Attleva

"Give up waiting as a state of mind. When you catch yourself slipping into waiting...snap out of it. Come into the present moment. Just be and enjoy being."

(Practicing The Power of Now, page 53) - Eckhart Tolle - ♥

Hej vänner mina! ♥

Just hem hemkommen med hela min älskade la familia... Vi har varit på besök hos bästa underbara vänner. Våra gamla Moskvavänner Kristina och Micke, och även Malin och Fredrik kom förbi en stund samt alla våra barn i en härlig blandning! Kärt återseende! :-)

Tänker på vänskap... Med flera av mina vänner... Känner mig såå lyckligt lottad...även då vi kanske inte ses jätteofta, ibland kan det gå månader eller halvår... Så har vi ändå varandra. Vi pratade om det ikväll. De vänner som jag har mött och lärt känna i Moskva har kommit att bli mig så nära, ja ni betyder så mycket ska ni veta ♥... Flera av er var inte där ikväll. Och alla ni andra som finns i mitt liv... Såå Tacksam! :-) ♥

Vi har packat och packat... Det bär av österut, så blir det i alla fall för en period. Tur som är så har vi släkt som tar hand om hus :-)! Känns som rätt beslut!!! Livet går såå fort och barnen är bara små en gång i livet, och de behöver sin pappa och ja vi behöver alla varandra. Jag behöver min Älskade Gena, jag känner mig trygg med min Gena! ♥

Imorgon kommer bror min med hela sitt söta gäng... Och syster sin med hela också sitt fina gäng, alla hem till oss... Blir roligt att ses alla!!! Vi tar det enkelt och beställer hem lite... ja Mycket... 10 barn!!! :-) pizza till alla utom nyttiga jag :-) Jag äter någon sallad eller hittar på något.

 

I livet mår jag bra, många säger att de tycker att jag ser ut att må bra... Och det gör jag men det går som sagt i vågor... Känner mig fortfarande stresskänslig, och i behov av mer vila. Dålig på att laga mat till barn, ta mig för saker ibland, och det kanske inte alltid syns på utsidan... Och det kan bli för mycket med för mycket folk ibland... men med släkt så kan jag alltid gå undan och vila i ett hörn om det behövs.

I förrgår på morgonen så kände jag att adrenalinet och rädslan började överkomma mig... Och då andades jag lugnt...och sa till mig själv; Du kommer i alla fall inte att dö av det! Och då avtog rädslan... Men sedan kom den över mig igen... Jag talade igen till mig själv...Jessika; Du kommer i alla fall inte att dö av det. Det lugnade mig och det avtog... Och jag kände hur det var över. Tacksam! 

Stress leder ingenstans, de fördärvar mina celler, och Min själ och hela min omgivning, det är Gift för både mig och min omgivning! Fyra grundstenar i mitt tillfrisknande har varit och Är - Diet, Motion, Vila och Glädje/Skatt!!! - Ja och en Tro och Vilja att Jag Är Frisk!!! Jag Klarar Det! När styrkan inte riktigt räckt till så har vänner och släkt underbara ni alla funnits där! Tacksam såååååå tacksam! ♥ Och såå tacksam att jag vägleds! Och så Tacksam för MIn Läkare Dr Burzynski!!!

Nu dags att sova strax... Mina killlar älsklingar mina...ser Barcelonamatch här bredvid mig...ja inte Gena min... Och jag känner mig glad att ha träffat mina våra fina vänner i dag! Och det här inlägget kom i väg senare än det skrevs...för nu sover våra små ♥

Kraaamisar alla fina ni därute! ♥ Sköt om er!

Jessika

If You Only Say One Prayer - Say Thank You! 

Ps. Vare sig vi tror på Universum, Gud, Alltet...så tror Jag liksom Marianne Williamson skriver, troligtsvis  ett citat ur boken "A Course in Miracles" - 

"There is no order of difficulty in miracles. In God, all things are possible." And so it it. Amen.