Fredagsmys...vi är alla varandras lärare...

0kommentarer






Be grateful for whoever comes,
because each has been sent as a guide from beyond.



- Rumi -


Hej på er kära vänner!


Har varit lite paus i mitt skrivande, har blivit mycket sömn, varit med mina underbara älskade barn, en del promenader vid vattnet, härligt!, lite magsjuka på grund av en viss tablett som jag tar, som jag nu skall minska ner på... ja, livet helt enkelt..., men också mycket aktivitet på facebook...hmmm.... men trevligt :-).


Texten; Följ Ditt Hjärta, står skrivet på väggen i mitt fina meditationsrum uppe på vår vinda. Det rummet hade min underbara syster Susanne gjort i ordning efter min första resa till USA, till Burzynski Kliniken hösten 2010. Jag blev så lycklig att jag grät när jag kom in i rummet. Likaledes gjorde min kära mor. Så vi grät tillsammans :-) lyckliga. I det fridfulla och vackra meditationsrummet har vi mediterat mycket under hösten förra året jag och min fina vän Sasha.



Här älskar jag att sitta, och här har vi suttit många morgnar...och jag har även suttit här och skrivit, i den sköna tystnaden, fågelkvitter hörs utanför, ja och i och för sig en och annan förbipasserande bil :-) Och det finns vackra böcker att läsa...



Här är det vackra meditationsrummet sett från det andra hållet...



Här har vi Buddha, Krishna på den vackra målningen (av konstnären Roerich), och ikoner med Kristus och Jesus Moder.

Jag älskar att sitta i det här rummet och jag är sååå tacksam att Susanne gjorde i ordning det speciellt för mig. Tack snälla söta fina du, systra min! Men det är ett rum för alla som vill sitta i stillhet, även mina barn nu, eller i framtiden, men de vet om att där måste vi vara stilla och lyssna till Modern, eller helt enkelt vara i stillhet. Eller kanske sitta och läsa en god bok i stillhet. Ett råd till er alla; har ni någon liten hörna, så gör gärna ett sådant rum, ja hur det nu passar er, det kan vara ett rum, en hörna, där du kan sitta och läsa skriva, tänka filosofera, meditera... ja det som passar dig. Det tror jag behövs i varje hem. Och det behövs egentligen inte så mycket för att göra det, fantasi och kreativitet, och det har vi ju alla. Men Susanne du gjorde ett så vackert jobb av ett vindsrum där det stod kartonger och annat skräp.... Så skönt, tack älskade min syster... Ett sådant här rum behövs för själen. Jag är så tacksam.


Idag åkte vår fina vän Sasha till sin syster i Moskva, där han får träffa sina nära och kära och lite välbehövlig vila. Igår promenerade vi en stund vid vattnet här i närheten, och jag som har mått bra i ganska många dagar inte ens känt att jag har haft någon ångest. Det har känts så härligt! Men under dagen och lite dagen innan hade det börjat byggas upp något i mig. Sasha har sagt att jag skall byta ut ordet ångest mot, excitement, upprymdhet. Och det fungerar faktiskt ibland. Så vi brukar faktiskt kalla det för excitement ganska ofta. Och det känns bättre.
När vi satte oss på en bänk vid vackra Mälaren, så gjorde vi ett kort arbetspass. Där vi gick till känslan för att se vad som låg under, hur den ser ut, var den befinner sig i kroppen osv... Han är alltid väldigt noga med att jag skall vara detaljerad i mina beskrivningar, inga svepande beskrivningar... Det kom upp något som jag inte hade väntat mig.
Känslan och tanken var; oro i magen, inget ovanligt för mig, och tanken var; jag känner mig inte värdig att leva ett fullvärdigt liv. Ja, vi har jobbat med det tidigare, men nu poppade det upp i en annan variant. Ja, man kanske kan fortsätta i evigheter. Men tydligen var det något som var tvunget att komma ut annars hade det kunnat resultera i en panikattak....När vi var färdiga med hela processen så kände jag mig ljusare till sinnes, och mer kärlek till människor, och det är jag så tacksam för :-)
Vackra blommor som vi passerade på vår promenad på väg till vattnet.

Bild som kom framför mig är barndomen och hur jag blir retad, kanske som femåring, av äldre barn som inte är kompisar till mig. Och känslan av att de driver med mig, retar mig och det känns i hela magen att det görs med fniss och lite elakt i blicken. Jag känner känslan av att jag inför dem spelar clown och lite dum, för att det är så de är vana att behandla mig, men jag vet att det inte är jag. Jag spelar med i deras "lek", jag spelar dum, och det känns inte bra i magen för mig, jag känner att det inte är jag. Jag låtsas vara dum för deras skull. Det kommer till mig väldigt starkt att det hände flertal gånger, och att det var en bild som några lite äldre barn kanske hade av mig... Och den självbilden av mig själv har funnits i mig inser jag nu i hela mitt liv, på något sätt,... Ja, tänk vad vi alla går och bär på. Ja, det känns som en rensningsprocess, mycket som skall rensas ut, även det som kan ses som småsaker. Men den självbilden har inte i och för sig varit positiv för mig att ha... det har gjort att jag hellre har dragit mig tillbaka och hållit mig för mig själv. Men och andra sidan så kan vi se allt som positivt, att allt vi går igenom gör en till det vi är i dag. Allt kan bara i slutändan göra oss starkare.
Men livet är en skola och på något sätt känns det som om vi alla skall gå igenom det mesta.... i våra liv, på olika sidor, jag har befunnit mig på den retandes sida vid tillfälllen också...
Här är vi nyttiga, (vilket vi inte alltid är) var ju och handlade på Eat, Ekoaffären, här i Stockholm, lite tomt på sådant när jag varit borta i fyra månader hemifrån. Så det blev ekologiska schampon, tvålar, tandkrämer och annat... De har till och med god Cola dricka med kolsyra, god faktiskt och nyttigare än den vanliga colan, minns att jag förut gillade deras cranberry smak (tranbär).


Största favoriten är sura pinnar, och godisnapparna, även colaflaskorna. Minns att jag också tyckte mycket om de sura pinnarna när jag fick äta godis...

Nu skall jag och mina killar ha fredagsmys enligt tradition, och det pågår fullt tjafs här bredvid mig när de räknar godisarna så de får exakt lika många var, också enligt tradition, hmmm, känns det igen :-)! Jag minns när jag och min käre bror, i barndomen mätte så att vår saft som hälldes upp till oss var exakt på millimetern lika mycket, ja det var ett himla mätande...ha ha, tala om millimeterrättvisa. Nu skall vi se Disneys De tre Vise Männen, som jag och vår sjuåring såg förra veckan när vi var själva, de andra barnen var hos kusinerna då. Nej, nu blev det visst en annan film av den kände japanen, han gör underbara filmer... glömt hans namn, får bara se så den inte är för läskig för vår sjuåring. Men såg att de visade filmen "Jerry McGuire"  med Tom Cruise och hon den underbara skådespelerskan som spelade Bridget Jones, glömde bort hennes namn helt plötsligt. Fick lust att se den, men här ikväll är det barnens kväll, fredagsmys är deras kväll. Och jag har nog sett den filmen tre gånger redan, men ibland vill man se en feel good film. Men jag sa till mamma att se den därnere. Vi sitter här uppe nära till sängarna ifall någon somnar...och det kan vara jag, ha ha! Nähä nu blev det en annan film Rio, som vi ser på ryska, pappa Gena köpte den i Ryssland, men barnen har visst redan sett den på bio men vill se den igen. Japanska filmen innehöll en häxa, och det blev lite för läskigt för vår sjuåring. Jag håller med, vi kan vänta med sånt.
Så här såg det ut i vår dubbelsäng en morgon när vi vaknade... gissningslek...hur många har sovit här??? Ha ha! Jag någonstans inklämd i mitten såklart. Men just nu är jag så lycklig över det :-)

Nu skall jag koncentrera mig på vårt fredagsmys (vår lilla fröken hade sitt fredagsmys lite tidigare och hon sover så sött nu ) annars blir mina stora älsklingar sura på mig snart, om mamma bara sitter med datorn.

Bara några bilder till från ett så fint polskt café där jag och Sasha satt och drack te för några dagar sedan. Att dricka det teet i de vackra kopparna förde mig 20 år tlllbaka i tiden till Ryssland, och ungdomen ljuva tider. Cafét låg precis bredvid EAT, Ekoaffären.


Jättemysigt polskt café på Tegnergatan här i Stockholm, hit måste vi gå "tjejgänget från Moskva", eller hur?



Teet, som smakar precis som det enda te som verkade finnas i Ryssand i början på 90 -talet, serveras med citronskiva i, och för att inte tala om de vackra kopparna... ack...ungdomens ljuva tider, min älskade Gena, nostalgi och tårar i ögonen hos. mig som vanligt. Ps. min älskling Gena... sådana koppar vore inte fel att ha några stycken hemma... ännu några till i min samling...men dem är sååå vackra... :-) Många av mina koppar kan jag ändå ge bort i utbyte mot dessa.


Fina Sasha njuter av det goda teet och de fina kopparna :-).


Inne på Café Piastowska



Eat - Ekoaffären. "Here I gooo grazyy". Här finns så mycket bra, ekologiska grönsaker, ekologisk kyckling, som man i vanliga fall får söka med ljus och lykta för att hitta... och mycket annat. Tegnergatan 3, och polska cafét bredvid, perfekt, eller hur!


Nu har mina små älsklingar gått och lagt sig, och jag har haft en paus i skrivandet och vi har sett filmen Rio, om en blå papegoja, en tecknad film. Men här dags att gå till sängs för lilla mig också. Även om jag har en medicin kvar att ta... lite sen idag i mitt schema, kommer upp lite sent om morgnarna.


Sköt om er kära fina ni!

Godnatt!

Kraaam



- Oprah for Nobel Peace Price -




Vår äldsta älsklings målning, som han målade när han var ganska precis nio år, den gav han i present till Sasha. Känns som på väg till Tornedalen, nästan framme hemma.











Kommentera

Publiceras ej