Lite Starbucks hjälper... Och sol...

1kommentarer

Glad musik hörs runt om mig, och det gör mig gladare, tack Starbucks. Ett myller av ljud och människor runtomkring. Men morgonen började med att inte vilja gå upp alls eller orka, ja både ock tror jag. Det beror också på att en av mina små hade en mardröm och det tog lite tid att somna om... Men mest är det nog mitt humör... Inte på topp om man säger så... Men klockan ringer varje morgon kvart i sju, ibland halv sju, så det är bara att ta sig upp... Livet. Mitt problem är att jag stressar på mina älskade barn för mycket, skynda skynda så att vi hinner... Vad gör det egentligen om hundra år om man ibland är lite sen till allla Måsten??? Och det är nog så att ju mindre vi stressar desto mer hinner vi i livet. I praktiken vet jag så väl... Sedan sätter praktiken i gång... Kroppens invanda mönster. Jag vet hur dåligt det är för en kropp och att utsättas för stress, både inre och yttre. Den inre är värst. Ändå så utsätter jag dem jag älskar mest för det. Och även mig själv. Det jag vill mest av allt är mina älskades bästa. Ja, vilken mamma och förälder vill väl inte det. 
 
 
Starbucks i den närliggande gallerian till skolan. En femton minuters promenad dit. Och en tio minuters promenad till den gata och det hus som min Gena växte upp i... Ja där har jag också spenderat mycket av 90 -talet.... Men då fanns inte sådana här gallerior. I början av 90-talet minns jag att vi hängde, alla svenskar ( vi studerade ryska ihop) och en blandning av utlänningar och ryssar på The Shamrock Pub i mitten av stan.  Och trevliga irlänningar som arbetade där. Även öppet dagtid, så där brukade jag ta mig en cappuccino och varm smörgås. Minns att det var där som jag läste i den engelska tidningen The Moscow Times' att Bill Clinton blivit president första gången, det var 1992. Det fanns även i anslutning till puben en mataffär, den första i Moskva som var i västerländsk stil ( man behövde alltså inte köpa över disk allting, och gå till olika kassor osv )  Där köpte jag min Marabou mjölkchoklad regelbundet :-) Ja, det var speciella tider i Ryssland... Intressant att ha kunnat se den stora förvandlingen... Men det har ju även skett i Sverige vårt... I våra mått mätt stora även hos oss. 
 
Här sitter jag och väntar på lekande barn i vår vackra skola... Där fyra skolor ryms från olika nationaliteter...och min dotter har precis ritat en blomma. :-) ! 
 
Sitter nu ute på skolan och väntar på barnen... Fritids, min äldsta har åkt iväg på fotbollsträning. Solen skiner härute och det känns varmt i solen. Barnen spelar fotboll på gården... Så det är livat. 
 
Snart bär det hemåt, till vår skog... Och jag ska snart ringa älskade pappsen. 
 
Ha en fin dag! 
 
 
Jess
 
 
If You Only Say One Prayer - Say Thank You! 
 
Lite Starbucks hjälper... och sol...,

1 kommentarer

Anonym

10 May 2013 19:42

Du är så klok Jessica, synd att du inte bloggar så ofta ;-(

Svar: Tack fina du! <3 Kraam!
Jess

Kommentera

Publiceras ej