Attleva

I söndags var jag och Sasha med om något som för nog oss båda var ovanligt! Vi gick till kyrkan, ja då menar jag inte en vanlig svenskliknande kyrka...utan en stadiumliknande kyrka. Det var en Stadium...fylld med kanske tiotusen personer. Och kyrkomässan och predikan bestod denna dag av gospelkör, många afroamerikaner som sjöng, och även i publiken, men mycket blandad publik, om nu publik är rätt ord. Men det kändes för mig som att komma delvis till en konsert och en show. Vi satt väldigt långt fram, vi följde med två goda vänner som vi lärt känna här i Houston som går till kyrkan.

Jag fick också genom mina vänner den så otroliga möjligheten att möta en ca 80 årig kvinna, Dodie Osteen, som inte alls såg ut att vara 80 år...Jag kände hennes styrka...som ett kärnkraftverk fyllt av styrka och kärlek och tro på Gud. Hon helade sin cancer i början av 80-talet enbart genom sin starka tro, och genom hela sin familjs tro på att hon var helad av Gud. Hon fick också hjälp av hela sin församling. Det är så hon beskriver det i sin lilla bok, som är som en kort liten skrift, där hon enkelt beskriver sin resa. Hon skriver att alla går sin väg och måste välja det som känns rätt...men hon hade cancer i levern, och endast givits några veckor kvar att leva, och då valde hon att inte gå vägen med chemotheraphy och den sortens medicin. Det skulle endast förlänga hennes liv minimalt. Istället så valde hon att förlita sig till sin starka tro och till att be till Gud och Jesus varje dag. Och att tro varje dag att hon var frisk och helad. Hela hennes familj, hennes man och fem barn, den yngsta redan 16 år, bad för henne och behandlade henne som om hon redan var helad och frisk. Självklart beskriver hon att hon ansattes av mycket tvivel och rädsla under tiden det tog för henne att bli frisk, men att hon hela tiden vände sig tillbaka till sitt hjärta där hon beskriver det som att Jesus och kärleken finns, där hennes starka tro finns, och att inte lyssna till tankarna, tankarna av tvivel och rädsla som säger, du kommer aldrig att bli frisk, det är ingen idé...osv... dessa tankar kallar hon för Satan, (själv känns det sättet att uttrycka sig främmande för mig...jag skulle nog hellre kalla det för mitt ego, mitt lägre jag, de tankar som vill trycka ner mig i rädslans ångest, de tankar som vill få mig att inte lyssna till Kärleken, och de tankar som inte vill få mig att tro på mig Själv! Men på sätt och vis är de tankarna som små djävlar som ansätter en hela tiden...)

Mötet med Dodie Osteen, hon må vara liten till växten, men med Sådan styrka och med en sådan helande kraft!!! Och kärlek! Jag inpirerades verkligen av hennes Enorma Styrka som jag kände var baserad i kärlek och från det som hon kallar Gud! Och jag såg att människor drogs till henne, många ville tala med henne och få hennes hjälp. Ja, att sitta bredvid henne och känna hennes kärleksfulla Styrka var omskakande, det var som att sitta bredvid ett kraftfält av Kärlek! Fick mig att bli tårögd och även såå tagen. Inspirerad!

Det gav mig bevis på att Kärlek är Sann Styrka!!! Och att våra inre tankar, hur vi ser på oss själva...som friska eller sjuka, ledsna, glada, dåliga, hemska, underbara, vackra, hur vi tänker, varje dag varje stund har sådan betydelse. Det förändrar vårt liv! Själv tror jag på en Högre Makt, främst tror jag på Kärleken som en Livskraft i Universum, och att vi människor är del av denna Högre makt och Kraft, inom oss alla finns Kärleken och denna Universums Kraft. Jag tror också att alla visa lärare, från alla religioner talar om samma sak, Kärleken som vi alla har inom oss. Kanske när vi når syntes av religion, den högre typen av religion ( ja den religion där vi inte dömer, och bryr oss om småsaker, som vilka kläder vi har på oss i tempel, kyrkor och dyl...) och filosofi och vetenskap kommer vi att komma någon vart, kvantsteg :-) längre än i dag.  För när vi når högst inom religion, filosofi och vetenskap så talas det samma språk.

Den här söndagen i kyrkan/the stadium...så var det en predikant/präst som gjorde en gästpredikan...ja det kändes som att det var speciellt talat till mitt hjärta. Men många kände så med mig...för det var många som ropade Amen och ja, människor var med i predikan på ett väldigt levande sätt:-) Armar viftades hit och dit, mannen som satt bredvid mig var väldigt lång och hade väldigt långa armar, och de for rätt framför mitt ansikte hela tiden   :-), och lika glad var jag för det :-) och folk höll med prästen genom att kommentera högljutt på olika sätt. Prästen som höll predikan var en man som heter T.D Jakes. Han talade om Förlåtelse och Att Släppa Taget! Precis det jag behövde höra. Och rolig var han också. Så det var mycket skratt! Han går tydligen att se på någon Tv-kanal ibland. Säkert på Youtube.

Ps. kommer att bättre förklara vad som hänt med min tumör...jag har nog inte förklarat det medicinskt rätt, eller inte som en läkare skulle förklara det,...men så är jag ju inte heller läkare. Men jag är sååå lycklig att allt går åt rätt håll och att jag blir frisk! Det har jag känt en stark övertygelse om djupt inne i mig egentligen från början...men jag har varit såå rädd också speciellt i början, och haft så många tvivel och rädslor, och det finns i mig ännu. Ångesten finns kvar...men den är mycket mindre än förra året. Och det är jag sååå tacksam för. Och jag är sååå tacksam för Dr Burzynski, han är enligt mina ögon ett geni. Och min hjälte! Och tack fina alla ni min älskade familj, och mina älskade barn <3 och mina fina bästa vänner. Och Tack underbara min Monia för att du alltid finns där för mig. Och min älskade Gena! <3