Attleva

Hörde nyss att det var kallt i Stockholm Valborg kväll... Här i Houston har vi det kvavt och hett, ingen regn på länge. Hittade Svenska Klubben här i Houston, kollade upp det på nätet nu på dagen, tänkte om de hade Valborgsfirande... men det visade sig att de hade sitt firande ute på en ranch redan klockan tre!!! Vem firar Valborg klockan tre??? Ja, så vi hann såklart inte åka ut dit eftersom klockan nästan var tre när jag äntligen bestämde mig för att se om det fanns något firande här i Houston. Har inte riktigt känt för det tidigare. Det har att göra med min ångest, ja What else is new..., så vet ej om jag hade åkt ändå. Det hade inneburit att prata med en massa nya människor och att vara socialt aktiv osv..., mitt riktiga, gamla, (den jag var för ett år sedan) jag hade tyckt att det varit himla kul att se hur de firar Valborg här, åka ut till en ranch, träffa nya människor, kanske gamla svenskättlingar, svenskar som bor här osv... men inte som det är nu. Men som det heter så vist: This too shall pass.

Häromdagen lyckades jag stoppa en ångestattack i taxin genom att slå båda nävarna i bordet, som råkade vara min väska som jag hade på knäna. Jag sa med stor styrka inom mig; NEJ! STOPP! Så starkt så att det stoppades och taxichauffören tittade med undrande blick bakåt i bilen för att se vad jag höll på med... Sådant spelar ingen roll för mig, i jämförelse med en ångestattack.

Vi har långhelg här nu. På måndag är det en stor polsk helgdag, så då är Burzynskikliniken stängd. Så vi har en tredagarshelg Så egentligen hade det varit roligt att hitta på något idag, som att åka ut till en svensk ranch och fira Valborg, hon som ägde ranchen hette Lindgren i efternamn så antingen är hon svenska eller så är hon svenskätttling. Sitter i alla fall på bokhandeln nu, har köpt mitt vanliga te, de vet redan vad jag skall ha när jag kommer till Starbucks, one tall green coconut, vanilla and ginger tea. Tall betyder en liten te, av någon anledning. Jag skulle ha trott att tall betydde stor, i alla fall inte liten... Large finns ju också, men ja hur som helst.

Jag stod just och tittade på en bok av Dalai Lama, som jag funderar på att köpa, och läsa (lägga på högen av mina tusen böcker som jag tänkt läsa:-) ) och sedan ge till min bror som jag tror den skulle kunna intressera. Där gör Dalai Lama ett försök att vad jag förstår hitta det som binder/förenar det andliga insikterna och det vetenskapliga forskandet; darwinism, kvantfysik, neurobiologi, filosofi.. osv...Den heter; The Universe in a single atom. Dalai Lama är ju en välutbildad man, även inom den västerländska vetenskapen. Han anser att det är viktigt att se både till det vetenskapliga forskandet och de andliga erfarenheterna för att hitta Sanningen. Så Sant anser jag!

Jag tror väldigt starkt på denna sorts studier. Att hitta en syntes mellan vetenskap, filosofi, religion/andliga studier. Det hör framtiden till, och kommer att utföras på hög nivå i framtiden tror jag, men när vet jag inte. Den religion som vi lär oss i kyrkor är som barntimme jämfört med framtiden, även inom vetenskap. Speciellt de som stänger in sig inom sina ramar når inte så långt. När det förenas, det är då styrkan uppstår.

Det finns en underbar bok som heter, Fysikens Tao, av Fritiof Capra. Den jämför kvantfysik med österländsk religion. Det finns i boken uttalanden av stora forskare inom vetenskap som är identiska med vad vissa mystiker inom den österländska religionen säger..., och jag tror inte att det spelar någon roll vilken religion man tillhör, när man nått nivån av mystik, så talar alla samma språk, oavsett, kristen, buddist, muslim...kvantfysiker... Jag tror att de inom vetenskap som har nått högsta nivån, också är vad man kan kalla mystiker, för de når den nivån som finns utanför tankens sfär, i mellanrummet, in the space, kalla det vad du vill, det är de som hittar lösningar på stora så kallade vetenskapliga problem. Det är de som kommer med något nytt. Det är de som blir stora... Det är där de kan hitta sina upptäckter och lösningar, och så är det för de så kallade mystikerna, som ibland blir helgon inom vissa religioner, det är där de får sina uppenbarelser. Helgon som till exempel, Fransiskus av Assissi befann sig säkert där.  Det stora ryska helgonet, som bl a talade med djur, Sergej Radonesh, Och defintivt Jesus om någon... Han hade idag säkert varit mer än en fulllärd vetenskapsman, även om han inte uttryckte sig som en sådan på sin tid... Ja, det här var mitt filosoferande för idag. Dags att gå hemåt nu. Återkommer senare.

Jag talade med barnen på skype idag, kändes såååå skönt att se dem, älskade älskade mina underbara! Och mina älskade föräldrar var där. Men det var dags att äta middag för dem, så alla var hungriga. Mormor hade lagat mat, potatismos och fisk verkade det bli till middag. Pojkarna hade just spelat fotboll ute på gården och lilltjejen våran hade också varit ute och lekt. Men jag sa att mamma är viktigare just nu än mat (eller hur :-) ) så vi pratade en stund i alla fall. De tyckte också att det var roligt att se mig.  För mig också så härligt att se dem och även vårat hus... de rum de satt i, vår fina "atelje"/vardagsrum... längtar längtar. Har inte varit hemma sedan slutet av januari, eftersom vi träffades i Frankrike i april och inte hemma. Längtar längtar. Längtar också till den svenska naturen, promenader vid vattnet, gården, lukten ja allt.

Nu har jag hunnit äta lunch med Sasha, sedan gick jag hit till Starbucks, köpte faktiskt inte mitt vanliga te, utan min vanliga kille bakom kassan informerade mig om att de har ett nytt te, tropical green tea. Och vad kan vara mer än Jessikas cup of the än; Tropical green tea. I love it! Det är sååå gott. Måste nästan köpa med mig en burk. Men väntar, vi har tillräckligt med te hemma här. Men så trevligt att de har mitt te här. Great! Så har njutit av gott te och lite lite mörk choklad...mmm Här är det full aktivitet, många här idag, studerande speciellt.

Angående min vän ångesten, den stora hemska rädslan, monstret, draken, ja en god vän har många namn eller hur... Det som senast har kommit upp om och om igen, ja jag tror att det kommit upp tidigare, men aldrig så här starkt; är att jag är rädd för min egen inre kraft, ja min egen inre styrka. Låter det inte bakvänt??? Men jag är väl inte den första i historien skulle jag tro som är rädd för min egen livsstyrka? När jag kommer i kontakt med den så blir jag så lycklig, jag känner en så överväldigande inspiration och livsglädje, jag känner igen den känslan för det är inte så att jag aldrig har haft kontakt med den under mitt liv. Det har hänt många gånger. Men det har varit korta stunder, sedan har det stängts igen på grund av för mycket rädsla. Rädslan har täckt för den. Nu lever jag ofta i ett tillstånd av stor inspiration och glädje som uppfyller mig, men när den blir för stark eller för långvarig så kommer rädslan, ibland krypande sakta och ibland kommer den så fort så att jag inte hinner med, och den säger...stopp stopp Jessika... så mycket livskraft klarar inte du och din kropp av... Glöm inte mig din vän rädslan. Jag har ju varit med dig i så många år, ska du överge mig nu? Den vill inte ge upp.. så den kommer om och om igen, vissa dagar mer intensivt, vissa dagar mindre. Det känns som en kamp mellan två krafter inom mig. Och Jag måste visa mig Starkare! Det enda sättet för mig att hålla mig stark är att vända mig till den Högre Kraften. Det är min Hjälp! Det här är lite kort vad som händer mig nu. I Ljuset upplöses rädslan och visar sig vara en illusion, den går att skratt åt, en villfarelse. När jag sticker Ljusets Svärd i draken så upplöses den och förvandlas till Ljus Ljus Ljus, kanske till och med till vackra blommor.

Jag talade med min Gena för en stund sedan, när vi åt lunch, då redan kväll i Moskva. Han hade sett filmen The Kings Speech. Och han sa att den var underbar, han nästan grät berättade han, älskade min. Colin Firths skådespel i filmen var fenomenalt. Gena ville att jag skulle se den på en gång; så jag skall gå till filmavdelningen här på Barnes & Nobles och se om den har kommit ut ännu på dvd. Kanske ser den i kväll. Har velat se den för länge sedan.

Citatet ovan, Livet är försakelser, med en och annan bakelse, fick jag från en god och mycket vis vän i Stockholm, som jag talade med igår. Tycker att den kan vara ganska sann i livet... men vi får försöka äta så mycket "bakelser" vi kan eller hur, så mycket livsglädje och skratt som vi kan. Men allt är ju i attityden vi har till livet, försakelser kan vi kanske också lära oss att göra med gott mod.

Jag köpte två böcker idag, igen!!! Kunde inte avstå... Den första är av en rysk författarinnna, Elena Gorokhova. Hon beskriver sin uppväxt under Sovjettiden, hon verkar ha varit ung under 60-talet. Kände helt enkelt att jag absolut ville läsa den. Nu ser jag att en av recensenterna från The New York Times Book Review, skriver bl a... This moving memoir made me cry. Så den måste jag läsa! Den andra boken är; The Secret History of the World av Mark Booth. Länge sedan jag köpte en sådan bok, och brukar egentligen inte läsa den typen av böcker längre, men av någon anledning kände jag starkt för den här boken. Jag får helt enkelt läsa den och se. Älskar att läsa.

Jessika :-)