Mörker...Ljusare än Ljus

3kommentarer

När det är som mörkast - Är Ljuset som närmast -




Hej vänner mina!


Senast vi träffades min goda vän Sigrid och jag...



här sitter vi och jobbar och pratar och fikar... Sigrid och jag blev goda vänner på Petersplatsen i Rom,
av alla ställen...det var tusentals människor som kommit för att lyssna på Påven...och vi råkade se varandra bland alla dessa människor...(ja vi var båda ditresta via en studieresa med FN-förbundet  för över 15 år sedan, men vi hade inte lärt känna varandra ännu) och vi satte oss att fika och prata efter att påven talat i några minuter...ja och sedan dess är vi goda vänner. It was meant to be :-)! Så glad att jag har dig Sigrid!



... så jobbade vi med att skriva...och då blev ett av ämnena mörker, det här skrev jag då -

Mörker


Längst ner i hålan, hålan djupast ner råder mörker   ett mörker så fast att jag kan röra vid det   ta på det
Jag är rädd att falla ned i mörkret   mörkret   hålet utan bottan   falla   falla   falla
om jag tar steget över kanten... om jag ser ner i djupet som är djupare än alla djup fylls jag av en isande skräckfylld fasa...
Men Jag tar steget det är dags   jag har väntat redan i EONER   Jag faller  Jag faller  Jag faller i ett djup utan ände   utan slut   Jag faller ned...upp i Universums Djup och Mitt och i dess Allt
och Jag uppfylls Jag OMFAMNAS
av LJUS ljusare än LJUS!




Min ryska ängel och doftlampan från New York...i fönstret hemma med min älskade vita vita snö i bakgrunden...eucalyptus och lavender droppas i vattnet ovan och ljuset lyser om natten...


Min ängel (Tack Kristina för den fina ängeln) som följer mig överallt...nu med en vinge...men kanske älskar jag henne ännu mer därför...hon är så vacker precis som hon är ängeln min...och ljuset lyser upp i natten och i mörkret. Ljus ljus Ljus tack!


Ja, det har inte blivit mycket skriva av senaste tiden för mig... svårt att komma i gång...förkylning, trötthet...ja känt mig lite nere... Men ändå livsglad...kreativ..skall åka uppåt hemmåt om några dagar och göra ett litet jobb, känner mig glad och inspirerad...men samtidigt lite ångestfylld...ja what else is new. Jag är så trött på att ha dåligt samvete för att jag känner att jag inte är tillräklig som jag är, att jag inte gör rätt, sover för länge, inte läger mig i tid osv...ha dåligt samvete...sätter mig själv i den situtationen. Nu sitter jag och skriver sent, just nu vill jag skriva så jag orkar inte ha dåligt samvete...sååå skönt att strunta i det dåliga samvetet och bara vara och skriva i den tysta stillheten...med sovande barn och min Gena runt om mig...jag vill det nu.



Ja det är svårt att få tiden att gå i hop när man har barn, att komma i säng i tid. Det vet ni alla som har barn, vill ha lite egentid när allt är tyst. Men då orkar jag inte upp så tidigt som jag skulle vilja...Förkylningen har tagit mycket av min kraft...en del ångest fram och tillbaka, men det rensar och gör mig samtidigt uppmärksam på mina tankar, ja kanske det är enda vägen för mig att bli uppmärksam över mina tankar, för det har jag haft en längtan efter under en så lång tid. Under många många år,...ja 20 år säkert eller mera...sedan eoner kanske...Och här står jag nu och tvingas till det via ångest och kval... Ja så på sätt och vis är jag tacksam...men känner mig upp och ner, som i dag, både trött, glad, arg, irriterad, kreativ,...ja allt på en dag...



Känner mig såå kreativ och vill så mycket men krafterna...speciellt när jag är förkyld, ja som många runt om har varit också...så orkar jag inte så mycket... vill svara på fina brev och mejl, ja många har legat länge och väntat på att bli besvarade...samvetet gnager... och jag vill ringa flera vänner, träffas, fika, tala om livet, läsa...och framförallt skriva och spendera mer tid med mina älskade barn och min Gena. Men tiden springer...jag är i alla fall glad att jag har börjat gå några gånger i veckan med mina älskade barn till skolor och dagis, det känns så roligt och viktigt! Det gör oss alla glada det känner jag...och det känns viktigt med kontakten med lärare och fröknar. Det är så som det brukade vara :-)




Jag känner att jag måste ta hand om mina barn...de har varit med om mycket det senaste ett och ett halvt åren speciellt. Jag har inte varit närvarande på samma sätt som jag brukar...och jag är inte ännu vid full kraft...men ändå sååå mycket bättre...Det är jag mer tacksam för än ord kan beskriva...jag tackar alla Gudar och Makter och Universum! Kanske det är så att barnen har hållit inne mycket av sin rädsla och ångest och nu när det värsta börjar att släppa, eftersom jag mår bättre, då kommer mycket ut, som visar sig i magont och ja på olika sätt...för allt kommer ut och skall ut någongång...älskade mina. Jag skall ta hand om er. Även dig min Gena.
Ljus i mörkret



Gonatt kära!


Puss å kram på er alla fina därute! Sköt om er!


Ljuset är alltid med er!



If You Only Say One Prayer - Say Thank You!




Ps. Natasha min...Tebja Lublu! Ljuset är Med Dig!





3 kommentarer

Kristina

30 Jan 2012 19:15

Fina Jessika! Ta hand om och spara dina krafter åt det som är viktigast just nu-dig själv och din vackra familj! Vi andra finns kvar här i ditt liv och vet att vi finns i dina tankar. Mycket ljus och kärlek, Kraaam K

Natasha

30 Jan 2012 23:44

Tack tack tack! Blev en aning tårögd :) I ja tebia ochen lublu!! Takze kak svet s nami, tak i ja s toboj!

Susanne

31 Jan 2012 14:01

Så fint kära syster! Det du skriver träffar precis mitt i hjärtat :) Så skönt att höra dina tankar, så tacksam att du sätter dem på pränt! Alltid i din närhet. Kärlek och Kraamis

P.S Lyssnade på Eckhart idag. Kändes så bra!

Kommentera

Publiceras ej