Attleva

Jag är rädd att falla ned i mörkret   mörkret   hålet utan bottan   falla   falla   falla

om jag tar steget över kanten... om jag ser ner i djupet som är djupare än alla djup fylls jag av en isande skräckfylld fasa...

Ja, det har inte blivit mycket skriva av senaste tiden för mig... svårt att komma i gång...förkylning, trötthet...ja känt mig lite nere... Men ändå livsglad...kreativ..skall åka uppåt hemmåt om några dagar och göra ett litet jobb, känner mig glad och inspirerad...men samtidigt lite ångestfylld...ja what else is new. Jag är så trött på att ha dåligt samvete för att jag känner att jag inte är tillräklig som jag är, att jag inte gör rätt, sover för länge, inte läger mig i tid osv...ha dåligt samvete...sätter mig själv i den situtationen. Nu sitter jag och skriver sent, just nu vill jag skriva så jag orkar inte ha dåligt samvete...sååå skönt att strunta i det dåliga samvetet och bara vara och skriva i den tysta stillheten...med sovande barn och min Gena runt om mig...jag vill det nu.

Ja det är svårt att få tiden att gå i hop när man har barn, att komma i säng i tid. Det vet ni alla som har barn, vill ha lite egentid när allt är tyst. Men då orkar jag inte upp så tidigt som jag skulle vilja...Förkylningen har tagit mycket av min kraft...en del ångest fram och tillbaka, men det rensar och gör mig samtidigt uppmärksam på mina tankar, ja kanske det är enda vägen för mig att bli uppmärksam över mina tankar, för det har jag haft en längtan efter under en så lång tid. Under många många år,...ja 20 år säkert eller mera...sedan eoner kanske...Och här står jag nu och tvingas till det via ångest och kval... Ja så på sätt och vis är jag tacksam...men känner mig upp och ner, som i dag, både trött, glad, arg, irriterad, kreativ,...ja allt på en dag...

Känner mig såå kreativ och vill så mycket men krafterna...speciellt när jag är förkyld, ja som många runt om har varit också...så orkar jag inte så mycket... vill svara på fina brev och mejl, ja många har legat länge och väntat på att bli besvarade...samvetet gnager... och jag vill ringa flera vänner, träffas, fika, tala om livet, läsa...och framförallt skriva och spendera mer tid med mina älskade barn och min Gena. Men tiden springer...jag är i alla fall glad att jag har börjat gå några gånger i veckan med mina älskade barn till skolor och dagis, det känns så roligt och viktigt! Det gör oss alla glada det känner jag...och det känns viktigt med kontakten med lärare och fröknar. Det är så som det brukade vara :-)

Jag känner att jag måste ta hand om mina barn...de har varit med om mycket det senaste ett och ett halvt åren speciellt. Jag har inte varit närvarande på samma sätt som jag brukar...och jag är inte ännu vid full kraft...men ändå sååå mycket bättre...Det är jag mer tacksam för än ord kan beskriva...jag tackar alla Gudar och Makter och Universum! Kanske det är så att barnen har hållit inne mycket av sin rädsla och ångest och nu när det värsta börjar att släppa, eftersom jag mår bättre, då kommer mycket ut, som visar sig i magont och ja på olika sätt...för allt kommer ut och skall ut någongång...älskade mina. Jag skall ta hand om er. Även dig min Gena.

Oj vad jag är dålig på att skriva...håller mig från datorn ganska mycket senaste tiden...somnar tidigt med barnen eller läser innan jag somnar, det känns skönt faktiskt. Och jag har haft en del småångest...kanske det som hållit mig från datorn.

I går gjorde jag andningstestet som jag faktiskt var smånervös inför, jag var rädd av att jag skulle få en panikattack när jag skulle andas fort...Men det gick bra...ja resultatet vet jag inte ännu, det blir om ca en vecka. Jag behövde inte andas fort så länge...ca tre minuter, när hon sa det så lät det som en lång tid, men det kändes inte som det när jag väl gjorde det. Jag och käre Sasha har ju hållt på med andningsövningar som en del av min terapi...och jag använde mig av den tekniken...men jag gjorde det helt enkelt fortare, precis som Sasha instruerade mig att göra. Tack Sasha. You are a Blessing! Jag känner verkligen att andningsövningarna hjälper mig i livet. Men på kvällen gjorde vi Jobb, Work, som jag kallar det uppe, i meditationsrummet. För jag kände nervöshet som satt i...och det kändes så bra att få jobba med det.

Ja, vi satt uppe i meditationsrummet...jag halvlåg i den sköna liggfåtöljen som är helt underbar att luta sig bakåt i. Det som kom upp var en djup rädsla för mörkret, och för att falla djupt djupt... och jag såg en bild av reptiler...ormar, med kalla hemska ögon, som var ute efter mig...  jag kände en sådan utsatthet och övergivenhet, totalt ensam och som om jag är helt ensam i Universum... världen är kall som ormens, reptilens kalla onda ögon... Kanske kom jag till en sorts botten...urdjup...av rädsla...har känt skräck för dessa reptiler kanske hela mitt liv...men det har kommit upp starkt senaste dagarna... Ja var kommer dessa symboler från?

Vi jobbade med det...Sasha frågade mig...när du ser på din barndom hur många människor runtomkring dig skulle du betrakta som sådana som reptilerna...kalla, ondskefulla? Och även i min omgivning nu och tidigare...Ja, då började jag gråta för jag känner ju att det är sååå fel... Människorna runt om mig i min uppväxt, tidigare, och nu i familj, mina vänner och ja mänskligheten...de är ju till minst 95 procent kärleksfulla, varma och medkännande så känner jag. Tårarna rann nedför mina kinder.... Och det är ju inte så att jag har gått omkring och känt att omgivningen är hemsk och hotfull hela tiden, jag kanske kan förklara det som att jag har ofta och ibland, ibland inte alls... varit rädd för omgivningen och nervös...men jag har aldrig tänkt att mina nära är hemska människor, tvärtom, jag har och är omgiven av så mycket kärlek...men min rädsla för livet yttrade sig i sådana symboler såsom krälande och kalla och ondskefulla ormar och reptiler...De gjorde mig rädd för livet...och fick mig att se på världen med förvrängda ögon...

Ja dagarna har gått...och har råkat ut för några dagars förkylning...och även nedstängning av internet en och en halv dag... tack vare Teliastrul..tjohoo! Förkylningen har de sista två dagarna börjat släppa tack å lov.

Jag och Natasha var ute på stan i går eftermiddag...hon tog ut mig och luftade mig som hon sade, ha ha! Och vi gick på ett himla mysigt café, Café Saturnus...har varit där för över tio år sedan säkert...men kom ej i håg deras storlek på kanelbullarna :-)...

Och i dag söndag blev en hemmadag för alla utom sjuåringen som drog i väg på dans, hip hop med farfar som följde med. Vi andra tog det lugnt...men på eftermiddagen tog jag och Natasha en uppriskande långpromenad...nja, ganska innan vi av en slump...:-) hamnade på ett café...och det var öppet på en söndag, wow!

Så vi satt och myste där och drack hett grönt blåbärste och pratade om ditt och datt...livet... och la familia...och det hann bli ännu mer mörkt och det började snöa ännu mera...innan det var dags att gå vidare...

Hänger framför tven...en "gammal" film visas...som jag sett flera gånger...strötittar. Mina små har somnat. Hade mys med min lilltjej, Pippi Långstrump, den gamla versionen, riktiga som vi säger...eller hur! Hur de firade jul och vinter på Gotland. Mysigt! Hon ville ha en Pippi tröja lilltjejen min, jag har ju en, inte en vit dock, älskar den! Så det blir att åka till Gotland i sommar :-) Har varit där och hälsat på älskade vänner våra några gånger...sista gången när vår lilla var kanske ett eller två. Men det är så vackert där. Och mysigt med våra två familjer, goa härliga vänner som vi har där :-) Ja, det kanske blir till sommarn, hoppas!

Har inte skrivit på länge...förkylning och ja...skrivandet kom av sig lite...men kreativiteten finns sååå mycket! Nu är det ett nytt år och i dag är det till och med Det Gamla Nya Året i Ryssland som firas, Starij Novij God! Så Gott Nytt År enligt gamla ryska kalendern ni som firar! Och i dag är det väl Tjugondagknut! Dags att dansa ut granen. Men vi väntar till söndag tror jag...vår kära Sasha kommer i morgon efter välförtjänt vila, ville visa honom granen. Och min fina bästis kommer med sin söta son i morgon på besök :-) så vill visa dem alla granen, vi har en riktig gran, som hållit sig bra. Jag har varit duktig och vattnat den varannan vartredje dag...och den är ju från vår egen gård...så det är klart att den håller :-) Käre grannen vår högg ner en till sig själv och en till oss.

Ja, jag älskar att skriva, men jag har varit förkyld i ca två och en halv vecka och sovit mycket...men nu mår jag bättre...och ja det känns som att det är dags för något nytt. Jag funderar på att skapa en ny blogg...en ny sida...men det blir när det är tid för det. Än så länge fortsätter jag med denna.

I går hade jag tyvärr en liten excitement attack...ångest...det var obehagligt..jag har inte haft det på ganska länge nu...har mått bra förutom förkylning. Men jag tror och känner att det här, när jag gick igenom varför jag fick denna attack...beror på något som min nya läkare sa till mig. Jag har fått en mycket bra ny privatläkare, en neurolog. Som jag tycker sååå mycket om och jag känner att läkaren är otroligt kompetent, det kännns skönt. Men läkaren vill göra ett test, som de ville göra tidigare i USA, för mer än över ett halvt år sedan, men då hade jag för mycket ångest så jag tordes inte. Det innebär bland annat att jag skall andas fort...Testet skall utröna huruvida mina attacker är av fysisk eller psykisk art. Om det är aktivitet i hjärnan eller ej. Och den här läkaren verkade tro mer på att det rörde sig om att det fortfarande finns aktivitet i hjärnan som orsakade mina småattacker. Och det här har gjort mig nervös. Eftersom jag tidigare har känt att mina attacker beror på mina tankar, psykiskt, så har jag känt att jag har kunnat kontrollera det. Och det har jag också gjort genom att lugna ner mig och andas lugnt. Men är det av fysisk art, ja aktivitet i hjärnan, då känns det mer okontrollerbart, och det har gjort mig mer nervös...och ja jag har försökt jobba med det, den oron, men jag har inte tagit tag i det ordentligt känner jag.

Ja, vi får se vad testet säger nästa vecka... Men jag vet med säkerhet att vid vissa tillfällen så beror mina attacker på mina tankar och inre stress, det känner jag helt enkelt.

Jag hoppas att jag får igång mitt skrivande nu detta nya år! Jag är tacksam för allt som livet ger mig...även om mitt humör går upp och ner ibland, det gör det verkligen, men jag är tacksam..och jag känner mig Vägledd och det ger mig Styrka! Tack Livet!