Attleva

...att behöva vänta i TVÅ VECKOR!!! i Sverige för att få provresultaten...tror vi alla att det är så i hela världen??? I Polen och Frankrike har vi fått mina blodprovsresultat samma dag via internet, kostnad ca 300 kronor!!! Går också att få resultat i handen! Samma sak gäller också i Ryssland på många kliniker!!! Är vi världens bästa Karlsson som vi, det stela systemet, ofta verkar tro??? Svar NEJ!!! Heja Sverige!!! Ha ha!

Tänker med medkänsla på alla människor i vårt vackra land som inte orkar kämpa...och kanske inte har någon vid sin sida som hjälper till som jag har. God Bless them! Och jag vet att det finns problem i varje land, inget land är perfekt, alla har sina problem....men nu talar jag om mitt eget land här och nu och det jag upplever! Och jag upplever att Sverige alltför länge har levt i en illusion att vi är så himla bra och BÄST bäst bäst hela tiden...har sett det hos affärsmän, i vården och politik osv... här kommer vi duktiga svenskar och ska visa er...ja speciellt i vår attityd mot forna öststater..och mycket möjligt till andra icke såkallade västländer. Och till den amerikanska kulturen knäböjer vi...är det så??? Och varför?

Ja, i Ryssland finns mycket korruption, men även mycket bra som vi inte ser och inte vill se, svensk media vill medvetet mest skriva om det negativa så är det. Och korruptionen i Ryssland, och ja det fanns gott om den i Sovjet också, men korruptionen som kommit efter Sovjetunionens fall har skett med västländernas goda minne...vill väst att det skall gå bra för Ryssland??? Undrar det??? Självklart har Ryssland eget ansvar liksom vi alla har ansvar för oss själva som människor och våra egna länder...men när ett land faller sönder, ett form av kaos uppstår...så är det inte fel att få stöd och hjälp...men det sker kanske bara i en drömvärld. Och då talar jag inte bara om Ryssland/Sovjet. Det finns andra exempel i historien och det är väl bara att se sig runt omkring vad som händer i dag i världen.

Och hur många gånger ser ni soliga bilder från ett vackert Moskva? Solen skiner i Ryssland också, ja det finns tusen problem, men det finns också bra saker, människor som äter glass, går på tivoli, mycket kulturevenemang, människor som är glada, skrattar, skämtar, skämtar det gör ryssar mycket...mycket mer än svenskar...även om svenskar gör det också som vi alla vet...det finns gott i båda våra länder, i alla. Men media vill mest visa ett Ryssland med grått väder, prostituerade, korruption, maffia...osv..men det är inte allt! Surprise!!! Många av oss som har bott i Moskva har svårt för mycket, de jobbiga enorma bilköerna, och annat som kan irritera en så man blir gaalen, men sååå många av oss älskar staden, och människorna, pulsen, utbudet av kultur, ett enormt rikt kulturliv, och för den som är finsmakare av god mat finns underbara restauranger...Moskva är en hel metropol. Och staden har vackra parker, mycket grönt, centrum har så många vackra byggnader, kyrkor, Kremlin... Ja, media i hela världen har ett problem i sig att koncentrera sig överhuvudtaget på det negativa det vet vi ju alla. Men ibland undrar man varför Ryssland oftast oftast, nästan ALLTID skall visas med grått disigt tråkigt väder och deprimerade människor??? Görs det speciellt?

Ja det här var mina funderingar om det i kväll...och nu lite bilder, men långt ifrån alla...

Ja det var lite av mitt Moskva...men bara lite lite...finns så mycket mer...har inte alla blider tillgängliga som jag skulle kunna visa. Nu redan sent här.

Har inte bloggat mycket senaste dagar, det har kommit upp en hel del för mig, ångest...som ibland börjar övergå till att kännas som sedan länge förtryckt energi...jag andas och låster det passera genom min kropp...uppåt uppåt passerar det genom kroppen, så upplever jag det. Men såklart, rädslan finns där, ibland mer ibland mindre...när det kommer. Och vi har gjort en del jobb med Sasha. Vi mediterar varje morgon och promenerar och gör övningar. Nu gäller det för mig att hålla på disciplin! Att inte börja slappa igen. Och att ha ett schema med några punkter som jag skall utföra varje dag. Meditation, promenad, övningar, skriva minst en halvtimme gärna mer varje dag. Sasha talade allvar med mig i dag igen angående disciplinen...och det är jag tacksam för!!! Tack tack tack! Det är en gåva för mig att lära mig det...Äntligen! En äldre väninna till mig här i Stockholm berättade för många år sedan att hon uppfostrats i privatskola och i väldigt priviligerad miljö...och hur tufft och svårt det än var, så är det disciplinen hon lärde sig under den tiden som hon är mest tacksam att ha med sig i livet. Och det förstår jag. Det är något jag nu VILL hålla på! STARKT! Det är min överlevnad! Så jag är tacksam för den hjälp jag får även om det inte är så trevligt för egot att få höra ibland...

Angående kära Sverige...Jag älskar dig kära land och mitt fina vackra Stockholm och Tornedalen...och människorna hur vi än alla är...men jag som svenska känner ibland, eller kanske ofta, att jag är redo att ställa mig upp och skrika...som i dag! Hallå vakna land! Som säkert flera av er känner igen.

Ibland undrar jag om vi passar in i protestantismen...var det något för oss när den kom för så många århundraden sedan? Jag ser på den ortodoxa kyrkan... och den har behållt det mystika, som jag upplever det, mer än den protestantiska kyrkan...kanske det har format oss mer än vi tror genom århundradena? Jag har mycket att säga om den ortodoxa kyrkan i dag som jag har svårt för...men det mystika som finns kvar i den ortodoxa kyrkan för människor i kontakt med det obenämnbara...med det högre på ett sätt som kanske inte nås genom den protestantiska traditionen...har vi mystik i prostestantismen? Inte på samma sätt tror jag. Här är det mer ordet som är det som styr kyrkan och det rigida inrutade, även om förändring sker, men till vad?...min upplevelse...men jag kan ha fel...något att forska i...det här något som kom till mig under en av våra morgonpromenader. Så får se om jag utvecklar det mer. Kanske någon annan har några spännande tankar om det? :-)

(de vackra orden hörde jag kära Oprah säga i ett av hennes program för länge sedan)

(kan vara citat ur boken The monk who sold his Ferarri, som hon läser nu :-) )

Har börjat morgonen med meditation och härlig promenad vid Mälaren och vindar som blåste friskt! Vattnet kluckade vid bryggan som vi alltid står på när vi gör några av våra övningar...och när jag hör kluckandets ljud så ser jag min käre älskade morfar i hans stövlar och båten...hur vi barn sitter där och det ger mig lugn...minns hur jag ibland när vi fiskade brukade halvlägga mig ner och bara lyssna på vattnets kluckande ljud mot båten...jag ser också min älskade farfar som vi ibland fiskade med i den gamla träbåten. Älskade ni båda! Tack för de fina minnena ni båda gav mig! Jag älskar er!

Vi gick igenom den ångest och ilska som jag känt den senaste tiden. Vad bottnar ångesten i...och när jag började fråga då Ser jag en Vacker flicka, Hon är vacker i Själ och Hjärta...som en prinsessa och en fé, en vacker flygande fjäril och blomma. Men hon befinner sig djupt nere i mitt moderliv...och hon ser upp mot mig och viskar till mig...jag förstår nu att hon i alla dessa år alltid har funnits där, och att hon hela tiden viskat stilla till mig; Jessika lyssna till mig...jag ser att hon är renheten och kärleken själv... och jag ser och känner i mitt hjärta att hon är redo att komma ut; att födas, men något har alltid stoppat henne, öppningen är för smal och för trång. Jag har under alla dessa år sparkat ner henne och förnekat henne, och hatat henne, varit arg på henne, skrikit på henne, jag har fyllt öppningen med så mycket skit och skräp och rädsla,... jag har varit så rädd för henne...att lyssna till hennes vackra och glada röst. Jag har inte lyssnat till hennes Glädjebudskap!

Sedan ser jag det löjliga lilla trollet...han går omkring med en tung kedja vid den ena fotleden, och fastkedjad till den elaka hemska häxan är han. Hon som sitter djupt nere i grottan och grinar som en vampyr. Det fåniga lilla trollet är den elaka häxans smutsiga lilla budbärare...han följer hennes skräckinjagande vilja med frysande rädsla blandat med någon sorts låg form av glädje. Kedjan som håller honom förevigt fängslad till häxan, är den enda trygghet det svaga trollet känner till...och hans huvuduppgift är att hålla den vackra prinsessan inspärrad.

Sagan slutar med att den vackra prinsessan flyger ut som en vacker ängel och fjäril, och hon lyser som en glittrande stjärna. Både det fåniga trollet och den elaka häxan, fega uslingar som de är, bländas av ljuset och upplöses till intet, ...för det är ju det de är, intet...en fantasi som inte finns! Prinsessan flyger fri och andas livsglädje och Liv! Hon skrattar ljust och sprider glädje och Kärlek runt omkring sig. Men när det behövs är hon all Styrka, med en dundrande Kraft som den ljusaste glittrande stjärna på himlavalvet! Och det Är Jag! Jag Är Född igen!

Ps...tack fina söta min Natasha för att du kramade mig och hjälpte mig att lugna mig häromdagen när jag just hade haft min ångestattack...och tack kära underbara Sasha för att du hjälpte mig att gå på min sons körkonsert ikväll...så nervös var jag så att jag trodde att jag inte skulle klara det. Men det gick ju hur bra som helst. Tack fina ni! Och tack Gena alltid min älskade Riddare, för att du är vid min sida alltid! älskar dig alltid! Och tack min underbara Monia för att jag alltid kan ringa dig när som helst. Och tack min fina fina syster Susanne för all din hjälp alltid...och tack alla ni familj och vänner som hjälper mig...ja listan kan bli hur lång som helst... Kärlek till er alla!

Det här blogginlägget är föresten två dagar gammalt...strul med bildinlägg...min fröken Mac ville inte riktigt häromkvällen med bilderna...och igår kväll just den timme när jag skulle få i väg inlägget la internet av...så då fick det bli nu...hittat föresten min favoritplats i huset...schäslongen, ikeas supersköna Ektorp...så sitter här nu...min nya arbetsplats kanske :-)...ljuset är så vackert här också. Solen skiner i dag.

Kramisar på er! Snart lunchdags! Fisk i dag!

I dag är en sådan där dag...ja en skakig dag...suck! Annars så tacksam att det går framåt för mig...har kunnat ta mig ut mer och umgås mer. Vi har haft en hel del födelsedagar senaste tiden...så det har varit ganska mycket...men roligt tycker jag. Jag pratar och skrattar och tycker om att vara bland annat med släkt, och ja upptäcka mig själv på nytt. Men ändå de senaste två-tre veckorna har jag haft några ångest attacker, bland annat en i går kväll, efter ett besök på kvällen, så himla trevligt var det hos kära söta kusin min och hennes underbara familj, vi satt och pratade och det kändes så bra. Pojkarna våra var med för de älskar deras fina söner som är ganska mycket äldre. Innan det så var jag med och hämtade min mellanpojke på kalas, det kändes viktigt och roligt för mig att vara med, han tycker om det så mycket när jag kommer eller pappa Gena. Jag var med och hämtade honom förra veckan från skolan, och då sa han stolt till några av sina vänner, Det här är min mamma! Det värmde mitt hjärta. Men samtidigt så känns det tråkigt att jag har kunnat vara med så lite. Mitt hjärta gråter... Och jag har alltid med mig någon när jag går någonstans. Släkten är fortfarande orolig för mig så de vill alltid att jag har någon med mig...detta på grund av mina tidigare epeleptiska anfall. Ja så är det. Men jag är tacksam tacksam tacksam att jag mår bättre och att jag LEVER!!! Och det tänker jag fortsätta med att LEVA!!!

I går innnan vi hämtade älskade vår mellanpojke så var jag och fina underbara syster min Natasha i den näraliggande gallerian och handlade lite inför födelsedagar, två stycken...ja vi var där ca två timmar, varav vi satt och fikade en bra stund, jag drack grönt gott te och åt ett äpple och mina gojibär, som jag är beroende av :-) ...äter de nu också när jag bloggar...men får hålla koll på mängden...får ju inte äta för mycket av dem heller. Vi köpte bland annat present till kära fina svärfar min, pappa Jura som fyller år i dag. Och han ser så ung ut...minst femton år yngre speciellt efter lite välbehövd sol i söderns breddgrader, fina pappa Jura, som en filmstjärna har han alltid sett ut.

Men jag kände redan då på gallerian att det var något på gång, jag egentligen lite dagen innan också...och jag talade lite med min fina Natasha om det. Kändes bra. Och sedan bar det av för att hämta sonen på leklandet, mitt i bollhavet var han med sina kompisar, och inte ville han hem. Men de såg ut att vara ganska färdiglekta alla de fina svettiga barnen...han sötisen min ville ha fläsk sa han...????  Stora frågetecken innan jag förstod att han menade läsk :-)! Tyvärr...eller tack och lov, hade jag noll, kontanter på mig, är ingen stor fan av varken fläsk eller läsk, ha ha! Så hana fick gå och be om ett glas vatten istället. Äter ju inte kött (ja, kyckling) och nu skall varken socker samt mycket annat inte intas av mig. Hur som helst...sedan vidare till kära kusinen min och hennes fina familj, och där hade de två katter minnsan. Och det var ju hur roligt som helst för pojkarna...hela taxiresan hem så var det inte prat om annat än att skaffa katter, stora övertalningsförsök...:-) Men tyvärr har vi allergiker i familjen...så det är bara att utesluta. Varav äldsta sonen sa, men jag skall bara ha katten i mitt rum hela tiden. Stackars katt tyckte jag då...det blir väl tråkigt att bara vara i ett rum hela tiden, katten måste ju få komma ut också...ja och så fortsatte diskussionen. Ni kanske känner igen diskussioner angående husdjur hemma, ni som har barn :-)

I dag har jag känt mig så aaarg!!! GRRRR!!! Arg på mitt dumma envisa troll som envisas med att störa mig och inte vilja låta mig vara glad och kreativ i livet... Den senaste tiden har jag känt att jag har börjat kunna delta i livet mer, och jag har känt sådana vågor av kreativitet och livslust komma över mig att jag ibland inte vetat hur jag skall hantera det. Men det har gett mig sådan glädje av att känna att livet är fyllt av sååå mycket möjligheter! Men samtidigt som jag skrev så har det under den senaste perioden kommit upp, om även mindre, ja i går var den lite lite större, men det gick över, ångest/excitement attacker... och i dag har jag känt rädsla för ångestattack, samtidigt som jag känner mig förbannad!!! Grrrr! Det är som en klibbig, klettig blubb massa som jag puttar bort men den flyger hånskrattande tillbaka mot mig hela tiden...ARG arg arg! I dag var min son ledig...skolan hans hade ledigt och han hade tråkigt, och jag skulle så gärna ha åkt med honom någonstans, bara en sådan enkel sak som att gå till Sushi stället i närheten klarade jag inte av tidigare i dag, han äälskar sushi, ja båda pojkarna våra. Nu senare for han i väg för att spela fotboll med kompisar. Så omtänksam om mig var han älsklingen min, det går ju inte att gömma att jag mår dåligt...och han sa, mamma allt kommer att gå bra, du är mycket bättre nu. Och det sa jag också till honom och att allt kommer att bli bra när vi kramades. Lilla älsklingen min. Just det här med ångest är, upplever jag ganska svårt att förklara för barnen, men jag gör det på ett enklare sätt. Vill samtidigt inte skrämma dem. Även om jag vet att barn känner allt.

Men jag känner mig ARG för att jag inte kan göra allt som jag vill göra just nu...vara med mina barn på ett riktigt sätt, gå på fotbollsträning, deras olika aktiviteter, och följa dem till skolan eller dagis, och annat...och ARG på att jag inte kan börja jobba med alla projekt som jag har i huvudet. ARG ARG ARG!!!

Så fort jag börjar må bättre nu och jag börjar bli mer aktiv som jag känner att jag varit den senaste tiden...så kommer trolldjä....bara på pin kiv!!! Så känns det! Den vill inte att jag skall må bra!!! IDiot!!! Sluta vara så klibbig äcklig och efterhängsen ....ja nu skall jag väl kanske lugna mitt språk...suck! f-bannad!!!! Så här känner jag i dag!

Men och det här kommer från mitt hjärta; jag är oerhört tacksam för att jag mår mycket bättre, jämfört med för ett år sedan, och att jag har möjlighet att behandlas av en sådan klinik som The Burzynski Kliniken, skillnaden är enorm, bara när man ser mina röngenbilder jämfört med förra året. TACK TACK TACK!!! Från mitt hjärta! Kanske måste man ibland gå igenom hemska saker för att transformeras...och det är det jag känner jag går igenom, en transformering. En transformering av hela mitt sätt att vara, min kropp och själ...Ja det är som att på många sätt bli barn på nytt. Så känns det ofta. Även om det i dag kom upp ilska. Och ja, det tillhör ju en av våra känslouttryck! Den finns där för att säga oss något. Jobbar på det i dag också, min ilska. Och att skriva är ett sätt för mig. Så nu får ni som läser det här stå ut med det också :-)!

Om jag skall vara ärlig, vilket jag jobbar på skall vara mitt mellannamn, (istället för censur som det har varit, sååå länge) ibland är det som om jag, när jag är på G...som det heter, eller hette på min/vår tid(?) inte har någon redigerare när jag pratar med folk...så är det just nu...kan komma ut precis det jag tänker...som ett barn, och sedan avbryter jag folk till höger och vänster, så mycket som bubblar upp och måste ut. Men jag är ändå ganska snäll...så så farlig är jag nog inte tror jag :-) Här på bloggen väljer jag dock, såklart att inte lämna ut andra människor, för det är min blogg om mig själv, och de andra har inte bett om att få vara med i bloggen på det sättet...då får de skriva en egen blogg. Men ofta, så känner jag en såååå stor käärlek för alla, mina älskade släktingar, och ja jag erkänner att det inte alltid varit så för mig, jag har alltid älskat dem såklart, men den översvallande kärlek jag nu känner är på ett annat sätt, som om ett lock har lyfts av uppdämda känslor som har täppt för kärleken som legat där under hela tiden. Jag har också, som jag tror en hel del av oss,...tänkt i perioder..och surat över, bittrat över...varför gjorde eller var han/hon si eller så under min uppväxt...eller då under den perioden, vissa saker har suttit djupare i mig än jag trott, kanske vissa saker hade jag till och med glömt, allt har det här arbetet, The Work, som vi gjort under mer i än ett år, med Sasha visat mig... Som alla familjer så är vi inte perfekta, surprise! :-), ha ha! Eller så är vi precis som vi skall vara, för det är sådana som vi är. Det är inte bara mina erfarenheter som jag fått med min familj utan hela mitt liv fram till nu... Men alla mina erfarenheter som jag fått genom den älskade familj jag fötts in i, och hela livets resa fram tills nu, har givit mig de erfarenheter som har fört mig hit! Så jag kan egentligen i slutändan säga TACK! älskade familj och alla ni vänner och nära och och kära och Livet! Jag älskar ER!

I går var det fullt upp gjorde en hel del..läkarbesök...mina läkare i Houston vill att jag skall ta antibiotika eftersom min förkylning inte går över...jag är inte så förtjust i antibiotika, men jag gör som de säger nu, för jag vill verkligen bli av med denna förkylning, som också kan förlängas på grund av vissa mediciner, har redan slutat ta två av dem för ett tag, tills min förkylning helt gått över. Är fortfarande hes som en kråka. Min kära lillasyster Natasha kommer i dagarna och hälsar på :-) och hon är visst också hes, stackarn, för mycket politikersnack vännen min :-)...eller? Puss å kram på dig! Och jag babblar för mycket överlag, samt har tre barn, ja vad skall man göra...? Ni vet själva...:-)...ja, vi får väl kraxa i kapp :-)! Och se lite Sex and The City eller liknande :-)

Vill tacka så mycket för de kommentarer som jag fick för min senaste blogg, Stor Utrensning. Tack fina Sofi och Anna. Det värmer mitt hjärta. Tack snälla. Hoppas att ok att jag nämner era namn i blogg...men jag tänker eftersom ni skrev era namn på de öppna kommentarerna så är det ok. Det värmer så mycket med erat stöd. Hjärtan i massor till er! Och heja heja på er!

Ja, i går fullt upp, i alla fall för mig, med mina mått mätt,...vårdcentral, apotek.., träff med min fina underbara kusin Therese som jag hade ett väldigt kreativt möte med i stan, inkluderade salladslunch för mig :-), och sedan träffade jag min fina älskade Gena en stund i stan, puss!...och sedan hem, och i väg och hämta, Sasha följde med, min fina söta tjej på dagis...och det kändes sååå bra! Jag har inte gjort det på lääänge! Och hon var så glad sötisen min! :-) Men på väg dit så hann vi med ett kort work pass...kände att det var på gång något så vi jobbade med det på väg... Sasha är en Blessing!

Och det hjälpte...och vad handlade det om...ja igen...har man en gammal årtionde..årtusende känns det som, vana att trycka ner sig själv...piska sig själv på ryggen så kommer det ett och annat återfall men men...så vi jobbade med att jag kände mig nervös och rädd för att vara fööör mycket...rädsla att till och med dö (?) om jag är glad och skrattar och uttrycker mig för mycket! Minnet gick tillbaka till fem-sexårs åldern...såg igen, det jag nämnt tidigare för länge sedan i ett inlägg,...att jag blir nästan kvävd av en äldre pojke, själv trodde jag att jag skulle dö, ( som jag inte minns vem det är, och det spelar ingen roll, han var också ett barn, dock ett antal år äldre ) efter att jag har skrattat och skojat på ett sätt som en ja, fem sex åring kan göra...jag var ganska framåt...och babblig :-)! Jag trodde inte att en sådan händelse kunde påverka mig så...hmmm! Egentligen vill jag inte gräva mer, pust... i allt. Jag vill gå vidare och förlåta och sända Ljus och Kärlek till alla! Samtidigt gör jag det! För vi vänder alltid det negativa påståendet till dess motsats och sedan jobbar jag med det själv. Meditationen hjälper mig också med att förlåta, ja framförallt med att förlåta mig själv!...och meditationen ger inre styrka. Men tydligen så skall det här rensas ut så det är bara att följa med när det kommer upp, vad annars? Ja...annars...ångestattack verkar det som...men ångesten har minskat långsamt, den finns kvar och dyker upp, men det går mot ljusare tider och det är jag såååå tacksam för! Det har jag det inre arbetet att tacka så mycket för...och kära fina Sasha! Och jag vet att det är med allt ert stöd som sänds ut! Tack kära underbara alla!

Hela den här dagen hade jag också känt mig så glad och jag pratade och skrattade med hela världen kändes det som, som glada Jessika fem år igen... på vårdcentralen, för den fina snälla läkaren, hon (stackarn) fick veta mer än hon säkert behövde om mig, :-), ja hon fick i alla fall veta lite om mitt inre arbete, att jag har en blogg, jag sa inte adressen, det handlade mer om att jag ville berätta hur viktigt det inre arbetet var för mig också, och att jag börjat skriva, och sedan sa jag att jag känner mig redo att, som jag också sagt vid tidigare inlägg; stå och tala inför folk vid till exempel Kungsträdgårdens scen, ja varsomhelst (gärna med Eric Gadd som förband, he he :-) ), jag som känt mig alldeles för blyg för sådant (men som barn älskader jag att stå på scen vid julspelen)...osv osv...ja, men hallå Jessika, det finns ju fler patienter än jag, :-). Ok, men det här tog inte så lång tid i och för sig...Sedan pratade jag på och skämtade med de på apoteket, slog ner två uppställningar av både pappersinfo och vitaminer i all hast...Och sedan hade jag en glad inspirerande träff med min fina kusin Therese och också med min älskade Gena...osv..och sedan i väg till vår fina lillskrutta på dagis...och jag det var väl mycket som gav upphov till att den gamla "häxrösten", "trollgubbe" rösten kom fram igen...sluta tro att du är något,...håll käften...vem tror du att du är osv osv...Och sedan blev det bara för mycket...Så då blev det jobb, eller Work som vi kallar det. För det är work, jobb i allra högsta grad. Men det är nog så att min kropp och hela mitt väsen som jag skrev i tidigare inlägg, inte accepterar det här något mer, att jag behandlar mig själv så här mera!!! Vem skulle behandla en god vän så här, som jag behandlar mig själv? Enough is enough! Sluta lyssnat till gammalt skräp och även yttre skräp som kanske andra bidrar med, pga sitt eget skräp... hängde ni med? :-) Angående yttre skräp, som kommer in från andra människor...sluta omge er med dem människorna...det säger jag till mig själv också...bättre omge sig med goda energier, bättre för själ och hälsa! Gnällspikar behöver inte vara en del i ens liv, egentligen...eller ta dem i så fall med en gnutta humor...ta dem inte till hjärtat...det handlar ändå om dem själva...hej, Jessika, jag talar till dig också, hör du mig? :-)

Dagen innan så var jag ganska trött och sov en hel del...och hade en del ångest...kanske det här på väg upp, hade ju hållt igång under helgen och ja, ibland sprudlar det av energi i mig...och annat som vi jobbat med som rensades ut, som skulle ut helt och hållet...Dagen innan så under våran morgonpromenad så jobbade vi med annat som kommit upp...och det gäller hur jag upplevde mig själv och våran familj i vår fina by i norr... Jag förstår att mycket byggdes upp i mitt eget huvud, hur jag såg att andra betraktade oss i byn, samtidigt känner ju barn på sig saker, men samtidigt tror jag att vi själva skapar mycket av vår verklighet i vårt eget huvud... Jag har under barndomen upplevt att vi vår kära familj, som jag älskar mer än hela universum, uppfattades i byn som den slarviga familjen...och att vi inte var som alla andra. Det städades kanske inte lika hejfriskt som hos vissa andra, mattor drogs inte ut och dammades en gång i veckan och skurhinken kanske inte åkte fram lika ofta som hos vissa andra. Det här är inte en bedömning, alla gör det som passar dem bäst...och jag vet att vi inte var den enda familjen som var superordentliga...Men min kära mor, älskade mamma min, städade ändå väldigt mycket, och vi fick minnsan hugga in, vi hade speciella diskdagar vi barn, suuupertråkigt var det då, och vi skulle städa våra rum, men om vi alltid gjorde det, städade våra rum...hmmm.... Men denna dömande röst i mitt huvud att vi och jag är slarvig...som kom till mig väldigt starkt för några dagar sedan, efter helgen och olika besök vi haft, kära släkten och andra, det har gjort att jag själv har blivit lite av tvärtemot...Speciellt om det väntas besök, då blir jag som en springande, ångande åttaarmad bläckfisk, som städar och fejar och svetten rinner för att hinna få PERFEKT innan besöket kommer, ja det kan gälla en kompis bara ibland...helknäppt!!! Har jag trevligt när jag springer runt som vanvettiga flitiga Lisa? Nej inte speciellt!

Sasha sa något viktigt när vi talade om detta; det är bättre att göra något i kärlek för ditt hem, annars kan du lika gärna strunta i det...för tänkt på vilka energier du ger ditt hem när du bringar stress och ja, till och med gör saker på grund av rädsla att visa upp hemmet på än det ena eller andra sättet...och för det första så springer jag också runt och stressar upp de andra...och sedan stressar jag upp mig själv...och skapar stressiga vibrationer i hemmet. Men samtidigt så vill jag att barnen skall ha någorlunda ordning i sina rum, det håller jag nog på...när de får besök, för det är inte så kul att komma hem till någon som har total kaos heller, även i övriga hemmet, men det får ju inte gå över gränsen...till vansinne...

Det här kom till mig när jag började känna efter vad min ångest gällde just den dagen...då uppenbarade sig minnena av sig själv från barndomen, ja det är otroligt hur vår kropp jobbar.

Men jag vill säga högt och klart! Tack Älskade mamma och pappa för det hem ni skapade för oss, för det var ett hem som vi och vänner kunde leka i, och ja, det var skor över halva hallen, kompisarnas och våra, och inte brydde sig mina förädrar om att det blev en stor ful svart fläck på gräsmattan (ja, kanske mamma lite :-) ), av den årliga majbrasan vi hade på vår gård under flera års tid, som en stor del av byn kom till under några år och grillade korv, det var så himla kul minns jag, vi samlade till brasan i dagar, byns barn...alla gamla julgranar, skräp, mamma minns dagen efter majbrasan, hela golvet hemma svart av sot, då åkte skurhinken fram, och det gjorde den såklart oftare än så, min mamma är väldigt ordentlig, men har man tre barn så har man, och hon prioriterade just då när vi var små annat än bara städning, hej hon pluggade ju också på folkhögskola..., och pappa käre vår hade jobb jobb jobb (inte i hemmet) så var det på den tiden minnsan, och pappa tog minns jag också traktorn och förstörde gräsmattan ännu mer och gjorde en hockeybana bakom huset, ja och kojor i köket hade vi när mamma lagade mat (en gång när självaste prosten, vår fina präst, kom på besök, för att lämna sexårs bibeln till min bror, hej å hå, mamma började snabbstäda minns jag, ha ha! :-) ), och inte gick vi i kyrkan heller, men det vet jag att det var fler som inte gjorde... Och jag tror att det var säkert fler som hade liknande hemma, i alla fall inte perfekt, ja vem har perfekt? Även om det är det på ytan, ingen av oss har det perfekt, på varken det ena eller det andra sättet, eller så kan vi säga att vi har det precis som det är meningen att vi skall ha det, eftersom det är så vi har det... Vi är alla vackra stjärnor från Universum, hur som helst, som jag brukar säga till våra barn! :-)

Men jag upplevde det jag upplevde av någon anledning, att vi blev bedömda som slarviga, ja så kändes det för mig, som att vi betraktades som den slarviga familjen, jag dömde oss själva som den slarviga familjen (Sasha frågade mig, jasså så folk kom fram till er och sa att ni var slarviga...och då började jag bara skratta för det lät så löjligt :-) )... och den här dömande rösten har levt med mig tydligen under alla år... Och nu kommer det upp. Och det är dags för mig att sluta döma och att vara en stressad bläckfisk som springer runt och städar så jag går i spinn själv...fick faktiskt en kort ångestatack inför ett besök i helgen när jag höll på som värst... och min mamma som själv stod för fullt och lagade mat (ja, pappa med, älgbiffar gjorde dem till la familia), sa gång på gång till mig; Gå och lägg dig nu Jessika och vila. Men nej, för mig var det så viktigt att få bort dammet vid tvn, att plocka lite mer i vardagsrummet, ta bort den och den saken, lägga ner saker i förrådet i källaren osv osv...suck, ja då går det som det går, ångestattacken kom, men andades igenom den.... Sedan gick jag och vilade, och sov en timme innan gästerna kom...vem ser ens lite damm...ja inte så många, bara jag flitiga Lisa.

We are fine just the way we are! Blev den dagens mantra, den dagen. Vi är bra precis som vi är! Och det är sant, så sant om oss alla!

I morse på väg upp till meditation kände jag att det var på gång...känslan är så välbekant nu... så jag ställde ner min tetermos på golvet, där jag stod utanför meditationsrummet...och andades lugnt...och inom mig bad jag till det Högre om hjälp...och bestämde mig för att Jag är Starkare!!! Och jag såg den löjliga häxan som spökat för mig och skrämt mig...och igen kände jag hur löjlig hon var där hon satt i grottan...och ganska fort försvann hon, och hela ångestattacken.

För några dagar sedan när vi gjorde Work...jobb, jag och Sasha... såg jag denna häxa sittandes djupt i en grotta...så kände jag på en gång hur löjlig hon var...och det var henne jag såg igen komma fram i morse. Och Jag kände att Jag Är Starkare än henne!

När vi sedan tog vår promenad så talade vi om detta och jag förstod då att ångesten hade byggts upp att det handlade om att jag dömt mig själv...Nu när jag förändras så är det svårt ibland för mig själv att hänga med. Jag förändras i mitt sätt till människor, så upplever jag själv. Jag känner mig gladare och tar mer plats, ja som när jag var fem år! Jag skämtar mer och jag är inte rädd för att ta plats, jag bara är!, känns det som. Och det har under veckan efter möten med olika människor, det kan vara per telefon, och ja vanliga enkla möten, hon som jobbar på apoteket...och till och med med min älskade släkt i helgen, byggts upp denna dömande röst inom mig som säger...Jessika du är löjlig som skämtar och skrattar så där...vem tror du att du är? De tycker säkert du är konstig och lite knäpp! ...även en rädsla att min kära släkt tycker jag är fööör mycket!!! Så detta dömande och en rädsla har byggts på under en tid utan att jag har tagit tag i den...och då reagerar min kropp...varför? Jo, den har fått NOG! Min kropp och mitt HELA väsen HAR FÅTT NOG! Det pågår en stor UTRENSNING i hela mitt väsen så känns det! Den klarar inte av sånt här uppförande från mig själv mer. Hela den här processen Är att jag börjar vara den Jag Är...och att Jag Är Autentisk! Mig Själv! Jag Är den Jag Är! ...så när vi talat om detta så stod jag framför vackra Mälaren och sa till mig själv...Jag Är Tillräcklig som Jag Är!

Sedan insåg jag också att det handlade om mitt bloggande...att jag dömer mig själv där också...att jag är fööör mycket,...tar för mycket plats...talar på ett sätt som jag inte är van vid själv...jag använder adjektiv som älskade, fina, söta, underbara om olika människor...för det kommer från hjärtat...men en röst inom mig säger...igen...vad håller du på med falska människa...vad skall andra tycka om din blogg...du sockersöta människa som talar så om alla...ja vad skall andra tro...och igen...du skall inte tro att du är något... Men sedan inser jag...som jag skrev...det kommer från Hjärtat...och från ett sant ställe i mig...för när jag skriver så så är det såå jag känner...och ja, det är mycket kärlek jag känner för såååå många! Ibland så orden inte räcker till och adjektiven. Med det inte sagt att monstret eller som Eckhart Tolle skulle uttrycka det...smärtkroppen lever upp i mig och tar över, ibland med buller och bång...den processen jobbar jag med också... Men jag är så tacksam för, trots allt som hänt under de sista åren...min sjukdom och de svåra upplevelserna det har bringat, det goda de här åren har gett mig och ger mig. Jag är tacksam för denna utrensning..för det var antingen det eller döden! Och jag lever! Och Jag stannar här för att leva! för att ta hand om mina älskade barn, min älskade Gena och mina älskade! Jag stannar för att leva ett fullvärdigt liv efter bästa förmåga och allt vad det innebär!

Ja, det var lite förmiddagsbloggande!

Sitter vid mitt skrivbord....kära sängen...gott te vitt te...och på en tallrik har jag en god dinkelmacka med lite mandelpasta/smör..och även ett litet grönt äpple. Ja, det blir gott! Tänkte skriva lite! I dag skall vi fira min käre fina pappa Sven, som fyller år i morgon. Älskade syster min och älskade bror min med alla sina fina  "busungar/sötisar" kommer hit! Hääärligt att ses!

Och i morgon fyller min kära fina svärmor Zoja också år! Samma dag! Inte dåligt eller hur! Så ibland har vi firat de tillsammans...men i år är vi på olika breddgrader...så även min lillstumpa och Gena min...men snart kommer de alla hem. Såååå glad! Läääängtar såååå! I går när jag pratade med min lilltjej så var hon arg...inte på humör att prata :-) men i dag skulle hon bygga prinsess "grejs" (vet ej riktigt vad) med pappa sin :-) så hon var lycklig och glad och hade inte riktigt tid att prata heller...lilla vännen min, och hon kallar mig hela tiden för pappa också. Det gör mig glad också för det betyder att hon varit mycket med sin älskade pappa, det behöver hon vår älskade prinsessa, ja de båda! Ja, älskar alla mina underbara fina såååå, och ja er alla hela min fina underbara släkt åt alla håll och kanter! Och ni vänner också åt alla håll och kanter...Ljus Ljus och Kärlek till er alla!

Nu räknar jag dagar tills min älskade prinsessa och min älskade Gena kommer hem... <3 !!! Pojkarna har i går kväll...förutom att titta på fotbollsmatchen mellan Sverige och Finland med morfar såklart, och två kompisar som var här,  de bor precis bredvid ( jag och mormor, ja mammsen min satt uppe och myste själva :-) ).. de älsklingarna, pojkarna, mina har byggt ett helt slagfält med sina soldater över hela golvet... i tv-rummet där nere... nu får vi hoppa runt för att ta oss till soffan...:-) Och även nu under morgonen har de byggt...fullt upptagna :-) Inga frågor om spelande här inte...skönt! Och de läser mer...självmant! Tänka sig va!!! :-)  Hmmm....ja, sedan tog jag en sväng ner....och ja...där sitter mina fina pojkar...ja lillebror leker med soldater...men de övriga tre, kompisarna som kommit över på morgonen, och storebror...på varsin mobil spelande...och tv:en på...så tji fick jag! Ha ha! De ledsnade väl på soldatbyggandet, och lite spel på helgen får de ju göra :-) ...men försöker att få de att hålla sig till att enbart ha ett ljud på i ett rum, alltså inte, tv, tre spel, och ja gud vet vad...tooo much!! Så tv:en stängdes av!

Och i dag firar mina fina underbara föräldrar sitt 45 års jubileum! Och det borde jag veta...hmmm....men mamma kom på det själv... Men jag kände...är det inte något med 8 oktober...hmmm.... Men det får vi fira i dag också....Men present kommer sen. I dag har vi i alla fall tårta och present till pappsen, som är vår hustomte här....men skall nog hitta på något till söta vår mamma också! <3

...Ps...fick också veta att de träffades på utestället Swings den 8 oktober 1965 i Stockholm...mamma min var där med två vänninor och pappsen fick minnsan köra hem de alla tre i sin gamla kärra...tjejerna hade bestämt att en av dem skulle fixa skjuts hem (inga sena bussar på den tiden fanns) och det blev mamma min som gjorde det...hon blev ju uppbjuden av en snygg tornedalilng, vacker som hon var och fortfarande är. Nästa dag följde hon redan med på pappas födelsedag (här går det undan:-) ) till två av pappas storasyrror som bodde i hop i stan, och hälsade på...och lillesyrran hans frågade...har du med samma tjej som förut? ha ha! :-) Men ja, det var länge sedan och still going strong! :-) Älskar er fina ni! <3

Ja...lite familjehistoria bjuds på här...ha ha! :-)

Jag är som ett barn...det är så skönt att ha mina föräldrar här...pappa går runt som en liten hustomte å fixar och gör saker med barnen...går med dem till skolan och hämtar hos kompisar...osv... Och mamma var hos sin fina syster i förrgår, hade lite mysigt. Det är jag sååå glad för, det behövde hon och ja, jag är så glad för det, för de båda. Men själv så kände jag...som ett barn...men var är mamma då...det kändes så tomt i mitt hjärta för mig. Så skönt att ha dig här mamma och er båda :-)! De lagar riktig mat...barnen älskar deras älgfärsbiffar, pappas gravade lax, mammas fiskgratäng osv...Och bara eran omtanke, och att bara vara...! Tack fina ni. Men snart skall ni få åka hemåt upp till skogarna och dalen och vila lite. Och det behöver ni.

Och Genas fina föräldrar kommer och vara här en hel del också, som de varit tidigare...och Genas pappa är också en söt hustomte han också...går runt och fixar och grejar...och är med barnen...och hans fina mamma ja hon fixar och grejar med barnen och klipper och klistrar och ja, självklart lagar riktig mat, underbara soppor och pilmeni, vareniki, och ja god härlig rysk mat, ryska sagor...Barnen får uppleva så mycket från båda våra föräldrar, det är jag så tacksam för.

Jag tänker inte låtsas att jag har läst allt av honom, för det har jag inte...men en del här och där...av hans dikter...som för mig talar till mitt hjärta... som många säkert skrivit/sagt...med enkla ord kan han beskriva en oändlighet...det för mig är mystik. Det här behöver vi kära vackra Sverige! Fler som läser honom och upplever hans vackra ord! Tack!

Och vill säga tack fina Sasha för att du hjälpte mig att ta mig i kragen igen... det behövdes med råge!!! Har latat mig och inte fått något gjort på allför länge... slutat nästan med meditation i några månader...skyllt på att jag har fullt upp med barn...inte promenerat regelbundet...inte skrivit regelbundet, inte ens för mig själv, gäller inte bara bloggen...ja, jag har kommit av mig...och det får inte hända mig!!! Så nu har vi börjat igen, med meditation tidigt på morgonen, och promenader varje dag... Vi hade ett allvarligt samtal för några dagar sedan. Och det är ju bara jag själv som kan fatta beslut över mig själv, inte någon annan...är jag för lat eller för motvillig till meditation och sådant så kan ingen annan göra något...om jag inte finner tid och vilja till att skriva så kan bara JAG ändra på det! Undanflykter finns en miljoner...passar egot perfekt...att hitta på massor med ursäkter...Igen tack Sasha! Känns så skönt att komma igång igen...och det är livsviktigt för min hälsa! Jag är så tacksam!

Har så länge haft sådan motvillighet mot all fysisk aktivitet...träning...jag nästan om inte hatat det så avskytt det...kanske fick jag  en överdos av det i barndomen... Så jag tog avstånd från det med buller och bång i ungdom och vuxen ålder! :-) Tillhörde ju den sportige famiiljen (ja så uppfattade jag det själv) i byn, med duktiga syskon och själv hade jag ett överdrivet behov av att visa mig bäst hela tiden i allt, när det gällde sport...men inne i mig så avskydde jag det...så det var nästan någon sorts självplågeri, ja i miniskala kan man kanske kalla det... Kanske en förklaring till varför jag drar mig för all sorts träning nu...men promenader passar mig nog mera, än så länge...har svårt att se mig springa och gå på gym...men vem vet...det kanske är ett måste..:-) Men friska långpromenader är väl inte fel!:-) Det känns härligt!

Stormen har dragit förbi!!! Pust! Firade morfar Sven här hemma i går, pappsen vår, på hans födelsedag, som är i dag! Grattis fina söta pappa Sven! Hela gänget hos oss, ja utom mina älsklingar Junia, och min Gena, å resten av klanen Kaganovitj, men här en virvelvind av barn....ja, äldstingen vår 16 år, Lukas ♥ förutom att han hade coolaste huvudbonaden, höll sig väl ganska lugn, ...men resten drog runt ( 8 stycken :-) glada pigga, från 2 till 10 år, pust!...och vi vuxna mitt i allt, precis som det skall va! :-) Å god mat och tårta! ♥ Love you all!

Och i dag på födelsedagen var nog ingen gladare än födelsedagsbarnet själv att få njuta i lugn och rooo och läsa sin tidning...ta vår mellanpojke till dansen i stan...och undertiden strosa runt i stan medans han väntade...dricka lite kaffe kanske, läsa lite tidning...röka lite cigarill.... Ja, i dag var en lugn dag, men vi njöt ändå i stormen i allihop i går, även om det gick vilt till, hej och hå! Ha ha!... Och  idag har vi hela gänget här ringt och grattat baba (farmor) Zoja på hennes födelsedag...de skulle fira med middag ikväll och ja det har väl också tagit härliga promenader vid havet i dag. :-)

...Och hur gör man när man VILL sååå mycket....kreativiteten flödar...men förkylningen säger ifrån.... men det går ändå inte att sova??? Vill skriva, vill fengshuia hemmet, rensa...ideérna flödar...känner mig fylld av electricitet....bzzzz....som går genom kroppen....går inte att sova, vila, som jag tänkt, nu här innan jag och systra min Susanne ska iväg för att göra några korta ärenden...med indiskt tema...och fengshui i tanken...här rensas...Tack Susanne! Tack älskade du! Och tack alla ni familj och vänner som finns runt mig som hjälper mig och ger mig kraft med fysisk hjälp med barnen...och bara med era ljusa tankar... Tack från hela mitt hjärta!

Så vilan blev inte av...så lika bra åka iväg.. en sväng och vila sedan...hostade i natt, men var den "dumma" hostmedicinens fel, som jag inte skulle tagit innan sömn, bad mistake, höll på hosta sönder lungorna, en slemlösande hostmedicin, men det blev nästan enbart torrhosta... gick ner och la mig på soffan därnere för att inte väcka hela sovande huset...men kära mor min såklart, mammor är mammor, kom ner och satt med mig, och gav mig hett vatten med citron i, och det hjälpte mycket,  ja älskade mamma min...sedan lugnade det ner sig så fick några fler timmars sömn än i går....Tackar gudarna!

I dag skall jag hoppa över en medicin som jag får från Houston, och ända fram till min hosta går över...vi har daglig kontakt med läkarna i Houston, ja Sasha har det via mejl oftast, tack kära fina du.

I am Strong

I am Real (Autenthic)

I am Beautiful

I am Precious

Nu åker vi en sväng...sedan vila...promenad i det vackra vädret...ja och lite lunch och sånt också såklart...ja vi får se hur dagen avlöper...

Ps...ofta när jag bloggat en blogg...som i går kväll så får jag mini ångest och vill deleta allt efter att jag publicerat det...mitt gamla jag ?...svårt göra avvägning också hur mycket ta med av sina näras liv...vill ju inte blanda in dem för mycket...som mina egna barns integritet...hmmm....Älskar dem sååå! De är mitt allt!

Ok...nu flyger jag iväg!

Long time no see...råkat ut för en dunderförkylning...och nu återstår heshet och hosta...men det börjar bli bättre tack och lov.

Spritter i mig av kreativitet och sååå mycket som jag vill göra...måste skaffa ett anteckningsblock bredvid sängen...igen...för att det kommer saker i halvvaket tillstånd...och så tror jag att jag skall komma i håg det...men men...ja i morse kom jag i håg en del men inte allt...hmmm! Jag var så himla säker vid femtiden eller så...men det här kommer jag absolut i håg...men nu lägger jag ett anteckningsblock bredvid sängen. Känns det igen??? Tror det är många av oss som har det här...drömmar i halvvaket tillstånd som vill säga oss något viktigt, och vi tror vi skall minnas det...men men...Rekomendation ha ett litet block och penna på nattuksbordet...el dylikt...och skribbla ner det. Det är budskap från ovan!!! Kan hjälpa oss i livet! Känner att jag måste lyssna ordentligt på det. :-) Såg saker så tydligt i natt och så skrev jag inte ner det...men kommer i håg lite i alla fall.

Och nu skall jag gå ner och skicka killarna mina på kalas! :-) See ya!