Attleva

Jag älskar att sitta i det här rummet och jag är sååå tacksam att Susanne gjorde i ordning det speciellt för mig. Tack snälla söta fina du, systra min! Men det är ett rum för alla som vill sitta i stillhet, även mina barn nu, eller i framtiden, men de vet om att där måste vi vara stilla och lyssna till Modern, eller helt enkelt vara i stillhet. Eller kanske sitta och läsa en god bok i stillhet. Ett råd till er alla; har ni någon liten hörna, så gör gärna ett sådant rum, ja hur det nu passar er, det kan vara ett rum, en hörna, där du kan sitta och läsa skriva, tänka filosofera, meditera... ja det som passar dig. Det tror jag behövs i varje hem. Och det behövs egentligen inte så mycket för att göra det, fantasi och kreativitet, och det har vi ju alla. Men Susanne du gjorde ett så vackert jobb av ett vindsrum där det stod kartonger och annat skräp.... Så skönt, tack älskade min syster... Ett sådant här rum behövs för själen. Jag är så tacksam.

Idag åkte vår fina vän Sasha till sin syster i Moskva, där han får träffa sina nära och kära och lite välbehövlig vila. Igår promenerade vi en stund vid vattnet här i närheten, och jag som har mått bra i ganska många dagar inte ens känt att jag har haft någon ångest. Det har känts så härligt! Men under dagen och lite dagen innan hade det börjat byggas upp något i mig. Sasha har sagt att jag skall byta ut ordet ångest mot, excitement, upprymdhet. Och det fungerar faktiskt ibland. Så vi brukar faktiskt kalla det för excitement ganska ofta. Och det känns bättre.

När vi satte oss på en bänk vid vackra Mälaren, så gjorde vi ett kort arbetspass. Där vi gick till känslan för att se vad som låg under, hur den ser ut, var den befinner sig i kroppen osv... Han är alltid väldigt noga med att jag skall vara detaljerad i mina beskrivningar, inga svepande beskrivningar... Det kom upp något som jag inte hade väntat mig.

Känslan och tanken var; oro i magen, inget ovanligt för mig, och tanken var; jag känner mig inte värdig att leva ett fullvärdigt liv. Ja, vi har jobbat med det tidigare, men nu poppade det upp i en annan variant. Ja, man kanske kan fortsätta i evigheter. Men tydligen var det något som var tvunget att komma ut annars hade det kunnat resultera i en panikattak....När vi var färdiga med hela processen så kände jag mig ljusare till sinnes, och mer kärlek till människor, och det är jag så tacksam för :-)

Vackra blommor som vi passerade på vår promenad på väg till vattnet.

Bild som kom framför mig är barndomen och hur jag blir retad, kanske som femåring, av äldre barn som inte är kompisar till mig. Och känslan av att de driver med mig, retar mig och det känns i hela magen att det görs med fniss och lite elakt i blicken. Jag känner känslan av att jag inför dem spelar clown och lite dum, för att det är så de är vana att behandla mig, men jag vet att det inte är jag. Jag spelar med i deras "lek", jag spelar dum, och det känns inte bra i magen för mig, jag känner att det inte är jag. Jag låtsas vara dum för deras skull. Det kommer till mig väldigt starkt att det hände flertal gånger, och att det var en bild som några lite äldre barn kanske hade av mig... Och den självbilden av mig själv har funnits i mig inser jag nu i hela mitt liv, på något sätt,... Ja, tänk vad vi alla går och bär på. Ja, det känns som en rensningsprocess, mycket som skall rensas ut, även det som kan ses som småsaker. Men den självbilden har inte i och för sig varit positiv för mig att ha... det har gjort att jag hellre har dragit mig tillbaka och hållit mig för mig själv. Men och andra sidan så kan vi se allt som positivt, att allt vi går igenom gör en till det vi är i dag. Allt kan bara i slutändan göra oss starkare.

Men livet är en skola och på något sätt känns det som om vi alla skall gå igenom det mesta.... i våra liv, på olika sidor, jag har befunnit mig på den retandes sida vid tillfälllen också...

Nu skall jag och mina killar ha fredagsmys enligt tradition, och det pågår fullt tjafs här bredvid mig när de räknar godisarna så de får exakt lika många var, också enligt tradition, hmmm, känns det igen :-)! Jag minns när jag och min käre bror, i barndomen mätte så att vår saft som hälldes upp till oss var exakt på millimetern lika mycket, ja det var ett himla mätande...ha ha, tala om millimeterrättvisa. Nu skall vi se Disneys De tre Vise Männen, som jag och vår sjuåring såg förra veckan när vi var själva, de andra barnen var hos kusinerna då. Nej, nu blev det visst en annan film av den kände japanen, han gör underbara filmer... glömt hans namn, får bara se så den inte är för läskig för vår sjuåring. Men såg att de visade filmen "Jerry McGuire"  med Tom Cruise och hon den underbara skådespelerskan som spelade Bridget Jones, glömde bort hennes namn helt plötsligt. Fick lust att se den, men här ikväll är det barnens kväll, fredagsmys är deras kväll. Och jag har nog sett den filmen tre gånger redan, men ibland vill man se en feel good film. Men jag sa till mamma att se den därnere. Vi sitter här uppe nära till sängarna ifall någon somnar...och det kan vara jag, ha ha! Nähä nu blev det en annan film Rio, som vi ser på ryska, pappa Gena köpte den i Ryssland, men barnen har visst redan sett den på bio men vill se den igen. Japanska filmen innehöll en häxa, och det blev lite för läskigt för vår sjuåring. Jag håller med, vi kan vänta med sånt.

Nu har mina små älsklingar gått och lagt sig, och jag har haft en paus i skrivandet och vi har sett filmen Rio, om en blå papegoja, en tecknad film. Men här dags att gå till sängs för lilla mig också. Även om jag har en medicin kvar att ta... lite sen idag i mitt schema, kommer upp lite sent om morgnarna.

Som många av er vänner på Facebook sett så är jag hemma hos mina älsklingar nu. Så härligt underbart och vackert att vara med mina små. Min stora älskling kommer på torsdag, min Gena menar jag då, så det är jag så glad för. Han är ute och reser lite...Puss på dig!

Sen kväll här och mina små sover gott i sina sängar, har nattat dem i tur och ordning... mest de minsta två, min äldsta har blivit ganska stor och självständig, men vi har nu bestämt i alla fall att såklart så måste vi turas om att mamma ligger och sover en stund med killarna innan de somnar, pojkarna sover i samma rum. Och vår snart så stora sjuåring har gått med på det. Han har haft lite svårt att låta mig ligga också hos vår äldsta 10 åring, som ändå också behöver så mycket han också. Speciellt nu vill jag ge dem allt som min hjärta har velat så länge.. Telefonen har inte räckt till på långa vägar, och skype de gånger vi gjort det. Så nu blir det varannan kväll i pojkrummet som gäller. Lilla tjejen min lägger sig ju först så hon får all uppmärksamhet som hon behöver, lilla älsklingen. Men det behöver de ju alla mina älsklingar.

Igår hade jag en liten myspys kväll med vår sjuåring, de andra två sov över hos kusinerna, nu har de blivit så vana, så de åkte dit och grillade och badade idag. Och det var så himla bra att kunna ägna all uppmärksamhet och kärlek till vårt älskade mellanbarn, vi såg på film och sedan fick han sova hos mig, och jag låg och berättade om min barndom lite och och om min farmor och farfar och mormor och morfar. Efteråt sa han till mig, Mamma det var så roligt det du berättade. Det är så bra att kunna vara en och en ibland med sina barn.

Ja, så det får vi göra oftare, med alla mina älsklingar såklart! Bästa sagorna är de vi berättar från hjärtat ibland eller hur? Så jag har uppmuntrat mina föräldrar som är här att berätta mer om sina barndomar till barnen... nu när de är här igen i alla fall i två veckor... så roligt, och för mig också.

Idag tog jag en härlig promenad vid vattnet, så vackert, kände mig lycklig och glad! Känns som om jag har sovit i två dagar och mellan dess ätit och kramat och pussat på mina barn... men idag har jag vaknat.. :-) Härligt!

Det får bli en kort blogg... med en hel del bilder om jag får in dem... men det hoppas jag. I morgon börjar allvaret :-) kontakten med svenska sjukvården, wish me luck! Sänder allt ljus till dem!

Det är många vackra bilder på himlen, både från planet och här i Paris, vet inte hur många jag tog, samtidigt som jag faktiskt denna gång inte glömde att njuta av den verkliga himlen, som var vackrare ändå. Min kamera är inte av den kvalitén att den kan fånga de vackra nyanserna och färgerna som jag upplevde i kväll och på planet. Har för mycket i min väska för att även bära på en tung bra kvalité kamera... Men njut!

Men först såg jag den såååå underbara filmen The Kings Speech! på planet. Den kändes så stark för mig, för det handlar om något som jag känner så mycket igen, att få panikattack, men han fick det när han skulle tala officiellt, eller i vissa sammanhang, och det visade sig i att han stammade. Så för mig var det en väldigt nära till hjärtat film att se. Den berörde mig starkt och inspirerade mig, så den kommer jag att se igen, och det var otroliga skådespelar insatser från de två huvudaktörerna. Colin Firth förtjänade sååå en Oscar för den rollen! Well done Mr Firth!

Nu är vi hemma på hotellet. Jag bloggar lite, och sedan skall jag försöka sova, men har faktiskt sovit en hel del på dagen... vi båda var så trötta när vi kom till hotellet, så vi slocknade nog båda ganska fort i våra rum, sedan blev det middag och hem. Här kommer lite bilder från hotellet... ja, jag är en riktig bloggerska idag... verkar det som..., bilder på allt....:-)

Här är jag igen.... sen kväll, har suttit uppe, det är lördagkväll och pratat med Sasha efter middagen om allt möjligt. Gamla minnen, livet i Stockholm, livet i New York, huruvida man skall återställa Stockholms Slotts gamla färg, den vackra gula, Vi säger båda bestämt Ja! Bort med den fula smutsbruna färgen! Och ta bort det fula Sergels Torg NU!, och fram för mer grönt där, Ja! Säger vi båda också bestämt till det! :-)  Och både USAs historia och Sovjets historia har vi gått igenom, snabbgenomgång, ha ha...ja en himla blandning blev det, mycket involverade Sashas gestikulerande beskrivningar och skratt från oss båda...  En kort anekdot från Sasha, ej ordagrannt, när han i början av sin tid i USA, kring 1990, åkte tunnelbana i Chicago, där han bodde de första fem åren innan han flyttade till NY: En ung ganska aggressiv ung man kom fram till honom och ville tvinga pengar av honom, några dollar kanske. Då ställde Sasha sig resolut upp och började med hög stämma skrika, med överdriven rysk accent, (han talar perfekt vacker engelska), I COME from Sovietunion, and you have not seen anything! Have you seen our empty supermarkets!!! Ja, han fortsatte ett bra tag gestikulerande så hela vagnen kunde höra honom... killen backade och kom av sig helt. Han var väl van att människor blev rädda för honom och gav honom pengar. Och det blev helt tyst i hela vagnen när Sasha var färdig med honom. Ha ha!...

Vi satt säkert i mer än två timmar efter middagen, men imorgon är det sovmorgon. Jag, hade i och för sig sovmorgon imorse, missade meditationen, skulle bara vila några minuter till, ja ni känner igen det, och Sasha visste att jag var väldigt trött kvällen innan, så han lät mig sova. Det var skönt att sova, men samtidigt är det himla skönt att meditera också. Men jag gick i alla fall och tränade idag. Yes!

Och vi tog en promenad efter klockan fem, i den 36 gradiga bastun, yes!!! Härligt! Härligt! :-) Tog mig till klädaffären Gap med Sasha (han gick också och handlade lite mat), hade glömt och köpa en sak, och ja, det blev kanske fem saker istället, hmmm...Har fått in att jag skall ha lite mera ljusa kläder, så det blev lite sådana inköp... men svårt med min lilla fröken hemma som fortfarande använder mig som handduk, torkar av sig på mina kläder, ja ni mammor vet ju hur det är. Jag minns förra året på skolavslutningen i Moskva, så hade jag på mig en helt ny Odd Molly vit lång blus, och den var mer brun än vit när vi gick därifrån, min älskade dotter hade ätit kakor, och även våran älskade sexåriga son, (våran äldsta älskling har vuxit ifrån det här med att använda mig som handduk, tack och lov :-) ) och lila tuschfärg hade jag på blusen också... tushfärgen gick ju såklart inte att tvätta bort, men det löste sig som så att det ändå passade in med blusen, eftersom den hade lite lila detaljer i sig....tack och lov...så det stör inte så mycket. Hur som helst vi får se hur det blir med packningen efter dessa nya inköp och andra, men har inte shoppat mycket alls, tre gånger allt som om allt, ja kanske fyra på hela denna tid... not bad, Jessika. Ja, ja! överlämnar det här med packningen till den dagen, vilket i och för sig är snart, Jippi!!!!

Som jag skrev igår så är Dr Burzynski en otrolig man, han var precis i bl a Kina där de är intresserade av hans metoder, och han kommer att åka till Ryssland snart, inbjuden av högt uppsatta personer. Och i det här landet, har han flera gånger utsatts för hetsjakt och rättegångar, stämningar... men hela tiden har, hundratals tidigare patienter kommit till hans försvar. Så han har blivit friad. Och han har blivit hotat med fängelse och ja gud vet vad. Jag känner inte till historien i detalj. Men så brukar det ofta vara med pionjärer. Eller hur! ?  Hoppas att sådana länder som Sverige vaknar snart..., jag vet ju självklart inte allt som pågår i Sverige, det händer kanske mycket positivt vad gäller forskning(?) jag hoppas det, men som patient har jag inte märkt av det ännu. Tack och lov hade jag möjlighet att komma hit, det är jag evigt tacksam för. Jag är så tacksam! Tack älskade Gena för att du har gjort det möjligt, min Riddare, och ni hela familjen där hemma som har ställt upp så helhjärtat, tack älskade alla ni. Jag älskar er alla! Och tack alla ni fina vänner för allt stöd och ljus ni sänt mig! Tack älskade ni!

(Jag framför Burzynskikliniken, gammal bild från september förra året tror jag.)

Imorse vaknade jag tidigt, och kunde inte somna om, det kanske var därför som jag missade meditationen, när jag väl somnade om så var jag så trött.  Lite jobbig dröm, där jag i drömmen fick ett epeleptiskt anfall, men tack och lov vaknade jag. Men rädslan för ett anfall höll i sig ganska länge under dagen. Nu gäller det att klura ut vad allt symboliserar. Vad är rädslan egentligen, jag läste något vist idag, i en av mina alla böcker, där det står att du skall inte älska rädslan, men nyckeln är att förstå den. Då kan du överkomma den. Då kan du höja dig över den. Samma gäller nog för ilska eller andra så kallade lågvibrerande känslor. Med det inte sagt att det alltid är dåligt att känna ilska. Ilska såsom rädslan har ett budskap, som den vill förmedla till oss. Så därför behövs den och andra liknande känslor tills vi förstår vad som döljer sig under m. Det är min förståelse av det.

(Blommor i Antibes, Frankrike)

Jag minns en kvinna som under mina teologiska studier vid Uppsala Universitet, gick igenom sin uppsats om Mose och judarnas uttåg ur Egypten. Hennes tolkning var att den berättelsen kunde ses också som en inre resa. Hur man frigör sig från sitt inre slaveri, från sina lägre böjelser. Om jag inte minns fel... Och då fick det mig direkt att tänka på Bhagavadgita som också handlar om att frigöra sig från sina lägre böjelser, sitt lägre jag, Egot, eller vad man vill kalla det. Jag minns att vi jämförde dessa två berättelser under seminariet, ja lite grann i alla fall... Ser ni hur mycket visdom som kan döljas i så många av dessa gamla myter och religiösa skrifter... Det visar ännu mer att Allt kommer från en och samma källa - Ett budskap som ges till oss alla människor här på jorden, men i olika former. Att forska i den inre mystika likheten mellan dessa två till det yttre kanske helt olika historier, från två helt olika religiösa traditioner, är sådant som får mig att känna mig levande och glad bara jag tänker på det. Jag önskar bara att jag hade mer lärdom i det vetenskapliga, där är min kunskap skraltig, minst sagt... men jag är oerhört intresserad av kvantfysik... Ja, kanske nästa liv, ha ha! ...eller när jag är en glad 70-80 åring.. :-), eller ja, kanske om tio år, vem vet, eller hur! Det är ALDRIG för sent med någonting i livet! För mig handlar det om syntes! Syntes! Mellan, religion, filosofi, och vetenskap, kanske då når vi närmare det vi alla söker Den Högsta Sanningen, Det som några kallar Gud!

Söndageftermiddag här redan! Vi skall väl så småningom ta oss iväg till något som heter Whole Foods och inhandla lite vitaminer och det vi behöver ta med oss när vi reser. Whole Foods är en matvarukedja som finns, på många ställen i USA, de satsar på ekologiska produkter, från mat till vitaminer ja det man kan hitta i en vanlig matbutik, samt lite till, organiska parfymer till exempel... Och det finns en här i närheten ca 10 minuter med taxi, så vi åker dit ibland. Ja, vi åker nog snart.

(En gammal bild när det också regnade..., tagen från vår balkong, antagligen i mars någongång)

Tillbaka från Whole Foods, och här har skyarna öppnat sig. Ja, i 20 minuter i alla fall. Men det åskar fortfarande... det behövs verkligen här, lite regn. Jag lyckas tyvärr inte överföra bilder som jag har tagit både i går och idag, så det får bli lite gamla bilder. Ibland uppför sig min vän datorn lite som hon vill. Efter att vi kom hem så har jag hunnit packa en hel del, pust, nästan som ett workout pass, så känner mig ganska slut. Så avslutar för ikväll. Ska vila med en film kanske. Eller kanske min Will & Grace...

Imorgon blir det fullt upp, så får se hur det blir med bloggandet. Sen reser vi!!! Tjohooo! :-)

Gör blodinfusion idag. Sitter och lyssnar på min gregorianska lugna sång. Skönt och lugnande för alla mina celler. Bra att kombinera dessa sånger med vår älskade Mozart. Andligt upplyftande musik för kropp och själ. Jag kan rekommendera boken, The Mozart Effect/ Mozarteffekten, skriven av Don Cambell. (Den finns i pocket på svenska) Jag älskar den boken. För mig var den väldigt inspirerande. Den visar hur musik hjälpt människor att bli friska, och även sång och ljud, liksom Aum-ljudet. Jag jobbade med den metoden ett helt halvår i Sverige förra året. Jag kombinerade att lyssna på gregorianska hymner tillsammans med Mozarts musik, en halvtimme i taget, det var efter ett speciellt program, med speciella hörlurar som de utvecklat. De som arbetar med denna metod i Stockholm, hjälper bl a barn med som har koncentrations utmaningar och kanske andra  svårigheter i livet. Men många människor, vuxna som barn har fått hjälp via dem. Det går till och med, i alla fall då gick det, att i vissa fall få hjälp via försäkringskassan, eftersom det är en väl utarbetad och seriös metod de arbetar med. Nu minns jag inte namnet på själva institutionen/ stället som jobbar med detta i Stockholm... men kan kolla upp det, om intressant för någon. Jag kanske återvänder själv till dem senare. Nu är min infusion snart slut. Har vilat mest här i min sköna fåtölj och började skriva ganska nyss.

Talade med Dr Burzynski igår och han gick igenom MRI resultaten med oss, mig och Sasha. Det visar sig att min tumör, sedan i september, då jag påbörjade min behandling här har minskat. Men det viktigaste är att de maligna/elakartade cellerna till 70-80 procent har utbytts mot vanliga celler i min tumör. Och den mest aktiva/aggresiva delen av min tumör är helt borta nu. Så det är Underbart Underbart resultat!!!

Så nu är det bara att fortsätta och se till att bli helt frisk och back in business! Det känns så skönt att få ett sådant resultat!. Dr Burzynski är en hjälte och en otrolig man, otrolig man! Också en man med ett stort hjärta det känns. Och det känns att han har lång erfarenhet, över 35 år, och att han jobbar genom sin intuition (så upplever jag det), hur han ser vad varje patient behöver, vilka mediciner som passar just mig. Och Gena utan dig hade jag aldrig kunnat komma hit, jag är så tacksam för ditt vackra hjärta, och bara allt! Jag älskar dig mer än hela Universum!

Kära vänner! Hemma igen, det är redan sen kväll, snart är klockan nio. Vi har ätit sen middag. Sovit sovit mycket stora delen av eftermiddagen sedan vi kom hem. Tanken var att vi skulle gå till vårt lilla shoppingområde vid femtiden, jag tänkte gå in på Gap och handla lite småsaker, lite...verkligen, har ingen lust att bära med mig ton. Böcker som inhandlats här skickas hem via post. En del får bli kvar till nästa gång vi kommer, men vet ej hur länge vi har kvar lägenheten... ja, vi får se hur saker utvecklar sig. Hur som helst så sov vi båda som stockar minst sagt och vaknade vid sjutiden skulle jag tro. Då jag knackade på hos Sasha...hallå! Oh, my God is it already seven!!! I can´t believe it!!! Var hans reaktion! Så då åt vi en god sallad som Sasha svängde ihop, med påde pinjenötter och vita bönor blandat med grönsaker... Gott! Men som vanligt är jag sugen på Plain Yoghurt med mina blåbär och med hallon. Kanske tar det som ett litet snack när jag tar min medicin senare... men bara lite. :-)

Helt otroligt men känner mig fortfarande trött...hmmm. Så kanske skall ta och vila lite med en god bok, eller kanske njuta mer av lite Jane Austen, det får mig att känna lycka när jag ser de filmerna...tacksam tacksam för dem. Tack Tack England, ni mästare på att göra kostymfilmer!

Ja, det får nog bli så! En liten filmkväll...en början i alla fall, får se om jag håller hela kvällen ut. Men har mina tabletter att ta så det håller mig uppe, men ställer min klocka i alla fall så jag inte missar någon tablett. :-)

Jag har levt mitt liv precis tvärtom...Jag är rädd för att visa mig svag och ömtålig. För mig har det varit ett tecken på svaghet. Jag har själv inte förstått att jag har levt med det så starkt i mig. Dagens händelser har visat att min rädsla för att visa mig sårbar, ömtålig och svag är en orsak till att jag får dessa panikattaker. Jag fick en relativt mild idag... på eftermiddagen. Vi utforskade i vad just denna berodde på, och kom fram till detta svar som är så sant för mig.

Igår mådde jag sååå bra, kände mig som mitt gamla glada jag, utan ångest, tackar alla Högre makter för en sådan dag! Så tacksam! Vi åkte till och med och shoppade en stund efter besök på kliniken. Jag handlade presenter till barnen, kläder, lätt att bära! Och åtminstone, vår äldsta kille (som helt plötsligt senaste halvåret har blivit sååå intresserad av kläder, det har blivit så viktigt varje dag vad han har på sig älsklingen min, och att ha rätt frisyr...ja, nu börjar det :-), förlåt att jag berättar det här älsklingen min fina kille, även om du inte läser denna blogg), och vår lilla söta prinsessa blir glada. Kanske inte vår mellankille, snart sjuåringen vår sötis, blir lika entuasiastisk... men men, jag tror han gillar det ändå, det jag köpte. Mamma kommer ju hem i alla fall. Vi kan handla något sedan. Kan inte bära med mig paket med lego varje gång... hur mycket övervikt ska man betala...när allt finns i Sverige ändå??? Slut på att vara komplett galen varje gång!!! Tack och lov!

(I väntan på taxi igår, till shoppingmall, där Sasha också handlade presenter till sin fina syster och systerdotter)

Ja, livet kändes så härligt igår. Så skönt att känna sig mer normal. Att vara glad... skratta på kliniken, göra saker utan att oroa sig.. osv. Och så kändes det halva dagen idag också. Men sedan så blev det bestämt att vi kanske skulle träffa vår fina läkare Dr Burzynski, som är huvudläkare över hela kliniken, och han är jättetrevlig, men ändå fick jag fjärilar i magen, egentligen skulle vi träffa honom imorgon. Men nu blev mötet inte av idag, så det blir imorgon. Och sedan, hann jag oroa mig för om jag kommer iväg i tid till Sverige, dvs nästa vecka, vill ju hinna hem till barnens avslutning. Och jag vill bara hem!!! Till mina älsklingar! NU! Det är av olika praktiska anledningar som har med min fortsatta behandling att göra, som gör att vi inte vet när vi kommer iväg. Går inte in på detaljer här och nu.

(Del av klinikens väntrum, showen Ellen på Tv....)

Ja, med det i mig, utan att ta tag i det, ordentligt i mitt inre, ha ett inre resonemang, ja jag började med det så smått i taxin hem, men blev då störd av ett telefonsamtal som jag visste var från New York kliniken, de hade försökt ringa mig flera gånger under dagen men jag hade missat deras samtal, och min intuition sa till mig, svara inte nu... ja vad brukar man säga, lyssna alltid på din intuition, men det gjorde inte fröken Jessika, utan hon svarade som den laglydiga medborgare av Tornedalen som hon är, har man lovat så har man lovat...har man sagt något så har man sagt något... osv... Och samtalet visade sig vara mer än jag trodde, det var en sköterska som ringde, med högtalartelefon, med Dr. Braverman där också, och de ville intervjua mig angående hur jag mår sedan besöket där i början av maj. Och det är himla bra att de kollar upp med patienterna hur allt går, hur de mår, hur medicinerna och allt känns. Men jag skulle alltså svara på ganska många frågor, i en taxi, redan lite nervös....ja, istället för att säga...som jag kunde ha gjort, tyvärr så passar det mig inte just nu att prata. Kan vi höras om en stund... Nej, jag fortsätter, och såklart inom tre minuter utsätter mig för en panikattack, mild dock, tack och lov. Så jag la bara på luren mitt i, eller i början av intervjun, och klängde mig om Sasha, kramade om honom och började att andas, så det gick över efter en stund. Har inte ringt tillbaka dem igen. Det får bli morgondagens projekt.

(Behövde en bild på mina favoritblommor.... A flower opening up is very vulnerable )

Så vi har talat om det här angående både min nervositet just när jag möter läkare, speciellt flera stycken, eller över huvud taget grupper av människor... Det kom upp denna starka rädsla för att visa mig svag och sårbar, och ömtålig. Det engelska ordet vulnerable är ett så bra ord. En mycket stark känsla av att det är en svaghet att visa mig sådan.

Och nu har jag jobbat med motsatsen! När jag visar mig svag och sårbar och ömtålig. Ja, när jag är öppen. Det är då jag är Stark!

Minns en berättelse som troligtvis en buddistisk munk berättade, en Rinpoche, kanske han var... han beskrev hur vi västerlänningar levde våra liv; Om man jämför vårt liv med en natt på ett hotell, så spenderar vi västerlänningar natten med att möblera om hela natten, istället för att sova. Det säger ganska mycket om oss. Och det är nog ganska sant. Eller vad säger ni?

De senaste två kvällarna har jag verkligen njutit av att se på BBC serien Förnuft och Känsla, den versionen är så bra, kan verkligen rekommendera den. Men saknar den redan. Hmmm.... funderar liksom den anonyma kommentaren jag fick, tack snälla söta du (alltid så glad för kommentarer) på att kanske se Emma, eller något annat av underbara Jane Austens verk, för att försvinna i fantasins magiska vackra värld...

(Tack Jane Austen för två fina kvällar att drömma sig bort...:-) )

Nu strax dags för min sista tablett för kvällen. Och som vanligt redan sent... Så godnatt kära vänner. Eller Godmorgon hos er!