13 Mar

03:11

Såååå Glaaad! Thank You Dr Burzynski! Tack!

5kommentarer
This magnificent Universe provides
abundantly when you´re in a
state of gratitude


- Dr Wayne W Dyer -





Jag är såååå glad i dag! Vi har haft ett möte med min underbare läkare Dr Burzynski! Jag känner mig så trygg med honom. Han utstrålar sådan värme, glädje, omtanke, och han har sådan enorm kunskap.



Snälla sjuksköterskan Monica gör dagens påfyllning av min AVA, Aminosyror och B-Vitamin i blodet. Väskan har jag med mig i fyra timmar och sedan kopplar Sasha loss mig. Och sedan byter vi
ut väskan mot en ny nästa dag då jag får påfyllning. :-)


Fina snälla Monica...visst har hon vacker färg på sina kläder:-)

Mina resultat är positiva!!! Och jag är sååå Glad! Min tumör i hjärnan som numera räknas som en låggrad tumör... helar sig själv innifrån kan man säga. Och vi kan se på bilderna och på blodproverna av generna att aktiviteten minskar ordentligt, och att allt går åt rätt håll! Är såååå Glad! :-) Vi åkte hem efter mötet som vi haft med Dr Burzynski, och jag kände att jag var tvungen att sätta mig på mitt Starbucks/Barnes & Nobles och njuta av te och av att vara omgiven av människor som läser, studerar, och att vara omgiven av böcker! Glad!!!! :-)


Blommor utanför Barnes & Nobles

Under mötet idag med Dr Burzynski så blev vi tillfrågade om en delegation av tre läkare från Thailand, som är här för att studera hur de jobbar på Burzynskikliniken, fick vara med vid vårt möte. Och ja, det gick bra tyckte jag. Det visade sig vara himla bra för det gjorde att Dr Burzynski tillsammans med Dr Larissa mer ingående förklarade hur min behandling ser ut och hur utvecklingen har sett ut sedan jag kom hit september 2010...så det blev bra repetition för mig. Och också bra för mig att mer förstå hur det står till med mig.



En bok av kända skådespelerskan Suzanne Somers. Hon har besökt The Burzynski Clinic och ägnar ett
kapitel av boken genom att intervjua honom och det sätt han botar cancer. Kort det som står på baksidan
av boken: "In Knockout, Suzanne Somers interviews doctors who are successfully using the most innovative cancer treatments - treatments that build up the body rather than tear it down." Hon ställer sig också frågan: " Standard treatment includes surgery, chemotheraphy, radiation, and harsch after-care drugs...and standard care offers little hope. Is this all modern medicine has to offer? "




Ja, jag känner mig Glad och mycket positiv! Och jag är sååå tacksam för att jag har på något sätt blivit vägledd hit till Burzynskikliniken, och jag är så tacksam för min underbara man Gena <3 Tebja lublu! Du är min Riddare och mitt Allt! <3 Och jag är så tacksam Sasha för all din hjälp, du är en Blessing! Och tack alla ni fina därhemma, familj och vänner som ställer upp såå mycket! Tack! Och tack mina underbara älskade barn för att ni finns! Tack för allt!




Nu skall jag se en av dessa komedier som jag köpte på Barnes & Nobles! :-)



Var med om något roligt och ovanligt i går, men jag berättar mer om det i morgon hoppas jag! :-)


Kärlek Kärlek till er alla kära! <3



Jessika



- If You Only Say One Prayer - Say Thank You! -
Allmänt
Kommentera

10 Mar

19:44

Tillbaka i Houston! <3 Dissident flyttar till Tornedalen :-)

1kommentarer
My best friend is a person who will
give me a book I have not read.
 
 
- Abraham Lincoln -
 
 
 
 
Hej igen vänner mina!
 

 
Så nu är jag tillbaka med Sasha här i Texas, Houston och The Burzynski Clinic. Det känns alltid som att komma hem. Både till kliniken vår, där det blev många kära varma återseenden och kramar i dag, vår första dag på kliniken. Och det känns även som att komma hem här i området vi alltid bor i, som ligger ca 7 minuter med bil från kliniken. Våra vackra eldar vid torget
 
En av de fyra vackra eldarna lyser upp vår kvällspromenad och levande vatten omger eldarna.
 
 
Vi kom i går eftermiddag med flyg till USA, så vi är båda lite jetlagged, så nu lite vila för oss båda...även om jag sov nog tio timmar i natt...vilket inte är dåligt.
 
 
Jag är glad att vara här...men saknar redan mina älsklingar hemma och min Gena. Men stannar i knappt två veckor. Ska göra check up, Magnetkamera röntgen och även AVA i åtta dagar. Vitaminkick som införs i blodet, aminosyra och vitamin. Börjar i dag. Så tacksam att jag har möjlighet att göra det.
 
 

Hämtar kraft från min vän den vackra palmen, i väntan på taxi...på väg till Burzynskikliniken.
 
 
 
Har nu tagit paus i några dagar i skrivandet. Behövde väl det. Har sovit mycket. Kanske haft någon förkylning i kroppen och lite jetlagged och ja, det flyger omkring mycket pollenliknande saker i luften här så det gör att jag nyser en del.
 
 
 
I går var det "Vosmaja Marta", 8 mars! Kvinnodagen, vilket är en stor helgdag i mitt älskade Ryssland. Så vi firade med att ge min fina doktor Larisa en blomma och lite choklad och te. På kvällen gick vi ut och åt middag tillsammans med henne och hennes dotter Darja. I Ryssland är 8 mars en stor helgdag och alla kvinnor får blommor och det firas med att gå ut på restauranger och att äta gott. Det firas helt enkelt! :-) Vi gick såklart till vårt Flora & Muse och åt jättegod mat! Mmmmm!
Tillsammans med fina Darja och min så varmhjärtade Dr Larisa. Vi hade det jättemysigt och gott på restaurangen.
 
 

Här firar vi "Vosmaja Marta" - Kvinnodagen! Som ryssar så måste vi ju fira denna viktiga dag!
 
 
Ja jag är så hungrig nuförtiden, god aptit har jag med andra ord. Än så länge har det inte visat sig i vikten. Väger fortfarande ca 128-130 pounds, vilket för mig är ganska lite. Men det är i och för sig trevligt att vara smal, men inte alltför smal. Behöver samla på mig mer kroppslig styrka. Men efter tre dagar med AVA så känner jag mig mindre trött. Tjohooo! Och i dag skall jag klippa mig hos min hårfrisör, snälla duktiga proffisiga Mr Silver. Ser fram emot det! Behövs. Mitt hår börjar hänga, och ja, det har ju uppstått lockar som jag aldrig haft förut, mitt hår har blivit tjockare. Det beror på den medicin jag tar. Jag gillar i och för sig att mitt hår är tjockare så är Tacksam för det! :-)
 
En glad Sasha, första dagen på vårt Flora & Muse.
 
 
Ja, varför skriver jag såå lite nuförtiden? Hmmm.... sista tiden har jag drabbats av mer ångest, det har gått upp och ner... känts tufft.. Samtidigt som jag känner mig såååå full av livskraft och vill så mycket, skriva såå mycket, göra saker med mina älskade barn, sätta igång med projekt som jag planerar så ligger ångesten och panikattaker i vägen. Men nu känns det som att jag har kommit till botten med varför ångesten drabbat mig så mycket just den senaste perioden. Det håller jag för mig själv just nu. Men det känns skönt att veta. Och jag, vet att jag måste och jag vill såå börja älska både barnet och jag den vuxna vackra Jessika. Get on with my life!!!! Släppa taget om och sluta hålla fast vid det förgångna för det är sååå destruktivt! Och det ska jag! Det gör jag steg för steg! För jag Är här för att stanna!!! Det har jag en inre övertygelse om som är  sååå stark. Men det kommer upp tvivel, men mitt i allt tvivel så vet jag ändå att jag stannar! Och jag är evigt tacksam för All hjälp jag får från min älskade Gena och alla runt omkring. Som jag har sagt Dr Burzynski är min hjälte!!! Resultaten visar att min tumör är stabil och den minskar i storlek. Det är jag evigt tacksam för! Det är bara att fortsätta att jobba! Se framåt! Inte ge upp! Jag går Vägen!
 
 
 
I mitt vackra älskade Sverige så har vi hittat en fin och bra mänsklig läkare, det känns som att han ser mig, ( och ja jag tycker att det finns många fina läkare i Sverige, även om jag har råkat ut för flera som inte har passat mig ) en neurolog som jag är så tacksam att jag har möjlighet att gå till. Men när jag var där senast så lämnade jag kliniken i tårar. Varför...jag kände resignation...jag ville säga "Även du min Brutus"...och då menade jag; sviker även du min läkare, som jag trodde såå mycket på, vårat kära land. Ja, jag fick en stark reaktion. Så kände jag. Jag känner mig inte trygg i Sverige med min vård. Sedan lugnade jag ner mig. Jag visade inte mina tårar hos läkaren, svensk som jag är ? :-) ...men jag slog vid ett tillfälle näven i bordet och sa att Jag Ska bli frisk!!! Det var när han indikerade att jag kanske inte blir det helt...går inte in på detaljer just nu. Men varför reagerade jag med gråt när jag lämnade kliniken...jo det var när vi talade med läkaren, jag och Sasha, om att det i mitt fall, när jag har ångest och när jag har panikattaker kan påverka mitt immunförsvar negativt, och att det kan påverka min helandeprocess också negativt. Det här var något som var helt naturligt för en psykolog, en manlig..här i USA som jag träffade för över ett år sedan, och även en läkare i New York (som inte har något med Burzynskikliniken att göra), för dessa läkare i USA var det något helt naturligt att om man har ångest och därav ofta mår psykiskt dåligt; så kan det påverka immunförsvaret negativt och därav kan min helandeprocess påverkas. Min läkare i Sverige ryggade stelt tillbaka..och sa nja...jag håller mig till vetenskapligt bevisade fakta...
 
 
...Då kände jag det som att Jag Ger Upp Med Det Här Landet!!! Är svenska läkare såååå rädda att se den kopplingen??? Är det verkligen så? För det är vad jag möter om och om igen i den svenska sjukvården. Men inte hos många av mina vänner. För dem är det något helt naturligt också. Hur vi mår i vårt inre påverkar vår fysiska kropp. Är det något att vara rädd för? Var befinner sig den svenska sjukvården?
 
 

Nyfriserad av min snälla och superduktiga frisör Xhavier Silver (kan ha stavat hans förnamn fel) Glad att ha klippt håret! Tjohooo! :-) Tar med honom till Stockholm :-) ha ha! (ps. han anses så duktig så han har vunnit många priser)
 
 
 
 
Det har blivit en annan dag! Den 10 mars. Ville blogga färdigt igår men jag och kära Sasha satt uppe och pratade allförlänge. Och sedan var jag bara helt enkelt tvungen att fortsätta se avsnitt av Downton Abbey, ett avsnitt blev det, ser nu andra säsongen, hooked to it!!! :-) Såå välgjord! Och det var mycket annat under dagen. Var på kliniken och fyllde på min AVA och sedan åkte jag faktiskt och klippte håret hos min kära frisör.Tjohoo!☺️
 
 
 
 
Lite te och bloggande på mitt kära Starbucks! Skulle gärna ha mitt härliga Moskavgäng med mig här! <3 Och dig med Natasha min <3
 
 
Vi har redan varit på kliniken på morgonen, ingen sovmorgon här inte...och där har jag fått påfyllning av min AVA, så in med mera Aminosyra och vitaminer som höjer mitt immunförsvar :-)! Och det här har jag bett att få på mitt kära sjukhus i Stockholm, Karolinska, men Nej, kalla handen! Surprise!! Ja, ja! Men det här får mig att mååå sååååå mycket bättre! Tänk om jag kunde få det 10 dagar eller två veckor per månad. Hur bra skulle jag inte må då? Jag känner mig redan starkare och mindre trött efter fyra dagar, ja det här är min femte dag. Jag möter också flera andra patienter som kommer hit, många kommer hit, när deras läkare har sagt, vi kan inte göra mer för dig. En kvinna berättade för oss i går, hon har kommit ändå från Australien, att hennes läkare hade sagt, ja efter tre runder av Chemotheraphy och annat, att det är inget mer vi kan göra för dig. Så "Enjoy Life". Det var hans förslag! Hon var väldigt upprörd över hur en läkare kunde säga så när han i princip gav henne en dödsdom. Du dör snart, men Njut av Livet! Jag förstår att hennes läkare gjorde sitt bästa efter sin förmåga och inte önskade henne något ont. Men det känns så hemskt att såå många inom läkarvården, sjukhusen, forskningen inte vill ta till sig ny framgångsrik forskning! Jag kommer att överleva!!! Min behandling går stadigt framåt. Jag har inte någon aggresiv tumör men den är ganska stor, och därför tar det längre tid att bota. Och jag ser många som överlever här tack vare vården på Burzynskikliniken som har fått en dödsdom inom den konventionella vården! Både från den konventionellla vården i USA och i andra länder.
 
 
Ja jag känner mig som en dissident i mitt älskade Sverige på många sätt! Men jag ser så många likasinnade...men samtidigt är vi såå fyrkantiga och innanför ramarna!!! Och vi tror att vi är bäst!!?? Varför? Har vi aldrig rest?  I alla fall inom vården...men många ser hur det börjar krackelera...gör vi inte det?!! Jo, jag är tacksam för såå mycket, inom vården också, som jag nämnt...tack fina proffsiga varma ambulanspersonal som tagit hand om mig flera gånger när jag åkt in, klippkort hade jag sommaren 2010 kändes det som...och fina omhändertagande läkare på akuten...och fina läkare som hjälpt med barnen på vårdcentraler....Men också missar, och skynda skynda, när vi, ja min man Gena fick tvinga Södersjukhuset att röntga vår nu äldsta son, när han var tre år, för vi förstod att något var fel... Ja, han hade dubbelsidig lunginflammation. Och de ville skicka hem oss. Efter att han hade haft två ordentliga feberkramper... Och annat ser jag...
 
 
Alla länder har sina problem...men snälla Sverige VAKNA!!! Öppna er! Jag säger det till mig också!!! Vi är inte bäst! Jo, vi är duktiga på så mycket men...vi kan inte gå omkring och tro att till exempel allt är skit i ett land som Ryssland eller Polen, jag har sett motsatsen... jag, har sett dåliga saker där också men...mitt kära Ryssland och ryssarna är såååå mycket mer flexibla och öppna för lösningar, som kommer att i slutändan visa sig "pay off"! Så känner jag! Och även i Amerika känner jag denna flexibilitet, trots att det här också finns mycket problem och att ta itu med!
 

Min gode och vise vän som jag kramar om vid våra morgonpromenader här i Houston. Får så mycket visdom och tröst och kärlek det känner jag. Och jag ger all min kärlek tillbaka. <3
 
Jag bygger mig nog snart en Tornedalsgård uppe i mitt Tornedalen och skapar min egen värld med min familj, det är en dröm....ha ha! :-) Vårt eget bibliotek, öppet för alla och mycket annat... känner att kreativitet sakta växer däruppe hos människor, gör mig glad :-)... Och kanske behöver jag tystnaden i min älskade by, samtidigt som jag behöver kreativitet, liv och ljus... Och ja jag behöver resande...intryck och möte med människor från olika håll av världen, det älskar jag.
 
 
Kraaamisar till er alla!
 
 
Älskar allt och alla!
 
 
Hjärtan!
 
 
Jessika
 
 
 
 
If You Only Say One Prayer - Say Thank You!
Allmänt
Kommentera

27 Feb

02:32

Ilskan rensar upp för Glädjen - jag vill inte följa feminismens regler och bli mer platt...

0kommentarer
Underlying the sense - perceived universe there is the un-manifested life:
the eternal one consciousness out of which every life form emerges.
And you are that.
- Eckhart Tolle -
Här är jag och mina lovikkavantar...under en höstpromenad...i höstas...


Sen kväll...har sovit med mina yngstingar några timmar och nu sen natt och har sett på Axess tv, där råkade jag hamna på avsnitt tre av en relativt nygjord rysk tvserie av Bröderna Karamazov...och fastnade där...


Ja min saga i mitt senaste blogginlägg kräver nog en fortsättning. Skrev den på ca 15 minuter...ett flöde som skulle ut ur min kropp, och ja, jag var ledsen när jag skrev den. Ja, det är en parallellsanning som jag upplever i Sverige. Vi är ett land, ett folk som håller inne med våra känslor och jag tror fler och fler av oss som lever i detta land, klarar inte av trycket...för det är inte mänskligt att leva sååå. Vårat system är inte mänskligt. Parallellt sett så finns det så mycket mänskligt, hur vi ser på barns rättigheter, hur de jobbar på vissa dagis och skolor...men det parallella finns med...att hålla inne, trycka ned, rädsla för det "konstiga", det oflexibla som gör oss ofria och fasta i ramar... Jag ser på mig själv och mitt eget liv.... Och det som jag också upplever som tungt i detta land är rädslan för det andliga, ja nästan skräcken för det jag kallar vår Överbyggnad. Jag ser oss inte som bara det mentala och en kropp...Är vi verkligen endast kött och blod? Har redan upplevt för mycket i mitt liv för att kunna säga med själ och hjärta Nej till det...Jag anser de som är fast i ett helt materiellt fyrkantigt tänkande...tillhöra det vi senare kommer att kalla en"medeltida" syn som människor levde i på 1900-talet och 2000-talet....



Jag kommer att verkligen ta till en debatt, på något sätt om det som jag upplever som rädslan för en kreativ och levande feminism...rädslan för att vi män och kvinnor tillhör två olika kön. Millimeterrättvisa...Det gör vårt älskade land stelt och vi lever som politiskt korrekta rädda oflexibla...nu saknar jag ord....


Jag vill lyfta upp det feminina till något vackert och levande och kreativt...jag vill inte bli platt och mer maskulin för att passa in och följa feminismens regler...Jag behöver bejaka min feminina sida, min mjuka, men ändå urstarka sida...det urfeminina...det HÖGRE i mig. Och jag vet att det finns flera olika sätt och teorier inom feminismen...men jag ser en tendens i kära Sverige...min uppfattning, att det blir platt och att vi kvinnor tvingas alla passa in i ett system som gör oss mer maskulina, ja för vi lever i en patriarkal epok, och det känns som att hamna i ett sorts fängelse...ja, det här är en kort enklare beskrivning hur jag känner och ser på det...men jag går med glädje in i debatten...Skall också studera och läsa mera om våra stora kvinnor i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet som jag beundrar så...hur de fick kämpa och vilket jobb de gjorde för oss...men vart har det gått fel...ja enligt mig i alla fall...


När jag var gravid med min yngsta dotter drogs jag till rosa färger, pastellfärger, jag kände så stark dragning till att klä mig vackert...det var som att hennes personlighet strålade inom mig...lyste fram ur hennes djupa vackra själ. Så har det varit med mina vackra pojkar också men på annat sätt.


...det Jag vet med säkerhet är att Jag kan endast vara den Jag Är! Äntligen!!!! Annars går mitt liv i fortsatt kringelkrokar...ett liv är så, det går i kringelkrokar, och vi lär oss, det är därför vi är här, men att följa sitt hjärta och sin intuitions Högre röst betyder Att den Vackra blomma du är Blommar Upp, som en vacker Ros...Men såå många av oss...följer inte våra inre röster utan samhällets, föräldrars och våra egna dömanden....Ja det är inga nyheter. Men jag tror starkt att det finns en mening med att vi har olika kön...hur det kommer att utvecklas de närmsta tusenden åren det vet jag inget om....Men varför skall vi vara så rädda för våra olikheter, varför kan vi inte hylla dem? Vare sig det rör sig om kön, att vi kommer från olika kultrurer, tillhör olika religioner, har olika sexuell läggning, Vi är de vi är! Vi är alla ett!


Våren på väg hemma!



Det jag steg för steg lär mig är att se mina känslor som vänner, vilket jag inte har gjort tidigare, därav min ångest...ja, en stor del av den, jag har i mitt liv lärt mig att säga nej till dem. Och nu får jag lära om, att bejaka mina känslor, att acceptera att ok, nu är jag arg, nu är jag ledsen, och också lära mig att vara glad...Glädjen och min kreativitet kan ibland vara sååå lyckligt översvallande när jag tillåter mig att också vara arg och ledsen ibland, det rensar och öppnar upp för Glädjen...


Livet är en skola. Tack Livet! Och tack tack tack för all Vägledning, Ja för jag vet att jag blir vägledd! Och att jag är välsignad med såååå mycket hjälp! Och ibland är jag en surpotta och ett argt bi! Som inte uppskattar allt som ges till mig...Men i mitt hjärta är jag sååå tacksam!



Nu dags för sängen...natt här...ja vill säga om jag inte fastnar vid Oscarsgalan...:-)


Kärlek kärlek till Er alla Vackra Själar! <3



Jessika




If You Only Say One Prayer - Say Thank You!














Allmänt
Kommentera

24 Feb

14:00

En saga

2kommentarer
Today the Universe fills my life with rich experiences.


En liten saga!

Det var en gång ett land där de flesta människor ända sedan de föddes lärde sig en viktig sak...ja det var viktigt för att inte bli utstött eller bli klassad som svår eller besvärlig eller gud nåde... som konstig! Det lärde sig att vara snälla, och trevliga och att hålla sig innanför ramarna...Och att nämna namnet Gud var för länge sedan tabu...det fick endast yttras i de tomt ekande kyrkorna...eller bland konstiga flummiga dansande...eller vad de nu har för sig...New Agare... Nej, att vara Trevlig och Snäll det var A och O...åhhh, vad fiiint, åhhh såååå trevligt var ord som var oerhört viktiga att yttra allt som oftast, sticka in dem lite här och då i varje konversation...

Vad det här landet inte förstod...var att det här med att vara trevlig och snäll...egentligen på riktigt var att trycka ner känslor och att uttrycka blankhet...feghet, distans...att inte uttrycka sig...att leva som ett instrument som endast spelade falskt på en sträng...de andra strängarna avknipsade...eller bortglömda...

Och människorna blev bara tjockare och tjockare...inte fysiskt...Nej det fysiska och det materiella i landet, var landets och statens stolthet, Vi är det mest perfekta av alla länder som finns runt omkring sades det och tänktes det av så många, vi är bäst!...Och människorna...de stackarna...blev bara tjockare och tjockare av nedtryckta känslor...Ibland exploderade det lite här och där...och ingen runt omkring förstod någonting...några blev fulla av ångest och depressioner...men alltför många lärde sig leva med denna blanka, platta ensträngade lyra inom sig... Men det fanns dissidenter som gömde sig i sina kojor, eller gick runt och pratade strunt för så ansågs de av den korrekta omgivningen, och sååå jobbiga var de ju!!!...Och några av de jobbiga och de som hade modet att spela på flera strängar än en eller till och med en halv...ja de Rymde helt enkelt från landet...



Ja, någon dag kanske fler och fler fullproppade, trevliga människor exploderar i detta vackra perfekta Land! Vad händer då? Det återstår att se.



Men hopp fanns i detta land...för i alla fanns en gnista och en längtan... men längtan var såå missriktad hos så många...


...Hoppet att fler och fler följer sin gnista och sitt Ljus var Landets räddning







Allmänt
Kommentera

16 Feb

23:37

Semlor och Solsidan det gör susen! :-)

1kommentarer
- Skratt förlänger livet -


Semmeldag i dag! :-)

Mötte upp med min äldsta pojke i dag...skulle köpa skor i stan till honom...så vi sprang runt på några sportaffärer...det skulle ju vara en typ av Converse som vi såklart inte hittade...tillslut gav vi upp...eller jag i alla fall...han hade nog kunnat fortsätta min älskling <3 Så vi mötte upp med Sasha och gick i väg mot cafe Vetekatten, för där skulle ju stans bästa semlor finnas minnsan, enligt tidningen Metro. Och det var dessutom år och dagar sedan jag var där...ville också visa cafet för Sasha, men alla, ja alla! hade kommit på samma idé för det var helt överfullt...så vi vände i dörren nästan...Så det bidde ingen semla där och njutning av deras mysiga gamla möbler...och ej heller något Haparandablad, tornedaling som jag är. Ja, cafét har Haparandabladet :-) ... Vi gick in på närmsta café där det var mkt lugnare och min äldsta son och Sasha beställde semlor och varm choklad och kaffe till och jag såklart grönt te och så drog jag fram min matsäck...i  detta fall dinkelknäckebröd från Saltå Kvarn, och soyaost, som Sasha köpte åt mig i NY i julas. Och lite äpple på det.




Mumsig semla och gott kaffe! :-)



Här var min mumsiga:-) matsäck och lite gott te!


Mitt senaste blogginlägg blev väldigt personligt...och jag har haft funderingar på att ta bort det...får se...det är som det är och ja, jag är som jag är... När vi gick runt och försökte hitta skor i dag ...så kände jag mig först ganska arg en stund...min son hade med sig hela sin skridskoutrustning, de hade åkt skridskor på eftermiddagen i skolan... så i stället  för att lämna kvar allt på skolan eftersom vi skulle gå på stan, så hade han med sig det...suck! Tur som var hade jag med mig en "dramaten" vagn, hade tänkt lägga skorna där, ja jag tänkte köpa likadana till lillebror, samt extra träningsbyxor till dem båda ...men han min älskling tänkte inte så, ja han är ju elva år... Utan han mötte upp mig med skridskor och hjälm och alltihopa, varpå hela vagnen vår blev proppfull utan att vi handlat något, ja tur att jag hade med den :-) Men av någon anledning så var jag arg sedan innan på något...och nu tog det extra fart i mig, så jag bannade honom, kan du inte tänka lite...vi skall ju till stan, du kunde ju ha lämnat det i skolan, i klassrummet över natten bla bla bla...men egentligen så hade jag ju i mig saker innan och så lades det här på ytterligare... Men sedan bad jag om ursäkt för min överdrivna reaktion... Men det kom en slags mini "uppenbarelse" eller kalla det vad som helst...att jag kan bara vara den jag är... och den mamma jag är...Men egentligen går jag omkring med någon bild (säkert från dessa amerikanska serier/filmer med "perfekta" mammor, som är så psykologiska och säger rätt saker hela tider osv ?..., ) ja jag har en bild av hur jag borde vara som den perfekta mamman. Det var ganska befriande att känna för en stund att jag är den jag är och det är det enda jag kan vara, jag är den mamma de har och jag känner det jag känner och uttrycker kanske inte alltid det som är enligt boken "rätt"... Men jag försöker alltid att be om förlåtelse om jag känner att jag gör fel...och vi talar om känslor och om hur de mår...även om jag känner att vi nu när jag har mått dåligt har gjort det för litet. Och det känns himla ledsamt i mitt hjärta, gråter inom mig ibland, men samtidigt är jag sååå tacksam att jag är här och nu! Att jag finns här! Det är det som leder mig! Och jag är evigt tacksam för all vägledning och hjälp! <3 Men jag börjar må bättre så det känns så skönt att börja vara mer med barnen och prata med dem på väg till skolan, och dagis, på kvällarna, och ja vid frukost och så vidare. Nu på lördag hoppas jag gå på konstutställning på Nationalmuseet med pojkarna och sedan får vi gå och köpa skorna...springa runt :-) tjohoooo! Och jeans behöver de också. Lillgumman och jag får ta en teaterdag kanske snart eller biodag snart...Annars väntar de väldigt mycket på dig faster Natasha, som är så bara snällaste fastern i världen och går på bio, till frisören och allt möjligt med dem. Ja, så du är väntad på <3 Och inte bara av dem, jag också, fika och filmmys och så skall vi ju ha rysk filmmarathon någon kväll eller hur? :-) <3
Vi tog en promenad, jag och Sasha på kvällen och hamnade på Mälarens strand, på isen... tänka sig att det har frusit så fort. Vackert var det...och bara helt härligt med promenad!



Ja, senaste blogginlägget...ja det blev som det vart. Nu mår jag mycket bättre. Kanske något har rensats ut. Sasha gav mig mycket hjälp. Det som kom upp den dagen...och ja delvis dagen innan, handlade om mina erfarenheter från min by...ja, det var som att bli manglad av en ångvält, så starka var känslorna som vällde över mig... känslan var helt överväldigande...!!! Rädsla och känslor som jag förträngt! och det är aldrig bra för kropp och själ. Huvudkänslan var att jag hade förrått mig själv. Slutat vara mig själv, Jessika! Att jag glömt mig själv, och förlorat fotfästet och cirkulerade runt i universum... Och att jag till stor del fortsatt med det i mitt liv. Inte helt såklart, inget är svart och vitt, men tillräckligt för att jag inte skulle känna mig som Jag. Nu är utrensningens tid! Jag har inget val! Livet har givit mig den möjligheten!



Friskt på isen! :-)


Väl hemma igen, lite läxläsning, ja en hel del...och sagoläsning...Och sedan tog vi jag och äldsta min...helt enkelt något som egentligen är förunnat helgen...ett minimys!:-)

Vi tittade på två avsnitt av Solsidan! Jag bara kände att vi båda behövde det! :-) Han fick inte sina skor, och mamma hans hade varit lite arg...även om vi hade skrattat och haft roligt på cafét med Sasha sedan...men sonen min blev efter ett tag lite uttråkad på cafét...ja hur länge är café roligt för en elvaåring?:-)


Själv kände jag bara att jag sedan i går ville se lite av Solsidan och bara skratta. Så vi satte oss ner och myste och skrattade tillsammans! Hääärligt!


Kraaamisar på er alla kära därute! <3



Jessika



If You Only Say One Prayer - Say Thank You!
Allmänt
Kommentera

14 Feb

22:33

Dags att lysa som femåring igen! Som vuxen!

0kommentarer
- Låt oss alla bli som barn igen -





Hej kära vänner därute!
I dag är det Hjärtats dag! <3



En skakig dag för mig i dag...denna dag...senaste dagarna har jag på olika sätt kommit i kontakt med gamla minnen från barndomen i byn...flashbacks...det är inte så att jag minns någon specifik person...men det har skakat om mig och orsakt "turmoil" i mitt hela inre...det är sååå många nedtryckta känslor som har velat komma upp, som har velat bli kända, känslor som vill bli kända äntligen...för det förstör mig och mitt liv att inte känna mina känslor... det har hindrat mig från att leva det jag känner är ett fullt liv. Ett glädjefyllt, kreativt, kärleksfullt liv!




Där jag växte upp, stället som jag älskar så mycket och känner så mycket kärlek för och som jag har så många roliga spännande barndomsminnen från min hemtrakt...men resan till att älska min hemby och Tornedalen har tagit tid för det har länge varit någon sorts hat/kärlek...för det var på vissa sätt en smärtsam uppväxt, jag kände mig ensam och som ett ufo, ja jag gjorde mig själv till ett ufo...ställde mig utanför allt och iaktog i stället för att delta på riktigt...




Och jag känner att det jag lärde mig i omgivningen, inte på grund av deras illvilja, var att inte visa mina känslor, att det skall hållas distans...inte pratas så mycket om känslor...och har man saker och sår i sitt inre så betyder det att det byggs på, och byggs på, lager på lager... Och nu har det under desenaste dagarna hänt vissa saker i mitt liv, som har fått det hela att svämma över...det var dags...även om jag har jobbat med dessa frågor under en tid...men nu kom det som en hel tegelvägg över mig..., flashbacks av minnen!


Nu håller jag på att frigöras...men i dag var en tuff dag! Med så kallad "excitement". Även om det också gav många skratt mitt i allt "elände", tack Sasha! Jag anklagar ingen, men i mig så har det varit så mycket ilska och rädsla och smärta...i från mitt förflutna, och jag säger inte att allt är borta ännu, men steg för steg...och nu kom barndomen i byn upp...det var väl dags...







Här är jag ca 10 år sittande i en snödriva...glad.. Glad med min kompis Anna som nog har tagit bilden.
Fick nog min första kamera vid den tiden. Dålig fokus på bilden, den är ej skannad som syns!




Och detta omskakande har just i dag rört om hela mig vilket har betytt att jag halva dagen i dag gick omkring och skakade...så Sasha har hjälpt mig så mycket. Tack fina du! Vi har gjort Work/jobb som jag kallar det. Det har rensat...men det har legat så djupt såå mycket mer än jag anade...så mycket rädslor och ångest... Rädslor att inte bli accepterad för den jag är, för att bli förlöjligad, rädsla för andra, och minnet av när jag blev påhoppad av någon mycket äldre i byn när jag var liten (minns ej vem), jag upplevde det hela som att jag skulle dö... det här har jag skrivit om tidigare,...och efter det forsatte jag att gömma mig för stora killar, gå omvägar, för de som jag såg som "farliga", "skrämmande", som nog egentligen inte var det...de blev det i min värld...ja den som hoppade på mig hade jag väl anledning att gömma mig för...men rädslan blev överväldigande...



Här är en glad Jessika årskurs ett! Vi fem, ja vi var endast fem stycken i ettan det året...
Vi har nog en av de härligaste och gladaste klassfotona som finns! :-) Bilden har jag fotat av från det collage som mamma gjorde när jag fyllde 30 år...mamma tycker om att göra collage till oss i familjen :-)



Sedan minns jag att ett sätt att kompensera min osäkerhet var genom att spela något av en pajas för äldre, i alla fall när jag var barn, när jag blev kring 10 eller så slutade jag med det av ren respekt för mig själv...det gick inte helt enkelt...Jag är inte på det klara med allt...



Är osäker nu om jag skall vara så ärlig...nästan som att skriva dagbok...och jag tänker...vad skall folk tänka...kan hon aldrig komma över det hela säger en röst i mig...men samtidigt så vill jag vara öppen utan att samtidigt utelämna andra människor som ej har bett om det. Det hela handlar i grund och botten om att jag känner det som att jag har förått mig själv!!! Och det har jag aldrig förlåtit mig själv för. Och det är det jag måste kunna se klart som en vuxen, varför jag handlade som jag gjorde, och att det inte handlade om att föråda sig själv, utan just då om att skydda sig själv.



Ja just nu är det som det är...jag genomgår en rensningsprocess som är smärtsam men samtidigt också är jag oerhört tacksam för den. För den räddar mig!
Ja det här är ju min blogg och jag skriver det jag skriver... Vill också säga att jag på så många sätt har haft en så himla bra barndom...med hela byn, i båda mina älskade byar, som lekplats, så många fina människor runtomkring mig, och kärleksfulla varma föräldrar <3. Men allt det andra skedde parallellt. Så steg för steg drog jag mig inåt...och blev mindre och mindre den Jag verkligen Är! Kanske det närmsta jag var mitt Jag; är Jessika 5 år! Omgivningen, vuxna och andra, ja alla påverkade vi varandra,  religionen som fortfarande hade kontroll över oss i byn (även om jag såklart också har positiva minnen bland annat från vår fina präst och andra verksamma i kyrkan), min käre far, liksom även i skolan, ja vuxna runt omkring var i sin tur påverkade genom sin uppväxt i hur man skulle vara, och kanske speciellt män, men inte bara såklart... att inte visa så mycket sina känslor, inte uttrycka sitt inre, känslorna, hur man mår, ge alltför mycket beröm...., Barn suger i sig allt...



Promenad genom Kungsträdgården med Sasha! :-)



Jag försöker förstå...och känner att jag är tvingad att göra det nu när jag går igenom ångest alla vägar leder mig dit...till en inre rensningsprocess, har inget val...
Och jag känner att sedan jag påbörjat min inre resa, i nu ungefär ett och ett halvt år med Sashas enorma hjälp, så känner jag mig så mycket mer levande, öppen och glad, och kärleken som alltid har funnits i mig, känner jag strålar till människor runtomkring mig så ofta. Därav mina hjärtan hit och dit bland annat på fb, och när jag smsar och träffar folk...det kommer från hjärtat. Men det är en resa...dagarna varierar...men ofta känner jag kärleken såå starkt, och att vi alla människor är egentligen ett!



En solig strålande dag :-)




Ja det är dags att sova nu...en dag i morgon...


Hjärtan hjärtan Hjärtan till er alla fina! <3 <3 <3


Jessika





If You Only Say One Prayer - Say Thank You!




Allmänt
Kommentera

13 Feb

00:24

Resa upp till "The Enchanted Kingdom"

4kommentarer
When we are angry we are blind to reality.
Anger may bring us a temporary burst of energy,
but that energy is blind and it blocks the part of our
brain that distinguishes right from wrong. To deal with
our problems, we need to be practical and realistic.
If we are to be realistic, we need to use our human
intelligence properly, which means we need a calm mind.


- Dalai Lama -






Hej på er vänner! Long time no see!



Jaaa nu har tiden gått igen..och jag har inte skrivit...även då jag brinner för att skriva och har sådan skrivlust...hmmm....



Har känt att jag vill byta blogg och ja att det är dags för något nytt...men vill samtidigt att mina gamla inlägg skall finnas kvar....så fortsätter. Vi har denna vecka råkat ut för lite magsjuka, kanske var det efter ett av barnens kalas, ja spelar ingen roll, hur som helst, har vi fallti en efter en, nu nog bara jag som återstår...och i dag har min mage börjat mola lite...men jag håller mig. Vi dricker den "ryska" dunderkuren, Romarscha...kamomillte en efter en. Och jag proppar i mig C-vitamin, det gör jag hur som helst.
På väg till Tornedalen...pappa min hämtade oss på flygplatsen :-)


Jag och Sasha var uppe förra helgen hemma hos mina föräldrar och uppe i min farmor och farfars hus, där jag och barnen och min Gena brukar bo när vi är uppe i Tornedalen, en mil från mina föräldrar. En resa till "The Enchanted Kingdom" som Sasha så rätt kallar det. Isande kyla men ack sååååå magiskt vackert! Vi hamnade där precis den helgen när kylan nådde till -34 till och med -41. Första kvällen satt vi uppe länge jag och Sasha och pratade om livet, jag med två koftor på mig, långkalsonger, mössa och varmt te...värmen tog sig inte riktigt första natten i huset...14 grader men vi överlevde :-)
Första kvällen hemma i Armasjärvi...brrr! Men mysigt :-)




Mamma och jag på väg en bit bort till en av grannarna...jag skall intervjua...


Intervjugrejerna med mig..och redo :-)



Tystnad och kyla



En av grannarnas bro...med sparken framme.



Ja, jag skulle göra två intervjuer uppe i Tornedalen, en med en gammal släkting, den blev avbokad i sista stund, hade det på känn...men den får vi ta vid ett senare tillfälle. Den andra intervjun blev av. Det blev i stället tid för mera vila, och jag njöt av den vackra förtrollande naturen och kylan...men det blev också en hel del jobb/work...inre jobb! Kom upp en del saker för mig som det var dags att rensa ut.


Ja, vad handlade mitt inre jobb om; ja den rädsla jag gått och burit på för det som hände den dagen jag ramlade i hop första gången uppe i norr i en stor epeleptisk attack...då när min tumör upptäcktes. Helt plötsligt fick jag en rädsla att besöka det badrum där det hände ( fick attacken när jag tvättade min då fyraåriga pojkes händer, svårt för en liten pojke att vara med om...att se sin mamma transformeras till det han länge kallade ett monster, lilla älsklingen min...) Jag har klarat av att besöka badrummet efter det, jag har kopplat bort det...men nu fick jag en inre oro...och föredrog den andra toaletten...ja det mänskliga psyket...det var väl dags att ta itu med det hela...det jag hade förträngt...min rädsla för händelsen. Det tog ju lång tid, kanske två och ett halvt år efter den händelsen innan jag kunde säga ordet epeleptiskt anfall...så rädd var jag till och med för själva ordet. Så vi har jobbat med den rädsla som nu kom upp tillsammans med fina Sasha, som hjälper mig så mycket.
Promenad i Armasjärvi...jag stampar redan på mina tår (syns inte :-) ) kallt... -38 grader ute...



Såå det blev det gamla hederliga "elementtricket"...värma fötterna efteråt...



...och det här efter att fötterna värmts upp...gott hett te...mmmm!



Jag är så tacksam för Sashas proffessionella hjälp. Han har en gudagiven begåvning och en skarphet att kunna se genom när jag försöker gömma mig och inte ta tag i grunden av det som är orsaken till rädslan i mig. Någon frågade mig om honom i en kommentar...och jag har inte svarat, ja jag är dålig på att svara ibland, ja mer än ibland, och att svara på brev och att ringa upp...ibland vill jag såå mycket och har sådan inspiration, men jag är inte i full ork, det är bara att inse det, men jag tar det eftersom...Hur som helst Sasha har mediterat i minst femton år och med det har han hjälpt mig mycket. Meditation är egentligen det som vi i kristendomen kallar bön, så skulle jag tolka det. Även om det finns så många olika sätt att göra det på. Men jag har förstått att det vi kallar meditation och tror görs enbart i österländsk religion är något som har praktiserats av så kallade heliga män och kvinnor i vår kristna kultur, några av dem har sedan helgonförklarats både inom ortodoxa kyrkan och inom katoliscismen...
Entusiasten :-) Sasha när vi är på väg att ta en promenad i - 38 grader kyla...Kallt...men sååå magiskt vackert...en tystnad och vibrationer i luften som inte går att uttrycka i ord...



Och meditation/bön det är ett sätt att lära känna sin kropp, att bli mer grundad i sin kropp. Det är inte ett sätt att bli mer frånvänd från sin kropp som kanske några tror. Vi är här på jorden och behöver vår kropp nu när vi lever. Meditationen hjälper mig att hitta tillbaka till den. Och att bli mer koncentrerad och att lära mig att bli mer och mer uppmärksam på mina tankar. Att inte vara helt omedveten om mina tankar som jag tänker under dagen, även om alltför många fortfarande är omedvetna...men åtminstone så tvingar min ångest mig att bli mer uppmärksam på mina tankar och att bli mer grundad i min kropp. Tidigare har jag levt mest i hjärnan...och stängt av känslolivet, levt i mer distans till mina känslor, och varit rädd för att visa mina känslor för andra. Och jag känner mig så mycket friare nu...och det är en resa hela livet...steg för steg. Tack Sasha för din hjälp. Och tack alla gudar och Universum för Vägledning!


Armasjärvi vid ett tiden på dagen, under vår promenad i närmare - 40 graders kyla
...vacker sol som lyser. Sashas bild.


Dagarna i Armasjärvi var så rogivande och stillande för min själ. Tack! Och jag och mammsen min hann med att också besöka våra fina snälla grannar Lena och Hans. Så mysigt alltid att se er :-) Hoppas vi ses till påsk! :-)


Egentligen ville jag skriva lite om synen på feminismen här i Sverige...ja det är ju mitt ämne sedan gammalt...har läst en hel del om det när jag studerat religionsvetenskap...om kvinnor i religionens historia. Ett spännande kapitel för mig...och jag har alltid forskat om de kvinnor som var sedda som kättare och heretiker...det är de som jag har dragits till, känner igen mig i dem helt enkelt.


Hur som helst så var John Gray gäst hos Skavlan för någon dag sedan, och jag kände direkt när jag såg programmet att jag ville skriva något om det. För jag förstod direkt att hans teorier skulle bli avvisade av så många här i Sverige...och sättet han talade på, ja han är väl van att ha en scen för sig själv, därav den pushiga stilen, samt att han inte är svensk...också en anledning. Vi är alla påverkade av de kulturer vi kommer i från, som nog alla förstår, det har jag en hel del erfarenhet av, eftersom jag har ganska mycket vänner från olika kulturer...själv känner jag mig som delvis halvryska, halvsvenska och tornedaling, ...allt i ett och ja, världsmedborgare :-) Och ja kanske är jag egentligen född som en pushig New Yorker i blodet :-) ha ha! Om man ser hur jag var när jag var liten :-) Men jag säger direkt...kanske det inte är populärt bland många här i Sverige att jag håller med John Gray om en del i det han sa..., men jag har inte läst någon av hans böcker, jag har lyssnat på honom en del hos Oprah för många år sedan. Jag hamnade efter Skavlanprogrammet i en liten debatt :-) med en facebook vän som inte ansåg att hans åsikter var mycket att ha, samt flera med min vän...så ja, det verkar inte falla i god jord här i Sverige, men det är inget som förvånar mig. Hans åsikter är ju mycket anspassade efter Amerika, men jag känner ändå att han har något att säga oss. Jag tror att sättet han talade på fick folk att sluta lyssna...eller kanske bara lyssna delvis... Men det får bli i nästa blogginlägg jag tar mig an diskussionen om feminism för...



...Nu skall jag och min lilla tjej ha lite mys tillsammans, kanske se en film...Återkommer snart :-)

Det bidde lite mys på soffan med lite prat först och kramande, innan vi såg lite Nalle Puh som mamma Jessika somnade till (oops) efter halva filmen. Min tjej har ju varit både på kalas hos min bror och hans familj och sedan sovit över hos min syster och hennes familj. Så det har blivit mycket lek med kusiner. Som hon inte riktigt var redo att avsluta när de kom och lämnade henne...hon ville fortsätta leka med en av sina tjejkusiner...så det blev liggande på golvet med overallen på och gråt och ord som Jag Vill! Jag Vill! Jag Vill! ...så kan det vara...och sedan ville hon inte bo hos oss längre :-)...utan hos sina kusiner, hos min syster, de har ju mycket bättre hus fick jag veta...och ja, hon kunde inte stänga ögonen här, bara hos Susanne min syster minsann, sova menade hon då :-) (ja den här diskussionen hade vi innan hon skulle sova :-) ) ...men tillslut så sa hon motvilligt...okej då jag bor väl här då! Så då sa jag, åhhh, vad glad jag blir att höra det, för jag skulle ju sakna dig sååå mycket. Sedan kramades vi mycket efter att vi läst lite Barbapapa. Lilla gumman min. Men roligt har hon haft med alla sina kusiner, både hos bror min och syster min. Ja alla var hos min bror och firade både honom och hans äldsta dotter som nyss fyllt år.
Så här kan man också somna vid fredagsmyset :-)...när mamma Jessika springer ner för att fylla på sitt te,
så ligger min lillstumpa så här när jag kom upp :-)...så då var det bara att bära lillgumman min till sängs <3





Men vi resten av gänget blev tyvärr kvar hemma eftersom vi fortfarande kunde smitta med vår magsjuka...suck suck...fick nog en släng av den i går...somnade vid sjutiden på kvällen i går, åt dåligt hela dagen, illamående... och sov nog i 13 timmar i sträck, somnade redan klockan sju på kvällen...även om mina killar försökte slita i mig och få upp mig för att ha lördagsmys...men jag kunde inte ta mig upp. Så vi hade lite lördagsmys på förmiddagen i dag på söndag...och såg en nygjord film om hunden Lassie. En mycket gammal Peter O´Toole spelade en gammal morfar i den. Vi tyckte alla om filmen. Jag njöt av att se de vackra skottska vidderna som visades. Drömmer om att åka dit. Och ja, sedan så grät jag en skvätt, skrattgråt som pojkarna kallar det :-) ...men mamma, inte Igeen! fick jag höra...ja, ja...sådan är jag nu.
I kära Armasjärvi...ut första natta och låna lite ägg från farbror Sune min...som bor granne...
Stod en bra stund på väg hem...ja det är bara ca 50-70 meter mellan husen...jag stod och tittade upp mot den stjärnklara himlen och njöt av den Totala tystnaden! Stjärnklar himmel och total tystnad.


Sista dagen snöade det hos mina föräldrar..., där vi sov sista natten och njöt av deras varma öppna spis :-)




Grät också i morse när jag fick veta att sångerskan Whitney Houston dött alltför ung. Sådan vacker röst och sådana vackra sånger som hon har spelat in. Tänker på hennes nära, en dotter tror jag att hon har. Vi spelade flera av hennes sånger till hennes ära i dag. All Kärlek och Ljus och Frid till hennes Vackra Själ! <3




Godnatt kära vänner!


Ljus Ljus och Kärlek till er Alla! <3



Min fina farmor Elma och farfar Einar i sitt Armasjärvi



- If You Only Say One Prayer - Say Thank You! -


Allmänt
Kommentera

30 Jan

00:16

Mörker...Ljusare än Ljus

3kommentarer
När det är som mörkast - Är Ljuset som närmast -




Hej vänner mina!


Senast vi träffades min goda vän Sigrid och jag...



här sitter vi och jobbar och pratar och fikar... Sigrid och jag blev goda vänner på Petersplatsen i Rom,
av alla ställen...det var tusentals människor som kommit för att lyssna på Påven...och vi råkade se varandra bland alla dessa människor...(ja vi var båda ditresta via en studieresa med FN-förbundet  för över 15 år sedan, men vi hade inte lärt känna varandra ännu) och vi satte oss att fika och prata efter att påven talat i några minuter...ja och sedan dess är vi goda vänner. It was meant to be :-)! Så glad att jag har dig Sigrid!



... så jobbade vi med att skriva...och då blev ett av ämnena mörker, det här skrev jag då -

Mörker


Längst ner i hålan, hålan djupast ner råder mörker   ett mörker så fast att jag kan röra vid det   ta på det
Jag är rädd att falla ned i mörkret   mörkret   hålet utan bottan   falla   falla   falla
om jag tar steget över kanten... om jag ser ner i djupet som är djupare än alla djup fylls jag av en isande skräckfylld fasa...
Men Jag tar steget det är dags   jag har väntat redan i EONER   Jag faller  Jag faller  Jag faller i ett djup utan ände   utan slut   Jag faller ned...upp i Universums Djup och Mitt och i dess Allt
och Jag uppfylls Jag OMFAMNAS
av LJUS ljusare än LJUS!




Min ryska ängel och doftlampan från New York...i fönstret hemma med min älskade vita vita snö i bakgrunden...eucalyptus och lavender droppas i vattnet ovan och ljuset lyser om natten...


Min ängel (Tack Kristina för den fina ängeln) som följer mig överallt...nu med en vinge...men kanske älskar jag henne ännu mer därför...hon är så vacker precis som hon är ängeln min...och ljuset lyser upp i natten och i mörkret. Ljus ljus Ljus tack!


Ja, det har inte blivit mycket skriva av senaste tiden för mig... svårt att komma i gång...förkylning, trötthet...ja känt mig lite nere... Men ändå livsglad...kreativ..skall åka uppåt hemmåt om några dagar och göra ett litet jobb, känner mig glad och inspirerad...men samtidigt lite ångestfylld...ja what else is new. Jag är så trött på att ha dåligt samvete för att jag känner att jag inte är tillräklig som jag är, att jag inte gör rätt, sover för länge, inte läger mig i tid osv...ha dåligt samvete...sätter mig själv i den situtationen. Nu sitter jag och skriver sent, just nu vill jag skriva så jag orkar inte ha dåligt samvete...sååå skönt att strunta i det dåliga samvetet och bara vara och skriva i den tysta stillheten...med sovande barn och min Gena runt om mig...jag vill det nu.



Ja det är svårt att få tiden att gå i hop när man har barn, att komma i säng i tid. Det vet ni alla som har barn, vill ha lite egentid när allt är tyst. Men då orkar jag inte upp så tidigt som jag skulle vilja...Förkylningen har tagit mycket av min kraft...en del ångest fram och tillbaka, men det rensar och gör mig samtidigt uppmärksam på mina tankar, ja kanske det är enda vägen för mig att bli uppmärksam över mina tankar, för det har jag haft en längtan efter under en så lång tid. Under många många år,...ja 20 år säkert eller mera...sedan eoner kanske...Och här står jag nu och tvingas till det via ångest och kval... Ja så på sätt och vis är jag tacksam...men känner mig upp och ner, som i dag, både trött, glad, arg, irriterad, kreativ,...ja allt på en dag...



Känner mig såå kreativ och vill så mycket men krafterna...speciellt när jag är förkyld, ja som många runt om har varit också...så orkar jag inte så mycket... vill svara på fina brev och mejl, ja många har legat länge och väntat på att bli besvarade...samvetet gnager... och jag vill ringa flera vänner, träffas, fika, tala om livet, läsa...och framförallt skriva och spendera mer tid med mina älskade barn och min Gena. Men tiden springer...jag är i alla fall glad att jag har börjat gå några gånger i veckan med mina älskade barn till skolor och dagis, det känns så roligt och viktigt! Det gör oss alla glada det känner jag...och det känns viktigt med kontakten med lärare och fröknar. Det är så som det brukade vara :-)




Jag känner att jag måste ta hand om mina barn...de har varit med om mycket det senaste ett och ett halvt åren speciellt. Jag har inte varit närvarande på samma sätt som jag brukar...och jag är inte ännu vid full kraft...men ändå sååå mycket bättre...Det är jag mer tacksam för än ord kan beskriva...jag tackar alla Gudar och Makter och Universum! Kanske det är så att barnen har hållit inne mycket av sin rädsla och ångest och nu när det värsta börjar att släppa, eftersom jag mår bättre, då kommer mycket ut, som visar sig i magont och ja på olika sätt...för allt kommer ut och skall ut någongång...älskade mina. Jag skall ta hand om er. Även dig min Gena.
Ljus i mörkret



Gonatt kära!


Puss å kram på er alla fina därute! Sköt om er!


Ljuset är alltid med er!



If You Only Say One Prayer - Say Thank You!




Ps. Natasha min...Tebja Lublu! Ljuset är Med Dig!





Allmänt
Kommentera

22 Jan

22:57

Hjärtat Vägvisaren! Vackert snölandskap...å mysiga caféer.

3kommentarer
Tack min Natasha för att du skickade mig dessa visdomsord.







Hej alla fina ni där ute!



Oj vad jag är dålig på att skriva...håller mig från datorn ganska mycket senaste tiden...somnar tidigt med barnen eller läser innan jag somnar, det känns skönt faktiskt. Och jag har haft en del småångest...kanske det som hållit mig från datorn.




Kvällspromenad här i området.


I går gjorde jag andningstestet som jag faktiskt var smånervös inför, jag var rädd av att jag skulle få en panikattack när jag skulle andas fort...Men det gick bra...ja resultatet vet jag inte ännu, det blir om ca en vecka. Jag behövde inte andas fort så länge...ca tre minuter, när hon sa det så lät det som en lång tid, men det kändes inte som det när jag väl gjorde det. Jag och käre Sasha har ju hållt på med andningsövningar som en del av min terapi...och jag använde mig av den tekniken...men jag gjorde det helt enkelt fortare, precis som Sasha instruerade mig att göra. Tack Sasha. You are a Blessing! Jag känner verkligen att andningsövningarna hjälper mig i livet. Men på kvällen gjorde vi Jobb, Work, som jag kallar det uppe, i meditationsrummet. För jag kände nervöshet som satt i...och det kändes så bra att få jobba med det.
Och från väntrummet med denna vackra vy över Vasastan kändes det som
att allas vår bästa Karlsson på taket väntades propella förbi.





Och här ligger lilla vackra jag och får kollat hur läget är där uppe i hjärnan! :-)



Ja, vi satt uppe i meditationsrummet...jag halvlåg i den sköna liggfåtöljen som är helt underbar att luta sig bakåt i. Det som kom upp var en djup rädsla för mörkret, och för att falla djupt djupt... och jag såg en bild av reptiler...ormar, med kalla hemska ögon, som var ute efter mig...  jag kände en sådan utsatthet och övergivenhet, totalt ensam och som om jag är helt ensam i Universum... världen är kall som ormens, reptilens kalla onda ögon... Kanske kom jag till en sorts botten...urdjup...av rädsla...har känt skräck för dessa reptiler kanske hela mitt liv...men det har kommit upp starkt senaste dagarna... Ja var kommer dessa symboler från?



Vi jobbade med det...Sasha frågade mig...när du ser på din barndom hur många människor runtomkring dig skulle du betrakta som sådana som reptilerna...kalla, ondskefulla? Och även i min omgivning nu och tidigare...Ja, då började jag gråta för jag känner ju att det är sååå fel... Människorna runt om mig i min uppväxt, tidigare, och nu i familj, mina vänner och ja mänskligheten...de är ju till minst 95 procent kärleksfulla, varma och medkännande så känner jag. Tårarna rann nedför mina kinder.... Och det är ju inte så att jag har gått omkring och känt att omgivningen är hemsk och hotfull hela tiden, jag kanske kan förklara det som att jag har ofta och ibland, ibland inte alls... varit rädd för omgivningen och nervös...men jag har aldrig tänkt att mina nära är hemska människor, tvärtom, jag har och är omgiven av så mycket kärlek...men min rädsla för livet yttrade sig i sådana symboler såsom krälande och kalla och ondskefulla ormar och reptiler...De gjorde mig rädd för livet...och fick mig att se på världen med förvrängda ögon...
Hade trevligt möte med min gode vän Sigrid efter provtagningen av hjärnan..
och vi hade skrivarmöte....där vi jobbar med att skriva korta texter tillsammans...
inspirerande. Tack fina Sigrid min för din hjälp med mitt skrivande!



Vi sitter på vårt vanliga ställe :-) a café with a view and good books!



Ja dagarna har gått...och har råkat ut för några dagars förkylning...och även nedstängning av internet en och en halv dag... tack vare Teliastrul..tjohoo! Förkylningen har de sista två dagarna börjat släppa tack å lov.
Jag och Natasha var ute på stan i går eftermiddag...hon tog ut mig och luftade mig som hon sade, ha ha! Och vi gick på ett himla mysigt café, Café Saturnus...har varit där för över tio år sedan säkert...men kom ej i håg deras storlek på kanelbullarna :-)...
...ja som ni nog förstår så togs över hälften av den sk bullen med hem...och åts upp av någon
i dag:-) Men den varma chokladen som Natasha min beställde sa hon var helt
superb! Själv drack jag en mycket god grön te, med citrussmak och lite medtagna morötts-
stavar och medtaget dinkelbröd, (tack Mehdi snälla du som bakat till mig) med vegetarisk ost, så
jag går med matsäck, ha ha! :-)



...men det bidde sushi efteråt...jag vaar ju sååå hungrig, min matklocka ringde,
och kunde inte motstå...även fast jag kanske inte borde äta så mycket sushi av olika
anledningar...men jag äter så hälsosamt i övrigt...så ja ja! Här skall jag just
injuta deras goda gröna te. Föresten Kristina hit skall du och jag gå tycker jag,
tror du skulle gilla det...och du med Amal, om du kan och inte hinner åka,
ni båda underbara vänner <3 !




Här inväntar söta Natasha maten.



Och i dag söndag blev en hemmadag för alla utom sjuåringen som drog i väg på dans, hip hop med farfar som följde med. Vi andra tog det lugnt...men på eftermiddagen tog jag och Natasha en uppriskande långpromenad...nja, ganska innan vi av en slump...:-) hamnade på ett café...och det var öppet på en söndag, wow!
Så vi satt och myste där och drack hett grönt blåbärste och pratade om ditt och datt...livet... och la familia...och det hann bli ännu mer mörkt och det började snöa ännu mera...innan det var dags att gå vidare...



Har på mig gårdagens kap...hittade en mössa på rea, på väg till café Saturnus...lite svettigt denna dag dock...och jag håller i dagens kap...tips sååå gott te...grönt sencha blåbärste! Mmmmm! Det drack jag på cafét...




Natasha filosoferar om livet...på café...en liten paus sådär i promenaden....som är så välbehövlig för själen...:-)...en varm kopp te... och tack för att du lyssnade på mig fina min Natasha, Ja tebja lublu! <3




Grönt blåbärste gör susen! :-)...och fint bästa sällskap!



...och så här roligt :-) kan man ha med en lovikkavante, ha ha! :-)!



...och snön faller vit på backen...



Morgondagens funderingar som jag skrev ner när jag åt min så kallade brunch...frukost/lunch och sedan "postade"/skickade på facebook (den är lite omarbetad);
...sitter vid köksbordet och ser ut mot det vackra snölandskapet utanför fönstret...och ser hur pappa Jura min skottar det tunna lagret av snö som fallit under natten och morgonen, det välbekanta ljudet från barndomen...spadens skrap mot marken täckt av lite snö...funderingar hos mig sedan morgonen om våra kära stackars politiker och medmänniskor...jag undrar förlorar de förmågan att uttrycka sig från Hjärtat ur sitt djup...vad annars är vi...och vad annars ska vi följa än Vårat hjärta...partipiskan viner hårt i varje parti... Och lämnar många sårade och slagna efter sig... och jag funderar vidare...hur många piskor viner i vårat land...i vårat samhälle...i våra familjer...i oss själva...som håller oss hårt bundna i våra egna små fängelser och ger oss sår och smärtor...




Fina Pappa Jura/deda Jura har skottat lite snö på morgonen i det vackra snölandskapet, som
gör mig så glad i hjärtat.



Sköt om er alla ni vackra själar därute!


Lyssna till Era Vackra Hjärtan! Hjärtat Är Vår Vägvisare i Livet!


Hjärtan!


Jessika



If You Only Say One Prayer - Say Thank You!






Allmänt
Kommentera

14 Jan

00:45

Gott Nytt Gammalt År och God Fortsättning!

3kommentarer
Jag Önskar Er God Fortsättning och Gott Nytt Gammalt År! Hjärtan och allt Gott i Livet!









Gokväll kära vänner mina!
Hänger framför tven...en "gammal" film visas...som jag sett flera gånger...strötittar. Mina små har somnat. Hade mys med min lilltjej, Pippi Långstrump, den gamla versionen, riktiga som vi säger...eller hur! Hur de firade jul och vinter på Gotland. Mysigt! Hon ville ha en Pippi tröja lilltjejen min, jag har ju en, inte en vit dock, älskar den! Så det blir att åka till Gotland i sommar :-) Har varit där och hälsat på älskade vänner våra några gånger...sista gången när vår lilla var kanske ett eller två. Men det är så vackert där. Och mysigt med våra två familjer, goa härliga vänner som vi har där :-) Ja, det kanske blir till sommarn, hoppas!



Här är vår levande gran...älskar den. Det bidde med utomhusbelysningen...
lyckades inte trassla upp förra årets inomhusbelysning :-) Men det blev fint ändå.
Och barnen har klätt granen.

Har inte skrivit på länge...förkylning och ja...skrivandet kom av sig lite...men kreativiteten finns sååå mycket! Nu är det ett nytt år och i dag är det till och med Det Gamla Nya Året i Ryssland som firas, Starij Novij God! Så Gott Nytt År enligt gamla ryska kalendern ni som firar! Och i dag är det väl Tjugondagknut! Dags att dansa ut granen. Men vi väntar till söndag tror jag...vår kära Sasha kommer i morgon efter välförtjänt vila, ville visa honom granen. Och min fina bästis kommer med sin söta son i morgon på besök :-) så vill visa dem alla granen, vi har en riktig gran, som hållit sig bra. Jag har varit duktig och vattnat den varannan vartredje dag...och den är ju från vår egen gård...så det är klart att den håller :-) Käre grannen vår högg ner en till sig själv och en till oss.
Våra ryska vackra tekoppar som ligger huller om buller och vår även vackra samovar.


Ja, jag älskar att skriva, men jag har varit förkyld i ca två och en halv vecka och sovit mycket...men nu mår jag bättre...och ja det känns som att det är dags för något nytt. Jag funderar på att skapa en ny blogg...en ny sida...men det blir när det är tid för det. Än så länge fortsätter jag med denna.
I går hade vi verkar det som strömavbrott i stora delar av vårat område..., vårt hus blev helt mörkt och många hus runtomkring...
Så då mysde vi med tända ljus i stället...och det fick bli Vänner, som vår äldsta son,
ja han var uppe alldeles för sent...satte på. Själv hade jag tänkt se på Downtown Abbey
på dvd på tv...men det blev mysigt så här också eller hur!

I går hade jag tyvärr en liten excitement attack...ångest...det var obehagligt..jag har inte haft det på ganska länge nu...har mått bra förutom förkylning. Men jag tror och känner att det här, när jag gick igenom varför jag fick denna attack...beror på något som min nya läkare sa till mig. Jag har fått en mycket bra ny privatläkare, en neurolog. Som jag tycker sååå mycket om och jag känner att läkaren är otroligt kompetent, det kännns skönt. Men läkaren vill göra ett test, som de ville göra tidigare i USA, för mer än över ett halvt år sedan, men då hade jag för mycket ångest så jag tordes inte. Det innebär bland annat att jag skall andas fort...Testet skall utröna huruvida mina attacker är av fysisk eller psykisk art. Om det är aktivitet i hjärnan eller ej. Och den här läkaren verkade tro mer på att det rörde sig om att det fortfarande finns aktivitet i hjärnan som orsakade mina småattacker. Och det här har gjort mig nervös. Eftersom jag tidigare har känt att mina attacker beror på mina tankar, psykiskt, så har jag känt att jag har kunnat kontrollera det. Och det har jag också gjort genom att lugna ner mig och andas lugnt. Men är det av fysisk art, ja aktivitet i hjärnan, då känns det mer okontrollerbart, och det har gjort mig mer nervös...och ja jag har försökt jobba med det, den oron, men jag har inte tagit tag i det ordentligt känner jag.
Ja, vi får se vad testet säger nästa vecka... Men jag vet med säkerhet att vid vissa tillfällen så beror mina attacker på mina tankar och inre stress, det känner jag helt enkelt.



Jag hoppas att jag får igång mitt skrivande nu detta nya år! Jag är tacksam för allt som livet ger mig...även om mitt humör går upp och ner ibland, det gör det verkligen, men jag är tacksam..och jag känner mig Vägledd och det ger mig Styrka! Tack Livet!
Min vackra syster Susanne och jag tog en promenad tillsammans med snälla fina mamma Mona vår på mysiga Söder...här bestämde jag och systra min att här skall vi bo grannar :-) när vi blir lite äldre, jag med min Skrivarlya och hon med sin Uppfinnar/interiörlya intill..vad hon nu hittar på, så kreativ som hon är Susanne min :-).




Som jag skrev nu är det dags att Säga Välkommen till det nya, till Kreativiteten till Ljuset och den Inre Styrkan i Livet! Så känner jag!




Jag önskar Er alla God Fortsättning!



Kraaamar!



Jessika




Allt Gott och Ljus och Kärlek till Er Alla Ni Vackra Själar där ute!




If You Only Say One Prayer - Say Thank You!
Allmänt
Kommentera

01 Jan

15:50

Gott Nytt År!

0kommentarer
Gott Nytt År på er kära vänner!
Jag önskar Er alla Kärlek Lycka Och Allt Ljus detta År och i Livet!



Julhelgen har varit lugn och julig... Jag älskar julen med de stämningsfulla tända ljusen och de vackra granen och våra älskade barn som väntar och väntar...ja det blir tjafs och bråk ibland, ibland mer än ibland :-).... Men thats life! :-) Och Nyårshelgen gick mycket som sig bör hemma hos oss :-) i det ryska nyårets tecken...med rysk/fransk/svenska vänner...ja goda vänner som kom över med sina barn, och vi åt mat och sedan var det ryska nyårskonserter och ryska Presidentens tal till folket och Kremlins klocka som slår tolv och vi skålade redan klockan nio, (nu är det tre timmars skillnad) det är vår tradition. Ja Nyår är en STOR helg i Ryssland! Vid tolv tiden gick en trupp av oss som orkade ner till vattnet...som detta år inte var isbelagt, vilket det brukar vara...och tittade på Stockholms alla raketer och de nya vackra lugna svävande ljuslamporna, gjorda av ris om jag förstått rätt? Men jag tycker de är ett lugnt och vackert inslag mitt i alla vackra fyrverkerier som kan bli lite för mycket ibland!
Men jag önskar såååå att jag kunde äta mammas och pappas gravade lax och mina svärföräldrars vareniki ( en typ av palt men inte riktigt... Kanske ngt mellan ravioli och palt och inuti kan det vara kål, potatis, svamp..., pilmeni är liknande men där är det kött eller fågel eller fisk i...också otroligt gott...mums!),
Vem hinner äta de tre sista varenikis? :-)...här går det undan! :-) Jag äääälskar Vareniki!




...och olika typer av sallader som mina svärföräldrar gör...mmmm! Mammsen och pappsen gör underbara
älgköttbullar ( förutom världens bästa gravade lax och Janssons Frestelse och sill och mycket annat ) men jag äter ju inte kött men alla älskar älgköttbullarna. Och skulle jag äta kött skulle det vara vilt, eftersom jag tror det är det bästa köttet. Hur som helst har vi världens bästa jul och nyårsbord, hemlagad mat som jag nu får ta paus från ett tag. Men jag njuter av sååå mycket annat. Men just nu är jag sååå hungrig och drömmer om just den maten, god rysk sallad med gravad lax här på morgonen..., ska ta paus i skrivandet, och det skulle vara såååå gott med gravad lax och goda sallader, olivie, och vareniki....mmmm! Men det blir min egen variant i år! :-)! Och nu började filmen Min brors flickvän, som jag tycker är rolig så skall se den lite. Kraaam! See ya!



Sköt om er kära!



S Novim Godom! Gott Nytt År!



Hjärtan


Jessika



If You Only Say One Prayer - Say Thank You!
Allmänt
Kommentera

25 Dec

20:14

God Jul fina vänner!

0kommentarer
God Jul kära vackra vänner!

Önskar Er alla ett härligt och mysigt julfirande i dagarne flera! Hjärtan!



I år har vi en fin gran från vår egen trädgård som vår snälle granne
högg ner, och en till sig också...Vi har såå många att vi kunde dela
med oss till hela grannskapet :-) Älskar doften av en riktig gran :-)




Tomten är här! :-)


Tusen kramar till er alla kära!

Kärlek i massor från mig!


Jessika



If You Only Say One Prayer - Say Thank You!
Allmänt
Kommentera

22 Dec

13:11

Vintersolståndet

0kommentarer
Hej kära vänner!

Liksom jag skrev på min Facebook:


I dag Vintersolståndets vackra dag! En dag att Välja Kärlekens Väg och Ljusa Tankar! Egentligen den Sanna Julafton! En dag att återfödas, för återfödes gör vi alla när vi väljer Kärlekens Väg...i stort som i smått! ♥ ♥ ♥ Alltid



Lite kort från mig i dag!


Annars lugn hemma dag...granen skall upp, en riktig doftande gran detta år :-) grannen vår var snäll nog att hugga ner en till oss också, samtidigt som han högg en till sig själv. Vi har så många granar som omger vår tomt så några grannar brukar få hugga granar från våran tomt :-) Och i kväll blir det julmiddag med goda vänner och min Gena. Innan dess lite inlackning i lugn och ro av några julklappar. Det som hinns det hinns. Eller hur! En dag som denna!


Sköt om er kära!



Jessika






If You Only Say One Prayer - Say Thank You!
Allmänt
Kommentera

17 Dec

00:50

Mirakelmys...

1kommentarer
Njut av vackra glittrande Advent kära!
Tänd vackra tindrande ljus och lyssna till Kärleken
och Ljuset som omger dig...



Sitter i soffan hemma, dricker mitt vita te i favoritkoppen...älskar vår äldsta
sons vackra tavla av tomten som han målade för kanske två år sedan...
och vi har filmkväll med julfilm och gottis:-)


Sitter med min äldsta son och har sent julmys..."Miracle on 34th Street" ser vi på. Det är tredje filmen i kväll...ja jag har ju tre barn :-) Mina älsklingar, pojkarna såg den nya "läskiga" Smurffilmen så då gick jag och min älskade lilltjej upp och såg på allas våran Saltkråkan....men jag tror nog att mamma Jessika somnade en stund där på soffan efter en stund :-)...fick några små puffar av min tjej...mamma varför sover du? Ja, jag bara blundar lite...mmmm....blev sååå trött...jag älskar Saltkråkan :-) men den är ju så lugnande :-) Och visst ger den barndomsminnen. Glad att den hänger med än...att barn ser på en såpass gammal film...men vår Astrid Lindgren håller i tusende år!




Vår mysiga julbricka och filmkväll...



Mysfredag med min äldsta älskling....Miracle on 34th Street...en gammal
film som talar till barnet i oss som tror på mirakel. Det älskar jag!



Njut av Juletider och adventstid kära vackra vänner mina! Vi myser!




Kraaamisar alla fina!



Jessika



Träffade min bästis Anna på stan en stund i dag...Och här myser vi
med en lång fika...och av att bara vara i vårt nyfunna café...:-) Blir definitivt
en favorit i repris :-)



Annas hjärtelatte i december - Hjärtans tider.




Och lite vackra julblommor hann vi med också :-) Ett måste för mig...
Äääälskar blommor...!



Ps. Nu sen kväll här, min stora kille har somnat på soffan...och jag har tagit paus i
skrivandet så har avslutat mitt skrivanden när han sov älsklingen min...Kraaamisar och Hjärtan alla!



If You Only Say One Prayer - Say Thank You!



- Och visst finns vår Tomte - St Nicholas! -







Allmänt
Kommentera

15 Dec

23:48

Har jag fastnat i en klagovisa? Och tack fina Dr Burzynski!

0kommentarer
Inom mig bär jag mina tidigare ansikten, som ett träd har sina årsringar. Det är summan av dem som är "jag". Spegeln ser bara mitt senaste ansikte, jag känner av alla mina tidigare.

- Tomas Tranströmer -




Hej kära!



Sitter här sent på kvälla med min kära mor och småpratar och har det lite mysigt...alla barnen har lagt sig. Och jag är sååå lycklig att vara hemma! Älskade mina barn som jag älskar mer än hela Universum och min Gena kommer hem snart också älskade min. Jag trivs så bra med min älskade mamma, och jag trivs så bra att ha mina förädrar här, känner mig trygg. Men pappsen min drog i väg till systra min i dag för att rulla älgköttbullar inför julen. Mamma och åker dit i morgon också för att hjälpa till och ja så får de vila upp sig lite. Istället kommer mina fina svärföräldrar och bor med oss i några dagar. Snälla alla fina ni! Hjärtan till er! Och jag har hunnit sova redan en stund med mina barn...i omgångar vid läggning...så trött på kvällen, jetlagen efter Amerika har nog inte gått över ännu.
Så här fint möttes vi, jag och Sasha när vi kom hem...god mat, tända ljus,
blommor, ja till min kära mamma Mona som är ett Luciabarn och fyller år
på Lucia, och sedan blev det tårta och konsert...ja barnen höll konsert.
Mysigt och bara såååå hääärligt! Älsklingar mina alla!


Och i går så fick jag igen ett mycket kort energiutsläpp/ångestattack. Det var nästan intressant att betrakta mig själv. Sasha satt bredvid mig. Och det kom väldigt snabbt...och jag hade känt att det varit på gång. Denna gång var det så markant att när jag gav upp kampen, när jag slappnade av i hela kroppen så slutade det tvärt! Vanligtvis så har min tendens varit att spänna mig och att kämpa emot och att bli livrädd. Nu när jag gav upp..tack Sasha för din hjälp, så tog det slut på en gång. Det visar att det går att kontrollera. Sasha ger mig nu instruktioner att öva varje dag, att spänna kroppen och sedan slappna av, spänna mig och slappna av. Det programmerar kroppen till detta beteende. Vi har talat om det tidigare. Men jag vet inte varför jag inte har tagit till mig det tidigare. Nu övar jag på det och jag försöker gå till det avslappnande tillståndet så djupt det går.
Och så här fint julpyntat hade några det utanför sina hem...på väg
hem från min älskade lilltjejs luciauppträdande på dagis som bara var
såååå sött! Finns det något bättre! Hjärtana våra barn!


Jag har fortfarande viss ångest inför allt som känns att man borde göra inför helgerna som stundar...men egentligen tar jag det mycket lugnare nu än förut..nu har jag bestämt mig för att lyssna till mitt inre och även min kära fina vän Carin som gav mig det rådet för länge sedan...att december är en månad för kontemplation, tända ljus, sända ljus till världen och människor.  Ja, det finns olika saker som har byggt upp min ångest, detta att komma hem efter resan..av någon anledning så bygger jag alltid upp viss ångest, mina egna förväntningar, andras förväntningar som jag tror de har. Allt i mitt eget huvud:-) Och sedan skall fina Sasha åka iväg, såklart, och det unnar jag honom verkligen över jul och nyår till sina nära och kära. Men jag känner mig lite nervös hur jag skall klara mig utan hans vägledning. Men det finns ju skype. Men jag jobbar med tekniker som vi jobbat med.



På väg hem från dagis hämtade vi upp min älskade sjuåring, och han visade
sitt fina tomtehus som han gjort av en skokartong, alla barn hade gjort
varsinna söta små tomtehus! Han går i en så himla bra skola!


Angående min senaste blogg. Ja, jag känner och har känt stor frustration med den svenska sjukvården. Och jag vet att jag gick hårt åt sist. Men så kände jag då och jag skrev utifrån det jag kände. Och det jag kanske inte mer tydligt visade i det inlägget  är de människor som hör av sig till mig och hur jag lider med dem, och deras liknande historier. Och jag känner av så mycket av flera av deras frustration och ångest inför sina liv, och sina anhörigas liv, för att de inte får hjälp. Och det påverkar mig såklart oerhört mycket. Och jag vill från mitt hjärta efter bästa förmåga hjälpa alla som hör av sig till mig. Självklart är min intention att vända frustrationen till något som inte enbart blir en enda klagovisa över svensk sjukvårt så att jag fastnar där. Det är inte hälsosamt för mig och inte för någon. Talade med en underbar fin vän i dag om det, och hon påpekade det för mig, tack kära fina du. Jag har själv känt också att min relation till mig själv hur jag behandlar mig själv och sedan mitt älskade land Sverige, har parallella linjer. Det hör i hop. På samma sätt som jag lär mig att älska och behandla mig själv väl och att inte döma mig själv, trots mina tillkortakommanden... så lär jag mig att älska mitt land, och jag älskar mitt/vårt vackra land översvallande, och människorna här, och att behandla landet väl trots dess/våra tillkortakommanden. Men det betyder inte att man inte kan bli arg. Säga ifrån. Ibland är kärlek att säga ifrån också. Men med intentionen att höja och hjälpa. Det är en skola för mig, ett lärande.
Och vår soffa har blivit juligt röd och tavlan har vår älskade äldsta
son målat för ett eller två år sedan.



Angående Dr Burzynski, så blev jag ledsen att höra att han anklagas att enbart tjäna pengar, men det är ingen nyhet all kritik gentemot honom, den är jag väl medveten om. Men jag har spenderat ganska lång tid på kliniken och jag har sett skillnad på människor som kommer dit, och när de lämnar, och jag talar med andra patienter. Så jag vet att han räddar liv!!! Och jag har träffat honom flera gånger och jag känner att han är en genuint hårt arbetande man, som lever för sin forskning, och för att hjälpa människor. Och det han gör för mitt liv är jag Dr Burzynski evigt tacksam! Tyvärr så kan amerikanska patienter ibland inte fullfölja sina behandlingar på grund av att försäkringsbolagens regler hindrar dem att göra det. Och det är definitivt inte Dr Burzynskis fel. Och för mig har den dyraste medicinen varit, inte den medicin som han har genom forskning framtagit utan den medicin som är godkänd av FDA, The Federal Drug Administration. Det vi nog kallar Läkemedelsverket. Medicinen är svindyr! Och det är definitvt inte Dr Burzynskis fel personligen. Och jag läser en hel del jag också om honom. Nu när jag har kommit tillbaka mer och mer från ångestens töcken...och jag har från början vetat att han inte är accepterad av många inom läkarkåren,...de som jobbar på det konventionella sättet, ja som självklart också räddar liv. Men han är definitvt accepterad, men kanske av de som jag skulle kalla; leder vägen, går framåt öppnar upp dörrar för ny forskning. Men jag kommer att snart återkomma och skriva mer om detta! Så tack Lotta för din kommentar och för att du tog upp detta för det får mig att ta tag i det här med att förtydliga vilken typ av vård jag får på The Burzynski Clinic. Och tack min fina vän T för vårt samtal i dag för det får mig också att förtydliga mig och att höra din synvinkel är så värdefullt för mig. Och tack älskade min Gena för ditt stöd. Jag älskar dig! Och för mig handlade det inte om mod att åka till The Burzynski Clinic...det var helt enkelt hela min själ och kropp och min intuition som sade det till mig. Allt talade för det inom mig. Hela mitt väsen!



Och såå här fint julpyntat kan det vara i närheten av vårt kvarter i
Houston...där tomten vaknat till liv :-)



Och vilka tjänar mest pengar...Jo, läkemedelsföretagen...vem törs forska i deras göranden och havanden? Jag tror att det skulle kunna bli en hel del smustigt byk som kom fram där...Och de tjänar Multum på sina patent och på sina läkemedel!!! Och därmed inte sagt att allt är dåligt, Nej!!! Det finns så många läkemedel vi alla är tacksamma för. Och igen vill jag förtydliga att jag aldrig har sagt; att alla läkare i Sverige är dåliga, eller vår sjukvård...nej. Jag är till exempel mycket tacksam för hur Astrid Lindgrens sjukhus tog hand om vår äldsta son när han hade brutit armen. Underbara fina snälla sjuksköterskor som fnittrande och skrattande, ja det var sent, tog hand om oss, och fick oss, mig och min son på gott humör. Tack fina! Och det finns flera exempel.
Och den fina ambulanspersonal som tog hand om mig varje gång när jag åkte in förra sommaren för epeleptiskta anfall, det har jag skrivit om tidigare. Det är jag oerhört tacksam för hur jag blivit bemött, och deras proffessionalitet. Och även oftast på akuten.



Och så här kan en sjuårings önskelista till tomten se ut :-)



Men Sverige är mitt land och jag vill dess bästa liksom allas vårat bästa..., och det jag går igenom, och har gått igenom, skapar naturligt en reaktion, och nu ser jag med stor sorg andra människor lida. Det får mitt hjärta att brista. Och vi som behöver hjälp Nu som tyvärr inte går att få i Sverige, och på många andra håll, vi söker alternativ och vi behöver hjälp av de som går steget före i forskning, de som är öppna för nya vägar, för vi vill alla Leva! Och vi har inte tid att vänta några år till, de flesta av oss! Och jag önskar och drömmer att Sverige blir ett föregångsland för detta! Älskade Sverige låt oss komma ut ur våra gömmor och öppna oss...för vi har så mycket inom oss...och så mycket vackert här!  Jag sänder er alla som lider och har det svårt allt Ljus och Kärlek!




Och All Ljus och Kärlek till er alla fina därute!

Det får bli allt för i kväll.


Godnatt


Jessika



If You Only Say One Prayer - Say Thank You!

Allmänt
Kommentera

12 Dec

21:32

Ett "mellanmjölkens" barn säger STOPP!

3kommentarer
Always be ready to speak your mind, and a base man will avoid you.



(Min tolking av dikten är att när vi är redo att tala sanning så undviker vi det lägre i oss...)



Hej då vackra juldekorerade kvarter vårt här i Houston...




Nu åter på europeisk mark..så känner mig närmare mina älskade. Och imorgon skall jag precis hinna fram så att jag kan se min lilla tjej lussa med sitt söta dagisgäng på dagistrappen. Sötisar, och min älskling. Längtar sååå till alla mina älsklingar! Det skall bli kraaaamkalas! :-)
Sitter på hotellrummet här vid flygplatsen och bara är...skönt! Åt just min medhavda mat från Houston...räckte gott för lunch...är ju fortfarande frukosttid för mig. Klockan är endast tio i Houston...och ja fem här...ja jag åt lite sen lunch...lite upp och ner vänt nu. Lyssar till lite julmusik..men har sovit säkert i fyra timmar, behövdes såå!



Alla sover på flyger...utom jag...kanske...


Ja, flygresan gick bra..såg en bra film med Tom Hanks och Julia Roberts, en ny film, den var faktiskt bra för att se på planet. Tycker om båda skådespelarna. Både rolig och småromantisk...men det som var lite, ja lite i alla fall ovanligt för en Hollywoodfilm i den genren var att färgerna var normala...det såg inte så perfekt och ljust och glatt ut, färgerna...det har jag i och för sig inget emot ibland heller, men nu var det mer som det är. Men USA och dess energier har något speciellt i sig, i alla fall för mig...jag känner kreativitet i luften på ett annat sätt...
Sköterskan Beata, som alltid ger en extra kram, vinkar hej då när
vi skall åka.



Sasha och vår fina vän Ewa på kliniken. Hon arbetar i receptionen.



Snälla sköterskorna Kim och Gina...och färgerna på kläderna varierar...
Härligt! :-) De är två av sköterskorna som har hand om patienter som
blir uppkopplade till AVA, som jag har varit uppkopplad till i 10 dagar,
och andra typer av medicin som går direkt in i blodet. Jag har som resultat
av AVA tack och lov gått upp i vikt..och jag känner mig piggare.


Men jag genomgick också ett kortare energiutsläpp under resan...jag kände hur det kom en rädsla i mig helt plöstligt, och då satte det igång...men det passerade ganska snabbt, oändligt tacksam för det. Väckte stackars Sasha som somnat...han som så gärna ville sova...men tack och lov somnade han om efter ett tag. Men kändes så bra att få hans lugnande ord...tack snälla Sasha.



A Room with a View - Utsikt från mitt hotellrum...så såg det ut precis
när jag vaknat på eftermiddagen...


Våra sista dagar i Houston var intensiva...ja i mina mått mätta...Sista kvällen träffade vi min syssling och hans fru. De bjöd oss på middag på en mysig fiskrestaurang. Tyvärr kunde jag inte äta det bästa av deras urval, ja det jag skulle ha valt i vanliga fall, men det kommer! :-) Och Jon och Robin hade med sig presenter till barnen, söta filtar med deras namn ingraverade så snällt och fint (enda var, ännu mer bagage! Hjälp!!!) och ortens specialsylt och godis...  och Jons mamma hade skickat bilder från Montana och lite annat,
Och här sitter vi släktingarna :-) Mysigt! Och vi hade så mycket att
prata om...men Jon var lite trött för han hade haft fullt upp med deras
fina yngsta sons två aktiviteter hela dagen...så är det att vara förälder.



Jons mamma är min pappas kusin. Bilderna från Montana visar storslagna berg i bakgrunden av den lilla staden/samhället där pappas farbror Johan från Armasjärvi kom att bo med sin familj, berg med snö på topparna, sååå vackert! Jag hoppas verkligen att vi kan åka dit. Har nu fått korrigering angående när farbror Johan emigrerade till Amerika, det var när han var 18 år, och inte 14 år som Jon berättade för mig vid vårt första möte. Ja 14 år lät väldigt tidigt, men det hade också varit möjligt. Talade med Jons mamma per telefon för några dagar sedan.
Här kom Uncle John från Armasjärviatt bosätta sig.




Här är den alltid så gästvänlige trevliga ägaren av vår favoritrestaurang
Flora & Muse som vi åt lunch på precis innan vi skulle åka mot flygplatsen igår.
Blev så förtjust i hans mustasch.



Sasha dricker gott te på vårt Flora & Muse i inväntan på den goda
ekologiska maten.


Jag är så tacksam för tiden i Houston...att få den hjälp jag behöver. Blir mer och mer medveten om hur många som lider...som inte får hjälp och jag gråter för dem och sänder dem ljus och ber för dem... samtidigt så vet jag att det inte är av illvilja som de inte får hjälp, självklart vill läkare i Sverige hjälpa människor, ja de flesta, och det finns både bra och dåligt i varje land, det är jag medveten om. Men det som gör mig heligt f-bannad är att vården i Sverige är sååå "insnöad" på sin linje, de ser allt i sin fyrkantiga låda! De kan inte gå utanför ramarna ett enda dugg...ja många av dem. Nu har vi hittat en klinik i Sverige, som vi hoppas på, som vi har redan bokat tid hos och har talat med. Och ja, känslan var mycket mer samarbetsvillig, och där fanns en nyfikenhet och öppenhet till den vård jag får på Burzynskikliniken. Och är den kliniken en svensk vanlig klinik? Nej, självklart inte!!! Suck! Vad skall skall det bliva av vårt stackars land? När skall vi vakna och inse att utvecklingen inte hade gått framåt utan människor som tänker utan för ramarna!!! Och ja, tyvärr så blir dessa giganter oftast förlöjligade och ja till och med jagade innan några av de blir upphöjda till skyarna som stora upptäckare...
Fina Dr Burzynski kan ni se på flera bilder bl a tre foton högst upp.
Tack Dr Burzynski!



Patienter och anhöriga som demonstrerar för några år sedan när
Dr Burzynski blev åtalad för sitt jobb han gör för cancerpatienter,
det var många som botats och fått hjälp av honom kom till hans stöd.





Etablissemanget...ger sig inte om man rör deras invanda sätt att
tjäna pengar och styra saker...är det så? Men människor gör sina röster hörda!
Tackar gudarna för det!



Men jag tänker på mitt land! Vårt land! Vart är vi på väg? Det jag vet är att många kreativa människor lider i vårt kära vackra land...de lider och blir stämplade som än det ena än det andra...ja, är man lagom, lagom kreativ, lagom allt... så är det ok...då är man inom ramarna...Annars är man bara helt fööööör mycket!


Men det finns såååå mycket jag älskar med vårt land. Jag älskar människorna, hur vi än är, jag inkluderat! Jag är som jag är och jag blev som jag Vart! :-) Jag älskar vår vackra natur. Jag tycker om mycket i skolsystemet...men håller inte med om mycket...skall nog inte gå in på det nu...det är för slappt...men samtidigt så behövs det mer kreativitet...och utlärande av medkänsla...men vi är alla elever i vår Moder Jords skola...ja det finns såklart mycket mer som jag tycker är bra; Att vi alla har rätt till vård....eller har vi fortfarande det? Har vi det? Jag fick dra iväg till Amerika för att få min vård...men jag gick min egen väg...inte Sveriges väg...ja varje land har sina saker att tampas med... Jag har ofta i mitt liv varit en velpotta, Men när jag helt plösligt skulle besluta om operation...som skulle göras inom tre dagar, så visste jag direkt NEJ! Det var mer klart än något annat någonsin i mitt liv, det kändes i hela mig, själ och kropp... Jag tackade nej till operation och den plan de hade för hur jag skulle vårdas på Karolinska Sjukhuset, chemotheraphy och alltihop...men när deras namn nämns i vårt land känns det nästan som om vi alla borde kasta oss ned i vördnad och buga oss för denna så Höga institution av kunskap... Karolinska Sjukhuset!...Ack nej,...för mig kändes det som att jag kommit till dödens väntsal...när jag kom dit...och med det inte menat att det är så för alla, nej! Men jag kände dödens vibrationer i hela byggnaden jag kom till...jag såg dödens stå runt hörnet och kika på mig...det sätt läkaren tittade på mig, med sorg i och distans i ögonen, de gjorde sitt bästa, jag vet. Men först hörde de inte av sig på en månad, ja jag vet SEMESTER i Sverige går före ALLT!!! Sorry.... att få tumör i hjärnan mitt i semestern och allt! Och sedan pang bom när jag ringde och sa, hej tänkte ni höra av er??? Jag åker till Moskva snart, där vi bodde för tillfället, då fick jag komma på en gång, och när jag kom ville de operera mig inom tre dagar... Jag har aldrig varit mer klar över ett beslut någonsin, Nej tack sa jag och gick därifrån!!!...jag som inte ens ibland har kunnat välja en maträtt utan att fråga...vad skall du ha, vad tror du? ha ha! Nej inte kanske riktigt...men nästan:-) Nu var det helt enkelt NEJ! Jag går en annan väg!!! Och självklart var jag enormt chockad...men det var också ett så inom mig djupt sägande Nej! Jag går inte eran väg! Stopp!!!



Och här ramlar jag i rosa poolen :-) Vi tog en promis efter vårt möte
med mina fina släktingar...och kom till kvarterets hotell med lite utsikt...
Färgen passar mig...flygande i rosa moln..ha ha! :-)


Jag tar mig utanför de stängel, det fängelse som jag låst in mig själv i, de murar som jag byggt runt om mig...och dessa murar och ramar som låser in mig vart jag än vänder mig, Gud hav förbarmande för detta land...och hennes folks strikta rädda regler och koder...marschstegen ekar...alla gå i rak linje, inte ramla utanför...marsch marsch...var inte för mycket, säg inte Gud, tyck inte för mycket, var inte föööör, var vanlig, inte så känslosam nu, det kan ju bli så pinsamt....var ett lydigt "mellanmjölkens" barn....


Ps...och ni som har läst det jag skrivit om min kära farfars mor Adelina...som kom till vackra byn Armasjärvi från Amerika med sin man...i tron att hon kom endast för ett besök, utbildad lärarinna och någorlunda fri kvinna på den tiden i Amerika...jag har en känsla av att hon var Ur f-bannad!!! Att bli lurad på det liv hon skulle ha levt, det liv som hon trodde var hennes, ...ja för var det inte det hon blev...lurad...men jag vet inte hur hon såg på sitt liv...men jag tänker bara på hur instängt det måste ha känts för henne där, hon kunde aldrig återvända till det som var hemma för henne, hon födde flera barn...och arbetade aldrig mer som lärarinna. Ja älskade Adelina. Du är i mina ljusa tankar.



Nu måste jag få i mig lite mat här och se om de har roomservice eller ta mig neråt restaurangen...Och sedan blir det nog det här för mig...en gammal godingfilm som jag också tänker se med mina älskade barn och älskade min Gena du hänger väl med och du också Natti kanske älskade systra min...Kraam på er! :-)








Kramisar i massor alla fina vänner!



Jessika


Och älskade syster min Susanne och la familia over där där ni är och njuter av värmen. Jag älskar er alla! Och hoppas ni har det härligt! Kom i håg ingen stress och barn ta hand om mamma nu...Kraamis!



Sista kvällen för denna gång...framför vår lägenhetsbyggnad i vårt Houston.
Nu hem till mina älsklingar!


Puss å kram alla!


If You Only Say One Prayer - Say Thank You!

Allmänt
Kommentera

10 Dec

21:25

Jag är ett Mirakel...törs jag säga det?...

0kommentarer
I Am A Miracle!




I morse vid frukost...talade vi, jag och fina Sasha som hjälper mig såå oerhört mycket, så enormt tacksam, vi talade om den ångest jag känt ja lite lite i några dagar...små ångest som gått och naggat mig...och i morse fortsatt...en sådan här morgon när jag vill ligga kvar i sängen och gömma mig.
Men måste ta mig upp..äta frukost, följa mitt schema, så att tablettschemat inte blir helt totalt försenat....
Ja, vad var det då som har funnits i mig dessa dagar...ja längre än så...
Vårt kvarter i Houston juletid.


I slutfasen kom vi fram till orden Jag är värdefull/älskad (precious), jag är begåvad, jag är ett Mirakel.
Det var svårt för mig att säga de orden om mig själv. Käkarna låste sig nästan...de blev spända.
Men om jag inte kan säga det om mig själv hur skall jag då kunna övertyga mina älskade barn om att de är precis det; värdefulla och älskade, begåvade och att de är Mirakel! För det är det jag försöker säga till de så ofta jag kan, och det är det jag vill att de skall känna att de är. Och så ser jag dem. De är älskade och begåvade och de är Mirakel. Liksom vi alla är, alla vackra barn och alla vackra själar på denna planet.
Men tyvärr ser jag redan i mina barn, utan att på något sätt vilja röja deras privatasfär...men jag tror vi kan se det i så många barn när de kommer i skolådern..jag ser i dem en förändring...mer osäkerhet om det vackra unika som just dem har, det vackra som alla barn har, speciellt hos mina två äldsta ser jag hur det börjar komma...osäkerhet..., osäkerhet att just de är värdefulla precis som de är. Ja ni vet själva hur ett litet barn kanske upp till tre års åldern eller lite mer...fem kanske till viss del, hur det är så självklart för dem, att de är speciella och begåvade och att de är bra som de är. Den där härliga självkänslan som små barn har. Men i skolådern så börjar de döma sig själva...osäkerhet kryper in...vad skall andra kompisar tycka om mig. Jag tror det finns hos så många barn,..mer eller mindre. Men tack och lov ser jag det mindre i mina barn än i mig själv.
Sasha i vår närliggande park...där vi tar vår morgonpromenad och
gör våra övningar.




Men vad gjorde mig nervös och ångestfull de senaste dagarna...jo, en rädsla av att göra människor besvikna och att inte vara tillräklig...jag är värdelös...jag är inte lyssnad på.
Jag såg mig själv som tonåring...min rädsla och instängdhet, och att inte vara den jag är...att inte leva som den jag vill, jag gjorde mig själv så besviken, och jag kände att jag gjorde andra så besvikna på mig. Tysta tråkiga gråa Jessika...det är inte jag. Arg Arg ARG!!!



En ilska på mig själv; Jag är inte sådan...jag är inte en tyst råtta...det kände jag i hela mig...och det fick mig att bli sååå besviken på mig själv...och det fick mig att känna mig så värdelös.



Det är inte den jag är...jag älskar att kommunicera med människor, jag älskar människor, jag är glad, jag är bubblig, jag skrattar mycket. Jag uttrycker mig, säger vad jag tycker! Det är barnet i mig... Det är Jag!




Vårt vackra Flora & Muse där vi åt middag igår...gott! Och jag älskar deras
Vackra blommor!


Det kom upp en rädsla för julen, och att människor omkring mig är rädda att det skall bli som förra året...då jag dagen innan julafton, just när jag slog in julklappar fick ett långt utdraget epelepsifanfall...ja, vad var det egentligen, det vet jag inte...de hade svårt att få stopp på det på akuten...det tog slut..satte igång..tog slut..satte igång..tog slut..satte igång..tog slut..satte igång...tillsut minskade det i styrka...men fortsatte med mindre mindre attacker...men efter det så hade jag kanske i en månad ca fyra fem vad som jag nu förstår och ja för länge sedan insåg panikattaker..med Sashas hjälp insåg jag det. Och efter det så var hela våren sådan, men det minskade eftersom, men det gick lite i vågor...men januari och slutet av december var som värst. Jag var inte närvarande för mina barn...ja det var som att leva i ett rent Helvete!
Och i och med att akuten pumpade i mig så mycket mediciner dagen innan julafton så kunde jag inte delta under julafton...jag var helt slut..och rädd...att umgås med folk. Jag satt vid ett separat litet bord när vi åt jullunch...och jag i en korgfåtölj lite utanför vardagsrummet när julklappsutdelningen pågick, av rädsla och utmattning...sedan sov jag, sov sov mycket i flera dagar...
Vi tog en kort promenad i vårt område...med de vackra eldarna!


Och nu, även då jag mår såååå mycket bättre, jag ser ljuset i slutet av tunneln, jag känner så mycket kärlek...jag mår så mycket bättre fysiskt enligt MRI, röntgenresultat och min ångest är mycket bättre...men ändå så kommer rädslan upp att göra min älskade familj besviken...för jag känner av en rädsla från dem, att det skall hända något igen. Det är också en omsorg från dem det känner jag. Jag vill så inte göra dem besvikna, speciellt inte mina älskade barn och min Gena...Och jag är rädd att göra mig själv besviken.



Genom vårt arbete så förstår jag saker om mig själv...att det är sååå viktigt att lyssna på sina barn, att känna sig lyssnad på, värdefull och älskad också med ord. Men det handlar mycket om min egen besvikelse på mig själv i min ungdom och sedan har det fortsatt, att jag låst in mig i mig själv...inte varit den jag är...Jag har blivit beskriven som lugn och tystlåten osv...Men det är inte Jag!!! Det är inte jag. Jag har många gånger, som jag nog nämnt tidigare...velat vända mig om och titta bakom mig..när någon har beskrivit mig som lugn och "beskedlig"... Vem talar de om...är det någon person som står bakom mig? För det är inte Mig de beskriver...det är någon annan.
Det jag förstår nu är att jag måste börja leva livet som är Jag, det liv som jag fick som gåva att förvalta; Jag är Värdefull och Älskad, Jag är Begåvad, Jag Är ett Mirakel. Jag måste säga det med hjärtat till mig själv...det handlar inte om intellektet...hur skall jag annars kunna förmedla det På Riktigt till mina Älskade barn?



Glittrande träd i vårt område här i Houston. Vackert!


I dag skall vi träffa mina fina släktingar, min syssling Jon och hans fru Robin. De skall bjuda mig och Sasha på middag. Deras son blir besparad denna gång att umgås med tråkiga vuxna :-) och får vara hos en kompis. Men jag är glad att jag fick se honom vid vår förra träff för en vecka sedan. Och jag känner rädsla och viss nervositet inför mötet...tänk om jag får panikattack när vi träffas? Ja, tänk om...jag är rädd att bli förudmjukad inför dem...att känna mig värdelös...Men om det nu skulle hända att jag får en panikattack...vad har min erfarenhet visat mig hittills? Jo, om det har hänt någongång vid sociala tillfällen, när jag träffat folk..ja då har alla hittills visat medkänsla och värme. Ingen har förudmjukat mig. Senaste gången var när jag stod och kramade den snälle taxichauffören hemma i Sverige, då jag fick en mindre panikattack. Ja, tanken på mötet nu i eftermiddag har också gjort mig uppstressad..och lite nervös...what if? Men människor är väldigt medkännande och varma i sådana situationer, det har jag känt alltid hittills. Och fina Jon och Robin, de är väl de sista att förlöjliga mig om det nu skulle hända...de skulle visa mig medkänsla det vet jag.


Så vi talade om det vid frukost och Sasha hjälpte mig att göra vissa övningar...så att det inte bara blir intellektuellt prat...det handlar om att känna det i kroppen, se det inom sig, känna det i hjärtat. Omprogramera sig själv!



Och jag älskar julen...och Nu är det Dags för mig att göra som min kära
vackra Carin sa till mig, min fina älskade mentor som dog när hon var nästan 90
år; hela december är en tid att tända ljus, och sända ut ljusa tankar till mänskligheten
och världen...en tid av Stillhet och Glädje och Ljus! Det är det jag vill lära mina
barn att december och adventstid handlar om och vår vackra jul!


Och nu är en tid för mig att Refocus...att välja väg! Omfokusera mina energier till Kreativitet, Kärlek och Medkänsla, Ljus! Men det betyder inte att jag aldrig blir arg...det är viktigt att känna mina känslor...för känslorna vill säga mig något...det försöker hjälpa mig...de är mina lärare (liksom irriterande jobbiga människor runtomkring är våra lärare)...Det som är viktigt är att sluta älta mina känslor..att fasta i dem... Det är så jag kan återbli JAG! Gå ut i Livet och Leva!!!


Nu dags att fortsätta packning och att äta lite lunch...och sedan skall vi träffa min fina syssling Jon och hans fina fru Robin :-)



Kramar alla ni vackra själar därute!



Jessika



If You Only Say One Prayer - Say Thank You!


Tack fina Sasha för all din Hjälp! Du är en Blessing! You are a true Blessing!




Allmänt
Kommentera

09 Dec

04:24

Glad Advent från mig i Houston!

1kommentarer
Be melting snow. 
Wash yourself of yourself. 

Rumi ♥


Hej kära mina! Älskar ovanstående citat av Rumi, så talande och vackert!

Idag kopplades jag bort från min AVA, men sista dagen av infusionen i blodet var i går eftermiddag hemma här. Och sedan efter kliniken åkte vi en stund bort till gallerian som ligger fem minuter bort med bil...handlade lite kläder till barna mina...effektiv tid och det gick fort. Sasha hjälpte mig...bagoholic som jag är, suck, att avhålla mig från att inte köpa en väska... vi satte oss och drack te istället vilket var billigare och mycket smartare... men ärligt jag hade nog kunnat avhålla mig...hade bara lite lust att gå in i min väskaffär...men trivs faktiskt himla bra med den väskan jag har nu, den är precis lagom rymlig för allt jag behöver just nu. Meduciner och anteckningsblock, mobil och snacks och ja det som behövs...


Här kommer jag i min nya mössa...



Förstör min frisyr bara lite...men hellre varm än frusen om öronen och huvudet...:-) och ja,
det är bara att rufsa till håret lite så är det klaart! :-)



Så här ser den ut sidleds...inhandlad på Gap...och här hemma har packningen börjat, pust
som vanligt....

Vi tog en liten middag ute i kväll...mysigt. Och ja, då tog jag på mössan enbart för att fotas...och jackan har jag på mig endast för att det är lite kallt i restaurangen....brr...men den åkte av efter en liten stund. Här skålar jag i te....och funderar på nästa filosofiska drag i livet...ha ha! :-)

På väg hem, sprang jag in i en annan restaurang och bad att få fotografera deras vackra julgranar...Sasha gick och handlade mat...så jag fotade i lugn och ro...he he!



Vacker julpyntad gran... väntar endast på tomten och renarna...



Hääärligt vackert och bara heeeelt uuuunderbaaart!



Och här lite hur det såg ut ute på vägen hemåt i sakta mak för lilla mig...



Glittrande träd...



Ja, så här ser det ut...


Och här sitter jag och lyssnar på julmusik...nu faktiskt svensk julmusik...efter
min Ella Fitzgeralds vackra julmusik som jag lyssnat på innan.


Och i kväll efter packande och allt som hunnits under dagen...en del mejl har skrivits...men långt ifrån alla...
Så tänkte jag hinna att se lite Desperate Housewife som Sasha har spelat in åt mig. Ja, det är den amerikanska servicen de har att kunna köpa serier via internet...så han köper alla, som han vill se...eller jag, snälla han...Så nu får jag se alla avsnitt som har gått fram till nu..och det är en hel del kvar att se.

Så det blir ett kort inlägg här i kväll. Men ville nämna att jag har träffat en svenska här som också kommit till kliniken. Råkade höra henne tala svenska med den som följt med henne. Kändes fint att talas vid. Så vi skall hålla kontakten. Hon hade läst om dem via internet. Och i Sverige är det svårt för dem att ge hopp till vissa patienter. Men här finns hopp!!! Tack min älskade Burzynski Klinik. Och tack alla fina underbara sköterskor, och min snälla fina Dr Larisa. Och framförallt min hjälte Dr Burzynski. Jag är sååå tacksam. Och utan min Gena skulle jag aldrig kunna komma hit. Tack älskade min. Du är min Riddare. Och tack alla ni min underbara familj, ni allihopa för att ni finns, och kära fina vänner tack för att ni finns. Jag älskar er alla!


Jag har gått igenom en hel del saker i mitt inre de senaste dagarna så därför har jag inte heller känt att jag kunnat skriva så mycket. Men förhoppningsvis kan jag skriva om det vid senare tillfälle. Men det handlar om att inte ta på sig andras bördor i livet. Alla måste leva sina egna liv, ta ansvar för sina egna liv. Det vi kan göra är att hjälpa och vara till stöd för varandra. Vara vänner helt enkelt, finnas där. Men samtidigt inte ta på sig andras liv på sina axlar...för det blir lätt att istället göra den andra personen en björntjänst.

Men jag tror på generositet i själ och hjärta gentemot andra människor, och medkänsla och kärlek! Speciellt i tider som dessa! Det är det som julen handlar om!


Kraaam alla fina vackra ni därute!



Jessika




Glad Advent från Houston!




If You Only Say One Prayer - Say Thank You!


Wash yourself of yourself.
Rumi ♥
Allmänt
Kommentera

06 Dec

04:59

Vacker Tystnad...Medvetenhet min följeslagare...lite Whole Foods

1kommentarer
Medvetenhet är min ständige följeslagare i Livet




Gokväll kära därute! :-)


Julsånger och mina små ljus tända här på rummet. Adventstider och i väntan på Ljuset!


I morse när jag mediterade så kom det till mig, ja det är i och för sig inte första gången sådana tankar kommer, men det kom att jag borde skriva i bloggen något om det här att vara tyst. För jag kanske ger intrycket av att jag tycker det är något helt fel att vara tyst. Men så är inte fallet. Tala är silver och Tiga är Guld sägs det... Jag anser att det finns skillnad mellan tystnad som utgår från rädsla och irritation, eller helt enkelt omedvetenhet...när man är ute och flyger i tankarna och är helt omedveten om sin omvärld... och sedan finns det tystnad som utgår från kärlek och ur hjärtat, ja en varm kärleksfull tystnad. Den senare typen av tystnad är väl den som är det vackra och upphöjda, men vi är människor på denna jord, här för att lära oss, så tror jag och känner väldigt starkt. Vi är här för att lära oss att följa alla våra olika förebilder, ja lärare, visa, profeter, vad vi nu vill kalla dem. Och många har vi haft på denna jord, både män och kvinnor tror jag. Många för länge sedan bortglömda. Men vi kan namnen på flera av de senare.


Morgonpromenad i park




Vackert citat som jag hängde upp på min spegel hemma i mitt flickrum
i byn för många många år sedan,...efter att jag läst Bröderna Karamazov
...och ja citatet hänger där än... numera arbetsrum/gästrum...




Och så här mycket hade det regnat under natten...välbehövligt för Houston.



Ja, när jag går igenom min resa så återkommer det ständigt...hur väljer jag...att utgå från rädsla eller kärlek i mina val och i mitt liv.  Och den ständiga följeslagaren i mitt liv kommer för evigt att vara Medvetenhet! Att vara medveten varje dag, ja varje minut och sekund om mig själv...mina tankar, mina val...och ja det är minst sagt ett jobb för livet...:-) För våra omedvetna tankar per dag hur många är dem? Ja, mina är huuuur måååånga som helst!!! Men jag lär mig med Sashas hjälp att, som vi säger "check in with my self", var är jag nu? Ja, jag tvingas till det nu!!! Det är livets gåva till mig...min ångest har givit och ger mig denna livets gåva.



Ett litet juldekorerat hus utanför...hela julkrubban till vänster och julklappar
och en omkullblåst tomte till höger...får se om den äruppblåst imorgon, ja
tomten alltså. Och bilden är lite uppstylad...jag la in lite starkare gladare färger
...det var ju så grått väder i dag...men ändå härligt och friskt. Hit är det nog
vackert att komma på kvällen när allt lyser.


Efter frukost i så drog vi iväg till Whole Foods...den stora ekologiska matkedjan..supermarket. Och där som jag sagt tidigare...sååå.....I goooo Craaaazyyy!!!:-) Där finnas allt! Tänk om den skulle finnas bredvid oss i stället för ICA... i mina drömmar:-) Kanske skall visualisera fram den...kanske den står där när jag kommer hem, ha ha! :-)



Hittade ett av mina favoritställen....chockoholic som jag är...fanns till och med
chokladtvål...ekologisk!!! Det ni!



Finns en till som Gooo Craaazzyyy in here! :-) Sashinka! :-)



Ser ni; inga hormoner, inga tillsatser, och ja pålitliga produkter...:-) När
skall vi ha det i vårat vackra land...mer av menar jag!!!



Samma sak gäller för kött...för dem som äter sådant...jättebra eller hur!



En bättre typ av Cola speciellt för barn att dricka, det innehåller sött, men
inte raffinerat...ja för mig är socker ett intet...och ja det är nog bra för vem
som helst att inte äta för mycket av sockerprodukter... Den här typen av Cola
finns att köpa på vissa håll i Sverige också.



Hit hittade jag först...mina gojibär:-) Och här på hyllan finns en hel del annat
bra...jag har slutat att ge mina barn oboy, istället köper jag nyttigare ekologisk
variant som finns på hälsokost...finns olika märken...och den är godare enligt
min smak. Ja, det är klart ibland" fuskar" vi med oboy, om det är totalslut på
det andra och det krisar..:-)



Och här finns nyttigare och faktiskt goda alternativ till bl a chips..något annat
att ha istället för chips...säger jag som äääälskar chips...men nu får jag inte äta
det. Men har faktiskt innan det försökt så mycket det går att köpa sk nyttigare
chips till fredagsmyset...Jag gillar helt enkelt att det finns sååååå många alternativ här!!!
Det är amerikanarne såååå bra på! :-) God bless America!


Ja så häär fullastade var vi när vi kom hem...det blev vitaminer och mineraler
...viktigt...och min parfym som är ekologisk...och lite smink gjort av mineraler,
ja bättre för huden... Och ja sedan handlade vi ju lite mat också grönsaker,
fisk som ni såg...faktiskt svärdfisk, första gången, som Sasha lagade till lunch,
blev mmmm!



Här är sedan den goda middagen som Sasha lagade...så tacksam...bönor, blandat
med råbasmatiris och grönsaker, och lite fräscha oliver (som jag får äta av i bland
...måste få i mig lite salt trots allt), och yougurtröra med gurka...mmmm! Nyttigt och gott!



Och här sitter lilla jag och smilar upp mig som vanligt:-) och skall precis inta
festmåltiden:-)! Ps...får hitta på lite roligare poser snart...istället för snett
huvud och litet leende...ja ja! Det kommer det kommer:-)!


Nu tänkte jag faktiskt vila lite och se något roligt...trodde jag skulle hinna se en roligt film...men jag, på doktors order måste ju få min åtta timmars sömn, viktigt för helandet...så det får bli ett avsnitt av Modern Family...eller kanske två...den är sååå himla rolig:-)!

Det jag vill be om ursäkt för är att jag ibland inte svarar så snabbt på mejl och sms...jag är såååå tacksam från mitt hjärta för de mejl och all uppmuntran och ja Allt! Tack alla fina vänner, ni är underbara! Men det går i vågor hur jag kan göra saker...
Även om jag har så mycket energi ibland så att det känns som att jag kan flytta berg... ja hur mycket som helst...  men i dag så somnade jag när jag låg och skulle känna in den oro som kändes i magen...men jag förstod genom att lyssna i tystnad, att det var min rädsla för min Livskraft som spökade återigen. Nu ser jag, jag känner in min Livskraft i mig som en Kärleksfull vän som vill mig väl, den vibrerar som Glädje i min kropp...när jag känner Livskraftens kärna så känner jag Joy! Glädje! Ja...om jag har kommit till kärnan vet jag i och för sig inte ännu...men det här är hur jag känner nu.


Kraaam på er alla fina vänner! Nu är det lite Modern Family...skratt:-) sååå helande för kropp och själ! ...och även en liten snack till min sista tablett...men en lättsmält snack i och med att det är så sent...nu är jag duktig i kväll, ha ha! :-)



Sköt om er kära ni!


Jessika



If You Only Say One Prayer - Say Thank You!





Allmänt
Kommentera

05 Dec

03:20

Möte med min syssling...och vänner... och möte med Min Livskraft

0kommentarer
- Din LivsKraft Är Din Största Gåva -



Gokväll alla vänner mina därute!


Härutanför fönstret låter det som om vi är i tropikerna...vi har fullt med träd utanför fönstrena och tusentals (låter det som) fåglar som sjunger i kapp!



Ja i går så var det alltså dags att möta min syssling...och det gjorde vi på den här mexikanska restaurangen, precis nära oss där vi bor här i Houston. Och ja, det översteg, by far, mina förväntningar. Sååå himla trevlig familj. Ja, det känns som om vi fick jättefin kontakt. Jon min syssling, verkar vara en varm och snäll man, absolut inte fåordig, bara lite :-), men till kynnet påminde han om en tornedaling faktiskt.... Och även hans fru Robin var jättefin och trevlig...och ja, elvaåriga sonen Jack, som verkar vara en jättefin kille, var ganska tyst, inte så konstigt i den åldern när vuxna sitter och pratar och pratar i två timmar...han önskade nog att han hade fått ta med sig sin i pad som mamman hans fick honom att lämna i bilen, låter som mamma Jessika :-)

Här sitter vi tillsammans sysslingar, jag och Jon och hans fina familj.
De har även två äldre döttrar. Ja de var verkligen fina. Och som Sasha sa
...You can take a Northerner out of Sweden but you can´t take the
Northerner out of a Swede :-). Ja, en mycket varm och fin känsla att
träffa dem...sååå glad! :-)


Jag visade en hel del bilder av kära vårt Armasjärvi, där Jons morfar John föddes, och även gamla släktbilder, och lite nya. Och troligtvis skall vi träffas dagen innan vi åker hemåt. Känns roligt! :-) Jag är jätteglad över att ha fått kontakt med dem. Och nu har käre far min bjudit dem hem till Tornedalen, ja de måste ju få uppleva norr och se var Jons morfar Johan kom ifrån. Och äta lite älg och renkött, och allt annat som pappa min vill erbjuda dem, och mycket annat, ja pappa Sven älskar nog mest av allt att stolt visa upp sitt Tornedalen :-) ...allt du behöver ta med när du är i skogen är en kniv och lite salt, har vi barn fått lära oss, och nu är det barnbarnens tur...så klarar du dig...visst var det såå eller missade jag något :- ?, brr det låter kallt om natta...sovsäck skulle jag i alla fall vilja ha.


Det jag inte visste var att, Jons morfar John, som han kallades här, min farmors storebror, åkte till Amerika redan som 14 årig. Helt otroligt!!! Jon är uppvuxen i Montana, en stat uppe i norr, så han är också van vid snö och kyla. För det var där morbror Johan bosatte sig, norrbottning och tornedaling som han var. Jons fru Robin har själv förfäder från Norge...så de är riktiga skandinaver båda två:-) Och morbror Johans fru Iona, lever fortfarande, hon är över 90 år... och är finskättling. Jag har talat med henne per telefon för många år sedan, och jag skulle sååå gärna hinna träffa henne. Jag hoppas till våren. Jag planerar i alla fall att ringa henne. Jon berättade att han själv inte visste så mycket om släkten i Sverige...hans kära morfar John var tydligen en fåordig man...hmmm...ja tornedaling var han ju det märks :-) Men jag ringde morbror Johan, ja min pappas morbror var det ju, och hans fru Iona för många år sedan när jag var utbytesstudent i OHIO, ja mer än tjugo år sedan...tiden går...men det är jag sååå glad för. Det kändes så fint att prata med dem båda.



En film som bara måste ses! :-)


På kvällen så såg jag klart den helt underbara filmen Holiday Inn...jag njuuter verkligen när jag ser den!
Det blir att se den med barnen. En klassiker som jag blir sååå himla glad av!




Sången "I am dreaming of a Wite Christmas" finns med i filmen...
balsam för själen..


I dag söndag...efter att jag varit på kliniken och fått påfyllning av min AVA, mina vitaminer och aminosyror som jag får in i blodet... så åkte vi hem och vilade...typ...och sedan träffade vi fina Irena från kliniken och hennes man Janusch. De bjöd oss på middag på ett fint Steakhouse, med mycket god mat. Jag åt fisk, det var riktigt gott! Tacksam för trevliga timmar med dem. Såå roligt att ha fina vänner här :-) Irena är alltid den som ger mig en extra kram när jag behöver det på kliniken och hon ser direkt om jag är ledsen... men jag är nog inte en så god skådespelare att maskera det? Det påstpår min man Gena i alla fall :-) Och jag var nog inte det i våras när jag saknade mina barn och min Gena. Men på kliniken finns många som är så varma och omhändertagande men just med Irena har vi fått en speciell kontakt. Och även med min fina läkare Larisa. Dr Bursynski är ju överläkaren så honom möter jag inte varje dag. Men han är den som fattar alla beslut angående min behandling. Han är också en otroligt varm och fin, och en väldigt glad person. Så upplever jag honom när jag möter honom. Och det märks som jag tidigare nämnt att han använder sig av den enorma erfarenhet han har i kombination med sin skarpa intuition i sitt jobb som läkare. Ja, han är ett geni!
Snälla min Irena och jag utanför restaurangen.



Och här igen fina Irena med också fina Sasha efter att vi ätit oss mätta och
belåtna och haft mysigt på restaurangen.



Här är min lilltjejs present som mamma Jessika lovat... nu inköpt! Alltid svårare
med killarna mina...hmmm....lego för stort att bära...något i klädvägg kanske...ja
vi får se. :-) Älsklingarna mina.


Nu tog jag lite paus och såg två avsnitt av Modern Family...den får mig att skratta högt...så himla rolig! :-)


I förrgår så hade jag ett energiutsläpp...som jag väljer att kalla det... ja ångestattack. Sasha hjälpte mig...jag andades...det som var otroligt var hur jag verkligen kunde känna att när jag väl släppte mitt motstånd, när jag gav upp rädslan och kampen så släppte attacken samma sekund. När jag gav upp och överlämnade mig...då var det slut.
Sedan gjorde jag inre work själv...för jag kände oro att jag igen skulle få en attack...energiutsläpp... Oron kändes i min mage...rädslan... där min oro funnits i så många år... och jag kände djupt in, vad ligger under rädslan... Jag är livrädd för min egen Livskraft...jag är rädd för att den skall döda mig. Men den kan inte sitta inlåst längre, det är omöjligt för mig...och jag förstod att ångestattackerna på det sättet, hur jobbiga och helvetiska de än är...är en gåva, de lär mig att släppa fri min Livskraft. Den som jag har tryckt ner i tusende år kanske...



Min Livskraft är Min största Gåva! Och nu är mitt jobb att lära mig att se min Livskraft som en Kärleksfull Vän...den Levandegör Mig. Den befriar Mig...Ja, den Är Jag! Det är den som gör mig till en levande, glad, kreativ, skapande, och kännande människa, en människa som törs leva och vara den jag är! Känslorna är mina vänner, de är här för att de vill säga mig något...de behövs...att lära mig känna mina känslor...acceptera dem och acceptera mig själv som jag är...jag känner det jag känner...men behöver inte fastna i dem...älta dem...det är då det blir ohälsosamt...refocus/omfokusera. Ja, vi har ett val om hur vi väljer att leva våra liv...väljer vi att leva i kärlek eller i rädsla? Ja...livet är en skola...ett lärande i denna livets konst...det är enkelt men inte lätt som en vis person har sagt.



Här har ni mitt Adventsfirande...och just nu vacker sång av Sofia
Källgren...Stilla natt lyssnar jag till nu...såååå vacker...längar hem till
mina älsklingar. Men snart!



Jag önskar Er alla en Glittrande och Vacker och Mysig Advent :-)


All Kärlek


Jessika



If You Only Say One Prayer - Say Thank You!


Allmänt
Kommentera