På genomresa i mitt Stockholm...Vem skall vi tala med?

3kommentarer

Sitter i sent här i mitt Stockholm. Saknar mina älskade i Moskva sååå mycket! <3  Åkte i går...i morgon går resan vidare mot väster. 
 
Har träffat en vän i stan i eftermiddag... vi hade jättemysigt. Innan dess sov jag halva dagen känns det som... tre timmar skillnad gör sitt till och kanske vädret...vet ej. Nu sent, borde komma i säng. Och ska försöka göra det. Och i morgon hinner jag träffa en till vän. Samtidigt hinner jag träffa lite släkt. Det känns bra! :-) Men önskar att mina älsklingar var med mig. <3 Saknar Saknar redan!
 
Hemma i vårt älskade hus och på besök hos våra "små bybor". 
 
 
Två dagar här är kort tid för att hinna träffa alla som jag så gärna skulle vilja göra...men börjar lära mig att inte stressa...och lyssna mer på min kropp...den sa verkligen åt mig att vila i dag, ja det blev sent i går kväll. Mycket att prata om med familjen här hemma :-) så är det. Egentligen så har jag inte så mycket att säga här i kväll...dags att sova... det blir nog en liten kort blogg som säger att jag är på resande fot. Igen... Men i mitt hjärta är jag kvar med mina älsklingar. Känns så tomt att vara här i huset här utan dem...även om mina släktingar bor här när vi är i Moskva...så det är roligt att träffas med min bror. Som tar hand om huset sååå himla bra. Fixar och grejar. På ett sätt som inte vi hinner med och har hunnit med och nog inte är gjorda för. Inte jag i alla fall.
 
 
Har kommit att tänka såklart mycket dem senaste åren mycket på döden och vad som händer när vi dör... Och hur äldre människor och även sjuka människor ( ja som jag har varit...och ja jag ser mig som tillfrisknande ) ... speciellt kommer närmare döden i våra tankar...och livet blir inte så självklart...den evig ungdomen och hälsan. Rädsla uppstår och en stark känsla av att överge dem som finns kvar, speciellt om man är förälder, så var det för mig, det ger mig URSTYRKAN (talade med en kvinna som jag känner och hon beskriver samma känslor som förälder)... Ja det uppstår såå många känslor. Jag känner att det inte finns en öppenhet att tala om döden och rädslan och vad som händer när vi dör..., ja inte tillräckligt i alla fall...( jag gör det, talar, men med vissa människor är det svårt, för de är rädda. Och de som kanske inte törs hur är det för dem? )  Och också om Livet! Att känna Att Uppleva Att Leva!!! :-) Ja det här är något som jag vill skriva mer om... för det är såå mycket som har samlats och jag känner att så många människor lider och kanske är rädda för att tala med någon...inte hittar ord. Ja eftersom ordet Gud inte finns med i vårt vokabulär mera. (?) Och ja, med det menar jag inte att vi alla skall tro på Gud, att allt skall vara som i gamla tider. Men något har glömts bort...ja för DET finns kvar, har Alltid funnits och Kommer Alltid Att Finnas! ...så känner jag! :-) Ha ha! Till mina barn säger jag att utan KÄrlek så skulle inte Universum finnas, inte solen finnas, inte blommor finnas och inte någon av oss. Så Kanske vi kan byta ut ordet Gud till Kärlek om det nu är såååå himla farligt att tala i dem termerna. Men samtidigt förstår jag ju människor som inte vill använda ordet Gud eftersom religionerna lagt beslag på tolkningsrätten av vad Gud är! 
 
 
Träff med god vän på stan :-) 
 
 
Ja det är sent och vad jag skriver om nu fortsätter vill jag tala mera om...religionsvetare som jag är... ;) Men det känns som en viktig fråga. Och jag känner mig inte helt nöjd med hur jag känner...kanske för trött att skriva egentligen. Men till exempel alla pensionärer som närmar sig de äldre åren... tankar kommer, och även dem som kanske drabbats av en sjukdom... Vem skall dem tala med... finns det ett forum som är aktuellt för den såkallade Nutida människan? Ja jag fortsätter en annan gång. Väldigt sent för mig nu...Godnatt kära!
 
 
Kraaam alla fina ni därute! Det finns Hopp och Kärlek! Glöm inte det! <3
 
 
Jessika
 
 

- If You Only Say One Prayer - Say Thank You! -
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Törs vi tala om döden?, Vem skall vi tala med om Livet?,

3 kommentarer

Anna

16 Jan 2013 20:01

Kära vännen! Så intressant du skriver! Ser att det finns mkt vi skulle kunna spinna vidare på, men tiden är ju alltid en bristvara , för det krävs tid att hinna tränga in på djupet. Sen måste jag säga att jag har träffat många som gillar att prata religion och även dom som skruvar besvärat på sig. Kram Anna

innakarin kaarle

16 Jan 2013 20:05

Hej kära dotter och släkting <3
Först vill jag tacka för att du är en sådan person som kan påået tala om HELA livet. Som sagt där ingår ju också rädsla, sjukdomar, tillfrisknande och död inte minst. Det vi alla vet med säkerhet kommer att hända oss alla är ju att vi ska möta ´det ovälkomna´=döden.
Så sjukt egentligen. Men vi är sådana och vi måste träna och det går åt rätt håll känns det som. Man läser och hör mer om alla de olika ämnena. Du ser hur jag försöker kringgå det farliga ordet genom att ´bara´nämna det fast jag också egentligen vill prata om ordet ´död´Usch vad jobbigt det blev. Jag vet att i andra kulturer är det vardagsmat...man tycker att det är hur naturligt som helst, kanske för att dom har så starka bilder av vad som händer sen och stöttar varandra mycket mer. Vi skulle också kunna vara till för varandra mer vid sorger och bekymmer. Men alla är märkta av sin tid kanske, jag vet inte...Men vi är tillsammans med alla i våra stora familjer iallafall.
Vet inte hur jag formulerar mej nu, men jag önskr er en fin och bra resa. Hoppas ni kommer att må bra allihop. Vi ´hörs´KRAM till alla er <3

Agneta

17 Jan 2013 12:23

Hej Jessika, vill också bara skicka en hälsning och många tankar till dig och er! Fantastiskt att du finns, att du finns kvar, att du nu kan ge så mycket till andra som behöver. Ni har inre styrka i er familj! Önskar er en bra resa västerut. Vi följer med på vårt sätt! Kramar i massor till er alla/Agneta (och så klart Tore)

Kommentera

Publiceras ej