Attleva

Mötte upp med min äldsta pojke i dag...skulle köpa skor i stan till honom...så vi sprang runt på några sportaffärer...det skulle ju vara en typ av Converse som vi såklart inte hittade...tillslut gav vi upp...eller jag i alla fall...han hade nog kunnat fortsätta min älskling <3 Så vi mötte upp med Sasha och gick i väg mot cafe Vetekatten, för där skulle ju stans bästa semlor finnas minnsan, enligt tidningen Metro. Och det var dessutom år och dagar sedan jag var där...ville också visa cafet för Sasha, men alla, ja alla! hade kommit på samma idé för det var helt överfullt...så vi vände i dörren nästan...Så det bidde ingen semla där och njutning av deras mysiga gamla möbler...och ej heller något Haparandablad, tornedaling som jag är. Ja, cafét har Haparandabladet :-) ... Vi gick in på närmsta café där det var mkt lugnare och min äldsta son och Sasha beställde semlor och varm choklad och kaffe till och jag såklart grönt te och så drog jag fram min matsäck...i  detta fall dinkelknäckebröd från Saltå Kvarn, och soyaost, som Sasha köpte åt mig i NY i julas. Och lite äpple på det.

Mitt senaste blogginlägg blev väldigt personligt...och jag har haft funderingar på att ta bort det...får se...det är som det är och ja, jag är som jag är... När vi gick runt och försökte hitta skor i dag ...så kände jag mig först ganska arg en stund...min son hade med sig hela sin skridskoutrustning, de hade åkt skridskor på eftermiddagen i skolan... så i stället  för att lämna kvar allt på skolan eftersom vi skulle gå på stan, så hade han med sig det...suck! Tur som var hade jag med mig en "dramaten" vagn, hade tänkt lägga skorna där, ja jag tänkte köpa likadana till lillebror, samt extra träningsbyxor till dem båda ...men han min älskling tänkte inte så, ja han är ju elva år... Utan han mötte upp mig med skridskor och hjälm och alltihopa, varpå hela vagnen vår blev proppfull utan att vi handlat något, ja tur att jag hade med den :-) Men av någon anledning så var jag arg sedan innan på något...och nu tog det extra fart i mig, så jag bannade honom, kan du inte tänka lite...vi skall ju till stan, du kunde ju ha lämnat det i skolan, i klassrummet över natten bla bla bla...men egentligen så hade jag ju i mig saker innan och så lades det här på ytterligare... Men sedan bad jag om ursäkt för min överdrivna reaktion... Men det kom en slags mini "uppenbarelse" eller kalla det vad som helst...att jag kan bara vara den jag är... och den mamma jag är...Men egentligen går jag omkring med någon bild (säkert från dessa amerikanska serier/filmer med "perfekta" mammor, som är så psykologiska och säger rätt saker hela tider osv ?..., ) ja jag har en bild av hur jag borde vara som den perfekta mamman. Det var ganska befriande att känna för en stund att jag är den jag är och det är det enda jag kan vara, jag är den mamma de har och jag känner det jag känner och uttrycker kanske inte alltid det som är enligt boken "rätt"... Men jag försöker alltid att be om förlåtelse om jag känner att jag gör fel...och vi talar om känslor och om hur de mår...även om jag känner att vi nu när jag har mått dåligt har gjort det för litet. Och det känns himla ledsamt i mitt hjärta, gråter inom mig ibland, men samtidigt är jag sååå tacksam att jag är här och nu! Att jag finns här! Det är det som leder mig! Och jag är evigt tacksam för all vägledning och hjälp! <3 Men jag börjar må bättre så det känns så skönt att börja vara mer med barnen och prata med dem på väg till skolan, och dagis, på kvällarna, och ja vid frukost och så vidare. Nu på lördag hoppas jag gå på konstutställning på Nationalmuseet med pojkarna och sedan får vi gå och köpa skorna...springa runt :-) tjohoooo! Och jeans behöver de också. Lillgumman och jag får ta en teaterdag kanske snart eller biodag snart...Annars väntar de väldigt mycket på dig faster Natasha, som är så bara snällaste fastern i världen och går på bio, till frisören och allt möjligt med dem. Ja, så du är väntad på <3 Och inte bara av dem, jag också, fika och filmmys och så skall vi ju ha rysk filmmarathon någon kväll eller hur? :-) <3

Ja, senaste blogginlägget...ja det blev som det vart. Nu mår jag mycket bättre. Kanske något har rensats ut. Sasha gav mig mycket hjälp. Det som kom upp den dagen...och ja delvis dagen innan, handlade om mina erfarenheter från min by...ja, det var som att bli manglad av en ångvält, så starka var känslorna som vällde över mig... känslan var helt överväldigande...!!! Rädsla och känslor som jag förträngt! och det är aldrig bra för kropp och själ. Huvudkänslan var att jag hade förrått mig själv. Slutat vara mig själv, Jessika! Att jag glömt mig själv, och förlorat fotfästet och cirkulerade runt i universum... Och att jag till stor del fortsatt med det i mitt liv. Inte helt såklart, inget är svart och vitt, men tillräckligt för att jag inte skulle känna mig som Jag. Nu är utrensningens tid! Jag har inget val! Livet har givit mig den möjligheten!