Attleva

... livet är förgängligheters förgänglighet...så sade någon... och mina senaste två inlägg som jag försökt skriva både i går och i dag försvann... Orden försvann upp i rymden... för ord finns alltid kvar, det har jag lärt mig. Ja, ord finns alltid kvar. Det vi säger till någon kan lägga sig som en balsamerande mjuk omhändertagande hinna runt en människa... glädjande ord kan lägga sig som energiska sprudlande fält runt en människa...och hålla sig kvar i dagar, jag det gör nog alla våra ord....även så de elaka... Så även tankar, som transporterar sig snabbare än vinden till den den vill nå. Tankens kraft är stor och så även Ordets kraft! Därför gäller det att vi håller koll på våra tankar och ord. Det är väl det alla våra stora i historien har försökt lära oss. Men Förlåtelsens Kraft Är Stor! Kanske Den Största... Tillsammans Med Kärlekens och Tacksamhetens!. 

 

Vår äldsta son målade den här tavlan när han var 8 år... den har varit med på bloggen tidigare... 

 

Tack Älskade Min mamma Mona för att du har funnits i mitt liv nästan 44 år... ja för nu finns du inte här där vi alla dina nära och kära sååå gärna vill att du fortfarande skall finnas... du finns inte här på jorden med oss. Du befinner dig i Glädjen och Kärlekens Regioner! Du har det bra det vet jag! Här på vår jord vill vi fortfarande ha dig kvar älskade mamma vår...älskade mamma min. 

 

Jag gråter gråter gråter av saknad... men vi har skrattat mycket också alla tillsammans och kommit i håg dig kära mamma och mormor och farmor...

 

Jag saknar dig såå... Jag saknar dina skratt, dina kramar, din varma humor, ... din varma skadeglädje ( när någon slog i tån eller liknande kunde du ju inte låta bli att skratta... och sedan fick du oss till skratt... tack! ) ... jag saknar att sitta på soffan med dig och se på Solsidan eller Vänner och fnissa... jag saknar din underbart goda, världskända fiskgratäng....jag saknar att se dig ta en sparktur med din gamla spark...äldre än jag var den sparken... jag saknar ditt och pappas gnabb och erat skratt tillsammans, 48 år hade ni tillsammans...

 

Min Vackraste älskade mamma med vår älskade pappa. Så här såg ni ofta ut tillsammans. Ditt glada vackra medryckande skratt! 

 

 

...jag Saknar Dig Mamma! Jag vill säga sååå mycket till dig älskade min mamma, det är så mycket jag inte han fråga och säga... Jag önskar så mycket att vi haft mer tid tillsammans. Och jag Önskar såååååå mycket att du skulle haft möjlighet att göra mera saker av det du önskade. Även om jag vet att du älskade att bo däruppe med pappa vår och att ni hade det bra tillsammans. 

 

 

 

En sen kväll nu när jag var hemma i min hemby i Hedenäset tog jag en snabb sparktur i mitt gamla Hedenäset... med din gamla fina spark mamma, den har varit med om mycket... ofta såg jag dig sparka iväg med den till byaffären ( som nu inte finns kvar ) i bland med en av oss barn sittandes eller klängandes med... och full fart hade du till rälsbussen för att hinna till folkhögskolan... lillasyster Susanne satt på sittplatsen för att gå på dagis. Vi har kört i full fart ner för den långa skolbacken...och försökt styra sparken som alltid ville vridas till vänster... Och på väg hem från skolan hade vi klimpfabriker... sparken upp och ner och vips så har du en fabrik där du klyver klimpar och har hur kul som helst....

 

 

 

...Jag sparkar fort genom byn sent om kvällen och kännner att så mycket känns på annat sätt men ändå inte... men ändå är allt förändrat. Församlingsgården som jag trodde vi skulle samlas i efter begravningen ( det är nästan första gången jag kan skriva dem orden ut... det har varit för svårt ) fick jag nyligen veta blev såld av kyrkan i  huvudorten ( ja församlingen ) för en spottsyver för några åren!!! Minns att församlingsgården var en stor samlingspunkt för byn när jag var liten, såå mycket som jag varit där i barndom, ungdom.... ja allt förändras. Och nu älskade mamma när du inte finns kvar så vet jag inte vad jag kommer tillbaka till, du var min stora fasta punkt...en varm kärlek att alltid förlita sig på, en del av min överbyggnad... Allt är förändrat... Men vi lever i förändring... världen är förändring... och allt är förgänglig men samtidigt Evigt! 

 

 

Och jag älskar dig Pappa och vi kommer till dig! Och tack alla ni runt omkring. 

 

 

 

Sista dagen innan vi lämnade vårt Bromma innan resan till Moskva, så tog jag äntligen min andra promenad, förutom denna sparktur, och solen sken gnistrande vackert, det reflekterade mot den vackra snön...och jag andades in den friska luften... kanske kanske finns det möjlighet att känna livsglädje igen. Och att kunna krama mina älskade barn och min Gena ger mig styrka... tack... Och tack min äldsta 12 åriga son igår... sent om natten i går såg vi några avsnitt av Solsidan... ja det var så mysigt... och att få skratta... Tack Livet! Och tack älskade familj och släkt och vänner för allt! Ni vet! Tack! 

 

 

Kärlek och Hjärtan!

 

 

 

 

 

 

Mamma jag älskar dig från din dotter Jessika... så här glad har du gjort mig i livet! <3