In the middle of difficulty lies opportunity -
 
- Albert Einstein -
 
 
Hej kära vänner!
 
Sitter hemma nu, det är sen eftermiddag, dags för middag snart. Vi har varit på kliniken för vanlig kontroll av mina värden osv... allt ser bra ut. Vi satt ganska länge och talade med vår läkare och denna gång började vi prata om nära dödenupplevelser när vi var klara med det medicinska. Och då berättade jag om något som har gjort starkt intryck på mig; det var en man på Oprah, såklart, som berättade om sin nära dödenupplevelse. Det var säkert mer än tio år sedan som jag såg detta inslag, men jag minns det fortfarande väldigt väl eftersom det gjorde sådant intryck på mig. Han berättade att han hade varit en ganska hänsynslös och elak person i sitt liv, men efter en nära dödenupplevelse så förändrades hans liv dramatiskt. Ja, det brukar väl göra det för de flesta tror jag. Det han upplevde var följande; han fick gå igenom sitt liv och alla de gånger han hade varit elak mot någon annan människa, ja han fick uppleva det igen, men det han också fick känna var hur den personen han hade varit elak mot kände sig när han behandlade dem på det sättet. Ja, det gick att se att den här mannen var en helt annan människa idag än han tidigare varit. Det var som att han ville gottgöra sitt förflutna, och uttrycket i hans ansikte visade upp en mildare människa än den han beskrev sig vara tidigare. Ibland undrar jag om det här kanske är det som kallas skärselden...inte för att skrämma någon, men det som händer när man dör, att man får uppleva effekterna av sitt handlande, och att det kan kännas väldigt smärtsamt... beroende på ens handlingar såklart. Självklart tror jag inte på någon evig skärseld för någon, utan det är snarare kanske, tror jag, strax efter döden, en slags genomgång av sitt liv som vi går igenom, sedan går vi vidare... Ja, lite filosoferande från mig...
 
Vacker himmel från en av våra flygresor
 
 
Vi talade också om något som Sasha tog upp, men som är känt bl a inom hinduismen tror jag, rätta mig någon om jag har fel. Det talas om ett bibliotek, där hela jordens minne finns samlat, allt som någonsin har hänt, alla tankar, ja allt... allt finns där. Det tror jag faktiskt på,... för jag tror till exempel att varje tanke som är tänkt på något sätt finns kvar...och påverkar människor. Och tänker vi en tanke om någon människa, så kan den tanken påverka den människan, den vibrerar på något plan... det är därför som böner, eller ljusa tankar sända till någon kan hjälpa så mycket (och tyvärr negativa tankar om någon, kan påverka den människan negativt, därför viktigt att lära sig att ha lite koll på sina tankar, och försöka om man kan vända det negativa till det goda), tankar är energier... det lär jag mig nu. Tankar har kraft. Är det inte det här som alla religioner också försöker lära oss.
 
Jag sitter hemma och bloggar, lite te och mörkchoklad efter middagen
 
Ja, vill skriva lite om kommunikation. Tack så mycket för din fina kommentar Anneli, och tack för dina styrkekramar från dig och vackra Tornedalen, så tacksam för dem! Sänder dig sol och värme från mitt hjärta, här från Houston! :-)
 
Angående kommunikation. Jag som är uppvuxen i Tornedalen, där livlig och levande kommunikation är något vi inte direkt inandas via bröstmjölken (undantag finns självklart, som överallt),... I motsats till ryssar, som inte gör annat än kommunicerar, kan det i alla fall kännas för mig som är van vid annat. :-)  Jag har de senaste två dagarna fått se hur min brist på kommunikation orsakat missförstånd mellan mig och Sasha. Det var efter besöket hos neurologen igår, som jag nu inser gjorde mig mer upprörd än jag trodde. Det orsakade också ångest nu på morgonen, som jag har jobbat med, pust... Efter vårt besök hos neurologen så föreslog Sasha att vi skulle diskutera igenom neurolens förslag om att jag skulle börja ta antiångesttabletter under middagen. Jag kände mig inte redo att prata om det under middagen, så jag satt istället under tyst, nervös och orolig. Men istället för att säga något till honom, till exempel, jag känner mig inte redo att prata om det, eller jag känner mig nervös och orolig, så valde jag att sitta tyst och inte säga någonting. För honom, som kommer från en kultur där man talar om saker, där man kommunicerar... så uppfattade han min tystnad som att jag av någon anledning var arg på honom, och han kände det som att jag totalt ignorerade honom med min tystnad... Ja, det blev ett missförstånd, för jag följde mina gamla mönster av icke-kommunikation... och han utgick från det han är van vid. Men i det här fallet så håller jag med honom att det är bättre att åtminstone säga någonting, att jag skulle ha sagt någonting. Nu har vi i alla fall rett ut det hela.
 
Två av mina favoritteer som jag har tagit med mig, jag åker ju ingenstans utan mina teer som många av mina vänner vet :-), teerna är från The Tea Centre of Stockholm, de har en jättefin hemsida som man kan beställa teerna från, ett litet tips bara!
 
 
Det är bra för mig att lära mig det här, om och om igen känns det som. Jag är ju gift med en ryss, älskade Gena min,... där det ibland, i hans familj känns som att saker diskuteras i tusen olika vinklar fram och tillbaka (sagt med mycket värme, älskade mina, jag utgår bara från det jag är uppvuxen med...) , men i allt det här finns också mycket humor och skratt, och alla möjliga känslor. Det är hälsosamt tycker jag, speciellt nu, skratt och gråt på samma gång ibland, (det är sådan jag blivit nu:-) ), så var det med Genas fina mormor som kom från södra Ryssland, hon var av kosackblod. Hon kunde berätta något och skratta och i nästa sekund gråta en skvätt, och sedan bli nästan arg (mitt intryck)..., men det var bara styrkan i henne att uttrycka sig. Hon uttryckte sig med kraft, och jag trodde i början att hon var arg, men det var bara ett normalt sätt för henne att tala.
 
Vi påbörjar/fortsätter, det är natt i England nu, firandet av bröllopet...ja det är fredagkväll, med god mat, lite vin...osv, grönt te för min del
 
Humor finns också i min familj, (ja, det finns ju i hela världen såklart, tack och lov) min kära älskade mamma är så humoristisk och även hennes fina syster, deras pappa, min älskade morfar var helt underbar på att berätta roliga historier, ofta på pitebondska (Min mamma är uppvuxen i Piteområdet, och i Luleå) så det gällde att lyssna ordentligt, och ibland (ofta för mig) fråga, vad betyder det ordet..., jag minns att jag älskade att lyssna på hans historier. Mina barn brukar ofta säga; mormor, du skrattar så mycket, (och småretas med dem gör hon också) men det sägs med glädje i rösten. För några dagar sedan när jag pratade med barnen så sa vår snart sjuåriga son till mig, med en liten suck, ja men nu skrattar mormor igen, det upprepade han tre gånger under vårt samtal... min mamma pratade med min syster just då, som var hemma hos oss och hälsade på med sina barn. Det är såklart inte så att vi är helt tysta i min familj, och det är väl ingen tornedalsk familj, hoppas jag:-), men det är ett helt annat sätt att kommunicera. Inte med så många ord helt enkelt. Det är mer accepterat att reagera med tystnad och att inte fortsätta diskussionen... gå in på sitt rum, (hej Jessika!) osv... Tror ni inte att det beror på klimatet? Jag tror att det spelar in väldigt mycket, faktiskt.
 
Vår goda middag ikväll, kalkon, grönsaker, japansk god shiitakeesvamp, och jams som är sötpotatis. Tycker sååå mycket om sötpotatisen, varför hade vi inte det när vi växte upp? Kanske något som går att odla i Sverige? Varför inte?
 
Jag och Gena såg en intervju som gjordes av Norrbottens nyheterna, tror jag det var, för ungefär "tusen år sedan", där de av någon anledning intervjuade en äldre man, kanske var han same, eller tornedaling, han bodde i alla fall långt upp i norr, han satt vid en bäck ute i naturen minns jag. Intervjuaren frågade honom om något, den äldre mannens svar var enkelt men kort; Jo. Den sista frågan minns jag; Har du någon gång varit söderut? Varvid den äldre mannen svarade; efter en stunds funderande, jo... en gång var jag i Luleå... Slut på intervjun! Jag och Gena bara älskade den här mannen. Det var så underbart att se denna man, så äkta! Minns det fortfarande med sådan värme.
 
Jag älskar att komma hem till Tornedalen för att vila, för jag känner fysiskt att det är mer tomt på tankar där, det är ljust och mer rent... också för att det helt enkelt är färre människor där än i till exempel i Stockholm eller i Moskva. Där det är fler människor tänks det fler tankar...och tvärtom. Och det känns när vi kommer hem till Armasjärvi. Det är som att de egna tankarna stillas. Så känns det när jag kommer dit för att bara vara i två veckor. Det kändes självklart på annat sätt när jag växte upp där. Finns i och för sig mycket andra blandade känslor som kommer upp även när vi hälsar på... men samtidigt denna friska renhet i luften. Det finns mycket mer i detta ämne... så jag återkommer gärna till det vid ett senare inlägg.
 
Det vackra paret kysser varandra efter bröllopet
 
Nu skall vi se på Barbara Walters tvåtimmars special på kanal Abc, om The Royal Wedding. Så vackert! Tycker att de är så fina tillsammans, kärlek mellan två människor är så vackert. Prins William är så fin, känns som att han är en fin och snäll själ, ja båda är fina, får tårar i ögonen, har gråtit några skvättar när jag sett på repriser som gått hela dagen idag... Tänker på Prinsessan Diana och tror att hennes själ var med sin älskade son på något sätt idag.
 
 
Nu är det sent här, och vill vila lite. Tänkte se lite på serien Will & Grace, innan jag somnar, skratta lite. Imorgon har vi lite sovmorgon, meditation klockan åtta först, annars börjar vi med meditation 7:15 varje morgon, och sedan har vi några övningar, efter det frukost. Lär mig att meditera, men fortfarande far mina tankar runt så mycket, hit och dit, fram och tillbaka, men börjar mer och mer att se fram emot att meditera. I början längtade jag till att det skulle vara över och tills jag fick äta min frukost... har i och för sig inget emot vår goda frukost nu heller, men det känns att meditationen ger mig ett lugn.
 
Ta hand om er mina underbara vänner därute!
 
 
Kärlek,
 
Jessika
 
 
- Oprah for Nobel Peace Price -