Attleva

Godkväll kära fina vänner!

Sitter på mitt Starbucks/Barnes & Nobles. Åt  just middag med Sasha, sedan gick vi vidare hit, han gick och handlade och jag sitter här. Idag stor saknad efter mina barn!!! Saknar dem fysiskt, att krama och pussa dem, deras lukt, läsa för dem, bara vara...Men måste vara här för deras skull, för framtiden!!!

Äter faktiskt lite 70 % ekologisk choklad, nu efter middagen med lite grönt te, mmmm, njuter av mina två bitar som jag får ta, dem skall avnjutas sakta... Frågade igen min underbara läkare för tionde gången om jag får äta choklad ibland, speciellt med tanke på den nya medicin jag påbörjat, bland annat infusions via blodet... ska berätta mer om det senare. Hon sa att det var ok, för tionde gången, ja ni ser min oro och ångest för allt... Hon är så fin och bra. Hon är faktiskt ryska, så vi talar ryska till ca 90 procent, eftersom Sasha också är ryss (men han har bott i USA, mest i New York, i 20 år), ibland tar vi det på engelska om det är något jag inte förstår, oftast någon medicinsk term. Det blir många skratt när vi träffas, ja det känns bra. Hon kramar ofta om mig.

Idag när vi kom till kliniken så kände jag mig fortfarande ledsen pga barnen, och då kom vår fina vän Irena (hon jobbar i receptionen), fram till mig och såg direkt att jag såg lite ledsen ut. Why do you have such a sad face today? Frågade hon. Och vi pratade lite  och det kändes mycket bättre efteråt, hon kramade om mig flera gånger.

Nu har jag långsamt avnjutit mina två chokladbitar...tacksam för det mmmm! Nu fortsätter jag att njuta av mitt te.

Måste erkänna att idag kom det tvivel och rädslor om att fortsätta min blogg... Gamla mönster som kom i rullning antar jag, vem är jag att blogga så här, rädsla att öppna mig så här för alla, vad håller jag på med egentligen, ont i magen, ont i huvudet... Men pratade med Sasha om det, så fortsätter, för när jag var inne i rädslan så kände jag att jag slutar nu...Det är ingen ide! Ser ni, där kom den tanken som nog förföljt mig hela livet, mer än jag insett och förstått! Men bestämmer mig för att den tanken inte skall vinna över mig! Näven i bordet!!! Basta!!!

Vill också tacka för allas kommentarer, betyder mycket för mig under mina få dagar som ny bloggare. Och tack min fina underbara gamla bästis Anna, dina båda kommentarer idag, på facebook, och här på bloggen, made a difference just idag! LOve you! LOve you! Värmer mitt hjärta! Är så tacksam för er alla mina fina vänner, Ni är en Blessing i mitt liv!

Älskar att sitta här på Starbucks/Barnes & Nobles omgiven av människor som skriver och läser, och att vara omgiven av böcker! När inte min Gena ligger bredvid mig i sängen, eller någon eller alla av våra tre barn så upptas den andra platsen av 5-6 böcker, Oprah magazine, anteckningsböcker, och pennor, så ser livet ut för mig här i USA...

Skönt att avsluta kvällen här på cafe, strax dags att gå hem. Kanske se en rolig film innan sovdags/läsdags...

Love you all!

Jessika

Ps. Marianne Williamson som jag citerar ovanför hittade jag via Oprahs sajt, många av hennes visdomsord har hjälpt mig mycket, det går att ladda ner henne via Oprah, hon har även en egen sajt tror jag. Lliksom tidigare så fortsätter jag min lilla kampanj...