Attleva

Redan sent här, känns som om jag har sovit halva dagen... vad det nu beror på, denna trötthet. Men vi har hunnit förbi Burzynskikliniken på eftermiddagen och jag har gjort blodprover och talat med vår fina läkare Dr Larisa. Imorgon skall vi dit igen och gå igenom vad de anser om de förslag på mediciner som The Path Medical Center i New York har givit. De har redan ringt mig från kliniken i New York för att höra hur jag mår, så jag har talat med både en av deras läkare och även med Dr Braverman. Så de är måna om sina patienter, det känns bra. En annan läkare från Path Medical ringde redan igår och talade med Sasha angående vissa mediciner och tester som jag bör göra.

Idag fick jag ett mystiskt paket igen, och det visade sig vara från snälla söta Anna i Moskva och alla fina söta SWEOR i Moskva, Svenska Kvinnoklubben i Moskva. De skickade mig ett paket med böcker på svenska. Tack snälla snälla fina alla ni vänner i Moskva, det värmer verkligen mitt hjärta att ni tänker på mig. Det enda jag har problem med nu är vilken av dessa böcker jag skall börja med....Som ni vet så älskar jag böcker, och jag har faktiskt inte läst någon av dessa böcker, så det var himla bra val! :-)

Som ni ser svårt att välja, eller hur! Jag har hört att Hundråringen är himla rolig, så kanske börjar med den...Mycket skratt sägs det när man läser den. Låter inte helt fel! Katedralen vid havet har jag också velat läsa länge... så vi får se. :-)

Idag har det inte hänt så mycket förutom att vi har mediterat på morgonen, gjort våra övningar, ätit frukost, jag har sovit, sovit, sovit, ätit lunch, åkt till kliniken, hem, sett lite Oprah, sovit, .... och sedan gjorde vi faktiskt lite Work som var välbehövligt efter ganska intensiv vecka i New York, så det har samlats upp ångest, så jag behövde bearbeta det. Och det kändes bra. Vi jobbade med min rädsla för epeleptiska anfall, som har kommit upp ganska ofta den senaste tiden. Kanske berättar mer om det vid senare tillfälle. Som alltid så finns det något under all rädsla. Det är som att skala lager för lager och hitta vad som finns under... Och när jag ser vad som finns under så är det faktiskt inte så skrämmande egentligen, det som var så oerhört nästan skräckinjagande så att jag inte kunde säga ordet epeleptiskt anfall under en så lång tid. Men det är jobb jobb. Eller att lära sig att släppa taget. En livskonst! Visst låter det vackert; en livskonst! Byron Katie som har skrivit den underbara boken, Loving What Is, eller på svenska, Älska Livet som det är, hon sa; It is simple but not easy. Det stämmer så väl.

Efter att vi gjort Work, så sov jag igen, sedan lite god middag... och sedan var jag på väg att lägga mig, men då tänkte jag att jag måste i alla fall kolla min mejl, och nu känner jag mig lite piggare så då tänkte jag att jag kan ju blogga lite. Men tröttheten sitter i.... och det vore inte fel att kanske läsa lite som jag älskar att göra innan jag somnar. Nu skall jag bara välja bok :-) Så det får bli en kort liten blogg ikväll.

Ps. Min fina bästis Anna, hoppas ni hade en super kväll på Restaurang J! Love you älskade vän!