Attleva

Sänder en kort hälsning från Paris...vi kom i morse..och jag tror att jag fortfarande är lite jetlagged även om jag sov bra på planet...ja i alla fall nästan fyra timmar, vilket är bra för mig. Och har sovit sedan ca tre timmar på mitt hotellrum... skönt...innan vi åt lunch och Sasha drog med mig till museé d´Orsey. Och det är jag sååå glad för! Kunde ha vandrat omkring där längre, men de stängde och det var väldigt mycket folk där, ja det är ju lördag.

Vi såg på impressionister och expressionister, naturalism...ja det fanns mycket. Allt går inte att ta in på en dag, och det är i nog inte meningen.... Inspirerande för mig och välbehövligt för själen. Edgar Degas hade de en specialutställning av...och det kändes som att han med alla sina målningar främst av kvinnor, och dess nakna kroppar, men inte endast...men just med det han upplevde i sina senare insikter i sina målningar av kvinnor, kanske var det något av det feminina väsendet, det ursensuella det vackra som han kom i kontakt med...Ja det var något som kom till mig när jag gick omkring där och tog in hans konst...

Det fanns även en specialutställning av en finsk konstnär som hette ...Akseli Gallen-Kallela 1865-1931. Och det är en konstnär som jag inte kände till...men det säger inte mycket, eftersom jag inte ens kommer att låtsas :-) att jag kan mycket om konst, dess olika epoker osv... men jag har allltid tyckt om impressionisterna men även annan konst...Det var flera av Gallen-Kallelas tavlor som kändes som hemma för mig...eftersom han målade en hel del naturmotiv, vackra levande forsar..och ja det kändes som hemma i Tornedalen...och även andra tavlor som föreställde människor som de var på den tid han levde, de kändes också som hemma, men en annan tidsepok såklart...Tyckte om en del av hans symbolistiska tavlor också...

Efter ett litet cafébesök för att värma oss, ja vana Houstonbor som vi nu är:-) , Paris 13 grader "kallt" och blåsigt...( lite kallt efter 27 grader varmt och kvavt, brrr! ) så gick vi på indiska restaurangen Ravi som är vårt stamställe. Ägaren känner oss där nu, och det är kul. Trevligt. Han är så snäll och gör alltid specialmat till mig.

Jag är också tacksam för kyrkobesöket vi gjorde i kyrkan som jag kanske inte nämnde vid namn "Lake Wood Church", vet inte mycket om den, men både den kvinnan jag träffade, som är en helare, och hade sååå starka energier, betydde mycket för mig. Och även predikanten T. J Bakers predikan betydde mycket för mig i stunden, om just Förlåtelse och att "Let Go", Släppa taget, ja att släppa taget om till exempel gamla oförätter i livet... osv. Och den 80 åriga kvinnan, hon som är en helare, gav mig styrka att se att det går att själv med den Högre Maktens Hjälp finna Styrka! I Kärleken finns Styrkan! Och jag tror på alla religioners stora Visa...Jesus Kristus är en som betyder mycket för mig...att leva i Kristus anda är att leva i Kärlek. Att ta emot den Höga Kärleken, och den har inget med religion att göra, Kärleken Är en del av Universum. Den Är Sanning!

Ett viktigt möte för mig var också sommaren 2010 i Tibet, jag och min Gena och vår äldsta son reste dit. I anslutning till ett kloster så fanns ett tibetanskt sjukhus. Vi träffade flera munkar. Men den som finns med mig i mitt hjärta mest är den högsta munken i det största klostret i stora Tibet, det vi besökte...samma munkorden som Dalai Lama tillhör...Han påminde mig mycket om Dalai Lama, och det gjorde inte alla som vi träffade, han var väldigt glad, och fylld av kärlek, och ljus, det kändes. Han höll på min puls och de ord jag mindes mest var: Du måste skratta mer, och inte ta livet så allvarligt, du bär för mycket bördor i dig, livet är glädje...Ja för honom var svaret till mig Glädje - Joy! Och det är såå rätt, det har jag förstått! När vi kan se och känna glädje i livet så blir livet så mycket enklare, och vi kan leva med Livet och inte mot Livet! Och såå stor del av mitt liv har jag levt mot Livet! Men när jag lever i både Kärlek och Glädje, då känner jag att livet går min väg... Joy - Glädje har kommit upp för mig som ett rättesnöre i livet, de senaste åren. Varför skall jag ta livet så allvarligt? Skratt är en Livskraft! Och jag känner att han gav mig såå mycket visdom denna Rinpoche och munk! ...som inte tog sig själv på för stort allvar, han hade sådana skrattrynkor, och jag såg och kände hans livglädje och kärlek.