Attleva

 

Om jag gjort si eller så... Om jag hade svängt åt det hållet istället i mina beslut. Vad hade hänt då? Många regrets... Men som en vis 91-åring sa till mig... Jag vaknar varje morgon och tackar Gud för den här morgonen. Tacksamhet i livet är ett nyckelord. Jag bockar och bugar för livets alla läxor... Vad annat?!?! 

 

 

 

Livet är inte alltid som vi tror det vara... Under åren avlöser det ena det andra. Igen och igen resa sig upp. Allt handlar om attityd och livsglädje, min har varit kvävd alltför länge. Ingen att skylla på. Ansvar själv tagen. Befinner mig i huvudstaden några dagar, i landet där jag föddes men mycket har förändrats... Saknar mina Älskade Älskade Barn ❤️❤️❤️ som jag får se snart. Tacksam. Också tacksam för möten med goda vänner om än hektiskt schema. Hinner inte allt jag vill. Nu tacksam för frukost i staden. Snart i väg på möte och göromål. Hunnit köpa Halloweendräkt för min yngsta tjej 🎃👻😊❤️ Viktig punkt på schemat. Är väl för gammaldags själv men föredrar traditionen att tända ljus för de vi inte har ibland oss, men som ändå finns med oss.

Att skriva lyfter mig i livet, när dess törn och svängar tar mig åt olika håll. Saknat det.

Dags vandra vidare i staden.
Höstbild Höstbild från tidigare. Men passar bra in i tiden. 

Café människa som jag är så sitter jag på ett av dem här i staden. Inväntar ett möte och använder tiden till att skriva en stund. Dricker mitt gröna te med citron. Minns sommaren 1990 då jag åkte med min man ner till vackra Svarta havet, Abchazien, Novaji Afon ( Nya Athos ). Vi bodde vid havet i rum som uthyrdes, där fanns ett utekök med vackra rosor som omgav oss. Det kostade en rubel per natt och rum. Där lärde jag mig att te kan drickas i värme under sommaren för att släcka törsten, ack såå gott. Det var helt andra tider än i dag. Novaji Afon var en magisk plats. En kort tid efter vi lämnade så började krig rasa. Och om jag minns rätt så hade det pågått mindre strider innan vi kom. Vi blev visade kulhål. Det kändes overkligt. Vad jag minns så ville Abchazien bli fri från Georgien och hellre tillhöra Ryssland. 

 

 

Ännu en dag... I går var en solig dag med promenad vid Mälaren med min yngsta och hennes kusin och min svägerska. Innan det så var tjejerna på dans. I dag ska bli en solig dag, och har redan varit det under morgonen. Ska ta mig ut snart. 

 

Frågar mig och känner in om livet. Det är sådana tider vi lever i... Inte enkla. Ser på det som händer i världen. Runt om i sfären virvlar mörka moln och kanske är det allas våra tänkta tankar och handlingar som far runt som mörka/gråa moln, och i sin tur igen påverkar både tankar och handlingar tillbaka... Det blir som en rundgång. Hängde ni med? Tror nämligen att tänkta tankar och handlingar alltid finns kvar. Eller går det att neutralisera dem med kärlek? Ja, Käärlek och Förlåtelse är nog en enorm Frigörande Kraft i vår värld. I både stort och smått. 

 

Medkänsla, Kärlek och förlåtelse påverkar till ljusare hjärtan och även till en ljusare omgivning. Även Skratt och Glädje, och Den Högre inspirerade musiken påverkar tror jag. Våra egna tankar och handlingar påverkar självfallet oss själva men även andra. Jag är av den tron att Käärleken är det Starkaste. 

 

I dag och det är väl inte den enda dagen så ifrågasätter jag mig själv. Varför påverkas jag för mycket av det som händer runt omkring, i mig och ovan mig? Allt jag vill är att ge mina barn Käärlek och styrka i livet. Men sanningen är nog att jag just nu själv inte känner mig så stark. Ensamhet känner jag. Men vi styr själva vårat eget öde. Och jag är den jag är. Tiden flyger. Och här och nu är jag. 

 

Ovan citat stämmer nog bra! 😉 Men men... Tror i alla fall på en holistisk världssyn och Som Ovan Så Nedan! Tror att allt vi människor söker är egentligen Den Högsta Lyckan/Inspirationen och Käärleken! Men vi ersätter det ofta med meningslösà aktiviteter; Tv-tittande, shopping, skvaller och droger bland annat. Tyvärr! Inte för att jag vill ha sagt att allt Tv-tittande är meningslös men enligt mig så översvämmas vi av rösta ut tävlingar och av program som hyllar våld. Not My cup of Tea 😉☕️! Vad är det för värld??? 

 

Det får bli en paus nu, återkommer...

 

Några dagar senare nu, har nyligen promenerat i solen. Sitter nu i ett kafé och snart ska jag möta upp med en av våra söner och vi ska handla lite fotbollsgrejor så att han har rätt lagkläder och storlek. Viktigt! 😉❤️ 

 

 

Svårt att få i väg det här. Har gått flera dagar igen... Så jag skickar ut det i rymden. 🎵

 

❤️ 

Jessika

 

 

 

 

Tack älskade mamma ❤️ min för att du kommer till mig i mina drömmar Så Starkt! I drömmarna när du är med så vet jag att du Lever och att du är med mig och med pappa, och oss alla. Det är äkta! Och glädjen i mig är överväldigande för jag får krama dig och prata med dig. Lycka! 😊❤️ Det som är konstigt är att jag vet att jag drömmer, men ändå är det Äkta och Sant för du är med oss. Det är inte känslan som man kan få när man har en bra dröm men som man innerst inne vet är enbart en dröm. Drömmarna om dig är något annat. Men majoriteten av mina vanliga är sådana drömmar där jag vet att jag drömmer.

 

Jag är en betraktare av mina drömmar. Hur ser det ut för er? Intressant att veta. Även om jag inte har så många läsare så kanske någon svarar. 😊

 

Som vanligt sitter jag med en kopp grönt te ☕️ på ett kafé här i ett Brrr! Kallt Stockholm. Kaféer är så bra kontor. Ofta längtar jag till att bo kanske uppe i norr. I vackra Tornedalen. Vet att den unga, "min" 😉 generation är väldigt aktiva känns det som däruppe, och ja det är säkert blandat. Det gör mig glad. Det har lett till positiva förändringar. Men finns det ett riktigt kafé? Vet att tornedalingar älskar att dricka Riktigt!!! 😊 kaffe! När jag och min man och vår äldsta son bodde i Tornedalen i ett år, när vår son var mellan ett-två år så fanns det ett kafé, ett mysigt kafé som vi nästan, ja nästan, var dem enda besökarna till. Så kändes det som... Minns att jag frågade en jämnårig varför han och hans vänner aldrig gick till kafét? Det låg dessutom nära jobbet. Då svarade han ; Men kaffe det kan man väl dricka hemma! End of story. 😉 Tror kafét stängde inom ett år. Vet såklart inte alla orsaker. Nu vet jag i och för sig inte om det har öppnat igen? Jag har inget emot att dricka kaffe/te hemma men jag saknar den kulturen att kunna gå och sätta sig och kanske fika och samtidigt jobba som jag gör eftersom jag skriver. Men jag behöver en kombination mellan hemma och att gå någonstans. Ett kafé är ju också ett ställe att umgås på. Och för mig ger det inspiration. 

 

Hur som helst så funderar vi just nu i vår familj på var vi ska bo. Var är vårt hem? Vi har bott i Moskva i flera år och det lockar mycket mycket för oss alla. Älskar Moskva. Även om det är vissa saker som jag inte kanske gillar lika mycket. Men så är det med Sverige också. Älskar Sverige men såklart har svårt för en hel del.

 

Tycker också att propagandan från väst och viljan att tränga in Ryssland i ett hörn är orättvis! Det känns som om världsledarna har glömt sitt ansvar för världen. Det måste finnas en balans. Och nu finns den inte. Ansvaret gäller såklart från alla sidor. Men känner att Ryssland har blivit något av en syndabock. Och det finns så många konflikter nu som startat nu på senare tid. Det får en att undra vad som händer i världen. Ibland önskar jag att en stor fredlig demonstration skulle startas samtidigt där människor från Väst, USA, Ryssland, Ukraina, Arabiska länder, Israel och så vidare, deltar för att visa vad vi vill och att vi alla är människor överallt. Kan det vara så svårt? Majotiteten av oss vill ju ha fred. Inget fel med att tycka olika men varför lösa det med krig? Svaret är väl att det som finns inom oss blir det som vi ger utåt. Hur börja? 

 

 

Har bott mycket i USA och mött så många fina snälla människor där, och Ryssland känns som mitt andra hemland och människor där är så generösa och med en härlig humor och en enorm kultur. Sverige såklart är alltid i mitt hjärta. Och även Frankrike där vi är på somrarna. Och jag har även vänner från andra kulturer. Jag tror de flesta känner igen sig eftersom vi reser så mycket nu. Jag tänker på mina barns och våra barns framtid och vår Moder Jord. 

 

Det får räcka för i dag. ❤️

 

Jessika

 

- If You Say Only One Prayer - Say Thank You! 

 

 

 

 

 

 

 

I dag en dag med småärenden efter att ha fått upp barnen. Snart bär det av till lite påskfirande. 😊 Om någon dag. Har inhandlat alltför mycket påskägg och godis ( ganska många av dem ekologiska Yay! ) som påskharen ska komma med till barnen och vänners barn. Och sista som måste inhandlas är lite påskris som får smugglas ner i resväskan så inte yngsta dottern ser det 😉 Det är ju påskharen som kommer med det på natten. Viktigt! 😊 

 

 

Nu hemma redan efter vår resa söderut mot Medelhavet. Har haft en mysig vecka med goda vänner och härliga promenader vid mitt stärkande Moder hav. 💙

 

 

Vi firade vår påsk och ortodoxa kyrkans påsk. Så det blev mycket ägg och påskharar och påskris. 🐣🐥💚

 

Nu är jag uppe i Norden igen i vårat grannland och fortsätter mitt jobb för tillfrisknande. Med mycket hjälp från många runtomkring. Saknar vår/sommarvärmen vi hade för en vecka sedan. 

😊

 

 

- If You Only Say One Prayer - Say Thank You! 

 

 

Hej kära vänner! Igen long time no see! 😊😜😍

 

Sitter i vår regniga huvudstad till öster om oss. Besöker en klinik här då och då. Varför jo, för att vården går snabbare här än i Sverige. Surprise! 😛 Här är mer på patientens villkor. Tacksam. Fin personal. Och härifrån skickas mina data till min klinik i USA. Känner mig också hemma här som tornedaling, eftersom finska talas överallt, såklart. (Det finns också en hel del ryskspråkig personal.) Får lust att ta tag i min finska som tyvärr tyvärr är i princip obefintlig. 

 

Sitter på cafet på stranden. Barnen pausar från badet och äter glass igen. Alltför många denna sommar. 😊 Blev såå sugen när jag såg min yngsta ta en Magnum. Mmmm! Men skulle nog tycka att det var för sockrigt så här efter fyra år av paus nästan. Har så klart fått i mig socker i viss mat, men inte i det hemlagda. Ibland är det omöjligt att exakt veta vad dem har i maten på en restaurang. 

 

 

Sommar sommar just nu. Är i Frankrike med familjen. Känns häärligt! Älskar att sitta på balkongen och lyssna till vågornas brus nu på kvällen. Moder Hav! Som ger mig Styrka, Helande Styrka! Tacksam! 💚

 

Vi har suttit på stranden i dag, väldigt hett. Gick i väg med rullväska ( goda vännen dramaten ) till våran så välfyllda hälsokost här i närheten. Fick många värdefulla tips där. Jag blir alltid tacksam när människorna som arbetar i sådana butiker är insatta och kan mycket. Här återkommer vi varje år till denna butik :-) Känns bra! 

 

Har läst lite, det jag hann ur;  A New Earth, bläddrat lite här och där. Behöver upplyftas... näring för själen. Som en av mina vänninnor säger... komma in i medvetandeströmmarna. Det är bra för själen att uppfyllas. Även om vi inte alltid kan hålla oss kvar där alltför länge eftersom livet kommer emellan.... Men som käre Eckhart Tolle försöker lära oss, eller visa oss, att det finns ett liv i mellanrummet/tomrummet, in the space, mellan tankarna. Tacksam att min svägerska N och hennes vän är med så att jag får hjälp med barnen. Gena ❤️ min åkte iväg för några dagar för arbete i Moskva. Men han kommer tillbaka. 

 

Solen skiner här i Stockholm. En av de sista dagarna i april...sitter på spårvagnen. På väg mot något som måste göras. Men sedan ska jag ta en lunch med god vän. 😊 I dag vid frukosten kändes det i hela mig en sådan längtan efter min älskade mamma. Önskade såå att hon satt mitt emot mig i köket med sin kaffekopp och att vi kunde prata om allt och inget. Kanske skulle vi gå ut och sätta oss i solen och njuta. 

 

Vi har vår tid här på jorden. Jag är sedan jag var liten övertygad om att vi lever flera liv...Men inte som samma person, det är essensen, individualiteten som lever vidare tror jag. Så jag vet att vi ses igen kära mamma på något annat sätt och i andra omständigheter. Det jag vet är att du tar med dig allt det goda, det mjuka och ditt skratt och din humor.  🌟❤️ Jag Älskar Dig! ❤️

 

Jessika

 

Här ett litet snabblinlägg… är fortfarande här. Även om jag inte hör av mig ofta. Bloggar lite på ett annat ställe, men inte riktigt redo att gå ut med den tills allt är klart! :-) Sitter på vårt kontor här i Stockholm, solen skiner. Skönt att sitta vid ett skrivbord, även om jag både är van och älskar att sitta på kafér, och ja till och med använda min säng, där jag breder ut mig med böcker och dylikt, för att skriva. Solen skiner alltså här i vackra Stockholm.

 

Det finns mycket att skriva och filosofera om. Vad har hänt i världen den senaste tiden. Vad gör media och vad är deras ansvar i världens konflikt och konflikter? Vädjar dem till våra högre eller lägre samveten. I dag fick jag en mycket fin och gammal text skickad till mig av en god vän. Texten är över hundra år gammal och är skriven av en av mina favorit författare, W Q Judge.

 

Han talar om vikten att läsa sådant som höjer vårt medvetande. "Ett af dessa öferstigliga och onödiga hinder är den rådande vanan att läsa värdelös och sensationell litteratur, såväl i tidningar och i andra former. " Det här var innan TV fanns. Han skriver vidare … "Denna vana inverkar förslöande och neddragande på själen, den förslösar tid och kraft, och för hjärnan till en upplagsplats för endast rå styrka, tvärtemot hvad den borde vara - en frambringare av kosmisk energi."

 

Han skrev det här 1896. En vis man enligt mina ord. Mycket tänkvärda ord, med tanke på all tid vi lägger ned på data, mobil, tv, skvallertidningar ( i dem inkluderar jag faktiskt kvällspressen, även om dem kan ha också en del kultur... sista resterna ? ) Självklart är det viktigt att till viss del följa med i världens utveckling och jag själv tycker om att se en rolig och välgjord film, men det finns tyvärr så mycket skräp!!! Pengar pengar pengar. Och vi fångas alla upp av det till olika grad. Stackars barnen hamnar mest i kläm, vi har ett stort ansvar där anser jag. 

 

En vän skickade precis följande citat till mig:

 

" Vårt medvetande är fritt som himmelens alla vindar..."

 

Hon skrev även "När vi gör det som är roligt få vi automatiskt mod och släpper in kärleken..."

 

 

Kanske jag ska börja blåsa såpbubblor ... ( en annan sorts bubblor ) mer liksom min systers vän Kristin från USA, hon som kallar sig Storyteller. 😊 Hon har upplöst bråk mellan män i New Yorks tunnelbana helt enkelt bara genom att lugnt börja blåsa såpbubblor mellan dem. 💗 Dem blev väl så paffa och ställda att dem slutade bråka. Hon har också blåst bubblor för gråtande barn i tunnelbanan. Men det är inte det enda hon gör, hon reser runt i världen och arbetar som Storyteller och hjälper på så sätt barn, ja även vuxna att bli stolta över sina egna kulturer. Och självklart får hon ta del av människornas liv och kulturer i de olika länderna. Nu skriver jag såklart min egen tolkning av det hon gör. Hon ger också från sitt hjärta i varje stad hon befinner sig Free Hugs! 💗 😊 Och hon har på sig vingar när hon gör det. Och hon kramar Alla alla som vill ha en kram! Minns att hon berättade att det var en som inte hade fått en kram på flera år. Alla behöver vi närhet och kraamar.

 

 

Ja, tänker mycket på sanning och ärlighet mellan vänner och nära. Vad tål den och dem relationerna egentligen? Och vad som kan uppfattas som sant för en kan ses på ett annat sätt av den andre...  Det finns en Hög lag inom säkert varje hög filosofi och religion... Hur som helst så kallar jag den Universell, men vi människor är ännu för svaga ( om jag nu väljer det ordet ) för att följa den. Så även jag... Faller dit, men vi går här på jorden i en skola så ser jag det. Här Den Universella lagen i mina egna ord: När vi talar om andra människor så tala om dem som om de skulle stå bredvid dig. Säg endast sådant som du skulle kunna säga till/när du står framför dem.  Kort och gott skvallra inte!  Det är mer skadligt för oss själva, både för kropp och själ och självklart skadligt för dem vi talar om än vi kan tro. Det är jag övertygad om. När det talas i Bibeln om att inte förtala någon så finns det så djup visdom i det.

 

Nu dags för lunch här

 

Kanske återkommer. 

 

Jess

 

If You Only Say One Prayer - Say Thank You! 

 

Sitter i ett myller av människor på Cafe Sirap på Surbrunnsgatan i ett regnigt Stockholm. Blodprov på morgonen och nu frukost... får inte äta frukost innan blodprovet. Gillar det här kafet. Inredningen är väldigt enkel... se framför er stolar som vi hade alla skolåren 😉 .... frukosten är amerikanskinspirerad. Folk kommer och går och när jag kom så spelades den vackra Man in the Mirror av Michael Jackson. Blir glad och tårögd.

Försöker få in en bild här men täckningen är sisådär...  

 

Ska vandra vidare snart. Har haft lite uppehåll bestående av samtal med min kära syster och skall strax ringa käre pappsen. Vill åka och hälsa på honom Nuuuuuu!!!!! Kommer han inte hit så får jag ta mig dit. ( Han skjuter upp sin resa gång på gång ) Och jag borde själv ha gjort det för länge sedan!!!! ( Här kom " favvo" ordet borde igen ) Ja, jag har dåligt samvete, och har till och med ont i magen för det. Får strunta i åtaganden här och bara göra det. Önskar sååå att det inte var så långt från flygplatsen... Tornedalen. Det är både positivt och negativt! Tidigare kunde vi bli hämtade av just pappa och mamma väntade med god mat, Såå glaad såg du 😊💗 alltid ut när vi kom och vi också! Det kändes så hemma. Den blåa duken som du valt åt dig i Sydfrankrike låg så vackert dukad på köksbordet. Och god mat, ofta älgköttsppa ( och någon annan special till mig 💛  som inte äter kött ) eller mammas mumsiga fiskgratäng. Vill inte att pappa ska vara ensam. Hur gör man när vi alla bor på annat ställe? Ja upp till diskussion ordentligt när jag kommer!!! Vi ska lösa det! 

 

Skrivandet hjälper verkligen mig. Blir gladare! Det är en del av mig! Håller pà att försöka få in en rutin att jobba några timmar varje dag, det går vissa dagar. Ibland slösar jag bort min tid, och så har jag ju mina älskade 💗barn som behöver mig. Och jag dem. Men som jag skrivit tidigare, ser dem mig lycklig och att jag gör något jag älskar i livet inger det dem en styrka som påverkar dem hela livet.  Senaste dagarna måste jag dock erkänna att jag har haft en längtan att få börja om från när de var bebisar och göra allt rätt med barnen. Och det beror också på att jag ser att min äldsta närmar sig tonåren med stormsteg.... För mig är han min lille kille fortfarande... Ja, på några år sker en så stor förändring... Och det känns extra kanske eftersom jag inte varit riktigt med på det sätt som jag borde Senaste åren. Men panikattakerna, som jag inte talar om ofta nuförtiden spökar fortfarande i mitt liv ibland, men tack vare redskap så är det också en chans att betrakta sig själv... Och oftast är rädslan inte lika stor, tack och lov... eftersom jag vet att det går över snart. Andningen är viktig. Det handlar också om att kontrollera sina tankar... Tar rädslan överhanden så håller det i sig längre men då gäller det att andas och gärna ha en trygg person nära att krama om. Så är det för mig. Men det är svårt att berätta allt kortfattat. 

 

 

 

 

Det får vara allt för i dag måste hinna hem till mina älskade barn, tagit paus i skrivande för " projektande" 😊

 

 

💗 Alla 

 

 

 

 

På Dans med barnen på Base. Inte lika mycket folk. Helgerna är mer späckade kan jag tänka mig. Dricker grönt te blandat med Rooiboos te... Med både vanilj och päronsmak. Ekologiskt och Fairtrade så det är ju bra och gott samtidigt! Min son och jag gick och åt indisk mat igår efter gårdagens danspass, där ingår både teater och sång. Det är två lektioner... Vi älskar indiskt i vår familj! Så det var gott!

 

I restaurangen satt endast två till... Ja, egentligen en till, tror den andra var ägaren eller någon som jobbade i restaurangen... Kvinnan som nog hade ätit innan vi kom in och nu drack lite vin... diskuterade högljutt det ankommande kriget i Syrien... Ja det är ju inte ett ankommande... Det är ju verklighet redan... Det är krig!!! Hon var mycket upprörd över situationen i världen, det var dem båda två. Hon talade så högt så det gick inte att undgå att höra vad hon sa. Han försökte hålla diskussionen mer tyst ... Kanske med tanke på oss. Mig störde det inte. Jag tycker det känns skönt med engagerade människor! Och livliga ... Just i dag! 😄 Hela världen och vår moder Jord lider på så många ställen. Önskar bara alla fick vara lyckliga, barn som vuxna. Det värsta är att se sina barn lida. Märker också av mina barns, de äldres, oro över kriget i Syrien och vad som skall hända. Varför varför kan man ju fråga sig? When will we ever learn?  Samma sak kan jag fråga mig själv... för jag verkar göra om samma misstag om och om igen... och fortsätter att piska mig själv... Istället ut i livet och Lev! Bli lycklig! Order!!! Min olycka gör andra olyckliga och sedan känner jag mig ännu mer olycklig för att ha gjort dem olyckliga... nedgående inte bra spiral! Ärlig!!! Vi är alla små Universa!!! Vackra Universa! Men jag är fortfarande olycklig och ledsen över min älskade mamma, och jag är orolig för att jag fortfarande inte är helt frisk. Även om läkarna säger att jag i princip kan leva helt normalt... det är som att jag inte kommer i gång. Vad är det för fel? Självklart varierar det. Har börjat på ett litet... kanske så småningom stort projekt... så det känns väldigt inspirerande och tillfredställande när jag jobbar med det. Utan det så är inte jag Jag känns det som! Jag kom, liksom vi alla, hit till denna jord för att göra något vi älskar. Det är min övertygelse! 

 

Jag äääälskar mina barn och min familj...men om jag inte har arbete/ gör det jag ääälskar i livet... och nu när jag har varit sjuk i några år så har det såklart varit stopp med det, så är det som att energin är som en vulkan som vill explodera, den vill ut... ja det har nog varit så hela mitt liv. Ja, jag har ju skrivit om det i olika varianter på denna blogg. Det jag ville säga är att om jag inte gör det jag älskar i livet, och det tror jag egentligen gäller för alla mer eller mindre, så blir vi inte helt lyckliga! Och det påverkar omgivningen. Familjen, vännerna...jag känner att mitt tålamod är mindre när jag inte gör det jag älskar. Och allt jag vill är mina barns lycka. Det är ju inte deras fel att saker är som dem är!!! Vi har det såklart bra, glädje skratt, gråt, ilska och blandat som det kan vara, men jag känner som jag skrev att jag har för lite tålamod just nu... det är bara att jag vill så mycket nu... och det är dags nu. Och i tillfriskningsskedet kanske jag är för ivrig... och att mamma inte finns här fick mig och hela vår familj helt ur balans det känner jag. Hon var det stora hjärtat i vår familj. Samtidigt är jag är mycket tacksam för så mycket! Glad att i dag får jag några timmars jobb med projektet! :-) Allt hänger ju på mig! Likaså om man drar sig för att träna, vilket jag gör just nu en lång period. Inte bra... Men det är bara att ta tag i det och Göra DET! Just Do It!!! Men som sagt dagarna varierar! Men ju mer tacksamhet desto mer livsgnista! 

 

 

Nu har min dotter kommit från baletten och det var ju jättekul tyckte hon! Ett stort lyckligt leende över hela ansiktet... och det gör mig lycklig! Minnen att spara på för livet! Vi har köpt kaka och festis fast det är måndag! 😉 Och både hon och balettklänningen har spår av choklad efter kakan med choklad. Men det går ju att tvätta. Nu äter hon smörgås och grönsaker och vi väntar på min mellankille som har en lektion till,  han hade paus emellan och hann få i sig något också, ja han fick en bulla och en festis också ;)  Nu gäller det bara att se att det går att få i hop det med fotbollsträningen.... Ja, kanske saker var lättare förr... 😉 Vi får se... Får se om det orkas med att åka runt på flera aktiviteter i veckan kors och tvärs, även om jag trivs här på Base och med kreativa stämningen 😄 Men fotbollen har vi ju nära runt hörnet. Men hur gör man när lektionerna är samtidigt... det går ju inte att vara på två ställen samtidigt??? Vi får kanske byta danskurs för killarna... Ja får diskutera i veckan. Man behöver som sagt en hel by för att få i hop det!