Eller något sådant...
 
Om jag gjort si eller så... Om jag hade svängt åt det hållet istället i mina beslut. Vad hade hänt då? Många regrets... Men som en vis 91-åring sa till mig... Jag vaknar varje morgon och tackar Gud för den här morgonen. Tacksamhet i livet är ett nyckelord. Jag bockar och bugar för livets alla läxor... Vad annat?!?! 
 
Några år sedan tillbaka uppe i byn... Gott te efter -38 graders uppfriskande promenad.  Om jag vetat då vad jag vet i dag. Ja, det är lätt att vara efterklok. 
 

Jessika
 
 
Livet är inte alltid som vi tror det vara... Under åren avlöser det ena det andra. Igen och igen resa sig upp. Allt handlar om attityd och livsglädje, min har varit kvävd alltför länge. Ingen att skylla på. Ansvar själv tagen. Befinner mig i huvudstaden några dagar, i landet där jag föddes men mycket har förändrats... Saknar mina Älskade Älskade Barn ❤️❤️❤️ som jag får se snart. Tacksam. Också tacksam för möten med goda vänner om än hektiskt schema. Hinner inte allt jag vill. Nu tacksam för frukost i staden. Snart i väg på möte och göromål. Hunnit köpa Halloweendräkt för min yngsta tjej 🎃👻😊❤️ Viktig punkt på schemat. Är väl för gammaldags själv men föredrar traditionen att tända ljus för de vi inte har ibland oss, men som ändå finns med oss.

Att skriva lyfter mig i livet, när dess törn och svängar tar mig åt olika håll. Saknat det.

Dags vandra vidare i staden.
Höstbild Höstbild från tidigare. Men passar bra in i tiden. 
 
 
If You Only Say One Prayer - Say Thank You! 
 
 
 
 
 
Ännu en dag... I går var en solig dag med promenad vid Mälaren med min yngsta och hennes kusin och min svägerska. Innan det så var tjejerna på dans. I dag ska bli en solig dag, och har redan varit det under morgonen. Ska ta mig ut snart. 
 
Frågar mig och känner in om livet. Det är sådana tider vi lever i... Inte enkla. Ser på det som händer i världen. Runt om i sfären virvlar mörka moln och kanske är det allas våra tänkta tankar och handlingar som far runt som mörka/gråa moln, och i sin tur igen påverkar både tankar och handlingar tillbaka... Det blir som en rundgång. Hängde ni med? Tror nämligen att tänkta tankar och handlingar alltid finns kvar. Eller går det att neutralisera dem med kärlek? Ja, Käärlek och Förlåtelse är nog en enorm Frigörande Kraft i vår värld. I både stort och smått. 
 
Medkänsla, Kärlek och förlåtelse påverkar till ljusare hjärtan och även till en ljusare omgivning. Även Skratt och Glädje, och Den Högre inspirerade musiken påverkar tror jag. Våra egna tankar och handlingar påverkar självfallet oss själva men även andra. Jag är av den tron att Käärleken är det Starkaste. 
 
I dag och det är väl inte den enda dagen så ifrågasätter jag mig själv. Varför påverkas jag för mycket av det som händer runt omkring, i mig och ovan mig? Allt jag vill är att ge mina barn Käärlek och styrka i livet. Men sanningen är nog att jag just nu själv inte känner mig så stark. Ensamhet känner jag. Men vi styr själva vårat eget öde. Och jag är den jag är. Tiden flyger. Och här och nu är jag. 
 
 
Ovan citat stämmer nog bra! 😉 Men men... Tror i alla fall på en holistisk världssyn och Som Ovan Så Nedan! Tror att allt vi människor söker är egentligen Den Högsta Lyckan/Inspirationen och Käärleken! Men vi ersätter det ofta med meningslösà aktiviteter; Tv-tittande, shopping, skvaller och droger bland annat. Tyvärr! Inte för att jag vill ha sagt att allt Tv-tittande är meningslös men enligt mig så översvämmas vi av rösta ut tävlingar och av program som hyllar våld. Not My cup of Tea 😉☕️! Vad är det för värld??? 
 
Det får bli en paus nu, återkommer...
 
Några dagar senare nu, har nyligen promenerat i solen. Sitter nu i ett kafé och snart ska jag möta upp med en av våra söner och vi ska handla lite fotbollsgrejor så att han har rätt lagkläder och storlek. Viktigt! 😉❤️ 
 
 
Svårt att få i väg det här. Har gått flera dagar igen... Så jag skickar ut det i rymden. 🎵
 
❤️ 
Jessika
 
 
 
 
Käärleken lyser starkast, Mörka moln i sfären,
I dag en dag med småärenden efter att ha fått upp barnen. Snart bär det av till lite påskfirande. 😊 Om någon dag. Har inhandlat alltför mycket påskägg och godis ( ganska många av dem ekologiska Yay! ) som påskharen ska komma med till barnen och vänners barn. Och sista som måste inhandlas är lite påskris som får smugglas ner i resväskan så inte yngsta dottern ser det 😉 Det är ju påskharen som kommer med det på natten. Viktigt! 😊 
 
Vår yngsta dotters påskägg gjorda med ryska vänner i påskas. 
 
Nu hemma redan efter vår resa söderut mot Medelhavet. Har haft en mysig vecka med goda vänner och härliga promenader vid mitt stärkande Moder hav. 💙
 
Brunch vid marknaden i vårt vackra Antibes
 
Vi firade vår påsk och ortodoxa kyrkans påsk. Så det blev mycket ägg och påskharar och påskris. 🐣🐥💚
 
Nu är jag uppe i Norden igen i vårat grannland och fortsätter mitt jobb för tillfrisknande. Med mycket hjälp från många runtomkring. Saknar vår/sommarvärmen vi hade för en vecka sedan. 
😊
 
På väg till lunch här i Helsingfors, Brrr kallt ute men uppfiskande. 
 
Längtar 😊😎☀️💙
 
Vackra Antibes
 
Time to go for now. 
Avslutar med Mahatma Gandhis så välbehövliga ord för denna tid. ❤️
 
 
 
- If You Only Say One Prayer - Say Thank You! 
 
 
Hej kära vänner! Igen long time no see! 😊😜😍
 
Sitter i vår regniga huvudstad till öster om oss. Besöker en klinik här då och då. Varför jo, för att vården går snabbare här än i Sverige. Surprise! 😛 Här är mer på patientens villkor. Tacksam. Fin personal. Och härifrån skickas mina data till min klinik i USA. Känner mig också hemma här som tornedaling, eftersom finska talas överallt, såklart. (Det finns också en hel del ryskspråkig personal.) Får lust att ta tag i min finska som tyvärr tyvärr är i princip obefintlig. 
 
Lunchställe där jag sitter och inväntar nästa behandling på... populärt ställe verkar det som
 
Ja, jag växte ju upp i vackra Tornedalen, och där ansågs på 70-talet finskan som lite fult. Inte i vår familj men vi som alla präglades väl av omgivningen. Pappa talar ju finska, mamma kom från Piteå trakten så där talas det pitebondska istället 😉. Hur som helst så är det sorgligt att ha förlorat ett språk. I omgivningen under min uppväxt så andades det i luften att finska var inte lika fint som svenska. Och som barn förstår man oftast inte vad man förlorar om man inte lär sig sin andre förälders språk. Jag känner mig som både svensk och tornedaling. Men det är en sorg att jag inte kan finska. Det är aldrig försent, men såå mycket svårare som vuxen. 
 
 På väg hit i går. 
 
Tacksam att jag lärt mig ryska. Ett så vackert språk. Men skulle behöva bättra på den också, har lärt mig mest via praktik eftersom jag har spenderat ganska många år i Ryssland. Både med barnen efter att dem var födda. ❤️ Och innan på 90-talet med min man. En Intressant och spännande tid att se Ryssland under så många år. Så jag känner mig i hjärtat också som halvryska ibland. Det finns så mycket som jag älskar med deras kultur. 
 
Ok nu är det dags att ta sig ut i regnet tillbaka till kliniken. Brr! Längtar till riktig vår. Men i går toksnöade det här i Helsingfors 😉⛄️
 
Vi hörs! 
 
❤️ 
 
Kraamar
 
Jessika
 
Sitter på cafet på stranden. Barnen pausar från badet och äter glass igen. Alltför många denna sommar. 😊 Blev såå sugen när jag såg min yngsta ta en Magnum. Mmmm! Men skulle nog tycka att det var för sockrigt så här efter fyra år av paus nästan. Har så klart fått i mig socker i viss mat, men inte i det hemlagda. Ibland är det omöjligt att exakt veta vad dem har i maten på en restaurang. 
 
Här sitter vi och jag 😊☕️ 
 
Påbörjat en bok av Louise Boije av Gennäs. Har läst en bok av henne för länge sedan och tycker att hon har sådant rikt språk. Och sedan har jag min vän Tolle. 
 
Det har gått några dagar sedan jag skrev sedan sist. Det är förmiddag, sitter ute på balkongen och knaprar på morötter. Det får bli det och kanske lite andra grönsaker på förmiddagen, sedan mer brunch. 
 
 
Så här sitter jag nu liksom för några dagar sedan. Ja, balkongen hänger vi alltid på för att andas in havsluften och innan vi tar oss ut. Gena sprang i väg ut för att träffa en vän till oss lite tidigare och jag tar det lugnt här. 😊
 
På väg till marknaden i går med finaste svägerskan/lillasystern min Natasha ❤️
 
I går tog vi en mysig morgonpromenad jag och Natasha till Antibes häärliga marknad. Jag älskar dofterna och känslan av att vara där. Hade en lång diskussion om oliver med dem som säljer, fick veta skillnad mellan de gröna, de svarta, och sedan fanns det sådana som var om jag förstod det rätt övermogna. Vi hade ett franskt par bakom oss som var så tålmodiga och översatte eftersom dem kunde engelska. Måste börja jobba med min franska! 😊 Hur som helst såå köpte vi bra olivolja, ni vet sådan som Verkligen smakar olivolja också! Och oliver! Ääääääälskar! Mmm! ❤️ 
 
My kind of place and my cup of Tea 😘
 
Innan vi var klara så var dragväskan full med diverse produkter. Sedan satte vi oss och njöt av en mysig brunch. Tack Natti för mysig förmiddag utan stress som det kan bli ibland 😉. Nu var det det bara vi två "girls"😊☕️😘! Allt i vår takt! Som det skall vara livet.
 
Stress på ett frustrerat och argt sätt förstör våra kroppars celler, det är jag övertygad om. Som jag skrivit om tidigare. Men livet är en skola. Vi är här för att lära. Vi upplever och känner det vi känner när vi gör det, det är ju självklart. Sedan har känslan känts och ordet sagts... the moment has passed... eller har det det? Vart tar våra känslor, tankar och ord vägen... ut i universum?  Blir det till energier som påverkar oss själva, och vår omgivning och Moder Jord ( ja då tänker jag på mänsklighetens kollektiva tankar till exempel ) Borde vi i så fall vara mera försiktiga med våra tankar, ord och handlingar? Och hur väljer vi att förhålla oss till våra och andras tankar, känslor och ord? Det tror jag dem stora filosoferna och tänkarna har nått Stor insikt i... Igen tacksam att ha dessa att läsa och inspireras av oavsett religion. Och att andas Moder Hav här ger Styrka! ❤️ Tacksam tacksam! Och mina älskade barn är och kommer alltid att vara mina lärare! ❤️❤️❤️ 
 
Vi är alla små Universa! Kopplade till universum och stjärnorna. 🌟 Som ovan så nedan. Lite mitt korta balkongsfilosoferande 😉
 
Apropå oliver så vet ni att det är väldigt bra att börja varje dag med en matsked olivolja. Det har min vännina Monia💚 lärt mig. Känns bra och stärkande för såsom kropp och själ. 😊
 
Nu dags att komma i gång här! 
 
All Käärlek ❤️
 
Jessika
 
If You Only Say One Prayer - Say Thank You! 
 
 
 
 
 
Äälskar oliver,,
Hej igen vänner därute! 😊
 
Längesedan. Skrivklådan gör sig påmind. Tappade lusten ett tag att skriva av olika anledningar. 
 
Sommar sommar just nu. Är i Frankrike med familjen. Känns häärligt! Älskar att sitta på balkongen och lyssna till vågornas brus nu på kvällen. Moder Hav! Som ger mig Styrka, Helande Styrka! Tacksam! 💚
 
Vi har suttit på stranden i dag, väldigt hett. Gick i väg med rullväska ( goda vännen dramaten ) till våran så välfyllda hälsokost här i närheten. Fick många värdefulla tips där. Jag blir alltid tacksam när människorna som arbetar i sådana butiker är insatta och kan mycket. Här återkommer vi varje år till denna butik :-) Känns bra! 
 
Har läst lite, det jag hann ur;  A New Earth, bläddrat lite här och där. Behöver upplyftas... näring för själen. Som en av mina vänninnor säger... komma in i medvetandeströmmarna. Det är bra för själen att uppfyllas. Även om vi inte alltid kan hålla oss kvar där alltför länge eftersom livet kommer emellan.... Men som käre Eckhart Tolle försöker lära oss, eller visa oss, att det finns ett liv i mellanrummet/tomrummet, in the space, mellan tankarna. Tacksam att min svägerska N och hennes vän är med så att jag får hjälp med barnen. Gena ❤️ min åkte iväg för några dagar för arbete i Moskva. Men han kommer tillbaka. 
 
Här sitter jag med bok vatten och sallad. 
 

Tacksam att kunna sitta här, men det var hett i dag. Barnen var mer i vattnet än i land 😊Funderar mycket på livet och varför vi är här, hur jag kan leva på bästa sätt. Vad innebär det att leva på bästa sätt. Ja, jag vet att jag har tagit upp det här många gånger. Men jag antar att det är det jag går igenom. Och det har funnits i mig genom hela livet. Följa sitt hjärta och sin intuition. Jag märker att intuitionen på något sätt utvecklas mer... det tror jag nog att många av er gör. I dag när jag betalade på hälsokost så fick jag en inre bild på hur min äldsta son stod vid dörren till affären, och att han hade kommit för att hjälpa mig. ( Det blev lite mer än jag trodde, som jag handlade, mycket frukt och annat ) Och ja, vad tror ni... en halv minut - en minut senare så står han där. Och jag säger till honom 😉 jag visste att du skulle komma. Och då säger han till mig älsklingen min; Och jag visste att du skulle säga precis det 😊 Inget konstigt. Händer hela tiden för många...  eller hur. Det gäller bara att lyssna in, och skulle vi lyssna in, ja Jessika jag pratar definitivt också med dig 😉 , så skulle vi höra såå mycket mera. Och bli mera medvetna. Och lyssna mera till hjärtat. 
 
 
Aspirations towards high and noble things even
refine the atoms of our entire constitutions.
 
G d Purucker
 
 
Älskar Puruckers inspirerande ord. Nu blir det lite sen kvällsmat. En banan får det bli denna gång. Av någon anledning så känner jag mig inte hungrig... ja det är sent redan, vi har fått sena vanor här. Men ja det är ju Sydfrankrike 😊
 
 
Så här firade vi vår älskade mellansons födelsedag, på båt med vänner och familj. Havet ger styrka! Tacksam! Tack älskade Gena min! 
 
 
Nu ännu senare, såå sena vanor. Kanske inte varje kväll, men ofta. Vi har träffat vänner och firat både vår sons födelsedag och en annan födelsedag. Och badat och badat och ja badat😊 Men det har faktiskt varit en lite siesta och paus också, för mig, och oss alla, tack å lov, med regn någon dag, och till och med småstormigt. 
 
Ja det börjar bli väldigt sent så dags att lägga sig. Sänder helande ljus till Speciella personer i livet och All Käärlek jag kan! ❤️❤️❤️ Sänder också ljus till Sveriges vårdsystem som många är medvetna om håller på att krackelera! Och speciellt till människorna som på olika sätt far sååå illa där! ❤️❤️❤️ Något måste göras!!! Hur? Funderar på vad Eckhart Tolle skriver, och även andra med honom, men han har skrivit orden/sagt; What You Fight You Strenghten - What You Resist Persists! Men det ligger mig nära och ja, känslor kommer lätt upp när jag tänker på både mina och släktens möten inom vården, och andra fina människors, en Urilska!!! Mot Sveriges fyrkantighet! När det finns så mycket bevis på hur det går att rädda liv med en mer holistisk/helhetssyn på människan. ( Det betyder inte att vetenskapen kopplas bort ) Och med med mer ömhet och kärlek! Hopp! Tro på Livet! Samtidigt så är jag alltid tacksam för dem inom vården, både ambulanspersonal och inom vården som varit så fina, som jag skrivit förut. 
 
Och Ljus även till hela världen, som jag ibland undrar om den blivit skvatt galen... alla dessa konflikter och nu dagens händelse i Ukraina??? Ljus ljus ljus och helande Käärlek! ❤️❤️❤️
 
Sköt om er!
 
Kraam
 
Jessika
 
 
If You Only Say One Prayer - Say Thank You!
 
Avslutar med en staty av Buddha som finns på en brygga här i närheten. Buddha inger mig lugn. 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Solen skiner här i Stockholm. En av de sista dagarna i april...sitter på spårvagnen. På väg mot något som måste göras. Men sedan ska jag ta en lunch med god vän. 😊 I dag vid frukosten kändes det i hela mig en sådan längtan efter min älskade mamma. Önskade såå att hon satt mitt emot mig i köket med sin kaffekopp och att vi kunde prata om allt och inget. Kanske skulle vi gå ut och sätta oss i solen och njuta. 
 
Vi har vår tid här på jorden. Jag är sedan jag var liten övertygad om att vi lever flera liv...Men inte som samma person, det är essensen, individualiteten som lever vidare tror jag. Så jag vet att vi ses igen kära mamma på något annat sätt och i andra omständigheter. Det jag vet är att du tar med dig allt det goda, det mjuka och ditt skratt och din humor.  🌟❤️ Jag Älskar Dig! ❤️
 
Jessika
 
If You Only Say One Prayer - Say Thank You! 
Här ett litet snabblinlägg… är fortfarande här. Även om jag inte hör av mig ofta. Bloggar lite på ett annat ställe, men inte riktigt redo att gå ut med den tills allt är klart! :-) Sitter på vårt kontor här i Stockholm, solen skiner. Skönt att sitta vid ett skrivbord, även om jag både är van och älskar att sitta på kafér, och ja till och med använda min säng, där jag breder ut mig med böcker och dylikt, för att skriva. Solen skiner alltså här i vackra Stockholm.
 
Det finns mycket att skriva och filosofera om. Vad har hänt i världen den senaste tiden. Vad gör media och vad är deras ansvar i världens konflikt och konflikter? Vädjar dem till våra högre eller lägre samveten. I dag fick jag en mycket fin och gammal text skickad till mig av en god vän. Texten är över hundra år gammal och är skriven av en av mina favorit författare, W Q Judge.
 
Han talar om vikten att läsa sådant som höjer vårt medvetande. "Ett af dessa öferstigliga och onödiga hinder är den rådande vanan att läsa värdelös och sensationell litteratur, såväl i tidningar och i andra former. " Det här var innan TV fanns. Han skriver vidare … "Denna vana inverkar förslöande och neddragande på själen, den förslösar tid och kraft, och för hjärnan till en upplagsplats för endast rå styrka, tvärtemot hvad den borde vara - en frambringare av kosmisk energi."
 
Han skrev det här 1896. En vis man enligt mina ord. Mycket tänkvärda ord, med tanke på all tid vi lägger ned på data, mobil, tv, skvallertidningar ( i dem inkluderar jag faktiskt kvällspressen, även om dem kan ha också en del kultur... sista resterna ? ) Självklart är det viktigt att till viss del följa med i världens utveckling och jag själv tycker om att se en rolig och välgjord film, men det finns tyvärr så mycket skräp!!! Pengar pengar pengar. Och vi fångas alla upp av det till olika grad. Stackars barnen hamnar mest i kläm, vi har ett stort ansvar där anser jag. 
 
 
Det här är också veckans läxa för mig, ja inte bara veckans läxa utan hela livets. Att bli friendly with life. Att bli vän med livet. Vad betyder det. Att Bli vän med det som är. Att utgå från livets alla ups and downs, och se dem som de är. Egentligen hjälper det inte att stressa upp sig för livet, det gör saker endast värre. Intuitivt så vet många av oss det. Men ibland och kanske till och med ofta är det svårt. Vi har kört in hjärnan i vissa banor och spår som vi handlar och reagerar på... Tack och lov så finns det dem som ger verktyg och hjälp för att komma ur dessa urgamla sätt att reagera och handla på, Eckhart Tolle är en av dem, med många fler. Till exempel Marianne Williamson. Hon ställer även upp för Congressen i USA nu, hejar på henne för fullt. Tyvärr kan jag inte rösta! För mig finns även sådana gamla författare och enligt min syn giganter såsom W.Q. Judge. Upphöjs och Gläds när jag läser och kommer in i det han skriver. Tacksam!
 
Önskar er vänner en solig dag var ni än befinner er! 
 
Jessika
 
 

If You Only Say One Prayer - Say Thank You! 
 
 
 
Förslösar vi vår tid på skräp?, Vilket ansvar har media idag?,,
En vän skickade precis följande citat till mig:
 
" Vårt medvetande är fritt som himmelens alla vindar..."
 
- G d. Purucker -
 
Hon skrev även "När vi gör det som är roligt få vi automatiskt mod och släpper in kärleken..."
 
 
Detta vackra citat säger mycket om livet också. Vill leva mitt liv där jag följer min passion. Och det känns skönt att när jag är över 40 leva på det sätt jag känner känns rätt och att lyssna till mitt sanna. Det som jag inte lyckades så bra med som 20 åring.
 
Slut med att andra säger vad jag skall tänka och känna och Slut med andras "tyckeriande" åt mig. Vi lever alla ett förhållandevis kort liv jämfört med universums in och utandning och jordens existens. Tror att vi lever flera liv, för mig finns ingen logik annars... Men just det här livet är det enda. Nuet är just nu. Känns skönt att ha tagit tag i det, det är mitt liv och det vill jag leva som Jag känner är rätt! Följa de rättesnören som vägleder mig; passion för det jag älskar, tacksamhet till Livet, och att lära mig Kääärlek ❤️ till mina nästa och Livet mer och mer genom livet, och att lära att Leva för ett Högre syfte.
🌟 Beundrar Oprah Winfrey som varje dag sedan hon var ung har bett om att få verka för ett Högre syfte! 🌟 Se bara vart det har lett henne och så många liv som hon har påverkat. Det är också många beundransvärda som verkar i det tysta.
 
 
Bild från vackra Sydfrankrike med havet och Buddha. Har alltid tyckt om det lugn Buddha ger mig. Längtar också till vårat älskade Frankrike. Ja, det gör vi alla i familjen. 
 
Nu dags att dra vidare. Ska möta upp med min äldsta son 💛 som ska på en aktivitet. 
 
 
Lite vackra blommor till Er! 
 
Jessika
 
- If You Say Only One Prayer - Say Thank You! -
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
🌟 
...Undrar var livet leder mig och varför jag inte ser lycka i människors ansikten. Så många sorgsna ansikten varje dag på spårvagnen och i tunnelbanan... eller är det endast vi många inlåsta i våra världar och i våra bubblor av problem och skyndanden i livets språng...
 
På väg till stan i går möter mig höstens färger
 
Kanske jag ska börja blåsa såpbubblor ... ( en annan sorts bubblor ) mer liksom min systers vän Kristin från USA, hon som kallar sig Storyteller. 😊 Hon har upplöst bråk mellan män i New Yorks tunnelbana helt enkelt bara genom att lugnt börja blåsa såpbubblor mellan dem. 💗 Dem blev väl så paffa och ställda att dem slutade bråka. Hon har också blåst bubblor för gråtande barn i tunnelbanan. Men det är inte det enda hon gör, hon reser runt i världen och arbetar som Storyteller och hjälper på så sätt barn, ja även vuxna att bli stolta över sina egna kulturer. Och självklart får hon ta del av människornas liv och kulturer i de olika länderna. Nu skriver jag såklart min egen tolkning av det hon gör. Hon ger också från sitt hjärta i varje stad hon befinner sig Free Hugs! 💗 😊 Och hon har på sig vingar när hon gör det. Och hon kramar Alla alla som vill ha en kram! Minns att hon berättade att det var en som inte hade fått en kram på flera år. Alla behöver vi närhet och kraamar.
 
Vacker höst
 
Ja, tänker mycket på sanning och ärlighet mellan vänner och nära. Vad tål den och dem relationerna egentligen? Och vad som kan uppfattas som sant för en kan ses på ett annat sätt av den andre...  Det finns en Hög lag inom säkert varje hög filosofi och religion... Hur som helst så kallar jag den Universell, men vi människor är ännu för svaga ( om jag nu väljer det ordet ) för att följa den. Så även jag... Faller dit, men vi går här på jorden i en skola så ser jag det. Här Den Universella lagen i mina egna ord: När vi talar om andra människor så tala om dem som om de skulle stå bredvid dig. Säg endast sådant som du skulle kunna säga till/när du står framför dem.  Kort och gott skvallra inte!  Det är mer skadligt för oss själva, både för kropp och själ och självklart skadligt för dem vi talar om än vi kan tro. Det är jag övertygad om. När det talas i Bibeln om att inte förtala någon så finns det så djup visdom i det.
 
Nu dags för lunch här
 
Kanske återkommer. 
 
Jess
 
If You Only Say One Prayer - Say Thank You! 
Då är jag här igen! 😀
 
På Dans med barnen på Base. Inte lika mycket folk. Helgerna är mer späckade kan jag tänka mig. Dricker grönt te blandat med Rooiboos te... Med både vanilj och päronsmak. Ekologiskt och Fairtrade så det är ju bra och gott samtidigt! Min son och jag gick och åt indisk mat igår efter gårdagens danspass, där ingår både teater och sång. Det är två lektioner... Vi älskar indiskt i vår familj! Så det var gott!
 
I restaurangen satt endast två till... Ja, egentligen en till, tror den andra var ägaren eller någon som jobbade i restaurangen... Kvinnan som nog hade ätit innan vi kom in och nu drack lite vin... diskuterade högljutt det ankommande kriget i Syrien... Ja det är ju inte ett ankommande... Det är ju verklighet redan... Det är krig!!! Hon var mycket upprörd över situationen i världen, det var dem båda två. Hon talade så högt så det gick inte att undgå att höra vad hon sa. Han försökte hålla diskussionen mer tyst ... Kanske med tanke på oss. Mig störde det inte. Jag tycker det känns skönt med engagerade människor! Och livliga ... Just i dag! 😄 Hela världen och vår moder Jord lider på så många ställen. Önskar bara alla fick vara lyckliga, barn som vuxna. Det värsta är att se sina barn lida. Märker också av mina barns, de äldres, oro över kriget i Syrien och vad som skall hända. Varför varför kan man ju fråga sig? When will we ever learn?  Samma sak kan jag fråga mig själv... för jag verkar göra om samma misstag om och om igen... och fortsätter att piska mig själv... Istället ut i livet och Lev! Bli lycklig! Order!!! Min olycka gör andra olyckliga och sedan känner jag mig ännu mer olycklig för att ha gjort dem olyckliga... nedgående inte bra spiral! Ärlig!!! Vi är alla små Universa!!! Vackra Universa! Men jag är fortfarande olycklig och ledsen över min älskade mamma, och jag är orolig för att jag fortfarande inte är helt frisk. Även om läkarna säger att jag i princip kan leva helt normalt... det är som att jag inte kommer i gång. Vad är det för fel? Självklart varierar det. Har börjat på ett litet... kanske så småningom stort projekt... så det känns väldigt inspirerande och tillfredställande när jag jobbar med det. Utan det så är inte jag Jag känns det som! Jag kom, liksom vi alla, hit till denna jord för att göra något vi älskar. Det är min övertygelse! 
 
Jag äääälskar mina barn och min familj...men om jag inte har arbete/ gör det jag ääälskar i livet... och nu när jag har varit sjuk i några år så har det såklart varit stopp med det, så är det som att energin är som en vulkan som vill explodera, den vill ut... ja det har nog varit så hela mitt liv. Ja, jag har ju skrivit om det i olika varianter på denna blogg. Det jag ville säga är att om jag inte gör det jag älskar i livet, och det tror jag egentligen gäller för alla mer eller mindre, så blir vi inte helt lyckliga! Och det påverkar omgivningen. Familjen, vännerna...jag känner att mitt tålamod är mindre när jag inte gör det jag älskar. Och allt jag vill är mina barns lycka. Det är ju inte deras fel att saker är som dem är!!! Vi har det såklart bra, glädje skratt, gråt, ilska och blandat som det kan vara, men jag känner som jag skrev att jag har för lite tålamod just nu... det är bara att jag vill så mycket nu... och det är dags nu. Och i tillfriskningsskedet kanske jag är för ivrig... och att mamma inte finns här fick mig och hela vår familj helt ur balans det känner jag. Hon var det stora hjärtat i vår familj. Samtidigt är jag är mycket tacksam för så mycket! Glad att i dag får jag några timmars jobb med projektet! :-) Allt hänger ju på mig! Likaså om man drar sig för att träna, vilket jag gör just nu en lång period. Inte bra... Men det är bara att ta tag i det och Göra DET! Just Do It!!! Men som sagt dagarna varierar! Men ju mer tacksamhet desto mer livsgnista! 
 
 
 
Nu har min dotter kommit från baletten och det var ju jättekul tyckte hon! Ett stort lyckligt leende över hela ansiktet... och det gör mig lycklig! Minnen att spara på för livet! Vi har köpt kaka och festis fast det är måndag! 😉 Och både hon och balettklänningen har spår av choklad efter kakan med choklad. Men det går ju att tvätta. Nu äter hon smörgås och grönsaker och vi väntar på min mellankille som har en lektion till,  han hade paus emellan och hann få i sig något också, ja han fick en bulla och en festis också ;)  Nu gäller det bara att se att det går att få i hop det med fotbollsträningen.... Ja, kanske saker var lättare förr... 😉 Vi får se... Får se om det orkas med att åka runt på flera aktiviteter i veckan kors och tvärs, även om jag trivs här på Base och med kreativa stämningen 😄 Men fotbollen har vi ju nära runt hörnet. Men hur gör man när lektionerna är samtidigt... det går ju inte att vara på två ställen samtidigt??? Vi får kanske byta danskurs för killarna... Ja får diskutera i veckan. Man behöver som sagt en hel by för att få i hop det! 
 
 
Nu en liten tjej här som kräver uppmärksamhet och ja vi får höras!
 
 
Kramisar alla därute och tack fina Tornedalsgumma för din såå uppmuntrande och värmande kommentar! <3 
 
 
 
Jess
 
 

If You Only Say One Prayer - Say Thank You!
 
 
 
 
Hej igen kära blogg! Long time no see! Hur har ni det därute... ni få som följer mig... ;) och ni få ;) som kommenterar... och själv har jag inte skrivit mycket sista halvåret eller mer... så det är ju inte så mycket att följa. 
 
Sitter just nu på ett mycket kreativt ställe... önskar att jag kunde ha fått ta del av ett sådant kreativt ställe i min barndom Base23, Stockholms bästa ställe för att lära sig dans och allt därtill! :-) Inte för att jag saknade kreativa ställen att hänga på som barn... som jag tidigare skrivit hela min by i Tornedalen var en enda fri stor lekplats. Men jag är glad att mina barn har denna möjlighet att dansa, och även annat. Samtidigt som jag önskar att dem skulle ha möjlighet att ha den frihet som vi upplevde på vår tid uppe i mitt vackra Tornedal. Ja, hela Sverige var annat på den tiden speciellt på landsbygden... men vi i Tornedalen låg efter och det hävdar jag på många positiva sätt.
 
 
Minns fortfarande mjölkpallarna där bönderna brukade lägga ut sin mjölk. Det var våra rastplatser till skolan... en hade vi som var perfekt... just i mitten på väg hem snarare när jag tänker efter. Då kunde det ta allt mellan två eller tre timmar hem... ibland tog vi ett stopp på biblioteket eller hem till superbästisen Anna eller något annat kul ute på byn. Hade ju också flera killkompisar kul hade vi... Nenne en av dem :-) min gamle granne, och Inga-Lena... guuuud vad kul vi hade när vi var redaktörer i åk 6 för vårat Trollblad! Betydde såååå mycket. Tack magister Birger för att du lät oss missa svenska lektioner ibland när vi inte var klara... var ju viktigt att den kom ut varje fredag! :-) Det betydde så mycket! Och min kompis Pia, några år äldre... du hade kunnat bli en riktig teaterstjärna och din röst så vacker! Skrattat mycket med dig ... och lärt mig mycket. Tack alla ni! :-) Men det är bara att inse att alla platser och epoker har sin tid och plats. Tacksam för min barndom samtidigt som tonåren var något av en plåga... ville så mycket...ville i väg... men det skall jag inte gå in på... det som varit har varit... och är tacksam för alla mina erfarenheter egentligen. Samtidigt så finns det med säkerhet emotionella minnen kvar i mig... I know that for sure! Men det har jag ju skrivit tidigare. 
 
Här sitter jag och väntar på en av mina söner och sedan blir det dags för min lilltjej och andra kille. Yngsta min prinsessa vill ju såklart dansa balett så vi har inhandlat en rosa balettklänning och balettskor. Ser många små prinsessor och prinsar :-) här i dag också. Härligt att se lyckan i barnens ögon när dem skall dansa och det är något specielllt med tjejerna och hur dem känner sig så vackra i sina klänningar. Gör mig glad. Låt dem få vara lyckliga och glada är min önskan :-) 
 
 
Livet har gått och går upp och ner... men what I know for sure ( som en av mina förebilder Oprah brukar säga ) är att jag ääääälskar min familj mer än allt! Tack för att ni finns och tack för att jag och min man har fått en sådan gåva med så visa och kloka barn. Tack Tack Tack! Det gäller bara att visa sig värdig den gåvan ( ja barnen tillhör ju sig själva, men som deras mamma är jag just nu här som deras vägledare.... min åsikt ) .... Önskar såååå att jag kunde bli både mer som förr och då menar jag fysiskt... och samtidigt hittta barnet i mig och glädjen. Den har försvunnit och inte riktigt kommit tillbaka efter att min underbara älskade mamma och deras vackra mormor dog. Har fortfarande mycket obearbetat där och kanske är jag fortfarande förlamad i mycket på grund av det. Jag känner mig både arg och sååååå ledsen. Jag är vuxen så jag borde kunna hantera det... om det nu finns ord som heter borde? Finns barn och andra som förlorar en förälder i mycket tidigare ålder. Känner såå starkt för dem! Så jag är TACKSAM att jag fick ha min vackra mamma i nästan 44 år. Tack!  Ni som fortfarande har era älskade föräldrar kvar, om ni känner att ni kan, visa er kärlek till dem, eller säg saker ni vill få sagt... eller det kan handla om att fråga om deras barndom. 
 
Så här såg mamma och pappa ofta ut tillsammans... speciellt sista åren. Här har mamma precis sagt något roligt :-) som hon själv skrattar så gott åt ;) som vanligt, och hennes skratt fick med oss alla... älskade mammsen. Den här bilden älskar jag, och därför visar jag den igen eftersom mamma inte tyckte så mycket om att vara med på bild...  men här var jag snabb med kameran och fångade livet i ögonblicket! :-)
 
 
Jag har haft flera drömmar där hon kommer tilll mig och jag kramar henne så hårt jag kan... och det känns som att hon är med mig på riktigt... för jag vet i drömmen att det är en dröm och att på riktigt är hon inte i den fysiska världen. Jag tror att jag saknar ett riktigt avslut med henne. Samtidigt känner jag ofta hennes närvaro starkt så jag vet att hon är med oss alla sina älskade. Mamma du skalll veta att du är så älskad av dina barn, din man, dina syskon och din släkt och så många vänner. Jag älskar dig!
 
Hääärliga Antibesvågor till dig mamma! 
 
Ja, blev det långt det här... det blev det jag behövde skriva just nu. Får se när jag dyker upp nästa gång. 
Hade tänkt skriva om andra saker men ja.... så här blev det i dag.
 
Och ja, jag vet att jag nog skriver på tok för långa blogg inlägg... Några råd!!!! ???? Ska jag dela upp dem på flera om dagen om jag nu fortsätter? Älskar ju att skriva, men vet att gemene man inte kanske har tid  med att läsa föööööör långa inlägg som jag kör med! Ny plan. Och  ja, kanske jag byter namn på min blogg snart. Vi får se.
 
 
 
Fortsätt njut av solen i vårt vackra avlånga land ni som kan! :-) 
 
 
Kraaamar!
 
 
Jessika
 
 
- If You Only Say One Prayer - Say Thank You! - 
 
 
 
 
Hemma igen från soliga Antibes tillbaka till ett soligt Stockholm... Sitter på café och väntar på att min äldsta son ska dyka upp från Stadium och Sasha dyker upp från ett annat håll. Har min tekopp... Grönt frukt te som vanligt. Vi satt alla tre här men lutar mig nu bakåt i soffan och inväntar dem. Älskar gott grönt te! ☕😊
 
 
Var hos min svenska neurolog i dag... Privat. Därigenom får jag gjort mina blodprover och får mediciner som behövs fortfarande. Mindre och mindre... Yay!  Men han, neurologen, tyckte inte att jag behövde göra en MRI efter tre månader.... Det är något som mina läkare i USA som räddat mitt liv anser jag bör göra. Så jag sa direkt... Är det fråga om pengar ??? Och han var ärlig och och då sa jag att men då betalar jag för det!!! Då var det ok. Så jag får betala ca tre tusen kronor för det. Tack svensk sjukvård! Same old same old! Hade ingen lust att göra en stor affär av det i dag! Vissa dagar har man inte orken... men tänker med sorg i hjärtat på dem som drabbas av detta eviga vansiga!!! sparande!!!  Men jag är Tacksam Tacksam Tacksam 🌟💗 att jag har haft möjlighet att få hjälp i USA. Tack älskade Gena! 💗! Och även generösa vänner i Moskva. 💗💐
 
Dags att röra sig hemåt! Nu har min äldsta son 💛 kommit... Hör av mig mera senare. Har haft mycket drömmar om mamma. Där hon tröstar mig... Jag vill hålla henne kvar. Dags att släppa henne. Men hon 💚 är alltid Alltid! 💗 Med mig! Älskade min mamma Mona. 
 
Med min goda väninna Sigrid på restaurang och cafe Solstugan vid Kristineberg. God mat och vacker utsikt! Vi hade såå Hääärligt väder! Tack Sigrid för att du visade mig stället. 😊🌟☕
 
Önskar Er Alla Allt Gott! 
 
Jess
 
If You Only Say One Prayer - Say Thank You! 
 
 
 
 
Hej kära vänner! Kanske får jag i hop en kort blogg... vet ej varför jag har såå svårt att blogga sista tiden... egentligen så bubblar det i mig av saker att säga och skriva... men det är som att det är svårt att komma till skott. Det har varit mycket nu också sista tiden här i Moskva... firat vår lilla dotter hade ett stort Narnia kalas på skolan med ballonger och massor med barn och uppträdande som min man beställt. Ja, figurerna från Narnia var ju med, dem viktigaste och vårt födelsedagsbarn var överlyckig och så fick hon en rosa tårta med en prinsessa i mitten! Den såg god ut!!! Och ja, den tog nästan slut även då den var stor! 😊 
 
Kalaset hade vi på skolan och det blev ett hejdundrandes 😉🌟🎈kalas som vanligt när min man håller i trådarna. 😊
 
 
Nu sitter jag på vår balkong i härliga vårt Antibes.... Det har gått över en månad sedan jag skrev sist. Och vi har hunnit flytta tillbaka till Sverige, pust! Och nu är vi här i södra Frankrike.  Sol och bad redan i ca två veckor! Det börjar kännas som ett jobb. I dag än så länge hemmadag. Barn ser på film. Min tjej ser på Ja vad annars ... Narnia... Även om hon har haft paus fr den filmen, och killarna håller på m ngt. på i paden min... ( därför är jag förvisad till min mobil ). Men jag tvingar dem och mutar dem... He he att läsa också. Nu njuter jag bara av att sitta på balkongen och inte behöva dra i väg till stranden. I går kände jag att det blev för varmt och kände mig dåsig... Vi får se vad vi hittar på senare. Vi måste ju handla lite mat också. Min äldsta kille 12 år gjorde omelett till oss alla. Imorgon kommer Gena till oss igen :-) 😊 ! Efter en vecka i Moskva. Ja, ville jag skriva något vettigt förutom redogörelse för vad vi gör... Har som vanligt mycket som jag vill filosofera om... Men skriver från mobilen... Här kommer en bild från vår balkong! 😊
 
 
Härliga havet! 😊
 
Här åker en av killarna efter den större båt som vi åkte runt i på vår mellankilles 9 års dag för några dagar sedan. Häärligt! Att vara på en båt längs kusten och bada och hoppa i direkt från båten var underbart! 😊🏊! Första gången för mig! Drömmer mig tillbaka! Så rent vatten och fläktande vindar! 😊
 
Allt för nu! 💗 
 
 
- If You Say One Prayer - Say Thank You! - 
 
Ännu en ny dag! Och jag har suttit på vår veranda men det blev för varmt. Jag åkte inte med barnen till skolan utan hade möjlighet att få en halvtimme med min Gena innan han åkte till jobbet. Vi ses alltför sällan. Så är livet här i Moskva. 
 
Tänker mycket på pappa min. Hur blev det så här... Det gör ont att känna och veta att han sitter ensam ( ja där Får han god mat  i alla fall och flera av mammas gamla arbetkamrater jobbar kvar där) fortfarande på vårdcentralen..., eftersom han inte känner att det finns någon att komma hem till... Hans älskade är inte där. Huset är tomt. Och var är jag? Där jag inte borde vara... Men ändå Behövs jag här... Jag önskar jag var närmare så jag kunde flyga över över för några dagar, och kanske gör jag det. Det börjar kännas för svårt, även om flytten är nära. Tack ni fina grannar för att ni kollar posten och hemmet ibland, och för att ni hälsar på ibland.
 
Mamma mamma  älskade fina varför lämnade du oss? Det gick för fort, jag hann inte prata med dig om allt, jag vill krama dig, det är så mycket jag och vi i familjen vill säga dig. Vi vill omge dig med sådan Käärlek! Med dig borta så känns det som familjens hjärta tystnade... Jag vet att du alltid är med oss, men jag vill ha dig med här och nu! Jag vill kunna krama dig, skratta med dig och prata med dig, och att mina barn skulle fått mer tid med dig, och vi alla. Tomheten är enorm! 
 
 
Jag känner mig också Arg arg på den opsykologiska sjukvården! Och vad jag vill kalla kall HJÄRTLÖSHET och idioti... SJUKVÅRDEN så ARG! Är jag på Er! Varför sa ni redan i oktober förra året att hon var dömd till döden, ja för det är ju det ni säger när ni säger att hon bara hade någon månad kvar att leva! "Tack" för den skrämseln till döds samt inprogrammeringen i hennes hjärna. NÄR skall ni lära Er att RÄDSLA är livsfarligt om man har cancer. Rädsla och att man mår psykiskt dåligt sänker immunförsvaret! Och kom INTE och SÄG något annat! Jag har sett tillräckligt mycket genom vad jag har gått igenom de senaste åren! Ni har definitivt inte hjälpt henne genom att upprepande gånger säga det rakt i hennes ansikte, utan att hon har bett om det!!!! Hon min älskade mamma med nog rädsla bad inte om era förståsigpååsikter! Sista veckan när hon levde flera gånger Fick hon höra det hon behövde minst, minst av allt!!!  Jag förstår att det beror på okunskap, men NÄR NÄR ska ett så utvecklat land börja med MER framstående forskning?!! Vakna Sverige!!!! Vi är framstående inom mycket... men det som finns i vårt inre liv...våra rädslor, tankar, insikter kanske om något Högre i livet än detta... ja, törs vi prata om DET som verkligen betyder något? Eller ska vi bara bli tråkiga trötta konsumenter???? JFör Livet går fort!!!   
 
Jag vet själv att när man står inför en livshotande sjukdom så behöver man hopp... Värme, leenden, skratt, kraamar, uppmuntran... Det har till stor del räddat mitt liv! Tillsammans med medicin, och god diet, där bl a socker  och vitt vetemjöl inte ingår. Hur mycket lär sig läkare om diet under sin utbildning? Inte mycket verkar det som. Även om det såklart har funnits personal runt mamma innan hon dog som gav henne värme, ( det finns mycket godhet i människor och den tror jag på ) så är jag ganska övertygad om att det var med vibrationer som inte ingav något hopp. Det såg jag dem dagar hon var i Stockholm. Och det känner en sjuk människa av... Vi har som en radar inom oss som söker efter minsta lilla halmstrå av hopp, och det grabbar vi tag i och håller så hårt vi kan! Så har det varit för mig. 
 
I Sverige gavs jag inte mycket hopp... Så upplevde jag det... Som att komma till dödens väntsal... Men i både Ryssland och USA fick jag veta att jag har livet framför mig! Och här är jag fortfarande! 
 
 
Mamma jag älskar dig så mycket och saknar dig sååå mycket... Jag önskar jag kunde släppa taget för båda våras skull.. Men det har jag inte lyckats med ännu. 
 
 
Jessika 
 
 
 
If You Only Say One Prayer - Say Thank You! 
 
 
Varför dömde ni min mamma till döden svensk sjukvård????!!!!,
Igen, sitter jag utanför skolan och väntar på mina två yngsta... Min mellankille djupt involverad i en en mot en match mot sin fritidslärare.... Solen steker varmt, får nog gå in snart suttit ute en ca 40 min/ kombinerat med promenerat... börjar bli för varmt. Snart ska vi hem till "Silvriga skogen" vår den vackra. Har så dubbla känslor för Moskva mitt... Funnits med mig mer än halva mitt liv. Vet ni att första gången jag landade här i Moskva 1989, så såg jag en hel regnbåge genom flygplansfönstret. Några månader innan den händelsen så hade en vän berättat att det betyder lycka att se en hel regnbåge :-). 
 
 
Del av vår fina skolgård :-)
 
Ja, jag har funnit lycka här, själv och med min Gena och sedan med våra älskade barn! <3 Och jag har bott här en hel del både på 90-talet och nu några år i två omgångar med barnen. Och ja inte bara i Moskva, även uppe i Murmansk på 90-talet... det var en rolig tid... surrealistiskt, intressant, spännande jobb och tid för mig... men svår tid för vanligt folk där.      Nu har det gått flera dagar sedan jag skrev sist. Internet har inte fungerat och vi har haft majlov! Ja, från och med 1 maj till såkallade Segerdagen av 2:a Världskriget, som det kallas, den 9 maj, så firas det i Ryssland, eller det är ledigt, ( folk är på sina "datchor" sommarhus, eller åker utomlands ) ... och det blir ofta lite längre beroende på hur helgerna slår ut. Nu var 9 maj på en torsdag, så folket har återvänt till Moskva nu i går kan man säga  :-) och trafiken är tillbaka!!!  Vi var nog den enda skolan som hade öppet nästan hela tiden under ledigheten, så då susade vi fram på gatorna ;) ... som på gamla goda 90-talet, ja i alla fall början av 90-talet :-)! Men den 9 och 10 maj var vi lediga och det var ju skönt för då kunde vi fira vår yngsta lilla tjej och min Gena som båda fyller år under majhelgerna :-) Och vädret är på topp. Nu i skrivande stund så sitter jag på kvällen ute på verandan och skriver. Vi har haft 30 grader i dag, och många dagar med 27, och liknande... 
 
 
Vår fina tjejs födelsedag firade vi på verandan... och dagen efter Gena också. Häärligt väder! :-) 

... En ny dag och jag sitter utanför skolan i värmen igen, barnen äter mellis. Försökte blogga färdigt i går och lägga in fler bilder men vår internet hemma här gör som den vill... I dag har jag träffat en god vän som jag har lärt känna via skolan, himla fint att kunna sitta och prata ( och just nu är jag nog inne i en period när jag pratar för mycket, och avbryter... tar för mig mer... men känner att jag vill hitta balans att lära mig lyssna bättre, men jag kompenserar från tidigare i mitt liv då jag varit mer tystlåten, dock inte helt tyst och blyg... men mer än jag ville) Vi har talat om livet och filosoferat. Tack Karin! :-) Ja, jag skriver inte ofta... jag har det har berott på internetstrul, trötthet, ingen lust... Kanske lusten har återvänt med solen, Yay! :-) Hur kan jag välja glädje i mitt liv varje dag? Att följa livsströmmen, Universum Lag som jag också gärna väljer att kalla det. Det som vi alla människor har inom oss, inristat vid födseln, som en gåva... Att välja att blomstra eller... Och det är aldrig försent! Regnbågen med dess vackra färger finns alltid där.

Nu skall jag gå och se och se mina vackra söner träna fotboll på fotbollsplanen bakom skolan. Ha det fint alla vänner därute.


Jessika


If You Only Say One Prayer - Say Thank You!

 

Ps. Tack alltid för era kommentarer!  :-) <3

 
 
 
 
 
 
 
En full Regnbåge i Moskva 1989,
Glad musik hörs runt om mig, och det gör mig gladare, tack Starbucks. Ett myller av ljud och människor runtomkring. Men morgonen började med att inte vilja gå upp alls eller orka, ja både ock tror jag. Det beror också på att en av mina små hade en mardröm och det tog lite tid att somna om... Men mest är det nog mitt humör... Inte på topp om man säger så... Men klockan ringer varje morgon kvart i sju, ibland halv sju, så det är bara att ta sig upp... Livet. Mitt problem är att jag stressar på mina älskade barn för mycket, skynda skynda så att vi hinner... Vad gör det egentligen om hundra år om man ibland är lite sen till allla Måsten??? Och det är nog så att ju mindre vi stressar desto mer hinner vi i livet. I praktiken vet jag så väl... Sedan sätter praktiken i gång... Kroppens invanda mönster. Jag vet hur dåligt det är för en kropp och att utsättas för stress, både inre och yttre. Den inre är värst. Ändå så utsätter jag dem jag älskar mest för det. Och även mig själv. Det jag vill mest av allt är mina älskades bästa. Ja, vilken mamma och förälder vill väl inte det. 
 
 
Starbucks i den närliggande gallerian till skolan. En femton minuters promenad dit. Och en tio minuters promenad till den gata och det hus som min Gena växte upp i... Ja där har jag också spenderat mycket av 90 -talet.... Men då fanns inte sådana här gallerior. I början av 90-talet minns jag att vi hängde, alla svenskar ( vi studerade ryska ihop) och en blandning av utlänningar och ryssar på The Shamrock Pub i mitten av stan.  Och trevliga irlänningar som arbetade där. Även öppet dagtid, så där brukade jag ta mig en cappuccino och varm smörgås. Minns att det var där som jag läste i den engelska tidningen The Moscow Times' att Bill Clinton blivit president första gången, det var 1992. Det fanns även i anslutning till puben en mataffär, den första i Moskva som var i västerländsk stil ( man behövde alltså inte köpa över disk allting, och gå till olika kassor osv )  Där köpte jag min Marabou mjölkchoklad regelbundet :-) Ja, det var speciella tider i Ryssland... Intressant att ha kunnat se den stora förvandlingen... Men det har ju även skett i Sverige vårt... I våra mått mätt stora även hos oss. 
 
Här sitter jag och väntar på lekande barn i vår vackra skola... Där fyra skolor ryms från olika nationaliteter...och min dotter har precis ritat en blomma. :-) ! 
 
Sitter nu ute på skolan och väntar på barnen... Fritids, min äldsta har åkt iväg på fotbollsträning. Solen skiner härute och det känns varmt i solen. Barnen spelar fotboll på gården... Så det är livat. 
 
Snart bär det hemåt, till vår skog... Och jag ska snart ringa älskade pappsen. 
 
Ha en fin dag! 
 
 
Jess
 
 
If You Only Say One Prayer - Say Thank You! 
 
Lite Starbucks hjälper... och sol...,
Sitter på trappen här i vår Silverskog eller Silvriga Skog som jag också kallar den. Fåglarna kvittrar, vildhundarna skäller hejvilt vid floden en fem minuters promenad härifrån, men nu tystnade dem... Kanske var något som hände som fick dem i gång. Pojkarna mina är på fotbollsträning och lilltjejen min ser på Häxan och Lejonet, den riktiga versionen, men vi har sett den så mycket nu så hon klarar att se den själv... Bara när dem dödar Lejonet Aslan så har vi kommit överens om att hon skall komma ut till mig.  Sedan återuppstår ju Aslan tack och lov.  Ja, ingen Barbie här inte, det var ett tag sedan, men det går i vågor. 
 
 Våran trapp i vårsolen... Här sitter jag på en fäll... Och m en liten filt virad om mig. 
 
I Tornedalen skulle jag säga att jag sitter på bron... Men det här känns mer som en riktig trappa. Ja en dag som denna. Nyheter hemifrån. Ta hand om dig älskade pappa min! Ja, jag skriver det öppet. I amerikanska filmer ser man alltid grannar vänner som kommer med lazange och mat att ha i frysen... Kanske existerar denna tradition mer i tevens värld än på riktigt? Och i Sverige är vi kanske för rädda för att störa, och ja pappa min har också velat vara i fred... Men många fina runtomkring oss har hört av sig med med blommor. Och jag vill tacka för alla vackra blommor och pengar som många valde att ge till Cancerfonden. Pappa läste upp varenda hälsning tack alla fina ni! Värmen kändes. Och du var så fin i din kostym pappa älskade, mamma skulle varit så stolt över dig, liksom över alla hennes vackra tio barnbarn som sjöng för henne. Ja din dag blev en fin dag Älskade vackra underbara Mamma vår, och mormor och farmor och vän. 
 
 
Det som oroar mig, speciellt angående tornedalingar, kanske har jag fel, eller kanske inte, men ni fyrtiotalister har ni riktiga vänner? Denna fråga riktar sig till män? Vem talar ni med om livet, mer på djupare plan? Vi är ju alla gjorda av samma vackra "skrot och korn" ... I grund och botten har vi alla problem i livet, det kan skrivas en såpopera om varje familj.... Och vi har alla våra glädjeämnen och lycka i livet, och våra nära och kära... Men när den närmaste försvinner. Vad händer då? Vad Händer med en fyrtiotalist? Och var är omgivningen? Vi är en stor familj, 
 
 Våra trevliga? grannars nya plank... Tidigare kunde vi se deras minIslott, men nu vill de inte se mer av oss och så var det med det! ;)
 
Tyvärr bor inte vi syskon nära vår älskade pappa, så vi får pendla fram och tillbaka. "Dumskallar" som vi är så bor vi i Stockholm, men jag återvänder till sommaren, till Stockholm, jag vill vara närmare pappa, ( ja det är i alla fall närmare än Moskva ) det är en stor anledning  till flytt. Redan nu skulle jag behöva vara där, och just nu med pappa... Samtidigt behövs jag här, jag har varit borta från mina barn så mycket redan... Men det känns fel att lämna min kära älskade far ensam, så jag känner mig sliten i två delar.... Ja det här skrev jag för flera dagar sedan, men har haft svårt att få i väg det. Kanske är det för personligt... 
 
 
Jessika
 
 
If You Only Say One Prayer - Say Thank You! 
Helande helande Solen som strålar gnistrande mot snön ... tog en stärkande eftermiddagspromenad efter att ha hämtat barnen....tack tack för att du finns och ger mig Styrka och inspiration... Tack för att du gör mig gladare i dag kära Sol! <3 Det gav mig sådan inspiration i livet att skriva att leva... och jag kände så starkt inom mig hur tacksam jag är för allt min älskade mamma gjort för mig. 
 
Uppfriskande promenad fem minuter hemifrån och ca 35 minuter från Moskva (Ja helt utan kö ca 20 minuter, kan bli en timme också men inte så ofta den senaste tiden) 
 
 
Härliga promenad med fågelkvitter i mitt Moskva.
 
 
Ändå föll jag lite senare.... ja, mina älsklingar de yngsta som inte inte vill gå och lägga sig för femtielfte gången i tid... och det blir ofta samma protester...och jag reagerar precis som jag inte vill och tänker att jag inte skall... med att bli arg... så blev det i kväll, men inte så farligt. Men vi avslutar alltid med kramar och saga och läsning, om vi hinner, men det har blivit mindre av läsning tyvärr den senaste tiden. Men i kväll försökte jag verkligen förvarna dem... om en timme så är det dags... Men ändå som sagt... protester... inga barn vill sova verkar det som, men jag är inte en sådan förälder som kan ha dem uppe till klockan tio eller elva... känner att barn behöver sin sömn, och även jag. Men ja, livet har varit minst sagt lite upp och ner för oss alla senaste tiden. Att jag blir arg beror mest på mig, ( det är ju jag som är vuxen och är den ansvariga ) och att jag och vi alla just nu går igenom en period som jag ser som en stor prövning redan i flera år, .....eller kanske jag skall kalla det utmaning... lite mer "positivt" ha ha! Livet livet!  
 
Men tack tack min älskade Sol för att du finns, ja utan Dig skulle ingen av oss finnas ;) ! ... men att förlora mamma älskade min det har tagit luften ur mig, som ett knytnävsslag i magen... men jag reser mig reser mig... Jag läste i en tidning nyligen en intervju, om en känd författare och jag tror att han även är journalist i Israel, han förlorade en av sina söner när sonen gjorde lumpen i ett av deras krig... och jag grät så tårarna rann när jag läste. Författaren beskriver att efter sju sorgedagar har dem inom judisk tradition något som kallas att åter vända till livet. Och det är menat till dem levande, de sörjande. Och det anser jag vara mycket vist. Men jag vet att jag inte klarar det på sju dagar... men att fastna i min sorg vet jag att mamma inte skulle vilja att jag gjorde. Hon vill att jag och mina syskon och älskade älskade pappa åter finner glädje i livet. 
 
 
 
Ja några ord från mig här om kvälla i Moskva... Livet vad är det... att stilla sitt sinne... den evigt omkringhoppande apan... in our mind.., det eviga pratet inom oss som vi inte ens är medvetna om dagligen, our "chatter box" som någon kallar det :-) ...  Och ja för mig är det att få in mer Skratt, Joy Joy Joy i livet! Kanske därför jag just nu inte klarar av annat än romantik och komedi vad gäller litteratur och filmer... nästan. Och nyheter... det har jag nog inte sett på i princip sex år...tack å lov. 
 
 
Sköt om er alla fina därute!
 
Kraamar 
 
 
Jessika
 
 
If You Only Say One Prayer - Say Thank You!
 
 
En mormor/farmor "babuschka" med sitt barnbarn skulle jag tro att det var ( i alla fall en äldre kvinna ) med en liten glad tjej på ca fem år byggde fina snöskulpturer vid floden.  
 
 
Våran "omhängnad" och grindar, runt vår gård är de bruna... Och under perioden, vi var borta sist så byggde sig vår granne, som har ett "minislott" lite extraskydd... innan var det bara lite högre än våran omhängnad (plank, staket, ja vad kallar man det ) ... ja så här ser det ut hos oss...;) Man "måste" ju skydda sig eller? Föredrar våra öppna gårdar i Sverige :-) ...Så här var det inte i början på 90-talet i Ryssland, men allt förändras ju... både på gott och ont... 
 
 
Kraam!