Självisk?

0kommentarer

Truly, it is in the darkness that one finds the light,
so when we are in sorrow, then this light is nearest
of all to us.
 
- Meister Eckhart -
 
 
 
 
 
Morgonstund...alla mina älsklingar iväg på sina olika håll...nu jobbdags för mig...först lite kort bloggande och sedan lite annat skrivande...sedan vilopaus, och sedan i dag skall jag i väg och kolla min lever, ultraljud skall det bli. Min käre Gena möter upp mig där på kliniken i stan där jag gör det. Nu har jag ätit en någorlunda stor frukost, eftersom jag inte får äta helst sex timmar innan ultraljudet för bästa resultat. Så det är bara att hålla sig till vattenflaskan. Men ett gäng morötter och äpplen och gojis såklart åker med i väskan så jag kan äta snabbt efter undersökningen...så jag inte får blodsockerfall..., är så beroende nu av regelbundna mattider. Vilket jag inte var tidigare, då kunde jag rusa på i livet och helt glömma bort att äta lunch...det kom jag på vid femtiden ibland.
 
 

En gammal skolplansch som hänger uppe i norr i barnens rum, vacker tycker jag.
 
Ja, nu surrar det runt i huvudet frågan...Är jag självisk? Ja...det är jag såklart ibland, men är jag det i ett specifikt fall, fick nyligen veta av en vän, att den personen tyckte jag uppfört mig själviskt vid ett tillfälle...det gör ont att höra...och jag känner mig ledsen...och även arg...och uppgiven...får lust att sova, gråta...för det känns som om något förändrats i vår vänskap. Ja relationer människor emellan och livet är inte lätt alltid. Vad skall jag göra nu...gå med sänkt huvud och säga förlåt...eller försvara min position eller göra ingenting??? Ja, just nu vet jag inte...jag borde kanske se en rolig film eller göra något avledande så kommer ett svar. För att gå och älta något inne i sig själv är inte bra för kropp och själ. Liksaså är det ju inte bra att behandla någon dåligt. Men att helt enkelt säga förlåt rent och utan grrr och ledsenhet, är inte där ännu.
 
 

Vackra blommor behövs!
 
 
I det här fallet handlar det om att jag borde ha ställt upp och gjort en sak för någon för ett bra tag sedan, men just den dagen mådde jag inte så bra...men jag kunde och borde såklart ha förberett mig bättre och inte lagt mig så sent kvällen innan och på så sätt varit så trött just den dagen, och ja ångesten kom den dagen, och den kommer ibland som ett brev på posten, även om den ändå inte gör det...den kommer när jag inte tar tag i mina känslor...så byggs det upp byggs upp och ja och så står jag där, eller ligger där skakande. Så just den dagen var det svårt...och jag kände mig inte glad i mig själv att inte ställa upp...så jag låg inte precis hemma och var glad och helt struntade i den personen i mitt inre..men kanske gjorde jag det för bekvämt för mig, genom att inte våga..och på det viset var jag självisk, och kanske gör jag det i mitt liv fler gånger utan att inse det?... Ja så går tankarna runt...och sedan finns det andra faktorer i det här specifika fallet, kan inte ta upp allt. Livet livet..., en skola skola...det är väl så här vi lär oss och kan gå vidare...varje stund öppnas en ny dörr
Det var nog allt för nu.
 
 
Kärlek alla ni därute!
 
Jessika
 

Vackra Moder Hav! Tack för att Du ger mig Styrka!
 
 
 
If You Only Say One Prayer - Say Thank You!