kanske kanske, eller arg, arg på ja se nedan!!!



...Men nu har jag kommit igång igen, det vill säga vaknat och hela jag är på plats, skulle jag tro?... och så smäller det till igen med den kära dumma vännen!!! excitement, ångesten...men jag struntar i den i dag!?... Grrrr! Sur och irriterad på att den kommer och stör mitt liv, tack å lov mindre nu men varför skall du komma överhuvudtaget. I går kunde jag inte gå och hämta min söta lilla dotter på dagis som jag så gärna ville, hon skulle bli så glad och jag också...och inte kunde jag ta på min härliga polkagrisrandiga regnkappa och lika polkagrisrandiga stövlar för det regnade så det skvalade...
Min polkagrisrandiga utstyrsel...redo för regn...tack bästis Anna för tipset...vi är polkagrisar tillsammans du och jag :-) (ps...och ja, var kan det här måntro vara inköpt...???:-) )
och det hade varit så....jaaa ni veet att gå där i regnet tillsammans henne och plaska i vattnet tillsammans...Arg Arg Arg!!! Och inte kunde jag sitta och skriva som jag ville....har ju så mycket ideér. Allt jag vill göra! Och i dag ville jag gå med både min sjuåring till skolan och min tjej till dagis...men Nej!!! Blä Blä Bläää!

Ja, så känner jag mig nu! Och till råga på allt så ringer postkodlotteriet och stör nu också...alla dessa dumma telefonsamtal med hurtiga glada (ja visst glada, kiss my ...!!!...yta yta...men ok alla måste ha ett jobb, jag skäller inte ut dem, jag var faktiskt trevlig mot honom, men jag sa ifrån!!!...) "just nu har vi en kampanj...går du med i postkodlotteriet just nu, så skickar vi dig ett bäddsett heeeelt grattis! Bara just nu!!!" Jag vill inte vara med i något irriterande postkodlotteri där man måste skrapa lotterna tills fingrarna blöder...suck! Och jag vill inte ha något fult bäddset!!! Sluta ring!!! Måste ut ur detta hus!!! Förlåt vackra hus, som jag älskar...får nog stänga av telefonen, dagarna i ända...men skall ju inte prata i mobil mycket alls utan helst i vanliga telefoner (och inte i bärbara alls!!!) enligt rekommendation... Och Nix hjälper ju inte ett sk..t!!!
Men i förrgår så hade jag så himla trevligt och mysigt med min syster Natasha, min mans lillasyster. Vi satt och lunchade på vårt vanliga ställe i evigheter, ...likadana tröjor hade vi dagen till ära, ha ha! Ja ovetandes hade vi tagit på dem samma dag. :-) Och det var första dagen jag tagit mig ut på riktigt vaknat till
Söta Natasha


Vår goda dessert, jag höll mig dock till de smaskiga bären i skålen...mmm...annars älskar jag denna morotskaka :-)


Här sitter vi systrar...Natti alltid lika fotogenetic...och jag i nya brillor...som min kära vänninna påpekade att jag ser ut som en av Dupontarna, ha ha! Ja, vet ej inte om de glasögonen är jag ännu...:-) Ja i och för sig sa hon att vi båda såg ut som Dupontarna tillsammans (Ni som läst Tintin vet) ...men jag tror att hon fick tankeassociationen via mina svarta brillor :-)


...och trodde då att det skulle vara likadant dan efter...så jag också kunde börja gå med mina barn så ofta som möjligt till skola och dagis...och förhoppningsvis småningom på olika aktiviteter. Kan ju känna mig stressad av mycket folk...Samtidigt som jag känner mig redo att ställa mig på en stor scen och tala ur hjärtat om ja det som det är dags just då och nu att tala om...paradox...!!! Men jag skall strunta i ångesten nu! Kom och ta mig om du vill då? So, what else is new!!!! Trött på dig! Kom...sen är det över efter en stund...Ljuset är starkare! Promenera, kreativitet och skapande...action...saker att göra...så skall det gå tilll!!!

Nu är det kväll...sovit...varit med mina älskade barn...talat med min älskade man Gena som är i Moskva, ja nu flygit till annat europeiskt land...på resande fot...Och jag älskar Dig min Gena bara så du vet Mer Än Hela Universum!
Och i går var det Guds Moders Dag i Ryssland! Och i går invigdes ett kapell med en kopia av den kända Andrej Rublevs ikon "Troitsa", Treenigheten, för människor att komma att besöka. Andrej Rublev levde i slutet av 1300-talet till början av 1400-talet...och just den här ikonen är bland de viktigaste i ryska historien, om inte den viktigaste. Har alltid älskat den ikonen. Och just den Heliga Modern är som ni kanske vet för mig mer än ord....ja, hon är Himlarnas Drottning!
Kapellet med den vackra ikonen "Troitsa".
Godnatt på er kära! Av en mycket gladare Jessika!
Från mitt hjärta så är jag såååå tacksam för såååå mycket i livet! Tack tack tack!


Kärlek


Jessika


Och tack käre Mr. Gandhi för ovanstående citat...det sa mig mycket i dag till mig själv...i förhållande till att betrakta mig själv och min ilska.

If You Only Say One Prayer - Say Thank You!
"Our deepest fear is not that we are inadequate. Our deepest fear is that we are powerful beyond measure. It is our light, not our darkness that most frightens us. We ask ourselves, Who am I to be brilliant, gorgeous, talented, fabulous? Actually, who are you not to be? You are a child of God. Your playing small does not serve the world. There is nothing enlightened about shrinking so that other people won't feel insecure around you. We are all meant to shine, as children do. We were born to make manifest the glory of God that is within us. It's not just in some of us; it's in everyone. And as we let our own light shine, we unconsciously give other people permission to do the same. As we are liberated from our own fear, our presence automatically liberates others."
Marianne Williamson
"Our deepest fear is not that we are inadequate.
Our deepest fear is that we are powerful beyond measure.
It is our light, not our darkness that most frightens us.
We ask ourselves, Who am I to be brilliant, gorgeous, talented, fabulous?
Actually, who are you not to be? You are a child of God.
Your playing small does not serve the world.
There is nothing enlightened about shrinking so that
other people won't feel insecure around you.
We are all meant to shine, as children do.
We were born to make manifest the glory of God that is within us.
It's not just in some of us; it's in everyone.
And as we let our own light shine, we unconsciously
give other people permission to do the same.
As we are liberated from our own fear,
our presence automatically liberates others."

- Marianne Williamson -



Sen kväll här i Paris...eller kanske inte så sent egentligen...men har sovit halva dagen här på hotellrummet...
Vi kom in ganska tidigt med planet i morse, vilket jag inte hade insett, annars hade jag nog varit frestad att åka hem ganska fort. Men faktiskt nog mycket bättre att komma hem utvilad till sina små underbara älsklingar. Sov nog ca två och en halv - tre timmar på planet, och såg två filmer, en okej, ja so so komedi, amerikansk, men sedan såg jag Woody Allens nya, tror jag, håller inte riktigt reda på sånt, men den heter "Midnight in Paris och den var för mig underbar! Älskar också den tiden, 20- talet, 1920-talet, och musiken. Ja, jag njöt av filmen verkligen. Sedan somnade jag. Sasha såg också filmen och tyckte den var helt underbar också. Sedan somnade han till en helt underbar film också som jag såg på vägen till USA; Paradiso, en italiensk film, som inte är ny, för Sasha berättade sedan att han sett den för länge sedan, och han älskar den, så det var inte därför han somnade. Men jag älskade den också. En av skådespelarna, en äldre man, som spelar i Paradiso, spelade Pablo Neruda i filmen Il Postino, en av mina absoluta favoritfilmer...att den här äldre skådespelaren också är lite lik min fina älskade morfar gör ju inte saken värre. :-) Ja kära syskon och kusiner, å mamma och moster såklart, och varför inte morbror uppe i norr också ...nu får ni se filmerna, om ni inte gjort det för att se om ni håller med om att han är lik söte vår morfar :-)
Mörkt och de flesta sover...men jag njuter av "Midnight in Paris"...av Woody Allen
...ett måste hörni :-)


Grannen bredvid mig, Sasha...somnar som vanligt till sin andra film...denna gång vackra filmen Paradiso...
visst är det något speciellt med det vackra italienska språket...det är sååå levande...finner ej ord...
det känns som att vara i Fellinis Amarcordo varje gång jag hör italienska. Det var fullt med italienare i
väntrummet när jag gjorde EKG, i Houston häromdagen och då kändes det så...mmmm! :-)

Nu inser jag att helt plötsligt att klockan är hur mycket som helst...har gjort lite saker emellan...Sasha har hjälpt mig, som vanligt att reda ut varför jag inte hittade senaste dagars bilder som jag ville ladda ner här, och det löste han såklart. Och jag ringde efter mer vatten, måste ju ha mkt vatten för min medicin, och frågade samtidigt hur mycket deras vita badrockar kostade, om det var rimliga priser...ja, han förstod inte vad jag menade så då fick jag visa vad jag menade när han kom upp med vattnet.. och han sa med sin franska accent "well weee nooorrrmallyyy dont sell them buuut youuu caaan haaave uooonne fooorrr freee", Oh, thank you so much sa jag då...that is very nice of you. Så jag sprang efter lite dricks, och hade endast 20 Euro, vilket nog var ganska mycket...så då kom han med två stycken badrockar...ja, min snygga frisyr hjälpte väl också, he he! :-) Ha ha! :-) Så då fick jag ringa Sasha för han måste ju ta en i sin väska, platsen i min resväska är redan sådan att jag får squeese it in....om man säger såå...och han såg på mig med en suck... och sa ngt som liknade.. you are unchangeable :-) men leende samtidigt,...men sedan hjälpte han mig att få reda på bilderna...tack tack och nu är klockan hur mycket som helst och jag som skulle skriva så mycket om allt möjligt hade jag tänkt. Kom saker till mig på planet som jag ville dela med mig av...men det får bli nästa gång. Delar med mig av lite bilder dock...från resan och vår trevliga middag och Sashas underbara cheeses, ostar :-)
Närmar oss Lovely Paris...


Ja, getting closer...



Och den här boken skulle jag ju läsa under resan...men I love this book anyway...



Älskar ni inte min överfyllda väska...och här skall in ett äpple också...men det gick :-)

När vi väl båda sovit så ringdes vi...ja Sasha ringde och väckte mig...och ja jag fick dra mig upp ur sängen...måste ju få i mig middag, det enda jag ätit sedan frukost på planet, ja vi båda...
Så vi gick till hotellets supertrevliga restaurang, med god mat och för Sasha goda ostar...det viktigaste för honom. Jag älskar ostar också, men det får bli nästa år, bara en upplevelse att se honom njuta och leva sig in i dessa ostar, :-)
French cheeeses....mmmmm!
Sasha och ostarna...behövs inga ord...



...Och jag och mitt te...jag bara älskade te påsen...med det lilla lövet :-)



Vacker påse eller hur!  Teaforte.com, var deras hemsida tog vi/jag reda på:-)
Sådant måste jag ju bara få veta som är en teälskare minst sagt...just nu grönt och vitt te.



Ja, ni ser själva...



Sedan dags att hitta till sitt rum i detta "rymdskepp" :-) Och det gick...får se om det går
att sova nu också, redan halv två på natten, hjääälp! Men i Houston minsan bara halv sju på kvällen....


Jag som hade sååå mycket klokt att säga idag/natt :-) men det får bli nästa gång...om jag minns det, ha ha!




Godnatt kära ni! Ps. jag är lite röd i ansiktet...inte på grund av för mycket vin,
I wish, ha ha! De har goda viner här i Frankrike :-) Nej, det är på grund av en ny medicin...en normal reaktion till den medicinen, och kan också bero på jetlag och ja gudarna vet vad...:-)


Tusen kramar till er alla!


Och Kärlek


Jessika


Ps. Tack fina Jenny för din kommentar, och jag tror du skulle passa super i kort hår! Kraaam!



If You Only Say One Prayer - Say Thank You!

Oh, my friend, all that you see of me is just a shell,
and the rest belongs to love.


- Rumi -






Jahapp, då var det dags att dra mot Europa, och kära moderlandet och barnen och la familia! Tjohooo! :-)Har haft pack "frenzia" i två dagar nu, pust...! Så blir det, man har alltid mer än man tror...och ändå tog jag inte med mig så mkt, men hade lämnat kvar lite grejer...tyvärr...och handlat en del, men inte så mkt...kanske lite fler böcker än tänkt, typiskt mig, ja Anna, tack för din kommentar, jag håller med jag borde ha köpförbud av böcker, men Pemberley serien var jag bara tvungen att köpa..ja inte hela såklart, men gick och köpte två böcker till så jag har de tre första delarna...lika bra, har redan börjat läsa den första, så kul att läsa om Mr Darzy och Elizabeth Bennett som gifta :-),  parallellt läser jag Bröderna Karamazov, och ja, jag läser färdigt en Jane Austen bok också, ja sån är jag, fler som känner igen sig :-)?
Vi åt lunch "in the mall", närmsta gallerian, med våra fina vänner Irena, som jobbar på Burzynski Kliniken, och hennes man Janusz. :-)



Irena och Janusz




Och jag håller med kära min Anna, självklart så är det viktigt att få visa känslor, mer än viktigt det är livsnödvändigt, känslorna är här för att de behövs, de vill säga oss något, stänger vi av dem så blir de som en tickande bomb, det vet jag kanske mer än någon tror jag.  Och vi har för lite av känslor i Sverige, spontana känslor, för mycket logik och hjärna, känner jag. Kanske har vi en tickande bomb till och med i Sverige...vad tror ni? Vissa dagar känner jag mig som en femåring, och det känns så härligt, och mer blir det, det bara känner jag :-) Ni kommer snart inte att känna igen mig alls, ni alla kära vänner, ha ha! :-) Hoppas ni gillar det, till det positiva, men det här året har och är en transfomeringsprocess som jag sagt tidigare...det bara är så. Inget liknande jag varit med om någonsin i mitt liv. Och jag är så tacksam för det. Det har öppnat upp mig, så min sjukdom har på det sättet inneburit en Blessing från Universum, Gud, ja Det Högre. Tack Tack Tack alla Gudar och Universum! Det är som att en sluten blomma börjar att öppnas upp och leva! Jag är så tacksam! Och känner sådan levnadsglädje!
Här står jag framför stora varuhuset "Masy´s" för att inhandla lite beställningsinköp, sådant som inte finns i Sverige...och vad kan det vara måntro...:-)



En kaffe och en grön te på Starbucks för att vila lite, fortfarande i gallerian...:-) men sedan drog vi hemåt strax, skööönt! :-) Ute, stekande glada 39 grader :-)



Tack kära bror min Dennis, för att du spelat in Karamazov till mig och på ryska, wow, passar perfekt nu när jag läser den igen efter 20 år, ser så mycket fram emot att se den :-) Kram på dig!



Det här blir ett kort inlägg, för jag måste komma i säng, och hmm... ja, jag är ju som sagt lite hooked på "Gilmore Girls", så måste ju hinna se ett avsnitt innan läggdags. (Den serien du Anna i din kommentar talar om, Abbey nånting?, lät himla intressant, någonting att se fram emot, ja det blir nog dvd box för mig :-) ), Och kanske ska jag läsa några rader i någon bok nu på kvällen...och så inväntar jag sista medicinen. Tacksam att kunna få vård på en sådan klinik som denna, men också tacksam att komma hem till höstväder, härligt! Och ta på sig lite roliga höstkläder, 39 grader här även idag...pust...lite för mycket för mig, inget regn sedan mars här...stackarna...Och skall bli så skönt att komma hem till de mina, mina älsklingar! Men kliniken har blivit mig ändå så kär. Så många varma och fina människor här, och alltid mycket kramar och många som bryr sig, och också fina möten med andra patienter. Tänker på min lilla Zoe, lilla gumman min. Sänder henne ljus varje dag. Ja det finns många.
Inskickat till Dr Burzynski




Sköt om er kära fina ni, och


Kraaam på er alla underbara!


Kärlek i massor,






Jessika





Den här bilden hängde på väggen på kliniken och tyckte att Einsteins ord stämde så bra på hur det faktiskt är.



If You Only Say One Prayer - Say Thank You!


- Oprah For Nobel Peace Price -
God is good all the time and when it appear He´s not,
it is because He is great.




God senmiddag på er! Har min middag i sängen här...ngt nytt för mig, nja. inte så vanligt i alla fall :-)

Hoppas ni har det bra alla därute på vår kära planet :-)!

I morse så hade vi båda sovmorgon, jag och Sasha...och i dag var det Sashas tur att vara lite krasslig... så han har vilat ganska mycket i dag, och det är ju bra när man är sjuk. Jag vaknade senare än vanligt men gjorde min meditation, men hade svårt att koncentrera mig ordentligt eftersom jag fick så många kreativa ideér under meditationen. Så jag fick föra mig tillbaka till meditationen gång på gång. Ja, det är inget ovanligt att tankarna far...men denna gång så kände jag en sådan enorm glädje och lycka i hela mig själv över den kreativa vågen som översköljde mig. Så meditationen tog en lång tid. Under frukost, som blev ovanligt sen, ja allting blev ovanligt sent idag så satt jag med anteckningsblock och ritade och skrev samtidigt...ja så frukosten tog den tid den tog... Sedan några samtal med kära Sverige innan det bler för sent.
Sen frukostdags...gomorron! Kreativ och glad...innan arga lejoninnan tog överhanden...grrr!





Och jag ville så gärna dela med mig av mina kreativa ideér till en av mina goda vänner...och den vännen, som jag älskar, hade inte riktigt tid att lyssna just då, fullt upp med annat, och då sa jag ngt och så var det hela igång från min sida i alla fall... jag tänder som en tändsticka nu, ibland för småsaker, av och till i alla fall (så går det när jag låser in mig i en låda delvis mer än halva mitt liv, och nu plötsligt på kort tid skall allt ut, ja människor runt omkring får stå ut med en del...men jag ber; ha tålamod ibland i alla fall snälla) ... och ja på en sekund så var mitt glada kreativa humör borta, och jag tappade lusten till allt...och jag började reagera osv och suck suck!..., och tillslut så la jag bara på luren, gick fysiskt inte att prata mer... (inget jag är stolt över, förlåt!) och sedan somnade jag på en gång och sov i över två timmar.... Så kan det gå i livet... Vaknade försenad till mina tabletter, så tog dem och sov lite mera och sedan gick jag på vårt kära Flora & Muse och åt lite lunch, och sedan vidare till Barnes & Nobles för att vandra runt bland böcker, älskar böcker... och jag hittade Tyvärr, kanske jag skall säga två böcker
Här på hyllan stod Dostoevskys Bröderna Karamazov, det blev mittenupplagan, som enligt Sasha har bästa översättningen... men stod och jämförde lite själv faktiskt. Den med röda omslaget är en modernare översättning som sägs vara väldigt bra också.


Mmmmm....ser så fram emot att läsa denna...mmmm! Skall sätta mig i meditationsrummet med en termos med favorit teet, och läsa och drömma mig bort...:-)



Jag har känt att jag måste läsa delar ur Bröderna Karamazov, om Fader Zosima, som jag berättade om i tidigare inlägg, för er som kanske inte läst boken ( han är en vis helig man ), jag kände att jag behövde hans visdomsord just i dag. Och trodde sedan när jag valt boken, att jag var klar för att gå och dricka mitt sedvanliga gröna te...ja vad händer, då går jag föbi en bok som heter...The Pemberley Chronicles. Och det visar sig vara en författarinna, Rebecca Ann Collins, som har skrivit fortsättning av Jane Austens Pride And Prejudice. Och jag kände mig så dragen till boken, ja hela serien, tror det är ca tio delar...men jag köpte del ett. Och så vackert omslag. Någon har skrivit i sin recension om boken; "A lovely complementary novel...Austen would surely give her smile of approval." Och för mig som ääälskar Jane Austen och speciellt Pride and Prejudice så var det helt enkelt ett måste! Får beställa de andra på Amazon framöver...:-) älskar att ha just den här boken och hela den här serien att se fram emot! Min underbara vän A, vad tror du om den serien? I will keep you posted :-)
Ett event där småflickor deltog, och alla gick och bar på en liten docka ? pågick i bokhandeln...fullt med mammor med sina flickor...



...Men där står det ju på väggen...American girl Model Search, det var ju det jag trodde,...vad det nu har i en bokhandel att göra? Undrar i alla fall jag. För några dagar sedan såg jag att de hade uppställt två dockor bokhandeln och jag tyckte att de var fina, (tänkte såklart på min lilla tjej hemma) och jag frågade en kvinna i informationsavdelningen, där dockorna stod, om de sålde dockorna...och hon berättade att det gjorde de inte, utan det var del av en "girl model tävling"...och då sa jag med ett leende (på skämt såklart), jaha men då är väl jag för gammal att delta? Och hon svarade mycket allvarligt till mig; ja du är för gammal...:-) antingen ingen humor den dagen, eller just not in the mood...:-)



Sedan blev det lite te och min ständiga companion, Jane Austen...




... När jag var liten så hade vi inte så mycket böcker hemma, en del såklart, och jag fick vara med i bokklubb vid kanske två tillfällen. Tack mamma, mitt tjat och gnat gav resultat! :-) Men jag jag älskade vårt lilla bibliotek i byn, som tyvärr inte finns kvar i dag...bokbuss som gäller i dag, bra det i alla fall. Men just att kunna slinka in på bibblan på väg hem från skolan och att sitta där, ja ibland i timmar och läsa, lyssna på inlästa sagor och berättelser, fnittra med kompisar, bästisen Anna och andra, läsa Asterix och Obelix, som jag också älskade, förutom riktiga tjocka böcker...Och vanligtvis så hade jag med mig en sådär sju till åtta böcker, och några Asterix och Obelix såklart:-) hemsläpandes...typiskt mig, ja ja! Älskar ni inte lukten av böcker? Jag har alltid älskat att öppna en bok och bara lukta på den, minns just bibliotekböckernas lukt...den var speciell. Visst är den?
Nu "slutfilosoferande"s för i kväll, om vi nu kan kalla det för filosoferande, men en medicin återstår för kvällen...så uppe en stund till...men skall bläddra lite i Bröderna Karamazov och försöka hitta Starets/Fader Zosimas visdomsord...så det lär nog komma några citat därifrån framöver :-) Näring för själen behövs...och sedan lite dvdtajm. Skratt och drömma sig bort
Sen kvällsmiddag...här i sängen och vid min dator, som jag inte har döpt än, inte hittat lämpligt namn för henne ännu...hmmm:-)



Godnatt fina vänner mina! Sköt om er alla!


Jessika




- Oprah for Nobel Peace Price -
For the Lord your God will be with you
wherever you go.


- Joshua 1:19 -




Gokväll alla vänner därute!
Här kväll igen, har sovit, sen eftermiddags nap...och ätit lite lätt middag, inte så hungrig, kanske för varmt...vem vet. I dag var vi på Burzynski kliniken och jag tog bort min infusion som jag gått med en vecka. Men det har varit sååå himla bra att få i sig den här vitaminkuren för kropp å själ! Tacksam! Studsar som en kanin nu, ha ha! Men värmen i dag gjorde sitt till... pust, så efter kliniken och lunch ute faktiskt, kom så sent från kliniken... så gick jag å la mig...sov ett bra tack. Vaknade tidigt imorse också och kunde inte somna om... så då är det väl lika bra att stiga upp tillslut...hellre än att ligga och vrida och vända på sig... eller hur...hade ju hår att fixa i dag också...ny styling man måste vänja sig vid :-) Hårtork som stackars Sasha fick springa och köpa åt mig mitt i natta i går, nja...vid niotiden i alla fall på kvällen i den stora mataffären här nära, som har det mesta, men bara en resehårtork, som räcker gott och väl, tack snälla Sasha.


Och jag önskar att jag fick ta en sådan här vitamin/ aminosyra kur minst en gång i månaden, det har fått mig att må så mycket bättre. Stusar gärna runt som en glad kanin i livet, ha ha! Träffade vår läkare Larissa först och gjorde vanlig check-up och diskuterade de två nya mediciner jag skall börja ta, byter ut två mediciner till två andra.. så vi provar i några dgr, för att se att min kropp reagerar på ett bra sätt. Ja, att träffa Dr Larissa ger alltid många skratt och mycket prat om allt möjligt.
Fina Dr Larisa och jag, i min jaaa vad skall man kalla det blommiga glada strandklänning :-) Ja, vad gör man i 34 gradig värme, det är bara smila och se blommig och glad ut eller hur :-)...och sluta klaga Jessika. Som vi säger på ryska; Vso! Betyder ungefär; Enough! Och min Odd Molly jeansjacka som får hänga med lite här och där...  Och alla dessa papper är mina mappar, med alla mina medicinska data osv...mycket att hålla reda på för en läkare med alla sina patienter, mycket blädder blädder blädder fram och tillbaka under ett samtal...nja inte hela tiden...



För två dagar sedan sa jag hej då till Alex, och hans lilla 17 månader gamla Zoe, som jag berättade om i ett inlägg häromdagen. En liten söt tjej, en liten prinsessa, men ack så trött lilla gumman, de föräldrarna har kommit med henne för ngn vecka sedan... mamman stannade hemma även i dag med Zoes tvillingbror på hotellet. De skulle hem till Europa, så de har nog redan åkt. Känner så starkt för henne och hela deras fina familj. Och även denna gång vinkade lilla söta Zoe flera gånger till mig halvliggande i tvillingvagnen, gumsan lilla. Hon var uppkopplad till antineoplastons som hon får in i blodet. Så hon blir frisk snart, jag ber för henne varje dag och sänder henne ljus ljus och till hela hennes fina familj. Ja, det finns många människoöden som vi möter här och även i Sverige, genom det som händer mig. Jag är så tacksam för det. Det öppnar upp hjärtat och ger så många fina möten med underbara varma människor. Tack alla ni! Och Martin tänker på er fina H och alla er i er familj Och ber för honom och sänder ljus ljus varje dag! Kram på er! Hör av mig till er också! Och fina U-M hör av mig sänder dig ljus ljus också, tänker på dig, och hör av mig. Har varit dålig på att höra av mig överhuvudtaget nu till många... Ber om ursäkt för det, första veckan här sov jag hela tiden men nu tack vare "vitamininfusion" så börjar känna mig som levande glad människa igen...så tacksam!
Häromdagen träffade vi en rysktalande familj, unga förädrar med en flicka, ca 8-9 år kanske, hon har en större hjärntumör än mig, lilla fina tjejen. Vi har pratat med föräldrarna mycket, speciellt Sasha, som faktiskt är mer insatt i allt det praktiska och mediciner och sånt än jag, ja så går det när man bl a har ångest, som jag har haft, då är det svårt att ta till sig allt och att fungera. Jag tänker på deras fina lilla tjej och sänder henne ljus ljus! De har bestämt sig för att stanna här ett år med henne för att göra henne frisk.


Många tidigare patienter skickar in bilder och brev som tack flera år efterår för att vissa sin tacksamhet. Här en flicka som har tagit studenten och hade cancer som liten.



Tacksam tacksam att jag har möjlighet att komma hit till Burzynski Kliniken.


Nu faktiskt dags för mig att lägga mig...nja, jag ser väl mitt vanliga avsnitt av Gilmore Girls, trott eller ej, som jag har blivit lite hooked på, gillar faktiskt den jättemycket nu, är redan på år fem, dvds är väl himla bra, man kan se när man vill och hur många avsnitt man vill, det är det som kan vara det farliga... att kunna sluta i tid...Tv är nästan ett avslutat kapitel för mig... I början tyckte jag den här serien var seg och lite tråkig men nu gillar jag den himla mycket faktiskt, får mig till skratt, så det är huvudsaken...fantisera sig bort...och skratta.


Godnatt på er alla ni fina därute och sköt om er!



Vacker solnedgång på väg hem från min bokhandel i förrgår



Kramar från den kortklippta, och nöjda...skuttande kaninen, ha ha! Nja skuttar väl mindre i den dryga tunga hettan...men känner mig glad, också för att jag får komma hem till mina kära, och alla er vänner som är i Stockholm, vill så gärna ses! :-) Och längtar till att börja med allt, men jag håller samtidigt på här också, skapar :-) Och jag längtar till den friska hösten, jag vill ta på mig en höstkläder, med höstboots, och höstjacka och se de vackra höstlöven...om de nu finns kvar...men happy happy att komma hem till mina kära!
Men kliniken här har också blivit mig så kär. Det är så sant. På söndag ska vi äta lunch med vår fina vän Irena, hon jobbar i receptionen, och hon är alltid så mån om mig och kramar om mig och ja hon har blivit en god vän till oss.
Puss å kram på er!


Godnatt Godmorgon och Goddag! :-)




Jessika


Och älskade fina lille söta brorsson W som har två års kalas i dag...Hipp hipp hurra på din kalas dag, även om du redan fyllt år! Present kommer från faster i USA. Hoppas ni får jättekul hela tjocka släkten. Önskar jag var där med er! Kramar och pussar på er allihopa! Love you!



If You Only Say One Prayer - Say Thank You!
To see a world in a grain of sand
And a heaven in a wild flower,
Hold infinity in the palm of your hand
And eternity in an hour.
To see a world in a grain of sand
And a heaven in a wild flower,
Hold infinity in the palm of your hand
And eternity in an hour.


- William Blake -





Godkväll mina fina vänner därute! Hur har ni det?
Här är klockan snart redan tio på kvällen, och vi har haft fullt upp hela dagen. Avslutade nu kvällen med att ordna lite inför packning, sortera och sådant, som också tar tid...tänkte att jag inte skulle göra allt sista två dagarna i stress stress...inte bra för mig. Så lite i taget...ja, vi får se hur det går. Skönt att ha fått lite gjort idag.
Dagen började efter meditation med frukost och käre Sasha fick mig att gråta, och min lille söte sjuåring skulle ha frågat, mamma är det skratttårar eller är det ledsnatårar...och då svarar jag att det var överväldigande skrattårar..ja kanske något utöver det! :-) Han talade om meditationens betydelse till att börja med och det gjorde mig så rörd, djupet i det han sa. Och underbar skådespelare som han är, så började han sedan att citera William Blake och Emerson, dessa stora giganter till författare och poeter. Ja, deras texter är så vackra så jag rördes till tårar, och de är andligen så upplyftande.
Våran morgondrink, som innehåller både Macca powder som är Incan Superfood, och Whey protein (innehåller inget vete eller gluten)....och blåbär, hallon, och almondmilk. Mycket protein som jag behöver nu, ser ni man behöver inte kött...men det är ju smaksak...:-)



Vet ni att jag träffade Sasha kanske ca två månader innan min älskade make Gena, det var 1989, vi kom att hamna på samma ställe alla tre på en nedlagd skola i Vällingby, där fredsorganisationen, Samarbete för Fred, nuvarande Peace Quest, heter de nu tror jag. Och där bodde ett gäng ungdomar från Sverige, Sovjet, USA, ja det fanns till och med någon ända från Nya Zeeland:-) där...och det kom och gick ungdomar från olika håll i världen, Polen, Östtyskland...på besök, osv... Hur som helst, en kväll så kom jag till Sashas klassrum, ja vi hade varsitt klassrum som sovrum...:-), (och kontor och sådant fanns i den föredetta skolans skolexpedition...logiskt eller hur...), och just den kvällen höll han högläsning av William Blake för mig, och det var så vackert, jag förstod då inte allting, hela vidden av innehållet, och språket är ålderdomlig engelska, men ack så vackert, vackert, vackert! Och i morse så talade vi också om Dostojevskijs bok Bröderna Karamazov, också ett mästerverk...och den store Fader Zosima som är en av de viktiga karaktärerna i boken...Starets Zosima, en vis man.
Vår frukost i morse...både inre och yttre nyttigheter :-)



Sasha hade för många år sedan i USA uppträdande just där han hade plockat utdrag ur Fader Zosimas visdomsord...det är gudomlig visdom så känner jag...så ännu mera tårar, jag fick gå och snyta mig flera gånger. I min ungdom..precis när jag och min Gena träffats så tog jag sats och läste hela Bröderna Karamazov...och det är nog ganska precis tjugo år sedan...och just Fader Zosimas ord betydde så mycket för mig...jag skrev upp dem och hängde upp på väggen, och i min anteckningsbok, ja vissa citat...minns ett, självklart inte ordagrant...men det handlade om att varje stund, ja varje sekund var viktig och att vi skall betrakta oss själva så att "din bild är välskaplig"...att ja se på sig själv utifrån, ja egentligen handlade det nog om att betrakta sina tankar....Tankarna far ju iväg under en dag som en maskin, eller hur...och väldigt ofta är vi alla inte medvetna om vad vi tänker...och Fader Zosima talade om det som är visdom i varje religion och hos mystiker, att bli mer medveten om sig själv och om det vi tänker... Ja, det var vår morgon.
Vår fina läkare Dr Larisa




Sedan iväg till kliniken, och få sista påfyllningen av min "vitaminkicks" infusion som jag kallar det, av aminosyra, som jag känner gör underverk för mig. Önskar jag kunde få det en gång i månaden och jag önskar alla kunde få det lite då och då. Jag mår mycket bättre nu. Vi träffade såklart vår jättefina doktor Larisa, som vi alltid diskuterar livet, filosofiska och andliga frågor med, ja det bara blir så, vad kan jag säga, hon är ryska :-)! Ja, det märks att jag älskar Ryssland, men likaså älskar jag mitt älskade Sverige och Tornedalen, och ja egentligen alla människor. Vi är alla Ett!




I morse framför spegeln fattade jag ett beslut som har legat en ganska bra stund och pyrt hos mig...Att nu har jag fått nog!!! Jag har fått nog av mina hårtestar!!! Så jag bestämde att jag SKA klippa mig i dag! Det finns ingen återvändo... och kort skall det vara, något som jag inte har haft på ja, tjugo år, ja inte så här kort! Halvkort har jag haft för kanske lite mer än tio år sedan. Men det var nödvändigt i dag! Och ibland är det bra när något är nödvändigt!!! Det är då förändring i livet kan ske! Jag känner mig som att det är del av min transformering i livet...även om jag också vill få in lite färg i håret... men just nu väntar jag med sådant...det får komma senare när det är dags! Jag känner mig glad och lycklig...sedan shoppade vi lite... jag handlade bara till mina älskade barn, som är så klädkräsna :-) ...handlade också kanske :-) till lite andra barn...ja släkten är ju stor :-) tack å lov, God bless them all mina älskade! ...men det får plats i resväskan, jag tog faktiskt inte med mig så mycket kläder hit, wow, otroligt Jessika, ja nästan för lite. Och det här med väskavvänjningsklink för mig...hmmm....ja, vad skall jag säga...väskaffären stod där bara framför mig sedan (ditt fel :-) min superfina vän Kristina som har introducerat mig till märket Coach)
...och en belöning behöves väl efter att jag tog mod till mig och tordes sätta mig i frisörstolen, utan panikattack..(eller hur Gena min älskade, jag älskar dig alltid alltid!) kände mig inte ens rädd när jag satt där, snälla Sasha satt i och för sig bredvid mig och ipadade. En duktig och också snäll kille, topstylisten tog hand om mig, Silver hette han i efternamn...massor med tatueringar, som sig bör (?) hade han, och det mörka håret stod rakt upp, proffsig var han kände jag, och samtalsvänlig vilken gjorde mig mer lugn, ...ja, jag tordes endast ta den bästa stylisten, ingen annan får röra mitt hår, in this matter...ha ha! Han klippte av mitt hår! Sedan grät jag av glädje, och gjorde honom glad...för han är nog inte så van att hans kunder gråter av glädje :-) Det var skratttårar! :-)



Godnatt för ikväll kära fina mina!




Kärlek Kärlek till er alla!


Jessika



If You Only Say One Prayer - Say Thank You!
Though we travel the world over to find the beautiful,
we must carry it with us or we find it not.
 
 
- Ralph Waldo Emerson -
 
 
 
Hej på er kära :-)!
Kliniken på förmiddagen för oss...för att fylla på min infusion...
Vår fina sjuksjöterska Anna kommer med min påfyllning av min "vodka",som vi säger på skoj
:-), min medicin som jag dricker fyra gånger per dag. (Har den även i tablettform, bra att ta när man är ute och inte hemma) Det Är antineoplastons, kan även ges i blodet direkt, men jag behöver inte så stor dos. Men vi alla patienter tar någon form av denna medicin som Dr Burzynski genom flera års forskning har utvecklat. Han har sett att det tillför ämne till de som har cancer/tumörer som de saknar. Och det är väldigt effektfullt :-) Thank you Thank you!
 
 

Jo, jag förstår mina inlägg är för låååånga! Eller hur!!! Så nu ska här försökas med en "kortis", och ej så spretig kanske :-)! Känner inspiration idag och ja känner livsglädje :-) . Just nu är jag hemma och fortf uppkopplad till infusion maskinen/ väskan och får ännu lite mera aminoacid/syra in i blodet. Gjort mig mycket piggare, och min levervärden är avsevärt bättre. Så är så tacksam för det!!!  Men har i förrgår haft en väldigt kort panikattack, precis när jag satte mig för att meditera på morgonen kom det... Kvällen innan läste jag kort några rader i en bok som, är skriven av en oerhört intressant författare, Bernie S. Siegel, M.D., där han talar om att när man gör något i livet, och att skriva handlar det mycket om för mig; att göra det från hjärtat. Och han skrev hur skulle du göra det om det var det sista du skrev, (eller vad du nu gör i livet) eller hade mycket lite tid att leva. Ja, varför inte börja redan nu, följa våra hjärtan! :-) Uttrycka våra inre skatter nu! I vilken uttrycksform man än har, hårfrisör, fotbollspelare, vad du än gör i livet, det kan vara flera saker. Och det satte igång en process i mig. För när jag gick till botten med min panikattack så kom just igen, rädslan att uttrycka mig upp. Det kände som om jag skulle dö om jag gjorde det. Jag såg en bild hur någon stampade på mig och tryckte ner mig och dödade mig bara jag stack ut och uttryckte mig. Stick inte ut! Var de orden som kom till mig samtidigt som jag såg den bilden. Så jag sände denna bild och dessa tankar upp till Sanningens Ljus, och vände på det; När jag lyser och är kreativ lever jag! Jag har sagt det i lite olika varianter som mitt hjärta talar till mig. Och jag ser hur min nervösa rädda mage, där ofta min rädsla sitter, fylls med ljus och kärlek till livet och kreativitet! :-) Upprepar det många gånger om dessa dagar. För ibland kommer nervositeten över mig igen, och när jag går till botten med det så handlar det om samma sak igen. Men då går det fortare att vända på det. Ja, så fungerar det för mig. Nu promenad! Här måste Jessika ta sig i kragen och börja motionera mera! Basta! :-)
 
 

Bild från gårdagens promenad...sicksackar genom lite bakgårdar, och sånt också...alltför att slippa gå genom vår enorma "Pentagon" byggnad, med våra enorma korridorer...:-) Föredrar att gå ute, ja om vädret tillåter :-)
 

Vackra böcker...men ack så tungt att bära med sig... ja jag hamnade på Barnes & Nobles såklart!
 
 

Och den här samlingen skall jag köpa till våra älskade prinsar...men på svenska än så länge...det är så vackert att ha hela samlingen...sitta vid matsalsbordet (som förövrigt är mer pysselbord och rit/målarbord än matsalsbord, tack farmor Zoja som bidrar så stort till det! :-), ja det är arbetsbord/läxbord och allti allo bord också :-)), ...Med tända ljus ska vi sitta där och turas om att ha högläsning...det är min plan :-) Bra va! Och vår älskade lilla prinsessa skall jag hitta någon fin och vacker bok att sitta lika fint med också. Älskade våra! Man kan alltid drömma...
 
 
 
Tillbaka, ätit lite middag med Sasha som han lagat. Tack tack tack! Jams och kyckling och sallad såklart :-) Jams gillar jag sååå mycket! Sedan har jag gjort lite packnytta. Vi flyttar ju ut ur denna lägenhet eftersom vi enligt plan ej kommer tillbaka förrän om ca tre månader för chek-up och ja kontroll. Och då hoppas jag att jag behöver stanna endast ca två veckor, eftersom det är så nära jul...
Det var skönt med promenad...och lite Gap för ett antal barn, enkla små toppar,... och sedan Barnes & Nobles, och lite te. Trevliga Andrea var där från igår. Hon är manager för stället.
Här har vi Andrea och jag köper mitt vanliga Tropical Green Tea, har också handlat en shoppingbag till min kära svärmor Zoja, Borta med Vinden, och kanske min kära mamma vill ha en också, köpte en till henne också, men vet att min svärmor speciellt tycker om den filmen. Himla bra väskor att ha när man skall handla lite på Ica eller så. Och lite roliga...:-)Finns många motiv...
 
 
Det här var lite om i dag...imorgon blir min sista infusion av min vitaminkick som jag känner att det verkligen är. Det är något som inte vore fel för många att ha, för det är bara bra saker för kroppen. Förra veckan var jag hur trött som helst, det var nog jetlag, allergi mot saker som flyger runt i luften här, inget regn på över en månad, över tusen hus brunnit upp i Texas, stackars de drabbade. Hemskt!!!   Men jag sov och sov och sov kändes det som hela förra veckan nästan... men nu mår jag mycket bättre känner mig mycket piggare, redo att studsa i luften...:-) ha ha! Men förra veckan orkade jag knappt meditera, gav trött och ovilligt intryck några gånger, men bara några, hmmm... försov mig en gång, och var allmänt sisådär med humöret... Sasha fick lite nog av mig där i några dagar...och ja, det är bra att vi hade varsitt rum att gå in i om man säger så. Jag förstår honom... men jag förstår mig själv också... visst är jag diplomatisk,...:-) Så jag tog mig i kragen och började meditera själv tillslut, tänkte att nu räcker det med gnällfia...även om jag är trött. Men vitaminkicken har hjälpt mig enormt! Tack! Och motion, även om i små mått, 20 minuter, är ett måste för mig! Det säger alla läkare, helst promenad minst en halvtimme varje dag som gör mig lite svettig. Och jag känner att jag måste och vill komma igång med det kreativa skapandet i mitt liv. Det räddar mig. Det ger mig Liv!
 
 
Godnatt för ikväll mina fina vänner alla därute! Sköt om er!
 
 
 
Kärlek i massor!
 
 
Jessika
 
 
 
 
If You Only Say One Prayer - Say Thank You!
 
 
 
 
 
 
A Joyful heart is good medicine


- Proverbs 17:22 -




Hej på er mina vänner :-)


En morgon med infusion igen, som skall stärka mitt immunförsvar, men vi stannade endast ca en timme allt som allt inkluderande sjuksköterska som kollade blodtryck, temperatur, ja det vanliga... har gått ner i vikt, i pounds låter det så mycket..men ca 15 pounds över sommaren, ja sista tiden inte varit så hungrig helt enkelt. Och sedan har jag vant mig att äta specifika tider och inte småäta olika godssaker som jag kan sakna... men men, njuter av gojibär och gröna äpplen, ibland mörk 70 % choklad, (men det får jag endast äta efter full måltid) och över sommaren blivit tillsagd att äta något salt ibland, till exempel saltgurka, men jag ääälskar ju oliver, kalamata oliver, fem-sex stycken får jag äta en sådär varannan dag, så jag föredrar det.  Annars skulle jag kunna enkelt äta upp en stor skål med oliver som godis, liksom min kära dotter, ja alla våra barn gillar oliver. Det fick de nämligen som bebisar, jag pressade det i vitlökspress...mmmm!
Flera barn och ungdomar som har överlevt tack vare Dr Burzynski och kliniken och dess sätt att jobba.

Hur som helst efter det så har det varit en hemma dag och det tog ca fyra timmar med min infusion, och Sasha har igår blivit instruerad i hur man lossar hela utrustningen från mig, men jag har fortfarande i mig nålen och ja en del av utrustningen, så att det bara är att koppla upp det hela igen imorgon. Har det kopplat till min handled invirat i gasbinda. Så vi åker dit imorgon igen.
Här är jag uppkopplad till hela "masineriet"...tar ca fyra timmar


Jag har haft film och dvd maraton här hemma...hett ute och delar av tiden har jag sovit,...känts tråååååkigt.., usch och blääää!... saknar mina barn och Gena min, och att gå ut,...träffa vänner, sitta på café....komma ut..få fart på livet ... skapa! Men behöver nog max stanna här i tre veckor, och en vecka har nästan gått. Och så tacksam för det bra resultatet också. Så det är bara att keep going strong!:-) Just nu känns det också skönt att vila från en hel del tabletter, dem jag får här, ska ju också börja med nya tabletter förutom en. Alla dessa är gene targeted theraphy, även om jag också tar en del andra tabletter, bl a för epelepsi (ja de slutar jag inte med ännu), för ångest, tack och lov låg dos, men alla dessa tabletter är inte heller bra för min lever, så hela den kompotten tillsammans, ja ni förstår. Det förklarade min läkare här, men de kan ju endast ta bort de mediciner de har gett mig, och de gör de enbart i ca en vecka, ja några mediciner som de ger skall jag byta ut mot svagare, beroende på mina MRI resultat och blodprovsresultat. Och det andra råder jag ju själv över, har ju fått de övriga tabletterna utskrivna av andra läkare i både Sverige och New York. Självklart kan de ge mig rekommendationer. Men jag fortsätter med alla mineraler och tillskott härifrån.
I väntan på taxi från kliniken

Idag har jag alltså känt mig både instängd och låg!!! men mediterade på morgonen och det är skönt, och tack å lov kom jag iväg en stund på förmiddagen även om bara till kliniken, men jag trivs där, kan kommunicera med mina vänner sköterskorna, och receptionisterna och några av patienterna, idag kände jag inte så många patienter. Vore det inte så hett så skulle jag gärna gå och sitta här nära på Barnes&Nobles, ta en te, skriva lite, titta på folk som skriver och kreerar och läser, vandra runt bland mina älskade böcker, kanske hitta ännu en bok att lägga på våra överfulla hyllor hemma, eller ännu ett fint anteckningsblock, he he! Men komma ut lite. När värmen väl har släppt på kvällen har min ork, i alla fall i dag, släppt :-), kanske just luftbrist, kanske faller i hop snart av just brist på frisk luft, ha ha! Det vore väl lustigt, doink! Nä nu tar jag en te, och kanske återkommer med något vettigare att skriva. Kanske för mycket luftbrist för att skriva något klokt ikväll....och redan för sent ringa hem, ja för länge sedan...om jag inte skall väcka alla halvfyra på morgonen, ha ha! Stopp med klagolisa här:-) Dags för te! Ps. har i alla fall stått och tittat på himlen en stund på vår tomma balkong, det var i eftermiddags, not bad huh! :-) See ya!




Vacker blomrabatt i radhuset bredvid vår lägenhetslänga...undrar hur mycket de vattnas???


Ny dag! Lord have meeeercyyy on us! Giaaaa! :-) Blåsigt...nja...men endast ca 30 grader i dag å molnigt, sååå det blev en promenad till min bokhandel...men först gick jag för att köpa mig ett äpple, ett styckte äpple...:-) Och sedan lite Gap, där jag inhandlade kläder till två små fröknar som båda råkar ha samma namn...den ena vår lilla prinsessa, och den andra en annan ca tre år yngre liten prinsessa, hon är barnbarn till han som hjälpte till med att köra oss till skolan i Moskva, våran Zema, han jobbar med Gena fortfarande i Moskva...ja alla som jobbar med oss blir ju familj. Barnen älskar honom, och han likaså, han älskade att kasta runt våra pojkar, gammal brottare på högsta Sovjetnivå som han varit, och låta de sitta och provköra bilen på gården osv...och lilla tjejen vår hon satt ofta i hans famn och var hans lilla prinsessa och killarna hans små prinsar...och i Ryssland och den republik där han kommer ifrån så döper man ofta sina nyfödda släktingar till något namn av någon närstående, ja det kan vara en farbror, kusin, och ofta jämnårig, och ja och i det här fallet blev det vår lilla tjej. Så det är roligt och fint. Det skall blir roligt när de möts. Och att träffa henne.
Hittade också två tröjor till två klädkräsna killar hemma...ja, trott eller ej, men sådan har vår sjuåring tydligen redan blivit...nej det vill jag inte ha, det är fult, osv....tar efter sin bror...och storebror började ju bara för ett år sedan med det, när han var nio och ett halvt...hmmm! suck! Får se om det duger, tur att vi har stor släkt, och många vänner, så det kommer alltid till nytta om de inte gillar det... Ja de brås på sin käre far, eller hur älskling Gena min :-) För att inte tala om vår lilla tjej, vår fyraåring...där är det ramaskri på morgnarna ibland...suck, men ibland måste man ju klä sig efter väderleken också lilla fröken :-)!
Gap... vår gata med affärer...vi de enda utan bil :-)


Tillslut hamnade jag på Starbucks och Barnes&Nobles...


I am back! :-)
Barnes & Nobles
...efter mina inköp på Barnes&Nobles, ja, bara två anteckningsblock...hmmm....och två filmer, Garbos Ninotschka och en annan ny komedi... så bar det av för att dricka te på Starbucks, och vad händer...
Café Starbucks med Barnes & Nobles i bakgrunden



...det första jag får höra av killen som jobbar vid kassan är; So where have you been for over two months? Oh, I have been home with my kids and family, säger jag förvånat...Oh, do you have kids...
So you want a green tropical tea, Yes, svarar jag, you remember??? Ofcourse I remember, I remember all my customers... Trevligt att bli ihågkommen och trevligt bemött! :-)
Sedan kommenterade jag bara, and to that I will only have my own apple, Oh, do people still eat those things, säger han då, menande frukt, ....Yes, svarar jag. Varpå han svarar; I probably will not live long because I do not eat enough of thoose things. Till växel ger han mig mynt också, men jag vill aldrig ha några som vanligt, orkar inte med dem...(ja glittrande tior i Sverige kan jag i och för sig stoppa i byxfickorna ibland), I don´t like coins, sa jag, I have my favourite things in the coin departement instead, säger jag (och det har jag)
Här satt jag och drack mitt gröna tropical te, och läste min Jane Austen...:-)
...You are strange, but I like you, säger han då med ett leende. I like you too, säger jag tillbaks, and I think you will live for a very long time because you have a very good memory. Well, thank you... Nu började det bli oroligt bakom mig i kön...så han fick ge dem lite mer uppmärksamhet, vilket han i och för sig gjort simultant ändå...

Ja, jag var ju redo att påbörja lite filosofiska samtal, redo som jag alltid är, alltid redo, ha ha! What is your name frågade han i alla fall, Jessika svarade jag,...men hann aldrig fråga vad han hette, för att det är alltid bra att vara trevlig tillbaks nästa gång och minnas vad han heter...istället blir jag nästan bortputtad från kön, jag var ju klar...Oh, my God are we in New York or what???? What´s the rush, :-)!?? Jag trodde vi var i "laid back" South... Men roligt med små samtal i livet och möten! Hängde ni med föresten?
Fullsatt Starbucks...själv satte jag mig vid bardisken vid fönstret, enda platser kvar.


Gick ju på min promis själv, och då gjorde jag något som vi Aldrig, aldrig, har tid med när jag och Sasha går vår runda, ja ni vet ju hur män är....jag gick in i den eviga julbutiken...som vi passerat så många gånger, och det var verkligen jul året runt, det fanns i och för sig mycket annat där...blommor, konstgjorda visade de flesta sig vara. Ja levande blommor lär väl torka ut relativt fort i den här hettan eller???
Blommor blommor så långt ögat når...och alla konstgjorda




Här var det julpyntat :-)


Den gamla radion med vackra julmotiv skulle jag gärna få av tomten i julklapp...men ingen plats i resväskan...eller...:-)

Kom i alla fall hem från promenaden med glatt humör, pratat med folk lite här och lite där, stört dem som satt bredvid mig på Starbucks och pluggade, en troligen arabisk mamma som hjälpte sin dotter med läxorna... hon var trevlig, och ja med några andra, och sedan smög jag runt och fotograferade i julbutiken...bilder kommer sen.. för trött nu...för övrigt äääälskar jag julpynt, både det gamla mer kanske sekelskifts Svenska...och sedan det mer Disneyaktiga, ja så det finns alltid två julgranar i vårt hus med olika belysningar osv...men nu klär ju barnen granarna, så det blir lite hipp som happ, och det får det väl bli...bara de njuter av det :-) Det är ju barnens och ja allas våran såklart högtid! Älskar också Advent! Så vackert! Vet ni att det inte är så vanligt att ha det i andra länder på samma sätt som vi... Ja fortsätter i morgon, men det får bli kort... Nu kanske jag ser en snutt av ngn rolig serie, sedan sova, ja, sängen är redan min arbetsplats, skrivbord, ja allt ha ha! Bara inga kramgoa barn och man här bland alla böcker, dvder, dator och väskor , jeansjacka, halvuppätet äpple ser jag visst, dock i plastpåse, någon måtta får det vara eller hur.. ja ja...bilder imorgon! Kraaamis! <3



Inte helt fel heller...att ha med sig i resväskan...nytt sovrum...mmmm! :-)


Hej mina kära!
I dag är det labour day i Amerika, men vi var uppe i alla fall på kliniken och fick påfyllnin av min dos av nyttigheter i min kropp, känner avsevärd skillnad mår mycket bättre, känner mig piggare :-) Härligt! De säger att det här är något som egentligen skulle kunna ges på alla sjukhus till patienter, för att höja immunförsvar osv...men men...ja, vi får väl se när grisar börjar flyga, ha ha! Nej så lång tid skall det väl inte ta...ja ibland undrar jag med vårt kära Sverige...
Sasha väntar på taxi med våra grejer som vi shoppat, mat, vitaminer, till och med chips till mig utan salt...ja, allt finns här :-)



Vi åkte till Whole Foods idag, och det är en stor mat/alltmöjligt butik, shampo, vitaminer, godis för barn, viner, kött, fisk, ja det mesta...och allt i princip är organiskt/ekologiskt! And I gooo Craaazzy there! Ja, för det gör jag!!!! :-) Älskar att vara där. Och det är fullt med folk där! Det är en kedja som finns på många håll i USA, i New York finns flera stycken, alltid fullt med folk, så där ligger vi i lä!
En liten del av affären
Folk tänker på sin hälsa här, och på sina barns hälsa för här finns god bra hälsogodis, och det är inte dyrt! Inte på långa vägar som i Sverige...när skall vi vakna i Sverige..???? Hey you guys!!! Allt på Apoteket, med syntetiska medel i så mycket av produkterna, och på Ica, med frukt som man knappt törs röra... Får mig att tänka på Jonas Gardells klassiska skämt, ej ordagrant såklart; när du har köpt vindruvor så skall du skölja och skölja och skölja dem och sedan slänga dem! Ha ha! De är så besprutade så ingen idé att äta dem :-)!
Så skönt att se att folk köper ekologiskt och nyttig mat, och nyttigt godis till sina barn, ekologiska flingor, kakor, och ja chips, och allt som finns. Och det finns så mycket som jag inte ens visste fanns, så mycket gott som går att göra/köpa istället för allt skit som säljs med besprutat och annat skräp i!

Tänk på; Du är vad du äter! Så även dina barn!


På liknande sätt; Du är vad du tänker! Ja, självklart är vi mer än våra tankar, det är min inre övertygelse. Vi är tomrummet/det Eviga Medvetandet/ emellan tankarna! Men tankarna är en energikraft och vi är här och nu, också det vi tänker. Nu kom jag ifrån maten och det. Men allt hör samman!




Mitt goda chips, utan salt och nyttigt är det...finns även med havssalt :-)


På väg från kliniken tidigare i dag talade jag med en irländsk ung pappa, som hade sin lilla söta dotter i vagnen, hon såg ut att vara kring ett år kanske, men min gissning är att hon är lite äldre. De har nyligen kommit till kliniken, och hon har cancer, och har hittills behandlats behandlats konventionellt, hon var väldigt tunnhårig. Hon såg svag ut, lilla vännen, hennes namn är Zoe. Ja sa till honom att det betyder Liv! Ja, sa han, du är den första som visste det! Det kommer från grekiskan och som religionsvetare så minns jag det, samt så är Zoja ett ganska vanligt namn i Ryssland. De har en hel del grekiska namn i Ryssland. ( Min man Genas namn är smeknamnet för Gennadij, som är grekiskt. Vad jag minns så betyder det nobel. Men jag kan minnas fel. Bara en parantes.) Men under vårt samtal så vinkade lilla söta Zoe till mig hela tiden, svaga små vinkningar. Lilla vännen! Och jag vinkade och pratade med henne! Jag önskade jag hade haft med en liten leksak till henne. Jag sa till den unga fina pappan att ni är i goda händer här. Jag vet att de var här i går, då hade han sin fru med sig och ett barn till, kanske en tvilling, för den lille, kanske en pojke, såg dem på håll, sprang runt och verkade vara ca ett och ett halvt, max två år. Och jag sa till pappan att jag kommer att be för Zoe och att jag kommer att sända henne ljus varje dag, för det kommer jag att göra. Sedan skiljdes våra vägar för i dag, för de var tvungna att gå in. Första dagen när jag satt kvar på kliniken för att få min infusion fanns två små barn, lite äldre dock, en flicka helt utan hår, verkade väldigt medtagen, hon satt i sin pappas famn, och en pojke som verkade i bättre form, men de har också cancer. Och det går att känna smärtan i föräldrarna, men samtidigt deras starka vilja och tiger/tigrinna instinkt att göra allt för sina barn. Jag sänder dem alla ljus. Tänker på alla föräldrar med sjuka barn och på alla vackra fina barn. För det måste vara det svåraste och värsta som finns att se sina barn sjuka. Men jag är glad och tacksam att de har hamnat här. God Bless them! God Bless them! God Bless Them All!



Houstons vackra himmel och solen som skiner :-)


Nu dags att avsluta detta långa inlägg, känns så för mig i alla fall, att det blev långt...kanske får skriva några rader ibland och inte vara så ambitiös med massor med bilder och allt annat...för ofta blir jag halvfärdig och sedan väntar jag några dagar...kunde ju skicka iväg ibland det jag har och så får det vara det det är...ja, vi får se!



All Kärlek och Ljus till er underbara därute! :-)


Jessika



If We Only Say One Prayer - Say Thank You!
Aspirations towards high and noble things
even refine the atoms of our entire constitution


- G de Purucker -






På väääg!




Hej på er kära mina!
Nu är jag tillbaka i Houston, vi kom igår söndagen den 28 augusti, jag och Sasha, tillbaka till 40 gradig värme..., ja idag 42 för att vara exakt, och sen är det kvavt också, så då läggs det på några grader. Människor uppmanas att vara ute max en halvtimme, så att de inte ja typ svimmar eller något värre händer. Ja, som jag skrev på facebook...här har de inte hört talas om höst och friskt härligt väder...kanske beror på att molnen ligger mycket högre upp på himlen, så det ger mindre skydd för solen...? Och ja, det populära sagda; att det kan bero global warming, se bara vad som händer på USAs östkust, hurricanes och översvämningar, i New York och så vidare, God Bless alla dem som är drabbade av det, och i hela världen av dessa väderkatastrofer, God Bless them!
Nu tänkt att jag skall vila lite, och det skall jag, har råkat ut för förkylning, ( Sasha hävdar med bestämdhet att det är allergier...hmmm, ja kanske han har rätt, kanske en mix, av gud vet vad...) kan bero på resandet, bytandet av miljö, väder, lufttryck osv...men tänkte påbörja lite bloggande.
Tillbaka på kära Burzynski Kliniken...skynda skynda in till luftkonditioneringens värld...jeansjackan, en glad Odd Molly jacka som hängt med några år...är enbart för inomhusbruk...kan bli lite kyligt därinne, ha ha:-)


Det är något med Amerika, med dess vibbar...mer kreativa än i kära gamla fina Sverige. Beror på flera saker tror jag...varför är det så tror ni? Jag har några teorier om det...en vis äldre man sa en gång till mig att i Amerika så har marken i tusentals år, när endast indianer bodde här, inte förstörts och det har ej krigats och annat som har förpestat marken, marken har helt enkelt vilat,....Och en hel del av det finns kvar, även om mycket har hunnits med på två-tre hundra år sedan europer kom hit, bland annat döda en himla massa indianer, fruktansvärt, och förstöra miljön, liksom i Europa och andra delar av världen. Och vilka var det som kom hit till Amerika? Jo, det var väl de som ville något nytt, som ville skapa ett nytt liv, de som vågade osv...ja, allt detta känns i luften...
Käre Sasha vet hur man skall klä sig i "Tropikerna"...:-) Här nere i Burzynskirexeptionen när vi väntar på taxi hem.



Och hur är det hos oss kära svenskar? Jag känner att det är på många sätt sååååå fyrkantigt och att det är likriktat, vi är alla stöpta i samma lilla mall. Och ja, Jantelagen säger väl bara allt, och det är inte lätt att befinna sig utanför mallen, banne mig den som är fööör mycket i Sverige....Sant eller? Kanske av att ha levt utomlands en hel del år, mycket i Ryssland, för Ryssland påminner en hel del om USA, där florerar mer kreativitet i luften, min upplevelse. Och jag har bott lite i USA, och London...båda i min ungdom. Och ja nu så är jag tillbaka i Amerika, trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle hamna i Texas, men livet för en dit det är meningen :-) Egentligen har jag känt det här sedan jag var liten och tonåring redan, instängd i vår fyrkantighet och stöpta form, så mycket så jag ville skrika, ahhhhh! ja så jag stängde in mig i min egen lilla låda...men andledningarna till det är många som jag talat redan nog om i denna blogg, kanske...ja vi får se:-)
Och hur tar vi emot våra invandrare, detta ord som jag ej riktigt gillar, vi gör det som himla fegisar.... för det första så törs vi inte stå för vår egen kultur, vilket gör dem som kommer hit förvirrade, och själva osäkra i sin roll...detta har jag fått höra från några invandrare... Jag är själv en världsmedborgare, ser jag mig som, men jag älskar Sverige, och jag älskar Ryssland, Amerika, ja så många ställen i världen och folken där...men det betyder inte att jag inte kan bli gaalen på vissa saker i Ryssland, har bott där tillräkligt länge för att kunna känna så, men älskar ryssar, och jag är själv halvryska redan. Och har arabiska vänner, som är nära vänner och som familj för mig.
Skydd mot solen här i Houston



Så som älskande av Sverige kan jag också bli gaaalen på vissa saker i vårt vackra land. Bland annat avsägandet och rädslan för vår egen kultur, historia osv, och att just det att tala om Gud utanför kyrkan är flummigt, varför??? kanske det är ett västerländskt europeiskt fenomen? Men varför är vi så rädda för det andliga, ja, för oss själva??? Jag har många gånger upplevt att om jag börjar tala "för djupt" så börjar den andra att oroligt flacka med ögonen åt höger och vänster, och då förstår jag att det är dags att stoppa, och fortsätta mitt vanliga Svenssonprat, bla bla bla bla bla...men det är nog slut med att stoppa, he he! Men självklart förändras det, speciellt hos kvinnor, women power, yay!, känner jag, män behöver kanske oftare gå in i väggen, ja gå igenom en livskris för att tordas se på livet annorlunda? Eller... Så upplever jag det i Sverige. Jag har själv blivit tvungen att gå igenom, det som jag går igenom nu, en livskris minst sagt för att förändra mitt liv i grunden, och att till exempel tordas säga en sak utan att be om ursäkt tio gånger eller hålla för munnen, ja helt enkelt be om ursäkt för min existens, det här är en av flera förändringar i mitt liv, jag har hållt mig innanför normens gränser och mått så dåligt av det och det handlar också för mig om ett öppnande för livet, kärleken och den djupa livsglädjen...men det andliga och djupare livsfrågor, filosofi och det mystika har alltid varit det som jag velat tala om, och även gjort det tack och lov med vissa fåtal vänner. Kanske därför jag också trivs bra i Ryssland för där har människor, tala med nästan vem du vill, närmare till det mystika i sig själv, finns inte denna rädsla, det är mer naturligt.... Livskriser trots sina svårigheter är gåvor om jag ser det, om vi ser gåvan i det, om vi ser ljuset i det. Självklart säger jag inte att alla i Sverige är på det här sättet, men det förstår ni ju...:-)
Lite vackert ryskt hemma hos en fin vän:-)
Och vad vet vi om våra underbara författare på till exempel 1800-talet, vår historia, konsthistoria, och varför får det bara finnas idrottselit i vårat land, men kulturelit är något fult? Det får inte finnas! Varför? För så är det, kulturelit anses fult!!! Har ni tänkt på det? Såg faktiskt under någon debatt Kristina Lugn säga detta för många år sedan, ja något liknande, och det är så sant anser jag. Ja, det är något att diskutera mer känner jag. I Ryssland kunde alla barn sin Pushkin, Tolstoy och andra stora författare, deras vackra sagor, dikter, även under Sovjettiden, och fortfarande... Och sagorna och filmerna som gjordes baserade på dessa med flera författare under Sovjettiden är något min man och hans jämnåriga, samt hans föräldrar, har vuxit upp med. Ja, så det var inte bara strikt kommunistpropaganda....om vi nu tror det! Nu är snarare risken att det här försvinner i kommersialismen, men förhoppningsvis överlever de stora författarna ändå, för de ger ett vackert budskap, både andligt och upplyftande för själen.




Hej på er igen vänner mina! :-)

Har inte skrivit på några dagar, zzzzzovit och och sovit, och varit, ja är förkyld...och varit på kliniken, bl a hunnit med MRI, magnetkamera röntgen...och resultatet var bra, skillnad inte så stor sedan sist, men ändå mycket positivt hur det ser ut, sa vår käre Dr Burzynski, som nu vill att jag skall få lite mildare medicin. Allt går i rätt riktning. Efter sista blodprovet här, ja de vill kolla mina blodvärden, urinprov och sådant, just för att hålla koll på att medicinen inte gör att lever eller/och njurarna tar för mycket stryk. Och nu visade min käre lever lite för högt toxic värde, så då fick jag sluta ta alla de mediciner som Dr Burzynski har gett till mig för några dagar. För att vila kroppen och just för att levern inte skall ta för mycket stryk. Intressant. hur olika de jobbar här och på Karolinska, på Karolinska envisades de med att bara vilja ge mig blodprov en gång per tre månader, om jag ej missminner mig. Och här är de oerhört viktigt för de att se mina blodvärden varannan vecka samt urinprov just för att se att jag mår bra. Och det är jag väldigt tacksam för.
Exempel på några som har överlevt tack vare Burzynski....:-)




Jag vet inte om det är bara min inbillning, men det känns nästan som att bara för att det inte är Karolinskas behandlingsmetod jag har så vill det sjukhuset inte samarbeta. Vi var där på Karolinska i mitten av juni för att jag ville höra om möjligheterna till samarbete, bland annat så jag kunde få de mediciner som jag tar via Burzynski, och som jag vet att de har här i Sverige, (No luck där, men det har jag kanske skrivit om tidigare) och då bad jag i alla fall om ett blodprov, det var länge sedan sist jag var där, så det gick bra, men också även om ett urinprov. Blodprov gick bra, men urinprov såg läkaren absolut ingen mening med. Jag kände bara, suck...jag skiter i det här j---vla sjukhuset, så jag orkade inte säga något...Tur som var hade jag min underbara kusin Therese med som sa; Men snälla kan ni inte just den här gången gå Jessika till mötes när ni ser att hon verkligen behöver det här provet. Och då gick läkaren med på det. Sedan tog det i och för sig forever att få resultatet hemskickat...suck! Mycket görs i slow motion i detta land. Men som sagt, det finns underbara superbra läkare och sköterskor överallt i Sverige och det vet jag. Men jag skulle önska att fler öppnade sina sinnen för annat än endast det fyrkantiga konventionella, som ger mycket hjälp, men vilka har kommit med nya uppfinningar i alla områden??? Tänk på det!!! Jo, de som tordes gå utanför ramarna! Det är en sanning! :-)
Ja, det finns flera exempel, och inte endast barn såklart :-)




Sedan åkte vi på Café, jag och fina Therese och satt och insöp ljusare vibbar, från glada människor runt omkring och solen som sken. Och vi hade jättemysigt och satt och mindes barndom och vår älskade mormor och morfar, och ja solen sken. Det behövdes!!!
Och det jag behöver göra nu är att gå och lägga mig....Imorgon upp tidigt, för att igen få infusion, en annan än tidigare, det här är en medicin jag skall få i sju dagar, där jag får aminoacid/syra i mig, ja det finns säkert något mer nyttigt där i, men det höjer immunförsvaret, och det är precis vad jag behöver känner jag, och det tycker de här på Burzynski.
Fina Marlene, från New York egentligen, hjälper mig med dagens infusion.



Godnatt kära vänner eller kanske Godmorgon eller Goddag till er! :-)

Kärlek i massor!


Och tack så mycket för de kommentarer jag fått om bloggen. Och tack Anneli, lycka till med milspringandet i Stockholm, wow! Sänder dig styrkekramar här från Houston. Och det lät helt underbart med er sommar! :-) Något att ta efter :-)!


Kram på er alla!


Jessika


If You Only Say One Prayer - Say Thank You