Attleva

Annars med sorg i hjärtat säger jag Hej då, med familj, för ett tag till Sverige? Även om våra älskade barn trivs i sina skolor, dagis och det fungerar bra, vilket är en sååå viktig del av livet, att barnen mår bra. Men just nu är vi i den situationen att det gäller för mig att bli frisk! Och jag orkar inte snart med den svenska sjukvården!!! Jag säger det helt öppet! Och jag är inte den enda. Människor som jag inte känner sedan tidigare delar sina historier...och jag gråter inom mig. För jag vill hjälpa alla, att alla skall få hjälp och känna sig värdigt behandlade!

I morse efter vår promenad kom det upp mera gråt...ja när man öppnar kranarna sååå verkar det forsa fram :-)!  Och ja... Vad var det nu denna gång? Ja det var först fortsatt oro för hur det skall gå i Sverige....eftersom det skall ta så mycket på krafter att få fram något som kan tyckas så enkelt som ett blodprov... Jag kände igår efter samtal med Sasha och efter besök på kliniken, mig både stärkt och bestämd, en inre styrka inom mig sa; Jag klarar det! Jag är Athena! Krigare!

Det är ju detta jag försöker Resa mig själv ifrån inne i mig...hur skall jag klara det nu att ha det utanför mig också? Jo, jag har så mycket av allt i mig...som jag jobbar med att Resa mig som en faskedjad fånge som hållits, hållit sig själv fånge alltför länge....jag kastar kedjorna bryter dem och är fri!!! Kanske behöver jag en annan omgivning för att göra det!?

Och vad kom upp mer ....ja, varför försvinner jag i min egen värld ibland och inte lyssnar? Vart tar jag vägen? Som i går när fina Dr Larisa gav mig viktig information, jag lyssnade och var med mesta tiden...ställde frågor, ja det gäller ju min hälsa...men så var det tydligen en liten stund när jag försvann i det Sasha kallar Lu Lu land :-)... Jag gick in i mina rädslor...i mina dramer som jag bygger upp i mitt huvud... Varför gör jag det? Det är ju min hälsa det gäller! Jag har blivit bättre på att inte göra det... När ångesten var värre i våras så försvann jag rätt så ofta och Gena min och Sasha har fått ta hand om allt, sätta sig in i allt...vilket de är båda väldigt duktiga på.... tack underbara ni! Men var kommer det ifrån. För jag har gjort det, även innan min ångest, ja inte i lika hög grad såklart för när man har ångest och nära till panik så klarar man inte av så mycket mera. Men jag försvinner då och då...

Det kom upp att jag inte känner mig lyssnad på av min älskade pappa, inte bekräftad...(älskade pappa min vad du får stå ut med på denna blogg... Men Sanningen befriar oss eller hur...och det här är min sanning... Hur jag kände...) Att inte få svar eller tystnad...det tolkade jag som att det var fel det jag gjorde...och att det är fel på mig. Och jag var också rädd för att du kära pappa skulle vara irriterad så då var jag tyst... Och försvann i min värld.. . Och samtidigt var du ofta i din värld...antingen i tankarnas värld eller upptagen med jobb, projekt.  Och din åsikt betydde ju sååå mycket för mig. Jag ville veta; duger jag som jag är, vad tycker du om något jag gjort osv... Men jag vet att du aldrig gjorde det med illvilja och mitt hjärta är fyllt med kärlek för dig.

Än i dag är jag tyvärr sådan att när någon reagerar med tystnad så tolkar jag det fortfarande som att det jag gjort eller sagt är fel, ja att hela jag är fel... Men det får bli slut på det! Jag bryter mina mönster! Och det har jag i och för sig börjat göra mer och mer nu, jag är starkare i mig, och kan ta det bättre om någon är tyst...so what, det kanske inte handlar om mig...hur själviskt är jag att tro att allt handlar om mig:-)...så riktigt sant är det inte att jag fortfarande blir rädd om någon reagerar med tystnad! Det här är kanske den sista utrensningen av det just det här. Lets pray and hope!!! Dags att skaffa sig ett liv!!!

Ja nu blir jag väldigt öppen, men vi är alla människor och gör så gott vi kan. Och den varma kärleken har jag alltid känt från dig pappa under allt, och med handlingar, inte så mycket i ord dock. I dag har vi båda blivit mycket bättre på det mellan varandra. Men vi ryker ihop då och då...samma temperament som vi har:-)

Och sedan har jag upplevt en hel del av det från kulturen runt omkring mig... just mycket tystnad... Ja kanske brist på uppmuntrande ord på vägen...tystnad...ja jag kan ju inte läsa en vuxens tankar, vems den än är, är det bra eller dåligt det jag gör...duger jag? Ord betyder faktiskt mycket för barn, äkta ord!  Allt det här spelar in...och det är inte endast det här, det finns annat i mitt liv också....Men inget är svart eller vitt, mycket värme och frihet och glädje att leka och fantisera i barndomen, hela vackra byn som lekplats, har betytt så mycket för mig. Alla fina ni äldre tanter och farbröder som jag hälsade på, ni som hade tid att lyssna, och min älskde moster Elise som lyssnade på bubblande mig...:) ..och älskade mamma du fanns alltid lyssnande där... Så egentligen vad har jag att klaga på...men vem har sagt att det inte skall vara komplicerat? ...allt är så svårt men ändå så enkelt... Hur som helst... det här är sådant som kommer upp...kanske gräver jag för mycket...men det kommer upp...så jag måste jobba med det...gråta ut det...vända det till kreativitet, styrka och liv!!!

Men jag ser mig själv göra samma sak med mina barn..., flyger i väg och inte lyssnar...ibland har de äldsta pojkarna mina sagt, men Mamma du lyssnar ju inte!!! Du lyssnar aldrig!! Men vi pratar ändå mycket...om hur de mår och hur de känner sig... men en dag kan gå så fort och vad har jag prioriterat egentligen? Och igen hur hade min käre pappa det när han växte upp och så många flera med honom? Ja, det var inte mycket prat om känslor. Det är svårt att göra när man inte vet hur... Och jag säger igen att den så kallade skrämselpropagandan i religionen ligger bakom detta...kanske också klimatet spelar in, och det var en annan tid...ja en blandning av flera ingredienser...

Men Nya testamentets fyra första böcker är de fyra Evangelierna. Och vad betyder Evangelium? Jo, Glädjebudskap! Och vad är det för glädjebudskap som predikades i vårt kära vackra Tornedalen, och så klart på andra håll än till denna dag...? Ja långt ifrån glädjebudskap! Inte undra på att folk blir skrämda för livet att uttrycka glädje och kärlek. Farmor min som var så rädd så rädd hela sitt liv känns det som...ja förutom delvis i barndomen och i äldre dagar när hon kom till insikt om mycket tror jag...men det har jag talat om tidigare.

Tänker ofta på min farfars mor som hade ett speciellt öde i livet. Min käre farfars mor Adelina växte upp i en mindre stad i USA, och hon utbildade sig till lärarinna, på den tiden ett yrke med ganska hög status. Men hon gifte sig tidigt med en mycket äldre man, Kaarle i efternamn bördig från Armasjärvi, Tornedalen. De fick ett barn och efter ett tag ville han åka hem över Atlanten för ett besök hem...så de åkte och ja han blev så småningom sjuk...de fick flera barn, ett av de var farfar min. De stannade i den lilla byn Armasjärvi....ja för Adelina blev det för resten av livet... När hennes man dog några år senare, vet inte riktigt när... blev hon ensam med alla barn men hon kom att gifta om sig och få fler barn.

Jag tittar väldigt ofta på hennes bröllopsbild och känner stor samhörighet med henne. Farfar min sjöng för mig och min Gena två engelska sånger som hans mamma brukade sjunga när han var liten.  Vi, jag och min Gena hade förmånen att bo med älskade farfar min några veckor precis när vi gift oss, det är jag också så tacksam för, att jag fick möjligheten att möta min farfar på ett lite annat sätt, endast två år innan han dog. Och sedan bodde vi nära honom under ett år så vi kunde besöka honom ofta. Älskade farmor min dog några år tidigare.

Hur måste det inte ha varit att komma till lilla Armasjärvi för Adelina i början av 1900-talet från en ganska så stor stad i Amerika där det fanns elektricitet, där hennes vänner och umgänge fanns, från det hon kallade hemma, där hon också arbetat som lärarinna... Och göra den långa resan i tron att hon kom till den lilla byn för att hälsa på en tid...men det kom att bli ett besök som varade resten av hennes liv...kanske hade hon det på känn...

Min pappa kommer i håg sin farmor Adelina som sååå snäll mot barnen... Och hon var också  snäll med dem som det kanske inte ansågs fint att vara snäll mot... Hon tog människor i försvar. Och samtidigt betraktades hon som lite småtokig vad jag har förstått...ja, vem skulle inte bli lite tokig...och kanske deprimerad...men samtidigt verkade hon levnadsglad, ja hon gjorde nog det hon kunde...men lätt var det säkert inte fina Adelina.

Men att betraktas som tokig betydde nog något så enkelt att hon såg saker från en annan synvinkel, ja från flera synvinklar...för hon hade sett och levt ett annat liv, hon kom från en annan bakgrund, även om hon emigrerat till USA som litet litet barn, och själv var bördig från Kalixtrakten om jag inte har fel... men hon växte upp i en kultur i en storstad där det kanske inte var lika strikt, ja hon hade sett ett annat liv helt enkelt. Hon var inte tokig bara annorlunda. Ja, jag älskar henne min kära vackra Adelina från mitt hjärta och hon betyder mycket för mig.

Och nu skall jag ringa och väcka mina föräldrar och diskutera min blogg... Det jag skrivit... Kanske de är vakna, det är ju fredag och hemma är klockan hmm oj kvart i tolv...ringer snabbt så får vi se... Hörs kära mina!

...Ja nu har jag talat med chefen hemma, min älskade fina mamma...hon sa; det är klart att du skall skriva om det...men jag vill att pappa skall få säga sitt försökte jag...jag hörde honom i bakgrunden...Nej, det är bara att skicka säger mamma då...ok, ok...sa jag. Ja nu vet jag vem som är Bossen hemma! :-) Jag älskar er!

Och nu skall jag se på filmen Holiday Inn, en gammal klassiker med Bing Crosby och Fred Astaire...och få lite julstämning. Häärligt! Sasha gjorde en god middag här innan och jag fick en liten nyttig cocktail, inte dåligt! Mmm...och god var den...blåbär, hallon och grapefukt och lite lite kolsyrat vatten blandat med vanligt. Annar dricker jag inte kolsyrat vatten nu...men det är ju fredag! :-)

Ps. Har fått rapport hemifrån...julkalendern är godkänd verkar det som av mina älsklingar. Min fyraåriga tjej meddelade stolt att hon var inte ens rädd för den som var läskig...wow, sååå bra tyckte jag! :-) Jag skall se om jag kan få in den här så jag åtminstone kan se något avsnitt innan jag kommer hem, måste ju hänga med sedan :-)!