Attleva

Skriver från mitt hotellrum i Paris. Vi åt just lunch på lunchstället mittemot, efter att vi hade vilat. Nu vila igen. Jag såg för mycket film på planet, och ja, jag  kunde inte riktigt somna, ovanligt för mig, brukar alltid sova ca 3-4 timmar på flyg över atlanten. Men inte denna gång. Så skall lägga mig ner strax och försöka sova. Jag satt och gjorde en del inre jobb också på planet, så det är en anledning till att jag inte sov heller.

Det var både ilska och tårar som kom upp om vartannat. Vid ett tillfälle kom en flygvärdinna fram och frågade om allt var ok, när tårarna rann som värst... så jag sa att allt var ok med tårarna rinnande, och mascaran också för den delen, och snoret, ja allting:-)... Sasha skrattade sen och sa till mig; She is just a total mess! :-) Vilket fick mig att skratta, han får mig ofta att skratta mitt i allt gråt och annat. Så det är en Blessing! Behöver det såååå! Tur att jag hade fönsterplats i alla fall!

Här i Paris sen kväll, ja nu är vi i samma tidszon, i alla fall ni som befinner er i Sverige och Skandinavien. Har hunnit sova i omgångar och vi har promenerat i ett vackert Paris på kvällen, vid Louvren och över broarna som går över Seine, vi kunde se Notre Dame en bit bort. Vi promenerade till vår indiska restaurang Ravi, som har blivit vårt stamställe, vi var nog där femte gången kanske... ägaren är sååå trevlig, som jag skulle säga, stället har goda energier, och god mat, och de gör alltid mat speciellt för mig. Utan salt och grädde i såser osv...

Efter vi kom hem har jag sovit igen, skulle bara vila i fem minuter, jag ni vet hur det är,... blev väckt av att telefonen ringde en timme senare, så bra, ville inte sova för natten. Tänkte faktiskt sätta mig och blogga och behövde ta mina älskade tabletter. Ser nu på klockan att det redan är dags att ta en till tablett... så skall göra det nu innan jag glömmer det, och den här får jag faktiskt ta ett snack till, eller jag måste rättare sagt ta en snack till, om jag ej råkar äta just då. Det är det som inte är så bra för figuren.. att det är min sista tablett för kvällen, men nu är jag så mätt efter all indisk mat, så det blir några nötter och ett äpple, och jag är ju på ett hotellrum har inte mitt vanliga kylskåp, goood! :-), hur som helst är inte så hungrig, men ett äpple blir bra, lite vitamin, och något lite sött. :-) Så en kort paus nu.

Sitter här i min säng på hotellet, har två kuddar som skrivbord som vanligt, lyssnar på min Mozart, kan höra hur Sasha talar i telefon redan säkert en timme i sitt rum här bredvid, eller kanske på skype, hör inte vad han säger, så tro inte det kära vänner... skype är bra att ha! LÄngtar tills jag kan använda det med mina barn när jag är borta. När jag slipper oroa mig för att jag skall få ångest vid samtalen, per telefon kan jag ganska snabbt lägga på luren, enklare så, kanske känner mig lugnare... Idag, eller igår redan såklart, innan flyget till Paris så anfölls jag av mina "demoner" igen, så det var tufft, vi fick sitta och andas och tala till rädslan, undersöka vad som låg under det, ja vi har en hel teknik, som jag nog har berättat om. Den utvecklas, och vi använder olika varianter. Men det fungerar att inte identifiera sig med rädslan och att börja tala till den, jag kan riktigt känna hur adrenalinflödet avtar, och hur jag börjar andas normalt igen.

Nu har jag lärt mig att jag måste vara väldigt uppmärksam på min kropps signaler, känner jag oro i min mage, så är det viktigt att lyssna på dessa signaler tidigt och inte vänta för länge; så jag försöker att ganska snart fråga mig, ok, oro, vilket betyder rädsla, vad vill du mig, jag känner den och känner in vad som finns under den, ibland är det ilska, som jag skrev har det varit mycket ilska senare tiden, men även sorg och tårar, känner hur det gör ont i bröstet, ibland både sorg och ilska. Viktigt att känna sorgen och ilskan. Men samtidigt se den som en energi som passerar min kropp och släppa den. Och omvandla den i det som jag kallar Sanningens Ljus till Ljus och Kärlek. Och finns det något påstående; som hör till denna sorg till exempel, så omvandlar jag den i Sanningens Ljus till dess motsats, till exempel, som idag; Jag är rädd för att tala, har varit så rädd i så många år att tala, to speak up! har gömt mig på så många sätt, tala fort fort så ingen märker mig..., Ok, inte alltid, som jag sagt jag är inte direkt blyg blyg, men denna och liknande tankar har funnits i mig omedvetet i så många år och det har hindrat mig i min skapande kraft och det har hindrat mig att göra det jag verkligen vill göra i livet, jag har slösat bort så mycket tid på att ha denna inbyggda tanke i mig som jag inte har varit medveten om på riktigt. Det stockade sig i halsen samtidigt som jag kände hur det värkte över mitt bröst, I Sanningens underbara Ljus förvandlades det till Jag talar i Sanningens Ljus! Så det blir något för mig att affirmera. Se i min inre bild hur jag gör och säga det högt till mig själv. Men känner samtidigt hur jag förändras. Det beror nog på som jag skev tidigare; jag är "so sick and tired of being Mrs Nice"" Speak up for God Sake!"

Nu dags att säga Godnatt! HÄr är klockan strax ett, känner mig inte trött, men kan nog sova ändå. Men har egentligen sovit halva dagen idag, stor del på eftermiddagen. Så i lite fel tidsrytm, i Houston är klockan kvart i sex på kvällen. Kanske ser ett avsnitt av Will & Grace som avslutning på kvällen.

Mina fina vänner och familj, ville säga tack så mycket från mitt hjärta för Ljus och kÄrlek som ni sänder mig, det hjälper mig så mycket! Ni är underbara! Älskar er alla från mitt hjärta! Och all Kärlek till er alla!

Är sååååå glad att jag får träffa mina älskade underbara barn och min älskade fina Gena imorgon! LÄngtar så, blandat med lite ångest såklart, men ser framför mig ljus ljus ljus och kärlek som omger oss så allt går bra.

Älskar citatet ovan av Rumi, det är så vackert och upplyftande!

Jessika