Kreativ och solig dag! Tack! :-)
1kommentarer
Hej igen kära blogg! Long time no see! Hur har ni det därute... ni få som följer mig... ;) och ni få ;) som kommenterar... och själv har jag inte skrivit mycket sista halvåret eller mer... så det är ju inte så mycket att följa.
Sitter just nu på ett mycket kreativt ställe... önskar att jag kunde ha fått ta del av ett sådant kreativt ställe i min barndom Base23, Stockholms bästa ställe för att lära sig dans och allt därtill! :-) Inte för att jag saknade kreativa ställen att hänga på som barn... som jag tidigare skrivit hela min by i Tornedalen var en enda fri stor lekplats. Men jag är glad att mina barn har denna möjlighet att dansa, och även annat. Samtidigt som jag önskar att dem skulle ha möjlighet att ha den frihet som vi upplevde på vår tid uppe i mitt vackra Tornedal. Ja, hela Sverige var annat på den tiden speciellt på landsbygden... men vi i Tornedalen låg efter och det hävdar jag på många positiva sätt.
Minns fortfarande mjölkpallarna där bönderna brukade lägga ut sin mjölk. Det var våra rastplatser till skolan... en hade vi som var perfekt... just i mitten på väg hem snarare när jag tänker efter. Då kunde det ta allt mellan två eller tre timmar hem... ibland tog vi ett stopp på biblioteket eller hem till superbästisen Anna eller något annat kul ute på byn. Hade ju också flera killkompisar kul hade vi... Nenne en av dem :-) min gamle granne, och Inga-Lena... guuuud vad kul vi hade när vi var redaktörer i åk 6 för vårat Trollblad! Betydde såååå mycket. Tack magister Birger för att du lät oss missa svenska lektioner ibland när vi inte var klara... var ju viktigt att den kom ut varje fredag! :-) Det betydde så mycket! Och min kompis Pia, några år äldre... du hade kunnat bli en riktig teaterstjärna och din röst så vacker! Skrattat mycket med dig ... och lärt mig mycket. Tack alla ni! :-) Men det är bara att inse att alla platser och epoker har sin tid och plats. Tacksam för min barndom samtidigt som tonåren var något av en plåga... ville så mycket...ville i väg... men det skall jag inte gå in på... det som varit har varit... och är tacksam för alla mina erfarenheter egentligen. Samtidigt så finns det med säkerhet emotionella minnen kvar i mig... I know that for sure! Men det har jag ju skrivit tidigare.
Här sitter jag och väntar på en av mina söner och sedan blir det dags för min lilltjej och andra kille. Yngsta min prinsessa vill ju såklart dansa balett så vi har inhandlat en rosa balettklänning och balettskor. Ser många små prinsessor och prinsar :-) här i dag också. Härligt att se lyckan i barnens ögon när dem skall dansa och det är något specielllt med tjejerna och hur dem känner sig så vackra i sina klänningar. Gör mig glad. Låt dem få vara lyckliga och glada är min önskan :-)
Livet har gått och går upp och ner... men what I know for sure ( som en av mina förebilder Oprah brukar säga ) är att jag ääääälskar min familj mer än allt! Tack för att ni finns och tack för att jag och min man har fått en sådan gåva med så visa och kloka barn. Tack Tack Tack! Det gäller bara att visa sig värdig den gåvan ( ja barnen tillhör ju sig själva, men som deras mamma är jag just nu här som deras vägledare.... min åsikt ) .... Önskar såååå att jag kunde bli både mer som förr och då menar jag fysiskt... och samtidigt hittta barnet i mig och glädjen. Den har försvunnit och inte riktigt kommit tillbaka efter att min underbara älskade mamma och deras vackra mormor dog. Har fortfarande mycket obearbetat där och kanske är jag fortfarande förlamad i mycket på grund av det. Jag känner mig både arg och sååååå ledsen. Jag är vuxen så jag borde kunna hantera det... om det nu finns ord som heter borde? Finns barn och andra som förlorar en förälder i mycket tidigare ålder. Känner såå starkt för dem! Så jag är TACKSAM att jag fick ha min vackra mamma i nästan 44 år. Tack! Ni som fortfarande har era älskade föräldrar kvar, om ni känner att ni kan, visa er kärlek till dem, eller säg saker ni vill få sagt... eller det kan handla om att fråga om deras barndom.
Så här såg mamma och pappa ofta ut tillsammans... speciellt sista åren. Här har mamma precis sagt något roligt :-) som hon själv skrattar så gott åt ;) som vanligt, och hennes skratt fick med oss alla... älskade mammsen. Den här bilden älskar jag, och därför visar jag den igen eftersom mamma inte tyckte så mycket om att vara med på bild... men här var jag snabb med kameran och fångade livet i ögonblicket! :-)
Jag har haft flera drömmar där hon kommer tilll mig och jag kramar henne så hårt jag kan... och det känns som att hon är med mig på riktigt... för jag vet i drömmen att det är en dröm och att på riktigt är hon inte i den fysiska världen. Jag tror att jag saknar ett riktigt avslut med henne. Samtidigt känner jag ofta hennes närvaro starkt så jag vet att hon är med oss alla sina älskade. Mamma du skalll veta att du är så älskad av dina barn, din man, dina syskon och din släkt och så många vänner. Jag älskar dig!
Hääärliga Antibesvågor till dig mamma!
Ja, blev det långt det här... det blev det jag behövde skriva just nu. Får se när jag dyker upp nästa gång.
Hade tänkt skriva om andra saker men ja.... så här blev det i dag.
Och ja, jag vet att jag nog skriver på tok för långa blogg inlägg... Några råd!!!! ???? Ska jag dela upp dem på flera om dagen om jag nu fortsätter? Älskar ju att skriva, men vet att gemene man inte kanske har tid med att läsa föööööör långa inlägg som jag kör med! Ny plan. Och ja, kanske jag byter namn på min blogg snart. Vi får se.
Fortsätt njut av solen i vårt vackra avlånga land ni som kan! :-)
Kraaamar!
Jessika
- If You Only Say One Prayer - Say Thank You! -
1 kommentarer
Tornedalsgumma
09 Sep 2013 19:59
Du skriver saker som de är! det är rogivande och intressant att få läsa om dina funderingar och tankar .......OCH du har absolut inte för långa blogginlägg - nästan så att du kunde skriva längre eller en bok kanske! ;-D
Kommentera