Skratta eller gråta...tacksam för allt ändå!
0kommentarer
Through the power of God in you, you are capable of greatness. It isn´t arrogant to recognize it - it will bring you humility -
- Marianne Williamson -
Kväll, och sitter på mitt Barnes&Nobles och skriver, inte så stor variation här i Houston där vi håller till.
Besökte vår läkare på kliniken, bara för att göra check-up. Skulle ha börjat en femdagarskur av medicin redan i onsdags, men på grund av att jag fortfarande är lite förklyld så vill de att jag väntar till på måndag. Vi fick tips om en dunderkur för ont i halsen och förkylning, av en indisk sjuksköterska. Man kokar 3-4 pepparkorn i lite vatten i 3-4 minuter, och sedan dricker man litegrann, mycket går inte för det är väldigt hett... spicy som man säger. Men det skall visst göra under. Jag skall prova ikväll så får ni höra hur det gick imorgon. Men jag känner mig redan bättre med min förkylning, bara lite rosslig i halsen, men vill bli helt frisk nu...
Här är jag sidleds... bild som Sasha tog på mig och mejlade, visste inte att den var sidleds,...går ej ändra på i efterhand(?) Vi promenerade från kliniken till vårt nästa möte, tog ca 30 minuter, två galna europeer, ja Sasha är ju amerikan, men New Yorker, som är van att gå överallt, vi var de enda gående bland tusentals bilar..., people in Texas do not walk sa Maria i receptionen till oss, när hon fick veta att vi verkligen skulle ta en halv timmes promenad istället för att åka dit på fem minuter med bil..., i och för sig så var promenaden inte den trevligaste bland tusentals bilar...så hon kanske hade rätt, bättre ta taxi nästa gång
Efter besöket på kliniken så hade vi ett besök bokat hos en neurolog, som ganska snabbt ville att jag skulle ta antiångest tabletter, tre om dagen för att utöka min livskvalité, men jag känner en hel del motstånd själv. Det känns som att jag på något sätt då förlänger plågan, hur skall jag sedan bli fri från beroendet av dessa tabletter? Vill ju såklart inte vara beroende av tabletter, vem vill väl det. På apoteket sa de att tabletterna kan orsaka att jag blir sömnig och yr av dem i några timmar.... ja, det är i och för sig inget nytt med att ta tabletter. Bara rädd att bli beroende. Han berättade att en kvinna hade tagit sådana tabletter i fyrtio år, hon är nu 90 år gammal. Jag sa då att jag inte vill bli beroende av tabletter i fyrtio år, han sa då att jag skall vara glad om jag lever i fyrtio år... tack för den tänkte jag, men det är ju sant. Jag är tacksam för varje dag. Men livsviljan försvinner sist antar jag. Jag har tänkt stanna och ta hand om mina barnbarn, sitta som den "gamla" farmorn /mormorn som filosoferar så mina barnbarn blir galna på mig, filosofera om livet ännu mer än jag gör med mina "stackars" barn, då är det väl tillåtet, när man är gammal... Min livsvilja är stark, men med denna ångest så är livet rent ut sagt för djävligt att leva, när jag väl har den. Men jag har hört om andra som har klarat sig ur ångest. Hans svar var direkt tabletter, och min första magkänsla var ett starkt nej. Har köpt tabletterna, men måste känna efter..
.
Bilder på flera av många tacksamma tillfrisknade tidigare patienter från Burzynskikliniken
Tänk för bara ett år sedan så kunde jag med er underbara vänner i Moskva, åka bil tillsammans, skratta och ha kul, hälsa på, ha bokklubb tillsammans, hämta mina älskade barn på skola och dagis.... osv... Nu är allt sådant i princip omöjligt, om jag går på något möte, så måste jag sitta längst ut så jag kan springa ut... Det kan också gå i vågor hur jag mår, vissa dagar bättre och vissa dagar sämre. Min Gena har läst mycket på nätet, om bla en tablett som jag började ta i slutet av december, som jag fick av läkare i Stockholm, för att ta mot mina epeleptiska anfall, det är en extra tablett som jag nu tar. Har en annan sedan tidigare. Båda tar jag morgon och kväll. Och den här andra tabletten har hos flera som Gena läst om orsakat en enorm ångest. Vi frågade om den tabletten idag, men neurologen, sa att det står så mycket på nätet, så han verkade i princip utesluta det. Jag undrar då, skall man inte tro på människors vittnesmål? För mig började min ångest i princip på dagen, efter att jag började ta dessa tabletter... Samtidigt har de hjälpt mig med mina epeleptiska anfall. Så vad skall jag välja, pest eller kolera? Vet ej om jag skall skratta eller gråta...? :-) Skratta är alltid bättre, men gråta är inte fel heller, rensar ut en del. Så kommer nog att göra båda... :-)
So, that is life as it looks like now for me...
Bild på solnedgång i Paris, behöver något vackert att se...
Har haft mycket ångest vissa dagar, och andra dagar mindre, nästan helt bra, så dessa dagar är jag sååå tacksam för, så det är Upp och ner...
Nu hemma, tar nog och ser något roligt... behöver skratta lite, sluta tänka... eller kanske bästa att sova. Kanske får drömma om mina älskade barn. Vår läkare Larisa på kliniken skulle upp tidigt på morgonen för att se The Royal Wedding i England. vid fyratiden börjar det, jag väljer nog sömnen... trots allt, men vem vet kanske går jag upp vid sex tiden i alla fall. Men jag kommer absolut se repriserna...
Sköt om er alla fina ni!
Kraaaamar!
Jessika
If You Only Say One Prayer - Say Thank You!
