Attleva

Det här har varit förkylda veckan...men vi börjar repa oss någorlunda. I dag åkte jag iväg på kalas på närliggande Lekhus med min yngsta tjej, det var två dagiskompisar som hade kalas. Så vi var där i över två timmar. Även mamma Jessika var uppe och klättrade i ställningarna och jag och min tjej åkte en "läskig", ja det susade till i magen på mig också, en läskig rutchkana. Den var tvärbrant! Två gånger åkte vi den. Det var visst sexårsgräns på den, annars var man tvungen att ha en äldre i sällskap, fick jag veta av en bakomklättrande klok tjej på en sådär sex år. Det var efter att jag just föreslagit att min lilla prinsessa, ja min Askunge, som hon var utklädd till i dag, att hon skulle åka den själv. Ja hon ville ju bara åka den igen och igen och igen med mig såklart. Men det räckte för mig efter två gånger...och efter lite klättrande så var jag redo att sitta ner med mitt te :-) ...ja det var lite trångt och fullt :-) med barn överallt!

Sitter nu nere i ett tyst kök! Alla sover i huset! Dagen var lång...men ändå alltför kort. Har hunnit med mycket...men ändå allt för litet... Vi har varit på kalas på morgonen, vi har hunnit bara vara jag och barnen...det har bråkats dem emellan, de har pysslat med sitt på varsitt håll, läst lite, spelat kula, sett på film, lite Mozart har vi (jag) spelat högt!!! Det var alltförlänge sedan här spelades klassisk musik... Jag och min äldsta avslutade kvällen med att ta en "långpromenad" ca 25 min till vårt lilla centrum, för här hemma var vi ju sååå sugna på sushi...ja alla våra barn älskar sushi...så då gjorde vi det...sedan tog vi en taxi snabbt hem...kan ju inte gå och svänga på påsarna så att soppan rinner över all maten,...och vi var ganska trötta. Och sedan snabbt....svisch i säng! Jag behövde inte ens läsa färdigt sagan för min lilltjej... hon var nog slut efter dagens strapatser...så somnade hon...och då sov nog redan killarna.  Och jag somnade med henne....Och nu är jag vaken och väntar på mina tabletter...nja, väntar på att ta dem såklart! Men dags att lägga sig strax! Hoppas jag!

Ville skriva något tänkvärdigt...hmmm...måntro det kommer något...nja....väntar väntar...Jag har velat skriva hela dagen...sätta mig i min lilla vrå...nja, har ingen riktigt...men ja plats har vi, men oftast huset fullt ändå, så jag har inte hittat min skaparplats...det har blivit sängen som blivit mitt skrivbord...och nu sitter jag här i köket om natta...skönt med tystnaden. Jag har också bestämt!!!...Jag har kännt med stormkliv i mitt inre att Här skall rensas! I hemmet! Jag måste rensa! Både i mitt inre inre och i mitt yttre inre! Inom mig rensar jag...och måste följa upp med mitt hem...ja det följs åt...oberoende av vilket som kommer först! Måste få plats att andas. Så jag har redan börjat lite smått! Men jag är såå otålig! När jag får en idé så vill jag genomföra den på en gång! Jag vill att allt skall hända på en gång! För i mitt huvud så flyger idéerna fram med full fart! Huset är redan färdigrensat och jag är igång med nästa projekt...ja det finns samtidigt, mitt nästa uppslag, eller det har funnits där länge...det smågror...i och för sig...det är skrivprojektet...som det finns flera inspirerande av i mitt huvud! :-) Tiden Tiden...Jag får lära mig sova fem timmar per dygn för att hinna med allt! Så är det! För det är så mycket som jag vill skapa och göra, och det känns en glädje i hela mig när jag tänker och lever i det :-)...och dagarna flyger fram! Det är när jag lär mig att Leva Med Livet Helt och Fullt och inte mot livet, som All tid i världen kommer att finnas! Är det inte så?

Ibland åker jag taxi eftersom jag har svårt fortfarande, tyvärr att åka tunnelbana själv, hej och hå kära ångest/excitement...men det restulterar i många intressanta samtal... ibland är det jag som pratar på som en kulspruta känns det som ibland...ja med tanke på hur jag är van att inte tala såå mycket...ha ha!:-) Inte för att jag varit tyst precis...men hur som helst...Men ibland är det taxichauffören som jag lyssnar på, hör och häpna :-)...En hel del visdomsord och intressanta tankegångar som finns i så många fina taxichaufförer....senast talade taxichauffören om hur vi svenskar talade sååå mycket om vädret (han själv var en äldre man, född på 40 talet skulle jag tro, och riktig stockholmare, enligt uttalet), och och hur viktig roll det spelar i vårat liv, han berättade också korta episoder ur sitt liv, och verkade otroligt språkbegåvad, ja det var mycket vi hann komma in på, det här var en taxiresa som man önskade skulle varit längre, ibland händer det att vi sitter kvar en stund och talar efter att jag har betalt och taxametern slutat ticka... men såklart under vissa taxiresor sitter vi tysta i våra egna tankar, eller såå spelar radion alldeles för högt ur sportradion eller någon annan jobbig reklamkanal, usch och blä enligt mig då, jag har blivit överöst med sportradio i min barndom, yes sorry pappa min :-) som älskar sport... Vad jag förstår mer och mer och det är så talande, speciellt under korta möten med tidigare okända människor,... är att vi alla har sååå mycket inom oss! Sååå mycket sååå mycket! Och vi har alla det vackra inom oss...men ibland har vi trasslat in oss i ett dunkelt snår så vi har svårt att hitta tillbaka (det vet jag såå väl)...tillbaka till de de som är menat att Blomma inom oss...eller Den Vackra Himladrottningen inom oss...Hon som ståtligt sträcker sig Högre än Molnen...eller Den Oändliga Oceanen inom oss! Vi kan kalla det vad vi vill... Helt enkelt det Sanna inom Oss! Kärleken!