Här är jag på väg hemåt..efter intensiva dagar i Baden Baden på kliniken Dr Valerija Brandt. Här trivs jag bra...I förrgår åkte jag och Sasha och såklart Dr Dimitri till en annan stad för att konsultera en professor som är specialist just när det gäller epelepsi. Jag fick mycket goda råd av professorn och skall nu byta min epelepsimedicin, till en som går bättre i hop med mina andra mediciner. Det har Dr Burzynski föreslagit redan för ett år sedan...men jag har varit för rädd, på grund av min ångest att göra något...ändra något. Men nu är det dags. Och jag är tacksam att få träffa någon som är specialist just i sådana här fall. Så jag är tacksam för proffesorns hjälp! 
 
 
 
Det som var svårt var att höra den vanliga visan...ja för hon var dock konventionell denna professor..., enligt mig lika instäng som sitt lilla kontor... vanliga visan var...att jag borde opereras osv... Hon föreslog att mitt fall skulle tas upp på en läkarkongress där de skulle diskutera mig och hur jag bäst skulle behandlas. De hade svårt att tro att jag fortfarande var vid liv!!! Jag tillhör tydligen, om jag skulle ha använt deras behandlingsmetod, ett mycket ovanligt fall..ja så ovanligt att jag skulle redan vara död..om jag behandlades hos dem...!!! Det sa dem inte till mig rätt ut såklart men deras statistik i mitt fall är överlevnad på två år!!! Och ja jag har levt dubbelt så länge och lite till...och utan deras behandling som är standard...operation och stark chemoterapi och radiation..., och antagligen ingen tanke på diet...men det är jag inte säker på...vet i alla fall att diet är inte något man tänker på i Sverige; inget socker, inget vitt vetemjöl osv..  Bara hur hon talade och vibrationerna i hela hennes kontor var sådana att jag ville lämna rummet! Men det sista jag sa till henne och hennes läkarassistent (som jag såg var sååå mycket öppnare...ja, det kändes som att hon sög in sig informationen som Dr Dimitri Brandt gav dem.) ja, det sista jag sa innnan vi lämnade rummet Dr Dimitri och jag var; Jag kommer att leva för att se mina barnbarn!  Det är en sååå stark känsla jag har inom mig! Jag lever och Jag Är här! Och min Dr Burzynski är min Hjälte! Han är ett geni! Och jag tror att det kommer tiden att visa! Jag är också så tacksam för Dr Dimtri och Valerija Brandt här i Baden Baden. Ja för sååå mycket. För min älskade Gena <3 Såå mycket! För mina älskade barn! <3 För Livet! <3  
 
Pappa Jura, Mamma Zoja, Dr Dimitri, och jag! :-)
 
Men besöket har gett oro inom mig...tyvärr så är jag känslig ännu...Men det ska jag ändra... Hur som helst jag har känt hur min oro byggts upp...har jobbat med min andning men det skulle ut på det här sättet...Jag fick en ganska stor panikattack i dag som underbara Sasha hjälpte mig med. Ja, det är bara att genomleva energierna som pulserar vibrerar genom kroppen...It all shall pass!
 
 
Nu har jag ett plan att passa! Hem till mina älskade underbara barn! 
 
All kärlek till alla! 
 
 
If You Say Only One Prayer - Say Thank You !
Dags att ta lite vila här i mitt Baden... har hunnit att vara på kliniken, hos Dimitri och Valerija Brandt redan två gånger. Och om en och en halv timme ska jag dit för massage av mina fötter som fortfarande svullnar till ibland, ingen fara dock. Här ordnas saker i ett kick...och rings och fixas...saker som kan ta dagar...veckor i kära Svea tar några timmar... Såklart ordnas saker snabbare när jag är här några dgr, men jag känner att det är så här de är vana att jobba. Och såå mycket skratt :-) och glädje och värme hos dem. Såå tacksam! Ikväll skall vi träffa våra kära vänner och läkare och äta en bit mat på ngt trevligt ställe:-) Och sedan även hinna träffa en fin ung rysk ortodox präst. Roligt och intressant! Tacksam! :-) Kraam kära därute! Jess
Glada gänget, pappa Jura, Sasha, och mamma Zoja på vårt favoritcafé Leo´s , "Levoshky" :-) Mumsig lunch åt vi i dag! 
Här sitter jag nu i Baden Baden...kära vackra Baden...precis promenerat för en stund sedan med mina söta svärföräldrar Zoja och Jura, och med världens bästa Sasha, såå roligt att ses! Saknat dem! Och såå vackert och härliga dofter här...vi gick längs ån...Först åt vi på indiska restaurangen här...mmmm....älskar deras mat...mitt favvo ställe här :-), ja en av dem:-) Nyss, talade jag med min älskade femåring, hon var vaken fortfarande...min lilla älskling ville att jag skulle vara hemma, (och ja med) men jag kommer hem om tre dgr, så en snabbvisit, eftersom jag åkte idag...I morgon upp tidigt för blodprov och infusions av nyttigheter i kroppen... Kraamis och Godnatt kära mina!
Mamma Zoja och Pappa Jura i vackra Baden :-)
Sitter på vår härliga balkong...hör hur folk badar nere på stranden en bit bort...Gena min har gått med barnen nyss och badat...jag hänger på om en stund...måste ta det lite i min takt i dag känner jag... Vi har firat vår mellankille <3 som fyller åtta år! Tårta, presenter och bad! :-) Vi ska hitta på något mer senare i dag! :-)
Älskar dofterna här i det vackra syd! <3 Njuter! :-) Och såå tacksam för mina resultat! För all hjälp! <3
Kraamisar på er! <3
Vi hörs!
Jess

På något vis så fortsätter jag mitt bloggande efter en alltför lång paus...What´s up with me?
Ja, nu befinner jag mig i vårt kära södra Frankrike...där vi älskar att vara när det är lite varmt...har inte blivit så mycket för mig sista två åren dock...jo, en del men inte så mycket som jag hade trott. Såå jag är såå tacksam att vara här med familjen. Vi har varit här i fem dagar, jag och barnen och kära syster min (svägerska <3) Natasha...och i dag kom min Gena efter jobb. Så nu är vi samlade la Familia. I alla fall den lilla skaran. Vi och barnen. Sitter på balkongen och solen skiner nu på kvällskvisten...härligt! I dag blev en liten hemmadag efter allt badande senaste dagarna... men jag och Natasha och min äldsta elvaåring tog ett dopp i poolen här bakom huset en stund innan pappa Gena kom. De yngre barnen följde med och hämtade pappa. Skönt att vara samlade alla.
 
Här älskar barnen att hålla till och även vi ibland...men det blir mest havet om vi vuxna får bestämma :-)
 
 
Här sitter jag och min Gena om kvälla...snart är det fyrverkerier runtomkring...Franska Nationaldagen...har påbörjat det här inlägget för tio dagar sedan men inte fått i väg det...
 
 
 
 Vår vackra lilla stad i Sydfrankrike <3...här på kvällen för några dagar sedan.
 
I går har jag varit tvungen att gå till vår "husläkare" här...han känns bra...snabb i vändnignarna...skickar mig på blodprov...frågar hur jag mår, tar mig på allvar. Mina fötter har tyvärr svullnat upp till...ja i princip det dubbla...så har tagit blodprover och ja allt skall skickas till Burzynski kliniken och även Baden Baden...där de skall se vad detta kan bero på. Har fått sk stödstrumpor...ja knästrumpbyxor som ska hjälpa att få ned svullnaden och även en medicin. Antagligen beror det på för mycket vätska i kroppen. (Eller för lite salt i kroppen...har jag nu fått höra... Ja det har blivit bättre...skriver det här en vecka senare...)
 
Våra killar och vi alla njöt i går av hääärliga underbara vågor :-) Tjohooo! :-)
 
 
En dag att njuta av och att minnas vid havet! :-) Tack min älskade Gena! <3 
 
Min stora nyhet är att Jag nu har Noll!!! procent cancer i blodet...Ja det betyder att det inte finns kvar något elakartat i min kropp! Såå det känns hääärligt och underbart! :-) Har nog inte riktigt tagit in det även om det var ett tag sedan jag fick veta det. Jag är sååå enormt tacksam för Allt! Allt! Allt! För Dr Burzynski och hela kliniken som räddat mig! :-) Och för min Gena som är min Riddare och ni alla som varit med mig <3 <3 <3  Ja min resa fortsätter...jag fortsätter jobba med min diet...måste skärpa mig med att vara bättre på att motionera och att ta hand om mig...Och jag fortsätter med mina mediciner...även om dem ändras efter tidens gång. Nästa gång åker jag till Baden Baden igen, till Tyskland till Dr Valerija Brandts klinik, hon och hennes man Dimitri Brandt samarbetar med Burzynski Kliniken. Och hos Brandts i Baden Baden har jag blivit bemött med sådan värme och ja det kändes som de gjorde allt för mig...för att se till att mitt immunförsvar blev bättre och att jag fick i mig allt det som min kropp behöver. Skrattat mycket har jag också gjort :-) 
  
 
Avlsutar i kväll till ljudet av fyrverkerier och många glada skratt på stranden här intill...såå skönt att kunna sitta ute på balkongen och mysa och bara vara. 
 
Godnatt kära! <3
 
Jessika
 
If You Only Say One Prayer - Say Thank You! 
 
 
 
Noll procent cancer i blodet - Tack Dr Burzynski!,
 
 
 
Hej från norr och nu redan i syd...
 
Är uppe i vackra Armasjärvi! I dag har vi ätit en god... sen lunch ute med fina mammsen och pappsen min och min snälla faster Kristina...och såklart kära systra Susanne och hennes tjejer och min lilla tjej. Jag saknar min Gena och våra killar sååååååååå mycket. Känns sååå ovanligt att vara utan dem. Men så blev det i år av olika anledningar. De är kvar i Stockholm och firar midsommar med farmor och farfar. Men vi är här bara en vecka jag och vår yngsta lilla tjej. Och i slutet av juni bär det av till sydligare trakter med bad och annat kul med hela familjen. Känns härligt! :-)
 
 

Våra byarenar :-)
 
Midsommar blev mysig...min farbror Tore och hans vän Agneta kom också över efter en stund och åt med oss och fikade...jättemysigt. Sååå vi åt ute och höll som goda tornedalingar :-) vid gott mod trots alla bzzzz mygg som invarderade oss där vi satt...Men vad gör väl det det är ju Midsommar och då måste man ju vara ute eller hur! :-) Men fikade gjorde vi inne :-)
  
 
Här satt vi och åt midsommar lunch/middag :-) med våra vänner myggen!
 
 
Vid tiosnåret så drog Susanne och jag och barnen i väg till grannarna, familjen W, tvärsöver...(där vi lekt mycket som barn)...och där blev det nu bastubad för barnen...och fika och mysigt prat om gamla minnen för oss vuxna och ja himla trevligt :-) Jag och min tjej gick hem vid ett-tiden...då hade hon badat bastu mitt i natten för första gången och även badat i den kalla Armasjärvisjön :-) tillsammans med de andra barnen. Vilken upplevelse!!! Tack snälla Sofi! :-) Hela huset myllrade av barn och hela deras släkt. Så nu sover min lilla stumpa gott i sin säng :-) Susanne och hennes äldsta tjej är fortfarande kvar däröver och spelar fotboll...där är det full fart :-) Himla kul och mysigt var det att besöka dem och såå gästvänligt...Tack fina ni! Minns min barndom hos er...dit vi sprang brorsan och jag så fort vi ätit upp farmor vårs torkade renköttsoppa :-) 
 
 
Här i huset har vi suttit hos farmor och farfar och ätit torkat renköttsoppa många många gånger...Här springer våra barn på väg att plocka blommor :-) 
 
 
Nu dags att lägga sig här! Hoppas ni alla vänner haft en härlig fin Midsommar var ni än befinner er!
Kärlek!
Jessika
 
Ja det här inlägget och några till har jag inte fått i väg... svårt att ladda upp bilder uppe i byn...så jag kom av mig lite... :-)