30 Apr

06:47

Kommunikation...thank you thank you!

0kommentarer
In the middle of difficulty lies opportunity -
 
- Albert Einstein -
 
 
Hej kära vänner!
 
Sitter hemma nu, det är sen eftermiddag, dags för middag snart. Vi har varit på kliniken för vanlig kontroll av mina värden osv... allt ser bra ut. Vi satt ganska länge och talade med vår läkare och denna gång började vi prata om nära dödenupplevelser när vi var klara med det medicinska. Och då berättade jag om något som har gjort starkt intryck på mig; det var en man på Oprah, såklart, som berättade om sin nära dödenupplevelse. Det var säkert mer än tio år sedan som jag såg detta inslag, men jag minns det fortfarande väldigt väl eftersom det gjorde sådant intryck på mig. Han berättade att han hade varit en ganska hänsynslös och elak person i sitt liv, men efter en nära dödenupplevelse så förändrades hans liv dramatiskt. Ja, det brukar väl göra det för de flesta tror jag. Det han upplevde var följande; han fick gå igenom sitt liv och alla de gånger han hade varit elak mot någon annan människa, ja han fick uppleva det igen, men det han också fick känna var hur den personen han hade varit elak mot kände sig när han behandlade dem på det sättet. Ja, det gick att se att den här mannen var en helt annan människa idag än han tidigare varit. Det var som att han ville gottgöra sitt förflutna, och uttrycket i hans ansikte visade upp en mildare människa än den han beskrev sig vara tidigare. Ibland undrar jag om det här kanske är det som kallas skärselden...inte för att skrämma någon, men det som händer när man dör, att man får uppleva effekterna av sitt handlande, och att det kan kännas väldigt smärtsamt... beroende på ens handlingar såklart. Självklart tror jag inte på någon evig skärseld för någon, utan det är snarare kanske, tror jag, strax efter döden, en slags genomgång av sitt liv som vi går igenom, sedan går vi vidare... Ja, lite filosoferande från mig...
 
Vacker himmel från en av våra flygresor
 
 
Vi talade också om något som Sasha tog upp, men som är känt bl a inom hinduismen tror jag, rätta mig någon om jag har fel. Det talas om ett bibliotek, där hela jordens minne finns samlat, allt som någonsin har hänt, alla tankar, ja allt... allt finns där. Det tror jag faktiskt på,... för jag tror till exempel att varje tanke som är tänkt på något sätt finns kvar...och påverkar människor. Och tänker vi en tanke om någon människa, så kan den tanken påverka den människan, den vibrerar på något plan... det är därför som böner, eller ljusa tankar sända till någon kan hjälpa så mycket (och tyvärr negativa tankar om någon, kan påverka den människan negativt, därför viktigt att lära sig att ha lite koll på sina tankar, och försöka om man kan vända det negativa till det goda), tankar är energier... det lär jag mig nu. Tankar har kraft. Är det inte det här som alla religioner också försöker lära oss.
 
Jag sitter hemma och bloggar, lite te och mörkchoklad efter middagen
 
Ja, vill skriva lite om kommunikation. Tack så mycket för din fina kommentar Anneli, och tack för dina styrkekramar från dig och vackra Tornedalen, så tacksam för dem! Sänder dig sol och värme från mitt hjärta, här från Houston! :-)
 
Angående kommunikation. Jag som är uppvuxen i Tornedalen, där livlig och levande kommunikation är något vi inte direkt inandas via bröstmjölken (undantag finns självklart, som överallt),... I motsats till ryssar, som inte gör annat än kommunicerar, kan det i alla fall kännas för mig som är van vid annat. :-)  Jag har de senaste två dagarna fått se hur min brist på kommunikation orsakat missförstånd mellan mig och Sasha. Det var efter besöket hos neurologen igår, som jag nu inser gjorde mig mer upprörd än jag trodde. Det orsakade också ångest nu på morgonen, som jag har jobbat med, pust... Efter vårt besök hos neurologen så föreslog Sasha att vi skulle diskutera igenom neurolens förslag om att jag skulle börja ta antiångesttabletter under middagen. Jag kände mig inte redo att prata om det under middagen, så jag satt istället under tyst, nervös och orolig. Men istället för att säga något till honom, till exempel, jag känner mig inte redo att prata om det, eller jag känner mig nervös och orolig, så valde jag att sitta tyst och inte säga någonting. För honom, som kommer från en kultur där man talar om saker, där man kommunicerar... så uppfattade han min tystnad som att jag av någon anledning var arg på honom, och han kände det som att jag totalt ignorerade honom med min tystnad... Ja, det blev ett missförstånd, för jag följde mina gamla mönster av icke-kommunikation... och han utgick från det han är van vid. Men i det här fallet så håller jag med honom att det är bättre att åtminstone säga någonting, att jag skulle ha sagt någonting. Nu har vi i alla fall rett ut det hela.
 
Två av mina favoritteer som jag har tagit med mig, jag åker ju ingenstans utan mina teer som många av mina vänner vet :-), teerna är från The Tea Centre of Stockholm, de har en jättefin hemsida som man kan beställa teerna från, ett litet tips bara!
 
 
Det är bra för mig att lära mig det här, om och om igen känns det som. Jag är ju gift med en ryss, älskade Gena min,... där det ibland, i hans familj känns som att saker diskuteras i tusen olika vinklar fram och tillbaka (sagt med mycket värme, älskade mina, jag utgår bara från det jag är uppvuxen med...) , men i allt det här finns också mycket humor och skratt, och alla möjliga känslor. Det är hälsosamt tycker jag, speciellt nu, skratt och gråt på samma gång ibland, (det är sådan jag blivit nu:-) ), så var det med Genas fina mormor som kom från södra Ryssland, hon var av kosackblod. Hon kunde berätta något och skratta och i nästa sekund gråta en skvätt, och sedan bli nästan arg (mitt intryck)..., men det var bara styrkan i henne att uttrycka sig. Hon uttryckte sig med kraft, och jag trodde i början att hon var arg, men det var bara ett normalt sätt för henne att tala.
 
Vi påbörjar/fortsätter, det är natt i England nu, firandet av bröllopet...ja det är fredagkväll, med god mat, lite vin...osv, grönt te för min del
 
Humor finns också i min familj, (ja, det finns ju i hela världen såklart, tack och lov) min kära älskade mamma är så humoristisk och även hennes fina syster, deras pappa, min älskade morfar var helt underbar på att berätta roliga historier, ofta på pitebondska (Min mamma är uppvuxen i Piteområdet, och i Luleå) så det gällde att lyssna ordentligt, och ibland (ofta för mig) fråga, vad betyder det ordet..., jag minns att jag älskade att lyssna på hans historier. Mina barn brukar ofta säga; mormor, du skrattar så mycket, (och småretas med dem gör hon också) men det sägs med glädje i rösten. För några dagar sedan när jag pratade med barnen så sa vår snart sjuåriga son till mig, med en liten suck, ja men nu skrattar mormor igen, det upprepade han tre gånger under vårt samtal... min mamma pratade med min syster just då, som var hemma hos oss och hälsade på med sina barn. Det är såklart inte så att vi är helt tysta i min familj, och det är väl ingen tornedalsk familj, hoppas jag:-), men det är ett helt annat sätt att kommunicera. Inte med så många ord helt enkelt. Det är mer accepterat att reagera med tystnad och att inte fortsätta diskussionen... gå in på sitt rum, (hej Jessika!) osv... Tror ni inte att det beror på klimatet? Jag tror att det spelar in väldigt mycket, faktiskt.
 
Vår goda middag ikväll, kalkon, grönsaker, japansk god shiitakeesvamp, och jams som är sötpotatis. Tycker sååå mycket om sötpotatisen, varför hade vi inte det när vi växte upp? Kanske något som går att odla i Sverige? Varför inte?
 
Jag och Gena såg en intervju som gjordes av Norrbottens nyheterna, tror jag det var, för ungefär "tusen år sedan", där de av någon anledning intervjuade en äldre man, kanske var han same, eller tornedaling, han bodde i alla fall långt upp i norr, han satt vid en bäck ute i naturen minns jag. Intervjuaren frågade honom om något, den äldre mannens svar var enkelt men kort; Jo. Den sista frågan minns jag; Har du någon gång varit söderut? Varvid den äldre mannen svarade; efter en stunds funderande, jo... en gång var jag i Luleå... Slut på intervjun! Jag och Gena bara älskade den här mannen. Det var så underbart att se denna man, så äkta! Minns det fortfarande med sådan värme.
 
Jag älskar att komma hem till Tornedalen för att vila, för jag känner fysiskt att det är mer tomt på tankar där, det är ljust och mer rent... också för att det helt enkelt är färre människor där än i till exempel i Stockholm eller i Moskva. Där det är fler människor tänks det fler tankar...och tvärtom. Och det känns när vi kommer hem till Armasjärvi. Det är som att de egna tankarna stillas. Så känns det när jag kommer dit för att bara vara i två veckor. Det kändes självklart på annat sätt när jag växte upp där. Finns i och för sig mycket andra blandade känslor som kommer upp även när vi hälsar på... men samtidigt denna friska renhet i luften. Det finns mycket mer i detta ämne... så jag återkommer gärna till det vid ett senare inlägg.
 
Det vackra paret kysser varandra efter bröllopet
 
Nu skall vi se på Barbara Walters tvåtimmars special på kanal Abc, om The Royal Wedding. Så vackert! Tycker att de är så fina tillsammans, kärlek mellan två människor är så vackert. Prins William är så fin, känns som att han är en fin och snäll själ, ja båda är fina, får tårar i ögonen, har gråtit några skvättar när jag sett på repriser som gått hela dagen idag... Tänker på Prinsessan Diana och tror att hennes själ var med sin älskade son på något sätt idag.
 
 
Nu är det sent här, och vill vila lite. Tänkte se lite på serien Will & Grace, innan jag somnar, skratta lite. Imorgon har vi lite sovmorgon, meditation klockan åtta först, annars börjar vi med meditation 7:15 varje morgon, och sedan har vi några övningar, efter det frukost. Lär mig att meditera, men fortfarande far mina tankar runt så mycket, hit och dit, fram och tillbaka, men börjar mer och mer att se fram emot att meditera. I början längtade jag till att det skulle vara över och tills jag fick äta min frukost... har i och för sig inget emot vår goda frukost nu heller, men det känns att meditationen ger mig ett lugn.
 
Ta hand om er mina underbara vänner därute!
 
 
Kärlek,
 
Jessika
 
 
- Oprah for Nobel Peace Price -
Kommunikation
Kommentera

29 Apr

05:07

Skratta eller gråta...tacksam för allt ändå!

0kommentarer
Through the power of God in you, you are capable of greatness. It isn´t arrogant to recognize it - it will bring you humility -
 
- Marianne Williamson -
 
 
 
Kväll, och sitter på mitt Barnes&Nobles och skriver, inte så stor variation här i Houston där vi håller till.
Besökte vår läkare på kliniken, bara för att göra check-up. Skulle ha börjat en femdagarskur av medicin redan i onsdags, men på grund av att jag fortfarande är lite förklyld så vill de att jag väntar till på måndag. Vi fick tips om en dunderkur för ont i halsen och förkylning, av en indisk sjuksköterska. Man kokar 3-4 pepparkorn i lite vatten i 3-4 minuter, och sedan dricker man litegrann, mycket går inte för det är väldigt hett... spicy som man säger. Men det skall visst göra under. Jag skall prova ikväll så får ni höra hur det gick imorgon. Men jag känner mig redan bättre med min förkylning, bara lite rosslig i halsen, men vill bli helt frisk nu...
Här är jag sidleds... bild som Sasha tog på mig och mejlade, visste inte att den var sidleds,...går ej ändra på i efterhand(?) Vi promenerade från kliniken till vårt nästa möte, tog ca 30 minuter, två galna europeer, ja Sasha är ju amerikan, men New Yorker, som är van att gå överallt, vi var de enda gående bland tusentals bilar..., people in Texas do not walk sa Maria i receptionen till oss, när hon fick veta att vi verkligen skulle ta en halv timmes promenad istället för att åka dit på fem minuter med bil..., i och för sig så var promenaden inte den trevligaste bland tusentals bilar...så hon kanske hade rätt, bättre ta taxi nästa gång
 
Efter besöket på kliniken så hade vi ett besök bokat hos en neurolog, som ganska snabbt ville att jag skulle ta antiångest tabletter, tre om dagen för att utöka min livskvalité, men jag känner en hel del motstånd själv. Det känns som att jag på något sätt då förlänger plågan, hur skall jag sedan bli fri från beroendet av dessa tabletter? Vill ju såklart inte vara beroende av tabletter, vem vill väl det. På apoteket sa de att tabletterna kan orsaka att jag blir sömnig och yr av dem i några timmar.... ja, det är i och för sig inget nytt med att ta tabletter. Bara rädd att bli beroende. Han berättade att en kvinna hade tagit sådana tabletter i fyrtio år, hon är nu 90 år gammal. Jag sa då att jag inte vill bli beroende av tabletter i fyrtio år, han sa då att jag skall vara glad om jag lever i fyrtio år... tack för den tänkte jag, men det är ju sant. Jag är tacksam för varje dag. Men livsviljan försvinner sist antar jag. Jag har tänkt stanna och ta hand om mina barnbarn, sitta som den "gamla" farmorn /mormorn som filosoferar så mina barnbarn blir galna på mig, filosofera om livet ännu mer än jag gör med mina "stackars" barn, då är det väl tillåtet, när man är gammal... Min livsvilja är stark, men med denna ångest så är livet rent ut sagt för djävligt att leva, när jag väl har den. Men jag har hört om andra som har klarat sig ur ångest. Hans svar var direkt tabletter, och min första magkänsla var ett starkt nej. Har köpt tabletterna, men måste känna efter..
.
Bilder på flera av många tacksamma tillfrisknade tidigare patienter från Burzynskikliniken
 
Tänk för bara ett år sedan så kunde jag med er underbara vänner i Moskva, åka bil tillsammans, skratta och ha kul, hälsa på, ha bokklubb tillsammans, hämta mina älskade barn på skola och dagis.... osv... Nu är allt sådant i princip omöjligt, om jag går på något möte, så måste jag sitta längst ut så jag kan springa ut... Det kan också gå i vågor hur jag mår, vissa dagar bättre och vissa dagar sämre. Min Gena har läst mycket på nätet, om bla en tablett som jag började ta i slutet av december, som jag fick av läkare i Stockholm, för att ta mot mina epeleptiska anfall, det är en extra tablett som jag nu tar. Har en annan sedan tidigare. Båda tar jag morgon och kväll. Och den här andra tabletten har hos flera som Gena läst om orsakat en enorm ångest. Vi frågade om den tabletten idag, men neurologen, sa att det står så mycket på nätet, så han verkade i princip utesluta det. Jag undrar då, skall man inte tro på människors vittnesmål? För mig började min ångest i princip på dagen, efter att jag började ta dessa tabletter... Samtidigt har de hjälpt mig med mina epeleptiska anfall. Så vad skall jag välja, pest eller kolera? Vet ej om jag skall skratta eller gråta...? :-) Skratta är alltid bättre, men gråta är inte fel heller, rensar ut en del. Så kommer nog att göra båda... :-)
So, that is life as it looks like now for me...
 
Bild på solnedgång i Paris, behöver något vackert att se...
 
Har haft mycket ångest vissa dagar, och andra dagar mindre, nästan helt bra, så dessa dagar är jag sååå tacksam för, så det är Upp och ner...
Nu hemma, tar nog och ser något roligt... behöver skratta lite, sluta tänka... eller kanske bästa att sova. Kanske får drömma om mina älskade barn. Vår läkare Larisa på kliniken skulle upp tidigt på morgonen för att se The Royal Wedding i England. vid fyratiden börjar det, jag väljer nog sömnen... trots allt, men vem vet kanske går jag upp vid sex tiden i alla fall. Men jag kommer absolut se repriserna...
 
Sköt om er alla fina ni!
Kraaaamar!
Jessika
 
If You Only Say One Prayer - Say Thank You!
Allmänt
Kommentera

28 Apr

05:34

-Spiritual Warrior-

0kommentarer
I uphold The Truth of Light!
I am a Spiritual Warrior!
 
 
Hej alla ni därute i Universum!
Hoppas ni har det bra mina vänner, var ni än är i världen.
Här i Houston är det varmt, som vanligt, 31 grader, ... var är min vår... med vackra blommor som slår ut i trädgården. Ja, inte klaga nu Jessika. Värme är bra också eller hur. Igår var en speciell kväll, att få se en så stor artist som Tony Bennett. Det kändes i hela salen att han älskar att uppträda och att han älskar sin publik. Det fanns en sådan kontakt med publiken. Vid varje ny sång började salen applådera, det finns så många minnen till hans sånger. Tony Bennett är 85 år gammal, så det är otroligt att han fortfarande uppträder som han gör. Han är nog den sista från en hel era, med Frank Sinatra, och andra. Jag är så tacksam att jag har fått se honom live.
Lyssnar nu på min Mozart, men egentligen dags för mig att se på Oprah, som jag alltid/oftast lyckas missa, så tänkte se den för en gångs skull, innan vår promenad, så vi ses på Starbucks om en stund. Kram! :-)
 
En glad Sasha innan konserten
 
 
Ja, då sitter jag här i bokavdelningen - köpte mitt coconut/vanilla/ginger tea, som jag gillar. De har faktiskt tre gröna te sorter här. Not bad! De ni, i Moskva, där fick jag klara mig på grönt mint te "postojana", som jag inte är så förtjust i...
Jag sitter framför Current Affairs boksektion. Ser flera böcker om Obama; Gangster Government, kallas en; The Manchurian President - Barack Obamas ties to Communists Socialists and Other Anti-American Extremists, En handlar om The New Reagan Revolution..., en till om hur Obama är en hemlig socialist.. osv...ganska många böcker om Obama och om hur han förstör America, men det finns blandat. Många böcker handlar om hur Amerika skall hitta tillbaka till sin gamla styrka som supermakt, både inne i landet och i världen, ekonomiskt och politiskt, som jag uppfattar det.
Känner ibland att jag vill uppta mitt intresse för internationella frågor och till viss del politik, inte parti politik dock, som jag är totalt ointresserad av, för mig känns det som bara en massa käbbel...som storm i ett vattenglas, speciellt i lilla Sverige... sorry!
 
Barnes & Nobles
 
När jag var ungefär tio år så var en av mina uppgifter i familjen att gå och köpa Aftonbladet, en krona tror jag den kostade då, som min kära far läste religiöst varje dag. Så jag gick den korta vägen ner till kiosken i byn och köpte tidningen. När jag kom hem försökte jag alltid skynda mig så att jag hann före honom att läsa tidningen, men för mig var det bara den internationella delen som intresserade mig, redan då var jag ointresserad av den svenska politiken, mitt första minne är från när jag läste allt om revolutionen i Iran, 1979, det verkligen uppslukade mig. Jag har fortfarande ett speciellt intresse för Iran, och den persiska kulturen efter det. Resten av tidningen var jag ganska ointresserad av. Pappa läste nog allt, sportdelen var viktig för honom minns jag, och är väl fortfarande det :-) På den tiden var Aftonbladet inte lika mycket skvallertidning och sensationstidning som den är idag, tack och lov! Några av er minns kanske den tiden.
 
Lite blandade bilder, Houston by night, igår kväll efter konserten
 
 
I mitt lilla rum i byn, satt jag och planerade hur jag skulle resa till Sydafrika och slåss mot apartheid, och hur jag skulle åka än hit än dit i världen och delta i fredsarbete. Det brann en eld i mig kändes det som. Jag skrev flera brev till Brezhnev och Reagan och krävde fred, ha ha!:-), och sedan till alla Breshnevs efterträdare fram till Gorbatchev. Säkert tre brev till Olof Palme hann jag med innan han dog, ett minns jag var kanske en månad innan han blev mördad, och ett till Ingvar Carlsson också, jag fick "personliga" svar av Palme och Carlsson med deras underskrifter där de höll med mig om att fredsarbete var viktigt, men såklart inga svar av de andra. Jo, Amerikanska ambassaden svarade för Reagans räkning i alla fall. Sovjet minns jag inte. 
Så där satt lilla jag i mitt rum i den lilla byn långt ifrån allting, och ville ut i världen och rädda den:-) Men det fina i det hela är att jag sedan träffade min älskade Gena genom att jag jobbade nästan ett år i Stockholm för en fredsorganisation. Jag åkte iväg så fort "plågan" gymnasiet var avklarat, även Sasha lärde jag och Gena känna där. Vi bodde och jobbade i princip ideelt, i en nedlagd skola i Vällingby, vi var ungdomar från Sverige, Sovjet, Amerika osv...Ja, vi har några vänner kvar från den tiden. Sen bar det av till Sovjet, och Ryssland för min del...
 
Blandade bilder... todays sky
 
De sista åren, kanske sedan jag väntade vår yngsta dotter, så slutade jag helt se på nyheter, och då menar jag helt! Det var som att jag fått nog! NOG! Fortfarande så har jag svårt för det. Nu pågår det så mycket annat i mitt liv så det räcker för mig,.. men det kan hända saker i världen som jag får veta först veckor senare, eller månader i vissa fall... Ja, så är det med mig. Am I crazy? Kanske någon känner igen sig angående nyheter... för mig är det för mycket negativt, för mycket koncentration på det negativa.
 
Nu är vi hemma, och vi har ätit god mat... kyckling med indiska kryddor, och oystersvamp, vet ej namn på svenska, och grönsaker och bönor, samt råris. Svampen såå god.
 
 
Igår åt vi japansk chiitakee svamp. Båda dessa svampar är väldigt bra för immunförsvaret, det stimulerar immunförsvaret, vilket jag behöver nu. De används bl a i Japan för att hjälpa kvinnor som går igenom chemotheraphy när de har bröstcancer. (Chemotheraphy bryter ner immunförsvaret) Tänk om sådan kunskap skulle användas mer i Sverige, det vi har naturligt från naturen. Om det skulle forskas mer i det. Vad jag förstår så informerar vården i Sverige minimalt om att det inte är bra till exempel att äta socker när man har cancer. Min upplevelse av svenska vården är också att det är så stängt att tänka utan för ramarna av det konventionella. Och apotekets produkter, har jag slutat köpa för längesedan... ja, förutom alvedon, och tex örontops,... men krämer med alla dess syntetiska ingredienser och rent ut sagt skräp köper jag aldrig!!! NÄr ska vi förstå att det är det vi har naturligt från naturen som är det bästa för oss! Ursäkta mig men när???? Ska vi lära oss det???? Gör mig heligt förbannad! Istället förgiftar vi oss själva med sååå mycket skiiiit!
 
Naturligt organic godis som jag köpte till barnen i USA, barnen gillade det, finns i olika smaker. Märket har skapats av några mammor som ville att deras barn och andra barn skulle få bra godis som samtidigt var nyttigt och bra för dem.
 
Sjukvården skulle kunna vara något helt annat om den också lyssnade och visade sig ödmjuk för de gåvor vi har från Moder Jord, om den öppnade sig för den gamla kunskapen som fortfarande finns om örter, växter osv... Det går faktiskt att kombinera det nya med det gamla. Om ni vill vara snälla med era barn, köp ekologiska schampon, krämer, och även godis, med så mycket naturliga ingredienser som möjligt. Hur mycket skit finns det inte i barnens lördagsgodis, jag tror vi skulle ha svårt att ge det godis vi ger till barnen om vi verkligen visste vad de innhöll egentligen. Hur mycket allergier orsakar inte godiset, krämerna osv.. Det finns så mycket kunskap egentligen, så tänk på era barn... Jag talar till mig själv också. Jag har bara i princip använt ekologiska schampon och krämer (vanlig olivolja, fungerar bra) till barnen sedan vår första son föddes. Och jag köper så ofta jag kan mer hälsosamt godis från hälsokost, men det är klart de får det vanliga godiset också. Så mycket annat har jag att lära. Men det som händer mig nu, och det jag börjar läsa får mig att se att jag vill vakna upp! Det sägs också att barnens rum, som flera av er kanske känner till, är det farligaste av alla rum i ett hem, med allt plastskit som de har i rummen!!! Något att tänka på! Vill ställa mig och skrika ibland, Hallå vakna!!!
NÄr jag läser om all kunskap som egentligen finns om hur man kan hjälpa cancersjuka, och bota eller förbättra och förlänga mångas liv, men det används inte i "mellanmjölkens" land Sverige... så frågar jag mig Varför???? Varför??? Ja... det är en anledning till att jag inte valde att behandlas i Sverige. Här i USA, the land of the plenty, finns i alla fall val, även om det finns både och, det konventionella, det som är mittemellan, det alternativa...ja, det finns mycket här. Tips på en bra bok att läsa, som jag kanske har nämnt tidigare, för alla egentligen för den ger så mycket bra råd på vad som är en bra diet, och mycket annat.
 
En bra bok för alla att läsa, översatt till många språk, säkert också svenska
 
Vi har precis sett på den roliga tv-serien som visas på onsdagar här; The modern Family, får mig att skratta högt, vilket jag behöver nu. Tänkte se den tv-serien som visas efter men blev uttråkad genom att se på kvinnorna i serien, som såg så "plastiska" och åtskruvade ut i ansiktena, (som att skinnet hade skruvats till på samma sätt som man skruvar upp en sardinburk) så att det kändes som om det inte fanns något kvar i deras gamla naturliga mimik och leenden, ja det kändes så konstlat som att ögonen inte passade ihop med leendena och ansiktsuttrycken osv.. En av kvinnora i serien är Courtney Cox, från Vänner. Just makes me sad! Ursäkta, men What is wrong with these people????? Är det sådant vi vill ha????
Ok, nu lugnar jag ner mig genom att se på sista avsnittet av min Pride & Prejudice, där ingen behöver vara supersmal och där ingen tack och lov har åtskruvade ansikten. Så jag återvänder till min romantiska fantasivärld... Sköt om er kära vänner!
 
Mr Darcys Pemberly
 

Elizabeth Bennett med sin Mr Darcy
 
Massor med kärlek till er från mig!
 
 
Jessika
 
 
If You Only Say One Prayer - Say Thank You
Chemotheraphy bryter ner immunförsvaret
Kommentera
Svenska vården så stängd,,

26 Apr

03:11

Lost in Austen... och annat

1kommentarer
Always speak your mind and the base man will avoid you
 
- William Blake -
 
 

Himlen i dag
 
Hej mina fina vänner! Och Glad Påsk! Xristos Voskres! Kristus är uppstånden!
 
Hoppas ni alla har haft en fin påsk! Jag har hört att det var fint och soligt i Stockholm, det låter härligt! Fick bildbevis på det igår, när min bror skickade en liten filmsnutt på hela familjens påskträff igår, där de satt ute och åt. Såg så härligt ut, men såklart så fick jag tårar i ögonen och ville vara där också.
Sitter nu på Barnes & Nobles, längre bak, tog en te på Starbucks och gick hit bak. Hamnade bredvid/bakom ett äldre ryskt par, de sitter och diskuterar Stieg Larsson, och hans första bok i trilogon. De funderar på om de skall köpa boken eller ej, har nästan lust att säga något till dem, att min vän Sasha, bland många andra säger att hela trilogin är helt otroligt bra, så att det inte går att sluta läsa. Jag kommer att läsa dem i sinom tid. Nu är det glada och positiva saker, böcker filmer som gäller för mig. Även om Sasha säger att första boken är positiv ändå, men jag känner att jag väntar ändå. Sasha har till och med läst hela trilogin två gånger, so he really likes it!
 
 
Idag, kände jag en sådan stark dragning till att se filmen, Pride and Prejudice, med vår Colin Firth och Jennifer Ehle. Det var så att jag på morgonen hörde den vackra musiken som de spelar i filmen och såg bilder ur filmen i mitt huvud. Nu har jag sett nästan de två första avsnitten, så "soothing for my soul". Läkande för själen. Behövde det idag, så mycket. Du min fina vän i Kiev förstår, wish you were here! :-).
 
Vackra Dansscener ur filmen
 
Diskussionen bakom mig fortsätter mellan det äldre ryska paret, köpa eller inte köpa boken av Stieg Larsson... jag älskar ryssar... det skall alltid diskuteras i olika vinklar fram och tillbaka... ett svenskt par skulle ha avslutat diskussionen för länge sedan...ja, undantag finns ju. Min kära man Gena har sagt; två ryssar som diskuterar har fyra åsikter, fyra svenskar som diskuterar har en åsikt...(Vi svenskar är ju så rädda för att sticka ut och tycka olika och att vara politiskt inkorrekta...) Det stämmer nog ganska bra:-) Eller vad tror ni? Tänk om två tornedalingar hade haft diskussionen om Stieg Larsson boken, då hade det låtit kanske så här; Vad tycker? Ska vi köpa boken? Jo, kanske den är bra...och sedan tysta funderingar på varsitt håll...två veckor senare, Jo, du kanske ska vi nog köpa boken ändå...  :-) Eller hur mina älskade tornedalingar:-)!
 
Så här sitter jag och bloggar idag
 
Hemma nu. Och jag skall fortsätta se på min Pride and Prejudice, under tiden som Sasha lagar maten. Det blir linser, på indiska dal, till och med fyra olika sorters dal, och sedan sauterade grönsaker i kokonötsolja, tillsammans med det, råris, så vi är nyttiga idag. Nu ska jag se på filmen. :-) och njutaaaa! (Ps. sedan blir det Desperate Housewifes och Brothers & Sisters som visas direkt efter varandra på kanal Abc nu ikväll, så det måste vi också se)
 

Ännu en dag på Starbucks
 
Nu sitter jag igen på bokavdelningen, Barnes & Nobles/Starbucks, ännu en ny dag. Vi har varit på kliniken och gjort check-up. Hunnit diskutera både det ena och det andra med vår läkare Larisa. Livet osv... Berättade för henne, om det som jag vill dela med er; Oreganoljan, the essential oil, som jag använt på mina tänder, har gjort att min jobbiga tandvärk har helt försvunnit. Helt otroligt! Jag trodde att jag måste gå och dra ut min vänstra visdomstand, det började även göra ont i hela nedre delen av tandraden (vad kallar man det). Men redan efter att jag hade borstat tänderna två gånger per dag med oregano olja blandat med olivolja så kändes det nästan helt bra. Och nu är tandvärken helt borta, efter bara några dagar. Sasha säger att Oreganoolja är naturlig antbiotika, men att man skall vara försiktig med att använda det utan någon olja, såsom till exempel olivolja, mandelolja... Annars kan det till och med bränna din hud med bara några droppar. Jag köpte en oreganoolja som redan hade blandat in olivolja, men jag blandade in extra olivolja genom att droppa det på tandborsten. Så har ni tandvärk så bra tips, gå bara till er närmsta hälsokost så borde de ha det inne. Jag fortsätter borsta med oreganooljan ett bra tag till, men kommer nog att använda den i fortsättningen lite då och då för mina tänder. Självklart skall jag gå till tandläkaren i framtiden, men just nu känns det som att jag har så mycket annat som gör att jag väntar med tandläkarbesök ett tag.
 
Det här tre sakerna köpte jag på Barnes & Nobles/Starbucks idag
 
På förmiddagen idag har jag njutit av Pride and Prejudice. Verkligen inandas de vackra miljöerna, spåket, och kläderna... njuter. Jag vill bo såååå i mina drömmars fantasier, this is my cup of tea! Det är så vackert när de har högläsning ur böcker, hur de skriver brev till varandra, spelar piano, dansen.... balsam för själen för mig att se denna serie/film. Thank you Thank You God!
 
Hej vänner! Nu är vi hemma! Sasha lagar mat. Och jag bloggar lite, sedan tänkte jag se lite av min underbara serie. Längtar!
Idag vaknade jag med att jag hade mycket känslor i kroppen, ja det har varit mycket de senaste dagarna, speciellt i förrgår var det fullt upp.. men kanske berättar mer om det en annan gång. Det kommer upp rädslor, väldigt ofta och jag måste på en gång fatta ett beslut, om jag skall tro på den tanken eller inte, att jag är rädd. Sedan går jag och känner in vad som ligger under denna rädsla. Sasha säger att jag skall se det som ett experiment och säga med glad röst; oh, how interesting, I wonder what that is....osv.. Ja, jag skall erkänna att jag än så länge inte har kommit så långt att jag har den glada rösten och tonen när rädslorna kommer upp, men idag försökte jag säga det på det sättet en gång när en rädsla kom upp. Det lyckades inte riktigt... Men tack och lov så har det känts lättare idag, vilket jag är tacksam för.
 
Vår goda middag idag, råris, med svärdfisk, under de sauterade grönsakerna, som är bl a spenat
 
Men jag har som jag nämnde tidigare haft mycket känslor som kommit upp av sig själv idag. Det började på morgonen, när jag började att argumentera med Sasha om en småsak, det visade sig att jag hade rätt, men det viktiga för mig var att inte ge upp min sak och egentligen inte att ha rätt. Så här har det nämligen varit för mig sedan jag var ganska liten, ja kanske sedan jag var tio år eller något sådant... jag har låtit andras åsikter vara viktigare än mina, ja kanske några känner igen sig. Och nu helt plötsligt för en småsak, så blev jag upprörd, kände nä, f-n jag ger mig inte, även om jag har fel, I stick to my point for "once" in my life. Jag är också så trött på att be om ursäkt för mina åsikter, så det håller jag på att komma över. Tack och lov! Befriande! Sedan blev jag upprörd och f-bannad över en politisk sak vi diskuterade vid frukost, hade att göra med hur kvinnor behandlas i vissa länder, där de inte får köra bil, gå i skola, klä sig som de vill osv...ja, det gjorde mig så upprörd. Sedan började jag gråta över några andra saker vid frukost, och sedan när Gena ringde, så hann jag först bli upprörd över en småsak, stackars Gena, och sedan när han sa att hans föräldrar hade åkt för att hälsa på hans lillasyster som pluggar uppe i norr, så började jag nästan gråta. Det gjorde mig bara så glad att de äntligen får se hur min fina syster Natasha bor däruppe och ja, bara vara med henne, hemma hos henne. Ja, och så gråter jag för att Prins William skall gifta sig, hur mycket grät jag inte när vår fina Kronprinsessa Victoria gifte sig med sin Daniel, men det var det säkert flera av er som gjorde, kärlek mellan två människor är alltid något så vackert!... Sådan är jag nu...:-) You are A total mess, sa Sasha till mig och skrattade idag:-)!
Nu dags kära vänner för mig att försvinna in i Jane Austens vackra värld... See Ya Later!
 
Kärlek i massor till er!
Jessika
 
 
Ps. Från citatet ovan; förklaringen till ordet Base man -  morally low; without estimable personal qualities; dishonorable; meanspirited; selfish; cowardly.
 
Jag frågade Sasha om han hade ett bra citat för dagens blogg; och han citerade direkt William Blake, ovannämnde citat.
 
Ps. Ps. Imorgon skall vi se Tony Bennett in concert här i Houston! :-) :-)
 
 
 
- Oprah for Nobel Peace Price -
 
 
Allmänt
Kommentera

24 Apr

05:26

Skratt - Helande Kraft!

0kommentarer
The heart of the universe does not have a particular location; it's not somewhere out there. It is concealed in every being.
 
- Eckhart Tolle -
 
 
 
Hej vänner mina! :-)
Tillbaka på Starbucks... i ett hett Houston, fullsatt med människor, de flesta med datorer och anteckningsblock. Den unga tjejen som sitter bredvid mig har en söt rosa dator, inte en mac, dock... så jag som är macfrälst kan tyvärr ej konvertera, även om den är rosa. Som man säger, Once a Mac, You Never Go Back!
Har varit på kliniken idag allt såg bra ut, mina värden, men känner mig lite förkyld, det kan vara på grund av alla ombyten av klimat, flygresa osv... En rysk familj sitter bredvid mig, känner mig nästan som hemma i Moskva. Bara ni mina kära Moskvavänner, Starbucksligan,:-) som saknas! Men ni finns verkligen alla i mitt hjärta!
Det bor faktiskt ganska många ryssar här i Houston, vad jag förstår på grund av rymdstationen bland annat.
 
Himlen idag här i Houston
 
Efter vi kom hem från kliniken, så har jag sovit i två omgångar och vi har ätit lunch. Vi gjorde också en del jobb. Och det kom fram sådant som jag har sett förut, men det kommer ofta i olika varianter. Denna gång såg jag att rädslan för mina panikattacker döljer en stor rädsla för att använda min inre kraft. Jag såg en stor "force", en lysande kraftkälla inne i mig som var redo att explodera. Den har fått nog att sitta gömd och nedtryckt i sin lilla låda. It has had it with Jessika suppresing it down! Just had it! Den orkar inte hålla emot mera! Så det enda jag kan säga är; Prays the Lord! Tiden har kommit att använda min inre kraft! Thank you Thank you! Men den gamla vanan trogen, många års erfarenhet har jag ju, så reagerar jag i rädsla, men visualiserar nu den lysande kraften som lyser i mig, som egentligen ligger under allting. Vet ni om att till och med under min tandvärk igår så hittade jag gamla gömda känslor som jag inte visste fanns där. Såg mörker där sorg och ledsenhet. Så har jobbat med det igår. Och det kändes bra. Och har sett ljus ersätta det mörker jag såg under mina tänder. Fortsätter jobba med det.
 
Lyckades sätta mig vid ett bord här på Starbucks, som är fullsatt, där jag oftast inte kan sätta mig. Men idag gick det. Tack Gud! Känner också er hjälp, har en vännina som tänder ljus i kyrkor till mig, tack tack tack så mycket fina underbara du. Den kraften kommer till mig känner jag. Och Tack alla ni som är med mig! Känner ert stöd och er värme. Tack för era fina mejl via facebook och kommentarer. Tack från mitt hjärta!
 
Bild från Antibes av vår äldsta kille och vår lilla fröken som snart blir fyra år!!! Ville ha en bild på barnen, saknar dem sååååå, skall se om jag hittar någon bra bild där vår snart sjuåriga kille är med, älsklingarna mina!
 
På söndag har vi bestämt oss för att gå till "The Unity Church", som har påskmässa, kände att jag ville gå till kyrkan, eftersom jag i år inte får fira påsk med min familj och mina barn, inte gömma mina barns godispåskägg på kvällen när de gått och lagt sig, och stöka till på bordet där vi lagt fram något för påskharen att äta när han/hon kommer under natten. Men det får snälla moster Susanne och mormor Mona göra i år, så det är bra det också. Ringde igår och gav instruktioner till min älskade mamma, men de får göra det på sitt sätt.  Susanne har ju sina traditioner, och min lilltjej ska sova över där och ha det mysigt med hennes yngsta tjej. De har varit på skansen idag och träffat min kusin med hennes yngsta tjej som är lika gammal som min lilla tjej. Så det har varit en riktig tjejträff. Och killarna har hängt med morfar och morbror och kusinen, och även träffat min kusins killar som är lika gamla som mina pojkar, (vi har fött barn samma år hon och jag, och samma kön och allt, två pojkar och en tjej, båda tjejerna lika viljestarka :-)) de har spelat fotboll tror jag.
 
Killarna spelar fotboll på strandpromenaden i Antibes
 
I morgon så skall alla åka till min fina bror och hans familj med tre barn, så det är kanske där alla kusinerna får leta påskägg, där brukar det alltid var god mat och det blir säkert påskägg och annat kul. Min fina svägerska är så påhittig med barn, även min syster.  Är så glad att alla kusinerna får träffas. Mina föräldrar har alltid fullt upp när de är i Stockholm eftersom de har tio barnbarn. Nu är de speciellt mycket hos oss, med våra barn vilket jag är så tacksam för. Tack älskade mamma och pappa och hela underbara familj!
 
Havet i Antibes... ps, har inte hunnit ta så många nya bilder här, därav lite Antibesbilder... men havet är aldrig fel
 
Det jag ville berätta om angående "The Unity Church" , som vi besökte en gång i New York med Sasha, när jag och vår äldsta son besökte NY förra året i maj, är att det kändes som att vara i en vanlig kyrka, den enda skillnaden var att prästen talade om både Jesus, och Konfucius, Pythagoras (som var en otrolig människa, andlig om någon), och Buddha. För mig var det en Wow, upplevelse, att komma in i något som kändes som en vanlig kyrka och höra prästen tala om Buddha och Konfucius... som stora andliga lärare, och citera dem. It is truly my cup of Tea! För jag tror liksom dem att Buddha, Krishna, Jesus, Muhammed och även andra, var stora andliga lärare. De har givit något till eftervärlden. Det viktiga är väl att inte slåss om dem, men förstår att för de flesta av er är det här en självklarhet. Som religionsvetare så besöker jag, och har gjort under åren, alla möjliga ställen, så det är inget konstigt för mig. Men jag besöker dem inte endast för att jag är religionsvetare, utan för att jag tror på en Högre Makt, och en inre gudomlig kraft hos alla människor. Vi härstammar alla från det gudomliga. Är man kvantfysiker kanske man använder andra ord...(hej Dennis, kära bror, du som är kvantfysiker i hjärtat, eller hur ;) ...)
 
Här en vacker bild från flygresan mellan Nice och Paris... får bli lite nya bilder senare..
 
I framtiden kommer religion och vetenskap att förenas tror jag, men allt kommer att vara på ett högre plan då, inte på den nivån där det viktigaste är vad du har på dig i kyrkan, eller att vara bokstavstroende, osv, vetenskapen får allt höja sin nivå också... vet ej när det, religion och vetenskap, liksom filosofi, kommer att förenas, men det är min sanna övertygelse att det blir så i framtiden.
 
När vi var i Tibet i somras jag, och min Gena och vår äldsta son, så besökte vi flera tibbetanska kloster. Det som kändes så skönt där var att vi upplevde det som mycket enklare, inte så strikta regler, med klädsel, böja sig si eller så. Det finns regler såklart, men vi fick bara känslan av att där är det som det är, mobilen kan ringa mitt i mötet med den andliga ledaren Jachi Lama och det är ingen "big deal", och det hänger Disney gardiner i munkens rum, ja, det var bara känslan av ett accepterande av att det är som det är, och så går vi vidare. Kände att det fanns mycket mer skratt hos många av dem vi träffade. Flera av dem sa till mig att det viktigaste för mig var att skratta mer i livet och att inte oroa mig så mycket, det var min viktigaste medicin. De sa annat till mig också, medicinska saker, men det här återkom hos alla av de tibbetanska läkarna, som även var munkar. Det jag upplevde starkt under mötena på de olika klostrena var att det inte fanns lika mycket dömande, som jag upplevt i kristendomen under min uppväxt, och även det jag ser i både katolicismen och i den ortodoxa kyrkan. Undantag finns såklart på båda håll.
 
Himlen igår här i Houston
 
Det har blivit en annan dag och redan kväll... Fick inte iväg det här igår, somnade för tidigt. Och här är det redan kväll. Vi har varit hemma idag. Båda är vi förkylda. Jag känner mig bättre, men Sasha hostar och låter allmänt "snubig". Så vi har båda suttit med handukar över huvudena lutade över hett vatten, i vattnet har vi hällt några droppar vardera av eucalyptus, lavender och tea tree, (essential oils). Det hjälper faktiskt. Tips om ni är förkylda. Det går också att gurgla, men då såklart i kallt/ljummet vatten, man häller två droppar vardera av dessa oljor och det skall absolut inte sväljas.
 
Fick ett sms av min kära svägerska idag, min brors fru. Hon berättade att alla kusinerna varit där, och att det hade varit bastubad (de har en utebastu), vattenspistoler, och påskägg, och solsken..., så det låter som om alla barnen har haft roligt, och vuxna säkert också. Det gör mig så glad att höra! Men samtidigt vill jag ju såklart vara där! Men det får bli nästa år. Viktigt att alla hade roligt! :-) Älskade alla mina!
 
Tog en liten till paus med Sasha, vi såg på Brothers & Sisters, och lite Modern Family, speciellt den sistnämnda serien fick mig/oss att skratta mycket och högt! Jag behöver skratta mycket känner jag nu, så det kändes skönt och befriande. Det har varit en ganska tuff dag idag, men jag skall bespara er från detaljer. Men en kamp mellan två olika krafter inom mig. Rädslan är den ena, och att överlämna mig till det Högre är det andra, och att välja att vara Stark! Starkare än rädslan. Så jobb jobb jobb, och gråt gråt gråt ofta i förtvivlan idag... så skönt att få skratta nu ikväll. Men jag bestämmer mig för att säga liksom Winston Chruchill: Never Never Give Up!
 
 
Tack Tack Tack alla kära ni för att ni finns där ute!
Kärlek i massor!
Jessika
 
 
- If You Only Say One Prayer - Say Thank You -
Allmänt
Kommentera

22 Apr

06:35

Tillbaka i bastun - Houston...

0kommentarer
How wonderful, holy, sublime, inspiring as none other, is the truth: that within each one there is an unspeakable fount of strength, of wisdom, of love, of compassion, of forgiveness, of purity! Ally yourself with this fountain of strenght; it is in you, none can ever take it from you. Its value is more excellent than all the treasures of the universe, for knowing it, being it, you are All.
 
- G de Purucker -
 
 
 

Promenad för att äta middag, efter att ha kommit tillbaka till Houston, efter ca 10 timmars flygresa... ca 30 grader varmt och kvavt i Houston, sjalen har jag endast med mig för att eventuellt ha på mig på restaurangen, där luftkonditioneringen kan göra det ganska kallt, ps den vackra sjalen fick jag av min älskade Gena som han hittade i Paris, handgjord.
 
 
Tillbaka i värmen i Houston! Här är en riktig bastu, vi landade igår på eftermiddagen, och kom till ett 30 gradigt C, och kvavt Houston. Det visade sig att jag råkade ha ett äpple i min resväska... det var min snälla fina make som lagt dit det tror jag, och det lyckades en söt liten hund sniffa upp... och därför fick jag gå igenom en speciell tullinspektion, och de plockade ut äpplet, som redan var i en plastpåse, med plasthanskar. Så ett litet tips, ta aldrig med något ätbart, frukt, ja anything till USA... good to know. Mina nötter i handväskan var ok att ha med sig dock. Kvinnorna som gick igenom allt var snälla i alla fall, så det var bra, och hunden var söt.
Sitter nu på blodinfusion och dricker mitt gröna te, och har just fått i mig, mitt "lilla glas vin", en förmedicin som gör mig lite snurrig i huvudet, that is alright. Går över ganska fort.
Nu skall jag ringa mina mamma och mina barn. Så en liten paus här.
 
I am back! Så härligt prata med alla mina älskade barn, och underbara mammsen. Barnen mådde bra och hade inte tid att prata med mig så mycket, eftersom kusinerna var där. De var alla nere i källaren och lekte i sitt lekrum, tillsammans med sin fina mormor och min söta syster, så talade med dem också. Det blev ett långt samtal. Men känns så bra att höra allas röster. Saknar dem, saknar dem!!!!
Tillbaka på Burzynski kliniken, where hope truly exists!
 
Saknar våren också i Stockholm som jag hör om... ovanligt att ha så mycket värme i februari,mars och april som jag har haft här, får mig att uppskatta våren i vackra Stockholm med blommor och träd som börjar blomma så vackert.. fåglar som kvittrar utanför fönstret, snön som smälter, och jordens doft som väller upp när snön försvinner,... här hör jag mest bilar från den stora motorvägen i närheten. Men himlen är väldigt vacker här.
 
Nu är vi hemma, det är redan kväll. Vi såg faktiskt filmen En kvinnas Doft med Al Pacino, en favoritfilm för mig, Sasha hade inte sett den så han hyrde den via internet. Jag och en av sjuksköterskorna började prata om den idag på kliniken, och då ville Sasha se den, så vi åt middag framför TVen och såg den tillsammans. Jag älskar tangoscenen med Al Pacino i filmen. Helt underbar, och trollbindande. Älskar den scenen helt enkelt!!! När de kör ferrari är också en av mina favoriter, love it. Ja, se den filmen om ni inte har sett den, men skulle tro att många har sett den. Det är väl en "gammal" klassiker redan! This court room is out of order!!! :-)
Kanske sätter in lite fler bilder från resan till Antibes, södra Frankrike, som jag visade ganska många av i mitt näst sista blogginlägg, och kanske lite Parisbilder, ja det sista blogginlägget från solnedgång i Paris var bara för att jag glömde lägga in det i mitt inlägg innan.
 
Vår promenad i dag, in the land of the cars!!! 
 
Idag tog vi en promenad till en "Vitamin shop" ca en kvart att gå härifrån. Skulle köpa lite essentialoils. Har lite problem med tänder och skall nu borsta tänderna med Oregano essential oils, först blandat med olivolja för att se om det passar mina tänder och sedan om det går bra, bara med oregano oljan. Har hört om dem som har blivit bättre efter att ha använt oregano oljan, bl a Sashas syster. Några av mina kära mediciner är inte så bra för mina tänder, det är en av anledningarna till mina problem. Och också att jag ej är så förtjust att gå till tandläkare, så borde ha tagit tag i vissa saker tidigare. Thats life! :-) Hör att Sasha ser på Will & Grace i sitt rum, han som sa att han skulle gå och lägga sig efter filmen,...:-)
 
Promenad bland bilar..., America
 

 
Dagarna i Paris var vackra, kändes skönt att ha med mig min älskade Gena, och vädret var soligt och härligt! Men jag lyckades även sitta och gråta, denna gång på ett café i Paris, ja så nu har jag gjort det också...Men det hjälper mycket att ha med sig sina nära och kära, min älskade Gena och mina älskade vänner Monia och Hana. Och tack och lov med solglasögon på... mycket som skall ut, gammalt skräp som skall rensas ut. Nästa dag kändes det bättre. Vi hade en fin frukost på ett vackert hotell, inte vårat, vi bodde på ett litet mysigt hotell nära till allt, så det är perfekt, men vi gick till ett vackert hotell i närheten och hade fin frukost. Kristallkronor och hela köret. Älskar sådana miljöer ibland/ofta. Det gamla vackra Paris.
 
 
Frukost i Paris, tillsammans med min Gena och Monia och Hana
 

Fina Hana i Paris, Eiffeltornet syns lite i bakgrunden, vi är på väg till vår frukost
 

Sasha och Gena med vackra Louvren i bakgrunden, vi är på väg till vår indiska restaurang Ravi
 
Här i kära Houston sent nu, och jag behöver min "skönhets" sömn, så borde gå och lägga mig, sitter i och för sig på sängen, mitt skrivbord. Ett litet ps, det kändes väldigt uppfriskande att borsta tänderna med olivolja och oregano essential oils, har redan gjort det, så tror att det kan hjälpa. Kan hålla er underättade om ni är intresserade att veta.
Det får bli allt för ikväll. Skulle gärna skriva mer, har inspiration... men vi måste tidigt till kliniken för att göra check-up efter min blodinfusion idag. Så skriver mer imorgon mina kära fina vänner!
 
Love you all!
 
 
Jessika
 
 
 
- Oprah for Nobel Peace Price -
 
Oregano olja bra för tänderna
Kommentera

20 Apr

00:10

Solnedgång i Paris

0kommentarer
Solnedgång i Paris vår första kväll i Paris





Kraam :-)

Jessika
Allmänt
Kommentera

19 Apr

23:06

Antibes - vi ses senare! Vidare till USA...

2kommentarer
If You Only Say One Prayer, Say Thank You
 
Hej på er!
 
Sen natt här, alla ligger och snarkar runt omkring. Har haft myspys med mina fina pojkar, vi har sett på Den Magiska leksaksfabriken, där Dustin Hoffman spelar så underbart. Såklart ser vi den på svenska så det går inte att höra hans röst men hans skådespel är som vanligt magnifikt tycker jag. Jag somnade till lite såklart här och där i filmen,.. vi har sett den några gånger redan, var också lite trött, men kändes skönt att sitta mellan mina killar, inbäddad bland täcken och kuddar som vi var, och de åt lite chips och godis, som traditionen erbjuder när vi har myspys på fredagar. Nu efter att ha sovit lite känner jag mig ganska pigg, men skall gå och lägga mig strax ändå, skall bara ta min sista medicin här alldeles nu...
 
Kvällspromenad vid stranden, med Gena och vår äldsta son
 
Fäktningsmatch mellan far och son, mina älskade
 
Igår lyckades jag äntligen klippa mig!!! Jippi! Hade med mig min lilla fröken finemang, min lilla prinsessa, och hon sa att jag fick bara klippa mig lite lite! Och jag var egentligen inte redo att klippa mig så mycket själv heller, kanske nästa gång, lite sugen på kort hår. Det var tack vare att min fina vän Monia var med mig som det gick, och hon höll mig faktiskt i handen, hur konstigt det än låter. Och hon var också där för att översätta, hon kan franska. Så vi klippte oss alla fyra, min lilla tjej, hon blev såååå fin, och Monia och hennes fina dotter Hana. Jag toppade mig och klippte väl någon centimeter extra, känns skönt att fräscha till det lite i alla fall. Färga håret får bli senare. Tyvärr kände jag att jag hade ångest på gång redan på slutet av min klippning, eftersom jag är lite förkyld så börjar jag inbilla mig massor med saker... så när jag väntade på att de andra skulle bli klara så satt jag och grät utanför med solglasögon på, de hade stolar och bord utanför salongen. En kvinna som satt bredvid mig och rökte när hon väntade på att hennes färgning av håret skulle bli klar, gav mig en broschyr, om en tibetansk läkare som bor i hennes hus i Cannes, som hon sa var väldigt duktig, hon tyckte jag skulle ringa till honom. Kanske nästa gång. Hon talade franska och jag engelska men vi lyckades ändå förstå varandra, vissa ord är väl universella. Vi åker snart, så det känns att det är för lite tid att åka till en ny läkare, även om jag tror på tibetansk medicin. Hon var väldigt fin. Min lilltjej höll till inne på salongen när jag satt ute så hon såg inte när jag grät. Det var skönt att gråta i alla fall, mascaran rann som vanligt, ...kanske dags att sluta med den, nej, förresten, då ser jag för blek ut, ja ni vet hur jag menar. Monia kom och kramade om mig mitt i sin klippning när jag satt där ute...
 
Lite gladare klänning än temat ångest... och samtidigt bildbevis på att jag kan ha något annat än jeans på mig, ha ha! 😊
 
Min Gena kom sedan för att hämta upp vår lilla prinsessa, de kom hela gänget, farmor och farfar och pojkarna i en hyrd minibuss, de skulle alla åka till Nice och promenera. Jag stod en bra stund och kramade min älskade Gena innan de åkte och grät en del... Jag följde inte med till Nice för jag kände att jag inte skulle klara av att sitta i minibussen tillsammans med dem alla. Så begränsande är det att leva med ångest. Vill inte ha en ångestattack inför mina älskade barn i bilen. Jag kände mig också samtidigt lite trött på grund av min förkylning så kände att jag ville ta det lite lugnare, men huvudorsaken  att jag inte åkte är på grund av ångesten. Jag har också gjort mitt Nice tidigare, även om jag såå hade hade velat spendera dagen med mina älskade.
 
Torget i gamla stans Antibes, vi tog en promenad efter vårt besök till frisören. Mysigt det också.
 

Vår fina karusell på torget, som vår lilla fröken älskar:-)
 

Gamla Stan, Antibes
 

 
Angående att leva med ångest så har jag talat med några som har haft ångest och panikattacker, och tack och lov så går det över, och de säger alla att det är det värsta de har varit med om i sitt liv. Kanske är det så att man inte förstår hur det känns innan man upplever det. Tack och lov att alla inte behöver genomgå det i sina liv. För det är på sätt och vis som att sjunka ner i en djup avgrund när man väl befinner sig där. Och rädslan för det blir så stor att det är svårt att ta sig ur den sedan. Det krävs jobb jobb jobb, att göra sitt psyke starkare, att bli starkare än rädslan. Inför varje attack från monstret rädslan måste Jag vara starkare, den som har kontroll! Det är på många sätt kanske som att slåss mot en drake. Kanske är det det som sagan om St Göran och Draken handlar om... den tanken har kommit till mig ibland... Draken är den hemska rädslan. Och motsatsen till rädslan är att överlämna sig till Kärleken till det Högre! De jag har talat med som har haft ångest har fått hjälp genom att Överlämna sig till det Högre. Och att visa att de själva är de som har kontroll! Med det Högres hjälp.


Hej igen kära vänner

Det är kväll igen, lördag kväll, sitter med mina killar, min tioåring och min snart sjuåring, och Hana och Monia i deras hotellreception, vid deras soffgrupp, och ser på kanal +, och här är det stor batalj mellan Barcelona och Real Madrid, mina killar är stora Barcelona fans, och Hana och Monia är sedan länge, samt hela deras tunisiska familj, Real Madridfans. Monia är visst helt fotbollstokig😊 ...så även Hana verkar det som, little did I know 😊,... nu blev det precis ett lika på grund av straff för ReaMadrid. Jag håller på samma lag som mina killar såklart, (förlåt Anna, du som bott så länge i Madrid) men egentligen sitter jag ju och bloggar så det visar väl hur mycket jag bryr mig... Jag älskar också Barcelona, det är så vackert där. Har varit där med min Gena i vår ungdom. Min tioåring ringde sin kusin i Sverige tidigare idag som också är ett stort Barcelonafans liksom hans far... ja, det är en stor batalj här :-), Mina killar älskar fotboll! För mig är det viktigaste att sitta med dem mina älskade killar. Nattade min älskade lilla tjej och somnade en stund med henne, sedan gick jag över till hotellet för att sitta med mina killar. Matchen började klockan tio på kvällen, varför så sent????
 
Bild på svenska hotellet, där Evert Taube bodde långa perioder och skrev sina visor, vi passerar det varje dag när vi skall till stranden, till gamla stan, eller som i kväll när jag skulle "se" matchen med mina killar och Hana och Monia, ps. Pizzerian, som inte ägs av hotellet, har enligt bland annat Sasha den bästa pizzan som han ätiti, så det om något är en anledning att komma till Antibes.
 
De, barnen och baba zoja, och deda Jura (farmor och farfar) åker imorgon, har gråtit ganska mycket idag på grund av det, känns jobbigt. Men måste göra det här för dem också. Försöker förklara det för dem. Såg en teckning som min älskade fina mellankille gjort, där det stod, "TJA VIL HA EN MAMMA",  och en bild på en upp och ned vänd triangel och en figur, med nästan helt svart ansikte... hittade den nu när jag gick igenom deras teckningar, så har gråtit ännu mer. Så måste tala med honom ännu mer på telefon, och försäkra honom att han har en mamma, att jag alltid finns här för honom, han är den som alltid har så bråttom när vi skall prata på telefon, älskade min. Jag kan ju inte tvinga honom att prata längre än han vill. Men jag säger att jag älskar honom och att han är min underbara älskade.... Det är en prövning för oss alla, men kanske mest för barnen, speciellt när man är liten och inte riktigt förstår varför mamma är borta.
 
Hej vänner!
Är nu i Paris... vi kom hit igår, jag, Gena och Monia och Hana. Så det här blogginlägget har tagit flera dagar att få färdigt. Paris är strålande vackert idag, solen skiner, även igår. Skall visa bilder sedan. Har bilder att visa från flera dagar tillbaka. I lördags spenderade vi halva dagen på vårt strandcafé/restaurang med barnen, ja allihopa. Här lite bilder;
 
Vår mellankille och lilltjejen "chefen i familjen", springer på strandpromenaden på väg till cafét, de syns ju knappt ser jag nu...
 

Fina Monia på strandcafét
 

Våra älskade killar spelar boll i vattnet vid cafét, när vi sitter och dricker, te och kaffe, ja vi hinner göra mycket under våra timmar där, äta, fika, äta igen, fika igen, frukt och annat gott....)
 

Jag och min Gena sitter och njuter av solen... vår lilla fröken syns framför oss
 
 

Söta fina Hana med oss
 
I söndags åkte vi till det vackra hotellet Eden Roc i Cap Antibes, en av de underbaraste hotell jag varit på, ja det underbaraste måste jag säga. Visar lite bilder här, speciellt till dig min fina vän Karolina, especially for you :-) och för er alla andra;
 
Gena inne på hotellet
 

På väg från övre delen av hotellet, som ser ut som ett slott, till det som ligger vid stranden...:-) 
 

Utsikt från slottet, le chateau, som det kallas
 

Parken är en riktig, Narniaskog, eller Getsemaneträdgård tycker jag som teolog :)
 

Promenad från slottet
 

Lunch på restaurangen nere vid havet
 
Vill ni veta hur vi hittade hit första gången för några år sedan... Jo, Gena hade tagit reda på att det fanns ett Napoleonmuseum på Cap Antibes, så då tyckte Gena såklart att vi kunde promenera dit hela familjen, jag, Gena, våra tre små barn, vår lilla tjej som då var fem månader gammal, och pojkarna tre år och sex år, och farmor och farfar... Det var en mycket varm oktober dag, som en het svensk sommardag. Han trodde att det på sin höjd skulle ta ca en timme. Jag, sa till honom att det tvivlar jag starkt på, och att det vore bättre att ta en taxi..., varför lyssnar han aldrig på sin kloka fru???? (puss Gena) ungefär två och en halvtimme senare kom vi äntligen fram, efter att ha irrat omkring och gått fel, i och för sig såg vi en hel del fina hus, en del såg ut nästan som slott bakom sina höga murar som i alla fall jag försökte kika in bakom, vi kom hur som helst fram helt uttröttade, svettiga, och törstiga... för att finna museét stängt. Vår sexåriga son började gråta hejdlöst... han hade ju sett fram emot det så mycket, men det råkade ju vara en måndag såklart!!! Då såg jag att det fanns en skylt där det stod Hotell Eden Roc, precis bredvid museét, men det vi såg liknade mer ett slott, och vi tittade på hur vi såg ut... svettiga och shorts, och ja, ni vet hur glada turister ser ut. Gena tyckte inte vi kunde gå in där, men jag insisterade...tack och lov, för när vi kom ner till cafét vid havet, så var det som om hela vår långa promenad i hettan var värt mödan! Såååå vackert! Och vi har återkommit dit varje år men med taxi varje gång, och oftast bara för att sitta vid cafét och ta en fika och njuta av utsikten. Idag tog vi lite lunch också.
 
 
De andra i gänget provade på lite goda desserter
 

Ser mumsigt ut...
 

På väg ner till bryggan från cafét
 
Monia och Hana med café och restaurang bakom sig, även hotellets pool
 

 

Jag och min älskling Gena vid bryggan
 

Poolen som Gena passerar med restaurangen och cafét i bakgrunden
 
Ja, det får vara allt för denna gång. Det blev mycket bilder eftersom jag inte fått iväg någon blogg på ganska många dagar... imorgon flyger jag och Sasha tidigt till Houston, så måste försöka komma i säng här. Är så glad att haft med mig min älskade Gena här i Paris. Han flyger till Moskva imorgon och mina fina vänner Monia och Hana flyger till Stockholm imorgon, alla åt olika håll. Längtar redan såååå mycket till mina älskade <3 barn, så hjärtat värker, men jag hoppas att kunna komma hem snart. Längtar också hem till vårat hus, våran trädgård, till er underbara vänner i Stockholm, ja allt, mitt liv! Eckhart Tolle citerade någon, minns ej vem med orden, This too shall pass! Det säger jag till mig själv så ofta jag kan, för att ingjuta styrka i mig själv.
Jag är så glad att mina älskade föräldrar kommer imorgon upp från Tornedalen för att vara med barnen, och för att låta Genas föräldrar få vila lite, känns skönt att de får göra det, det behöver de. Jag är så tacksam tacksam för all hjälp jag får på olika sätt. Tack Tack till er alla!
 
Nu måste jag springa upp till mina älskade vänner Monia och Hana, till deras rum, och säga hej då, för vi skall upp så tidigt imorgon jag och Sasha, de flyger mycket senare.
 
Stor Kram på er alla och Kärlek!
 
Jessika
 
 
Ps. Vill ni veta vad vår smarta lilla tjej gjorde häromkvällen i Antibes, när vi satt och åt på våran kvarterspizzeria (Jag åt ingen pizza dock ;)) Hon såg att Monia hade läppstift och ville såklart ha lite, men Monia som vet att jag inte vill att hon skall få läppstift varje dag, vilket hon själv kräver, sa till henne att hon hade glömt läppstiftet hemma, men hon kan få lite imorgon. Vet ni vad vår lilla tjej gjorde då??? Hon gick fram till Monia och pussade henne på munnen inte en gång, utan hon såg till att göra det två gånger för att få ordentligt med läppstift på sin egen lilla mun... Det hade jag aldrig kunnat tänka ut själv... har era småtjejer gjort sånt :-) :-)???
 
Kraaam!
 
 
- If You Only Say One Prayer - Say Thank You! 
Överlämna sig till Det Högre, Överlämna sig till Kärleken,
Kommentera

14 Apr

01:08

Himladrottningen

3kommentarer
Therefore, fear not at all. All is well, for the heart of you is the universe,
and the core of the core of you is the heart of the universe.
 
- G de Purucker -
 
 

 
 
Hej på er mina fina vänner!
 
Tillbaka igen, har haft fullt upp med barn och havet! Somnade ifrån, med min lilla dotter efter godnattsagan igår kväll, hade tänkt blogga lite på kvällen, skulle bara vila lite efter att hon hade somnat, vilket hon gjorde på några sekunder, hon somnar oftast väldigt fort, men jag vaknade vid femtiden på morgonen, fortfarande med smink på..., hmm... Bad min man Gena väcka mig för säkerhetsskull om jag skulle somna, hade också en medicin att ta, men han somnade också... ja, havsluften gör oss alla trötta, men på ett bra sätt! Men jag fick istället sova ut. Skönt! Är nu hemma, har ätit sen lunch, som vanligt här, och tittat lite på Will & Grace, och nu tänkte jag blogga lite.
Ja, det här gjorde jag innan jag började blogga idag...
 
 

...och det här 😊 men bara tre små chokladbitar, och såklart precis efter lunch 😊
 
Barnen och hela gänget är vid havet, jag skall dit om en stund. Jag tog en promenad på förmiddagen med söta Hana, min fina vän Monias dotter. Vi promenerade och satt vid havet säkert en timme. Det är härliga vågor idag. Älskar det! Jag älskar både hav och berg! båda känns som en feminin kraft för mig. Det kände jag speciellt den tid när jag precis blivit gravid med vår första son, när jag och Gena var vid Svarta havet. Då började jag tala till både havet och de höga bergen som vi åkte till i närheten , som Modern! Jag stod vid både havet och bergen med armarna utsträckta och blundade och kände en enorm Ur Kraft! Och jag bad till Modern! Det kom naturligt för mig. Ja, ni vet gravida kvinnor... men det har stannat vid mig väldigt starkt! Så jag brukar ofta stå med armarna utsträckta vid havet, och de få gånger jag kommer till höga berg. Jag drömmer att få stå vid de högsta bergen i världen. Vet ni förresten att Mt Everest riktiga gamla namn på det lokala språket betyder "Himladrottningen" eller något likande, kommer inte ihåg det exakta namnet. Men för mig är det väldigt spännande och inspirerande. Om jag minns rätt nämns Himladrottningen även i Gamla testamentet. Det här är något jag kunde ägna en hel uppsats åt... så jag slutar här för den här gången. :-)
 
Härliga vågor idag! Älskar havet som idag, önskar ni också kunde höra det, nästan samma bild ovan, märker jag...
 
Det är något speciellt med havet, det gör en gott känner jag. Min vän ångesten har dykt upp nu och då igen, min kära underbara vän Monia har hjälpt mig mycket. Så hon är en Blessing för mig! I stunder som dessa är det så viktigt för mig. Min fina älskade Gena hjälper mig mycket också, bara att få krama honom. Så får krama mina älskade i överdos för att ha med mig till Houston! Det är det jag gör. Mina stackars barn, blir kramade och "störda" (när de spelar på datorn, tittar på film, leker med dockor, spelar fotboll....) hela tiden av mitt kramande...😊❤️
 
Mina älskade vänner, Hana och Monia, mina systrar
 
Tillbaka igen, har varit med mina pojkar, min Gena och våra fina pojkar och promenerat vid havet och sedan gick vi och åt på asiatisk restaurang. Det kändes fint. Vår lilla tjej, var för trött och även farmor och farfar, så de var hemma och tog det lugnt. Vi åt god mat och skrattade och hade det fint. Men jag fick lite ångest så jag fick gå ut och andas lite och jag tog en extra kvartstablett, eftersom jag var med barnen så ville inte att något skulle hända. Jag satt under en väldigt fin Buddha staty på restaurangen, och det kändes bra, har alltid känt ett lugn när jag ser fina Buddha statyer. Vår mellan pojke, som fyller sju år till sommaren, sa till mig, mamma vad bra att du sitter under Buddha. Och ändå har jag aldrig sagt så mycket till honom om att jag tycker om just Buddha, men barn känner in allt, eller hur. Han är så omtänksam och mån om mig, lilla älsklingen. Det är dem båda mina killar, älsklingarna mina. Ja, alla tre, mina älskade älskade.
 
Havet underbart vackert mot klipporna ikväll
 
Redan snart midnatt här, så dags att sova snart, min lilla tjej ligger och snusar bredvid mig här min lilla sötnos. Jag kom hem sent idag, men vi hann leka och vara tillsammans på dagen idag en hel del. Så mysigt att sova med henne. Killarna sover i vardagsrummet med pappa Gena, och farmor och farfar har det andra sovrummet. Så vi har madrasser och sovarrangemang i hela lägenheten. Men det fungerar bra. Jag gick till Monia en stund efter restaurangen, att prata med henne hjälper mig med min ångest, så jag är så tacksam att hon är här, nu när Sasha inte är här. Min fina Gena hjälper mig också. Så jag mår bättre nu. Men har också jobbat själv med de metoder som jag och Sasha har jobbat med i Houston, nu när jag kom hem. Work, work, work....
 
Jag och älskade min Gena vid vår kvällspromenad vid havet och Gamla stan
 
När jag kom hem, så slog jag upp i en av de böcker jag har bredvid sängen, och det blev dagens citat, kände att det passade bra för idag, i alla fall på eftermiddagen, har handlat om att jobba med rädslan för mig. Så jag kände att citatet verkligen talade till mig. Är så tacksam att få svar när jag behöver vägledning. Och är så tacksam att vara här vid det vackra havet med mina älskade, njöt verkligen av vår promenad på kvällen. Älskar verkligen havet, och dess Ur kraft! Modern! Här kommer två bilder till.
 
 
 
Vackra Antibes
 
Nu måste jag säga Godnatt mina fina vänner!
Alldeles för sent för mig... men jag älskar att skriva, och känner att jag har så mycket att skriva och uttrycka... men det kommer när det är dags, eller hur.
 
All Kärlek till er och tack för allt ni underbara!
 
Kraaaaam från ett vackert Antibes!
 
 
Jessika
 
 
 
 
- Oprah for Nobel Peace Price -
 
 
 
 
 
 
 
Allmänt
Kommentera

10 Apr

23:13

Härlig dag vid strandcafét!

0kommentarer
All that we perceive in this world is existence. Underneath existence is being, the formless, timeless dimension within yourself. The sense of lack in so many of us has to do with our inability to sense the being within us, the "I AM" within, the primordial sense of beingness.

- Eckhart Tolle -


Hej på er kära vänner!
Har haft en härlig dag vid havet idag, på strandcafét/restaurangen, med sandstranden precis i anslutning, så barnen har kunnat springa fram och tillbaka och spelat fotboll, lekt i vattnet, och vi har tagit det lugnt, druckit te, ätit mat, några har druckit virgin machitos (inte jag), och vi har ändå haft överblick över barnen, perfekt!
(Strandcafét som vi satt på idag och njöt, barnen leker vid vattnet)
Har inte kunnat skriva de senaste två dagarna för jag har varit sängliggande ganska mycket, inget allvarligt egentligen. Jag har mått illa antagligen för att jag var tvungen att påbörja en utrensningskur för min lever, eftersom jag måste bli av med för mycket "toxic"(gifter) som samlats där, på grund av de mediciner som jag tar, så jag tar också en paus med en av medicinerna i minst två veckor. I alla fall så är det nog den så kallade utrensningskuren av levern som har orsakat att jag har mått dåligt, har tagit örtmediciner i några dagar, mycket som skulle ut antar jag. Så det är bra såklart att det har kommit ut. I förrgår mådde jag extra dåligt tyvärr också för att jag hade mycket ångest också. Så jobbade mycket med det, samtidigt som jag sov mycket också. Det var en ganska tuff dag. Men har fått gråta ut mycket, så det är bra också... Allt har något gott med sig:-) Lättare att se det idag, men i förrgår var det svårare, när jag ibland grät i förtvivlan. Men fick gråta många gånger kramandes min älskade man Gena. Så det hjälpte mycket. Älskade älskade min. Har också haft sms och telefonkontakt med fina Sasha som nu är i Moskva. Och det hjälpte. Min fina vän Monia hjälper mig mycket också. Så tacksam för all hjälp jag får. Tacksam tacksam!
Igår när jag också sov halva dagen så var barnen med Gena, farfar och Genas kollega/goda vän Alexej, samt Genas assistent Marika (som vår lilljtej bara älskar) som också varit här under Tv-Cannesmässan som pågått under veckan som varit, på Marineland här i närheten, där de sett på delfiner, valar och andra djur, så jag är glad att de hade en rolig dag. Jag får åka med en annan gång. Det finns ju kvar!:-)
(Äntligen tillsammans med min älskade Gena)



(Min underbara vän Monia som är med oss här tillsammans, även hennes dotter Hana, kommer på annan bild)


(Mina fina; Monia, Hana, och Gena njuter av värmen, och lite svalkande skugga för tillfället)

Här redan sent, så dags för mig att gå och lägga mig, känner att jag måste vila lite så det får bli ett kort inlägg, kom igång sent, blir så speciellt med mina älskade barn runt omkring mig, så är det bara. Har en tendens själv att komma igång för sent, men ännu mera så med barnen såklart. Så det blir lite fler bilder istället, från ett fint Antibes, och fina vänner och min fina Gena. Farmor och farfar, baba och deda, drog iväg och gjorde stan, passade på och fick lite ledigt, de har varit mycket med barnen, så de behöver få lite egentid. Skönt för dem:-)!
Tack så mycket för fina kommentarer och mejl på fb till senaste inlägget, så tacksam för all uppmuntran och värme. Ni är underbara!


(Vy över gamla stan Antibes)



Säger godnatt för ikväll kära fina vänner!

All min kärlek till er!

Kraaaam!:-)


Jessika



- Oprah for Nobel Peace Price -
Allmänt
Kommentera

07 Apr

17:20

Hej Tanke!

1kommentarer
- Forget the evil thoughts and do not give them an artificial life by visualizing them and then fighting them. Do not waste your energies in fighting bogies, the phantoms and ghosts of your imagination. These are only the phantasms of your own imagination, and have no reality outside of yourself. Yet these phantoms and ghosts can at times overcome you and become a temporary reality because you have given them the framework and power of thought. You incarnate these things in thoughts, and thoughts will govern your body.
Visualize the other thing. Make pictures of beauty and strength in you mind... It is far more fascinating. It is a delightful pastime, and it always works. See things of a high and noble character and visualize them forcefully. Visualize to yourself a success in fine things. Visualize things of beauty, of inward splendor. -

- G. de Purucker -


(Här den klassiska Antibesbilden som så många konstnärer har målat och målar av fortfarande, Monet bland många andra. Antibes har varit och är kanske fortfarande ett populärt ställe för både konstnärer och författare. Vår Evert Taube bodde här i långa perioder och skrev sina visor. Skall visa bild på var han bodde, vi passerar det varje dag på väg till stranden eller när vi skall till gamla stan.)


Sitter här i en tyst lägenhet och nästan redan midnatt... barnen sover runt omkring mig, har redan hunnit sova i två omgångar, vaknade för ett tag sedan för att ta min sista omgång tabletter, med mitt vanliga snack, ett halvt äpple och lite almondnötter till. Och nu kände jag för att dricka lite grönt te, denna gång; Chinese Night, från The Stockholm Tea Centre. Nästan addicted to it, och likaså med grönt havstornste från nk. Har mina teer med mig världen runt, ja, det vet ni vänner som känner mig:-). Imorgon kväll kommer mina underbara vänner Monia och Hana hit för att vara med oss och de har med sig en laddning av Havtornste, tack snälla! :-)  Och sedan har de med sig lite annat, ett par byxor, lite tidningar, en klocka, osv... som min älskade syster gick runt i huset och samlade upp nu ikväll, med telefon i handen. Tack snälla fina. Hoppas det bara inte fyller deras väskor för mycket..., sorry... Älskade min Gena hade med sig en del, de tar bara med sig resten...:-)
Hade verkligen hoppats påbörja mitt bloggande lite tidigare än kvart i midnatt... men ni vet hur det är med tre barn runtomkring, fullt upp, även om jag verkligen har super hjälp av mina underbara svärföräldrar.
(Mina älskade barn på väg till stranden med sin fina Baba (farmor) och deda (farfar) som har lite försprång:-))
De tog med dem till stranden som ligger två minuter bort från där vi bor, och då tänkte jag hoppa snabbt in i duschen och sedan laga lite lunch, och sedan gå till stranden för att vara en stund med dem alla innan jag och Sasha gick till doktorn som vi har här i Antibes. Vi har hittat en väldigt bra och trevlig läkare här via en god vän, hon är ryska , såklart:-) och gift med en fransman, supertrevliga och de har två små barn. Hur som helst, ja tiden gick... och innan jag var klar med allt så hann jag bara hälsa på barnen i ungefär femton minuter på stranden innan det var dags att gå iväg på läkarbesöket. Bättre än ingenting i alla fall. Men vi har många dagar kvar här.
(Killarna spelar fotboll på strandpromenaden, fast de inte får...bollen kan hamna på fel ställe...på någon "glad" person på en bänk till exempel...)

Varför jag var hos läkaren, måste göra blodprov, för att kolla mina blodvärden, så skall upp tidigt i morgon för att göra proven, och får inte äta sex timmar innan det. Går dit med Sasha tidigt innan han reser till Moskva imorgon några timmar senare. Han skall till sin syster och systerdotter och sedan skall de "hem" till Uralbergen och fira sin mamma som fyller 70 år senare i april.
(Vi tog en liten kaffe/te tillsammans efter läkarbesöket)

Nu tar jag en paus för ikväll, tills imorgon, redan strax ett på natten, så dags att sova några timmar även om jag känner mig ganska pigg, så blir det när man sover några timmar på kvällen. Men behöver all sömn jag kan få. När vi väntade på vårt läkarbesök i väntrummet idag, vi fick vänta ganska länge, så satt jag och somnade till flera gånger, kände hur jag nästan ramlade av stolen flera gånger, och somnade när Sasha precis höll på att berätta något... helt otroligt, vet aldrig om jag har gjort det tidigare, somnat mitt i någons mening. Och han är inte den som är precis så tråkig så att man somnar, snarare tvärtom...får skylla på att jag är jetlagged och kanske för mycket tabletter i kroppen... Vi ses imorgon kära vänner mina! Kraaaam!:-) å godnatt!

Hej på er igen mina fina vänner!
Tack så mycket för era fina kommentarer till senaste inlägget, skulle så gärna ha er här. Och Karolina det var så himla härligt senast vi sågs här:-)! Anna önskar vi hade med lite Saltkråkan att se på här också! :-), men jag förstår att ni blir lite less efter hundraelfte gången, men vill Harald så är det lag!!!:-) Natasha hoppas du myser i din nya lägenhet:-) Kraaaam på er alla! Love you!
(Vacker morgonsol i Antibes, jag på väg att hämta upp Sasha)
Här är det redan eftermiddag och jag har hunnit sova i ca två timmar! Jippi!!! Barnen är med baba och deda, farmor och farfar, och gör stan, bland annat karusellerna, som endast vår lilltjej är entusiastisk över, killarna har vuxit ifrån dem, men det fanns en tid när de inte ville annat än till karusellerna. Så nu får dem följa med lillasyster en stund förklarar jag för dem när dem suckar och vår sexåring, som till sommaren redan blir sju!!!, gör mer än suckar, protesterar högljutt!!! Men de kom iväg i alla fall. De fick lite glass innan de gick, man får muta lite ibland eller hur?:-) Vi är ju på semester! :-)
På morgonen gjorde jag mitt blodprov, klockan åtta gick vi dit jag och Sasha! Det var så härligt friskt sommarväder! Underbart! Att göra blodprov gick fort så efter det tog vi en te, Sasha en kaffe med deras sååå goda croissanter här i Frankrike, vet jag sedan tidigare, men nu får jag avstå tillsvidare. Vi hamnade, Sasha kände till cafét, på ett ställe med så många olika teer att välja på, vilket är ovanligt och de hade mycket godsaker inne i cafét, som var levererade direkt från bageri i Monaco, men vi satt ute och njöt. Det blir nog fler besök till det cafét. Jag drack en mycket god grön te sencha där.
(Sasha njuter på cafét)
Vi sa hej då strax efter cafébesöket, Sasha skulle iväg till flygplatsen lite senare, och flyga till Moskva, Genas fina assistent Marika kör honom, och jag skall lite senare åka iväg med henne och hämta Hana och Monia som landar nu på kvällen, här är flygplatsen nära, sköööönt!
Igår var det en fin dag, men jag hade om jag skall vara ärlig, lite ångest om att jag skulle få panikattack... ångest om att få ångest, ja ni ser!!! Men det känns ändå mildare här än så länge, Tack Gud! Läkaren som jag tycker väldigt mycket om, sa att jag hade vita läppar och såg vit ut runt läpparna, och det fick igång mig såklart, det behövs så lite. Det beror på viss medicin som jag äter, att jag är vitare än normalt. Men jag var lite nervös innan besöket, att sitta hos läkaren lugnt utan att go off to Lu Lu land som Sasha kallar det, fara iväg med tankarna om panikattaker som i sig kan skapa en panikattack... Men besöket gick bra. Och sedan andades jag och för mitt inre såg bra saker, ljus! Det handlar så mycket om att kontrollera sina egna tankar, att utifrån/inifrån se på sina tankar, och att ta tag i dem innan de far iväg för långt...Hej du där tanke, nu tar jag tag i dig, och vänder dig till något positivt, till något ljust, till motsatsen! :-)! Tankar är som levande väsen när dem väl är tänkta. Har ni tänkt på det? Så de har en enorm kraft. Det är därför våra tankar är så viktiga, vad vi tänker. Men de flesta av oss, hej Jessika, tänker per automatik, utan att vara medvetna om det. Så det här handlar mycket om för mig att lära mig att observera mina tankar. Åtminstone en del av dem. Jag är tvingad till det nu! Så trots alla svårigheter, och rädsla och gråt och allt, så är den här resan en välsignelse för mig! Även om jag ibland inte ser det, vissa dagar. Det är också en välsignelse för att jag har er, och jag ser att det här med att öppna mig istället för att vara stängd och så rädd att berätta för er vänner, som jag varit tidigare, och berätta för de som vill höra, ger mig så mycket kärlek och värme tillbaka från er. Jag är så tacksam från mitt hjärta ni underbara fina vänner och familj!
(Morgonstund på café, med Sasha)

Det känns så sköööönt att vara med barnen. Jag lyckas än så länge ta det lugnt med dem, för det är ganska fullt upp. Mycket känslor efter att jag varit borta så länge. Vi hade en fin förmiddag här hemma idag, efter att jag kom hem på morgonen. Nu saknar jag dem redan. Men de borde vara på intåg snart. Nu kom dem, så jag avslutar för idag kära vänner!
All min Kärlek till er!


Jessika
- Oprah for Nobel Peace Price -
Allmänt
Kommentera

06 Apr

00:47

Härligt vara med mina älskade i Antibes:-)

3kommentarer
Can you perform your daily activities with an awareness of the background of your life--the life of consciousness?
 
-Eckhart Tolle -
 
Gokväll på er fina vänner mina!
 
Sitter här i kvällens Antibes, alla har somnar, snarkas runt omkring mig, väntar på min sista tablett... strax dags att ta den. Kom inte in på bloggen för en timme sedan när jag ville blogga så satt i stället med min kära äldsta son, som fortfarande var vaken, och såg på Hanna Montana. Så det var nog meningen att sitta och mysa med honom istället :-), min fina kille. Har redan sovit lite mer än en timme innan det, med min lilla minsting, sedan väcktes jag för att det var dags att ta en tablett, nu är klockan strax 12 på natten, så skall nog gå och lägga mig ändå snart.
Så roligt, lyckades få en bild på Cap d´Antibes från flygplanet, själva Antibes ligger på högra sidan där halvön Cap d´Antibes börjar, själva halvön är ett område med mest hus, ju längre ut desto dyrare och finare verkar det som. Själva lilla staden, gamla staden i Antibes är så vacker, skall visa fler bilder senare.
 
Är så tacksam att vara här med mina älskade barn och med min älskade Gena. Var så härligt att kramas och pussas, och bara vara! :-) Allt gick bra igår. Kände er hjälpt! -) Tack älskade mina! Även om det var lite fullt upp, vi landade på eftermiddagen så de hade väntat på mig hela dagen. Min lilljtej blev lite overexited på kvällen, så vi gick och lade oss "tidigt"  hon och jag, och sedan gick jag upp såklart för att ta mina tabletter, och då satt jag mellan mina fina killar och kramades och tittade på lite dvd. Så härligt! Sedan kom älskade min man Gena hem från jobbet i Cannes, så vi satt en stund alla tre :-)
 
Kvällsbild från vår balkong:-)
 
 
Idag tisdag, har varit en dag av vila, och en kort promenad på eftermiddagen med Sasha till ortens hälsokost, där vi hittat alla möjliga ekologiska produkter, grönsaker, linser, kryddor, quinoa osv... Har till och med köpt, inte på hälsokost dock, hör och häpna, ekologiska stekpannor. Ville avsluta kapitlet med teflonpannor (som är hemska för hälsan, släng dem helst, det är rådet jag har fått, många gånger..., hemma har jag järnpannor, men även kvar teflonpannor, jag använder dem aldrig nästan, men dem slängs så snart jag kommer hem.) för gott, så vi köpte två stekpannor som sägs vara gjorda i keramik, och gjorda på ett helt ekologiskt sätt. Super! Dem verkar jättebra! Har stekt lax i en redan ikväll. Och ätit god quinoa till, som jag kryddat med indiska kryddor, halva satsen gjorde jag utan dessa kryddor för dem som inte gillar att ha det för spicy. Och sedan hade vi en god sallad till som Genas mamma gjorde.
 
Går förbi vår närmsta strand, på väg på vår shoppingrunda
 
Barnen var på stranden när jag och Sasha var och handlade, men jag hann aldrig dit eftersom jag eller vi kom iväg lite sent, vi är nog båda lite jetlagged. Så måste gå till sängs nu, har ätit min lilla snack, äpple och nötter denna gång. Så får försöka berätta mer imorgon. Det känns sååååå skönt att vara med mina älskade igen! Sååå skönt och varmt i mitt hjärta!
 
Stor kraaaaam på er alla och tack från hela mitt hjärta för allt ljus och fina tankar ni sänder till mig! Jag känner dem!
 
Kärlek i massor!
 
 
Jessika :-)
 
 

Sasha och jag tog lite te och kaffe efter vår shoppingrunda, och jag bad Sasha le till kameran och det gjorde han ;)
 
 

Utsikt från cafét
 
Vi ses! :-)
 
 
- Oprah for Nobel Peace Price -
Möte med mina älskade i Antibes,
Kommentera
Härligt vara med mina älskade i Antibes,,

04 Apr

01:02

Tala i Sanningens Ljus

0kommentarer
Last night, I saw the realm of joy and pleasure. There I melted like salt;
no religion, no blasphemy, no conviction or uncertainty remained.
In the middle of my
heart, a star appeared, and seven heavens were lost in its brilliance.

- Rumi -


Kära fina vänner!
Skriver från mitt hotellrum i Paris. Vi åt just lunch på lunchstället mittemot, efter att vi hade vilat. Nu vila igen. Jag såg för mycket film på planet, och ja, jag  kunde inte riktigt somna, ovanligt för mig, brukar alltid sova ca 3-4 timmar på flyg över atlanten. Men inte denna gång. Så skall lägga mig ner strax och försöka sova. Jag satt och gjorde en del inre jobb också på planet, så det är en anledning till att jag inte sov heller.
(Vackra moln på väg från Houston till Paris)

Det var både ilska och tårar som kom upp om vartannat. Vid ett tillfälle kom en flygvärdinna fram och frågade om allt var ok, när tårarna rann som värst... så jag sa att allt var ok med tårarna rinnande, och mascaran också för den delen, och snoret, ja allting:-)... Sasha skrattade sen och sa till mig; She is just a total mess! :-) Vilket fick mig att skratta, han får mig ofta att skratta mitt i allt gråt och annat. Så det är en Blessing! Behöver det såååå! Tur att jag hade fönsterplats i alla fall!
(Jag på planet med fönsterplats, tack å lov!)


Hej igen!

Här i Paris sen kväll, ja nu är vi i samma tidszon, i alla fall ni som befinner er i Sverige och Skandinavien. Har hunnit sova i omgångar och vi har promenerat i ett vackert Paris på kvällen, vid Louvren och över broarna som går över Seine, vi kunde se Notre Dame en bit bort. Vi promenerade till vår indiska restaurang Ravi, som har blivit vårt stamställe, vi var nog där femte gången kanske... ägaren är sååå trevlig, som jag skulle säga, stället har goda energier, och god mat, och de gör alltid mat speciellt för mig. Utan salt och grädde i såser osv...
(På väg till restaurang Ravi, passerar vi den vackra bron över Seine.)
Efter vi kom hem har jag sovit igen, skulle bara vila i fem minuter, jag ni vet hur det är,... blev väckt av att telefonen ringde en timme senare, så bra, ville inte sova för natten. Tänkte faktiskt sätta mig och blogga och behövde ta mina älskade tabletter. Ser nu på klockan att det redan är dags att ta en till tablett... så skall göra det nu innan jag glömmer det, och den här får jag faktiskt ta ett snack till, eller jag måste rättare sagt ta en snack till, om jag ej råkar äta just då. Det är det som inte är så bra för figuren.. att det är min sista tablett för kvällen, men nu är jag så mätt efter all indisk mat, så det blir några nötter och ett äpple, och jag är ju på ett hotellrum har inte mitt vanliga kylskåp, goood! :-), hur som helst är inte så hungrig, men ett äpple blir bra, lite vitamin, och något lite sött. :-) Så en kort paus nu.
(Sasha ser nöjd ut efter maten på restaurang Ravi)

Sitter här i min säng på hotellet, har två kuddar som skrivbord som vanligt, lyssnar på min Mozart, kan höra hur Sasha talar i telefon redan säkert en timme i sitt rum här bredvid, eller kanske på skype, hör inte vad han säger, så tro inte det kära vänner... skype är bra att ha! LÄngtar tills jag kan använda det med mina barn när jag är borta. När jag slipper oroa mig för att jag skall få ångest vid samtalen, per telefon kan jag ganska snabbt lägga på luren, enklare så, kanske känner mig lugnare... Idag, eller igår redan såklart, innan flyget till Paris så anfölls jag av mina "demoner" igen, så det var tufft, vi fick sitta och andas och tala till rädslan, undersöka vad som låg under det, ja vi har en hel teknik, som jag nog har berättat om. Den utvecklas, och vi använder olika varianter. Men det fungerar att inte identifiera sig med rädslan och att börja tala till den, jag kan riktigt känna hur adrenalinflödet avtar, och hur jag börjar andas normalt igen.
(Vackert lövträd vid Louvren)

Nu har jag lärt mig att jag måste vara väldigt uppmärksam på min kropps signaler, känner jag oro i min mage, så är det viktigt att lyssna på dessa signaler tidigt och inte vänta för länge; så jag försöker att ganska snart fråga mig, ok, oro, vilket betyder rädsla, vad vill du mig, jag känner den och känner in vad som finns under den, ibland är det ilska, som jag skrev har det varit mycket ilska senare tiden, men även sorg och tårar, känner hur det gör ont i bröstet, ibland både sorg och ilska. Viktigt att känna sorgen och ilskan. Men samtidigt se den som en energi som passerar min kropp och släppa den. Och omvandla den i det som jag kallar Sanningens Ljus till Ljus och Kärlek. Och finns det något påstående; som hör till denna sorg till exempel, så omvandlar jag den i Sanningens Ljus till dess motsats, till exempel, som idag; Jag är rädd för att tala, har varit så rädd i så många år att tala, to speak up! har gömt mig på så många sätt, tala fort fort så ingen märker mig..., Ok, inte alltid, som jag sagt jag är inte direkt blyg blyg, men denna och liknande tankar har funnits i mig omedvetet i så många år och det har hindrat mig i min skapande kraft och det har hindrat mig att göra det jag verkligen vill göra i livet, jag har slösat bort så mycket tid på att ha denna inbyggda tanke i mig som jag inte har varit medveten om på riktigt. Det stockade sig i halsen samtidigt som jag kände hur det värkte över mitt bröst, I Sanningens underbara Ljus förvandlades det till Jag talar i Sanningens Ljus! Så det blir något för mig att affirmera. Se i min inre bild hur jag gör och säga det högt till mig själv. Men känner samtidigt hur jag förändras. Det beror nog på som jag skev tidigare; jag är "so sick and tired of being Mrs Nice"" Speak up for God Sake!"
(Kvällsbild över Seine på väg hem från god mat på Ravi)

Nu dags att säga Godnatt! HÄr är klockan strax ett, känner mig inte trött, men kan nog sova ändå. Men har egentligen sovit halva dagen idag, stor del på eftermiddagen. Så i lite fel tidsrytm, i Houston är klockan kvart i sex på kvällen. Kanske ser ett avsnitt av Will & Grace som avslutning på kvällen.
Mina fina vänner och familj, ville säga tack så mycket från mitt hjärta för Ljus och kÄrlek som ni sänder mig, det hjälper mig så mycket! Ni är underbara! Älskar er alla från mitt hjärta! Och all Kärlek till er alla!
Är sååååå glad att jag får träffa mina älskade underbara barn och min älskade fina Gena imorgon! LÄngtar så, blandat med lite ångest såklart, men ser framför mig ljus ljus ljus och kärlek som omger oss så allt går bra.
Älskar citatet ovan av Rumi, det är så vackert och upplyftande!
Kärlek och kramar i massor till er alla!


Jessika




Sänder den Kärlek och det Ljus jag kan, till Världen som så behöver det!



- Oprah for Nobel Peace Price -

Allmänt
Kommentera

02 Apr

06:23

Never Never Give Up!

0kommentarer
"Burdens are the foundations of ease and bitter things the forerunners of pleasure."
- Rumi -


Hej på er mina vänner!
Sitter ute i stekheta värmen, utanför Barnes & Nobles, på en bänk, måste nog förflytta mig snart, går ej att sitta här. För varmt...., så är inne igen. Har vandrat runt här i bokhandeln, suttit ett tag, talat med min vän Monia, hon hjälper mig mycket, ett på natten för henne, ja, jag har anxiety, men har avtagit lite tack och lov... varit lite jobbigt idag. Så har inte kunnat sitta still här på bokhandeln. Så gick ut, men där för hett.. och på Starbucks så är oftast "min" plats upptagen, den  plats där jag ser ut mot ingen, ut mot tidningssektionen, så jag inte behöver sitta för nära någon, se någon i ansiktet,... ja, ni ser hur jag är, det beror på hur jag mår. Mår jag bättre så kan jag sitta på de flesta platser, men inte alla. Nu satte jag mig i boksektionen igen, men vände stolen åt andra hållet, och en bit från alla andra, det gör jag alltid, mot böckerna, medans de andra sitter vända åt andra hållet, en del gör i och för sig som jag. Kanske har startat ett nytt mode. Ja, man blir inte lite knäpp när man har ångest... alla möjliga fixideèr får man. I alla fall jag. Bestämde mig till slut för att skriva lite, efter att ha vandrat runt. Mår i alla fall bättre än för ca en och en halv timme sedan. Vi var på kliniken då. Sasha hjälpte mig mycket då. Med andning och visualiseringar. Och sedan Monia. Också min räddande ängel. Båda är Blessings i mitt liv. Får se hur mycket jag kan skriva idag.
Ja, dagarna går verkligen upp och ner. Men ser fram emot att de går mer och mer uppåt!
(Utanför Burzynskikliniken)

Hej igen på er!
Redan nästa dag, kväll. Sitter sent på kvällen på Barnes & Nobles, vi tog en promenad hit nu sent, behövde lite luft. Så vi hamnade här. Tog en liten te, sitter vid boksektionen, vänd åt mitt håll som vanligt, helt fullt på cafét. Här lugnt nu på kvällen, redan nio. Skall köpa lite lego till mina killar innan vi går, de har en liten barnavdelning här med böcker och lite leksaker. Till Min lilla tjej köpte jag en disneydocka (det är från någon ny film) tidigare idag, tror hon kommer att tycka om den. Älskade mina!
Både i går och dag hade jag en hel del ångest, kan bero på att jag känner mig spänd inför resan. Vill att allt skall gå bra, men samtidigt orolig att jag skall få ångest med barnen, de har i och för sig sett mig ha ångest tidigare, men vill så gärna bespara dem från det så mycket det går. Samtidigt vill jag vara så ärlig som jag bara kan med dem, det är alltid bäst. De känner allt ändå. Min psykistriker och jag har talat om hur viktigt det är att visualisera och se framför sig hur allting går bra, och att göra det många gånger, så att jag förväntar mig det. Hon gjorde en övning med mig idag, som kändes väldigt bra. Så ska använda mig av den, och fortsätta med den innan vi träffas.
Vi flyger till Paris på Lördag och landar söndag, och på måndag flyger vi till Nice. Vi bor på vårt favoritställe Antibes, en liten ort mellan Nice och Cannes som vi älskar. Min man Gena skall jobba i Cannes en vecka på Tv-mässan, så det är därför vi åker dit, sedan är det ingen mening för mig att flyga till Sverige för en vecka, för sedan måste jag tillbaka till Houston för att fortsätta min behandling. Min förhoppning är att jag kan åka hem någongång mellan mina infusions, kanske ta ett 16-17 dagars uppehåll mellan en av dem istället för två veckor. Känner att jag måste vara med mina älskade barn.





Nu hemma, redan fredag, så  har inte skrivit mycket senaste dagar. Det har berott på att jag delvis inte har mått så bra, idag också. Vi var på kliniken, och jag fick nästan en ångestattack, men lyckades tala med rädslan, inte identifiera mig med den, så den lugnade ner sig, men den fortsätter att komma tillbaka om och om igen, pust!
Har legat mycket ilska under rädslan sista dagarna, så vi har jobbat med det, och även jag själv. Så ibland känns det väldigt slitigt! Gråter av utmattning ibland! Det blir överväldigande...Men det är bara att fortsätta! Mår bättre nu. Vi satt ute och åt middag nu på kvällen, på dagen var det ungefär 30 grader varmt igen. Men det har varit tre fyra dagar med kanske 17-22 grader varmt bara, skönt! Men idag riktig hetta, ialla fall för oss. det kändes bra att sitta ute ikväll, äta, skratta, vi talade om London. Jag bodde och studerade där en tid i min "ungdom", och även Sasha har varit där en del. Vi har även båda en gemensam vän som bor där. Så vi mindes London. Fick mig att längta till London. De vackra parkerna är underbara.
(Sasha och jag äter sushi på kvällen här i Houston)
Hur som helst. Min plan nu är att; Take Action! Hounoring the Truth! Speak up! Vi talar engelska jag och Sasha så det känns ofta väldigt naturligt att skriva på engelska för mig, så det är därför det blir så för mig här på bloggen att jag ofta skriver på engelska. Det är frågan om för mig att våga handla, att göra saker, och att inte gömma mig, att ta ett steg framåt, gradvis, att till exempel sätta mig på en plats på cafet som jag egentligen inte i vanliga fall (nuförtiden) törs sätta mig på, där jag är omgiven av folk, tordas göra sådana saker, och att steg för steg handla ... och att vara sann mot mig själv. Och att aldrig ge upp! Never never Give Up!
Har packat lite nu på kvällen, skall inte ta med så mycket, men en del i alla fall som jag vill skicka med till Sverige, lite varmare klädplagg som inte behövs mer här för nu kommer värmen hit. I morgon flyger vi till Paris. Jag tycker om Paris, känns som lätta energier där, i alla fall i centrala Paris, människor kommer dit med romantiska förväntningar och det känns i luften. På måndag flyger vi till min älskade familj! :-)! Får se hur mycket jag hinner blogga där.
Sänder er all min kärlek och kramar!
Jessika

Också all Kärlek och Ljus till Världen!


- Oprah for Nobel Peace Price -
Allmänt
Kommentera