Attleva

Själv sitter jag och skriver samtidigt som jag väntar på att min äldsta sons dansklass är färdig...han gick lite motvilligt...vi möttes på väg hit...han min älskade elvaåring var helt dyvåt, droppande, i sin jacka och mjukisbyxor som är så inne att gå runt i nu... Helt blöt! I två timmar hade han spelat fotboll ute på skolgården i regnet tillsammans med kompisar...precis som det skall vara :-)....att han sedan är ganska trött nu när han har danslektion, nja what to do? Fina min <3!

Vi får ta det lugnt i kväll och ha fredagsmys...det blir kanske Let´s Dance...tror jag! Eller musikalen Grease med John Travolta...klassikern :-).., ja de förbereder den showen på hans dans, han går en musikallinje, på sin dansskola, kvällstid är det. Helgen är ganska fullspikad denna helg också, han har både födelsedagsfest att gå på, där de börjar med att spela fotboll i Vasaparken/kombinerad fotbollskväll med killkompisarna i klassen :-) och innan det är det konsert att gå på/sjunga på...full fart. Ja det måste vilas lite ibland också. Vi får göra det också...men innan det, eller i helgen måste vi hinna klämma in att köpa fotbollsskor till killarna som det har tjatats :-) om länge nu...för de behövs ju såååå mycket! Ja det är klart de växer ju, och man behöver ju olika när man spelar ute eller inne. Och nu börjar ju utesäsongen. Får lära mig mycket om olika typer av dubbar nu på skorna...nämen Mamma...sådana kan jag ju inte ha...det är ju för vanligt gräs...Vi spelar ju mest på konstgräs...osv...ja ja vi får se hur det går med det...Jag får ta det i förhållande till deras ålder, och att de växer fort, jag menar skorna förbränns fort, men glädje har de ju av dem. Men det borde väl gå att hitta skor både för vanligt gräs och konstgräs!?:-) Tack och lov finns oftast vettiga försäljare att fråga.

Tack så mycket :-) för de kommentarer jag fick för mitt senaste inlägg...och även ett jättefint mejl från en fin vän :-) som gjorde mig så glad. Det känns alltid roligt och intressant att få feedback för det jag skriver, även om mitt skrivande nu kan variera, det vette gudarna, hur jag skriver, ibland har kråkan Krax varit i farten, ha ha!...Men såklart så är det inget måste med kommentarer...ja ja men det vet ju alla :-) Men blir hur som helst glad och ja jag uppskattar kommentarer...då känns bloggen mer levande. Men det är ju främst min uppgift att göra den levande och intressant...det är bl a därför som jag har haft lite motigt att sätta mig ner att skriva så ofta som tidigare... jag har känt att jag behöver förändring själv. Jag ska ta tag i det hela...men behöver viss hjälp med tekniska delar, hallå käre bror min :-) eller fina Lukas min (min duktige systerson), tjohooo!...men det skall jag nog lösa framöver, med er hjälp, he he:-) Det jag vill göra är en blogg som är mer aktiv och levande...vilket inte betyder att alla måste delta och skriva. Alla följer sitt hjärta <3

Det som känns viktigast för mig är att jag uttrycker från hjärtat och inte sådant som jag tror att andra vill höra...vill inte fastna i den fällan...för har varit fast i den fällan, delvis, såklart inte helt, jag har ju inte varit en vandrande robot eller maskin, det vet ni nog som känner mig :-) ...men i vissa fall och ja i livet så har det blivit att jag sagt och gjort saker som förväntats av mig, för mycket känner jag själv... Nu känner jag såå starkt att Livet säger till mig med Styrka; Jessika Följ Hjärtats Väg! Hjärtats Röst! Jag har inte fått en andra chans för att fortsätta i samma hjulspår...allt har haft sin mening i mitt liv, och jag är tacksam för så mycket, men jag har varit ledsen och ursinnig för mycket, ja det återkommer känslor, jag skall inte låtsas att jag är helt "fixad"...men Livet säger till mig Evolve! Utvecklas! Det är mycket mycket Tydligt för mig! Följ Din Inre Röst och Ditt Hjärta! Då Vägleds Du! Så kanske jag får vara fem år...eller sex sju till sättet ett tag...ha ha! Tills jag når balans...självklart är jag vuxen...Det glada barnet vill jag inte lämna, eller det glada i mig, som barnets glädje...men som sagt jag är vuxen och det finns en mening att vi blir vuxna och mognar...förhoppningsvis...lämnar vi det som hänt oss i barndomen bakom oss...annars kan vi fastna i att leva om, i olika varianter, vår barndom om och om igen...i våra relationer till andra människor och till livet....

Snart kommer min älskade son att vara klar så vi skall dra hemåt...för lite vila och fredagsmys...det behövs. I går läste vi....äntligen har vi kommit igång, ur boken Den Hemliga Trädgården...en gammal klassiker, det är mest för mina äldsta två pojkar...så vi sitter på soffan och läser. Jag läser högt än så länge för att komma in i boken, det är andra gången vi läser ur den nu. Jag minns själv att jag älskade den boken som liten, bokmal som jag var :-)... Så småningom blir det Sagan om Ringen, hoppas jag, eller så tar vi Narniaserien :-) Jag har köpt hela den vackra samlingen i en stor bok med bilder...När min äldsta pojke var yngre, ja vid åtta eller nio års ålder så läste vi bl a både Mio min Mio och Bröderna Lejonhjärta, det var i Moskva och det var så mysigt, jag älskar båda böckerna och Mio min Mio har något speciellt för mig...slutet är så vackert... men egentligen båda... och det vill jag så gärna göra med min mellanpojke som nu blir åtta snart, läsa dessa böcker.  Föredrar att läsa böckerna innan vi ser dem som film. Det gäller att hitta tiden...

Och Disney Channel skall stängas, Tjohoooo! Det har blivit för mycket av det och jag känner att det är lätt att som förälder tappa kontrollen. Kan ni tänka er att våra barn redan inskolas att vid sju - tolv års ålder se på barn "Beverly Hill/ Melrose Place" skräp!!!  (Ja dessa två serier hade bättre manusskrivare och var "bättre" än vad "våra" barn ser...dessa massproducerade serier som riktas till barn, sälja sälja) Ja, jag är tråkiga mamman men det får faktiskt vara slut med det! Så mycket skräp som visas i dessa serier, och vad lär de sig, vilka relationer mellan människor???...suck!

Samtidigt älskar jag många väljgjorda amerikanska vuxenserier, komedier..., Seinfeld, Vänner, Frasier, Brothers & Sisters, Everybody loves Raymond...osv... men nu har jag inte följt med på många år. Och ja, High School Musical har barnen fått se...så jag är inte helt, tro inte det...men det måste finnas balans tycker jag. Vad händer med de gamla sagorna? I går efter mycket protester från barnen, så läste jag Prinsessan och grodan... Hur prinsessan kysser grodan och han blir en prins... och den blev intressant tillslut för vår yngsta tjej :-) hon hade inte ens tid att prata med pappa Gena som ringde mitt i sagan utan hon sa snabbt till honom, vi läser om prinsessan och grodan, hej då! :-) Jag ringde upp honom senare.  Ps. kanske intressant detalj...I Ryssland är denna sagan tvärtom: där handlar den om prinsen som kysser en groda, som blir en prinsessa... Det tycker jag är lite spännande...hmm undrar varför vi har olika versioner...

Nu kom min son...klar för i dag...han vill gå och äta sushi...men jag törs inte gå till Sushirestaurangen här i närheten :-) Förklaring...de är jättetrevliga där, finns ett bra ställe i närheten av dansstället...Men problemet är att hon som jobbar där, talar så rolig svenska, ja vi förstår inte riktigt vad hon säger...och vad gör vi då hemska människor, vi börjat skratta och kan inte sluta...helt fel, ja jag vet!!! Känns jättehemskt! Men henns uttal är så svårförståeligt, samtidigt som hon är så trevlig, att vi tittar på varandra i förundran, vad säger hon...Ja så nu törs vi inte gå dit :-) Dumma vi, eller jag! :-) Fnissmaja! :-) Jag är rädd att börja skratta igen. Ja, så problemet är Jag!!! Jag är ju vuxen människa :-) Det sista jag vill göra är ju att göra narr åt någons accent...men Ja, vi går en snabbis på indiska som vår äldsta elvaåring också älskar :-) Och det gör jag med! :-)

Ps. Tack fina Sofi för din kommentar som så värmde hjärtat <3 , och ja ni andra fina mina också! Tacksam! <3 Sofi, håller med det skulle vara himla roligt att ses mera och bättre när vi är uppe. Verkligen! Och kom i håg ni är alltid välkomna föbi oss här i Stockholm! :-) Eller så kan vi ta en fika på stan om tiden inte räcker till! :-) Jag vet många bra caféer! :-)

Det jag vill säga är att jag genom det jobb jag gör och har gjort rensar bort mycket skräp som legat och rostat inom mig i mina rör :-)... det är en ständig pågående process inom mig. Och jag känner att den distans som jag på grund av rädsla och blyghet har hållit till människor runt omkring mig, den har varierat till olika människor... den distansen raseras...murarna rämnar...och lämnar plats mer för hjärtats väg och glädjens väg. Det är som att öppna mina ögon och se mig själv klarare och samtidigt då också se andra människor klarare och med mer kärlek och öppenhet och nyfikenhet...ja att bli som ett barn på sätt och vis på nytt... En väg att gå hela livet för mig, steg för steg!

Har varit uppe i mitt Tornedalen med hela familjen min..och min bror var där med hela sin stora familj..och hans frus syster och barn...de bodde i min farbror Sunes hus som de lånade i några dagar...det var sååå mysigt att bara kunna springa över, speciellt barnen, ja jag med, mellan husen och umgås och dricka te prata...gå ut och grilla i byastygans grill som vi alltid använder när vi är hemma i Armasjärvi. Min Gena helt enkelt bara ääälskar att grilla och elda... hemma i huset i Armas sååå håller han till i bastun och eldar, även om han inte bastar, han sitter och eldar och röker och filosoferar...mediterar kan jag tänka mig.

...Ja nu är jag tillbaka efter några dagars mellanrum...ja.. idag har varit en skakig dag! Suckars suck! Rolig dag också...promenerade på morgonen i stan med Sasha, gjorde work i det vackra vädret efter vår frukost på Café Sirap! Där kan de min "meny", inget salt, inget socker, ingen mjölk, ingen mjöl, ha ha! Så åt en god omelett med grillade grönsaker. I allt mitt "elände" när jag mår dåligt, skakig så får Sasha mig att skratta...och det behövs såååå:-)...vädret gör mig också glad! Jag är redo för varm härlig vår.

Vi hade ett himla bra möte :-) och avslutade med lunch, Tack systrar mina <3 ...men min skakighet ville ändå inte riktigt avta så kände att det var dags att avvika...börjar känna när det är dags... Åkte hem och vilade...men det var svårt att ta sig hem själv...var lite rädd att jag på hemvägen skulle få en panikattack...men talade med Sasha per telefon innan och det kändes bättre, så jag tog sats och åkte...och på hemvägen satt jag och visualiserade hur jag såg mig själv stark och hur jag såg mitt liv när jag lever ett liv full blom, och jag sjöng faktiskt Aum tyst för mig själv...väldigt lugnande för mig...och även några sanskrit ramsor som jag lärt mig via en underbart vacker skiva som vi råkar ha i Armasjärvi, Deva Premal heter sångerskan, eller om det är skivan,... Vi har spelat den ofta däruppe nu...och nu går min lilla femåriga tjej och sjunger på de så vackert nästan varje dag :-) Lilla gumman min!

Ååå så fick jag gråta en del i dag...över att känna mig som en svikare till mina barn...att jag inte kan ta hand om dem... att jag fortfarande inte kan följa dem till skolor och dagis och olika träningar, matcher så ofta som jag vill...och att jag behöver så mycket hjälp hemma. Det var ju inte så här det var tänkt!!! KÄnner mig sååå AAARG! På livet!!! Och jag lät mig känna det! Förut hade jag ofta täckt över och stoppat känslorna!!! Tänkt att det är fel att känna så. Men det är det jag kände just då, och sedan gick det över, det är när jag inte låter mig känna i stunden som det samlas lager på lager och blir en explosion tillslut...ja det finns kvar men jag kunde också sedan känna tacksamhet över Allt! Alla Välsignelser! Över min älskade man Gena som kämpar och gör sååå mycket för mig <3 och för hela min familj och vänner som hjälper sååå mycket! Och för mycket annat, tankar och böner för mig! <3 Jaa att jag hittade The Burzynski Clinic som gör mig frisk. Tack Tack Tack!

Men jag hade ett möte med en svensk läkare i går...och han är väldigt fin och varm och jag tycker om honom som person och han är duktig...men ack sååå fast i det Jag kallar den svenska fyrkantigheten...Allting ska vara bevisat och inom dessa ramar...att se på människan som en helhet det är en omöjlighet för honom...holistiskt tänkande verkar vara rena rama flum. Och är det proffsigt av en läkare här i Sverige att döma mina läkare utomlands som sådana som bara tjänar pengar på mig..och säga att de inte har bevis på sin forskning...när vi talades vid närmare om det märkte jag eller vi (Sasha var med mig) att han, min svenske läkare, inte hade nog med kunskap om min läkare i USA, eller kliniken, i detta fall i en mycket duktig läkare med klinik i New York, som har hjälpt mig mycket med näringstillskott och många tester för hela kroppen. Min läkare här i Stockholm i går erkände sedan också att han inte hade nog med kunskap för att göra en bedömning. Men varför skall han kritisera en läkare som jag har valt? Jag har inte bett om hans åsikt i den frågan... Jag blev upprörd, och emotionell...ja det har ju varit en lång resa för mig och det är och har varit frågan om mitt liv!!!... det tog han på ett bra sätt, han är en varmhjärtad läkare det känner jag så jag gillar honom... Men denna fyrkantighet!!! Och mina senaste tre svenska läkare har alla snackat ner olika kolleger inför mig...och inte bara utländska...??? Är det proffsigt??? Hallå Sverige VAd skall vi göra med OSS??? Nu menar jag angående att leva fast i en fyrkantig värld!!! För jag hävdar bestämt att vi gör det alltför mycket här i Sverige!!! Och det kommer jag att forska i varför lever vi så här..., när och hur och varför gick det fel? ... ja jag har ju börjat med mig själv...en god start! :-)

Det här har varit förkylda veckan...men vi börjar repa oss någorlunda. I dag åkte jag iväg på kalas på närliggande Lekhus med min yngsta tjej, det var två dagiskompisar som hade kalas. Så vi var där i över två timmar. Även mamma Jessika var uppe och klättrade i ställningarna och jag och min tjej åkte en "läskig", ja det susade till i magen på mig också, en läskig rutchkana. Den var tvärbrant! Två gånger åkte vi den. Det var visst sexårsgräns på den, annars var man tvungen att ha en äldre i sällskap, fick jag veta av en bakomklättrande klok tjej på en sådär sex år. Det var efter att jag just föreslagit att min lilla prinsessa, ja min Askunge, som hon var utklädd till i dag, att hon skulle åka den själv. Ja hon ville ju bara åka den igen och igen och igen med mig såklart. Men det räckte för mig efter två gånger...och efter lite klättrande så var jag redo att sitta ner med mitt te :-) ...ja det var lite trångt och fullt :-) med barn överallt!

Sitter nu nere i ett tyst kök! Alla sover i huset! Dagen var lång...men ändå alltför kort. Har hunnit med mycket...men ändå allt för litet... Vi har varit på kalas på morgonen, vi har hunnit bara vara jag och barnen...det har bråkats dem emellan, de har pysslat med sitt på varsitt håll, läst lite, spelat kula, sett på film, lite Mozart har vi (jag) spelat högt!!! Det var alltförlänge sedan här spelades klassisk musik... Jag och min äldsta avslutade kvällen med att ta en "långpromenad" ca 25 min till vårt lilla centrum, för här hemma var vi ju sååå sugna på sushi...ja alla våra barn älskar sushi...så då gjorde vi det...sedan tog vi en taxi snabbt hem...kan ju inte gå och svänga på påsarna så att soppan rinner över all maten,...och vi var ganska trötta. Och sedan snabbt....svisch i säng! Jag behövde inte ens läsa färdigt sagan för min lilltjej... hon var nog slut efter dagens strapatser...så somnade hon...och då sov nog redan killarna.  Och jag somnade med henne....Och nu är jag vaken och väntar på mina tabletter...nja, väntar på att ta dem såklart! Men dags att lägga sig strax! Hoppas jag!

Ville skriva något tänkvärdigt...hmmm...måntro det kommer något...nja....väntar väntar...Jag har velat skriva hela dagen...sätta mig i min lilla vrå...nja, har ingen riktigt...men ja plats har vi, men oftast huset fullt ändå, så jag har inte hittat min skaparplats...det har blivit sängen som blivit mitt skrivbord...och nu sitter jag här i köket om natta...skönt med tystnaden. Jag har också bestämt!!!...Jag har kännt med stormkliv i mitt inre att Här skall rensas! I hemmet! Jag måste rensa! Både i mitt inre inre och i mitt yttre inre! Inom mig rensar jag...och måste följa upp med mitt hem...ja det följs åt...oberoende av vilket som kommer först! Måste få plats att andas. Så jag har redan börjat lite smått! Men jag är såå otålig! När jag får en idé så vill jag genomföra den på en gång! Jag vill att allt skall hända på en gång! För i mitt huvud så flyger idéerna fram med full fart! Huset är redan färdigrensat och jag är igång med nästa projekt...ja det finns samtidigt, mitt nästa uppslag, eller det har funnits där länge...det smågror...i och för sig...det är skrivprojektet...som det finns flera inspirerande av i mitt huvud! :-) Tiden Tiden...Jag får lära mig sova fem timmar per dygn för att hinna med allt! Så är det! För det är så mycket som jag vill skapa och göra, och det känns en glädje i hela mig när jag tänker och lever i det :-)...och dagarna flyger fram! Det är när jag lär mig att Leva Med Livet Helt och Fullt och inte mot livet, som All tid i världen kommer att finnas! Är det inte så?

Ibland åker jag taxi eftersom jag har svårt fortfarande, tyvärr att åka tunnelbana själv, hej och hå kära ångest/excitement...men det restulterar i många intressanta samtal... ibland är det jag som pratar på som en kulspruta känns det som ibland...ja med tanke på hur jag är van att inte tala såå mycket...ha ha!:-) Inte för att jag varit tyst precis...men hur som helst...Men ibland är det taxichauffören som jag lyssnar på, hör och häpna :-)...En hel del visdomsord och intressanta tankegångar som finns i så många fina taxichaufförer....senast talade taxichauffören om hur vi svenskar talade sååå mycket om vädret (han själv var en äldre man, född på 40 talet skulle jag tro, och riktig stockholmare, enligt uttalet), och och hur viktig roll det spelar i vårat liv, han berättade också korta episoder ur sitt liv, och verkade otroligt språkbegåvad, ja det var mycket vi hann komma in på, det här var en taxiresa som man önskade skulle varit längre, ibland händer det att vi sitter kvar en stund och talar efter att jag har betalt och taxametern slutat ticka... men såklart under vissa taxiresor sitter vi tysta i våra egna tankar, eller såå spelar radion alldeles för högt ur sportradion eller någon annan jobbig reklamkanal, usch och blä enligt mig då, jag har blivit överöst med sportradio i min barndom, yes sorry pappa min :-) som älskar sport... Vad jag förstår mer och mer och det är så talande, speciellt under korta möten med tidigare okända människor,... är att vi alla har sååå mycket inom oss! Sååå mycket sååå mycket! Och vi har alla det vackra inom oss...men ibland har vi trasslat in oss i ett dunkelt snår så vi har svårt att hitta tillbaka (det vet jag såå väl)...tillbaka till de de som är menat att Blomma inom oss...eller Den Vackra Himladrottningen inom oss...Hon som ståtligt sträcker sig Högre än Molnen...eller Den Oändliga Oceanen inom oss! Vi kan kalla det vad vi vill... Helt enkelt det Sanna inom Oss! Kärleken!