Attleva

Ovan är taget från en facebook kommentar jag skrev...tänkte jag spinner vidare på det...

Ja nu har här hunnits med meditation...med käre Sasha och med lite work. Det var välbehövligt. Och vadan denna vulkan? Ja, Jessika...vadan denna vulkan...arg, frustrerad på att jag inte kan göra saker i den takt som jag vill, känner mig sååå kreativ, vill så mycket, och hostan håller mig vaken, min lilla fyraåriga gumsan min är inte här... Hon har det i och för sig såå bra där hon är, med sin älskade pappa Gena och kära sin farmor och farfar som hon älskar så mycket. Och de är alla i sydligare trakter, vid havet, och det är jag jätteglad för. Speciellt att far och dotter får några dagars egentid, det behöver de, och att min älskade Gena får vila sig några dagar innan hans konferens börjar. Han behöver vila lite från allt jobb jobb jobb och allt för mycket stress som sliter på hälsa och allt...Puss min fina! Men kände mig ändå arg att min lilla är borta, två veckor istället för en som jag sa från början (jag kom just hem från USA, så skall vi skiljas igen) ...men jag vet att hon har det bra och roligt, finna några kompisar där som hon kan leka med... :-)...men vad hände med talesättet "att ryska kvinnor styr i hemmet"??? Ja, jag har väl inte blivit tillräckligt rysk ännu!!!...Men working on it!...och skall lägga till en god portion av tornedalsk kvinnlig styrka i det hela så... Vänta bara!!! Puss älskling söta min!

Vulkanen i morse var väl ingen rolig syn kanske... men det är förtryckt livskraft skulle jag tro... som böljar ut och när den inte kanaliseras i kreativitet...så uppstår ilska...som funnits i mina celler i så många år, samt annat skräp...och ja, och ta det på fyra timmars sömn, förkylning, hosta, heshet (åh stackars mig)... en försenad älskad son på väg till skolan...tar allt i sin takt, inget stress här inte, vilket är helt rätt för hälsan och dröm dröm och filosoferande på morgonen..ja såå sunt egentligen... då har han ju en jobbig mamma som stampar, och tittar på klockan, ...och sedan...sockar slängda kors och tvärs och träningskläder hittan och dattan sedan hela helgen, pyjamaser liggandes här och där...tåget till skolan går om fem minuter...frukost ej äten....vad blir det...Vulkan....Grrrrr!!!

- Jag tar alla era träningskläder och samlar i hop i en stor soppåse och slänger rubbet!!! ...och sluta detta eviga smsande och peepandet och tick tickandet  på mobilen.... NÄr skall du måla föresten??? Du har lovat att måla mig en tavla i ett år nu...och att börja måla överhuvudtaget, du har ett fint målarstafli...varför har du fått det om det bara står där oanvänt?...

Och ja, varför tar mamma Jessika upp allt detta när det är två minuter kvar tills det är dags att vara vid tåget? Suck! Vår son, den äldste, som jag talar om nu, är en så begåvad konstnär, det såg vi redan när han som två och tre-åring kunde rita saker som hade rörelse i sig, och nu helt plötsligt så spottar kloka mamma Jessika ut sig allt det här...Ja, det är inte lätt att vara barn...eller vuxen...suck...och trötta...som vi nog båda var. Men dessa eviga data/mobilspel gör jag snart mos av!!! De får spela på helger, när mammas regi gäller, begränsade tider. Vso! (that´s it!)

Och ja, ett annat tema som jag inte tänker gå in på mycket nu är...att jag nu förstår lite lite lite, ja mini lite er föräldrar som har barn varannan vecka...att måsta vara utan sina/sitt barn halva tiden, på något vis missa halva deras uppväxt... Detta för att jag saknar min min lilltjej så mycket nu, och tycker jag missar så mycket tid med henne...även om jag vet att hon har det bra. Det eftersom jag också nyss var borta, och nu är hon borta igen,... Det gör att det känns lite som varannan vecka... Och även min käre man...saknar saknar!!!

Det är såklart inte riktigt så att föräldrar som delar vårdnad rakt av missar halva barnens uppväxt, eftersom föräldern ändå finns med, per telefon osv, men det är inte den naturliga kontinuitet och trygghet som jag tror det ger att leva i ett hem. Med det inte sagt att föräldrar som har sina barn varannan vecka ger sina barn otrygghet...men det skulle göra ont känner jag i mitt fall, att leva så hela barnets uppväxt...och hur känns det för barnen? ...tänker också på barnen att färdas, med väska mellan två hem, hela uppväxten, även om man han sina egna rum på båda ställena, men ja....känns konstlat. Men komplicerat ämne...Ja, lite mina tankar om det...men får återkomma senare...det här inlägget tog längre tid än jag trodde för min kära väninna fröken Mac...är lite strulig i kväll...vet ej vad problemet är...men tagit tid. Och nu vill jag få in lite foton också och hinna sova...

Så får bli allt för i kväll...skriva älskar jag...men min fröken här hänger inte med i mitt tempo riktigt...dags att vila kanske för oss båda:-)

Det blev som sagt var läkarbesök i dag och apoteksbesök idag istället för det jag planerat, men jag hade ingen infektion, utan virus som halva Stockholm, host host! Mina läkare i Houston ville att jag skulle gå till läkaren och ta prover för att de vill se så allt står rätt till, så att ingen medicin påverkar mig negativt. Men allt verkar ok. Nu skall jag väl bara försöka prata mindre så min heshet försvinner...hmmm.....får se hur det går :-)