Attleva

Sitter här i lägenheten, lyssnar på klassisk musik, högt högt högt ljud! Vi landade sen eftermiddag, så vi åt ute och sedan gick Sasha för att inhandla lite mat på Randalls, våran Ica här. Efter våra fyra dagar på Path Medical Center så har jag många blandade känslor, men först vill jag säga att jag är oerhört tacksam att jag givits möjligheten att undersökas så grundligt som de gör det. De går igenom rubbet!!! De är oerhört duktiga på Path Medical, det är min uppfattning. Tack min älskade Gena för att du är min Riddare! Men det har varit lite överväldigande och intensivt vilket har givit upphov till ångest och rädsla, en känsla av att vilja gömma sig från alla, och säga lämna mig ifred...Också rädsla att få panikattack framför alla...osv osv... Vi har suttit under middagen och pratat igenom en del om besöket, och om mina rädslor. Tack min fina Sasha för din hjälp. Känner att det hjälpte mig mycket, för jag har känt att det har byggts upp massor med känslor som kunde resultera i ångestattack, suck!

Så vad handlar det om, jo att acceptera livet som det är, och att inte döma sig själv. Fina ord, eller hur. Men det är träning träning varje dag, som att träna och bygga upp muskler. Dag för dag, gå vidare. Nya dörrar öppnas varje dag. Eller hur? Jag har också fått medicin som skall ersätta en medicin som jag har tagit, två tabletter eller 1 1/2 per dag, men jag har delat dem i en fjärdedel, för att minska ner dessa tabletter. Det har jag gjort på eget initiativ, delat dem i mindre bitar. Den medicin som skall ersätta dessa så kallande lugnande tabletter, är mindre beroendeframkallande och just nu känns det som om jag har så många tabletter samtidigt så det gör mig orolig och får mig att känna mig misslyckad, eftersom jag under en period skall ta dem samtidigt, och under denna tid minska ner de första tabletterna...., hänger ni med, det blev kanske lite krångligt... Men det är som det är och jag får ta ett steg i taget...Livet är som det är, och nu har jag ganska länge gått igenom livet, kicking and screaming. Ja, kanske inte så ni hörde det. Men jag har gjort det. Jag vet.

Till det yttre ser jag ofta ut att vara en lugn och "nice", person, men i mitt inre är jag en "fireball". Jag är en vädur, bara så att ni vet. Speciellt nu när jag mer kommer i kontakt med min inre kreativitet, när den inte trycks ner av rädsla för att uttrycka mina känslor lika mycket som tidigare... så känner jag det starkare. Men jag har haft kontakt med den inre kreativiteten och elden flera gånger i livet, och det är det som har velat bubbla upp i mig sååååå länge! För det Är Jag! Jag minns vid flertal tillfällen i mitt liv när folk har beskrivit mig; åhh, Jessika hon är så lugn och så snäll bla bla bla, osv... dessa gånger har jag ofta nästan vänt mig om för att se vem det är de egentligen talar om, någon som står bakom mig...? Det har inte känts som att det är mig de har talat om. Speciellt när de har beskrivit mig som lugn. Inne i mig är jag inte den personen. Min Gena vet det, min familj vet det. Tack och lov reder jag ut det hela nu steg för steg. Tack tack tack alla gudar och Universum för hjälp!

Lite kort om dagen från mig här i Houston. Men som ni kan se på bilderna är jag fortfarande i själ och hjärta kvar i New York:-) Imorgon söndag, en dag av vila. Hörde att det var Eurovision ikväll, och hörde att Sverige låg trea vid ett tillfälle. Heja Sverige!!! Men såg inga Hurra Rop på facebook, så jag utgår från att det inte blev någon seger. Men såg att Sofi skall ställa upp nästa år! Heja Heja!!!! :-) Kram!

Avslutar kvällen med Will & Grace, fram för mer skratt!!! :-) Behöver crazy Jack!