Attleva

God förmiddag på er mina underbara vänner!

Sitter och lyssnar på Mozart i min dator, varierar med underbara Bach också, har datorn på två kuddar på min stora King size bed i mitt rum, sängen full med böcker, anteckningsblock, ja det här är mitt skrivbord, dricker mitt gröna havtornste, från Nk, som jag försöker komma ihåg att dricka innan det blir kallt, men har köpt en så bra kopp, på Starbucks såklart :-), med lock, passar mig perfekt, för jag gillar inte ljummet te.  Denna kopp borde ges till alla mammor, för är det något vi mammor får dricka ofta så är det ljummet te, eller kaffe..., eller hur!!! Har redan gett koppen till några av mina fina vänner. Är det någon av er underbara mammor som vill ha en???

Här en liten bild på koppen, som står på mitt nattduksbord...:-)  Ja, så får ni se det också :-)

Ringde precis till min lilla prinsessa i Italien, hon var glad, och pratade om karusell, som hon ville åka, ja de var ute någonstans, och pratade också med min älskade man Gena, och min fina svärmor. De hade varit och hälsat på min mans barndomsvän som har lägenhet där i området. Deras yngsta pojke är två och ett halvt år, så Junia hade en liten kompis att leka med. Ja, hon verkar trivas. Älskade min... Ringde också upp till norr, men där var pojkarna mina ute och åkte skidor, blev så glad att höra. De lekte att de var någon känd skidåkare, ja pratade med min kära pappa, och han sa något namn, tydligen skid VM nu??? nu som de tittar på med morfar... Men är så glad att de är ute och leker i snön och åker skidor. Känns så bra. De har även varit i min farmor och farfars gamla hus som vi alltid bor i när vi är i Tornedalen, i min älsklingsby Armasjärvi. Det känns som hemma för oss. Så glad att pojkarna varit där också, och de skall dit igen imorgon tror jag. Där har vi våra möbler, ett bibliotek, barnen har sina leksaker där, så det är roligt för dem att komma dit och känna igen sig. Men det har tyvärr inte blivit så mycket resor dit senaste två åren. Annars brukar vi vara där tre gånger om året ungefär. I den byn så talar tystnaden verkligen.

(Här en liten bild på vår nyttiga frukost, grönsaker i massor, dricker även en grönsaksdrink först, och sedan en matsked linfröolja, olivolja, sedan grönsaker, och god Havregrynsgröt med sojamjölk, pumpafrön, nötter och blåbär i. Avslutar med ett ägg,  och lite grönt te, en stund senare, visst är jag nyttig!)

Känner mig på så många sätt befriad från den gråa lilla lådan som jag är så "sick and tired of", kände igår,.... "Enough already talking about it"... Det har hänt mycket ändå sedan vi började jobba med alla föreställningar och tankar som jag har haft/har om mig själv... jag känner mig lättare, och känner att mitt hjärta har börjat öppnas, ibland känns det som om det skall välla över, och ibland känns det så med inspiration som överväldigar mig. Inspiration har såklart kommit över mig tidigare, men ofta har jag då, tänkt, istället för att till exempel sätta mig ner och skriva, jag skall bara plocka undan i köket först, eller göra det först... och sedan har ögonblicket försvunnit, men nu lär jag mig att ta tag i ögonblicken när de kommer. Men ibland kan det bli så överväldigande efter ett tag att jag känner att jag måste andas så att det inte resulterar i ångest. Som nu när jag skriver, så tar jag pauser ibland, andas, går ner i min "inner core". Att lyssna på min älskade Mozart hjälper mig också.

Tidigare om jag har uttryckt min kreativitet som har kommit, en stark känsla av att till exempel skriva något, så har det i slutändan slutat i byrålådan eller ihopknycklat. Eftersom inspirationen gav uttryck för sånt som jag var så rädd för att visa upp, kanske någon inte gillar det osv, ja, alla dessa oändliga rädslor... Men nu känner jag en befriande känsla av att jag BRYR MIG INTE! Jag är den jag är! Så skönt!

Har tagit paus, ätit lunch, gårdagens laxgryta, mums! Hade också min kära vän på besök, fick strax innan lunch en ångestattack, men kramade om Sasha och andades, så den lugnade sig, det positiva är att under dessa ångest attacker, så frigörs energi som suttit fast i min kropp så länge. Så får se det på det sättet även om det känns skrämmande fortfarande... Måste iväg nu, skall till kliniken för en check up och i kväll skall vi faktiskt på en konsert. En kvinna som spelar Mozart och Rachmaninov, pianokonsert.

Sköt om er kära fina ni!, skall försöka skriva igen lite senare! Kraaam!