Attleva

Dags att ta lite vila här i mitt Baden... har hunnit att vara på kliniken, hos Dimitri och Valerija Brandt redan två gånger. Och om en och en halv timme ska jag dit för massage av mina fötter som fortfarande svullnar till ibland, ingen fara dock. Här ordnas saker i ett kick...och rings och fixas...saker som kan ta dagar...veckor i kära Svea tar några timmar... Såklart ordnas saker snabbare när jag är här några dgr, men jag känner att det är så här de är vana att jobba. Och såå mycket skratt :-) och glädje och värme hos dem. Såå tacksam! Ikväll skall vi träffa våra kära vänner och läkare och äta en bit mat på ngt trevligt ställe:-) Och sedan även hinna träffa en fin ung rysk ortodox präst. Roligt och intressant! Tacksam! :-) Kraam kära därute! Jess

Glada gänget, pappa Jura, Sasha, och mamma Zoja på vårt favoritcafé Leo´s , "Levoshky" :-) Mumsig lunch åt vi i dag! 

Här sitter jag nu i Baden Baden...kära vackra Baden...precis promenerat för en stund sedan med mina söta svärföräldrar Zoja och Jura, och med världens bästa Sasha, såå roligt att ses! Saknat dem! Och såå vackert och härliga dofter här...vi gick längs ån...Först åt vi på indiska restaurangen här...mmmm....älskar deras mat...mitt favvo ställe här :-), ja en av dem:-) Nyss, talade jag med min älskade femåring, hon var vaken fortfarande...min lilla älskling ville att jag skulle vara hemma, (och ja med) men jag kommer hem om tre dgr, så en snabbvisit, eftersom jag åkte idag...I morgon upp tidigt för blodprov och infusions av nyttigheter i kroppen... Kraamis och Godnatt kära mina!

Sitter på vår härliga balkong...hör hur folk badar nere på stranden en bit bort...Gena min har gått med barnen nyss och badat...jag hänger på om en stund...måste ta det lite i min takt i dag känner jag... Vi har firat vår mellankille <3 som fyller åtta år! Tårta, presenter och bad! :-) Vi ska hitta på något mer senare i dag! :-)
Älskar dofterna här i det vackra syd! <3 Njuter! :-) Och såå tacksam för mina resultat! För all hjälp! <3

Ja, nu befinner jag mig i vårt kära södra Frankrike...där vi älskar att vara när det är lite varmt...har inte blivit så mycket för mig sista två åren dock...jo, en del men inte så mycket som jag hade trott. Såå jag är såå tacksam att vara här med familjen. Vi har varit här i fem dagar, jag och barnen och kära syster min (svägerska <3) Natasha...och i dag kom min Gena efter jobb. Så nu är vi samlade la Familia. I alla fall den lilla skaran. Vi och barnen. Sitter på balkongen och solen skiner nu på kvällskvisten...härligt! I dag blev en liten hemmadag efter allt badande senaste dagarna... men jag och Natasha och min äldsta elvaåring tog ett dopp i poolen här bakom huset en stund innan pappa Gena kom. De yngre barnen följde med och hämtade pappa. Skönt att vara samlade alla.

 

I går har jag varit tvungen att gå till vår "husläkare" här...han känns bra...snabb i vändnignarna...skickar mig på blodprov...frågar hur jag mår, tar mig på allvar. Mina fötter har tyvärr svullnat upp till...ja i princip det dubbla...så har tagit blodprover och ja allt skall skickas till Burzynski kliniken och även Baden Baden...där de skall se vad detta kan bero på. Har fått sk stödstrumpor...ja knästrumpbyxor som ska hjälpa att få ned svullnaden och även en medicin. Antagligen beror det på för mycket vätska i kroppen. (Eller för lite salt i kroppen...har jag nu fått höra... Ja det har blivit bättre...skriver det här en vecka senare...)

Min stora nyhet är att Jag nu har Noll!!! procent cancer i blodet...Ja det betyder att det inte finns kvar något elakartat i min kropp! Såå det känns hääärligt och underbart! :-) Har nog inte riktigt tagit in det även om det var ett tag sedan jag fick veta det. Jag är sååå enormt tacksam för Allt! Allt! Allt! För Dr Burzynski och hela kliniken som räddat mig! :-) Och för min Gena som är min Riddare och ni alla som varit med mig <3 <3 <3  Ja min resa fortsätter...jag fortsätter jobba med min diet...måste skärpa mig med att vara bättre på att motionera och att ta hand om mig...Och jag fortsätter med mina mediciner...även om dem ändras efter tidens gång. Nästa gång åker jag till Baden Baden igen, till Tyskland till Dr Valerija Brandts klinik, hon och hennes man Dimitri Brandt samarbetar med Burzynski Kliniken. Och hos Brandts i Baden Baden har jag blivit bemött med sådan värme och ja det kändes som de gjorde allt för mig...för att se till att mitt immunförsvar blev bättre och att jag fick i mig allt det som min kropp behöver. Skrattat mycket har jag också gjort :-) 

  

 

 

 

 

Är uppe i vackra Armasjärvi! I dag har vi ätit en god... sen lunch ute med fina mammsen och pappsen min och min snälla faster Kristina...och såklart kära systra Susanne och hennes tjejer och min lilla tjej. Jag saknar min Gena och våra killar sååååååååå mycket. Känns sååå ovanligt att vara utan dem. Men så blev det i år av olika anledningar. De är kvar i Stockholm och firar midsommar med farmor och farfar. Men vi är här bara en vecka jag och vår yngsta lilla tjej. Och i slutet av juni bär det av till sydligare trakter med bad och annat kul med hela familjen. Känns härligt! :-)

Midsommar blev mysig...min farbror Tore och hans vän Agneta kom också över efter en stund och åt med oss och fikade...jättemysigt. Sååå vi åt ute och höll som goda tornedalingar :-) vid gott mod trots alla bzzzz mygg som invarderade oss där vi satt...Men vad gör väl det det är ju Midsommar och då måste man ju vara ute eller hur! :-) Men fikade gjorde vi inne :-)

  

 

 

 

Vid tiosnåret så drog Susanne och jag och barnen i väg till grannarna, familjen W, tvärsöver...(där vi lekt mycket som barn)...och där blev det nu bastubad för barnen...och fika och mysigt prat om gamla minnen för oss vuxna och ja himla trevligt :-) Jag och min tjej gick hem vid ett-tiden...då hade hon badat bastu mitt i natten för första gången och även badat i den kalla Armasjärvisjön :-) tillsammans med de andra barnen. Vilken upplevelse!!! Tack snälla Sofi! :-) Hela huset myllrade av barn och hela deras släkt. Så nu sover min lilla stumpa gott i sin säng :-) Susanne och hennes äldsta tjej är fortfarande kvar däröver och spelar fotboll...där är det full fart :-) Himla kul och mysigt var det att besöka dem och såå gästvänligt...Tack fina ni! Minns min barndom hos er...dit vi sprang brorsan och jag så fort vi ätit upp farmor vårs torkade renköttsoppa :-) 

 

 

 

Ja hela vackra Baden vibrerar av helande energier och dofter upplever jag det som. Känner mig lycklig att vara här och tacksam. Den här gången är jag borta i endast en vecka. Vi har hittat en klinik här som samarbetar med The Burzynski Clinic...och jag valde därför att åka hit för att inte behöva åka så långt och inte behöva vara borta från mina älskade barn så länge.

Jag blir mer och mer styrkt inom mig att vägen för mig är att gå den holistiska vägen...Vi människor är inte endast kött och blod. Vi är högre väsen...vi är alla inom oss något mer...ja det kan vi väl alla förnimma vid olika tillfällen i livet...kanske bäst när vi lyssnar i tystnad...när vi stänger av all yttre distraktion och det som drar och sliter hit och dit... Jag läste för länge sedan hur en, buddistisk Rinpoche (tror jag det var) beskrev oss västerlänningar. Han jämförde oss och hur vi spenderar våra liv med en person som tar in på hotell en natt, och istället för att sova spenderar hela natten med att möblera om... Dags Jessika att sluta möblera om :-)

Jag väljer de Läkare som ser mig som mer än enbart en kropp att laga...Det är den enda väg Jag Kan Gå! Vi människor är inte enbart kött och blod...och det är DAGS för Sverige och Sveriges läkarkår att VAKNA!!! Och att utbilda sig i kostlära och att lära sig om vitamintillskott och andra tillskott en människa som är sjuk behöver. För min erfarenhet är att de inte kan mycket om sådant. Det är MIN erfarenhet! Hur kan de fortfarande påstå att det är bra att äta socker när man har tumör eller cancer....???? Vakna Vakna...rör  Er utanför den fyrkantiga ramen!!! Ja, jag känner mig i min situation inte trygg i Sverige! Det är mina upplevelser hittills!

Vill tillägga...jag talade med en av mina två fina läkare, Dr Dimitri Brandt, här...han har rest i bl a Tibet, bland många ställen i världen...och när han spenderade en månad i just Tibet för att lära sig något av den tibetanska medicinen så lärde han sig vad som var det mest grundläggande....jo, det är att älska sina patienter. När du älskar dina patienter så vet du hur du skall gå till väga för att hela dem...det var vad han fick lära sig av de tibetanska munkarna. Det betyder inte att den tibetanska medicinen inte är byggd på vetenskap...jo, det är den... kanske inte som vi västerlänningar ser på vetenskap...Ja det här är en tillhör en annan diskussion...dags för mig att gå till sängs...Det här var ett tillägg, har redan publicerat detta blogginlägg för flera timmar sedan men lägger till detta... Jag vill med det här säga; Det vi saknar i Sverige ofta är värme och kärlek till patienterna...det blir för mekaniskt...men med  det här vill jag inte ha sagt att det inte finns underbara och fina, både läkare och sjuksköterskor i Sverige som ger så mycket värme och på så sätt hjälper mer än de kanske anar patienten i hennes helandeprocess. För det har jag förstått och känner med hela mitt hjärta ...bara några värmande ord helar... en kram...ett leende. Värme och Kärlek Helar människor, och det har hjälpt mig enormt och gjort sådan skillnad i mitt liv under dessa år, och det gör det fortfarande. Tack alla ni fina som hjälper mig! <3

I dag en ännu en dag i livet...träffat min snälla kusin Therese. Vi har lite projekt tillsammans och ja, talade även om livet och åt lunch. Skönt att komma i väg till stan...att röra på sig lite. Det har känts jobbigt sista tiden att röra sig ut mot stan...men jag tar tag i mig själv ändå för det behövs.

 

Hade ett möte förra veckan med min fina Sigrid hemma hos henne, hon bor inte alltför långt från oss...och vi talade också om livet och ja, vi delar vårt litteraturintresse..och hon inspirerar mig. Ja, så det känns sååå inpirerande och ett måste att träffa vänner ibland, jag behöver komma ut och känna att jag är igång och att jag gör saker som har med mitt yrke att göra.. Sista tiden ja...det har varit upp och ner...trots resa uppåt till mitt Tornedalen, så jag har ju rört på mig och inte varit hemma hela tiden...men ändå känns det så.

 

En ny dag...en ny dag... i dag sa min kära dotter med inlevelse... jag vill inte gå på dagis..där har jag enbart problem....hon sa det på ryska... Det visar sig att hon inte får vara prinsessa för en kompis, (det "problemet" har vi talat om länge... hon och jag ) och en fröken, kanske med rätta, har sagt till henne att det är något hon inte får göra, kanske klättra för högt upp någonstans..hon gillar att klättra :-) Men jag får kolla upp det :-) I dag var det inte jag som gick med henne till dagis lillstumpan min. Vi kan tro att barnens problem är små...men för dem är de väl lika stora i deras värld, liksom vi anser våra problem vara i vår "stora" värld. Tänk tänk att lära sig se sina problem som något annat än just problem, problem med suckar och stånk och stön... Att kunna vända på mitt sätt att se på saker och ting...allt sker i det inre...att nå ett lugn och en nollpunkt...som ger grunden i sätt att se saker...det vill jag lära mig...komma till...och föra vidare till mina barn...

Stilla stilla...men ändå längtar jag efter Aktiv Enerrgi och Rörelse....men det är Rätt Handling jag vill nå...som buddister talar om...ja, nu talar jag bara från hjärtat..men att inte komplicera det hela...som jag nyligen fick höra att jag gör...och nog gör, och att göra alla gott från mitt hjärta... Rensa rensa, skala av...det är mitt recept.

En dag som denna är en dag med blandad kompott... Härlig utedag... Genas fina bror Slava och fru Sjana är här och hjälper till och vi har hängt i trädgården... ätit... druckit te, ätit arbus, ryska för röd melon...grillmästaren Gena har grillat...jag har vilat sisådär med en liten söt fröken som sprungit in titt som tätt och pussat mig och pratat om än det ena och än det tredje, lillgumsan min... Så nu gör jag ett försök till...kanske sömnen stillar min ångest... Vill så mycket vill så mycket, skriva blogg, artiklar, ringa till alla som jag inte ringt, förlåt alla ni som jag ej hör av mig till..vill skriva till alla som jag inte skrivit till... Läsa... Inre kreativitet bubblar kokar i mig...puttrar som i en gryta, vill få ordning i hemmet, vara kreativ med mina barn... Ut vill min kreativitet...

Tack blogg för att jag har dig.. Nu tar jag å vilar en stund för min snälla svägerska Sjana tog vår lilla femåring  på promenad. Tack fina. I går hade barnen heldag med pappa Gena... Först några timmar på ryska ambassaden... Jag hade skickat m ritblock, pyssel och mackor... Och sedan på eftermiddagen välförtjänt drog de på Gröna Lund. Två av kusinerna mötte upp där...världens bästa Lukas min , min systers äldsta Lukas som är 17 och också hennes fina 11 åring, vår 11 årings bästis, följde med. Så det blev heldag på stan m pappa Gena. Ja nu passar jag på att vila. ❤

Fick mig lite sömn...innan min lilla sötis kom och väckte mig...hon ville se Pettson, för ovanlighetens skull... Ikväll ska vi ha lördagsmys bara vi med familjen...vår lilla familj...vet ej när det har hänt sist? :-) Vi har ju alltid hjälp hemma på något vis av famij och släkt...men nu är Gena hemma så det känns jättemysigt att bara vara vi...killarna är ute på språng hos grannar i närheten...dags för dem att komma hem...jag och min Gena ser en gammal film med Sandra Bullock (som är sååå mysig, I like her...) och härliga Hugh Grant...ja jag behövde en feelgood film, som vanligt...så vi sitter här och småtittar lite och myser...Men måste börja få hem killarna våra...vår yngsta är bara i grannhuset...så han springer mellan buskarna våra ...Och äldsta vår är i huset nästintill hos kompisarna :-) Nära och bra. Sköönt att ha det så!

Jag älskar våran trädgård...den ger näring näring för själen för kroppen för hela jag...och här spelas fotboll nästan varje stund...gräset är oklippt, ogräs växer...och äppelträden blommar, kastanjen blommar och vårat enda...något konstigt klippta päronträd ståtar med sina vackra grönska. Under päronträdet brukar vi sitta och få skugga ända tills risken för att få päron i skallen blir för stor :-)...då makar vi på stolarna dag för dag :-)... Men Anna i år lovar jag dig högtidligt :-) att vi skall köpa två parasoller och det snart...troligtvis nästa vecka... för det behövs en dag som denna, för att få lite skugga... Men I love the sun! Älskar solen!

Älskade min Gena sitter mittemot mig och jobbar ...telefonsamtal efter telefonsamtal, pust!  När han talar ryska så vrider och vränger han orden på ett unikt sätt, han är en verklig en ordets konstnär och även humorist, han får folk att skratta...Det ryska språket är sannerligen sååå rikt...alla böjningar...alla egna påhitt som görs... Själv har jag flera olika namn...inte bara Jessika och Jess utan det finns flera olika till beroende på humör :-)  Ja, vårat svenska språk älskar jag också med alla våra nyanser som vi har...och det finns en hel del som vi också kan hitta på med språket i både tal och skrift... ja, jag älskar att skriva det vet ni ju...även om det, som jag nämnt kan verka ibland som om Kråkan Krax har varit framme på tangentbordet...he he! Men det beror på mitt humör...och ja... måste skriva mer... och ja alla dessa tre prickars mellanrum som jag gör...det känns naturligt för mig, ibland blir det kanske för mycket...men jag gör som jag känn! :-)

Jag minns min vän och mentor älskade min Carin, hon dog när hon var 89 år gammal för mer än tio år sedan när jag väntade vår första son... Hon bodde i en lägenhet på Östermalm...och där besökte jag henne de sista åren av hennes liv, ja hon var en god vän...så ung i själen...men samtidigt en så gammal själ och så vis och sååå levnadsglad. Hon gav mig så mycket inspiration. Hon talade en så vacker svenska...en som tillhör det förgångna känner jag nu...för det är så sällan jag hör den numera. Ända fram till sista året av sitt liv så cyklade hon...tyvärr så blev hon påkörd av en bil...och skadade höften tror jag att det var...och efter det kunde hon inte cykla mera. Jag minns mitt sista besök hos henne...då hade jag precis köpt ett par blåjeans till henne...liknande mina som hon tyckte så mycket om :-) Med henne talade vi alltid om livet..ur dess filosofiska och andliga perspektiv...ja hon lyfte mig alltid..med sina vackra livliga glada ögon. Och min Carin älskade blommor! Tack min fina vackra Carin! <3

Det spritter till av liv i kropp och själ en dag som denna när solen besöker oss och strålar..och fåglarna kvittrar och grönskan och blommorna doftar och omger mig och oss...Jag lever upp... Solen är det starkaste vi har i vårat solsystem så vad symboliserar det..?  Innan vi firade Jesu födelse den tid vi gör, så firades i Romarriket under en period fram till ca 300-talet Solguden vid Vintersolståndet...som är kring 21 eller 22 december varje år...sedan beslutades det att Jesu födelse skulle firas den dagen, då Romarriket antog kristendomen som sin officiella religion, en lättare övergång från en religion till en annan skulle jag tro... Men jag tror att det finns Högre symbolik i det...för Jesus Kristus har också jämförts med solen... Kristendomen har sina rötter längre bak i tiden än vi tror och likheter finns i alla religioner... Det viktiga är tror jag att inte tolka allt enligt bokstaven...för då är bokstaven död... Ja, nog om detta, en liten utsvängning från den passionerade religionsvetaren Jessika :-)

Det har blivit en ny dag...min yngsta har precis somnat...fåglarna kvittrar vackert ute...sommaren är här... i dag hade vi fin picknick på dagis. Jag är glad att jag var med. Min ångest har ökat en del senaste två veckorna...men jag känner mig ändå hoppfull :-) Samtidigt känner jag hopplöshet ibland...en hel del i dag över att inte orka med allt...jag sparade min kraft till pickniken..och därför var jag tvungen att vila och just därför hoppade jag tyvärr över ett möte med min fina syster i dag, (Genas syster) som är i stan några dagar...så är livet för mig just nu...

Och helt plösligt nu så har jag hamnat med mina tre killar, ja min Gena inkluderat och barnen såklart, mitt framför semifinalen till Eurovision...jag skulle bara se om våran digitaltv äntligen fungerade, om våran ryska tv har kommit igång...efter ca en månad...ingen nöd på oss i och för sig....men tack Telia... Så nu blir det sittande tillsammans med lite mys...musiken är det väl inge vidare med,...enligt min smak...men alltid roligt se våra söner dansa roliga parodier framför tven :-) Och att sitta tillsammans :-) Älskar att ha min Gena här.

Ja vad är verklighet? Mina rädda tankar om att snart kanske jag får en panikattack? Mina rädda tankar...som säger...hjälp kanske jag inte blir frisk? Eftersom jag fortfarande har ångest... vad gör mina tankar med mig...varför styr dem mitt liv så? Nu känns det som om de vill ta över...ja i och för sig har de styrt mitt liv så gott som hela livet utan att jag har märkt det...Tankarna sker ju för så många av oss automatiskt utan så mycket reflektion är det inte så? Det är som en maskin som tar över livet...och vad är då livet utan dessa tankar...hur kan jag bli starkare än mina tankar? Och vem är då i såfall Jag? Det leder till att det finns mitt lilla jag som följer de låga tankarna och ett Högre Jag som Höjer mig Över dessa tankar...Som får mig att Tänka Höga Tankar som gynnar mig själv och världen...Sann Glädje, Sann Kärlek, Sann Medkänsla...Mitt Sanna Jag!

Sitter i mitt vackra Armasjärvi och pratar med systra fina min Susanne och bästisen Anna min här om kvälla! <3 Vi talar om livet..våra sötisar sover...vi har alla med våra yngsta. Lugnet är något jag saknar just nu i livet...även om dagen började med en jobbigt utsläpp av energi...tack och lov hade jag Anna i närheten som kramade om mig...och sa till mig att andas lugnt så det hjälpte såå mycket. Tack min fina Anna och till er båda, Anna och Susanne för all hjälp ni ger mig och har gett mig speciellt i dag. Och tack snälla fina min Monia för att jag kunnat ringat dig i dag och att du finns där för mig! <3 Love you all!

Det har varit mycket sista tiden hemma i Stockholm stress och tankar som malt om framtiden hur göra hur vara i livet...och sedan bestämde jag mig för att nu räcker det att hela tiden få så mycket hjälp med barnen och hemmet...så då bestämde jag mig för att börja ta i mer i hemmet och ja det blev för mycket för mig med en hel del annat... Jag vill sååå gärna komma i gång med livet och med att vara där för mina barn helt och fullt och att börja jobba... Men samtidigt så Lever jag ju just nu! Livet är just nu! Jag är bara här och nu! Och jag är tacksam för att vara här med min lilla tjej och vi hela gänget. <3

Varför är livet här såå stressigt? Och då menar jag med att ha aktiviteter och skola och alla dessa kalas som våra tre barn skall gå på...känns det igen? Och ca två- tre mejl var och varannan dag från två skolor och ett dagis...om diverse aktiviteter, information...Det är i och för sig bra att få veta vad som händer i skolan...men för mig känns det överväldigande att hinna läsa alllt...samt delta i alla aktiviteter som jag inte hinner ändå. Det känns för mig som ett heltidsjobb... Nu när jag fortfarande inte är i full kraft så hinner jag inte med...och min älskade man reser i sitt jobb...ett sätt att försörja oss...ja ett måste...och nu känns det att våra kära fina far och morföräldrar inte riktigt orkar med i samma kraft som tidigare...ja vad gör vi då? Eftersom jag som jag nämnde inte är i full kraft....Det kommer men jag är inte riktigt där ännu... Vi sitter framför den vackra elden vid vår öppna spis, sent om kvällen...alla sover...vi sitter här och talar om hur vi skall lösa denna ekvation i livet...hur få livet att gå i hop.

Hej kära mina!

Sitter här efter en stärkande promenad i mitt område på vårt mysiga café med sååå gott te och gott bröd, som jag köper hem till familjen, bland annat danskt rågbröd som är en av favoriterna hemma... Och även ett fruktbröd som är mittemellan bröd och fikabröd. Mitt favorit te här är det gröna teet...Sencha Blåbär....mmmmmm! Och jag hittade ett bröd här som är bakat av dinkelmjöl...om jag förstår det rätt så är det ett sorts urvete...som vi använde fram till medeltiden innan vi upptäckte det visserligen goda :-) vita vetemjölet, men ack :-) så onyttiga! Tips! bröd bakat med dinkelmjöl är faktiskt gott! I och för sig har nog min smak ändrats efter snart två år utan...vitt mjöl, socker, mjölkprodukter ( förutom  yoghurt  utan socker som jag kan äta ) och salt...ja lite salt bör jag få i mig och då helst havssalt som är det nyttigaste.

I går hade jag ett himla spännande och intressant möte med en av min syster Susannes vänner, hon är från New York och och är en proffessionell Storyteller/ Sagoberättare/ Berättare. Hon är på resande fot ofta och just nu är hon i Stockholm några dagar. Ja vad innebär det att vara Storyteller... Min uppfattning... Hon bor på olika platser i världen...ibland i längre perioder... En gång bodde hon på en plats i Latinamerika där hon mötte barn från orten, och och genom sin interaktiva berättarteknik där barnen deltar och genom sin smittande livsglädje, barnen på orten stolta över sitt ursprung. Hon gjorde något som kan tyckas enkelt, hon berättade om deras egen historia, ingen hade någonsin lärt dem någonting om deras egen historia. De var vad jag förstod fattiga barn som inte kunde nästan något om sitt både intressanta och spännande ursprung. En självklar del i hennes arbete är att lyssna på barnen/ungdomarna, och på så vis föra en dialog med dem. Hon kan också göra barnen/ungdomarna ja kanske likaså vuxna medvetna om mobbing...just genom sitt interaktiva berättande där barnen/ungdomarna är med och i just det här fallet hittar kreativa bättre lösningar än just mobbing i olika situationer.

Hur som helst så var det väldigt roligt och spännande att lyssna till hennes berättelser om sina resor i världen och möten med människor och platser. Hon är själv en väldigt inspirerande person och glad. Det jag också älskade med det hon gör är att hon överallt dit hon reser ger " Free Hugs" Gratis kramar. Hon har en skylt på sig och klär sig färgglatt och med vingar på sig...och ja, just ger kramar till den som vill bli kramad.  Det kan vara alla möjliga människor, hon nekar aldrig någon. Hon berättade att ibland kan just en kram få några människor att dela med sig av saker som de kanske aldrig berättat för någon. En hemlös berättade i tårar att det var först gången någon hade rört vid honom på tjugo år... I Sverige hade inte så många vågat krama henne när hon provat på vid tidigare tillfälle. Ja kanske vi är mer rädda för beröring här? Eller kanske folk blir rädda och tror att hon är galen...men hon är  en av de mest inspirerande, levande och visa människor jag mött. Jag tror jag tar med mig henne till mitt älskade Tornedalen...och kanske jag ställer mig där i min huvudort bredvid henne med vingar på ryggen:-) ... det vore nog bra för mig. En av de viktigaste gåvorna i livet vi kan få, Det är att ha förmågan att Ge! Och det behöver inte handla om materiella saker, även om det inte är fel heller att ge av sitt överflöd...men att ge av sin kärlek och glädje... Det är något som jag vill lära mig mer av Nu! För livet är Nu!

Sitter här efter en stärkande promenad i mitt område på vårt mysiga café med sååå gott te och gott bröd, som jag köper hem till familjen, bland annat danskt rågbröd som är en av favoriterna hemma... Och även ett fruktbröd som är mittemellan bröd och fikabröd. Mitt favorit te här är det gröna teet...Sencha Blåbär....mmmmmm! Och jag hittade ett bröd här som är bakat av dinkelmjöl...om jag förstår det rätt så är det ett sorts urvete...som vi använde fram till medeltiden innan vi upptäckte det visserligen goda :-) vita vetemjölet, men ack :-) så onyttiga! Tips! bröd bakat med dinkelmjöl är faktiskt gott! I och för sig har nog min smak ändrats efter snart två år utan...vitt mjöl, socker, mjölkprodukter ( förutom  yoghurt  utan socker som jag kan äta ) och salt...ja lite salt bör jag äta och då helst havssalt som är bland det nyttigaste.

.

Själv sitter jag och skriver samtidigt som jag väntar på att min äldsta sons dansklass är färdig...han gick lite motvilligt...vi möttes på väg hit...han min älskade elvaåring var helt dyvåt, droppande, i sin jacka och mjukisbyxor som är så inne att gå runt i nu... Helt blöt! I två timmar hade han spelat fotboll ute på skolgården i regnet tillsammans med kompisar...precis som det skall vara :-)....att han sedan är ganska trött nu när han har danslektion, nja what to do? Fina min <3!

Vi får ta det lugnt i kväll och ha fredagsmys...det blir kanske Let´s Dance...tror jag! Eller musikalen Grease med John Travolta...klassikern :-).., ja de förbereder den showen på hans dans, han går en musikallinje, på sin dansskola, kvällstid är det. Helgen är ganska fullspikad denna helg också, han har både födelsedagsfest att gå på, där de börjar med att spela fotboll i Vasaparken/kombinerad fotbollskväll med killkompisarna i klassen :-) och innan det är det konsert att gå på/sjunga på...full fart. Ja det måste vilas lite ibland också. Vi får göra det också...men innan det, eller i helgen måste vi hinna klämma in att köpa fotbollsskor till killarna som det har tjatats :-) om länge nu...för de behövs ju såååå mycket! Ja det är klart de växer ju, och man behöver ju olika när man spelar ute eller inne. Och nu börjar ju utesäsongen. Får lära mig mycket om olika typer av dubbar nu på skorna...nämen Mamma...sådana kan jag ju inte ha...det är ju för vanligt gräs...Vi spelar ju mest på konstgräs...osv...ja ja vi får se hur det går med det...Jag får ta det i förhållande till deras ålder, och att de växer fort, jag menar skorna förbränns fort, men glädje har de ju av dem. Men det borde väl gå att hitta skor både för vanligt gräs och konstgräs!?:-) Tack och lov finns oftast vettiga försäljare att fråga.

Tack så mycket :-) för de kommentarer jag fick för mitt senaste inlägg...och även ett jättefint mejl från en fin vän :-) som gjorde mig så glad. Det känns alltid roligt och intressant att få feedback för det jag skriver, även om mitt skrivande nu kan variera, det vette gudarna, hur jag skriver, ibland har kråkan Krax varit i farten, ha ha!...Men såklart så är det inget måste med kommentarer...ja ja men det vet ju alla :-) Men blir hur som helst glad och ja jag uppskattar kommentarer...då känns bloggen mer levande. Men det är ju främst min uppgift att göra den levande och intressant...det är bl a därför som jag har haft lite motigt att sätta mig ner att skriva så ofta som tidigare... jag har känt att jag behöver förändring själv. Jag ska ta tag i det hela...men behöver viss hjälp med tekniska delar, hallå käre bror min :-) eller fina Lukas min (min duktige systerson), tjohooo!...men det skall jag nog lösa framöver, med er hjälp, he he:-) Det jag vill göra är en blogg som är mer aktiv och levande...vilket inte betyder att alla måste delta och skriva. Alla följer sitt hjärta <3

Det som känns viktigast för mig är att jag uttrycker från hjärtat och inte sådant som jag tror att andra vill höra...vill inte fastna i den fällan...för har varit fast i den fällan, delvis, såklart inte helt, jag har ju inte varit en vandrande robot eller maskin, det vet ni nog som känner mig :-) ...men i vissa fall och ja i livet så har det blivit att jag sagt och gjort saker som förväntats av mig, för mycket känner jag själv... Nu känner jag såå starkt att Livet säger till mig med Styrka; Jessika Följ Hjärtats Väg! Hjärtats Röst! Jag har inte fått en andra chans för att fortsätta i samma hjulspår...allt har haft sin mening i mitt liv, och jag är tacksam för så mycket, men jag har varit ledsen och ursinnig för mycket, ja det återkommer känslor, jag skall inte låtsas att jag är helt "fixad"...men Livet säger till mig Evolve! Utvecklas! Det är mycket mycket Tydligt för mig! Följ Din Inre Röst och Ditt Hjärta! Då Vägleds Du! Så kanske jag får vara fem år...eller sex sju till sättet ett tag...ha ha! Tills jag når balans...självklart är jag vuxen...Det glada barnet vill jag inte lämna, eller det glada i mig, som barnets glädje...men som sagt jag är vuxen och det finns en mening att vi blir vuxna och mognar...förhoppningsvis...lämnar vi det som hänt oss i barndomen bakom oss...annars kan vi fastna i att leva om, i olika varianter, vår barndom om och om igen...i våra relationer till andra människor och till livet....

Snart kommer min älskade son att vara klar så vi skall dra hemåt...för lite vila och fredagsmys...det behövs. I går läste vi....äntligen har vi kommit igång, ur boken Den Hemliga Trädgården...en gammal klassiker, det är mest för mina äldsta två pojkar...så vi sitter på soffan och läser. Jag läser högt än så länge för att komma in i boken, det är andra gången vi läser ur den nu. Jag minns själv att jag älskade den boken som liten, bokmal som jag var :-)... Så småningom blir det Sagan om Ringen, hoppas jag, eller så tar vi Narniaserien :-) Jag har köpt hela den vackra samlingen i en stor bok med bilder...När min äldsta pojke var yngre, ja vid åtta eller nio års ålder så läste vi bl a både Mio min Mio och Bröderna Lejonhjärta, det var i Moskva och det var så mysigt, jag älskar båda böckerna och Mio min Mio har något speciellt för mig...slutet är så vackert... men egentligen båda... och det vill jag så gärna göra med min mellanpojke som nu blir åtta snart, läsa dessa böcker.  Föredrar att läsa böckerna innan vi ser dem som film. Det gäller att hitta tiden...

Och Disney Channel skall stängas, Tjohoooo! Det har blivit för mycket av det och jag känner att det är lätt att som förälder tappa kontrollen. Kan ni tänka er att våra barn redan inskolas att vid sju - tolv års ålder se på barn "Beverly Hill/ Melrose Place" skräp!!!  (Ja dessa två serier hade bättre manusskrivare och var "bättre" än vad "våra" barn ser...dessa massproducerade serier som riktas till barn, sälja sälja) Ja, jag är tråkiga mamman men det får faktiskt vara slut med det! Så mycket skräp som visas i dessa serier, och vad lär de sig, vilka relationer mellan människor???...suck!

Samtidigt älskar jag många väljgjorda amerikanska vuxenserier, komedier..., Seinfeld, Vänner, Frasier, Brothers & Sisters, Everybody loves Raymond...osv... men nu har jag inte följt med på många år. Och ja, High School Musical har barnen fått se...så jag är inte helt, tro inte det...men det måste finnas balans tycker jag. Vad händer med de gamla sagorna? I går efter mycket protester från barnen, så läste jag Prinsessan och grodan... Hur prinsessan kysser grodan och han blir en prins... och den blev intressant tillslut för vår yngsta tjej :-) hon hade inte ens tid att prata med pappa Gena som ringde mitt i sagan utan hon sa snabbt till honom, vi läser om prinsessan och grodan, hej då! :-) Jag ringde upp honom senare.  Ps. kanske intressant detalj...I Ryssland är denna sagan tvärtom: där handlar den om prinsen som kysser en groda, som blir en prinsessa... Det tycker jag är lite spännande...hmm undrar varför vi har olika versioner...

Nu kom min son...klar för i dag...han vill gå och äta sushi...men jag törs inte gå till Sushirestaurangen här i närheten :-) Förklaring...de är jättetrevliga där, finns ett bra ställe i närheten av dansstället...Men problemet är att hon som jobbar där, talar så rolig svenska, ja vi förstår inte riktigt vad hon säger...och vad gör vi då hemska människor, vi börjat skratta och kan inte sluta...helt fel, ja jag vet!!! Känns jättehemskt! Men henns uttal är så svårförståeligt, samtidigt som hon är så trevlig, att vi tittar på varandra i förundran, vad säger hon...Ja så nu törs vi inte gå dit :-) Dumma vi, eller jag! :-) Fnissmaja! :-) Jag är rädd att börja skratta igen. Ja, så problemet är Jag!!! Jag är ju vuxen människa :-) Det sista jag vill göra är ju att göra narr åt någons accent...men Ja, vi går en snabbis på indiska som vår äldsta elvaåring också älskar :-) Och det gör jag med! :-)

Ps. Tack fina Sofi för din kommentar som så värmde hjärtat <3 , och ja ni andra fina mina också! Tacksam! <3 Sofi, håller med det skulle vara himla roligt att ses mera och bättre när vi är uppe. Verkligen! Och kom i håg ni är alltid välkomna föbi oss här i Stockholm! :-) Eller så kan vi ta en fika på stan om tiden inte räcker till! :-) Jag vet många bra caféer! :-)

Det jag vill säga är att jag genom det jobb jag gör och har gjort rensar bort mycket skräp som legat och rostat inom mig i mina rör :-)... det är en ständig pågående process inom mig. Och jag känner att den distans som jag på grund av rädsla och blyghet har hållit till människor runt omkring mig, den har varierat till olika människor... den distansen raseras...murarna rämnar...och lämnar plats mer för hjärtats väg och glädjens väg. Det är som att öppna mina ögon och se mig själv klarare och samtidigt då också se andra människor klarare och med mer kärlek och öppenhet och nyfikenhet...ja att bli som ett barn på sätt och vis på nytt... En väg att gå hela livet för mig, steg för steg!

Har varit uppe i mitt Tornedalen med hela familjen min..och min bror var där med hela sin stora familj..och hans frus syster och barn...de bodde i min farbror Sunes hus som de lånade i några dagar...det var sååå mysigt att bara kunna springa över, speciellt barnen, ja jag med, mellan husen och umgås och dricka te prata...gå ut och grilla i byastygans grill som vi alltid använder när vi är hemma i Armasjärvi. Min Gena helt enkelt bara ääälskar att grilla och elda... hemma i huset i Armas sååå håller han till i bastun och eldar, även om han inte bastar, han sitter och eldar och röker och filosoferar...mediterar kan jag tänka mig.

...Ja nu är jag tillbaka efter några dagars mellanrum...ja.. idag har varit en skakig dag! Suckars suck! Rolig dag också...promenerade på morgonen i stan med Sasha, gjorde work i det vackra vädret efter vår frukost på Café Sirap! Där kan de min "meny", inget salt, inget socker, ingen mjölk, ingen mjöl, ha ha! Så åt en god omelett med grillade grönsaker. I allt mitt "elände" när jag mår dåligt, skakig så får Sasha mig att skratta...och det behövs såååå:-)...vädret gör mig också glad! Jag är redo för varm härlig vår.

Vi hade ett himla bra möte :-) och avslutade med lunch, Tack systrar mina <3 ...men min skakighet ville ändå inte riktigt avta så kände att det var dags att avvika...börjar känna när det är dags... Åkte hem och vilade...men det var svårt att ta sig hem själv...var lite rädd att jag på hemvägen skulle få en panikattack...men talade med Sasha per telefon innan och det kändes bättre, så jag tog sats och åkte...och på hemvägen satt jag och visualiserade hur jag såg mig själv stark och hur jag såg mitt liv när jag lever ett liv full blom, och jag sjöng faktiskt Aum tyst för mig själv...väldigt lugnande för mig...och även några sanskrit ramsor som jag lärt mig via en underbart vacker skiva som vi råkar ha i Armasjärvi, Deva Premal heter sångerskan, eller om det är skivan,... Vi har spelat den ofta däruppe nu...och nu går min lilla femåriga tjej och sjunger på de så vackert nästan varje dag :-) Lilla gumman min!

Ååå så fick jag gråta en del i dag...över att känna mig som en svikare till mina barn...att jag inte kan ta hand om dem... att jag fortfarande inte kan följa dem till skolor och dagis och olika träningar, matcher så ofta som jag vill...och att jag behöver så mycket hjälp hemma. Det var ju inte så här det var tänkt!!! KÄnner mig sååå AAARG! På livet!!! Och jag lät mig känna det! Förut hade jag ofta täckt över och stoppat känslorna!!! Tänkt att det är fel att känna så. Men det är det jag kände just då, och sedan gick det över, det är när jag inte låter mig känna i stunden som det samlas lager på lager och blir en explosion tillslut...ja det finns kvar men jag kunde också sedan känna tacksamhet över Allt! Alla Välsignelser! Över min älskade man Gena som kämpar och gör sååå mycket för mig <3 och för hela min familj och vänner som hjälper sååå mycket! Och för mycket annat, tankar och böner för mig! <3 Jaa att jag hittade The Burzynski Clinic som gör mig frisk. Tack Tack Tack!

Men jag hade ett möte med en svensk läkare i går...och han är väldigt fin och varm och jag tycker om honom som person och han är duktig...men ack sååå fast i det Jag kallar den svenska fyrkantigheten...Allting ska vara bevisat och inom dessa ramar...att se på människan som en helhet det är en omöjlighet för honom...holistiskt tänkande verkar vara rena rama flum. Och är det proffsigt av en läkare här i Sverige att döma mina läkare utomlands som sådana som bara tjänar pengar på mig..och säga att de inte har bevis på sin forskning...när vi talades vid närmare om det märkte jag eller vi (Sasha var med mig) att han, min svenske läkare, inte hade nog med kunskap om min läkare i USA, eller kliniken, i detta fall i en mycket duktig läkare med klinik i New York, som har hjälpt mig mycket med näringstillskott och många tester för hela kroppen. Min läkare här i Stockholm i går erkände sedan också att han inte hade nog med kunskap för att göra en bedömning. Men varför skall han kritisera en läkare som jag har valt? Jag har inte bett om hans åsikt i den frågan... Jag blev upprörd, och emotionell...ja det har ju varit en lång resa för mig och det är och har varit frågan om mitt liv!!!... det tog han på ett bra sätt, han är en varmhjärtad läkare det känner jag så jag gillar honom... Men denna fyrkantighet!!! Och mina senaste tre svenska läkare har alla snackat ner olika kolleger inför mig...och inte bara utländska...??? Är det proffsigt??? Hallå Sverige VAd skall vi göra med OSS??? Nu menar jag angående att leva fast i en fyrkantig värld!!! För jag hävdar bestämt att vi gör det alltför mycket här i Sverige!!! Och det kommer jag att forska i varför lever vi så här..., när och hur och varför gick det fel? ... ja jag har ju börjat med mig själv...en god start! :-)

Det här har varit förkylda veckan...men vi börjar repa oss någorlunda. I dag åkte jag iväg på kalas på närliggande Lekhus med min yngsta tjej, det var två dagiskompisar som hade kalas. Så vi var där i över två timmar. Även mamma Jessika var uppe och klättrade i ställningarna och jag och min tjej åkte en "läskig", ja det susade till i magen på mig också, en läskig rutchkana. Den var tvärbrant! Två gånger åkte vi den. Det var visst sexårsgräns på den, annars var man tvungen att ha en äldre i sällskap, fick jag veta av en bakomklättrande klok tjej på en sådär sex år. Det var efter att jag just föreslagit att min lilla prinsessa, ja min Askunge, som hon var utklädd till i dag, att hon skulle åka den själv. Ja hon ville ju bara åka den igen och igen och igen med mig såklart. Men det räckte för mig efter två gånger...och efter lite klättrande så var jag redo att sitta ner med mitt te :-) ...ja det var lite trångt och fullt :-) med barn överallt!

Sitter nu nere i ett tyst kök! Alla sover i huset! Dagen var lång...men ändå alltför kort. Har hunnit med mycket...men ändå allt för litet... Vi har varit på kalas på morgonen, vi har hunnit bara vara jag och barnen...det har bråkats dem emellan, de har pysslat med sitt på varsitt håll, läst lite, spelat kula, sett på film, lite Mozart har vi (jag) spelat högt!!! Det var alltförlänge sedan här spelades klassisk musik... Jag och min äldsta avslutade kvällen med att ta en "långpromenad" ca 25 min till vårt lilla centrum, för här hemma var vi ju sååå sugna på sushi...ja alla våra barn älskar sushi...så då gjorde vi det...sedan tog vi en taxi snabbt hem...kan ju inte gå och svänga på påsarna så att soppan rinner över all maten,...och vi var ganska trötta. Och sedan snabbt....svisch i säng! Jag behövde inte ens läsa färdigt sagan för min lilltjej... hon var nog slut efter dagens strapatser...så somnade hon...och då sov nog redan killarna.  Och jag somnade med henne....Och nu är jag vaken och väntar på mina tabletter...nja, väntar på att ta dem såklart! Men dags att lägga sig strax! Hoppas jag!

Ville skriva något tänkvärdigt...hmmm...måntro det kommer något...nja....väntar väntar...Jag har velat skriva hela dagen...sätta mig i min lilla vrå...nja, har ingen riktigt...men ja plats har vi, men oftast huset fullt ändå, så jag har inte hittat min skaparplats...det har blivit sängen som blivit mitt skrivbord...och nu sitter jag här i köket om natta...skönt med tystnaden. Jag har också bestämt!!!...Jag har kännt med stormkliv i mitt inre att Här skall rensas! I hemmet! Jag måste rensa! Både i mitt inre inre och i mitt yttre inre! Inom mig rensar jag...och måste följa upp med mitt hem...ja det följs åt...oberoende av vilket som kommer först! Måste få plats att andas. Så jag har redan börjat lite smått! Men jag är såå otålig! När jag får en idé så vill jag genomföra den på en gång! Jag vill att allt skall hända på en gång! För i mitt huvud så flyger idéerna fram med full fart! Huset är redan färdigrensat och jag är igång med nästa projekt...ja det finns samtidigt, mitt nästa uppslag, eller det har funnits där länge...det smågror...i och för sig...det är skrivprojektet...som det finns flera inspirerande av i mitt huvud! :-) Tiden Tiden...Jag får lära mig sova fem timmar per dygn för att hinna med allt! Så är det! För det är så mycket som jag vill skapa och göra, och det känns en glädje i hela mig när jag tänker och lever i det :-)...och dagarna flyger fram! Det är när jag lär mig att Leva Med Livet Helt och Fullt och inte mot livet, som All tid i världen kommer att finnas! Är det inte så?

Ibland åker jag taxi eftersom jag har svårt fortfarande, tyvärr att åka tunnelbana själv, hej och hå kära ångest/excitement...men det restulterar i många intressanta samtal... ibland är det jag som pratar på som en kulspruta känns det som ibland...ja med tanke på hur jag är van att inte tala såå mycket...ha ha!:-) Inte för att jag varit tyst precis...men hur som helst...Men ibland är det taxichauffören som jag lyssnar på, hör och häpna :-)...En hel del visdomsord och intressanta tankegångar som finns i så många fina taxichaufförer....senast talade taxichauffören om hur vi svenskar talade sååå mycket om vädret (han själv var en äldre man, född på 40 talet skulle jag tro, och riktig stockholmare, enligt uttalet), och och hur viktig roll det spelar i vårat liv, han berättade också korta episoder ur sitt liv, och verkade otroligt språkbegåvad, ja det var mycket vi hann komma in på, det här var en taxiresa som man önskade skulle varit längre, ibland händer det att vi sitter kvar en stund och talar efter att jag har betalt och taxametern slutat ticka... men såklart under vissa taxiresor sitter vi tysta i våra egna tankar, eller såå spelar radion alldeles för högt ur sportradion eller någon annan jobbig reklamkanal, usch och blä enligt mig då, jag har blivit överöst med sportradio i min barndom, yes sorry pappa min :-) som älskar sport... Vad jag förstår mer och mer och det är så talande, speciellt under korta möten med tidigare okända människor,... är att vi alla har sååå mycket inom oss! Sååå mycket sååå mycket! Och vi har alla det vackra inom oss...men ibland har vi trasslat in oss i ett dunkelt snår så vi har svårt att hitta tillbaka (det vet jag såå väl)...tillbaka till de de som är menat att Blomma inom oss...eller Den Vackra Himladrottningen inom oss...Hon som ståtligt sträcker sig Högre än Molnen...eller Den Oändliga Oceanen inom oss! Vi kan kalla det vad vi vill... Helt enkelt det Sanna inom Oss! Kärleken!

Sitter och väntar på att min äldsta son ska bli klar med sin danslektion. Så njuter av sorl av föräldrar...som också väntar... Har just köpt te och grönt äpple på krita:-)... Hade inga kontanter med mig i dag....,så njuter av, såklart redan ljummet te :-), glömmer som vanligt dricka mitt te när det är hett och precis som jag vill ha det..och nu har jag läst några sidor i en bok om Oscar I, som låg här på ett bord...( dansskolan har ett cafe)...Boken fångade mig verkligen....så ska fortsätta läsa den hemma vid tillfälle...snart snart hoppas jag :-) eftersom jag gav den till min Gena i julklapp. Har också en sååå fascinerande bok om vår förste Bernadotte hemma i bokhyllan, Karl XIV Johan, från Frankrike, som Gena min läste för många år sedan, och som jag också läste för en himla massa år sedan... Boken heter Stamfadern, den kan jag verkligen rekommendera, den är skriven om jag ej missminner mig av en som heter Fant i efternamn...

Veckan sedan vi kom hem i söndags har flugit fram..vilat mycket...nog jetlagged, väldigt utmattad i kroppen. Men vi har promenerat i det helt underbara vårvädret vid Mälarensstrand. Ahhh! Och mediterat, det känns mer och mer som att jag ser fram emot det. Men jag erkänner att jag har kämpat hårt med det, och gör det fortfarande ibland, tankar snurrar och far, som en maskin som inte går att få stopp på...

På väg till dagis går jag och min dotter genom en skogsdunge, och vi hade senast en viktig diskussion om huruvida älvor finns eller inte, jag och min älskade femåriga underbara flicka...som fortfarande tror på det magiska <3 Jag känner att jag får ta en diskussion med hennes i övrigt fina dagispersonal...men enligt min dotter, hon låter så ledsen när hon berättar det för mig, så säger både personal och de andra barnen enstämmigt...att nej det finns inga älvor på riktigt!!! Det gör mig faktiskt lite arg!!! Ja, tomtar får barn tro på men inte älvor!? Och jag undrar varför? Jag är en person som tror på att det magiska...jag ser det som att vi kanske inte känner till allt som finns i vår omvärld... Jag ställer mig frågan; Finns bara det som vi kan se och ta på? Är det verkligen så? Angående Disneyfilmen, Tingeling som min dotter ser på och älskar, så säger jag, ja, hon kanske bara finns i fantasinsvärlden...men kanske det finns älvor i skogen ändå... Ja vi har en ganska lång och utförlig diskussion om det min söta tjej och jag. Men varför skall vi behöva bli så rationella redan när vi inte har fyllt fem år ens? Får vi inte tro på det magiska som barn? Ja, i såfall vill inte jag vara med...som Karlsson på taket säger, he he! Jag vill inte vara med isåfall...tror vi på magi och mirakel...så kan det faktiskt inträffa... Och barn växer upp och förstår själva om de tror på älvor och tomtar eller ja magi och mirakel...Men nu är hon inte ens fem...ja snart...så varför får hon inte leka och fantisera och vara i den världen? Jag är delvis i den världen...men med en vuxens perspektiv, anser jag! Varför skall det bankas...i vårt huvud det rationella och förnuftiga, ja förnuft behövs det håller jag med om, men varför skall barnen bli fråntagna det magiska i såååå tidig ålder. Barn måste fååå leka och vara i sagornas och magins värld...och jag tror att barnen på så sätt kan lära oss vuxna något...att vara mer lyhörda för det onämnbara och det som vi tror oss inte se... men som finns därute...härinne någonstans...

I Går kväll träffade jag några ur min familj och mina vänner, Vi åt en god, på alla sätt, middag på Ulla Winbladhs Wärldshus...Jag är såå oerhört tacksaam för vår kväll. Och tack min älskade underbara Gena<3 <3 <3 One of a kind vår middag!  Och tack för all värme och presenter och blommor! <3 Men alla mina nära var inte med, jag känner så mycket glädje och kärlek till mina vackra fina nära runt omkring mig, och vill så gärna träffa alla :-) <3! Ska ställa till ett stort gårdsparty snart och bjuda ALLA! :-) Alla ni vackra människor runt omkring mig! <3 Såå vänta Er en stor FEST! :-) Hoppas ni kan komma! Jaa det måste ni!!! :-)

Nu på söndag ser jag fram emot att luncha med några av mina Moskvatjejer som finns här i Stockholm? Tjohooo!:-) så glad för det! Jag är så tacksam att ha så många runtomkring mig som jag älskar! Som jag får så mycket värme ifrån. Ibland är jag, ja ganska ofta är jag dålig på att höra av mig...men ni finns alla i mitt hjärta.

Det har gått några dagar sedan sist. Ja, mer än en hel vecka... Har tillsammans med firande varit sååå utmattad i kroppen...och en del excitement... min kära gamle vän! Ja rensningen fortgår... Men nu känner jag att jag behöver ändra på strategi...Ja jag är utmattad att gräva bakåt och har känt så ett bra tag...det har jag nog kanske nämnt tidigare. Som min visa vän Monia sa: Vi har fått ögon att se framåt! Så det är det jag vill göra! Ja! Visualisera framåt! Det goda! Fantisera om det jag vill göra och även göra det! Inte vänta!!! Men ja, denna vecka och tiden sedan jag kom så har jag varit väldigt trött...sååå det har blivit mycket sovande. Och senaste dagar har jag smittats av mina barn av deras förkylningar, så här är det halsont och förkylning som gäller. Vilket inneburit ännu mera trötthet... Så som sagt var sova sova på dagen...ja och då blir det inte mycket gjort.... För när barnen kommer hem så är det fullt upp...även om jag har hjälp, såå tacksam! Men jag vill krama dem...och de behöver mig, bara vara och läxor... Har dock haft mycket tid med min äldsta son som varit hemma sjuk denna vecka hittills.

Känner att jag saknar livet mitt och vårt i Moskva...flexibiliteten där, livligheten,...även om mycket inte var det lättaste där heller...finns bra och dåligt överallt som alla vet, men apropå magi...så känner jag att ryssar generellt sett har en närhet till det som inte går att uttrycka i ord, det onämnbara, det mystika...det magiska...Det är det som gör mig så dragen till Ryssland. Där finns också flexibilitet, det kommer att visa sig att i längden ge så mycket till landet, för dess framtid och utveckling...trots dess så många svårigheter i nuläget.

Snart bär det uppåt norr till älskade Armas vårt, upp till tystnaden och magin...där också renovering av badrum i kära min farmor och farfars gamla hus pågår för fullt, där vi alltid stannar, gula huset som vi kusiner kallar det också :-)...Tack Susanne och Sofi! Ska bli sååå spännande att se resultatet :-)!

Sänder en kort hälsning från Paris...vi kom i morse..och jag tror att jag fortfarande är lite jetlagged även om jag sov bra på planet...ja i alla fall nästan fyra timmar, vilket är bra för mig. Och har sovit sedan ca tre timmar på mitt hotellrum... skönt...innan vi åt lunch och Sasha drog med mig till museé d´Orsey. Och det är jag sååå glad för! Kunde ha vandrat omkring där längre, men de stängde och det var väldigt mycket folk där, ja det är ju lördag.

Vi såg på impressionister och expressionister, naturalism...ja det fanns mycket. Allt går inte att ta in på en dag, och det är i nog inte meningen.... Inspirerande för mig och välbehövligt för själen. Edgar Degas hade de en specialutställning av...och det kändes som att han med alla sina målningar främst av kvinnor, och dess nakna kroppar, men inte endast...men just med det han upplevde i sina senare insikter i sina målningar av kvinnor, kanske var det något av det feminina väsendet, det ursensuella det vackra som han kom i kontakt med...Ja det var något som kom till mig när jag gick omkring där och tog in hans konst...

Det fanns även en specialutställning av en finsk konstnär som hette ...Akseli Gallen-Kallela 1865-1931. Och det är en konstnär som jag inte kände till...men det säger inte mycket, eftersom jag inte ens kommer att låtsas :-) att jag kan mycket om konst, dess olika epoker osv... men jag har allltid tyckt om impressionisterna men även annan konst...Det var flera av Gallen-Kallelas tavlor som kändes som hemma för mig...eftersom han målade en hel del naturmotiv, vackra levande forsar..och ja det kändes som hemma i Tornedalen...och även andra tavlor som föreställde människor som de var på den tid han levde, de kändes också som hemma, men en annan tidsepok såklart...Tyckte om en del av hans symbolistiska tavlor också...

Efter ett litet cafébesök för att värma oss, ja vana Houstonbor som vi nu är:-) , Paris 13 grader "kallt" och blåsigt...( lite kallt efter 27 grader varmt och kvavt, brrr! ) så gick vi på indiska restaurangen Ravi som är vårt stamställe. Ägaren känner oss där nu, och det är kul. Trevligt. Han är så snäll och gör alltid specialmat till mig.

Jag är också tacksam för kyrkobesöket vi gjorde i kyrkan som jag kanske inte nämnde vid namn "Lake Wood Church", vet inte mycket om den, men både den kvinnan jag träffade, som är en helare, och hade sååå starka energier, betydde mycket för mig. Och även predikanten T. J Bakers predikan betydde mycket för mig i stunden, om just Förlåtelse och att "Let Go", Släppa taget, ja att släppa taget om till exempel gamla oförätter i livet... osv. Och den 80 åriga kvinnan, hon som är en helare, gav mig styrka att se att det går att själv med den Högre Maktens Hjälp finna Styrka! I Kärleken finns Styrkan! Och jag tror på alla religioners stora Visa...Jesus Kristus är en som betyder mycket för mig...att leva i Kristus anda är att leva i Kärlek. Att ta emot den Höga Kärleken, och den har inget med religion att göra, Kärleken Är en del av Universum. Den Är Sanning!

Ett viktigt möte för mig var också sommaren 2010 i Tibet, jag och min Gena och vår äldsta son reste dit. I anslutning till ett kloster så fanns ett tibetanskt sjukhus. Vi träffade flera munkar. Men den som finns med mig i mitt hjärta mest är den högsta munken i det största klostret i stora Tibet, det vi besökte...samma munkorden som Dalai Lama tillhör...Han påminde mig mycket om Dalai Lama, och det gjorde inte alla som vi träffade, han var väldigt glad, och fylld av kärlek, och ljus, det kändes. Han höll på min puls och de ord jag mindes mest var: Du måste skratta mer, och inte ta livet så allvarligt, du bär för mycket bördor i dig, livet är glädje...Ja för honom var svaret till mig Glädje - Joy! Och det är såå rätt, det har jag förstått! När vi kan se och känna glädje i livet så blir livet så mycket enklare, och vi kan leva med Livet och inte mot Livet! Och såå stor del av mitt liv har jag levt mot Livet! Men när jag lever i både Kärlek och Glädje, då känner jag att livet går min väg... Joy - Glädje har kommit upp för mig som ett rättesnöre i livet, de senaste åren. Varför skall jag ta livet så allvarligt? Skratt är en Livskraft! Och jag känner att han gav mig såå mycket visdom denna Rinpoche och munk! ...som inte tog sig själv på för stort allvar, han hade sådana skrattrynkor, och jag såg och kände hans livglädje och kärlek.

I söndags var jag och Sasha med om något som för nog oss båda var ovanligt! Vi gick till kyrkan, ja då menar jag inte en vanlig svenskliknande kyrka...utan en stadiumliknande kyrka. Det var en Stadium...fylld med kanske tiotusen personer. Och kyrkomässan och predikan bestod denna dag av gospelkör, många afroamerikaner som sjöng, och även i publiken, men mycket blandad publik, om nu publik är rätt ord. Men det kändes för mig som att komma delvis till en konsert och en show. Vi satt väldigt långt fram, vi följde med två goda vänner som vi lärt känna här i Houston som går till kyrkan.

Jag fick också genom mina vänner den så otroliga möjligheten att möta en ca 80 årig kvinna, Dodie Osteen, som inte alls såg ut att vara 80 år...Jag kände hennes styrka...som ett kärnkraftverk fyllt av styrka och kärlek och tro på Gud. Hon helade sin cancer i början av 80-talet enbart genom sin starka tro, och genom hela sin familjs tro på att hon var helad av Gud. Hon fick också hjälp av hela sin församling. Det är så hon beskriver det i sin lilla bok, som är som en kort liten skrift, där hon enkelt beskriver sin resa. Hon skriver att alla går sin väg och måste välja det som känns rätt...men hon hade cancer i levern, och endast givits några veckor kvar att leva, och då valde hon att inte gå vägen med chemotheraphy och den sortens medicin. Det skulle endast förlänga hennes liv minimalt. Istället så valde hon att förlita sig till sin starka tro och till att be till Gud och Jesus varje dag. Och att tro varje dag att hon var frisk och helad. Hela hennes familj, hennes man och fem barn, den yngsta redan 16 år, bad för henne och behandlade henne som om hon redan var helad och frisk. Självklart beskriver hon att hon ansattes av mycket tvivel och rädsla under tiden det tog för henne att bli frisk, men att hon hela tiden vände sig tillbaka till sitt hjärta där hon beskriver det som att Jesus och kärleken finns, där hennes starka tro finns, och att inte lyssna till tankarna, tankarna av tvivel och rädsla som säger, du kommer aldrig att bli frisk, det är ingen idé...osv... dessa tankar kallar hon för Satan, (själv känns det sättet att uttrycka sig främmande för mig...jag skulle nog hellre kalla det för mitt ego, mitt lägre jag, de tankar som vill trycka ner mig i rädslans ångest, de tankar som vill få mig att inte lyssna till Kärleken, och de tankar som inte vill få mig att tro på mig Själv! Men på sätt och vis är de tankarna som små djävlar som ansätter en hela tiden...)

Mötet med Dodie Osteen, hon må vara liten till växten, men med Sådan styrka och med en sådan helande kraft!!! Och kärlek! Jag inpirerades verkligen av hennes Enorma Styrka som jag kände var baserad i kärlek och från det som hon kallar Gud! Och jag såg att människor drogs till henne, många ville tala med henne och få hennes hjälp. Ja, att sitta bredvid henne och känna hennes kärleksfulla Styrka var omskakande, det var som att sitta bredvid ett kraftfält av Kärlek! Fick mig att bli tårögd och även såå tagen. Inspirerad!

Det gav mig bevis på att Kärlek är Sann Styrka!!! Och att våra inre tankar, hur vi ser på oss själva...som friska eller sjuka, ledsna, glada, dåliga, hemska, underbara, vackra, hur vi tänker, varje dag varje stund har sådan betydelse. Det förändrar vårt liv! Själv tror jag på en Högre Makt, främst tror jag på Kärleken som en Livskraft i Universum, och att vi människor är del av denna Högre makt och Kraft, inom oss alla finns Kärleken och denna Universums Kraft. Jag tror också att alla visa lärare, från alla religioner talar om samma sak, Kärleken som vi alla har inom oss. Kanske när vi når syntes av religion, den högre typen av religion ( ja den religion där vi inte dömer, och bryr oss om småsaker, som vilka kläder vi har på oss i tempel, kyrkor och dyl...) och filosofi och vetenskap kommer vi att komma någon vart, kvantsteg :-) längre än i dag.  För när vi når högst inom religion, filosofi och vetenskap så talas det samma språk.

Den här söndagen i kyrkan/the stadium...så var det en predikant/präst som gjorde en gästpredikan...ja det kändes som att det var speciellt talat till mitt hjärta. Men många kände så med mig...för det var många som ropade Amen och ja, människor var med i predikan på ett väldigt levande sätt:-) Armar viftades hit och dit, mannen som satt bredvid mig var väldigt lång och hade väldigt långa armar, och de for rätt framför mitt ansikte hela tiden   :-), och lika glad var jag för det :-) och folk höll med prästen genom att kommentera högljutt på olika sätt. Prästen som höll predikan var en man som heter T.D Jakes. Han talade om Förlåtelse och Att Släppa Taget! Precis det jag behövde höra. Och rolig var han också. Så det var mycket skratt! Han går tydligen att se på någon Tv-kanal ibland. Säkert på Youtube.

Ps. kommer att bättre förklara vad som hänt med min tumör...jag har nog inte förklarat det medicinskt rätt, eller inte som en läkare skulle förklara det,...men så är jag ju inte heller läkare. Men jag är sååå lycklig att allt går åt rätt håll och att jag blir frisk! Det har jag känt en stark övertygelse om djupt inne i mig egentligen från början...men jag har varit såå rädd också speciellt i början, och haft så många tvivel och rädslor, och det finns i mig ännu. Ångesten finns kvar...men den är mycket mindre än förra året. Och det är jag sååå tacksam för. Och jag är sååå tacksam för Dr Burzynski, han är enligt mina ögon ett geni. Och min hjälte! Och tack fina alla ni min älskade familj, och mina älskade barn <3 och mina fina bästa vänner. Och Tack underbara min Monia för att du alltid finns där för mig. Och min älskade Gena! <3