Transformering och Skrattgråt

3kommentarer

To see a world in a grain of sand
And a heaven in a wild flower,
Hold infinity in the palm of your hand
And eternity in an hour.
To see a world in a grain of sand
And a heaven in a wild flower,
Hold infinity in the palm of your hand
And eternity in an hour.


- William Blake -





Godkväll mina fina vänner därute! Hur har ni det?
Här är klockan snart redan tio på kvällen, och vi har haft fullt upp hela dagen. Avslutade nu kvällen med att ordna lite inför packning, sortera och sådant, som också tar tid...tänkte att jag inte skulle göra allt sista två dagarna i stress stress...inte bra för mig. Så lite i taget...ja, vi får se hur det går. Skönt att ha fått lite gjort idag.
Dagen började efter meditation med frukost och käre Sasha fick mig att gråta, och min lille söte sjuåring skulle ha frågat, mamma är det skratttårar eller är det ledsnatårar...och då svarar jag att det var överväldigande skrattårar..ja kanske något utöver det! :-) Han talade om meditationens betydelse till att börja med och det gjorde mig så rörd, djupet i det han sa. Och underbar skådespelare som han är, så började han sedan att citera William Blake och Emerson, dessa stora giganter till författare och poeter. Ja, deras texter är så vackra så jag rördes till tårar, och de är andligen så upplyftande.
Våran morgondrink, som innehåller både Macca powder som är Incan Superfood, och Whey protein (innehåller inget vete eller gluten)....och blåbär, hallon, och almondmilk. Mycket protein som jag behöver nu, ser ni man behöver inte kött...men det är ju smaksak...:-)



Vet ni att jag träffade Sasha kanske ca två månader innan min älskade make Gena, det var 1989, vi kom att hamna på samma ställe alla tre på en nedlagd skola i Vällingby, där fredsorganisationen, Samarbete för Fred, nuvarande Peace Quest, heter de nu tror jag. Och där bodde ett gäng ungdomar från Sverige, Sovjet, USA, ja det fanns till och med någon ända från Nya Zeeland:-) där...och det kom och gick ungdomar från olika håll i världen, Polen, Östtyskland...på besök, osv... Hur som helst, en kväll så kom jag till Sashas klassrum, ja vi hade varsitt klassrum som sovrum...:-), (och kontor och sådant fanns i den föredetta skolans skolexpedition...logiskt eller hur...), och just den kvällen höll han högläsning av William Blake för mig, och det var så vackert, jag förstod då inte allting, hela vidden av innehållet, och språket är ålderdomlig engelska, men ack så vackert, vackert, vackert! Och i morse så talade vi också om Dostojevskijs bok Bröderna Karamazov, också ett mästerverk...och den store Fader Zosima som är en av de viktiga karaktärerna i boken...Starets Zosima, en vis man.
Vår frukost i morse...både inre och yttre nyttigheter :-)



Sasha hade för många år sedan i USA uppträdande just där han hade plockat utdrag ur Fader Zosimas visdomsord...det är gudomlig visdom så känner jag...så ännu mera tårar, jag fick gå och snyta mig flera gånger. I min ungdom..precis när jag och min Gena träffats så tog jag sats och läste hela Bröderna Karamazov...och det är nog ganska precis tjugo år sedan...och just Fader Zosimas ord betydde så mycket för mig...jag skrev upp dem och hängde upp på väggen, och i min anteckningsbok, ja vissa citat...minns ett, självklart inte ordagrant...men det handlade om att varje stund, ja varje sekund var viktig och att vi skall betrakta oss själva så att "din bild är välskaplig"...att ja se på sig själv utifrån, ja egentligen handlade det nog om att betrakta sina tankar....Tankarna far ju iväg under en dag som en maskin, eller hur...och väldigt ofta är vi alla inte medvetna om vad vi tänker...och Fader Zosima talade om det som är visdom i varje religion och hos mystiker, att bli mer medveten om sig själv och om det vi tänker... Ja, det var vår morgon.
Vår fina läkare Dr Larisa




Sedan iväg till kliniken, och få sista påfyllningen av min "vitaminkicks" infusion som jag kallar det, av aminosyra, som jag känner gör underverk för mig. Önskar jag kunde få det en gång i månaden och jag önskar alla kunde få det lite då och då. Jag mår mycket bättre nu. Vi träffade såklart vår jättefina doktor Larisa, som vi alltid diskuterar livet, filosofiska och andliga frågor med, ja det bara blir så, vad kan jag säga, hon är ryska :-)! Ja, det märks att jag älskar Ryssland, men likaså älskar jag mitt älskade Sverige och Tornedalen, och ja egentligen alla människor. Vi är alla Ett!




I morse framför spegeln fattade jag ett beslut som har legat en ganska bra stund och pyrt hos mig...Att nu har jag fått nog!!! Jag har fått nog av mina hårtestar!!! Så jag bestämde att jag SKA klippa mig i dag! Det finns ingen återvändo... och kort skall det vara, något som jag inte har haft på ja, tjugo år, ja inte så här kort! Halvkort har jag haft för kanske lite mer än tio år sedan. Men det var nödvändigt i dag! Och ibland är det bra när något är nödvändigt!!! Det är då förändring i livet kan ske! Jag känner mig som att det är del av min transformering i livet...även om jag också vill få in lite färg i håret... men just nu väntar jag med sådant...det får komma senare när det är dags! Jag känner mig glad och lycklig...sedan shoppade vi lite... jag handlade bara till mina älskade barn, som är så klädkräsna :-) ...handlade också kanske :-) till lite andra barn...ja släkten är ju stor :-) tack å lov, God bless them all mina älskade! ...men det får plats i resväskan, jag tog faktiskt inte med mig så mycket kläder hit, wow, otroligt Jessika, ja nästan för lite. Och det här med väskavvänjningsklink för mig...hmmm....ja, vad skall jag säga...väskaffären stod där bara framför mig sedan (ditt fel :-) min superfina vän Kristina som har introducerat mig till märket Coach)
...och en belöning behöves väl efter att jag tog mod till mig och tordes sätta mig i frisörstolen, utan panikattack..(eller hur Gena min älskade, jag älskar dig alltid alltid!) kände mig inte ens rädd när jag satt där, snälla Sasha satt i och för sig bredvid mig och ipadade. En duktig och också snäll kille, topstylisten tog hand om mig, Silver hette han i efternamn...massor med tatueringar, som sig bör (?) hade han, och det mörka håret stod rakt upp, proffsig var han kände jag, och samtalsvänlig vilken gjorde mig mer lugn, ...ja, jag tordes endast ta den bästa stylisten, ingen annan får röra mitt hår, in this matter...ha ha! Han klippte av mitt hår! Sedan grät jag av glädje, och gjorde honom glad...för han är nog inte så van att hans kunder gråter av glädje :-) Det var skratttårar! :-)



Godnatt för ikväll kära fina mina!




Kärlek Kärlek till er alla!


Jessika



If You Only Say One Prayer - Say Thank You!

3 kommentarer

Kage

09 Sep 2011 21:15

Jag tycker så mycket om din nya frisyr, min älskling och jag saknar dig väldigt mycket !

Anna

10 Sep 2011 09:01

Du är jättefin i din nya frisyr! När hade du kort hår senast? 13 års-åldern? Häftigt med tjejer som vågar ha kort hår!



Stor stor kram till dig!

Jenny palmquist

16 Sep 2011 08:02

Hej Jessika du är så snygg i din nya frisyr. Passar verkligen dig, blir lite sugen själv men blir som vanligt lite feg när jag väl sitter där. Tänker på dig. Kram Jenny

Kommentera

Publiceras ej