Tack älskade mamma ❤️ min för att du kommer till mig i mina drömmar Så Starkt! I drömmarna när du är med så vet jag att du Lever och att du är med mig och med pappa, och oss alla. Det är äkta! Och glädjen i mig är överväldigande för jag får krama dig och prata med dig. Lycka! 😊❤️ Det som är konstigt är att jag vet att jag drömmer, men ändå är det Äkta och Sant för du är med oss. Det är inte känslan som man kan få när man har en bra dröm men som man innerst inne vet är enbart en dröm. Drömmarna om dig är något annat. Men majoriteten av mina vanliga är sådana drömmar där jag vet att jag drömmer.
 
Jag är en betraktare av mina drömmar. Hur ser det ut för er? Intressant att veta. Även om jag inte har så många läsare så kanske någon svarar. 😊
 
Som vanligt sitter jag med en kopp grönt te ☕️ på ett kafé här i ett Brrr! Kallt Stockholm. Kaféer är så bra kontor. Ofta längtar jag till att bo kanske uppe i norr. I vackra Tornedalen. Vet att den unga, "min" 😉 generation är väldigt aktiva känns det som däruppe, och ja det är säkert blandat. Det gör mig glad. Det har lett till positiva förändringar. Men finns det ett riktigt kafé? Vet att tornedalingar älskar att dricka Riktigt!!! 😊 kaffe! När jag och min man och vår äldsta son bodde i Tornedalen i ett år, när vår son var mellan ett-två år så fanns det ett kafé, ett mysigt kafé som vi nästan, ja nästan, var dem enda besökarna till. Så kändes det som... Minns att jag frågade en jämnårig varför han och hans vänner aldrig gick till kafét? Det låg dessutom nära jobbet. Då svarade han ; Men kaffe det kan man väl dricka hemma! End of story. 😉 Tror kafét stängde inom ett år. Vet såklart inte alla orsaker. Nu vet jag i och för sig inte om det har öppnat igen? Jag har inget emot att dricka kaffe/te hemma men jag saknar den kulturen att kunna gå och sätta sig och kanske fika och samtidigt jobba som jag gör eftersom jag skriver. Men jag behöver en kombination mellan hemma och att gå någonstans. Ett kafé är ju också ett ställe att umgås på. Och för mig ger det inspiration. 
 
Hur som helst så funderar vi just nu i vår familj på var vi ska bo. Var är vårt hem? Vi har bott i Moskva i flera år och det lockar mycket mycket för oss alla. Älskar Moskva. Även om det är vissa saker som jag inte kanske gillar lika mycket. Men så är det med Sverige också. Älskar Sverige men såklart har svårt för en hel del.
 
Tycker också att propagandan från väst och viljan att tränga in Ryssland i ett hörn är orättvis! Det känns som om världsledarna har glömt sitt ansvar för världen. Det måste finnas en balans. Och nu finns den inte. Ansvaret gäller såklart från alla sidor. Men känner att Ryssland har blivit något av en syndabock. Och det finns så många konflikter nu som startat nu på senare tid. Det får en att undra vad som händer i världen. Ibland önskar jag att en stor fredlig demonstration skulle startas samtidigt där människor från Väst, USA, Ryssland, Ukraina, Arabiska länder, Israel och så vidare, deltar för att visa vad vi vill och att vi alla är människor överallt. Kan det vara så svårt? Majotiteten av oss vill ju ha fred. Inget fel med att tycka olika men varför lösa det med krig? Svaret är väl att det som finns inom oss blir det som vi ger utåt. Hur börja? 
 
Lägger in visdomsord från Mahatma Gandhi igen. Som jag skrev i förra inlägget: Så Välbehövligt i dag! ❤️
 
 
Har bott mycket i USA och mött så många fina snälla människor där, och Ryssland känns som mitt andra hemland och människor där är så generösa och med en härlig humor och en enorm kultur. Sverige såklart är alltid i mitt hjärta. Och även Frankrike där vi är på somrarna. Och jag har även vänner från andra kulturer. Jag tror de flesta känner igen sig eftersom vi reser så mycket nu. Jag tänker på mina barns och våra barns framtid och vår Moder Jord. 
 
Det får räcka för i dag. ❤️
 
Jessika
 
- If You Say Only One Prayer - Say Thank You! 
 
 
 
 
 
 
 
Betraktare av nattens drömmar,