Attleva

Hej på er!

Det är lördagmorgon här i Houston, varm ute, kvavt och kanske 26-27 grader... som svensk sommar, men kvavt. Så här är bästa tiden nu. På sommaren är det svårt att vara här, eftersom det är kvavt och närmare 40 eller 45 grader varje dag, pust. Ja, det påminner väl om Moskva förra sommaren. Vi har ätit frukost, ja redan för ett tag sedan inser jag. Här en bild på min frukost. Det har löst sig med överföringen av mina bilder från mobilen till datorn, Sasha tryckte på lite knappar på datorn, och simsalabim så fungerade det! :-) Så nu vet jag också hur man gör.

(Min frukost idag, mycket grönt som vanligt, och lite almondmjölk, som min läkare sa var bättre för mig än sojamjölk, och nyttiga flingor och lite blåbär, mums. Sedan lite kokt ägg och lite senare mitt gröna te. Den gröna drinken börjar jag alltid med. Tips, drick alltid grönsaks eller fruktdrinkar så fort som möjligt efter de är tillagade för de har de kvar mer av alla vitaminer. Så inte så bra dricka lång tid efter den är tillagad, det har jag fått från flera "reliable sources".)

Det är redan efter tolv ser jag, så det är inte morgon... har vilat och sovit en stund, men mitt alarm väcker mig för mina tabletter som skall tas vissa tider efter måltider och innan måltider osv... Så bestämde mig för att skriva lite, nu efter att jag tog tre av mina tabletter här innan lunch, ja hinner med någr till här strax innan lunch, om en timme.

Igår så orkade jag inte riktigt skriva, min kropp sa ifrån. Hade min vän ångesten på besök, så hade två så kallade "releases"(som Sasha kallar det), utsläpp av energi, känslor, ja vad kan man kalla det på svenska, förslag någon? Ja, helt enkelt ångestattacker. Så det tog på mina krafter och allt. Mycket som kom ut... Så det har känts jobbigt igår, men jobbar på med visualiseringar. Min älskade man Gena hjälper mig så mycket, han skickade mig så fina och underbara uppmuntrande sms igår. Älskade min Tack! Hjälper så mycket!

(Mitt "skrivbord", på min säng, skulle hellre ha min underbara älskade man där och mina älskade tre barn där, även om det skulle vara lite trång, men just nu spelar det ingen roll. Och det ni ser längst ner är "min bästa vän"; min ryska sjal, har den alltid på mig, runt midjan, runt axlarna och när jag sover... ja, den är underbar, värmande och helande, men det vet ni många av mina Moskvavänner som också är beroende av dessa underbara sjalar.)

Vi gjorde "The Work"  mitt på dagen också efter att jag hade haft mitt första besök av min vän, av "the releases"/ångest. Kände också att jag behövde det, skriva och se vad som finns under all denna enorma rädsla. Det kom en väldigt stark känsla, begränsande känsla som sa att "jag har inte rätt att leva ett fullvärdigt liv". Vad betyder ett fullvärdigt liv; jag att vara just, kreativ, glad, skapande,, joyous (älskar det ordet på engelska), känna sig obegränsad att leva sitt liv! Så vi jobbade med den tanken. Kändes befriande att se sig själv utan den tanken; jag har inte rätt att leva ett fullvärdigt liv, ta bort den helt, och leva sitt liv fri från den begränsande tanken. Så ska fortsätta affirmera på det jag skrev, hur jag känner mig utan den tanken, hur jag lever utan den tanken, vem är Jessika utan den tanken. Och sedan så fortsätter jag att ta hand om min 14 åring, och omfanmnar henne, och tar med henne med mig i mitt kreativa skapande nu, som vuxen. Hon får vara med och säga vad hon drömmer om att göra. Vi skapar och är kreativa tillsammans. Hon blir ett med mig, ja hon växer upp, det är dags! Blir vuxen. Viktigt också sa Sasha att jag ber om förlåtelse för att jag har dömt henne så mycket och varit arg på henne så mycket hela livet. Så jag tar hand om henne och även mig själv, den Jessika jag är idag.

(Sjuksköterskan Beata, klädd i blått, och Ewa, som sitter i receptionen tillsammans med vår vän Irena, som för tillfället är ute på språng någonstans, bild tagen för några dagar sedan)

På eftermiddagen igår så åkte vi till kliniken, på en vanlig check up. På måndag så är det dags för en infusion, där de för in medicin i blodet. Blir oftast trött efter det, men det beror mer på förmedicinerna... Blir så att säga lite "tipsy", får känslan av att ha druckit två glass vin, men sista gången satte dem in lite mindre av dessa mediciner, så då var det nog snarare ett glas vin känsla, antagligen för att de vet att jag har reagerat bra på evastin som den så kallade huvudmedicinen heter som jobbar på att göra min tumör mindre.

Hej igen vänner!

Sitter på mitt Starbucks, det är kväll. Vi tog en restaurangkväll ikväll, första gången sedan vi flyttade in i vår lägenhet. Det blev Sushi, även om jag inte helst skall äta vit ris, jag äter mest råris om jag äter ris, men någongång kan man fuska lite. Älskar ju sushi, som ni vänner från Moskva vet, vi var ju ett helt sushigäng där. Miss you all! Lite folk här ikväll på Starbucks, skönt faktiskt med lugnet.

Har vilat igen hemma, efter ett ganska stort besök av min vän igen idag mitt i lunchen... det var ganska jobbigt, men det är som det är. Andas andas och slappna av. Ju mer jag stressar upp mig och blir nervös och rädd desto värre och svårare blir det. Så jag måste verkligen i praktiken lära mig att let go, att inte kämpa emot, som jag skrev tidigare, Eckhart Tolles ord; What you Fight you strenghten, What you resist Pesists. Det är något som jag verkligen får lära mig nu. För det är verkligen så...skrämmande men har mediterat och jobbat med mina affirmationer, och sovit, och lyssnat på min älskade vän Mozart, så det gick att ta sig ut och äta middag ute tillsammans med Sasha tillslut, även fast jag inte trodde det först. Men det är ett lugnt ställe, kunde sitta lite avskilt, så det kändes bra och lugnt att sitta där. Och nu kan jag sitta och skriva här på ett kvällslugnt Starbucks.

(Bild från en tidigare kväll på Starbucks, när jag hade lite grönt te och lite äpple som snack)

Tack min underbara vän Evelyne, som jag fick två så fina kommentarer av. Tack snälla! Vi hade så roligt tillsammans när vi jobbade i Murmansk med vår tidning. Det var faktiskt bland det roligaste jag har gjort. Verkligen! Det var såååå kreativt och ja levande!!! Men det var också en känsla av surrealism, hela Murmansk, slutet av 90-talet, ja, det var nog det som gjorde det så spännande och sååå levande också. Även om det var hopplöst att beställa, på den tiden en god pizza, och ja, inte så lätt med god restaurangmat. Men pannnkakor, blinis, med gravad lax och röd kaviar emellan, mums, det åt vi ofta! Vi hade mycket roligt tillsammans och du var en helt otrolig editor in chief! Love you my friend with all my heart!

Igår kväll såg vi, jag och Sasha, den franska filmen, Children of Paradise, som spelades in under den tyska ockupationen på 40-talet. Filmen är helt underbar och rolig. Men som vanligt blev jag för trött och när vi såg del två, den är i två delar, så jag fick gå och lägga mig, så jag skall försöka se färdigt den i morgon. Den är en av många anledningar att lära sig franska, fortsätta med den franska jag pluggade i gymnasiet, som jag glömt allt av. Men i och med att jag älskar södra Frankrike, och även Paris, så vore det så roligt att kunna tala språket någorlunda. Och att kunna läsa franska böcker. Blir inspirerad av Sasha som sitter på kvällarna, vissa kvällar, och pluggar franska, och nu har han till och med börjat med spanska!!! Jag har nog med ryskan tycker jag. Nu har jag i alla fall en bok, i fyra delar som jag drömmer om att läsa, den heter Dve Zhisni, Två liv. Bara så du vet Gena, det kommer väl att ta 20 år att läsa alla fyra volymer, men vill åtminstone börja, har blivit så inspirerad när Sasha har läst högt för mig. Gena har också läst den och säger att den är underbar. Den är andligt väldigt upplyftande. Finns så mycket bra rysk litteratur som jag missar när jag inte tar tag i min ryska så att jag kan läsa böcker. Tidningar går bra, men böcker är för svårt än så länge.

(Framför våra lägenheter nu ikväll på väg hem, vi har lägenhet på baksidan av huset dock, med utsikt mot parkering, och lite hus och annat, älskar de vackra palmerna:-))

Har kommit hem nu. Satt och pratade med Sasha en stund här på kvällen, om dagen som gått. Vi gick också runt på Barnes & Nobles en stund efter Starbucks och tittade på böcker. Vi delar samma passion för böcker så vi kan gå runt "for hours" och titta på böcker. Vill läsa om Narnia serien faktiskt på engelska, men den hade de inte inne just nu, så får ta det senare, tänkte börja läsa om den från scratch... Läste den som barn, men känner att jag nu kanske kan förstå den djupare meningen i dessa böcker. Köpte faktiskt en bok, Janet Jacksons autobiografri, ville läsa den. Har ju alltid älskat Michael Jackson, ja kände bara att jag ville läsa den. Sedan blev det två anteckningsböcker igen... ja, jag är beroende. Också bra som små presenter. :-).

Det är väldigt sent här och känner att jag skall gå och lägga mig. Imorgon är det söndag så då har vi lite sovmorgon, även om jag ställer klockan så att jag tar mina kära mediciner i tid. Men det blir ändå sovmorgon, om jag lyckas sova så länge, ibland vaknar jag tidigare i alla fall.

Det jag har förstått så starkt idag, mer än någonsin är att jag har som stor läxa att lära mig att let go, att släppa taget, att inte kämpa emot min rädsla för då blir den starkare och allt blir bara värre och svårare. När man är mitt i det känns det så skrämmande att släppa taget och bara lita till Gud till det Högra, för vanan är så stark att kämpa emot och att reagera med rädsla, adrenalinet pumpar. Men jag känner att så fort jag lyckas andas lugnare, och släppa taget, ja lugna ner mig  då vänder det och ångestattacken lugnar sig och försvinner sakta. Fortfarande är rädslan stor, men jag ber ber varje dag om hjälp från Högre makter att jag skall lyckas överlämna min rädsla till det Högre, att våga släppa taget. Att ha min högsta tillit till Universum och till Det Högre till Gud.

Gonatt mina fina vänner!

Kärlek till er alla!

Jessika

Ps. Tack för kommentarer och mejl och sms. Så glad för dem och tacksam:-), även om jag inte alltid svarar på en gång. Ni är underbara!

Så roligt att få kommentarer på min blogg också:-)