When we are angry we are blind to reality.
Anger may bring us a temporary burst of energy,
but that energy is blind and it blocks the part of our
brain that distinguishes right from wrong. To deal with
our problems, we need to be practical and realistic.
If we are to be realistic, we need to use our human
intelligence properly, which means we need a calm mind.
- Dalai Lama -
Hej på er vänner! Long time no see!
Jaaa nu har tiden gått igen..och jag har inte skrivit...även då jag brinner för att skriva och har sådan skrivlust...hmmm....
Har känt att jag vill byta blogg och ja att det är dags för något nytt...men vill samtidigt att mina gamla inlägg skall finnas kvar....så fortsätter. Vi har denna vecka råkat ut för lite magsjuka, kanske var det efter ett av barnens kalas, ja spelar ingen roll, hur som helst, har vi fallti en efter en, nu nog bara jag som återstår...och i dag har min mage börjat mola lite...men jag håller mig. Vi dricker den "ryska" dunderkuren, Romarscha...kamomillte en efter en. Och jag proppar i mig C-vitamin, det gör jag hur som helst.
På väg till Tornedalen...pappa min hämtade oss på flygplatsen :-)
Jag och Sasha var uppe förra helgen hemma hos mina föräldrar och uppe i min farmor och farfars hus, där jag och barnen och min Gena brukar bo när vi är uppe i Tornedalen, en mil från mina föräldrar. En resa till "The Enchanted Kingdom" som Sasha så rätt kallar det. Isande kyla men ack sååååå magiskt vackert! Vi hamnade där precis den helgen när kylan nådde till -34 till och med -41. Första kvällen satt vi uppe länge jag och Sasha och pratade om livet, jag med två koftor på mig, långkalsonger, mössa och varmt te...värmen tog sig inte riktigt första natten i huset...14 grader men vi överlevde :-)
Första kvällen hemma i Armasjärvi...brrr! Men mysigt :-)
Mamma och jag på väg en bit bort till en av grannarna...jag skall intervjua...
Intervjugrejerna med mig..och redo :-)
Tystnad och kyla
En av grannarnas bro...med sparken framme.
Ja, jag skulle göra två intervjuer uppe i Tornedalen, en med en gammal släkting, den blev avbokad i sista stund, hade det på känn...men den får vi ta vid ett senare tillfälle. Den andra intervjun blev av. Det blev i stället tid för mera vila, och jag njöt av den vackra förtrollande naturen och kylan...men det blev också en hel del jobb/work...inre jobb! Kom upp en del saker för mig som det var dags att rensa ut.
Ja, vad handlade mitt inre jobb om; ja den rädsla jag gått och burit på för det som hände den dagen jag ramlade i hop första gången uppe i norr i en stor epeleptisk attack...då när min tumör upptäcktes. Helt plötsligt fick jag en rädsla att besöka det badrum där det hände ( fick attacken när jag tvättade min då fyraåriga pojkes händer, svårt för en liten pojke att vara med om...att se sin mamma transformeras till det han länge kallade ett monster, lilla älsklingen min...) Jag har klarat av att besöka badrummet efter det, jag har kopplat bort det...men nu fick jag en inre oro...och föredrog den andra toaletten...ja det mänskliga psyket...det var väl dags att ta itu med det hela...det jag hade förträngt...min rädsla för händelsen. Det tog ju lång tid, kanske två och ett halvt år efter den händelsen innan jag kunde säga ordet epeleptiskt anfall...så rädd var jag till och med för själva ordet. Så vi har jobbat med den rädsla som nu kom upp tillsammans med fina Sasha, som hjälper mig så mycket.
Promenad i Armasjärvi...jag stampar redan på mina tår (syns inte :-) ) kallt... -38 grader ute...
Såå det blev det gamla hederliga "elementtricket"...värma fötterna efteråt...
...och det här efter att fötterna värmts upp...gott hett te...mmmm!
Jag är så tacksam för Sashas proffessionella hjälp. Han har en gudagiven begåvning och en skarphet att kunna se genom när jag försöker gömma mig och inte ta tag i grunden av det som är orsaken till rädslan i mig. Någon frågade mig om honom i en kommentar...och jag har inte svarat, ja jag är dålig på att svara ibland, ja mer än ibland, och att svara på brev och att ringa upp...ibland vill jag såå mycket och har sådan inspiration, men jag är inte i full ork, det är bara att inse det, men jag tar det eftersom...Hur som helst Sasha har mediterat i minst femton år och med det har han hjälpt mig mycket. Meditation är egentligen det som vi i kristendomen kallar bön, så skulle jag tolka det. Även om det finns så många olika sätt att göra det på. Men jag har förstått att det vi kallar meditation och tror görs enbart i österländsk religion är något som har praktiserats av så kallade heliga män och kvinnor i vår kristna kultur, några av dem har sedan helgonförklarats både inom ortodoxa kyrkan och inom katoliscismen...
Entusiasten :-) Sasha när vi är på väg att ta en promenad i - 38 grader kyla...Kallt...men sååå magiskt vackert...en tystnad och vibrationer i luften som inte går att uttrycka i ord...
Och meditation/bön det är ett sätt att lära känna sin kropp, att bli mer grundad i sin kropp. Det är inte ett sätt att bli mer frånvänd från sin kropp som kanske några tror. Vi är här på jorden och behöver vår kropp nu när vi lever. Meditationen hjälper mig att hitta tillbaka till den. Och att bli mer koncentrerad och att lära mig att bli mer och mer uppmärksam på mina tankar. Att inte vara helt omedveten om mina tankar som jag tänker under dagen, även om alltför många fortfarande är omedvetna...men åtminstone så tvingar min ångest mig att bli mer uppmärksam på mina tankar och att bli mer grundad i min kropp. Tidigare har jag levt mest i hjärnan...och stängt av känslolivet, levt i mer distans till mina känslor, och varit rädd för att visa mina känslor för andra. Och jag känner mig så mycket friare nu...och det är en resa hela livet...steg för steg. Tack Sasha för din hjälp. Och tack alla gudar och Universum för Vägledning!
Armasjärvi vid ett tiden på dagen, under vår promenad i närmare - 40 graders kyla
...vacker sol som lyser. Sashas bild.
Dagarna i Armasjärvi var så rogivande och stillande för min själ. Tack! Och jag och mammsen min hann med att också besöka våra fina snälla grannar Lena och Hans. Så mysigt alltid att se er :-) Hoppas vi ses till påsk! :-)
Egentligen ville jag skriva lite om synen på feminismen här i Sverige...ja det är ju mitt ämne sedan gammalt...har läst en hel del om det när jag studerat religionsvetenskap...om kvinnor i religionens historia. Ett spännande kapitel för mig...och jag har alltid forskat om de kvinnor som var sedda som kättare och heretiker...det är de som jag har dragits till, känner igen mig i dem helt enkelt.
Hur som helst så var John Gray gäst hos Skavlan för någon dag sedan, och jag kände direkt när jag såg programmet att jag ville skriva något om det. För jag förstod direkt att hans teorier skulle bli avvisade av så många här i Sverige...och sättet han talade på, ja han är väl van att ha en scen för sig själv, därav den pushiga stilen, samt att han inte är svensk...också en anledning. Vi är alla påverkade av de kulturer vi kommer i från, som nog alla förstår, det har jag en hel del erfarenhet av, eftersom jag har ganska mycket vänner från olika kulturer...själv känner jag mig som delvis halvryska, halvsvenska och tornedaling, ...allt i ett och ja, världsmedborgare :-) Och ja kanske är jag egentligen född som en pushig New Yorker i blodet :-) ha ha! Om man ser hur jag var när jag var liten :-) Men jag säger direkt...kanske det inte är populärt bland många här i Sverige att jag håller med John Gray om en del i det han sa..., men jag har inte läst någon av hans böcker, jag har lyssnat på honom en del hos Oprah för många år sedan. Jag hamnade efter Skavlanprogrammet i en liten debatt :-) med en facebook vän som inte ansåg att hans åsikter var mycket att ha, samt flera med min vän...så ja, det verkar inte falla i god jord här i Sverige, men det är inget som förvånar mig. Hans åsikter är ju mycket anspassade efter Amerika, men jag känner ändå att han har något att säga oss. Jag tror att sättet han talade på fick folk att sluta lyssna...eller kanske bara lyssna delvis... Men det får bli i nästa blogginlägg jag tar mig an diskussionen om feminism för...
...Nu skall jag och min lilla tjej ha lite mys tillsammans, kanske se en film...Återkommer snart :-)
Det bidde lite mys på soffan med lite prat först och kramande, innan vi såg lite Nalle Puh som mamma Jessika somnade till (oops) efter halva filmen. Min tjej har ju varit både på kalas hos min bror och hans familj och sedan sovit över hos min syster och hennes familj. Så det har blivit mycket lek med kusiner. Som hon inte riktigt var redo att avsluta när de kom och lämnade henne...hon ville fortsätta leka med en av sina tjejkusiner...så det blev liggande på golvet med overallen på och gråt och ord som Jag Vill! Jag Vill! Jag Vill! ...så kan det vara...och sedan ville hon inte bo hos oss längre :-)...utan hos sina kusiner, hos min syster, de har ju mycket bättre hus fick jag veta...och ja, hon kunde inte stänga ögonen här, bara hos Susanne min syster minsann, sova menade hon då :-) (ja den här diskussionen hade vi innan hon skulle sova :-) ) ...men tillslut så sa hon motvilligt...okej då jag bor väl här då! Så då sa jag, åhhh, vad glad jag blir att höra det, för jag skulle ju sakna dig sååå mycket. Sedan kramades vi mycket efter att vi läst lite Barbapapa. Lilla gumman min. Men roligt har hon haft med alla sina kusiner, både hos bror min och syster min. Ja alla var hos min bror och firade både honom och hans äldsta dotter som nyss fyllt år.
Så här kan man också somna vid fredagsmyset :-)...när mamma Jessika springer ner för att fylla på sitt te,
så ligger min lillstumpa så här när jag kom upp :-)...så då var det bara att bära lillgumman min till sängs <3
Men vi resten av gänget blev tyvärr kvar hemma eftersom vi fortfarande kunde smitta med vår magsjuka...suck suck...fick nog en släng av den i går...somnade vid sjutiden på kvällen i går, åt dåligt hela dagen, illamående... och sov nog i 13 timmar i sträck, somnade redan klockan sju på kvällen...även om mina killar försökte slita i mig och få upp mig för att ha lördagsmys...men jag kunde inte ta mig upp. Så vi hade lite lördagsmys på förmiddagen i dag på söndag...och såg en nygjord film om hunden Lassie. En mycket gammal Peter O´Toole spelade en gammal morfar i den. Vi tyckte alla om filmen. Jag njöt av att se de vackra skottska vidderna som visades. Drömmer om att åka dit. Och ja, sedan så grät jag en skvätt, skrattgråt som pojkarna kallar det :-) ...men mamma, inte Igeen! fick jag höra...ja, ja...sådan är jag nu.
I kära Armasjärvi...ut första natta och låna lite ägg från farbror Sune min...som bor granne...
Stod en bra stund på väg hem...ja det är bara ca 50-70 meter mellan husen...jag stod och tittade upp mot den stjärnklara himlen och njöt av den Totala tystnaden! Stjärnklar himmel och total tystnad.
Sista dagen snöade det hos mina föräldrar..., där vi sov sista natten och njöt av deras varma öppna spis :-)
Grät också i morse när jag fick veta att sångerskan Whitney Houston dött alltför ung. Sådan vacker röst och sådana vackra sånger som hon har spelat in. Tänker på hennes nära, en dotter tror jag att hon har. Vi spelade flera av hennes sånger till hennes ära i dag. All Kärlek och Ljus och Frid till hennes Vackra Själ! <3
Godnatt kära vänner!
Ljus Ljus och Kärlek till er Alla! <3
Min fina farmor Elma och farfar Einar i sitt Armasjärvi
- If You Only Say One Prayer - Say Thank You! -
