Attleva

... livet är förgängligheters förgänglighet...så sade någon... och mina senaste två inlägg som jag försökt skriva både i går och i dag försvann... Orden försvann upp i rymden... för ord finns alltid kvar, det har jag lärt mig. Ja, ord finns alltid kvar. Det vi säger till någon kan lägga sig som en balsamerande mjuk omhändertagande hinna runt en människa... glädjande ord kan lägga sig som energiska sprudlande fält runt en människa...och hålla sig kvar i dagar, jag det gör nog alla våra ord....även så de elaka... Så även tankar, som transporterar sig snabbare än vinden till den den vill nå. Tankens kraft är stor och så även Ordets kraft! Därför gäller det att vi håller koll på våra tankar och ord. Det är väl det alla våra stora i historien har försökt lära oss. Men Förlåtelsens Kraft Är Stor! Kanske Den Största... Tillsammans Med Kärlekens och Tacksamhetens!. 

 

Vår äldsta son målade den här tavlan när han var 8 år... den har varit med på bloggen tidigare... 

 

Tack Älskade Min mamma Mona för att du har funnits i mitt liv nästan 44 år... ja för nu finns du inte här där vi alla dina nära och kära sååå gärna vill att du fortfarande skall finnas... du finns inte här på jorden med oss. Du befinner dig i Glädjen och Kärlekens Regioner! Du har det bra det vet jag! Här på vår jord vill vi fortfarande ha dig kvar älskade mamma vår...älskade mamma min. 

 

Jag gråter gråter gråter av saknad... men vi har skrattat mycket också alla tillsammans och kommit i håg dig kära mamma och mormor och farmor...

 

Jag saknar dig såå... Jag saknar dina skratt, dina kramar, din varma humor, ... din varma skadeglädje ( när någon slog i tån eller liknande kunde du ju inte låta bli att skratta... och sedan fick du oss till skratt... tack! ) ... jag saknar att sitta på soffan med dig och se på Solsidan eller Vänner och fnissa... jag saknar din underbart goda, världskända fiskgratäng....jag saknar att se dig ta en sparktur med din gamla spark...äldre än jag var den sparken... jag saknar ditt och pappas gnabb och erat skratt tillsammans, 48 år hade ni tillsammans...

 

Min Vackraste älskade mamma med vår älskade pappa. Så här såg ni ofta ut tillsammans. Ditt glada vackra medryckande skratt! 

 

 

...jag Saknar Dig Mamma! Jag vill säga sååå mycket till dig älskade min mamma, det är så mycket jag inte han fråga och säga... Jag önskar så mycket att vi haft mer tid tillsammans. Och jag Önskar såååååå mycket att du skulle haft möjlighet att göra mera saker av det du önskade. Även om jag vet att du älskade att bo däruppe med pappa vår och att ni hade det bra tillsammans. 

 

 

 

En sen kväll nu när jag var hemma i min hemby i Hedenäset tog jag en snabb sparktur i mitt gamla Hedenäset... med din gamla fina spark mamma, den har varit med om mycket... ofta såg jag dig sparka iväg med den till byaffären ( som nu inte finns kvar ) i bland med en av oss barn sittandes eller klängandes med... och full fart hade du till rälsbussen för att hinna till folkhögskolan... lillasyster Susanne satt på sittplatsen för att gå på dagis. Vi har kört i full fart ner för den långa skolbacken...och försökt styra sparken som alltid ville vridas till vänster... Och på väg hem från skolan hade vi klimpfabriker... sparken upp och ner och vips så har du en fabrik där du klyver klimpar och har hur kul som helst....

 

 

 

...Jag sparkar fort genom byn sent om kvällen och kännner att så mycket känns på annat sätt men ändå inte... men ändå är allt förändrat. Församlingsgården som jag trodde vi skulle samlas i efter begravningen ( det är nästan första gången jag kan skriva dem orden ut... det har varit för svårt ) fick jag nyligen veta blev såld av kyrkan i  huvudorten ( ja församlingen ) för en spottsyver för några åren!!! Minns att församlingsgården var en stor samlingspunkt för byn när jag var liten, såå mycket som jag varit där i barndom, ungdom.... ja allt förändras. Och nu älskade mamma när du inte finns kvar så vet jag inte vad jag kommer tillbaka till, du var min stora fasta punkt...en varm kärlek att alltid förlita sig på, en del av min överbyggnad... Allt är förändrat... Men vi lever i förändring... världen är förändring... och allt är förgänglig men samtidigt Evigt! 

 

 

Och jag älskar dig Pappa och vi kommer till dig! Och tack alla ni runt omkring. 

 

 

 

Sista dagen innan vi lämnade vårt Bromma innan resan till Moskva, så tog jag äntligen min andra promenad, förutom denna sparktur, och solen sken gnistrande vackert, det reflekterade mot den vackra snön...och jag andades in den friska luften... kanske kanske finns det möjlighet att känna livsglädje igen. Och att kunna krama mina älskade barn och min Gena ger mig styrka... tack... Och tack min äldsta 12 åriga son igår... sent om natten i går såg vi några avsnitt av Solsidan... ja det var så mysigt... och att få skratta... Tack Livet! Och tack älskade familj och släkt och vänner för allt! Ni vet! Tack! 

 

 

Kärlek och Hjärtan!

 

 

 

 

 

 

Mamma jag älskar dig från din dotter Jessika... så här glad har du gjort mig i livet! <3  

 

Lång och mödsoam resa ända från Houston till Moskva... mamma kära är uppe i norr, dit hon åkte med syster Susanne min. Äntligen är hon tillsammans med pappa som hon har längtat efter såååå mycket. Att vara tillsammans med sin älskade betyder mer än allt annat och att vara närmare hemma. Snart får hon komma hem från Sunderbyn efter att ha vilat upp sig efter en såå lång resa. Ljus Ljus och Kääärlek till dig min älskade underbara mamma!

Jag är tacksam för vår resa till Burzynskikliniken i Houston, även om det enda minus är att det ligger såååå långt bort. Vi har mötts av så mycket omhändertagande, hopp och värme av personalen, allt ifrån, sköterskor, de som sitter i receptionen, Dr Stanislaw Burzynski inte minst och hans fru Barbara Burzynski, och ja ibland har vi efter en lång dag på kliniken fått skjuts hem till lägenheten av någon på kliniken. Igen det betyder mer än allt annat som sjuk mötas av värme och Hopp och glädje och skratt! Som jag skrivit förut så har jag aldrig själv känt mig som en dödssjuk patient ( vilket jag gjorde på det stora Sjukhuset i Stockholm ) på Burzynskikliniken.

 

 

Och det betyder mer än ord kan beskriva. Hopp och en känsla av att jag överlever, jag lever!!! Det får en att Leva!!! Och igen, jag kan inte nog poängtera, diet, diet, diet!!! Så viktigt! Även om du är frisk! Börja nu! Lev hälsosamt! Och med det menas också, så mycket som möjligt undvika stress, släpp gamla oförätter, det skadar dig mer än någon annan, det skadar dit psyke och din kropp. Vad är den bra för??? Det är nog det vi kommer att ångra mest på våra dödsbäddar... allt vårt stressande runt.... både den yttre stressen, och den inre stressen... För mig är livet en skola... så jag kallar mig långt ifrån, ha ha! :-) någon expert! Men den här resan visar mig att det är dags för mig och oss alla att ändra livsstil, både vad gäller mat; GE VÅRA BARN MER EKOLOGISK MAT!!! JA KRÄVA DET!!! ( Ett litet ps till Övertorneå kommun ;) , Vad hände med Eko-kommunen? Hur mycket Eko-produkter finns i butikerna, och hur mycket köps det? ) Det är en investering för barnen. Köp inte alla dessa produkter med konstiga ingredienser och gifter!!! BLI MEDVETNA!!! Och låt oss alla stressa mindre! :-)

 

 

Kraaam från en lycklig mamma Jessika som har kraaamat och pussat mina ääääälskade tre barn igår tusen miljoner gånger, och nu sitter jag här på skolan och väntar tills fotbollträning för de två äldsta (mina pojkar) och fritids för min lillskrutta är klar. Och sååå lycklig att kraama min älskade underbara Gena! Jag ääälskar er! Och Jag ääälskar dig min vackra fina mamma! Och jag är såå glaad att du får vara tillsammans med pappa! Puss å kraaam på er båda! 

 

 

Sitter här med kära mamma! Det är dags att gå och lägga sig snart! I dag hade mamma en infusion av chemotheraphy, det tog ca 90 minuter... men hela besöket på kliniken tog nog ca två och en halv timme, eftersom blodprov kollas och alla hennes värden. Mamma har sovit hemma mycket i dag, men det har hon gjort mycket innan också. Men när man får chemo i blodet så får man också mediciner som skall motverka allergiska reaktioner osv. Ja, nu har hon tagit chemo i blodet två gånger här. En per vecka som vi varit här. Och sedan är det en veckas uppehåll. Det känns bra att det blir uppehåll... för det är den veckan som vi skall resa hem. Då har hon också uppehåll en vecka från hennes chemopiller, ett piller som hon tar tre gånger om dagen. Hon har också medicin som är såkallad gentargeted theraphy...  Självklart är chemon värst. Det gör att man mår illa och tappar matlusten och känner sig svag...speciellt innan kroppen vänjer sig vid medicinen. Men det vi kan vara tacksamma för är att här är chemon svagare än hos den konventionella vården. När läkarna såg här vad mamma fått ( hon fick en dos chemo i Sverige ) så sa dem att den var enomt stark för hennes kropp och "toxic".... Ja de jobbar på ett litet annat sätt här. Och DE RÄDDAR LIV! Vilket jag är sååå evigt tacksamt för! Hon får såklart Dr Burzynskis egen medicin och hon har liksom jag fått rådet att övergå till en helt annan diet... UTAN SOCKER, UTAN VITT MJÖL ( något för alla att minska på eftersom det är sååå ohälsosamt...och orsakar sååå mycket mer än bara cancer, ohälsa i stort!!! Det finns alternativ som dinkelmjöl, kornmjöl, rågmjöl och helt enkelt grovt mjöl. Det finns till och med pasta, tjohoo, som är gjort av till exempel dinkelmjöl...och det äter jag ibland, pastaälskare som jag är ).... och mjölkprodukter är inte så nyttiga som vi kanske tror! Ja det är kanske inte något nytt för många. Det orsakar benskörhet, bl a.

 

 

 

Ett STORT PROBLEM MED MJÖLKPRODUKTER ÄR ATT DE GÖR KROPPEN SUR ( och ja öven kött gör kroppen mer sur faktiskt )... OCH CANCER TRIVS I DEN MILJÖN... OCH VI BEHÖVER EN BASISK/ALKALISK KROPP...DET ÄR BÄST FÖR VÅR HÄLSA!!!  Cancern vad jag förstår överlever inte i den miljön. Men Mjölkindustrin insisterar på att vi alla skall dricka mjölk...Osv...ja ni vet nog det!!!  när den i ställlet ger så mycket allergier och problem.

 

... och VAR HITTAR VI MAT SOM GER OSS EN BASISK/ALKALISK KROPP... JO, JUST DET... TA DA!!!! ; GRÖNSAKER, FRUKT, GRÖNT, OCH JA DET FINNS ANNAT OCKSÅ! Mörka grönsaker bl a innehåller så mycket av antioxidanter, klorofyll, vitaminer, mineraler. De är perfekta intag av Vitamin C, betakaroten, B9 (folsyra), och fibrer. Allt detta motverkar cancer!!! Såå vi behöver ladda våra kroppar med allt detta! Och även positivt humör! Inte alltid lätt... när man mår illa och inte har lust att äta någonting... Men sakta vänjer sig kroppen från att så att säga vara mer "sur" (acidic) till att bli mer alkalisk ( basisk). Det här är en diet jag försökt följa i över två och ett halvt år! Tack Sasha för all din hjälp och matlagning! Vi har också ofta indiska kryddor i maten vilket är sååå nyttigt...gurkmeja har till och med Dr Burzynski i en av sina mediciner. Så det rekomenderar jag!  Gurkmeja, kummin och koriander är antiflammatoriska  och är jättebra för immunförsvaret...tips att ha på maten för att hålla sig själv och barnen friska!!! Och Skratt Skratt så mycket det går! Promenader ja i den takt det går...eftersom... att bli svettig åtminstone tre- fyra gånger i veckan ca 40 minuter (men man får ta det i den takt som man kan)... Och vila... så måste ;) följa den rekomendationen och gå och lägga mig strax... 

 

 

 

SÅÅ VI GÖR GRÖNSAKSDRINKAR/SMOTTHIES!!! = GOTT! GER SÅÅÅ MYCKET ENERGI! Mycket bra start på dagen. Vi gör en grönsaks/bär eller / och fruktsmoothie innan frukost och innan middag. Helst skall det drickas ca 30 min innan vi äter...men går det inte så gärna 15 minuter innan. Blanda in hälften grönsaker; till exempel selleri, romansallad, broccoli, grönsallad, blandad sallad....och ca ett glas vatten ( upp till dig ) och blanda gärna det först... sedan lägger du i till exempel blåbär, hallon, äpple, banan... vi använder mycket bär... Sååå mycket som möjligt skall det vara ekologiskt!!! Bären kan gärna vara frysta nu på vintern... det använder vi... just nu. Känner själv att den här drinken ger mig såå mycket Energi!!! Sååå Tips Tips!!! Boosta din Energi!!! Vi fick tips om dessa smoothies genom kliniken ( jag kände till boken ) och har börjat med dem. Innan dess gjorde vi en annan typ av grönsaksdrinkar som också är väldigt nyttiga. 

 

Ja inte konstigt att så många av oss är sjuka... med det pålagt stressfaktorn i livet och även andra faktorer. Jag är så tacksam att här på Burzynskikliniken så VET dem om just dessa faktorer, hur viktigt det är med en hälsosam diet osv... och att de därför uppmuntrar patienter till en mer hälsosam livsstil. Det betyder väl inte att man aldrig skall unna sig en kaka eller något sött i livet... men hur som helst som cancerpatient så skall man nog vänta med det. Och det finns sååå många bra alternativ! Får skriva mera senare... Nu när jag börjar vakna upp själv i livet :-)... Hela den här processen är ett uppvaknande för mig! Sååå Tacksam! Nu är det viktigaste min älskade mamma! Och jag är såå tacksam att vi får komma hit! Igen tack min Gena!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Solen skiner här i Houston...och det är varmt... 21 grader i dag. Vi njöt av det en stund på balkongen. Såå härligt! Men det har inte blivit såå mycket promenader än så länge. Det har varit så mycket på kliniken, även om i går var en National Holiday och självaste Inaguration Day av President Obama, som vi tyvärr missade. Vi var och gjorde olika tester PET-scan och Magnetkameraröntgen, och Kardiografi för mamma, och jag gjorde Magnetkameraröntgen. Mamma har fått sina svar i dag. Ja de flesta av dem. Det ser bättre ut än de trodde på ett av proverna så det känns jätte skönt :-) Men det är mycket jobb som återstår. Hon är mycket trött efter resan och det gäller att vänja sig till medicinerna. Men här inger dem så mycket hopp och här betyder cancer inte döden, det är inte en sjukdom som direkt betyder en dödsdom. Så vi grät mamma och jag när vi fick resultat. Jag sitter alltid med läkaren som mamma har och Sasha, för att vara extra stöd för min älskade mamma och ifall jag behöver översätta något ord på engelska, men ofta behöver jag inte det eftersom mammas engelska är sååå himla mycket bättre än jag någonsin visste om. Så är det med alla dessa amerikanska och engelska serier hemma i Sverige som vi har... det hjälper ;)  Så "Hem till Gården" som du och pappsen ser ;) slaviskt, ha ha! är till hjälp! ... och även Vänner som mamma min älskar. Hon ser dem gamla repriserna :-)

 

Själv missade jag mitt läkarbesök i dag eftersom besöket med mamma drog ut på tiden, men vi bokade om till i morgon. Så då får jag veta mer om min situation. Här går det fort. Inga flera veckor inte. Jag hade med mig en egen cd i går efter min magnetröntgen direkt.  

 

  

 

 

I dag har varit en hemmadag denna söndag... ja, det är ju Oprahshow, Soul Sunday... så det är my kind of show :-) Så jag och mamma har suttit som couch potatos, mest jag. Mamma har vilat mer, så även jag... vi har också tagit avstickare till vår balkong. Oprah har så många himla bra och inspirerande program. I dag handlade två shower om två mammor som på olika sätt hade tappat rodret över sina barn och familjer. Fina barn, och bra familjer, i dessa shower två ensamstående mammor utan stöd med två barn vardera... I båda familjerna bestämde de sig (ja säkert med stöd av tv-programet) att söka hjälp hos sina grannar. Och det var sååå enormt att se resultatet... Och båda jag och mamma...lika som vi är på det sättet, ha ha... satt och snyftade i kapp.... I ena familjen så ville de unga tonårsdöttrarna inte lyssna på sin mamma, en hade blivit avstängd för att ha sålt mariuana...,de var otrevliga med sin mamma, de höll på med sina spel hela tiden, chattade, med killar dem inte kände (en av dem), de krävde nya kläder väldigt ofta... osv... Mamman "kallade" till ett "community meeting" och sökte hjälp. Och det fick hon. Tonårsdöttrarna fick träffa en dotter och en mamma, vars mamma hade genomgått bröstcancer vilket hon övervunnit och tillfrisknat från, dottern som var 16 år hade under den här tuffa perioden ändrat sin relation till sin mamma, ja kanske det var från båda sidor; Och tonårsdöttrarna fick även besöka hemlösa, "ett shelter", ( härbärge ) där de fick hjälpa till under en dag, och också möta hemlösa tjejer i samma ålder. Det fick dem att tänka till det märktes... och inse hur mycket deras mamma gjorde för dem. Hur hårt hon kämpade för att få deras ekonomi att gå i hop. Kanske var det så att mamman gjorde för mycket för sina barn... ja, på det sättet att hon inte sa ifrån...  Hon fick råd och stöd av sina nya vänner som uppmuntrade henne att det är hon som måste ta rodret över sin familj. Att kunna säga i från. Det som var så inspirerande att se var att flickorna hennes organiserade en insamling av möbler och saker till de hemlösa, till det stället där de bodde. Och det kändes, riktigt kändes hur de växte som människor genom att ge, och hur kontakten med de hemlösa tjejerna förändrade dem. 

 

 

 

 

I den andra familjen så var mamman sjuklig, hade sedan två år problem med benen, att gå. Och hon hade en dotter på 14 som varit mobbad i flera år, så dottern fick gå i skolan hemma och hon var djupt deprimerad. Och den åttaåriga sonen hade Aspergers syndrom, och han hade inga vänner. Också för att mamman på grund av sitt handikapp inte kunde köra honom till fotbollsträning, och andra aktiviteter. När hon vände sig till sina grannar "the community", så förändrades situationen radikalt. Mamman fick först och främst veta att hon inte var ensam, liksom den första mamman jag berättade om... Jag tror det är sååå viktigt för oss alla att veta... Vi är inte ensamma. Bara vi ber om hjälp! Och dessa båda mammor hade känt sig helt ensamma och inte vetat hur de skulle ta sig ur sin situation. Och att ha modet att ställa sig upp och säga inför så många människor; Jag behöver hjälp! Ja som jag skrev det krävs Mod!!! I slutet så fick dottern börja i en annan skola, där hon blev introducerad på ett sådant sätt så att hon fick vänner, och den lille pojken fick följa med grannarna på fotbollträning...och att se den åttaåriga pojkens lycka när han spelade fotboll med kompisar ( jag som själv har en åttaåring ) fick mig att gråta. Barns Glädje är såå Äkta! Det gjorde mig såå lycklig. Han hade längtat så mycket efter att få vänner. Och vad hade det hela handlat om... jo, att mamman inte hade vågat, kanske inte orkat be om hjälp. Vi lever inte i ett samhälle, ja det västerländska ( ?) där det är vanligt att kolla hur grannarna har det. Alla skall lämnas i fred... Självklart behöver vi alla vår privata sfär... men det har blivit kanske onaturligt... Eller vad tycker ni? Vad är naturligt? Jag tror att det är såå många som sitter och lider i sina egna "stugor" utan att egentligen behöva det. Jag förstår att de människorna i historierna som det berättades om på Oprah kanske inte såklart "lived happily ever after" utan problem... men det var sådan skillnad att se hur gemenskap och hjälp och stöd från andra, vilken skillnad i livet det gjorde...ja all skillnad i världen. En ny start i livet faktiskt... kanske mycket tack vare Oprah. Ja hon är otrolig! En inspiration! 

 

 

Jag minns min barndom... då kunde jag i byn... ja, det var en annan tid, (Jag VET! ) gå in till tanter och farböder... grannar ( dvs pensionärer ) och sitta och fika en stund och prata. Och min pappas moster Elise, snälla fina min, hälsade jag på i stort sett nästan varje dag fram till tonåren, då hon dog. Det är först som vuxen som jag inser hur mycket det betydde för mig. Vi satt och pratade, jag gungade ( alltför ) fort i gungstolarna... i moster Elises stora vita bl a, lite läskig var den... den hade hon ärvt av sin mamma (min farmorsmor)..., ja jag var inte den enda av byns barn som gjorde det, gjorde våra rundor :-) En bulla och lite kaka och saft satt inte fel heller, ha ha! Ja jag vet att jag har berättat det här tidigare... Men det jag vet att det betydde något för oss alla.

Hur som helst så var det så fint att se dessa shower och bli påmind om att det Livet handlar om är att GE! Och att Vara TACKSAM! Det glömmer jag för ofta... nu har jag tyckt synd om mig själv, inte till någon hjälp i livet... för jag saknar mina barn såå mycket... och därför är det så svårt att prata med dem även om jag blir glad. Jag erkänner att jag har varit inne i en period av vad man kan kalla kanske depression, lågt humör, under en period nu... november var tuff månad, också för att jag fick veta om mamma, och även om grubblerier i livet som vi alla nog har ibland... Men samtidigt känner jag mig nu väldigt Tacksam, sååå enormt Tacksam att få vara här i Houston med mamma, även om det är svårt, ja för det är tufft för älskade mamma min, Hon får gå igenom bl a lågdos chemo, vilket ger illamående, men hon är Stark. Hon har styrkan! Så hon klarar det! Det vet jag! Och här ges så mycket hopp och de som kommer till kliniken får inte känslan av att vara en "patient". Så har det inte varit för mig!

När jag träffar Dr Burzynski så känns det bara helt självklart att jag kommer att leva! Jag ska leva! Vi ska leva! Vi är här för att stanna! Han inger sådant lugn för mig! När vi hade möte senast med mamma så hade han med sig en guidebok om Sverige. Och ville veta exakt var vi kommer ifrån. Så jag visade på kartan, Tornedalen, och Polcirkeln. Han hoppas besöka Spetsbergen, och han känner till Kiruna och Gällivare... och såklart Ishotellet. Men jag var så förvånad av hur mycket han visste redan om det området och dess historia. Det är alltid roligt att se honom, för det blir ofta tid för prat och skratt... jag fick visa var jag är uppväxt och var mamma och pappa bor,... det känns roligt :-) 

Nu dags för mig att avrunda... Jag önskar att ming engelska var bättre...funderar igen på att blogga lite på engelska... får se hur det blir... tid tid tid... men det finns vägar att få det hända ;)

 

 

 

 

Jessika 

 

 

 

 

 

 

 

Vi har varit hela jullovet i ett lugnt Moskva... där många många reser bort över speciellt nyår. Så vi har haft mer tid för varandra och även några uttflykter. Och tack och lov inga "propkas" bilköer ;) Vi har haft släkten på besök över jul och nyår och myst med dem. Men också självklart saknat att inte åka hem till Sverige... fick sådan lust att åka hem till Tornedalen och snön och kära huset i vårat Armasjärv, där syster min var i år och firade jul och nyår med sin familj. Här i Moskva hade jag och barnen möjlighet att besöka, tillsammans med en god vän, som fick in oss på första rad till och med :-) , en rysk Joulka som det kallas. Det är en julföreställningar med Tomten (egentligen Farbror Frost eller Farfar Frost som han kallas här) och Snöflickan som kommer på besök. Och vi fick gå till självaste Kremlins joulka. Det var en otroligt vacker uppsättning och det var 50 års jubileum...så det kanske var något extra speciellt. Min yngsta dotter var redo att klättra upp på scenen flera gånger :-) En vänlig snäll "vakt" höll koll på henne och så även jag :-). Vi hann även med en helt underbar föreställning på Bolshoiteatern av Nötknäpparen, och vi gick hela familjen. Och här hade vi tur och fick sitta på andra raden. Jag njöööt av föreställningen. Vilka dansare, vilken dekor, vilka kostymer... Ja världsklass helt enkelt...och teatern som är nyrenoverad skimrande strålande vacker! En upplevelse! Väl värt ett besök till Moskva! :-) Även här var vår yngsta tjej på väg upp på scen:-) ! Ja det verkade som hon trivs där min älskling.  

 

Tack alla fina för era kommentarer på fb <3 efter mitt senaste inlägg. Ni är bäst! Vi är tillbaka i Moskva och det känns bra. Trivs så bra i vårt lilla radhus och i den fina Svenska skolan där barnen går :-)! De hade gjort så fint där i morse med julpynt och barnen fick sitta i matsalen med tända ljus och se på julkalendern en stund innan första lektionen.... Det såg sååå mysigt ut när jag kikade in. Nu ska jag inhandla två adventsljusstakar (att ha mycket ljus omkring mig betyder mycket i december och att tända ljus ) och lite julpynt och sedan luncha och sitta och skriva mera... Ja så nu blev det inte så mycket sagt :-) Kraam alla! <3

 

 

Älskade mitt Moskva... Nu är jag här! Och idag har 
jag gratulerat min älskade far, pappsen Sven som firar stort :-) 
jubileum! Och även gratulerat min finaste svärmor Zoja som 
fyller år på samma dag. Jag önskar dem båda  lycka och 
hälsa och Käärlek i livet! 

Själv sitter jag på Starbucks och ska äta lite mycket 
sen frukost... Tidig morgon... Vi skjutsade barnen till 
skolan och dagis...det känns som att komma hem,
vi bodde här för två år sedan. Yngsta min lilla första dagen 
själv på dagis... Hon känner sig trygg med fröknarna och 
även att ha brorsorna sina i samma byggnad. Hon skulle 
få gå och krama om dem om hon skulle bli ledsen... 
Men jag tror det ska gå bra! Mina älsklingar! 

Sitter med egen medtagen frukost, mina ( efter lämning 
var jag på en klinik och lämnade blodprov) 
skrädbrödsmjölhårdbrödmackor ( pust blev långt ord ) 
och René Voltaires mandelsmör på dem med gurka emellan. 
Med mig mig har jag också grönsaker. Och så skall jag också 
köpa te ! Köpte en termos och koppar klarar ju mig inte utan 
min termos...! 

Nej nu dags att äta... Och var sitter jag... 
Starbucks Såklart!!!!  Men fick skrivklåda..
haft i flera dgr men intehaft interrnet hemma, 
det slutade fungera hemma efter bara några dagar. 

Nej nu dags äta sedan några ärenden innan 
hämtning på dagis. 


Här igen...det är sent... Fick aldrig i väg mitt inlägg 
som nog var för ca tre veckor sedan och som jag 
skrev på min mobil. Tiden har sprungit i väg...Det 
har varit mycket att fixa i hemmet...vi kom ju 
till ett i princip tomt hem...så har fått ägna en hel del 
tid till ikea..vilket är tidsansträngande...Och jag har 
fått Enormt Stor hjäp av snälla Charlotte; En god vän 
som är på återbesök med sin son här i Moskva under 
tre veckor...våra söner är bästa vänner sedan vår tid här innan. 
Så det har varit många skratt :-) och bärande av 
påsar tillsammans :-) The bag ladys som vi kallat oss :-) 

 

 

Hej vänner!

Det är sent...hemkommen efter möte med en mycket fin och god vän som jag känt i snart tjugo år...våra liv korsas då och då...och i kväll hade vi ett mycket inspirerande samtal om livet och mening... och vart vi är på väg, och hur det som vi ser som missöden i livet leder oss till den punkt som är Nu...och hur det är ingen idé att ödsla tid på att vara bitter över det förgångna egentligen...jag borde, jag skulle ha gjort...osv... För oss båda har författaren Gary Zukav betytt mycket, och speciellt boken The Seat of The Soul...Tack för en mysig kväll I...och restaurangen hade till och med både dinkelpasta och quinoapasta...wow! Så jag kunde välja och vraka! Jag med min specialdiet! Sååå God Mat! Dit går jag igen. :-)

Sitter uppe och försöker få min elva åriga son att gå i sängs...Jag har haft svårt att uppehålla någon disciplin sista tiden...nu när vi ska i väg och förändringar ska ske i vår familj...mycket att packa och sortera...jag får berätta mer sedan. Viktigt för mig att vi är tillsammans i vår familj...det har jag förstått! Livet går så fort...så fort... Vill ha nystart, också sortera ut i livet det som är viktigt, ser mig själv misslyckas vissa dagar, andra dagar går det bättre...faller ner i gamla vanor och fällor...och reser mig sedan upp igen...när jag faller är det bra med vänner som ikväll som hjälper mig att resa mig upp och att ge inspiration. Men jag mår bra...känner mig bara stressad...på grund av de förändringar som skall göras och mycket förberedelser, jag har en tendens att komplicera saker... Tack också Sigrid min vän som också inspirerar mig att inte ge upp! Det du har gjort är Strongt!!! Tacksam för mina två möten i dag...och för att jag hade första hälften av dagen hemma i dag med mina älskade barn. Och i går en dag också med mina barn...både fotbollsmatch och discolämning och lördagsmys:)...varvat med packning... Men under morgonen i dag kändes det som att det skulle komma ett mindre energiutsläpp...Det går lättare om jag förhåller mig lugn till rädslan/energin som uppkommer, som jag skrivit om förut... om rädslan byggs upp och trycks ned kan lätt adrenalinet överfalla mig och det övergår till panik och attack...Det här har också blivit ett sätt att kunna iakttaga mig själv...

Sömn viktig såå får säga Godnatt för i kväll... Sköt om er kära!

Jess

Ps. Jag uppskattar verkligen alla era kommentarer både HÄR och på facebook! Tack Tack! Det värmer!

 

Godmorgon vill jag skriva...även om det nu redan är lunchdags...väntar på mina svärföräldrar och Sasha att bli klara och vi skall gå och äta lunch på vårat ställe...Leo´s.

 

Jag har börjat morgonen i lugn takt...åt långsam frukost och läste lite i tidningen Vi, som jag ibland köper...läste en intervju med Linn Ullman.... och det hon sade slog mig verkligen...det fångade mig : "Ingmar sa att om man inte gör sitt arbete så vänder den skapande kraften och blir demonisk." Hon talar också om att den skapande talangen är en gåva...och gör du inget av den vänder den sig emot dig.... Ja det känns så rätt för mig. Hon och hennes man har något som kallas Freedom hemma...datorn är frånkopplad mellan 9-17 varje dag...detta så att de skall kunna arbeta. Och jag känner att det är såå rätt...vi är alla sååå distraherade av..facebook (som jag inte har något emot), och datorn spel etc...för att inte tala om hur distraherade våra barn är... Ja ett ämne att utveckla. Och något för mig att leva efter!!! Hmmm! Ja, känner att tyvär...facebook och annat drar mig från DET jag skall göra också...något mer i livet! Men facebook ger och har gett mig mycket...värme och nya och gamla vänner väcks till liv...men det kan ta sååå mycket av ens tid...ja en kvart kan helt plötsligt bli en timme...ja ni känner nog igen er:-)

 

Nu skall förkylda lilla jag gå och äta god mat på Leo´s (förkylning som jag dragit på mig hemifrån...eller vem vet kanske på planet hit) ..har hunnit med bad i heta "mineralkällor" här i Baden på förmiddag, i lilla staden ligger allt så nära.

 

Tacksam! Tack Livet! Kärlek alla!

Jessika

Nu är jag på väg... Igen och igen och igen...tacksam tacksam för min Gena 
som gör det möjligt! 

 Tack min Gena för ditt i mina ögon hjältedåd! Du kanske inte

förstår det...mina känslor!    

Tacksam för Dr Burzynski som jag har mitt liv att tacka! Tack ni i Baden Baden fina läkare...

Tack snälla mormor som nu är hemma med älskade mina barn..., även om två skulle

packas iväg på fotbollsmatcher i "ottan"... 

Tack fina pappa min för samtal i går per telefon! Tack alltid Pappa 
Jura och mamma Zoja ( min mans föräldrar för er hjälp).. 
Tack alltid Valentina! Du är en klippa!
Tack alltid ni som finns runt omkring med värme och stöd! 

 Jag är såå tacksam att jag har såå många underbara vänner! 

Åker nu taxi till Arlanda... Min lilla tjej vill inte att jag ska åka..ingen av barnen..

Men hon gråter mest...lilla älsklingen..alla mina älsklingar! Mycket har samlats i

hjärtana deras under åren...mina älskingar och min Gena!

Tack Tack Tack Livet!I

I går kändes som en dag då det var grått...även om glädjen poppade upp...

Att mer och mer kunna betrakta mig själv utifrån för att se att min "bild är välskaplig"

...som Dostojevski skrev så vist i Bröderna Katamazov. Ja igår en dag av bland

annat uppgivenhet..lite tappa fotfästet...också rädsla ångest som går och bär

på angående mina nya epeleptiska EP tabletter...om de är tillräckligt starka eller ej...

Ja för jag får för mig att de är för svaga och det sa min svenska läkare till mig också,

(han hjälper mig så att jag kan få remiss till att ta blodprov varannan vecka

för att kolla mina värden, Burzynski kliniken vill det ) . Men en annan läkare

i Sverige, som jag har hittat nyligen, tyckte det var konstigt som att säga så...eftersom

det kan vara väldigt individuellt! Nu ska i alla fall jag testa mig

i Baden Baden, hur starkt EP tabletterna verkar på min kropp. 

Ja nu sitter jag på guess what ... Starbucks 

! Köpte mig en termos... För vill ha hett te... Och på planen har de ju 
tekoppar för små "vättar"! 

Men å andra sidan älskar jag att dricka te också i japanska vackra 
tekoppar bara det är hett och värmande. Behöver värme och glädje i 
mitt liv! Och då är det väl också bra att utstråla det i livet 

Men det har varit lite tungt senaste dagarna.... Livet är en gåta... 
Som jag skrev betrakta sig själv så att min bild är välskaplig.... 
Vad menar jag med det? Jo, hur är jag med min omgivning ? 
För mig handlar det att ge kärlek glädje och inspiration till 
min omgivning... Men sista åren har jag gått igenom 
förändringsprocess från en mer fyrkantig, delvis rädd...
i vissa fall mycket rädd... Och arg arg arg... Självklart glädje 
och kärlek i livet också... Men jag öppnar mig kanske som en blomma? 
Och nu under förvandlingsprocessen som nog är hela livet... 
Men kanske just nu är jag lite ostabil... 
Mina skämt kan förstås  fel...sådan var ju inte Jessika förrut? 

 

och jag är människa...som vi alla...Och jag Älskar!

Min älskade flicka på väg i går med mormor Mona för att köpa lördagsgodis
...som en virvelvind :-)  Älskling min! 




Kärlek alla kära! 

 


Nu flyger jag! 

Kraaam! 

 

Jess


PS. här kväll...trötter :-)...har landat och promenerat med mina 
fina söta svärföräldrar Zoja och Jura som är här och kurerar sig
...sååå vackert här. Imorgon tidigt till kliniken...olika tester och 
påfyllning av vitamin och aminosyra i blodet så att jag blir pigg 
och studsar som en "kanin" :-) ha ha! Sedan på eftermiddagen 
åker jag på magnetkamera röntgen...den som jag gör var tredje 
månad... Ni som läser det här...Var gärna med mig kära älskade 
vänner! <3 Ni betyder Mer Mer Mer än Ni någonsin anar! 

Kvällspromenad





If You Only Say One Prayer - Say Thank You! 

Godmorgon kära! 😊  Egentligen inte morgon morgon... Klockan är redan halv tio... Har tagit blodprov, de som jag tar varannan vecka... Och nu ska jag äta frukost äääntligen 😃 ... Med världens bästa Tess, kusin Therese min 💗 ! Hungrig är jag! Och kallt är det i Stockholm i dag! Brrr! Vinter och kallt känns det som.. Regn 💦 och blåst och rusk!!

 

Nu har vi haft en sen mysfrukost på Cafe Sirap! Rekommenderas! 😊 amerikanskt frukost serveras!

 

 

 

Hemma nu...ligger bredvid lillstumpan min... Hon somnar in... Vi har sjungit i "I India Land"... Den brukar jag sjunga för mina älsklingar ibland..💗... Den har hängt med sedan barndomen... Mamma vår 💗 sjöng den för oss barn, när jag var liten... jag har poppat upp den litet dock... :-)

Ja , i dag och ikväll är en kväll av skrivklåda hos mig... 😉 ! Har redan varit inne och kommenterat hos en annan tornedalsbloggare  Eesteri.. som jag gillar. Ja jag läser några bloggar ibland när lusten faller på. I dag förutom blodprov och sen frukost med Therese som jag alltid kan skratta såå gott med! 😊 😃, så har jag varit hemma m vår mellanpojke E.. Som lagom till att foten hans blev bra... Har fått feber, men han är bättre i dag.. Lilla min älskling.💚 Sedan kom resten av gänget hem... Så vi har hängt och mest gjort ingenting...själv förkyld, känner att den har tagit fart nu på dagen... Så då orkar mamma Jessika mest ingenting mer än att bara vara... Borde stannat hemma i dag, men var redan försenad m mitt blodprov... Och samtidigt skönt komma ut... Men vill ju inte smitta andra stackars själar... Men det florerar ju såå mycket nu överallt såå det blir väl en enda mix Max av allt. Har i alla fall kosttillskott så det heter duga...frågan är vilken väska som håller för allt som jag drar med i min väska... 👜 Har jag nämnt förresten att jag nog är en obotlig 😊  "bagoholic"! Ääälskar väskor!!! Gillar jag någons väska kan jag be att få fota den och måååste veta märket... Men det betyder ju inte att jag köper den sedan... långt i från... :-)

 

 

Ja, kvälla har blivit närmare natta...och dax att lägga sig tror jag...i huset är tyst...lite knak och knarr som det skall vara i gamla hus endast...Livet livet... Började tidig morgon med att betrakta mig själv...så blev det oplanerat...låg i sängen och kände det komma...jaha nu är det dags suckade jag... i uppgivenhet kanske det var...jag lät det pulsera genom mig...och det passerade...sedan somnade jag igen... Så är mitt liv nu! Nu natt här...så Godnatt vänner! <3 Sköt om er! 

 

 

All kärlek till Er Alla Fina Därute! 💗 💚 💛 

 

 

Tack för i går världens bästa mina fina vänner!!! Jag är verkligen såå tacksam tacksam att jag har såå många fina underbara vänner...Tänk om jag kunde samla alla och bara bjuda dem på världen fest kalas och ja ALLT! I går firade vi min älskade syster Susanne och min älskade kusin och Therese! Hjärtan!

 

 

Och vi var vår lilla trogna skara..inte alla kom...men nästa gång...Och nu bestämde vi att vi ska träffas oftare... Jo, vi skall ta och träffas kanske åtminstone en gång i månaden alla tillsammans... Brunchklubben som vi tänkt starta nu så länge...Tips tips tips!!! Starta en brunchklubb med era vänner... En lördag eller söndag i månaden...träffas de som kan förutsättningslöst någonstans och mys och ät och prata och bara var! Nu kör vi eller hur!!! Någon tar med sig en vän och en annan en vän...och vad kan bli av det...intressanta och roliga möten! Kraamis och Hjärtan alla! Här skall "springas" ner och ätas sen frukost... Och tack min Monia för din hjälp i går...för ja, trots såå himla mysigt i går...så var vi tvungna att gå åt sidan och hon fick hjälpa mig att lugna mig...för jag kände att adrenalinet kom...har varit så spänd sista tiden...men hon fick mig lugnare...och jag andades lugnt... känner hopplöhet hopplöshet...ja i går när det kommer och senaste dagarna gjort sig påmind som ett flinande mörkt elakt monster i det djupaste djupet...när skall detta ta slut! När kan jag leva! ? Och då menar jag Leva utan rädsla? Gå ut i livet och göra allt som jag vill... inte leva... med dessa avbrott av rädsla...rädsla att göra att vara att träffa människor... och vara beroende av andra... Men jag Är Tacksam att jag Lever! Jag Lever och Jag Är Här! Tack Tack Tack Livet! Tack Alla! Men som Eckhart Tolle säger: This too shall pass!  Och vill också säga till många...förlåt att jag inte hör av mig alltid...till alla ni från mitt hjärta fina vänner.

 

 

 

Sitter på ett av områdets cafeer som äntligen har fräschats upp avsevärt... Tog en snabbpromenad hit i kringelkrokiga vägar... Mellan den ena drömkåken efter den andra....en del dock renoveringsobjekt...ja vilket hus är inte det..  :-) Vi bor i ett hus som vi älskar som är byggt i början på 20-talet..  Nu är mitt projekt sedan länge att rensa...slänga ut mycket...ge bort...min superduktiga syster Susanne;   www.youkreateus.wordpress.com , har hjälpt mig jättemycket så det har påbörjats men ja det tar tid... I vanliga fall är jag snabb... I mina glansdagar, ha ha! så flyttade jag själv på bokhyllor och böcker när jag var gravid ( inte så smart...hmm! ) men jag var så van att ta i och att göra saker själv... Och ja, får jag för mig något så vill jag ju att det ska hända på en gång :-) Vädur som jag är :-)! Vill jag möblera om NU på kvällen när barnen sover och Gena är i Moskva som då var fallet...ja då sätter jag i gång!!! :-)

 

 

 

 

Och nu sitter jag här i denna stund och livet är som det är... och det händer inte så mycket... Jag kan inte ta i lika mycket som jag är van. En livets läxa. I dag också en lite tråkdag... Även om jag fick en hel del gjort...bra och roligt samtal med en god vän angående framtida projekt planer... Ja familjens planer.., berättar senare...bra policy...har jag fått lära mig av min bästa vän och syster Monia ( ja många vackra systrar har jag ) att inte för tidigt tala om allt...det blir då som att energin som samlats i det du skall göra pyser ut som ur en ballong...ju fler du berättar för...det har också livet lärt mig, så fungerar det för mig :-)!  Och även bra brevväxling per Facebook m fin vän hade jag i dag... ( ps. Notera brevväxling och ej chatt :-) )  

 

 

 

Sedan även en dag av rädslor smårädslor som inte lämnar mig ifred...jag tror jag får gå på skrattkurs!!! :-) väldbehövligt...just nu skrattar jag mycket när jag ser Will & Grace...är inne i en sådan period :-) I dag var också två av mina barn hemma..  Sjuka..  Mellanpojken hoppade fr klätterställning första timmen första skoldagen, och han var såå glad att gå till skolan i går.. Och det blev Astrid Lindgrens Sjukhus istället lilla gubben min...småfrakturer på två tår stackarn. Och lillstumpan vår J fick kraftig feber förra veckan när vi hela familjen gjorde en resa t Baden Baden. Mycket bra sjukvård fick vi men två resor till deras sjukhus m henne... Mycket bra och snabb vård! Tacksam! Ja det är ju en kurort! Så det var ju "rätt" ställe att bli sjuk på...hmm! ...hon hade påbörjan av lunginflammation och öroninflammation. Lilla vännen hon åt inte på nästan tre dagar och vi stannade två dagar längre på grund av hennes feber..  

 

 

Och killarna blev också sjuka, i Baden Baden ... mellanpojken E fick igen öroninflammation som han just behandlats för i Sverige, vi fick på 10 minuter via ett apotek komma till en hals och öronspecialist.. Och ja vår son hade enligt honom blivit felbehandlad av vårdcentralen här i Sverige. Han tittade undrande på mig hur han inte hade fått sina öron rensade... Nu är E i alla fall bra tack å lov i örat, men hoppar dock runt på ett ben min lilla vän.  Och näst sista dagen i Baden Baden fick vår äldsta son D ont i halsen och huvudet så han fick följa m till specialisten...  Det var förstorade halsmandlar... Ja så alla tre har varit och är på antibiotika stackarna. Men jag har köpt naturmedel på apotek i Baden Baden som man ska ta som hjälper magens bakterieflora när man tar eller har tagit antibiotika..  Pust!!! Sååå skönt det var att ha min Gena där, han är min klippa och såå varm och fin med våra älsklingar, våra prinsar och prinsessa ❤ i massor!   

 

Så nu sitter jag här på cafe...kom mig ut efter hela dagen inne m mina barn, själv har jag fått ngn ögoninfektion..  Inget allvarligt!!! Men denna dag..  Vad gjorde jag med mina barn? Jag gav dem inte såå mycket av min tid, jo vi har kramats och pratat och ätit tillsammans... Men vad har de gjort..  Hängt framför tven..  Och hängt framför tven... Nästan hela dagen känns det som! Det har regnat ute och regnat...Play Station har jag plockat undan f en period..  Tack å lov!!! Ni som har små barn... Tips håll dem från spel så länge ni kan..  De hinner!!!!  De hinner jag lovar!!!

 

 

 

Det jag är sååå tacksam tacksam i livet över är alla underbara vänner som ger sååå mycket värme! Tack fina bästaste bästaste ni! 💗 Och tack min vackra underbara familj ni alla! Jag älskar Er Alla! 💗 💗 💗! Nu ska jag vandra hem till mina älskade barn och snälla Valentina, världens bästa! Vandrar hem... Regn eller inte! :-)!

 

Kraaamis! 😊 😃 😄 💚 💗 💗

Ps, tack fina Sigrid och Angela för samtal m er idag. Tack för att ni finns! 💚  Och du också min bästa Therese här samtal om kvälla! Tusen Hjärtan! <3  

 

 

Sen kväll...glädje i huset...Pappa Gena är hemma! :-) Känns så tryggt och skönt! Är sååå glaad! Min Gena är hemma! Lillgumman vår har somnat...och dags för länge sedan för våra pojkar att sova...ja för oss alla...Men men...ligger på schäslongen vår, ikeas sköna :-), och ser på Raymond loves everyone...den får mig att skratta, Skratt förlänger livet! I dag en dag av besök hos doktorn...med öroninflammation hos vår mellankille, och äldsta hade ögoninfektion och kusinen deras som sovit över hade halsinfektion...så hade tre "små" killar med mig t vårdcentralen här i morse. Älsklingarna mina tre! Inte blivit mkt sömn sista nätterna pga öroninflammation...åkte in igen eftersom det inte verkade bli bättre trots sedvanliga Kåvepenin som ges till allt... men nu verkar det idag bli bättre, såå sköönt! Älskling min!... Själv har jag efter att jag gått/sprungit framför tven tidigare i dag i ca 40 min (läkares order:-) ) blivit stucken av en geting i tån när jag stod i köket vid spisen... Så jag har suttit med foten i balja m kallt vatten...och nu tagit värktablett...hjälpte, tack å lov! Mår bättre idag och även igår m min ångest! Tacksam så tacksam! :-) Njuter nu Av Kalle Schevens Vals...Allsångsrepris...och jag sjunger med glädje med :-) ! Gillar Evert Taube min...spritter i kroppen :-)...och dansat har jag gjort till mina barns glada förfäran tidigare i dag...men då till fiolmusik som jag bara ääälskar!!! :-) Kraaam och Käärlek Jess

Ute i trädgården...nästan för första gången den här sommaren...solen skiner...min tjej klättrar över mig vart om vartannat :-) ...en sol och bad dag! Hääärligt! Ja, känslorna har varit starka efter besöket hos professorn i södra Tyskland...känner att det är så lätt att halka in i rädslor som säger att nu är det kört, att det bär utför... Ja, med de energierna och de orden... Och ja, deras statistik om jag hade behandlats konventionellt...ja, då hade jag kanske inte suttit här i dag... Känner sååå starkt för alla dem som inte finns här i dag...så många av dem unga, med barn som behöver dem, ja alla har sörjande familj. Detta när det finns alternativ. Varför kan inte den konventionella vården öppna sig mer???? Det handlar om liv! Ja, mig ska dem ta till en konferens för att se hur jag bäst skall behandlas...Nej tack! Jag byter inte Dr Burzynski!!! Han ger mig Liv och Hopp och värme...som hela kliniken ger! När jag kom till KS, i Stockholm kändes det som att komma in till dödens väntsal, så upplevde jag det!!! Min upplevelse! Så jag lämnade fort! Ja, på en gång!!! Tackar alla gudar och Universum för att jag hittat The Burzynski Clinic...och nu även kliniken i Baden Baden. Vill ge tillbaka för allt jag fått och får! <3 Tacksam för Livet! Hjärtan i massor till er alla kära! Tack alla fina ni! <3

 

 

Här är jag på väg hemåt..efter intensiva dagar i Baden Baden på kliniken Dr Valerija Brandt. Här trivs jag bra...I förrgår åkte jag och Sasha och såklart Dr Dimitri till en annan stad för att konsultera en professor som är specialist just när det gäller epelepsi. Jag fick mycket goda råd av professorn och skall nu byta min epelepsimedicin, till en som går bättre i hop med mina andra mediciner. Det har Dr Burzynski föreslagit redan för ett år sedan...men jag har varit för rädd, på grund av min ångest att göra något...ändra något. Men nu är det dags. Och jag är tacksam att få träffa någon som är specialist just i sådana här fall. Så jag är tacksam för proffesorns hjälp! 

 

 

 

Det som var svårt var att höra den vanliga visan...ja för hon var dock konventionell denna professor..., enligt mig lika instäng som sitt lilla kontor... vanliga visan var...att jag borde opereras osv... Hon föreslog att mitt fall skulle tas upp på en läkarkongress där de skulle diskutera mig och hur jag bäst skulle behandlas. De hade svårt att tro att jag fortfarande var vid liv!!! Jag tillhör tydligen, om jag skulle ha använt deras behandlingsmetod, ett mycket ovanligt fall..ja så ovanligt att jag skulle redan vara död..om jag behandlades hos dem...!!! Det sa dem inte till mig rätt ut såklart men deras statistik i mitt fall är överlevnad på två år!!! Och ja jag har levt dubbelt så länge och lite till...och utan deras behandling som är standard...operation och stark chemoterapi och radiation..., och antagligen ingen tanke på diet...men det är jag inte säker på...vet i alla fall att diet är inte något man tänker på i Sverige; inget socker, inget vitt vetemjöl osv..  Bara hur hon talade och vibrationerna i hela hennes kontor var sådana att jag ville lämna rummet! Men det sista jag sa till henne och hennes läkarassistent (som jag såg var sååå mycket öppnare...ja, det kändes som att hon sög in sig informationen som Dr Dimitri Brandt gav dem.) ja, det sista jag sa innnan vi lämnade rummet Dr Dimitri och jag var; Jag kommer att leva för att se mina barnbarn!  Det är en sååå stark känsla jag har inom mig! Jag lever och Jag Är här! Och min Dr Burzynski är min Hjälte! Han är ett geni! Och jag tror att det kommer tiden att visa! Jag är också så tacksam för Dr Dimtri och Valerija Brandt här i Baden Baden. Ja för sååå mycket. För min älskade Gena <3 Såå mycket! För mina älskade barn! <3 För Livet! <3  

 

 

Men besöket har gett oro inom mig...tyvärr så är jag känslig ännu...Men det ska jag ändra... Hur som helst jag har känt hur min oro byggts upp...har jobbat med min andning men det skulle ut på det här sättet...Jag fick en ganska stor panikattack i dag som underbara Sasha hjälpte mig med. Ja, det är bara att genomleva energierna som pulserar vibrerar genom kroppen...It all shall pass!