Attleva

Hej igen! Ännu en ny dag med nya möjligheter. Har spenderat den dagen, med att sova, en hel del gråt per telefon med min älskade Gena och min underbara vän Monia. Det hjälper att gråta. Men det kändes skönt att skratta i går och se på serien Will & Grace. Den får mig verkligen att skratta. De är alla fyra ett otroligt team av duktiga skådespelare. Och manusförfattarna, wow! Talade även med en till god vän i Stockholm idag, tack kära du L, underbara vän för dina goda råd.

Sitter nu på bokavdelningen på Barnes & Nobles, har inhandlat min vanliga, Green Tea Tropical.... Hoppas jag kommer ihåg att dricka den, sist så var den redan halvljummen när jag kom ihåg den. Kan komma in i mitt skrivande och glömma tid och rum, ja ni vet hur det kan vara. För mig skall te vara hett, inte hett så att man bränner ihjäl sig, men avsevärt mycket hetare än halvljummet, jag kan nästan inte dricka halvljummet te, så är det bara...:-). Vi åt lite sushi jag och fina Sasha precis nyss.

 

Jag har helt slutat med ris och potatis, pasta och bröd har jag inte ätit sedan i somras. Men det beror på den nya dieten som jag försöker följa, som jag hela tiden glömmer namnet på. Vi har egentligen följt den dieten i princip, men jag har ätit ris ibland och lite potatis, men ganska länge har jag inte känt för potatis så det har jag minskat ner på själv. Det som är intressant är att sedan jag har slutat med den medicin som skulle minska min hjärnsvullnad, kortison, så har min lust att äta kyckling också minskat, jag äter lite men ibland när jag äter det så kommer det en väldigt stark känsla av att jag just nu äter ett dött djur. Jag ser nästan den levande hönan/kycklingen framför mig... Det kommer av sig själv... Otroligt, men så är det. Så risken, my friends, är nog att jag återgår till min vegetariska diet samt fisk, när allt detta är över. Ja vi får se hur jag gör. Jag brukar äta kyckling om jag är på besök hos någon för att inte komplicera det för folk som har bjudit hem mig på middag, för jag är inte så extrem. Men tyvärr; Nöt och griskött går aldrig mer för mig. Det har jag inte ätit sedan 1992...

 

 

 

Måste bara dela med mig av ett uttryck som en vis man sa, jag tror att det var Martinus, han levde i Danmark, och skrev många visa böcker, men jag har inte läst dem, bläddrat lite i dem, jag är ju en religionsvetare såå... Men det han sa om jag inte misstar mig var; Bättre en glad köttätare än en sur vegetarian. Jag älskar det uttrycket! Med det menar han, tolkar jag det som, att ilska, och surhet, dåligt humör, förpestar vår jord mer än att vi äter kött. Med det vill jag inte säga att jag uppmuntrar det sätt som alla stackars djur får leva sina liv för att bli vår mat, och allt som sprutas in i dem, som vi, speciellt våra barn, inte heller mår bra av, även i kycklingar. Kliniken i New York, The Medical Patch Center, poängterade, liksom här på Burzynskikliniken, vikten av att försöka äta så mycket som möjligt av ekologisk mat. Det jag måste ge USA ett stort Hurra! för är hur mycket ekologisk mat de säljer i vanliga mataffärer. Mycket mer än i Sverige. Wow! Jag är imponerad. Vi kan i princip hitta alla grönsaker ekologiskt odlade och kycklingar som uppfötts med organsik mat, och havsfisk. Odlad fisk rekommenderar de inte på båda klinikerna, på grund av allt skit de får i sig när de uppföds, som inte heller är bra för oss.... Allt detta, säljs för bra priser så folk köper faktiskt ekologiskt eller organiskt som de kallar det här... Sasha har koll, han är mycket mer prismedveten än moi/mig!! Med allt detta sagt, så är en annan stor fråga, jag och alla mina väskor... tänker på det... de är också gjorda av stackars djur som uppföds för att bli väskor, skor, och annat för att vi människor skall njuta av det...hmmm!

Nu får jag ta några sippar av mitt te, innan det blir halvljummet... och fundera. Och det är inte första gången jag funderar över det, det pågår en process inne i mig, som med mycket annat i mitt liv.

I am back! Apropå det här med kött... minns en gång, antingen så läste jag det eller så berättade Gena det för mig, det var så länge sedan. Men det var en buddhist som inte åt kött, som sa att om han var tvungen att äta kött så skulle han välja ren eller älgkött, för det är vilt. Och det är faktiskt det som jag har börjat ge till mina barn. Uppvuxen som jag är i vackra Tornedalen. Mina älskade föräldrar gör underbara älgköttbullar, och det är alltid med en ingrediens av kärlek i dem, så det blir alltid extra gott. Det är ett måste varje julafton. Tyvärr så känner jag, som har hållt mig borta från kött så länge att jag inte kan äta det, det skulle kännas för tungt för mig, för min kropp. När jag väntade vår första älskade pojke så hade jag ett visst sug efter kött, så då åt jag renkött några gånger, men när jag åt en älgbiff som mamma och pappa lagat, den var god, men när jag sedan la mig på kvällen så kändes det som om jag trycktes ned mot sängen med hela universums tyngdkraft... Svårt att förklara, men hela min kropp kändes så tung att den trycktes mot jorden.

 

 

 

 

 

Nu är mitt te halvljummet, så dags för mig att gå hem, klockan är faktiskt nästan åtta på kvällen...ovanligt sent för mig att vara ute. Så går det när man sover halva dagen. Skönt att sova bort all ångest, om det vore så enkelt.... Fortsätter skriva hemmavid, hoppas jag. Kram så länge!

Hemma nu, klockan är redan snart halv tio, sent för fröken Jessika, ska hinna med lite annat innan läggdags... men imorgon är det ju söndag så det betyder sovmorgon, vila från meditation, som jag i övrigt börjar uppskatta mer och mer... Men den senaste tiden har jag varit så trött att jag har haft lust att falla ner i sidled från min sittande lotusställning, boink... Men jag har hållit mig uppe, lite disciplin får det lov att vara :-). Men tankarna måste jag säga är ofta som ostyriga apor som hoppar hit och dit. Kanske efter femton års meditiation, lika länge som Sasha har hållit på, så kanske de lugnar ner sig.

Avslutar nog för ikväll, måste hinna med lite annat, förutom medicin, så tror jag ni kan gissa vad....måste få dagens dos av skratt, förutom den jag ofta får via samtal med Sasha... men lite extra här på kvällen innan sovdags från mina vänner Will & Grace, är säkert också ett bra sätt att höja min serotinnivå.

Ps. Dagens citat hittade jag i en av Tolles böcker som jag alltid bär med mig. Förutom alla andra böcker såklart, som jag bär med mig:-). Men jag tyckte att det var himla bra! :-) Kraaaam!