Attleva

Igen, sitter jag här på mitt kära Starbucks, väldigt lugn kväll, ännu lugnare än igår, fredagkväll, så det är väl inte direkt "study night"". Känns skönt! Dricker mitt gröna te, tog några chokladbitar.... igen! Chokoholic som jag egentligen är. Idag har varit en vacker dag, solen sken, och det var som en riktig fin svensk sommardag. Underbart! Vi åkte en sväng till gallerian, The Mall, i närheten, köpte lego till mina älskade killar och till deras fina kusin som också är med dem däruppe. Det blev Harry Potter lego, dags att prova något annat än Star Wars, min äldsta har redan sagt att det räcker nu med Star Wars. Min lilla prinsessa fick en barbie med rosa kläder, allt skall ju vara rosa. När jag frågade henne vad hon önskade sig så sa hon bara; Mamma jag önskar mig någonting rosa! Ja, så det får bli en barbie med rosa glittrande kläder, med några extra outfits också. Det blev en snabbvisit till gallerian, sedan åkte vi hem. Kände att jag behövde vila. Promenaden fick bli nu ikväll, men hann vara ute i det vackra vädret en stund på dagen också.  Försöker ta minst en promenad varje dag, viktigt känner jag och även enligt läkarna.

(En bild på min nyttiga frukost, brukar avsluta med ett kokt ägg också, och lite grönt te.)

På förmiddagen så kom min kära vän på besök igen... en ångest attack. Det hände när jag låg och vilade lite, och då kommer den välbekanta rädslan över mig, nu var det, tänk om jag får en ångest attack... ja, bara en sådan tanke kan ju starta en, och det gjorde det denna gång. Jobbade med att tala till mig själv att allt är bra, att jag klarar av det, sa mina affirmationer, andades, men det kom över mig i alla fall, så kände att jag behövde Sashas hjälp när ryckningar kom i min vänstra kind, så jag knackade på hos honom, (han bor i anslutande rum) så han kom direkt och kramade om mig, och redan lite innan så hade det börjat gå över, men kände ett lugn från honom som nog gjorde att jag lugnade ner mig fortare. Vet alltid att det går över, men det finns alltid en rädsla att det skall övergå till epeleptiskt anfall, eftersom ryckningarna liknar avslutningen av ett epeleptiskt anfall. Så förstår att både det inre och det fysiska är såå sammankopplat. Känner det så starkt inom mig, redan från början, så visste jag. Redan när jag för över två år sedan blev diagnostiserad med att jag hade hjärntumör så visste jag intuitivt att det handlade om något mer, jag visste i mitt inre vad det handlade om. Jag kände det. Och jag försökte jobba med det på mitt sätt, men tack och lov så har jag nu fått hjälp både medicinskt, som känns rätt, och Sasha som hjälper mig. Tack Tack Tack! Säger jag varje dag till det Högre!

När vi sedan satt tillsammans och pratade igenom vad som hade hänt så kände jag väldigt starkt att det var gårdagens tanke som hade kommit på besök igen; jag klarar inte det här, jag är för svag, när jag låg i sängen. Så det är jobb, jobb, jobb att fortsätta med att vända på den tanken. Att fortsätta tala till min tonåring, att ge henne kärlek och förlåtelse för att hon dömde sig själv så mycket, att hon kallade sig själv för svag, och att hon fortfarande gör det. Känner också att den här tanken som jag har som varit så ingrodd i mig är så kopplad till; det är ingen ide att försöka. Det hör ihop. Det är ingen ide att försöka, för jag klarar inte av det, jag är för svag. Så känns det! En känsla av att ha gett upp. Men känner mig nu ändå så hoppfull! För äntligen har jag börjat jobba med det här, så allt som händer mig nu är en Välsignelse! En Blessing! Så tackar det Högre! Tackar Gud!

Tack så mycket för de meddelanden jag fått från er fina vänner på facebook med så mycket uppmuntran! Betyder så mycket! Mer än ni anar! Alla meddelanden betyder så mycket, även dem här på bloggen som jag också är tacksam för! Tack så mycket underbara vänner! :-) Jag kanske inte alltid svarar på en gång, idag känner jag att jag inte har orkat så mycket på grund av det som hände, det är mycket som händer och processas både i kropp och själ tror jag, som gör att jag blir trött. Åkte faktiskt till gallerian för att komma ut lite, för att "refocus my attention" som Sasha kallar det, göra något annat. Det kändes bra, men sedan kände jag att det var dags att åka hem och vila... Försökte se en film, men somnade för andra gången till den... egentligen inget fel på filmen (Adrian från Sex and the City, är med i den så det borde inte vara något fel, ha ha!), men det var bra att sova.

(Jag, framför vårat hotell, som vi snart flyttar ut från. Längtar sååå efter eget kök.)

Dagens citat är från en sång som jag älskar av Michael Jackson. (Michael Jackson var min stora idol när jag var 14-15 år, kunde hela Thriller albumet utantill, som min vän Anna hade spelat in åt mig och skickat till mig). Det var min fina svägerska och syster Natasha (min mans lillasyster) som skickade citatet från sången till mig igår. Så ville bara dela med mig av den till er. Tack fina älskade Natasha för dina uppmuntrande mejl, betyder sååå mycket! Love you love you! Är så tacksam att vara omgiven av så många fina vänner och alla i min släkt. Min älskade syster och bror, och era familjer, också som jag känner så mycket värme och kärlek från. Ja, er alla! Mamma, pappa, min mans föräldrar, min älskade underbara man, och alla vänner! Såååå tacksam för allt och er alla från mitt hjärta :-)!

En av mina fina vänner skrev till mig nu på fb, att hon saknar Starbucksligan från Moskva, ja det gör jag också. Så tacksam för alla fina vänner jag fått i Moskva! Vi får göra en reunion någongång. Vi får bara bestämma var någonstans! Från mitt hjärta love you all!

Dags att avsluta för idag, inte så många kvar här på Starbucks. Stängs om en timme, öppet till 10 varje kväll. Som jag sa, I love America! Älskar att sitta här.

Love you all!:-) Sköt om er!

Jessika