Attleva

Talade precis med mina underbara älskade barn. Min lilla tjej, som är telefonsvararen hemma, ja ni vet ju hur fyraåringar är... Hon är så underbar, hon sa flera gånger, jag älskar dig mamma, när kommer du hem mamma? Jag älskar dig mamma, jag är så glad när du ringer, jag har plockat fina blommor till dig, såna som du gillar, när du kommer hem ska vi gå och köpa en väska till mig med rosa och lila örhängen som jag kan ha i väskan. Och jag vill ha en likadan rosa vagn som A, hennes kusin som är lika gammal, och samma docka med rosa kläder som hon har. (Listan var lång). Och sen ska vi läsa boken, Ella går på pottan. (den boken har hon nog vuxit ur för länge sedan men det har blivit en bok som vi alltid läser när jag är hemma, som en extra bok, eller bara den om mamma är trött och vill ha en kort bok:-) ). Sedan berättade hon om storebrors konsert där han dansade till Michael Jackson, men det var inte den Michael Jacksonsången som hon själv brukar sjunga, vilken sång menar du då frågade jag, ja då gjorde hon några klick ljud och säkert några rörelser till... så jag förstod inte riktigt vilken sång hon menade :-) Älskade min prinsessa.

(Hit längtar jag, promenadstråk nära vattnet hemma)

Vår äldsta underbara pojke går på danskola på kvällarna. Och Älskade vår pojke som fyller sju år snart berättade igår när jag ringde att de hade spelat match, och de vann med 6-3, och han gjorde alla sex målen... ja, vi kanske har en liten Messi på gång...:-). Messi är killarnas idol i fotboll, så det är Barcelona som gäller hemma hos oss, eller i alla fall var det för två månader sedan... Och äldsta pojken vår, han hade precis kommit hem från fotbollsträningen idag, och var glad, älskade min, för att han hade gjort ett mål. De vann med två-noll. Men han är ofta målvakt och ganska duktig där också. Ja, det var uppiggande att tala med mina underbara tre som Jag Älskar Mer Än Hela Universum! Snart Snart hemma!

Nu skall vi iväg till kliniken, så måste sätta lite fart och göra mig i ordning.... Vi ses!

Hej på er vänner mina fina! :-) Vi kom precis från mexikansk restaurang runt hörnet... så mätt är jag, och jag åt knappt hälften av vad jag brukar. Har märkt att jag äter mindre nu. Beror på mindre kortison, tack och lov! Och kanske beror på Gud vet vad med alla dessa piller, "pill junkie" som jag är :-). Idag fick jag en ny medicin som skall hjälpa i min behandling. Är tacksam tacksam för all hjälp jag får här. Såg precis att Natasha, min Genas fina lillasyster, hade lagt in några visdomsord på min facebook chatt, (jag hade lämnat datorn på när vi var borta) men hon var redan offline när jag kom hem, ja det borde du :-) Klockan är tre på natten hemma i Sverige.... Tack älskade syster min så sant de visdomsord du delade med dig av!

Idag har varit en blandad dag. Nu känner jag mig glad efter vårt besök på restaurangen, vi pratade, skrattade, skönt att komma ut lite. På dagen grät jag i telefonen när jag talade med min älskade Gena, som var redo att gå att lägga sig...eller att somna, han ringde bara för att säga godnatt, sent i Moskva, stackarn, så får han mig gråtandes på telefonen igen... Men han är underbar min Gena. Jag älskar dig! Har haft en hel del ångest idag, dumma tankar som kommer i huvudet... det är bara att visa sig starkare, och att samtidigt inte kämpa emot...så var lite skakig och och nervös inför en sådan enkel sak som att åka till kliniken idag , något med den senaste veckan, extra jobbig... hmmm! Men det gick bra, pust! Hade samtal med Sasha igen angående min norrländska/tornedalska brist på kommunikation, härlig kombination som ni vet med hur ryssar kommunicerar, allt skall diskuteras i 47 olika vinklar fram och tillbaka.... ha ha! Ja, det finns alltid mening med allt, varför jag har en rysk underbar man, och så många fina ryska vänner i mitt liv. Talade senare med min fina Monia, och grät och grät och sedan skrattade vi också mycket, hon är så underbar för hon har så lätt till skratt och hennes skratt är så medryckande, så det kändes skönt efter allt gråt. Release som man säger på engelska. Tack snälla fina min Monia. Ja, sedan var jag redo att gå till restaurangen.

(Klarblå himmel i dag i Houston)

(Och skinande sol)

Dagens citat passar verkligen bra med det som kommit till mig igår och de senaste dagar, via det jag läst, och det som Sasha sa med väldigt kraft till mig efter dagens meditation. Jag behövde nog höra det med styrka. Ser ni hur allt är sammankopplat, det man läser, tänker på, och det som sägs till en, och skickas till en..., vi är alla sammankopplade... Ordagrant kan jag inte upprepa det han sa eller det jag läst. Men det handlar om att glömma sig själv, sina egna problem och att ge kärlek till världen. Och för mig är dagens citat om just det. Jag vet att det nog inte är populärt att säga idag att vi skall glömma oss själva, kanske det går att uttrycka det så att det istället handlar om att inte fastna i sina problem, att inte låta hela världen cirkulera kring sig själv och sina problem. Ofta är det de människor som går ut och hjälper andra människor, på vilket sätt det än må vara, som kan hitta sig själva, hitta kärleken, genom den kärlek de bemöts av och den som de ger till människor. Och de som använder sin gåva, sin livsglädje, sin inre kreativitet, och samtidigt ger de sig själva och världen av sin gåva, och jag till hela Universum. Men jag menar inte att vi skall glömma oss själva på det sättet att vi förnekar dem vi är, att vi låter andra människor bestämma över våra liv, och att vi inte är sanna till oss själva, att vi sopar saker under mattan, våra känslor till exempel.... osv...

(Lite skugga under dagens vackra men dock brännande sol)

Men med att glömma sig själva så tror jag det menas att inte fastna i sitt, så att man gör det till något så stort så att man glömmer att gå ut ur den bubblan, eller är rädd att gå ut ur den bubblan, för det är så tryggt där.... Det har jag verkligen gjort tillräckligt i mitt liv, både delvis och för mycket. Jag har levt i min trygga bubbla eller låda..., jag talar om att jag inte har använt den inre inspirationen som får mig att brinna, det som får mig att känna lyckorus, att glömma tid och rum, det som det är meningen att jag skall ge till världen. Det som vi alla har! Vi har så många olika gåvor, och alla är lika värdefulla, vilka de än är! Det viktigaste är att lyssna till sitt inre, sin inre guide. Du vet! Jag vet! Jag säger igen att det inte är så att jag enbart levt i min bubbla, jag har tagit mig ut och upplevt stunder av lycka glädje såklart, och inspiration. Men min inre röst säger mig att det är dags att börja/fortsätta processen att blomstra mer, att växa upp! Hela livet ropar det! Och vi är alla vackra blommor! Eller hur? :-) Som den underbara prästen Ed Bacon, som jag nämnde i en blogg häromdagen upplevde som femåring, en "röst" som sa till honom; Du är den mest älskade av Guds barn, och likaså är alla andra människor. (Citat ej ordagrant) Det förändrade hans liv.

Hur som helst, det ligger så mycket sanning i orden: Only by giving of yourself, you can truly find yourself