Attleva

I morse när jag mediterade så kom det till mig, ja det är i och för sig inte första gången sådana tankar kommer, men det kom att jag borde skriva i bloggen något om det här att vara tyst. För jag kanske ger intrycket av att jag tycker det är något helt fel att vara tyst. Men så är inte fallet. Tala är silver och Tiga är Guld sägs det... Jag anser att det finns skillnad mellan tystnad som utgår från rädsla och irritation, eller helt enkelt omedvetenhet...när man är ute och flyger i tankarna och är helt omedveten om sin omvärld... och sedan finns det tystnad som utgår från kärlek och ur hjärtat, ja en varm kärleksfull tystnad. Den senare typen av tystnad är väl den som är det vackra och upphöjda, men vi är människor på denna jord, här för att lära oss, så tror jag och känner väldigt starkt. Vi är här för att lära oss att följa alla våra olika förebilder, ja lärare, visa, profeter, vad vi nu vill kalla dem. Och många har vi haft på denna jord, både män och kvinnor tror jag. Många för länge sedan bortglömda. Men vi kan namnen på flera av de senare.

Ja, när jag går igenom min resa så återkommer det ständigt...hur väljer jag...att utgå från rädsla eller kärlek i mina val och i mitt liv.  Och den ständiga följeslagaren i mitt liv kommer för evigt att vara Medvetenhet! Att vara medveten varje dag, ja varje minut och sekund om mig själv...mina tankar, mina val...och ja det är minst sagt ett jobb för livet...:-) För våra omedvetna tankar per dag hur många är dem? Ja, mina är huuuur måååånga som helst!!! Men jag lär mig med Sashas hjälp att, som vi säger "check in with my self", var är jag nu? Ja, jag tvingas till det nu!!! Det är livets gåva till mig...min ångest har givit och ger mig denna livets gåva.