Attleva

(Solnedgång i Nice i November förra året.)

Kväll här redan i Houston. Chockerande kallt här i morse, 12 grader, brrrrr! Vi sprang ut i den "oerhörda" kylan för att ta en taxi på morgonen för att åka till min psykiatriker Karen som jag hade möte med.... men då dubbelkollade Sasha och det visade sig att jag skall dit först imorgon. Så vi fick vända om och gå hem, och istället vilade jag lite, skönt... Ja, det var faktiskt småkallt imorse, för Houstonborna var det rena vinterkylan förstås. Men sedan blev det i alla fall kring 25 grader på dagen, men lite blåsigt och tack och lov inte kvavt. Jippi! För mig och Sasha perfekt väder! Och det verkade vara många som gillade vädret av dem vi pratade med på kliniken. Alla talade om vädret, it was the one topic! Vi var på kliniken på eftermiddagen och jag tog lite blodprover och allt såg bra ut. Jag skall ta en femdagarskur med en tablett per kväll. Det är mild chemotheraphy. Så sådant får jag utsätta mig för också... Får hålla i mitt hår nu...:-) Och äta mycket sådant som stärker mitt immunförsvar, fortsätter med det och utökar det lite extra just nu. Jag sov en timme efter vi kom hem från kliniken, skönt! Blev väckt tidigt på morgonen kvart i fem tror jag, av ett reklam sms, ett franskt...hmmmm! Har fortfarande i mitt franska simkort i min gamla Nokia mobil, och efter att jag blivit väckt kunde jag inte somna om... Har också fått roliga Twilfit erbjudanden tidigare mitt i natten när jag har haft på min svenska mobil, så är det när man är här på andra sidan atlanten :-).

(Jag med utsikt av Nice, mina tankar går till södra Frankrike...trots "hemska" franska sms som väcker mig i ottan)

Jag ser fram emot resan till New York, älskar NY, och vi skall stanna tre extra dagar för att bara vara där, vandra runt, och se lite annat än vårat lilla hörn av Houston. Men helst av allt skulle jag vilja åka hem till min lilla tjej och fira hennes födelsedag nästa vecka, och min Gena som fyller år dan efter...men det går som sagt inte nu, så vi skall fira dem båda när jag kommer hem. Som jag sa till min älskade lilla, du fyller år två gånger. Saknar Saknar mina älskade såååå såååå mycket! Men antagligen så kan jag åka hem i slutet av maj, och efter NY, så är det inte så lång tid kvar. Jag tänker så, delar upp det lite. Det är en prövningens tid för oss alla... men det finns de som har det svårare, det vet jag. Tänker ofta på fina Angel, en kvinna som hjälpte oss med barnen ibland i Moskva, hon var från Filippinerna. Hon åkte hem vartannat år i en månad till sina tre barn. Annars var hon ute och jobbade, nu i Moskva. Tidigare hade hon varit flera år i Sydkorea. Tack och lov så finns det nuförtiden skype, så hon kunde åtminstone se sina barn och skypa med dem, vilket hon gjorde så ofta hon kunde. Men för henne så var det nödvändigt att jobba utomlands för att se till att familjen fick tillräckligt med inkomster, det var hennes uppgift. Det handlade om barnens framtid, skolor osv... Svårt liv..., barnen levde med hennes föräldrar, men hennes pappa dog för bara ett år sedan. Ja, svårt liv. Och det är miljontals som har det så bara i det landet. Men det är ingen nyhet för er såklart.

Sasha satte sig precis ned i köket och påbörjade sina franska studier, läsandet av sin Jules Vernes bok, han sitter vid köksbordet, jag sitter på soffan här i vardagsrummet och bloggar, så vi sitter ca tre meter ifrån varandra :-). Dricker min gröna söderblandning, den doftar och smakar, mmmm!  Men har starka funderingar på att se lite dvd... som sagt få skratta lite. Jag såg Will&Grace igår och den är så himla rolig, får mig att skratta högt, och det är det jag behöver just nu. Så det blir nog det om en liten stund. Kan inte lägga mig så tidigt ikväll, för nu måste jag vänta minst en timme efter min sista vanliga tablett innan jag tar den nya tabletten, helst lite längre, så kanske en och en halv timme efter min sista tablett. Ja, en himla procedur det här med mina tabletter. Men jag tackar Gudarna att jag får hjälp, och att de också ger mig hjälp här på Burzynskikliniken med rätt diet. För ju mer jag läser i boken; Anti cancer - A New Way of Life, som jag berättat om, så förstår jag hur viktigt det är med rätt diet och med att äta EKOLOGISKT!!!, och med så mycket annat, speciellt för mig, men egentligen för alla. Så nu blir det andra Bullar när jag kommer hem!!! Watch up Gena! :-)! (vi kan ha lite olika syn på barnens matvanor, och godisvanor etc..., puss älskling min Gena!)

Idag har jag känt så stor inspiration att skriva, att påbörja olika skrivprojekt, andra projekt som jag drömmer om att sätta igång i livet... Så jag har skrivit rätt upp och ner det som har kommit i mitt huvud. Ja, det är ett bra sätt att börja. Tack vare bloggen så har jag åtminstone börjat skriva... tack tack tack!!! Tack Sasha kära vän, som uppmuntrade mig, pushade blyga mig att äntligen börja. Och tack älskade min Gena som också ger mig inspiration. Jag vet att det varierar från dag till dag, vad jag skriver hur jag skriver, men åtminstone skriver jag, en process har påbörjats. Det är helt enkelt bara så att vill vi göra något så är det bara att börja. Inte vänta på rätt tillfälle, som jag har gjort, för då får vi vänta... och... vänta, tills vi somnar, och ja, tillfällena som vi ges försvinner en efter en, men det kommer alltid nya, men tillslut har vi kanske väntat en hel livstid. Så det är helt enkelt bara att kavla upp ärmarna och sätta igång, vad det än gäller. Vänta inte! Jessika vänta inte!!! Jag talar till mig själv lika mycket som till någon annan, så är det alltid. Alla mina "goda" råd gäller alltid lika mycket mig själv, vare sig det gäller matvanor eller vad det än är. En annan viktig sak som jag lär mig, är att inte döma mig själv. Vi gör så gott vi kan!

Dags för mig att avsluta för ikväll. Tack alla mina fina vänner och familj. Jag är så tacksam att jag har er alla, och ofta är det som jag vill skriva till så många av er, (idag skrev jag faktiskt både mejl och sms till flera av er i min fantasi :-), när jag tänkte på er.) men ibland räcker energin till för endast bloggen och kanske lite till, det varierar från dag till dag, och anledningen till det är tyvärr min "vän" ångesten... Men det skall det bli ändring på, Basta!!! Det får jag se till! Vill så gärna hålla kontakt, vara mer aktiv i livet. Känner sådan inspiration! Tänker på er alla, ofta!

Jessika

Ps. Nu blir det Will & Grace! :-)