Åter i Houston
0kommentarer
Aspirations towards high and noble things
even refine the atoms of our entire constitution
- G de Purucker -
På väääg!
Nu är jag tillbaka i Houston, vi kom igår söndagen den 28 augusti, jag och Sasha, tillbaka till 40 gradig värme..., ja idag 42 för att vara exakt, och sen är det kvavt också, så då läggs det på några grader. Människor uppmanas att vara ute max en halvtimme, så att de inte ja typ svimmar eller något värre händer. Ja, som jag skrev på facebook...här har de inte hört talas om höst och friskt härligt väder...kanske beror på att molnen ligger mycket högre upp på himlen, så det ger mindre skydd för solen...? Och ja, det populära sagda; att det kan bero global warming, se bara vad som händer på USAs östkust, hurricanes och översvämningar, i New York och så vidare, God Bless alla dem som är drabbade av det, och i hela världen av dessa väderkatastrofer, God Bless them!
Nu tänkt att jag skall vila lite, och det skall jag, har råkat ut för förkylning, ( Sasha hävdar med bestämdhet att det är allergier...hmmm, ja kanske han har rätt, kanske en mix, av gud vet vad...) kan bero på resandet, bytandet av miljö, väder, lufttryck osv...men tänkte påbörja lite bloggande.
Tillbaka på kära Burzynski Kliniken...skynda skynda in till luftkonditioneringens värld...jeansjackan, en glad Odd Molly jacka som hängt med några år...är enbart för inomhusbruk...kan bli lite kyligt därinne, ha ha:-)
Det är något med Amerika, med dess vibbar...mer kreativa än i kära gamla fina Sverige. Beror på flera saker tror jag...varför är det så tror ni? Jag har några teorier om det...en vis äldre man sa en gång till mig att i Amerika så har marken i tusentals år, när endast indianer bodde här, inte förstörts och det har ej krigats och annat som har förpestat marken, marken har helt enkelt vilat,....Och en hel del av det finns kvar, även om mycket har hunnits med på två-tre hundra år sedan europer kom hit, bland annat döda en himla massa indianer, fruktansvärt, och förstöra miljön, liksom i Europa och andra delar av världen. Och vilka var det som kom hit till Amerika? Jo, det var väl de som ville något nytt, som ville skapa ett nytt liv, de som vågade osv...ja, allt detta känns i luften...
Käre Sasha vet hur man skall klä sig i "Tropikerna"...:-) Här nere i Burzynskirexeptionen när vi väntar på taxi hem.
Och hur är det hos oss kära svenskar? Jag känner att det är på många sätt sååååå fyrkantigt och att det är likriktat, vi är alla stöpta i samma lilla mall. Och ja, Jantelagen säger väl bara allt, och det är inte lätt att befinna sig utanför mallen, banne mig den som är fööör mycket i Sverige....Sant eller? Kanske av att ha levt utomlands en hel del år, mycket i Ryssland, för Ryssland påminner en hel del om USA, där florerar mer kreativitet i luften, min upplevelse. Och jag har bott lite i USA, och London...båda i min ungdom. Och ja nu så är jag tillbaka i Amerika, trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle hamna i Texas, men livet för en dit det är meningen :-) Egentligen har jag känt det här sedan jag var liten och tonåring redan, instängd i vår fyrkantighet och stöpta form, så mycket så jag ville skrika, ahhhhh! ja så jag stängde in mig i min egen lilla låda...men andledningarna till det är många som jag talat redan nog om i denna blogg, kanske...ja vi får se:-)
Och hur tar vi emot våra invandrare, detta ord som jag ej riktigt gillar, vi gör det som himla fegisar.... för det första så törs vi inte stå för vår egen kultur, vilket gör dem som kommer hit förvirrade, och själva osäkra i sin roll...detta har jag fått höra från några invandrare... Jag är själv en världsmedborgare, ser jag mig som, men jag älskar Sverige, och jag älskar Ryssland, Amerika, ja så många ställen i världen och folken där...men det betyder inte att jag inte kan bli gaalen på vissa saker i Ryssland, har bott där tillräkligt länge för att kunna känna så, men älskar ryssar, och jag är själv halvryska redan. Och har arabiska vänner, som är nära vänner och som familj för mig.
Skydd mot solen här i Houston
Så som älskande av Sverige kan jag också bli gaaalen på vissa saker i vårt vackra land. Bland annat avsägandet och rädslan för vår egen kultur, historia osv, och att just det att tala om Gud utanför kyrkan är flummigt, varför??? kanske det är ett västerländskt europeiskt fenomen? Men varför är vi så rädda för det andliga, ja, för oss själva??? Jag har många gånger upplevt att om jag börjar tala "för djupt" så börjar den andra att oroligt flacka med ögonen åt höger och vänster, och då förstår jag att det är dags att stoppa, och fortsätta mitt vanliga Svenssonprat, bla bla bla bla bla...men det är nog slut med att stoppa, he he! Men självklart förändras det, speciellt hos kvinnor, women power, yay!, känner jag, män behöver kanske oftare gå in i väggen, ja gå igenom en livskris för att tordas se på livet annorlunda? Eller... Så upplever jag det i Sverige. Jag har själv blivit tvungen att gå igenom, det som jag går igenom nu, en livskris minst sagt för att förändra mitt liv i grunden, och att till exempel tordas säga en sak utan att be om ursäkt tio gånger eller hålla för munnen, ja helt enkelt be om ursäkt för min existens, det här är en av flera förändringar i mitt liv, jag har hållt mig innanför normens gränser och mått så dåligt av det och det handlar också för mig om ett öppnande för livet, kärleken och den djupa livsglädjen...men det andliga och djupare livsfrågor, filosofi och det mystika har alltid varit det som jag velat tala om, och även gjort det tack och lov med vissa fåtal vänner. Kanske därför jag också trivs bra i Ryssland för där har människor, tala med nästan vem du vill, närmare till det mystika i sig själv, finns inte denna rädsla, det är mer naturligt.... Livskriser trots sina svårigheter är gåvor om jag ser det, om vi ser gåvan i det, om vi ser ljuset i det. Självklart säger jag inte att alla i Sverige är på det här sättet, men det förstår ni ju...:-)
Lite vackert ryskt hemma hos en fin vän:-)
Och vad vet vi om våra underbara författare på till exempel 1800-talet, vår historia, konsthistoria, och varför får det bara finnas idrottselit i vårat land, men kulturelit är något fult? Det får inte finnas! Varför? För så är det, kulturelit anses fult!!! Har ni tänkt på det? Såg faktiskt under någon debatt Kristina Lugn säga detta för många år sedan, ja något liknande, och det är så sant anser jag. Ja, det är något att diskutera mer känner jag. I Ryssland kunde alla barn sin Pushkin, Tolstoy och andra stora författare, deras vackra sagor, dikter, även under Sovjettiden, och fortfarande... Och sagorna och filmerna som gjordes baserade på dessa med flera författare under Sovjettiden är något min man och hans jämnåriga, samt hans föräldrar, har vuxit upp med. Ja, så det var inte bara strikt kommunistpropaganda....om vi nu tror det! Nu är snarare risken att det här försvinner i kommersialismen, men förhoppningsvis överlever de stora författarna ändå, för de ger ett vackert budskap, både andligt och upplyftande för själen.
Hej på er igen vänner mina! :-)
Har inte skrivit på några dagar, zzzzzovit och och sovit, och varit, ja är förkyld...och varit på kliniken, bl a hunnit med MRI, magnetkamera röntgen...och resultatet var bra, skillnad inte så stor sedan sist, men ändå mycket positivt hur det ser ut, sa vår käre Dr Burzynski, som nu vill att jag skall få lite mildare medicin. Allt går i rätt riktning. Efter sista blodprovet här, ja de vill kolla mina blodvärden, urinprov och sådant, just för att hålla koll på att medicinen inte gör att lever eller/och njurarna tar för mycket stryk. Och nu visade min käre lever lite för högt toxic värde, så då fick jag sluta ta alla de mediciner som Dr Burzynski har gett till mig för några dagar. För att vila kroppen och just för att levern inte skall ta för mycket stryk. Intressant. hur olika de jobbar här och på Karolinska, på Karolinska envisades de med att bara vilja ge mig blodprov en gång per tre månader, om jag ej missminner mig. Och här är de oerhört viktigt för de att se mina blodvärden varannan vecka samt urinprov just för att se att jag mår bra. Och det är jag väldigt tacksam för.
Exempel på några som har överlevt tack vare Burzynski....:-)
Jag vet inte om det är bara min inbillning, men det känns nästan som att bara för att det inte är Karolinskas behandlingsmetod jag har så vill det sjukhuset inte samarbeta. Vi var där på Karolinska i mitten av juni för att jag ville höra om möjligheterna till samarbete, bland annat så jag kunde få de mediciner som jag tar via Burzynski, och som jag vet att de har här i Sverige, (No luck där, men det har jag kanske skrivit om tidigare) och då bad jag i alla fall om ett blodprov, det var länge sedan sist jag var där, så det gick bra, men också även om ett urinprov. Blodprov gick bra, men urinprov såg läkaren absolut ingen mening med. Jag kände bara, suck...jag skiter i det här j---vla sjukhuset, så jag orkade inte säga något...Tur som var hade jag min underbara kusin Therese med som sa; Men snälla kan ni inte just den här gången gå Jessika till mötes när ni ser att hon verkligen behöver det här provet. Och då gick läkaren med på det. Sedan tog det i och för sig forever att få resultatet hemskickat...suck! Mycket görs i slow motion i detta land. Men som sagt, det finns underbara superbra läkare och sköterskor överallt i Sverige och det vet jag. Men jag skulle önska att fler öppnade sina sinnen för annat än endast det fyrkantiga konventionella, som ger mycket hjälp, men vilka har kommit med nya uppfinningar i alla områden??? Tänk på det!!! Jo, de som tordes gå utanför ramarna! Det är en sanning! :-)
Ja, det finns flera exempel, och inte endast barn såklart :-)
Sedan åkte vi på Café, jag och fina Therese och satt och insöp ljusare vibbar, från glada människor runt omkring och solen som sken. Och vi hade jättemysigt och satt och mindes barndom och vår älskade mormor och morfar, och ja solen sken. Det behövdes!!!
Och det jag behöver göra nu är att gå och lägga mig....Imorgon upp tidigt, för att igen få infusion, en annan än tidigare, det här är en medicin jag skall få i sju dagar, där jag får aminoacid/syra i mig, ja det finns säkert något mer nyttigt där i, men det höjer immunförsvaret, och det är precis vad jag behöver känner jag, och det tycker de här på Burzynski.
Fina Marlene, från New York egentligen, hjälper mig med dagens infusion.
Godnatt kära vänner eller kanske Godmorgon eller Goddag till er! :-)
Kärlek i massor!
Och tack så mycket för de kommentarer jag fått om bloggen. Och tack Anneli, lycka till med milspringandet i Stockholm, wow! Sänder dig styrkekramar här från Houston. Och det lät helt underbart med er sommar! :-) Något att ta efter :-)!
Kram på er alla!
Jessika
If You Only Say One Prayer - Say Thank You
Kommentera