I huvudstaden till öster
0kommentarer
Hej kära vänner! Igen long time no see! 😊😜😍
Sitter i vår regniga huvudstad till öster om oss. Besöker en klinik här då och då. Varför jo, för att vården går snabbare här än i Sverige. Surprise! 😛 Här är mer på patientens villkor. Tacksam. Fin personal. Och härifrån skickas mina data till min klinik i USA. Känner mig också hemma här som tornedaling, eftersom finska talas överallt, såklart. (Det finns också en hel del ryskspråkig personal.) Får lust att ta tag i min finska som tyvärr tyvärr är i princip obefintlig.
Lunchställe där jag sitter och inväntar nästa behandling på... populärt ställe verkar det som
Ja, jag växte ju upp i vackra Tornedalen, och där ansågs på 70-talet finskan som lite fult. Inte i vår familj men vi som alla präglades väl av omgivningen. Pappa talar ju finska, mamma kom från Piteå trakten så där talas det pitebondska istället 😉. Hur som helst så är det sorgligt att ha förlorat ett språk. I omgivningen under min uppväxt så andades det i luften att finska var inte lika fint som svenska. Och som barn förstår man oftast inte vad man förlorar om man inte lär sig sin andre förälders språk. Jag känner mig som både svensk och tornedaling. Men det är en sorg att jag inte kan finska. Det är aldrig försent, men såå mycket svårare som vuxen.
På väg hit i går.
Tacksam att jag lärt mig ryska. Ett så vackert språk. Men skulle behöva bättra på den också, har lärt mig mest via praktik eftersom jag har spenderat ganska många år i Ryssland. Både med barnen efter att dem var födda. ❤️ Och innan på 90-talet med min man. En Intressant och spännande tid att se Ryssland under så många år. Så jag känner mig i hjärtat också som halvryska ibland. Det finns så mycket som jag älskar med deras kultur.
Ok nu är det dags att ta sig ut i regnet tillbaka till kliniken. Brr! Längtar till riktig vår. Men i går toksnöade det här i Helsingfors 😉⛄️
Vi hörs!
❤️
Kraamar
Jessika
Kommentera