Har jag fastnat i en klagovisa? Och tack fina Dr Burzynski!

0kommentarer

Inom mig bär jag mina tidigare ansikten, som ett träd har sina årsringar. Det är summan av dem som är "jag". Spegeln ser bara mitt senaste ansikte, jag känner av alla mina tidigare.

- Tomas Tranströmer -




Hej kära!



Sitter här sent på kvälla med min kära mor och småpratar och har det lite mysigt...alla barnen har lagt sig. Och jag är sååå lycklig att vara hemma! Älskade mina barn som jag älskar mer än hela Universum och min Gena kommer hem snart också älskade min. Jag trivs så bra med min älskade mamma, och jag trivs så bra att ha mina förädrar här, känner mig trygg. Men pappsen min drog i väg till systra min i dag för att rulla älgköttbullar inför julen. Mamma och åker dit i morgon också för att hjälpa till och ja så får de vila upp sig lite. Istället kommer mina fina svärföräldrar och bor med oss i några dagar. Snälla alla fina ni! Hjärtan till er! Och jag har hunnit sova redan en stund med mina barn...i omgångar vid läggning...så trött på kvällen, jetlagen efter Amerika har nog inte gått över ännu.
Så här fint möttes vi, jag och Sasha när vi kom hem...god mat, tända ljus,
blommor, ja till min kära mamma Mona som är ett Luciabarn och fyller år
på Lucia, och sedan blev det tårta och konsert...ja barnen höll konsert.
Mysigt och bara såååå hääärligt! Älsklingar mina alla!


Och i går så fick jag igen ett mycket kort energiutsläpp/ångestattack. Det var nästan intressant att betrakta mig själv. Sasha satt bredvid mig. Och det kom väldigt snabbt...och jag hade känt att det varit på gång. Denna gång var det så markant att när jag gav upp kampen, när jag slappnade av i hela kroppen så slutade det tvärt! Vanligtvis så har min tendens varit att spänna mig och att kämpa emot och att bli livrädd. Nu när jag gav upp..tack Sasha för din hjälp, så tog det slut på en gång. Det visar att det går att kontrollera. Sasha ger mig nu instruktioner att öva varje dag, att spänna kroppen och sedan slappna av, spänna mig och slappna av. Det programmerar kroppen till detta beteende. Vi har talat om det tidigare. Men jag vet inte varför jag inte har tagit till mig det tidigare. Nu övar jag på det och jag försöker gå till det avslappnande tillståndet så djupt det går.
Och så här fint julpyntat hade några det utanför sina hem...på väg
hem från min älskade lilltjejs luciauppträdande på dagis som bara var
såååå sött! Finns det något bättre! Hjärtana våra barn!


Jag har fortfarande viss ångest inför allt som känns att man borde göra inför helgerna som stundar...men egentligen tar jag det mycket lugnare nu än förut..nu har jag bestämt mig för att lyssna till mitt inre och även min kära fina vän Carin som gav mig det rådet för länge sedan...att december är en månad för kontemplation, tända ljus, sända ljus till världen och människor.  Ja, det finns olika saker som har byggt upp min ångest, detta att komma hem efter resan..av någon anledning så bygger jag alltid upp viss ångest, mina egna förväntningar, andras förväntningar som jag tror de har. Allt i mitt eget huvud:-) Och sedan skall fina Sasha åka iväg, såklart, och det unnar jag honom verkligen över jul och nyår till sina nära och kära. Men jag känner mig lite nervös hur jag skall klara mig utan hans vägledning. Men det finns ju skype. Men jag jobbar med tekniker som vi jobbat med.



På väg hem från dagis hämtade vi upp min älskade sjuåring, och han visade
sitt fina tomtehus som han gjort av en skokartong, alla barn hade gjort
varsinna söta små tomtehus! Han går i en så himla bra skola!


Angående min senaste blogg. Ja, jag känner och har känt stor frustration med den svenska sjukvården. Och jag vet att jag gick hårt åt sist. Men så kände jag då och jag skrev utifrån det jag kände. Och det jag kanske inte mer tydligt visade i det inlägget  är de människor som hör av sig till mig och hur jag lider med dem, och deras liknande historier. Och jag känner av så mycket av flera av deras frustration och ångest inför sina liv, och sina anhörigas liv, för att de inte får hjälp. Och det påverkar mig såklart oerhört mycket. Och jag vill från mitt hjärta efter bästa förmåga hjälpa alla som hör av sig till mig. Självklart är min intention att vända frustrationen till något som inte enbart blir en enda klagovisa över svensk sjukvårt så att jag fastnar där. Det är inte hälsosamt för mig och inte för någon. Talade med en underbar fin vän i dag om det, och hon påpekade det för mig, tack kära fina du. Jag har själv känt också att min relation till mig själv hur jag behandlar mig själv och sedan mitt älskade land Sverige, har parallella linjer. Det hör i hop. På samma sätt som jag lär mig att älska och behandla mig själv väl och att inte döma mig själv, trots mina tillkortakommanden... så lär jag mig att älska mitt land, och jag älskar mitt/vårt vackra land översvallande, och människorna här, och att behandla landet väl trots dess/våra tillkortakommanden. Men det betyder inte att man inte kan bli arg. Säga ifrån. Ibland är kärlek att säga ifrån också. Men med intentionen att höja och hjälpa. Det är en skola för mig, ett lärande.
Och vår soffa har blivit juligt röd och tavlan har vår älskade äldsta
son målat för ett eller två år sedan.



Angående Dr Burzynski, så blev jag ledsen att höra att han anklagas att enbart tjäna pengar, men det är ingen nyhet all kritik gentemot honom, den är jag väl medveten om. Men jag har spenderat ganska lång tid på kliniken och jag har sett skillnad på människor som kommer dit, och när de lämnar, och jag talar med andra patienter. Så jag vet att han räddar liv!!! Och jag har träffat honom flera gånger och jag känner att han är en genuint hårt arbetande man, som lever för sin forskning, och för att hjälpa människor. Och det han gör för mitt liv är jag Dr Burzynski evigt tacksam! Tyvärr så kan amerikanska patienter ibland inte fullfölja sina behandlingar på grund av att försäkringsbolagens regler hindrar dem att göra det. Och det är definitivt inte Dr Burzynskis fel. Och för mig har den dyraste medicinen varit, inte den medicin som han har genom forskning framtagit utan den medicin som är godkänd av FDA, The Federal Drug Administration. Det vi nog kallar Läkemedelsverket. Medicinen är svindyr! Och det är definitvt inte Dr Burzynskis fel personligen. Och jag läser en hel del jag också om honom. Nu när jag har kommit tillbaka mer och mer från ångestens töcken...och jag har från början vetat att han inte är accepterad av många inom läkarkåren,...de som jobbar på det konventionella sättet, ja som självklart också räddar liv. Men han är definitvt accepterad, men kanske av de som jag skulle kalla; leder vägen, går framåt öppnar upp dörrar för ny forskning. Men jag kommer att snart återkomma och skriva mer om detta! Så tack Lotta för din kommentar och för att du tog upp detta för det får mig att ta tag i det här med att förtydliga vilken typ av vård jag får på The Burzynski Clinic. Och tack min fina vän T för vårt samtal i dag för det får mig också att förtydliga mig och att höra din synvinkel är så värdefullt för mig. Och tack älskade min Gena för ditt stöd. Jag älskar dig! Och för mig handlade det inte om mod att åka till The Burzynski Clinic...det var helt enkelt hela min själ och kropp och min intuition som sade det till mig. Allt talade för det inom mig. Hela mitt väsen!



Och såå här fint julpyntat kan det vara i närheten av vårt kvarter i
Houston...där tomten vaknat till liv :-)



Och vilka tjänar mest pengar...Jo, läkemedelsföretagen...vem törs forska i deras göranden och havanden? Jag tror att det skulle kunna bli en hel del smustigt byk som kom fram där...Och de tjänar Multum på sina patent och på sina läkemedel!!! Och därmed inte sagt att allt är dåligt, Nej!!! Det finns så många läkemedel vi alla är tacksamma för. Och igen vill jag förtydliga att jag aldrig har sagt; att alla läkare i Sverige är dåliga, eller vår sjukvård...nej. Jag är till exempel mycket tacksam för hur Astrid Lindgrens sjukhus tog hand om vår äldsta son när han hade brutit armen. Underbara fina snälla sjuksköterskor som fnittrande och skrattande, ja det var sent, tog hand om oss, och fick oss, mig och min son på gott humör. Tack fina! Och det finns flera exempel.
Och den fina ambulanspersonal som tog hand om mig varje gång när jag åkte in förra sommaren för epeleptiskta anfall, det har jag skrivit om tidigare. Det är jag oerhört tacksam för hur jag blivit bemött, och deras proffessionalitet. Och även oftast på akuten.



Och så här kan en sjuårings önskelista till tomten se ut :-)



Men Sverige är mitt land och jag vill dess bästa liksom allas vårat bästa..., och det jag går igenom, och har gått igenom, skapar naturligt en reaktion, och nu ser jag med stor sorg andra människor lida. Det får mitt hjärta att brista. Och vi som behöver hjälp Nu som tyvärr inte går att få i Sverige, och på många andra håll, vi söker alternativ och vi behöver hjälp av de som går steget före i forskning, de som är öppna för nya vägar, för vi vill alla Leva! Och vi har inte tid att vänta några år till, de flesta av oss! Och jag önskar och drömmer att Sverige blir ett föregångsland för detta! Älskade Sverige låt oss komma ut ur våra gömmor och öppna oss...för vi har så mycket inom oss...och så mycket vackert här!  Jag sänder er alla som lider och har det svårt allt Ljus och Kärlek!




Och All Ljus och Kärlek till er alla fina därute!

Det får bli allt för i kväll.


Godnatt


Jessika



If You Only Say One Prayer - Say Thank You!

Kommentera

Publiceras ej